Jump to content

Klimakteriet med allt vad det innebär.


AnetteB
 Share

Recommended Posts

Vad är det "vanligaste" tecknen på menopaus hos gemene kvinna? Nån skillnad på oss som äter LCHF? Jag är helt övertygad om att vår kost påverkar och det till det positiva!!??

 

Jag har läst på lite och det är så mycket som kan vara klimakteriebesvär, exempelvis tillfälliga hjärtklappningar, deprission, viktuppgång och så vidare... Inte bara utebliven mens och vallningar...

Link to comment
Share on other sites

Jag kom väldigt lindrigt undan. Nattsvett några få gånger (är det det som kallas vallningar?) under ett par år och sen slutade mensen. That's it, och det var innan jag börjat med lchf.

 

Ingen anledning att skämmas. var istället stolt över att du hängt med ända hit. Väldigt skönt att slippa mensen, tycker jag.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Skulle vara kul om någon ville berätta positivt. Jag tänker lite som Syster, att kosten är hormonbalanserande. När man går ner i  vikt, som kvinna, med LCHF, bihålls brösten. Mycket för en del och betydligt bättre än med kaloribantning för andra. Själv har jag sluppit två ledsna taxöron denna gången  :) och  är inte heller mager över nyckelbenen.

 

Sedan misstänker jag att hormonomställningar alltid kan ställa till det även om man inte har någon sjukdom. Själv kräktes jag efter varje måltid i 8 månader vid min graviditet :P.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Jag kom in i menopaus ungefär samtidigt som jag fick kraftig kärlkramp, så jag var rätt emlig en period. Jag har haft ständig vintertermostat sedan dess (närmare 10 år) men förväntar mej det resten av livet eftersom mamma haft det upp över 80 år. När jag började med LCHF upplevde jag en "föryngring" eftersom jag åter igen fick " short private vacations in the tropics". Men vallningarna var inte så intensiva och de varade bara typ 1 år.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jag gjorde en sökning här i forumet om det finns nån tråd om klimakteriet och kunde inte hitta nån, så jag tänkte se om det går att starta upp en här...? Om det nu skulle finnas en så kanske moderatorerna kan fixa "ihop oss"?!

 

Vi är nog många härinne som börjar närma oss det, eller som är i det och även passerat det och som jag som tror att jag börjar vara i det skulle vilja ha lite tips och andras erfarenheter än min egen mors. Det sägs ju att det brukar liknas vid sin mammas, men i och med att jag numer äter annorlunda mot vad hon gjorde så är jag helt övertygad om att min INTE kommer att liknas vid hennes...?

 

Jag blir 50 i år och jag misstänker att jag börjar på att vara i det, på grund av det som är och händer i min kropp just nu, så kanske vi kan dela med oss härinne, för det känns ibland som ett litet "skämmigt" ämne att tala om, i synnerhet nu så här i början?! Eller så är det bara jag som känner det?

 

Och varför ska jag behöva känna det, jag kan ju inte hjälpa att åren går och jag ännu hänger med liksom  ;)

Hej, det är tydligen här i västvärlden som man ser negativt på övergångsåldern och vi kvinnor är ju snabba på att nervärdera oss själva, tråkigt nog. Har börjat "valla" och tyckt att det varit ganska jobbigt men när jag sen tänker på hur unga människor  omkring mig kämpar med allvarliga sjukdomar i kroppen så har jag tänkt om. Min kropp reagerar ju faktiskt helt normalt/friskt så det är bara att försöka acceptera denna period. Och ja, jag tror att man till viss del kan påverka det med kosten. Det är ju vissa hormoner som minskar i kroppen så nog borde man kunna styra det lite grann i alla fall ^_^   Har slarvat en del med kosten men ska banne mig skärpa till det ordentligt nu igen.  Och oavsett vad  - tonårsperioden handlade ju också om hormonförändringar och den perioden gick ju gudskelov också över  :D

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Det ÄR jobbigt med vallningar, ingen kan säga nåt annat. Men det är ju inte värre än nån annan hormonförändring. När jag hade som värst fanns det nån kräm som omvadlades till östrogen. Det funkade bra men jag är inte säker påa att den finns att köpa nu. Tahitian Noni

Link to comment
Share on other sites

Tack att du startade denna tråd! Jag vet ingenting om klimakteriet och det enda man hör är nedvärderande skämt. Jag blir 38 i år och tycker nog det är dags att jag lär mig lite om vad som komma skall.

 

Jag har förstått att lutealfasen ska bli kortare och de dagar med det trevliga fertila sekretet ska bli kortare. Det är första tecknet. Jag avskyr hormonella preventivmedel som tar bort min underbara månatliga rytm och gör kroppen död. Jag sörjer redan lite att denna period i livet snart är förbi. Det är så härligt att vara kvinna. Efter menopausen blir det annorlunda. Jag hoppas det också blir positivt, på ett annat sätt.

 

Och det här med barnbarn. Kanske något att börja drömma om det med :) min äldsta fyller sju så ännu tar det sin tid :)

 

Har ni känt sorg över att inte kunna få barn längre? Jag önskar vi fått barn tidigare för jag insåg inte hur roligt det är. Skulle gärna ha ett fjärde barn också. Men inte för tätt. Och blir som sagt 38 i år.

 

Det var lite tankar. Min egen mor kan jag inte diskutera detta med. Hon är sjuk.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Med tanke på att jag verkligen inte är fysiskt gjord för att uppfylla världen (höll på att dö bägge graviditeterna och bägge med kejsarsnitt) har jag inga som helst problem med att fertiliteten avtagit. Saknar verkligen inte lingonveckan heller! Som sista tiden verkligen inte gick att lita på alls. Ibland ingenting och ibland en månad i sträck... var så ymnigt så jag var tvungen att uppsöka gynekolog för att få hjälp vid ett tillfälle.

Barnbarn är mysigt, främst för att man lämna tillbaka dem när man inte orkar längre ;) Antar att man skulle ha mer ork om man kände varandra lite bättre, jag träffar ju honom bara 2 gånger om år. Men vi kanske får fler så småningom som håller till lite närmare.

Min man hävdar med bestämdhet att han läst att kvinnor blir mer aktiva när man inte behöver fundera på om det ska resultera i graviditet längre, så han är lite besviken på mej ibland, men jag började ju äta påsvis med mediciner just i samband med menopausen och mådde inte så himla bra... i synnerhet statiner har ju som biverkning impotens och vill inte pumpen vara med så är det lite svårt att känna sej som härlig kvinna.

Men det finns ju andra möjligheter, så det funkar, och dessutom har jag ju med kostens hjälp kunnat slänga alla mina mediciner nu, så vi har ju hoppet om att vi går en ny vår tillmötes ;)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Själv fyller jag 50 år om några månader och har börjat fundera över att snart kanske det är dags. Mensen är väldigt regelbunden - mer regelbunden nu än innan jag började med LCHF, men i höstas knasade den en gång och var cirka två veckor sen. Samtidigt gick och upp ett par kilo och tänkte "nu är det dags för övergångshormoner som vill bygga ännu mer fett". Sedan dess har jag "letat" förändringar. Eventuellt har jag svettats lite på nätterna men vi har haft ovanligt varmt inne då pannan betett sig konstigt. Nu när jag ställt ner alla element och sover med fönstret lite öppet är det inget problem längre.

 

En sak jag undrar över är varför "alla" säger att man ska prata med sin mamma och höra hur det var för henne. Varför kan man inte lika gärna brås på sin pappa (vet att inte pappor har samma typ av övergångsålder som mammor men de har egna mammor, och eventuellt systrar)?

 

Min mamma lever inte längre men jag tror att hennes mens upphörde när hon var typ 48. Kommer ihåg att hon kom i väldig obalans psykiskt som egentligen inte blev bättre med åren (läskigt att tänka på). Även min pappa är död men jag tror inte det skulle ha hjälpt. Kan inte tänka mig att han skulle haft koll på farmors övergångsålder i alla fall.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jag har haft hoppigt hjärta sen jag var 47 eller så och det tror jag kan ha att göra med perimenopausen. Sen hade jag lite vallningar som blev besvärliga i vintras så jag började med östrogenplåster men av dem gick jag upp i vikt. När jag fick diabetesidagnosen bestämde mig för att jag inte hade råd att gå upp i vikt och slutade med plåstren. Inga besvär alls, men jag rör mycket på mig och det har jag förstått är bland det mest effektiva man kan ta sig för, både för att kontrollera diabetes och klimakteriebsevär. Jag sover som ett barn och vaknar pigg och full av energi. Har inte haft mens på några månader men undrar om den inte tänker komma på återbesök i nästa vecka, det känns så. Jag är 51.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

#Kareng, Jag har i några år känt att jag haft ägglossning bara varannan månad (jag är barnlös) men fått mensen som vanligt, men sen några månader tillbaka så verkar mensen hoppa över en ägglossning, som jag upplever det... Min mamma fick alltmer blödningar när hon gick in i det, innan det upphörde så hade hon uppehåll endast den tiden som hon hade mensen förut så att säga, men hon hade länge spiral och sen P-sprutor, sånt tror jag faktiskt påverkar en del?! Jag har inte haft några preventivmedel sen jag var i 20-årsåldern..

Så jag hoppas verkligen att jag inte "ärver" hennes konstiga menstruationer  :blink:

 

#Totto, det där om ett litet hoppigt hjärta har jag oxå haft en tid. Jag äter blodtrycksmedicin men upplever att mitt blodtryck inte kan hålla sej jämnt, men jag misstänker att min kroniska värk påverkar mycket. För när jag ligger och har vilat en stund så sjunker blodtrycket under medelgränsen, enligt diagrammet efter att ha haft dygnsblodtrycksapparat för cirka ett år sen...

Men jag tror att detta är menopausbesvär, detta med att det känns lite som att hjärtat "suckar"?!

Link to comment
Share on other sites

Min mamma och äldre syster hade fruktansvärt jobbiga klimakteriebesvär, så jag var beredd. Men eftersom jag har ätit LCHF i flera år så hoppades jag ändå på någon mildare variant. Tyvärr så fick jag det inte lättare. En skillnad var dock att jag kom i klimakteriet flera år senare än de. Mina ägglossningar fungerade alltså längre. Östrogen har gjort att jag fick ett normalt liv igen, så jag kan sköta mitt jobb.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag vill ju inbilla mej att vår kost även påverkar klimakteriebesvären när dom inträffar, då LCHF påverkar övriga hormonella grejer som händer hos oss kvinnor framförallt?!

 

Vallningarna verkar mycket jobbiga och dom avstår jag mycket gärna, men när jag googlade så stod det att dom uppsstår i ett par minuter åt gången, men är det verkligen sant?

Link to comment
Share on other sites

Jag vill ju inbilla mej att vår kost även påverkar klimakteriebesvären när dom inträffar, då LCHF påverkar övriga hormonella grejer som händer hos oss kvinnor framförallt?!

 

Vallningarna verkar mycket jobbiga och dom avstår jag mycket gärna, men när jag googlade så stod det att dom uppsstår i ett par minuter åt gången, men är det verkligen sant?

Short private vacations in the tropics. De varar aldrig länge, inte ens 2 minuter (inte för att jag har klockat dem) och det är verkligen i tropikerna du hamnar. När det är som värst rinner svetten. Det är varmare än en bastu.

Det här med evig vintertermostat är inte så jobbigt. Jag sitter i tshirt på jobbet medan de stackars ungdomarna huttrar i tjocktröja. Synd bara att jag aldrig kan ha nån snygg stickad tröja, men det är ett världsligt problem.

Sen föredrar jag skuggan numera eftersom värmen inte känns lika skön.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag hade en period med vallningar när jag fortfarande var väldigt sjuk i obehandlad hypotyreos och hade förlorat förmågan att svettas. Det var obehagligt. Jag trodde jag skulle bli kokt inifrån.

 

Sedan jag striktade till min kost har jag inte haft en enda vallning.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

När man närmar sig 50 (är47år) o kommer i klimakteriet snart , är det svårare att gå ner i vikt då?

Har psoriasisartrit och läst om många som gått över till LCHF och mår bättre av detta. Så jag började med denna kost för två månader sedan och har bara gått ner två kilo . Håller det strikt äter i snitt mellan 10-15 kolhydrater/dag . Kroppsligt mår jag bättre men vill gärna gå ner lite mer i vikt det är ju ingen nackdel precis . Är 152 cm och väger 74 kg. Dessutom är jag magsäcksopererad för 12 år sedan .går snabba promenader på 1timme 3ggr/vecka kan tyvärr inte springa pga värken jag har i rygg höfter o fötter .

Kan någon ge mig ett bra råd på nåt jag kan göra bättre ?

Link to comment
Share on other sites

När man närmar sig 50 (är47år) o kommer i klimakteriet snart , är det svårare att gå ner i vikt då?

Har psoriasisartrit och läst om många som gått över till LCHF och mår bättre av detta. Så jag började med denna kost för två månader sedan och har bara gått ner två kilo . Håller det strikt äter i snitt mellan 10-15 kolhydrater/dag . Kroppsligt mår jag bättre men vill gärna gå ner lite mer i vikt det är ju ingen nackdel precis . Är 152 cm och väger 74 kg. Dessutom är jag magsäcksopererad för 12 år sedan .går snabba promenader på 1timme 3ggr/vecka kan tyvärr inte springa pga värken jag har i rygg höfter o fötter .

Kan någon ge mig ett bra råd på nåt jag kan göra bättre ?

Börja med att ta det lite lugnt innan du börjar skruva för mycket. LCHF är ingen quick fix utan en hälsobefrämjande viktnormaliserande kost. Dessutom är du precis som jag lite rultig bara. I vår ålder behöver man inte vara så trådsmal.

Njut av att din hälsa blir bättre och när din kropp vant sej vid att den kan lita på dej kan du göra lite förändringar men inte än. Jag har t ex haft god hjälp av periodisk fasta, men då hade jag kört LCHF 2,5 år redan

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

När man närmar sig 50 (är47år) o kommer i klimakteriet snart , är det svårare att gå ner i vikt då?

Har psoriasisartrit och läst om många som gått över till LCHF och mår bättre av detta. Så jag började med denna kost för två månader sedan och har bara gått ner två kilo . Håller det strikt äter i snitt mellan 10-15 kolhydrater/dag . Kroppsligt mår jag bättre men vill gärna gå ner lite mer i vikt det är ju ingen nackdel precis . Är 152 cm och väger 74 kg. Dessutom är jag magsäcksopererad för 12 år sedan .går snabba promenader på 1timme 3ggr/vecka kan tyvärr inte springa pga värken jag har i rygg höfter o fötter .

Kan någon ge mig ett bra råd på nåt jag kan göra bättre ?

Jag tror att om man äter så strikt så riskerar man att få i sig för mycket proteiner så därför är mitt råd att öka på ovanjordsgrönsakerna och kanske se över proteintaget. Sen så ska man inte fixera sig så mycket av vad vågen säger. Mät midjan i stället (det viscerala fettet är ju det farliga) och andra kroppsdelar om du vill. Jag åt mellan 50-70 gr kolhydrater/dag och  fick ett mycket bra midjemått på ganska kort tid i höstas. Jag är 50 år. Mjölprodukter kan vara bra att dra ned på. 

Link to comment
Share on other sites

När man närmar sig 50 (är47år) o kommer i klimakteriet snart , är det svårare att gå ner i vikt då?

Har psoriasisartrit och läst om många som gått över till LCHF och mår bättre av detta. Så jag började med denna kost för två månader sedan och har bara gått ner två kilo . Håller det strikt äter i snitt mellan 10-15 kolhydrater/dag . Kroppsligt mår jag bättre men vill gärna gå ner lite mer i vikt det är ju ingen nackdel precis . Är 152 cm och väger 74 kg. Dessutom är jag magsäcksopererad för 12 år sedan .går snabba promenader på 1timme 3ggr/vecka kan tyvärr inte springa pga värken jag har i rygg höfter o fötter .

Kan någon ge mig ett bra råd på nåt jag kan göra bättre ?

Koll på sköldkörteln? Och nej, läkarna har väldigt luddiga begrepp om vad som är friska värden så nöj dig inte med att de är "normala" om det är vad du får höra. Be om en utskrift.

Link to comment
Share on other sites

Jag var nyss fyllda 50 när jag började med LCHF, och då hade jag inte haft mens på något halvår. Efter någon månad fick jag mens, men det var sista gången. Har inte haft några problem; den bara upphörde (mådde aldrig illa när jag väntade barn heller).

Pratade aldrig mens med min mamma så jag vet inte hur hon hade det.

Och jag har problem med att gå ner i vikt.

Link to comment
Share on other sites

Min mamma gick upp i vikt en del för cirka 10 år sen (hon är född -46) och jag misstänker att det var hennes klimakterie som var "boven" för hon har alltid varit smal och liten... Men idag är hon lika smal som hon nästan alltid varit, men man märker att hon verkligen kan "styra" sin vikt genom att äta socker och dylikt...

Link to comment
Share on other sites

Jag upptäckte något härom veckan, som jag inte vet om det beror på kostomläggningen eller ett begynnande klimakterie:

Jag har ganska långt hår, och det har genom hela livet varit spikrakt. Väldigt spikrakt. Men nu börjar det bli vågigt.

Just nu ser det dessutom ganska knasigt ut, eftersom det bara är ca 2-3 dm närmast huvudet som är lockigt. Resterande decimetrar närmast topparna är fortfarande spikraka. Så det verkar som om mitt hår av någon anledning bestämde sig för att bli vågigt för ca 1.5-2 år sedan, men att det är först nu som det hunnit växa tillräckligt mycket för att vågorna skall synas.

Jag vet att håret kan byta utseende när man kommer in i pubertetens hormonsvängningar, men jag har aldrig förr reflekterat över om samma fenomen kan inträffa även i klimakteriet?

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...