Varför äta efter ett mönster ?

[Limp]

Vad är det som som gör att vi i vårt LCHF-ätande koncentrerar oss på det man inte får äta istället för att nyfiket forska det man aldrig har ätit innan?

Vart har det individuella tagit vägen. Dvs. varför vågar vi inte göra som vi sjäva vill, utan ska göra som alla andra ?

Varför ska man äta vissa matvaror vid speciella tidpunkter, när man kan göra det när man själv vill ?

Varför vågar vi inte släppa taget från det gamla... så skrämmande är ju inte det nya ?

Varför behöver vi tillhöra en "kategori" och äta därefter ?

Är vi en fårskock ?

Inte jag..

[dufva]

Jag störs alltid när folk frågar mig vilka saker jag "inte får äta"

Jag tänker aldrig i dom banorna..

Det finns ju inga begränsningar i den kost jag själv väljer att äta

 

Man väljer givetvis alltid själv både hur strikt man är eller vilka avsteg man gör

[MKJ]

Vad är det som som gör att vi i vårt LCHF-ätande koncentrerar oss på det man inte får äta istället för att nyfiket forska det man aldrig har ätit innan?

Vart har det individuella tagit vägen. Dvs. varför vågar vi inte göra som vi sjäva vill, utan ska göra som alla andra ?

Varför ska man äta vissa matvaror vid speciella tidpunkter, när man kan göra det när man själv vill ?

Varför vågar vi inte släppa taget från det gamla... så skrämmande är ju inte det nya ?

Varför behöver vi tillhöra en "kategori" och äta därefter ?

Är vi en fårskock ?

Inte jag..

 

Ha, ha det var intressanta funderingar Limp! Det finns nog som du säger en hel del konservatism men det kan ju vara tidsbesparande och bekvämt också.

 

Lite roligt kan det bli ibland också som när vi fick soppa och pannkakor i lunchrestaurangen på 80-talet. Eftersom man fick allt samtidigt så åt jag upp pannkakorna först så dom inte skulle kallna. Soppan brukade dessutom vara för varm. Vid ett tillfälle när vi satt vid ett runt bord så alla kunde se utropade en person "Vaa äter du pannkakorna först, såå kan man väl inte göra."

 

Sitter du fast i konventionerna svarade jag med ett léende vilket förorsakade en del skratt. En arbetskamrat som var fritänkare som jag sa att "ja men det är väl självklart att man äter upp pannkakorna först, annars kallnar dom ju."

 

Idag började jag min frukost med en skål vitkål vilket nog inte heller är så vanligt. Det sista jag åt igår var en skål gröna ärter och 7 sillbitar...

 

Jag tycker dock att jag som blandkostare har större frihet än om jag ätit LCHF. Jag åt t ex en grapefrukt igår och även en smörgås med jordnötssmör.

 

Vad har du gjort för nya spännande upptäckter?

[stoscha]

Och jag ser det snarare som att jag har större frihet än vad blandkostare har som får äta gräddsåser och kryddsmör utan att behöva tänka på om det är OK eller inte. Frukt kan jag unna mej när jag får dem solmogna på utlandssemester. I övrigt äter jag nog mest som om jag vore allergiker, och jag har helt slutat med tvånget att ha potatis/pasta/rissubstitut. Tillför det inget till maträtten äter jag den rakt av. Har aldrig nåt till t ex kött eller fiskgryta, för då finns ju grönsaker i rätten. Det enda jag verkligen saknar är bröd... jag är på semester nu och dottern bakade ett dinkelbröd. Det to jag en skiva av (kanten där mesta knapriga smaken sitter). Men det är ju också ett semesterfenomen. Vardagarna är ju fler

[Limp]

Det är väl egentligen bara att jag kommit i insikt hur mycket andra har styrt mina kostvanor historiskt. Ett sociallt grupptryck som styrt mig i en hörna utan alternativ och möjlighet att komma loss. "Rebellen" i mig har sakta vaknat under de senaste två åren jag upptäckt hur mycket spännande man man upptäcka genom att eget navelskåderi. Dvs. att tänka på mig själv och göra som jag vill ovasett vad andra än säger eller tycker-    

[Tiny Tom]

Vad är det som som gör att vi i vårt LCHF-ätande koncentrerar oss på det man inte får äta istället för att nyfiket forska det man aldrig har ätit innan?

Vart har det individuella tagit vägen. Dvs. varför vågar vi inte göra som vi sjäva vill, utan ska göra som alla andra ?

Varför ska man äta vissa matvaror vid speciella tidpunkter, när man kan göra det när man själv vill ?

Varför vågar vi inte släppa taget från det gamla... så skrämmande är ju inte det nya ?

Varför behöver vi tillhöra en "kategori" och äta därefter ?

Är vi en fårskock ?

Inte jag..

Inte jag heller.

 

Tvärtom förstår jag inte ens frågeställningen. Jag upplever mer frihet i relation till min kosthållning än någonsin tidigare. Jämfört med förr i tiden så är det som natt och dag.

 

Måltidsfrekvens

DÅ var jag slav under klockan. Fick jag inte äta var tredje timme så blev jag minst sagt ledsen och kinkig. (En underdrift som åtminstone ibland hette duga.) Jag åt i regel 5-8 ggr/dygn.

 

NU äter jag normalt sett 3 ggr/dygn. Det är aldrig akut eller desperation över det hela. Jag håller mig ju mätt och kroppen får uppenbarligen vad den behöver. De gånger när jag av en eller annan anledning flirtat med periodisk fasta (spontant i regel) så har det gått hyfsat enkelt.

 

 

Måltidsmängd

DÅ åt jag kilovis med mat och faktum är att en period då jag hade begränsat utrymme i kylskåpet så var det återkommande ett problem att maten helt enkelt inte fick plats, dvs jag fick springa var och varannan dag till livsmedelsaffären. Näringsdensiteten var således inte lika hög i kombination med att frukt och grönt etc som jag åt "något" mer av på den tiden är fenomenalt skrymmande både utanför och i kroppen (läs: det är fullpackat med cellulosa vilket människan inte kan bryta ned eller på hälsoprofeternas marknadsföringslingo: "fiberrikt").

 

NU äter jag mig i regel alltid mätt och eftersom näringsdensiteten är högre blir mängden därefter. Dock upplever jag sällan detta som ett problem.

 

 

Upplevelse

DÅ var maten förvisso god för det mesta men ack vad tradigt det blev. När man äter så ofta som upp till 8 ggr/dygn så är det rent praktiskt ett arbete att få ordning allt som skall ätas. Att dessutom variera sig gör sig inte helt enkelt. Det blev alltså ofta samma saker flera gånger/dag.

 

NU äter jag för det första betydligt mindre frekvent. Mättnadsupplevelsen är mer påtaglig. Mentalt så är det också behagligare att äta mer sällan och man hinner se fram emot nästa måltid. lågkolhydratkosten generellt smakar ju dock inget vidare... Skämt åsido, behöver jag ens ta upp den aspekten?

 

 

Mående och prestation

DÅ var jag ofta trött och seg, eftermiddagsdippar var legio, ett allmänt sug efter något att stoppa i munnen. Träningen gick någorlunda - med mina dåvarande mål - men undermedvetet kändes det att med tanke på att jag inbillade mig att jag gjorde så mycket rätt borde jag kunna kräva bättre resultat.

 

NU håller jag mig pigg över dagen och sover bättre på natten. Inget sug eller eftermiddagsdippar. Träningen går bättre än någonsin vilket iofs delvis hänger samman med att jag också tränar annorlunda och har ett annat men mer specifikt fokus. Förbättrad bränslepartitionering är dock ljuvligt att ha fått känna på...vilket iofs också möjliggjort nuvarande träning på ett bättre sätt.

 

Det finns nog flera skillnader som sätter fingret på vad jag vill få fram men det var vad jag spontant kommer att tänka på.

 

Lev och njut!

[Tiny Tom]

Det är väl egentligen bara att jag kommit i insikt hur mycket andra har styrt mina kostvanor historiskt. Ett sociallt grupptryck som styrt mig i en hörna utan alternativ och möjlighet att komma loss. "Rebellen" i mig har sakta vaknat under de senaste två åren jag upptäckt hur mycket spännande man man upptäcka genom att eget navelskåderi. Dvs. att tänka på mig själv och göra som jag vill ovasett vad andra än säger eller tycker-

Eftersom vårt och de flesta andra samhällen är uppbyggt på att maximera konformism och likatänkande så är du sannolikt inte ensam om att automatiskt ha hamnat i det sociala grupptryckets nät. Glöm att vi dock officiellt hävdar oss stå för vidsynthet och fritänkande. Det är sådant där som i synnerhet människor som är definitionen på motsatsen (läs: makthavare inom näringsliv och politiken) brukar svänga sig med när det är läge att profilera sig eller visa sig på styva linan.

 

Sedan bör man ju inte heller sticka under stol med att det är betydligt enklare att följa med flocken. Just för att normen utgår från detta så är det enklare att premieras så länge man "gör som man skall". På motsatt sätt så riskerar man alienera en massa människor genom att "bara" gå sin egen väg. Det sticker i ögonen på många och kan ju ibland även påminna dem om att de själva är fel ute vilket renderera reaktion åtminstone internt.

 

Personligen kan jag ju knappt ens orka med nyhetsflödet längre pga hur simpel, populistisk och okritisk den tenderar vara. Det finns undantag men de är få.

[MKJ]

Det är väl egentligen bara att jag kommit i insikt hur mycket andra har styrt mina kostvanor historiskt. Ett sociallt grupptryck som styrt mig i en hörna utan alternativ och möjlighet att komma loss. "Rebellen" i mig har sakta vaknat under de senaste två åren jag upptäckt hur mycket spännande man man upptäcka genom att eget navelskåderi. Dvs. att tänka på mig själv och göra som jag vill ovasett vad andra än säger eller tycker-    

 

Jag visste inte ens att det fanns ett socialt grupptryck när det gäller mat. Möjligen har jag börjat förstå det när jag den senaste tiden läst kostdoktorns blogg och forum. Det var ju t ex föräldrar som tyckte att dom som hade sockerfria barnkalas gjorde det för att göra sig märkvärdiga. Det finns ju också dom som äter LCHF och har fått höra en massa tjat på jobbet.

 

Vad andra gör struntar jag precis i så länge dom inte förstör för mig. När någon t ex sätter igång motorklipparen eller något annat som för oväsen på söndag förmiddag då förstör dom min söndag och då blir jag ledsen och arg.

 

Varför det kan finnas ett socialt grupptryck när det gäller mat förstår jag dock inte.

[nabe]

Kom å tänka på tv-serien Historieätarna. Var det någon som såg den? Underhållande och intressant var den tycker jag. Tror dom åt mat ur uppstoppade fåglar  i något avsnitt. Det var lyxigt.

Tänk vilka ekonomiska möjligheter och utbud av livsmedel det finns idag och från alla världens hörn, i Sverige.

[Sigurdur]

@ Limp

 

Inte jag heller. Jag förstår knappt frågeställningen.

Men jag har haft vänner som skrutit med att de minsann äter exakt var tredje timme, och som är överlyckliga för att de hittat en nyhet i mataffären med 0,0000000000000001 % fett.

Är det sådana du menar, Limp?

[Sigurdur]

"Historieätarna" har jag aldrig sett, men jag tror det var i ett avsnitt av "Outsiders" där det var med en herre som bara åt roadkill. Han letade reda på en överkörd död grävling, kokade skallen i 12 timmar och åt de finaste delarna; hjärnan, tungan, kinderna och ögonen. Billigt och bra.

Alla följer inte strömmen...

 

Jag antar att hans kost kvalificerar sig som LCHF, så han är kanske inte så olik oss ändå.

Edited April 10, 2014 by Sigurdur

[Limp]

Ett bra exempel på mitt lösgörande av olika bojor är att jag nyss... kl. 15.5o åt frukost bestående av Camenbert och tysk salami. Jag blev plötsligt sugen på salami och knallade in på ICA och köpte det. Måltiden intogs i bilen på E4:an 50 mil hemifrån.

[MKJ]

Det är väl egentligen bara att jag kommit i insikt hur mycket andra har styrt mina kostvanor historiskt. Ett sociallt grupptryck som styrt mig i en hörna utan alternativ och möjlighet att komma loss. "Rebellen" i mig har sakta vaknat under de senaste två åren jag upptäckt hur mycket spännande man man upptäcka genom att eget navelskåderi. Dvs. att tänka på mig själv och göra som jag vill ovasett vad andra än säger eller tycker-    

 

Hur har det sociala grupptrycket sett ut mer konkret?

[olleolle]

Ett bra exempel på mitt lösgörande av olika bojor är att jag nyss... kl. 15.5o åt frukost bestående av Camenbert och tysk salami. Jag blev plötsligt sugen på salami och knallade in på ICA och köpte det. Måltiden intogs i bilen på E4:an 50 mil hemifrån.

 

Jag åt frukost klockan 18.30 i dag, så jag vann!

Jag gillar faktiskt engelskans ord för frukost bättre, breakfast, alltså fastestopp.

 

När det gäller fokus på vad man får eller inte får äta så är det just den typen av begränsningar jag vägrar göra. Jag kommer aldrig kalla mig, till exempel, LCHF:are även om de flesta förmodligen skulle placera mig i det facket om de betraktade vad jag normalt äter. Säger man att man är LCHF:are, vegan eller på annat vis avviker från normen, så kommer folk att börja övervaka allt man gör och påpeka eller gotta sig i minsta avvikelse.

 

Har du sagt att du inte äter socker till exempel, och sen gör du det ändå, då har du misslyckats och det måste påpekas, även om de som påpekar det äter socker tre gånger om dagen och du tre gånger om året så är det ändå du som har misslyckats, inte de.

 

Någon som känner igen fraserna:

 

"Trodde inte du fick äta det där...",

"Det där är väl inte LCHF?".

 

 

Jag visste inte ens att det fanns ett socialt grupptryck när det gäller mat.

[...]

 

Pannkakor innan soppan, någon?!

 

M.v.h.

 

OO

[Aleks]

Jag har en vännina som tycker att det är jätte jobbigt med att jag äter "så konstigt". Hon vet aldrig vad hon ska bjuda på. Hon tycker att jag är konstig osv osv. Men de gånger hon kommer hem till mig och får "min konstiga" mat serverad jublar hon hur gott det är. Konstigt det där  . Hon älskar mina kesoplättar bla. Och hon gillar verkligen när vi ska typs tå på loppis eller göra annat som är tidskrävande coh där vi behöver få i oss mat. Då har jag en termos med kaffe med mig, ett paket grädde och lite annat "lchfigt". Det ÄLSKAR hon för jag packar alltid så mycket att det finns till henne också.

Märkligt det där va? Jag är konstig som äter så konstigt men när det kommer till kritan är min mat god och något hon ser fram emot!!

 

De gånger ajg har varit hemma hos henne med barnen (vi har två barn båda två) så har det slutat med att jag fått köra in om någonstans och köpa något att äta till barnen för de har varit extremt hungriga.

 

Amerikanska pannkakor (gjorda på vanligt vis med mjöl) och att ha på: sirap, socker, sylt eller strössel!

Min dotter åt en "naken" pannkaka och tittade desperat på mig med orden "är detta middag"?

En klok 5 åring.

Efter deras "middag" (ja, det var middag) fick barnen choklad överdragna kex, salta pinnar, kanelbullar osv. Återigen en desperat blick från min 5 åring med orden "mamma, jag är hungrig, jag vill ha RIKTIG mat". Vänninas barn sprang runt som galningar, sockerhöga.

Efter det besöket konstaterade min vännina att jag är konstig och undrade vad det var för fel på mitt barn? Ja, jag vet vem jag tycker är konstig - det hade jag gjort även före min tid som lchfare.

Träffas vi nu träffas vi faktiskt inte hemma hos henne längre. Det är samma visa varje gång. Sockerbomber till barnen.

 

Många anser att det jag äter är konstigt för att ajg avstår socker. Nåde den som tar Svenssons socker känns det som. Folk förstår inte hur jag klarar mig utan bröd heller. Själv letar jag nya roliga saker att äta. För några år sedan hade jag aldrig fått för mig att testa pilgrimsmusslor eller krabba elle hummer då jag var extremt äcklad av sån mat. Idag har jag provat och konstaterat att jag inte gillar det. Men jag har provat!

 

Vad jag försöker säga är att folk är så inbitna i att äta kolhydrater att de inte ser förbi dem. Tar man bort sockret så finns det INGET att äta skulle man tro.

[Limp]

Nog är det alltid så ! Det var likadant med mig i början på min karriär som lågkolhydratkostare. Jag hade svårt att hitta något att äta. Jag hade kolisarna som skygglappar, men sedan skrev jag min lista och såg ljuset... eller kanske snarare möjligheterna.

[Leia]

Jag gillar att experimentera och är ganska okonform. Det är därför jag är här! Men jag är hyfsat okonform här också. När man slutar fundera över hur man lever, lever man då? Jag menar i de flesta bemärkelser, inte bara vad man stoppar i mun. Jag funderar på hur jag är mot andra, hur jag är i samhället etc. Kanske låter som en tonåring, men det var några år sen och jag har inte stelnat än.