Jump to content

Att göra slut med LCHF


LenaA
 Share

Recommended Posts

Jag har en helt annan bild av LCHF... Det är enkelt att äta rätt och det är tryggt för att jag vet att min kropp får den behöver för att må mitt bästa. Jag mäter och väger aldrig maten utan låter kroppen känna efter vad den vill ha. Om jag inte går ner till "rätt" BMI struntar jg högaktningsfullt i det så länge det ger hälsa i stället. Jag har ju t o m blivit så frisk så jag har kunnat börja träna lite igen... På MIN nivå lagom för en rultig kärring. INTE för att bli nån Miss Beach 2014 utan med målet att slippa värk och orka med barnbarn.

 

Är du riktigt säker att du verkligen måste bli av med de där 10 kilona? LCHF är ju en viktnormaliserande kost och ofta har ju kroppen och knoppen inte samma mål. Det verkar ju som idealet ligger närmare Boticellis Venus eller t o m Zorns kullor.

Och så länge du mår bra av avsteg eller liberalare kost är väl det OK. Du måste ju hela tiden mäta dej mot dina egna mål, inte vad nån annan tycker. Vi är ju alla olika med olika behov.

Jag siktar inte heller på Beach 2014 :D, men vill inte vara en fullt så rultig kärring som jag är i dag. Det primära är självklart hälsan och jag känner tacksamhet varje dag för att jag är frisk. Jag bryr mig bara om hur jag själv mår och inte så mycket längre om hur jag ser ut på utsidan, fast det är klart att jag vill se bra, frisk och stark ut. Tack för ditt input!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag tänker när jag läser vad du skriver att det kanske inte är LCHF du vill göra slut med, utan ett stressande sätt att tänka kring mat och hälsa?

LCHF kan ju vara superenkelt om man bara annammar de övergripande idéerna. Eftersom du haft Ibs och blivit av med symptomen , är väl det något som kan leda dig framåt i hur du vill äta.

Sen tänker jag också att kanske kan stressen triggas igång av att läsa och lyssna för mkt på alla enskilda människors egna idéer om "sin " LCHF, så som det kan bli om man hänger på såna här forum då och då, eller om man läser nya artiklar om kost hela tiden.

Precis så är det! LCHF och all min nyfunna kunskap vill jag ju behålla. Det är stressen av att aldrig hitta helt rätt, att aldrig kunna njuta av det jag ändå gör rätt, jag vill slippa. Skall trappa ner mitt läsande och behov av att vara ständigt up to date angående kost. Tack för tipset :)

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jag tror jag förstår vad du menar. Jag har lätt att göra saker och ting till "projekt" där jag måste vara duktig, göra precis rätt hela tiden och gärna komplicerar saker mer och mer allt efter som och så blivit stressad..Jag har varit medveten om det här några år och försökt tackla det med att försöka vara "oduktig" medvetet för att se med egna ögon att det faktiskt inte kommer att inträffa en katastrof.  ;)

 

Just därför har jag varit noga med att inte göra LCHF till ett projekt fyllt av en massa finlir. (Inget fel på finlir, för den som det funkar för!) JAG bestämmer vad LCHF är för MIG. Bakar mitt LCHF-bröd, fast vissa rynkar på näsan åt det. Äter underjordsgrönsaker precis så mycket jag vill. Faller dit på godis och chips ibland och tänker att det får vara så, att det viktigaste är att äta så naturlig mat som möjligt mesta delen av tiden, men att ett och annat snedsteg inte är en katastrof. I övrigt försöker jag att inte tänka för mycket på hälsan. Jag varken röker eller dricker, och försöker få tillräckligt med sömn och med det får det vara bra. Sakta men säkert har jag kommit till insikt om att även om jag naturligtvis vill må så bra jag kan, så är perfekt hälsa faktiskt inte meningen med livet. Och om "hälso-projektet" blir en stressfaktor, så är det väl rätt kontraproduktivt, får man säga. 

 

Det här var väl inte ett svar på din fråga, något sådant har jag nog inte. Men ett försök i alla fall att tala om att du inte är ensam om den här sortens problem. Lyssna på goda råd, om du får sådana, men lyssna framför allt inåt och försök komma på vad som kan fungera för dig. Det kan ta tid och vara jobbigt, men i slutändan är det nog ändå det som fungerar bäst. Lycka till!

Det är just denna sunda inställning jag söker! Åh, så jag känner igen mig i att göra projekt av allting! Och just det är ju fällan, som skapar projektstressen. Jag tror att om meningen med livet är perfekt hälsa, missar jag livet på vägen och kanske, kanske, lever jag några dagar eller månader längre. Men då med samma stress. Till min LCHF-stress har kommit rädslan för att, om jag äter kh, när jag cancerceller. Det var lättare innan, när jag inte trodde att jag kunde påverka risken för vissa sjukdomar. Hå hå, ja ja…Skall försöka (men inte med knutna nävar ;) tagga ner och släppa taget. Tack :)

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jag förstår dig. Nu har jag hållit på funderat på mat i fyra år. Mår bra, men jag läser LCHF- och paleobloggar varje dag. Många per dag. Jag har haft möjligheten att göra det också eftersom jag är hemma just nu. Jag är inte direkt sysslolös här hemma, men jag hinner snabbt ögna igenom bloggar eftersom jag ofta har den möjligheten. När vi träffar våra vänner blir det alltid tal om mat - trots att jag verkligen försöker att inte göra det. Men tar inte jag upp det så tar dom. Och vi äter ju nästan alltid något när vi är tillsammans.

 

Jag har också läst om blå-ljus-filter för datorn, sömn, högintensiv träning, resistent stärkelse osv. Är det ett behov att nå perfektionism eller är det dödsångest? Eller är det bara njutsamt att få känna sig som den som kommit på hur allt hänger ihop... Att få höra till de utvalda och upplysta.

 

I något skede måste jag sluta läsa. Kanske kommer det av sig själv sen när jag börjar jobba och inte längre hinner.

 

Jag har inga problem att hålla mig till liberal LCHF. Men ibland blir det bara alltför stor kamp att göra allt rätt.

 

-Jag vill välja ekologisk mat, mat utan tillsatsämnen (lusläser korvhyllan nuförtiden, det finns ca 5 sorter jag kan välja och dom finns inte i alla affärer), äter bara syrade mjölkprodukter (förutom grädde som jag kanske snart också fasar ut), naturbeteskött och så vidare. Det blir inte så mycket kvar att köpa i butiken.

 

Visst har jag lovat mig avsteg ibland. Jag åt lite lyxigt påskgodis i påsk. Och på midsommar äter jag antagligen av den söta pajen. Det är inte så att jag är så där strikt som t.ex. Tommy (som i Tappar) (jag tycker om din blogg Tommy, läser alla inlägg :) ) Men jag är ju väldigt strikt i jämförelse med de som "åker dit" i flera dagar eller veckor åt gången. Sånt gör jag aldrig.

 

Men. Nu till första maj hade jag en liten tanke på att hälsa på våra vänner. Och jag vägde för och emot. Det skulle bli lite för kort tid att packa, lite för kort arbetsdag, och lite kort varsel att fråga dom då det handlar om nattgäster (kanske). Men det som fick tuvan att tippa över mot nej var det här med maten. Jag kan inte äta havregrynsgröt och pasta en hel dag. Den familjen äter god hemlagad mat, men är mycket för spannmålsprodukter. Och just spannmål är det som jag absolut inte längre kan äta. Så jag orkar inte vara besvärlig. Jag orkar inte fråga om vi får komma och sen ta med en massa egen mat. Istället blev vi hemma.

 

Är det här klokt? Jag blir lite trött också...

 

Jag kommer inte byta bort LCHF/paleo men jag vet inte hur det annars kommer att utvecklas i framtiden. Kan jag fortsätta bli bara allt mera noga. Börja blötlägga nötter innan jag äter dom? Ni vet.

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Yeahh! Vilket underbart uttryck! Det finns faktiskt en väg mellan dikena.

 

Varför måste allting vara så perfekt och ångestfyllt? Varför är det så hemskt att vara rultig och inte ha storlek 36 i stället för 40 till mina 156 cm? Vad är det för fel att säga att man inte tål pasta och bröd längre? (för så är det ju ofta när man inte ätit det på länge)

Jag är inte som Limp men jag tycker att han har en så himla skön inställning till det här med mat.

Jag har fortfarande för mycket mat och sovklocka utom de dagar jag fastar, så jag har alltid väldigt mycket fokus på mat, men det är aldrig panik längre. Det räcker för mej.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Det går ju att ha detta som ett intresse utan att det väcker ångest å andra sidan. Precis som alla andra saker i livet som man är intresserad av så kan det både skapa glädje och inspiration i livet eller motsatt leda till stress. Själv har jag andra intressen som på liknande sätt slukar mycket av min tankekraft och tid och där jag har ambitioner som ibland är svåra att uppnå men som jag samtidigt vill nå. Man får förlåta sig själv för att man bara är människa och stanna upp ibland och fråga sig om målet är värt strävan.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

:wub:

Ja visst är det sjukt. I hela mänsklighetens historia har man hyllat mullighet, men min och nästa generation får panik om man inte ser ut som en planka (been there, done that)

Morsan har ett uttryck "innafejt" alltså fet på insidan. Jag vet inte vem som myntat det men det är typ som en anorektiker ser sej i spegeln.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...