Hur gör vi rätt med maten för vår familj?

[EVS]

Hej på er!

 

 Jag tänker börja med en beskrivning av medlemmarna i vår familj. Vet att det blir långt, men det känns som att det är nödvändigt…

 

Pappa: Överviktig typ 2-diabetiker. Har de senaste åren ätit en kost någonstans mellan tidvis normal men oftast liberal LCHF som i perioder ibland fått glida över i endast  kolhydratreducerad kost. Med detta håller sig hans blodsocker på bra nivåer, efter att tidigare ha varit så höga att läkaren ville sätta in insulin. Vikten gick till en början ner ca 15 kg, men har sedan dess stått still. Mer slarv senaste halvåret har fått vikten att gå upp en aning, men blodsockret är fortsatt bra, utan blodsockersänkande mediciner. Däremot har han alltjämt farligt högt blodtryck och tar två olika mediciner mot detta. Den last han inte vill avstå, är light-cola. I övrigt är han öppen för förändringar.

 

Mamma: (d.v.s. jag.) Något överviktig. Lider inte direkt av det, men skulle förmodligen må bättre med tio kg mindre på kroppen. Tycker om bra, hemlagad mat och äter till stor del samma som sambon till middag. Tycker dock även mycket om godis och fika… Hemma har vi inte så mycket sötsaker till vardags, men på jobbet blir det mycket fika. Jag har svårt att motstå det som är gott, tar gärna en extra bit. Däremot kan jag utan vidare lämna godis som jag inte tycker om… Men för mycket socker blir det utan tvekan! Äter pedagogisk skollunch, det ingår så att säga i mina arbetsuppgifter att ”vara ett föredöme för barnen”, alltså äta av det mesta, skulle kunna sammanfattas med tallriksmodellen… Sammanfattningsvis äter jag alltså ganska ok hemma, men mycket skräp på jobbet. Jag skulle förmodligen tycka att det vore jobbigt att sluta med allt socker, min motivation ligger på äldsta dotterns behov, snarare än mina egna.

 

Storebror: Snart 13 år. Nyligen avklarat ett sockerlöfte på över ett halvår, alltså inte ätit godis, fika, chips etc. Äter mycket, både av den huvudsakligen bra maten till middag, men också av mackor och Billys panpizza till mellanmål. Säger att han inte gillar skolmaten, jag vet inte riktigt vad eller hur mycket han äter till lunch. Intresserad av att äta nyttigt, vill inte gå upp för mycket i vikt. Var överviktig för ett par år sedan, men har vuxit ikapp sin vikt och är normalviktig idag. Kraftigt allergisk mot nötter. Skulle kunna äta mandel, om det inte vore för att all mandel kan innehålla spår av nötter. De vuxna i familjen kan numera äta nötter, efter att tidigare inte ens kunnat ha dem i huset, men de måste hållas väl åtskilda från andra livsmedel.

 

Storasyster: 11 år. Totalt sockerberoende, enligt oss föräldrar. Har ADHD och medicinerar för detta. Inte överviktig enligt skolsköterskan, men har putmage. Äter helst bara snabba kolhydrater. Äter ingenting hon inte tycker om. Nobbar nästan allt kött, undantaget färsrätter och korv. Äter ingen fisk, undantaget fiskpinnar på skolan och makrill i tomatsås någon gång hemma, då på rostat bröd. Kan absolut inte motstå sötsaker. Kan äta strösocker med sked ur paketet, honung ur burken och pizzadeg ur kylen. Ska kakor eller godis finnas hemma, måste de gömmas väl, annars äter storasyster upp dem. Grönsaker äter hon ganska bra av, dock gillar hon de kolhydratrika bäst, som ärtor och majs. Vi oroar oss för att hon kan få näringsbrist, eftersom hon äter så väldigt fel. Hennes läkare på bup säger att det möjligen kunde vara värt att testa glutenfri kost en period för henne. Vi har fått en tid hos dietist för att prata om saken…

 

Lillasyster: 3år. Pigg, frisk, ganska smal unge. Lagom aktiv. Äter mer ibland och mindre ibland. Inga bekymmer. Gillar potatis och ris mosat med smör, pasta och ketchup. Men äter av det mesta, även kött och fisk.

 

Vi planerar att göra någon form av kolhydratsanering hemma hos oss. Startpunkten blir måndag efter skolavslutningen. Då är det bara jag, som måste dras med skolmaten några veckor till, medan barnen kommer att vara hemma med sin pappa.

 

Vi önskar tips och synpunkter! Var drar vi gränsen? Hur lite kolhydrater är lämpligt att börja med? Hur gör vi med vår treåring? Hon mår idag utmärkt, även om hon ofta äter flingor till frukost. Men om vi har flingor i skafferiet, kommer storasyster att vräka i sig dem, om allt som är sötare än så plockas bort. Vi är också oroliga för att storasyster kommer att äta alltför lite totalt, att hon hellre är hungrig än äter det hon inte vill ha. Så vad sjutton ska vi laga för mat, som hon äter? Hennes ADHD-medicinering gör ju också att hon har begränsade hungerkänslor. Jättesug efter socker, kombinerat med obefintlig hunger… Hur gör vi? 

 

[dufva]

Jag tror ni skulle få största nyttan för alla i familjen av att elliminera spannmål ur er kost

Givetvis mest för dottern med ADHD men även ni andra kommer att dra nytta av

att inte minst slippa dom aptithöjande ämnena i spannmål

 

Att bara bli glutenfri räcker troligen inte eftersom många av dom ersättningsprodukter man vanligen

börjar väva in kan vara minst lika dåliga trots att dom saknar gluten

Gluten är nämligen bara en av 100-talet aminosyror i proteinkomplexet i vete som kan vara problematiska

 

Vilka råd ni kommer att få av dietisten beror ju på hennes inställning och nyfikenhet att

ta till sig ny kunskap

En hel del av dessa är ju tyvärr "spannmålskramare" och dessutom ordentligt fettskrämda

[EVS]

Tack för ditt svar!

 

Ja, bort med allt mjöl, definitivt, samt tillsatt socker. Undrar om vi kan börja så, låta barnen fortsätta äta potatis... Eller om det är bättre att ta bort det också? Men potatis innehåller väl åtminstone någon slags näring? Och storasyster äter det frivilligt, om det nu är bra eller dåligt...

 

Vi har inte de bästa erfarenheterna av dietister sedan tidigare. De råd sambon fick, som nybliven diabetiker, har vi senare insett var käpprätt fel. Han gick säkert upp 25kg efter de råden och inte blev blodsockret bättre heller. Men faktum kvarstår, att dietisten är vår enda chans att få igenom några som helst förändringar, som även kan få gälla i skolan. Utan kostintyg, kommer storasyster att fortsätta äta stora mängder pasta, fiskpinnar och mackor till lunch, oavsett vilka förändringar vi gör hemma. Så vi får se, vad som går att få till, skulle tro att ett intyg för glutenfritt är bättre än inget alls. Det skulle inte falla mig in att börja baka med vetestärkelse eller rismjöl hemma, dock!

[ɐuuɐ]

Hej på er!

 

 Jag tänker börja med en beskrivning av medlemmarna i vår familj. Vet att det blir långt, men det känns som att det är nödvändigt…

 

Pappa: Överviktig typ 2-diabetiker. Har de senaste åren ätit en kost någonstans mellan tidvis normal men oftast liberal LCHF som i perioder ibland fått glida över i endast  kolhydratreducerad kost. Med detta håller sig hans blodsocker på bra nivåer, efter att tidigare ha varit så höga att läkaren ville sätta in insulin. Vikten gick till en början ner ca 15 kg, men har sedan dess stått still. Mer slarv senaste halvåret har fått vikten att gå upp en aning, men blodsockret är fortsatt bra, utan blodsockersänkande mediciner. Däremot har han alltjämt farligt högt blodtryck och tar två olika mediciner mot detta. Den last han inte vill avstå, är light-cola. I övrigt är han öppen för förändringar.

 

Mamma: (d.v.s. jag.) Något överviktig. Lider inte direkt av det, men skulle förmodligen må bättre med tio kg mindre på kroppen. Tycker om bra, hemlagad mat och äter till stor del samma som sambon till middag. Tycker dock även mycket om godis och fika… Hemma har vi inte så mycket sötsaker till vardags, men på jobbet blir det mycket fika. Jag har svårt att motstå det som är gott, tar gärna en extra bit. Däremot kan jag utan vidare lämna godis som jag inte tycker om… Men för mycket socker blir det utan tvekan! Äter pedagogisk skollunch, det ingår så att säga i mina arbetsuppgifter att ”vara ett föredöme för barnen”, alltså äta av det mesta, skulle kunna sammanfattas med tallriksmodellen… Sammanfattningsvis äter jag alltså ganska ok hemma, men mycket skräp på jobbet. Jag skulle förmodligen tycka att det vore jobbigt att sluta med allt socker, min motivation ligger på äldsta dotterns behov, snarare än mina egna.

 

Storebror: Snart 13 år. Nyligen avklarat ett sockerlöfte på över ett halvår, alltså inte ätit godis, fika, chips etc. Äter mycket, både av den huvudsakligen bra maten till middag, men också av mackor och Billys panpizza till mellanmål. Säger att han inte gillar skolmaten, jag vet inte riktigt vad eller hur mycket han äter till lunch. Intresserad av att äta nyttigt, vill inte gå upp för mycket i vikt. Var överviktig för ett par år sedan, men har vuxit ikapp sin vikt och är normalviktig idag. Kraftigt allergisk mot nötter. Skulle kunna äta mandel, om det inte vore för att all mandel kan innehålla spår av nötter. De vuxna i familjen kan numera äta nötter, efter att tidigare inte ens kunnat ha dem i huset, men de måste hållas väl åtskilda från andra livsmedel.

 

Storasyster: 11 år. Totalt sockerberoende, enligt oss föräldrar. Har ADHD och medicinerar för detta. Inte överviktig enligt skolsköterskan, men har putmage. Äter helst bara snabba kolhydrater. Äter ingenting hon inte tycker om. Nobbar nästan allt kött, undantaget färsrätter och korv. Äter ingen fisk, undantaget fiskpinnar på skolan och makrill i tomatsås någon gång hemma, då på rostat bröd. Kan absolut inte motstå sötsaker. Kan äta strösocker med sked ur paketet, honung ur burken och pizzadeg ur kylen. Ska kakor eller godis finnas hemma, måste de gömmas väl, annars äter storasyster upp dem. Grönsaker äter hon ganska bra av, dock gillar hon de kolhydratrika bäst, som ärtor och majs. Vi oroar oss för att hon kan få näringsbrist, eftersom hon äter så väldigt fel. Hennes läkare på bup säger att det möjligen kunde vara värt att testa glutenfri kost en period för henne. Vi har fått en tid hos dietist för att prata om saken…

 

Lillasyster: 3år. Pigg, frisk, ganska smal unge. Lagom aktiv. Äter mer ibland och mindre ibland. Inga bekymmer. Gillar potatis och ris mosat med smör, pasta och ketchup. Men äter av det mesta, även kött och fisk.

 

Vi planerar att göra någon form av kolhydratsanering hemma hos oss. Startpunkten blir måndag efter skolavslutningen. Då är det bara jag, som måste dras med skolmaten några veckor till, medan barnen kommer att vara hemma med sin pappa.

 

Vi önskar tips och synpunkter! Var drar vi gränsen? Hur lite kolhydrater är lämpligt att börja med? Hur gör vi med vår treåring? Hon mår idag utmärkt, även om hon ofta äter flingor till frukost. Men om vi har flingor i skafferiet, kommer storasyster att vräka i sig dem, om allt som är sötare än så plockas bort. Vi är också oroliga för att storasyster kommer att äta alltför lite totalt, att hon hellre är hungrig än äter det hon inte vill ha. Så vad sjutton ska vi laga för mat, som hon äter? Hennes ADHD-medicinering gör ju också att hon har begränsade hungerkänslor. Jättesug efter socker, kombinerat med obefintlig hunger… Hur gör vi? 

 

Några tankar från en flerbarnsmamma  i medelåldern som kört LCHF/paleo/GI-aktigt i många år:

 

Fadern: ingen åtgärd. Eventuellt kan han ju pröva RS som är det nya heta och sänker fastesockret för många. 

 

Modern: De "pedagogiska måltiderna" är ett gissel. Jag ser detta hos så många anställda i förskolan där jag har mina barn. Det är inte normalt med så många överviktiga, och så unga också, på samma arbetsplats. Försök få bort detta ur din tillvaro och ta med lunchlåda istället. Du betalar för kolhydrats-vete-bomben också, eller? Det är detta som driver ditt och dina kollegers fikasug, inte någon eventuellt dålig karaktär.

 

Storasyster: ja, vad gör man? 100% igenkänning här vad gäller sockerberoendet. Mina nya gömställen för dessertchokladen avslöjas ständigt. Man kanske kan försöka byta ut de sämsta kolhydraterna mot något bättre kolhydrater, och blanda in bra fett. Prova mörk choklad, hemmagjorda chokladbollar av smör, havregryn och honung* - råa havregryn och honung innehåller åtminstone en del lösliga fibrer och det kan göra stor skillnad. Bakverk som morotskaka (gärna glutenfritt). Hemmagjord glass med bär. Låt henne baka själv. Fortsätt med färsrätterna och annat hon gillar och blanda in mycket fett, lök, morötter, krossade tomater osv i dessa (jag tänker hamburgare, köttfärslimpa, köttfärssås). Det ger sig förhoppningsvis tids nog. Barn blir visare med åren, och lite mindre sockerhungriga. Fascinerande nog har min tonåring smalnat av betydligt samtidigt som hon kan häva i sig en hel burk med nutella och dricka några liter saft till det.

 

Lillasyster: ingen åtgärd. Enligt min mening är det inte särskilt meningsfullt att begränsa kolhydrater som ris, majs och potatis för barn. De bränner kolhydraterna och gör man det så är detta nyttiga livsmedel. Problem med potatis osv uppstår för de flesta först i vuxen ålder.

 

Storebror: Han skulle nog vinna på att få bort vete ur kosten, jag tänker på nötallergin. Han måste ju själv vilja dock.

 

*Det finns afrikanska folk (Hadza, Otjhimba) som lever nästan uteslutande på honung när den är i säsong, och de verkar må utmärkt på den kosten. 

[Annika Rane]

Du måste absolut inte äta enligt tallriksmodellen om du arbetar i skolan. Var har du fått det ifrån? Jag har ätit mååånga av mina jobbluncher i skolmatsal utan problem. Vanligtvis finns det fina salladsbord med mycket att välja på. Börja där och komplettera sedan med det som finns tillgängligt i proteinväg. Har du tur finns bra olja och bregott att klicka på också. Skollunchen behöver inte alls bli så tokig. I värsta fall, vid pannkaka eller liknande, ta bara sallad och ät ett medhavt ägg eller så efteråt.

 

Förklara för dina kollegor hur du äter och att du gör en kostomläggning. Då blir det inte så lätt att tacka ja till kakorna. Dessutom gör du säkert flera arbetskamrater en tjänst genom att fungera som inspirerande föredöme. Lycka till!

[dufva]

"Ja, bort med allt mjöl, definitivt, samt tillsatt socker. Undrar om vi kan börja så, låta barnen fortsätta äta potatis... Eller om det är bättre att ta bort det också? Men potatis innehåller väl åtminstone någon slags näring? Och storasyster äter det frivilligt, om det nu är bra eller dåligt..."

 

Jag tror inte man tjänar på att ta i med storsläggan så låt du potatisen vara kvar för ungarna

Som du säger finns det näring i potatis och ungarna dina är säkert inte insulinresistenta

Troligen skulle din man må bäst utan pärena men det kan han väl få bestämma om själv

Det är säkert en nog så jobbig omställning bara att bli mjölfri och det är också där ni har de största vinsterna att hämta

[EVS]

Tack alla för era svar!

 

"anna-upp-och-ner" (Hur skriver du så?): Nej, jag betalar inte för skollunchen, jag får den gratis och måste äta den tillsammans med barnen. Min lunchrast är dock bara 30 minuter, vilket vore lite kort tid för att värma och äta en matlåda. RS- står det för resistent stärkelse?

 

Lilla Anna: Jag äter min lunch tillsammans med sexåringar. De uppmanas att smaka av allt. Då skulle det ju se väldigt konstigt ut, om "fröken" åt bara köttbullar och sallad, utan pastan eller potatisen till. Ibland, om vi ex får lax, står kökspersonalen och serverar. "Så här mycket lax är lagom till en potatis." De säger att maten annars inte skulle räcka till alla klasser och att kökets budget är beräknad på att alla äter ungefär enligt tallriksmodellen. Visst gör jag vissa egna justeringar ibland. Jag vägrar äta ris till chili-con-carnen, vilket jag rättfärdigar med en stor portion sallad och en slev extra bönor, om det finns. Pannkaka tar jag ofta en eller två, kompletterat med grönsaker och en stor slev keso. Ibland finns det också något bättre alternativ i det vegetariska alternativet, så att jag kan ta ex potatis och broccoligratäng istället för pulvermos till korven. Ofta är maten helt ihopblandad, som potatisgratäng med kalkonstrimlor i, eller tortellinigratäng. Då är det inte helt lätt... Norrgott (Bregott) finns, så visst, det är alltid något.

 

dufva: Det du skriver verkar rimligt. Herrn i huset har ätit i stort sett potatisfritt i flera år, så den biten är redan avklarad. Äter däremot mycket rotsaker, både jag och han. Vi tycker om det, medan däremot barnen då helst bara plockar ut morötterna. Så då känns det som om de lika gärna kan få potatis också.

[EVS]

Vill ni veta vad dietisten sa?

 

Storasyster har nu varit till dietisten, tillsammans med sin pappa. Läkaren hade i sin remiss skrivit om det extrema sötsuget, en frågeställning om glutenfritt kunde vara värt att prova, samt även skrivit att vikten inte var något problem. Dietisten sågade hela remissen. Glutenfritt vid ADHD var det bara någon liten studie som stödde, det var ingenting att gå på. Vikten var ett jättestort problem, efter som flickan gått ner i vikt, vilket inte var ok. Sötsuget var däremot inget som dietisten verkade bry sig om alls. Eller var det möjligen för att få bukt med det, som hon rekommenderade 5-6 mål per dag, till stor del bestående av smörgåsar och frukt???

 

Någon som tycker att 36kg verkar riskabelt lite till en längd på 140cm, för en tjej på 11 år? Hade 44kg möjligen varit en hälsosammare vikt? Så mycket borde hon nämligen ha vägt, om hon följt sin kurva, med vikten för knappt ett år sedan som utgångspunkt. Låt mig konstatera, att 36 kg ligger betydligt närmare att motvara genomsnittet för hennes längd.

 

Visst, även vi tycker ju att hon äter för lite, av mat som är bra. Men den "Matmall flickor 9-12 år" som vi fick med hem, är ganska skrämmande läsning. Varje måltid hade flera förslag, men jag ger några exempel: Vad sägs om detta?

 

Frukost: 2dl lätt/mellanfil+0,75 dl osötad musli/2dl nyckelhålsmärkta flingor+ ev 1msk sylt, 1 grov smörgås, 1tsk lättmargarin, 1 skiva/tsk nyckelhålsmärkt pålägg, någon grönsak, 1 glas juice (1,5 dl)/1 frukt.

 

Lunch/middag: 3skivor nyckelhålsmärkt falukorv/ 1,5 pannbiffar/ 3 fiskpinnar/ 1,5 nyckelhålsmärkta grillkorvar/hotdogs/ 75 g opanerat kött eller fisk/ 60 g panerat kött/ 70 g panerad fisk. Något av detta alternativ ska då kombineras med något av följande: 2dl kokta makaroner/ 2-3 kokta potatisar/ 1,5 dl kokt ris/ 1,5 dl potatismos/ 1,5 dl fryst pommes.

Förslag på "allt-i-ett-måltider": 1,5 skiva blodpudding med 1 msk lingonsylt/ 2 pannkakor med 1msk sylt+ en frukt. 1/3 pizza (vuxenstorlek) från pizzeria.

Varje lagat mål ska dessutom innehålla grönsaker, max 1 glas lätt- eller mellanmjölk, 1 skiva knäckebröd med lättmargarin samt en frukt som dessert. Dessutom är det ok med 0,5 dl sås eller 1 msk ketchup.

 

Mellanmål: Minst ett, men gärna två per dag. En frukt eller en smörgås.

 

Kvällsmål: 1 smörgås+ 2dl lätt/mellanmjölk eller 2dl lätt/mellanmjölk eller lätt/mellanfil + 0,5 dl musli/ 1,5 dl nyckelhålsmärkta flingor.

 

Dietisten la även till, att om det är svårt att få henne att äta ordentlig frukost (vilket det är, eftersom hon är morgontrött), är det bättre att hon äter sockrad fruktyoghurt med havrefras, än att hon äter för lite... För då får hon åtminstone i sig de nyttiga flingorna. Dietisten anser vidare att folk är alltför rädda för kolhydrater och fokuserar för mycket på fett och proteiner. Kolhydrater är bra mat, med bra näring och det är det som vår flicka behöver äta för att inte riskera att gå ner ytterligare i vikt. Och sötsuget då??? Jo, det är bättre att hon äter söta saker, än att hon äter för lite och går ner i vikt. Så sötsuget är alltså inget problem!?

 

Dietisten avslutade med att säga, att vi inte behövde någon ny remiss, utan kunde ringa henne direkt, om vi önskade ytterligare rådgivning.

 

Vad tror ni, ska man skratta eller gråta?

[Syster]

Vill ni veta vad dietisten sa?

 

Storasyster har nu varit till dietisten, tillsammans med sin pappa. Läkaren hade i sin remiss skrivit om det extrema sötsuget, en frågeställning om glutenfritt kunde vara värt att prova, samt även skrivit att vikten inte var något problem. Dietisten sågade hela remissen. Glutenfritt vid ADHD var det bara någon liten studie som stödde, det var ingenting att gå på. Vikten var ett jättestort problem, efter som flickan gått ner i vikt, vilket inte var ok. Sötsuget var däremot inget som dietisten verkade bry sig om alls. Eller var det möjligen för att få bukt med det, som hon rekommenderade 5-6 mål per dag, till stor del bestående av smörgåsar och frukt???

 

Någon som tycker att 36kg verkar riskabelt lite till en längd på 140cm, för en tjej på 11 år? Hade 44kg möjligen varit en hälsosammare vikt? Så mycket borde hon nämligen ha vägt, om hon följt sin kurva, med vikten för knappt ett år sedan som utgångspunkt. Låt mig konstatera, att 36 kg ligger betydligt närmare att motvara genomsnittet för hennes längd.

 

Visst, även vi tycker ju att hon äter för lite, av mat som är bra. Men den "Matmall flickor 9-12 år" som vi fick med hem, är ganska skrämmande läsning. Varje måltid hade flera förslag, men jag ger några exempel: Vad sägs om detta?

 

Frukost: 2dl lätt/mellanfil+0,75 dl osötad musli/2dl nyckelhålsmärkta flingor+ ev 1msk sylt, 1 grov smörgås, 1tsk lättmargarin, 1 skiva/tsk nyckelhålsmärkt pålägg, någon grönsak, 1 glas juice (1,5 dl)/1 frukt.

 

Lunch/middag: 3skivor nyckelhålsmärkt falukorv/ 1,5 pannbiffar/ 3 fiskpinnar/ 1,5 nyckelhålsmärkta grillkorvar/hotdogs/ 75 g opanerat kött eller fisk/ 60 g panerat kött/ 70 g panerad fisk. Något av detta alternativ ska då kombineras med något av följande: 2dl kokta makaroner/ 2-3 kokta potatisar/ 1,5 dl kokt ris/ 1,5 dl potatismos/ 1,5 dl fryst pommes.

Förslag på "allt-i-ett-måltider": 1,5 skiva blodpudding med 1 msk lingonsylt/ 2 pannkakor med 1msk sylt+ en frukt. 1/3 pizza (vuxenstorlek) från pizzeria.

Varje lagat mål ska dessutom innehålla grönsaker, max 1 glas lätt- eller mellanmjölk, 1 skiva knäckebröd med lättmargarin samt en frukt som dessert. Dessutom är det ok med 0,5 dl sås eller 1 msk ketchup.

 

Mellanmål: Minst ett, men gärna två per dag. En frukt eller en smörgås.

 

Kvällsmål: 1 smörgås+ 2dl lätt/mellanmjölk eller 2dl lätt/mellanmjölk eller lätt/mellanfil + 0,5 dl musli/ 1,5 dl nyckelhålsmärkta flingor.

 

Dietisten la även till, att om det är svårt att få henne att äta ordentlig frukost (vilket det är, eftersom hon är morgontrött), är det bättre att hon äter sockrad fruktyoghurt med havrefras, än att hon äter för lite... För då får hon åtminstone i sig de nyttiga flingorna. Dietisten anser vidare att folk är alltför rädda för kolhydrater och fokuserar för mycket på fett och proteiner. Kolhydrater är bra mat, med bra näring och det är det som vår flicka behöver äta för att inte riskera att gå ner ytterligare i vikt. Och sötsuget då??? Jo, det är bättre att hon äter söta saker, än att hon äter för lite och går ner i vikt. Så sötsuget är alltså inget problem!?

 

Dietisten avslutade med att säga, att vi inte behövde någon ny remiss, utan kunde ringa henne direkt, om vi önskade ytterligare rådgivning.

 

Vad tror ni, ska man skratta eller gråta?

Jaa, skrattblandad gråt är nog på sin plats. Mörkrädd har jag aldrig varit, men jag blev det nu...tragiskt

[Tuva]

Jag skulle bränna, under rituella former, lappen med telefonnumret till den dietisten. 

Inte undra på att folk blir sjuka om det är "hjälpen" de får!

[Annika Rane]

Dietistens råd är både sorgliga och tankeväckande. Vilken horribel meny och vilken tur att du har kunskap att genomskåda den, det är inte alla som har de förutsättningarna. Tänk på alla de som går dit och verkligen tror på att det är hälsosam mat. Stackars satar.

 

Min elvaåring äter väldigt sällan frukost på vardagarna. Jag är nöjd om hon får i sig vätska. Brukar skicka med henne en avokado eller en ostbit om hon skulle bli hungrig före lunch, det fungerar fint.

 

Och angående skolmaten, igen. Jag äter med sexåringar och tycker inte att det är något problem för mig att hoppa över pasta, ris eller potatis. Vid fråga (mycket sällan) säger jag att jag inte är så förtjust i potatis, men att jag också tränade på att smaka på all mat när jag var liten... Tycker också att det är viktigt att barnen har förebilder som äter BRA mat. Dessutom uppmanar jag barnen att ta rejält med bregott bredvid maten för att bli mätta och de får gärna ta en ostrulle med bara smör på. Jag strider öppet mot sockrad risgrynsgröt och stora mängder sylt och ketchup till maten. Det är ju där man behöver vara en förebild!

[EVS]

Jag skulle bränna, under rituella former, lappen med telefonnumret till den dietisten. 

Inte undra på att folk blir sjuka om det är "hjälpen" de får!

Går inte, för sambon tog inte emot någon sådan lapp! Skulle inte falla oss in att tala med henne igen.

[MKJ]

Vill ni veta vad dietisten sa?

 

Storasyster har nu varit till dietisten, tillsammans med sin pappa. Läkaren hade i sin remiss skrivit om det extrema sötsuget, en frågeställning om glutenfritt kunde vara värt att prova, samt även skrivit att vikten inte var något problem. Dietisten sågade hela remissen. Glutenfritt vid ADHD var det bara någon liten studie som stödde, det var ingenting att gå på. Vikten var ett jättestort problem, efter som flickan gått ner i vikt, vilket inte var ok. Sötsuget var däremot inget som dietisten verkade bry sig om alls. Eller var det möjligen för att få bukt med det, som hon rekommenderade 5-6 mål per dag, till stor del bestående av smörgåsar och frukt???

 

Någon som tycker att 36kg verkar riskabelt lite till en längd på 140cm, för en tjej på 11 år? Hade 44kg möjligen varit en hälsosammare vikt? Så mycket borde hon nämligen ha vägt, om hon följt sin kurva, med vikten för knappt ett år sedan som utgångspunkt. Låt mig konstatera, att 36 kg ligger betydligt närmare att motvara genomsnittet för hennes längd.

 

Visst, även vi tycker ju att hon äter för lite, av mat som är bra. Men den "Matmall flickor 9-12 år" som vi fick med hem, är ganska skrämmande läsning. Varje måltid hade flera förslag, men jag ger några exempel: Vad sägs om detta?

 

Frukost: 2dl lätt/mellanfil+0,75 dl osötad musli/2dl nyckelhålsmärkta flingor+ ev 1msk sylt, 1 grov smörgås, 1tsk lättmargarin, 1 skiva/tsk nyckelhålsmärkt pålägg, någon grönsak, 1 glas juice (1,5 dl)/1 frukt.

 

Lunch/middag: 3skivor nyckelhålsmärkt falukorv/ 1,5 pannbiffar/ 3 fiskpinnar/ 1,5 nyckelhålsmärkta grillkorvar/hotdogs/ 75 g opanerat kött eller fisk/ 60 g panerat kött/ 70 g panerad fisk. Något av detta alternativ ska då kombineras med något av följande: 2dl kokta makaroner/ 2-3 kokta potatisar/ 1,5 dl kokt ris/ 1,5 dl potatismos/ 1,5 dl fryst pommes.

Förslag på "allt-i-ett-måltider": 1,5 skiva blodpudding med 1 msk lingonsylt/ 2 pannkakor med 1msk sylt+ en frukt. 1/3 pizza (vuxenstorlek) från pizzeria.

Varje lagat mål ska dessutom innehålla grönsaker, max 1 glas lätt- eller mellanmjölk, 1 skiva knäckebröd med lättmargarin samt en frukt som dessert. Dessutom är det ok med 0,5 dl sås eller 1 msk ketchup.

 

Mellanmål: Minst ett, men gärna två per dag. En frukt eller en smörgås.

 

Kvällsmål: 1 smörgås+ 2dl lätt/mellanmjölk eller 2dl lätt/mellanmjölk eller lätt/mellanfil + 0,5 dl musli/ 1,5 dl nyckelhålsmärkta flingor.

 

Dietisten la även till, att om det är svårt att få henne att äta ordentlig frukost (vilket det är, eftersom hon är morgontrött), är det bättre att hon äter sockrad fruktyoghurt med havrefras, än att hon äter för lite... För då får hon åtminstone i sig de nyttiga flingorna. Dietisten anser vidare att folk är alltför rädda för kolhydrater och fokuserar för mycket på fett och proteiner. Kolhydrater är bra mat, med bra näring och det är det som vår flicka behöver äta för att inte riskera att gå ner ytterligare i vikt. Och sötsuget då??? Jo, det är bättre att hon äter söta saker, än att hon äter för lite och går ner i vikt. Så sötsuget är alltså inget problem!?

 

Dietisten avslutade med att säga, att vi inte behövde någon ny remiss, utan kunde ringa henne direkt, om vi önskade ytterligare rådgivning.

 

Vad tror ni, ska man skratta eller gråta?

 

Man kan ju undra vad dom baserar kurvan på. Om det är något slags genomsnitt så har det nog blivit högre nu än det var när jag växte upp. När jag började sjunde klass var jag 166 cm och vägde 46 kg och det var ingen som någonsin tyckte att jag var för mager. Då hade jag ändå kommit i puberteten.

 

Unga tjejer kan ju vara otroligt smala utan att det är något fel.

 

Att socker och vitt mjöl inte är bra för hälsan visste man redan på 30-talet så att dietister fortfarande tycker det är ok att äta det är en gåta.

[EVS]

Dietistens råd är både sorgliga och tankeväckande. Vilken horribel meny och vilken tur att du har kunskap att genomskåda den, det är inte alla som har de förutsättningarna. Tänk på alla de som går dit och verkligen tror på att det är hälsosam mat. Stackars satar.

Ja, tack och lov är vi föräldrar överens om att de råden är skräp! Den mat vi äter idag är ju enormt mycket bättre än de rekommendationerna, trots att den absolut inte är perfekt. Det kanske värsta av allt, var ju att dottern själv var med och fick allt detta riktat till sig. Vad ska hon tro? Hon uppmanades ju bland annat att alltid ta en macka till lunchen, att äta mycket frukt och att äta flingor eller smörgås till kvällsmat, oavsett om vi ätit sen middag. Visst, hon får flingor till kvällsmat ibland, men vi försöker undvika att det blir ofta, nu har hon fått höra att vi gör helt fel och att hon behöver detta varenda dag. Grr!

[EVS]

Min elvaåring äter väldigt sällan frukost på vardagarna. Jag är nöjd om hon får i sig vätska. Brukar skicka med henne en avokado eller en ostbit om hon skulle bli hungrig före lunch, det fungerar fint.

Skönt med någon som inte verkar tycka att det är en katastrof att inte alltid äta frukost! Vi vill att vår dotter äter frukost, men vi prioriterar att hon kommer i tid till skolan. Ofta har hon klätt på sig först fem minuter innan det är dags att fara. Det innebär att frukosten kan bestå av en macka, frukt eller morot i handen, vars sista tugga sväljs ungefär samtidigt som det ringer in till dagens första lektion. Är hon klar i mer god tid, kan det bli en kopp choklad (mjölk, grädde, kakao och vaniljpulver, inget socker) innan hon far. Nej, det är inte perfekt, men just detta handlar om så mycket mera än maten. Avocado avskyr hon, men ost var ett bra tips, som hon kanske skulle gilla. Tack för det!

[EVS]

Och angående skolmaten, igen. Jag äter med sexåringar och tycker inte att det är något problem för mig att hoppa över pasta, ris eller potatis. Vid fråga (mycket sällan) säger jag att jag inte är så förtjust i potatis, men att jag också tränade på att smaka på all mat när jag var liten... Tycker också att det är viktigt att barnen har förebilder som äter BRA mat. Dessutom uppmanar jag barnen att ta rejält med bregott bredvid maten för att bli mätta och de får gärna ta en ostrulle med bara smör på. Jag strider öppet mot sockrad risgrynsgröt och stora mängder sylt och ketchup till maten. Det är ju där man behöver vara en förebild!

Jag håller med dig i teorin... Men tycker ändå inte att det är lätt. Jag kan ignorera att ett barn äter pålägg utan bröd, men jag skulle göra mig osams med både kolleger och kökspersonal om jag uppmanade till det. Om du förstår hur jag menar? Stora mängder sylt och ketchup protesterar både jag och mina kolleger emot, där är vi överens. Men ett exempel nyligen var när en av mina kolleger sa ifrån att ett barn inte fick ta en halv centimeter smör på mackan. Hon var upprörd över detta även efteråt. Då sa jag, bara till henne, att jag tyckte att detta barns antal smörgåsar var ett större bekymmer än mängden smör på dem. Men hon tyckte fortfarande att måttlig smörmängd hör till allmänt hyfs. Och på ett sätt håller jag även med om det, rent socialt sett är det inte riktigt ok att ha lika mycket bregott som bröd. Det blir lätt kladdigt på både bord, fingrar och kläder... Men jag förstår hur du menar också.

[EVS]

Man kan ju undra vad dom baserar kurvan på. Om det är något slags genomsnitt så har det nog blivit högre nu än det var när jag växte upp. När jag började sjunde klass var jag 166 cm och vägde 46 kg och det var ingen som någonsin tyckte att jag var för mager. Då hade jag ändå kommit i puberteten.

 

Unga tjejer kan ju vara otroligt smala utan att det är något fel.

 

Att socker och vitt mjöl inte är bra för hälsan visste man redan på 30-talet så att dietister fortfarande tycker det är ok att äta det är en gåta.

Genomsnittet, enligt denna kurva, är omkring 144cm och 38kg, för en flicka som nyss fyllt elva år och inte kommit i puberteten. Min dotter ligger ju något under detta i både längd och vikt, men mer under i längden än vikten. Problemet enligt dietisten, är att hon för ett år sedan vägde 39kg och har gått ner i vikt. Vi föräldrar var snarare glada över att hennes  tidigare viktökning avstannat, vilket vi också sagt till läkaren utan att hon sagt emot. Visst, skulle hon gå ner ytterligare tre kg på ett år till, så är det kanske inte bra, men vi vill i vilket fall inte göda henne med att ge henne fritt fram att äta socker! Gjorde vi det, skulle vi förmodligen få sitta hos samma dietist om ett år eller två och få lika idiotiska råd, men då i syfte att få henne att ät mindre portioner för att gå ner i vikt istället... För hon har som sagt inga egna spärrar, när hon väl kommer åt sötsakerna, kan inte själv avgöra hur mycket som är lagom och när det är dags att sluta.

[ɐuuɐ]

Vill ni veta vad dietisten sa?

 

Storasyster har nu varit till dietisten, tillsammans med sin pappa. Läkaren hade i sin remiss skrivit om det extrema sötsuget, en frågeställning om glutenfritt kunde vara värt att prova, samt även skrivit att vikten inte var något problem. Dietisten sågade hela remissen. Glutenfritt vid ADHD var det bara någon liten studie som stödde, det var ingenting att gå på. Vikten var ett jättestort problem, efter som flickan gått ner i vikt, vilket inte var ok. Sötsuget var däremot inget som dietisten verkade bry sig om alls. Eller var det möjligen för att få bukt med det, som hon rekommenderade 5-6 mål per dag, till stor del bestående av smörgåsar och frukt???

 

Någon som tycker att 36kg verkar riskabelt lite till en längd på 140cm, för en tjej på 11 år? Hade 44kg möjligen varit en hälsosammare vikt? Så mycket borde hon nämligen ha vägt, om hon följt sin kurva, med vikten för knappt ett år sedan som utgångspunkt. Låt mig konstatera, att 36 kg ligger betydligt närmare att motvara genomsnittet för hennes längd.

 

Visst, även vi tycker ju att hon äter för lite, av mat som är bra. Men den "Matmall flickor 9-12 år" som vi fick med hem, är ganska skrämmande läsning. Varje måltid hade flera förslag, men jag ger några exempel: Vad sägs om detta?

 

Frukost: 2dl lätt/mellanfil+0,75 dl osötad musli/2dl nyckelhålsmärkta flingor+ ev 1msk sylt, 1 grov smörgås, 1tsk lättmargarin, 1 skiva/tsk nyckelhålsmärkt pålägg, någon grönsak, 1 glas juice (1,5 dl)/1 frukt.

 

Lunch/middag: 3skivor nyckelhålsmärkt falukorv/ 1,5 pannbiffar/ 3 fiskpinnar/ 1,5 nyckelhålsmärkta grillkorvar/hotdogs/ 75 g opanerat kött eller fisk/ 60 g panerat kött/ 70 g panerad fisk. Något av detta alternativ ska då kombineras med något av följande: 2dl kokta makaroner/ 2-3 kokta potatisar/ 1,5 dl kokt ris/ 1,5 dl potatismos/ 1,5 dl fryst pommes.

Förslag på "allt-i-ett-måltider": 1,5 skiva blodpudding med 1 msk lingonsylt/ 2 pannkakor med 1msk sylt+ en frukt. 1/3 pizza (vuxenstorlek) från pizzeria.

Varje lagat mål ska dessutom innehålla grönsaker, max 1 glas lätt- eller mellanmjölk, 1 skiva knäckebröd med lättmargarin samt en frukt som dessert. Dessutom är det ok med 0,5 dl sås eller 1 msk ketchup.

 

Mellanmål: Minst ett, men gärna två per dag. En frukt eller en smörgås.

 

Kvällsmål: 1 smörgås+ 2dl lätt/mellanmjölk eller 2dl lätt/mellanmjölk eller lätt/mellanfil + 0,5 dl musli/ 1,5 dl nyckelhålsmärkta flingor.

 

Dietisten la även till, att om det är svårt att få henne att äta ordentlig frukost (vilket det är, eftersom hon är morgontrött), är det bättre att hon äter sockrad fruktyoghurt med havrefras, än att hon äter för lite... För då får hon åtminstone i sig de nyttiga flingorna. Dietisten anser vidare att folk är alltför rädda för kolhydrater och fokuserar för mycket på fett och proteiner. Kolhydrater är bra mat, med bra näring och det är det som vår flicka behöver äta för att inte riskera att gå ner ytterligare i vikt. Och sötsuget då??? Jo, det är bättre att hon äter söta saker, än att hon äter för lite och går ner i vikt. Så sötsuget är alltså inget problem!?

 

Dietisten avslutade med att säga, att vi inte behövde någon ny remiss, utan kunde ringa henne direkt, om vi önskade ytterligare rådgivning.

 

Vad tror ni, ska man skratta eller gråta?

 

Ja det är sorglig läsning. Tyvärr stämmer hennes meny fantastiskt väl med mina (mindre) barns önskemeny: en evig upprepning av pannkakor, blodpudding, makaroner och mackor. Och flingor! När de ibland får detta serverar jag dock med fullfeta mjölkprodukter och vällagrad ost. Barnen verkar må utmärkt.

 

Upp-och-ner-bokstäver är vanliga ASCII-tecknen med högre nummer. Det finns många omvandlare på nätet, t ex här: http://www.fliptext.org/

 

RS står för resistent stärkelse, exakt. Om man kunde hitta något sätt att få i tonårsdottern RS (gärna kombinerat med surkål) så vore det ett intressant experiment... Antagligen måste man söva henne först.

[MKJ]

Genomsnittet, enligt denna kurva, är omkring 144cm och 38kg, för en flicka som nyss fyllt elva år och inte kommit i puberteten. Min dotter ligger ju något under detta i både längd och vikt, men mer under i längden än vikten. Problemet enligt dietisten, är att hon för ett år sedan vägde 39kg och har gått ner i vikt. Vi föräldrar var snarare glada över att hennes  tidigare viktökning avstannat, vilket vi också sagt till läkaren utan att hon sagt emot. Visst, skulle hon gå ner ytterligare tre kg på ett år till, så är det kanske inte bra, men vi vill i vilket fall inte göda henne med att ge henne fritt fram att äta socker! Gjorde vi det, skulle vi förmodligen få sitta hos samma dietist om ett år eller två och få lika idiotiska råd, men då i syfte att få henne att ät mindre portioner för att gå ner i vikt istället... För hon har som sagt inga egna spärrar, när hon väl kommer åt sötsakerna, kan inte själv avgöra hur mycket som är lagom och när det är dags att sluta.

 

Att gå upp i fettvikt har ju inget egenvärde om man inte är extremt mager. Putmage skriver du också. Vad säger läkare och dietist om det?

 

Hon kanske blir extra sötsugen på grund av att hon äter för lite av riktig mat. Jag är dock tveksam till att vänja henne vid fet mat. Kombinationen snabba kolhydrater och fett kan ställa till det ordentligt. Mer protein skulle nog vara bättre i nuläget och färs innehåller ju en del dolt fett som ger energi. Kanske det går att göra köttkaka eller biffar med lite allt möjligt nyttigt i? Det går kanske att göra en fullständig rätt och man blandar in ägg och rotsaker och gör i en form i ugnen? Kokta mosade morötter smakar ju sött och om man blandar det i färs och gör en kaka så kanske det kan vara ett sätt att få henne att äta lite mer riktig mat.

 

Kroppen behöver ju protein att bygga muskelmassa av i en växande kropp.

[Tobias]

Prova att prata med läkaren igen, han/hon kan kanske skriva remiss till någon vettigare dietist, eller själv skriva ut intyg på glutenfritt?

[EVS]

RS står för resistent stärkelse, exakt. Om man kunde hitta något sätt att få i tonårsdottern RS (gärna kombinerat med surkål) så vore det ett intressant experiment... Antagligen måste man söva henne först.

 

Jojo, söva ner barnen och tvinga i dem surkål... Tja, intressant experiment förvisso, det måste jag ju hålla med om.

 

 

[EVS]

Att gå upp i fettvikt har ju inget egenvärde om man inte är extremt mager. Putmage skriver du också. Vad säger läkare och dietist om det?

 

Hon kanske blir extra sötsugen på grund av att hon äter för lite av riktig mat. Jag är dock tveksam till att vänja henne vid fet mat. Kombinationen snabba kolhydrater och fett kan ställa till det ordentligt. Mer protein skulle nog vara bättre i nuläget och färs innehåller ju en del dolt fett som ger energi. Kanske det går att göra köttkaka eller biffar med lite allt möjligt nyttigt i? Det går kanske att göra en fullständig rätt och man blandar in ägg och rotsaker och gör i en form i ugnen? Kokta mosade morötter smakar ju sött och om man blandar det i färs och gör en kaka så kanske det kan vara ett sätt att få henne att äta lite mer riktig mat.

 

Kroppen behöver ju protein att bygga muskelmassa av i en växande kropp.

 

Vad jag kan bedöma, är min stora dotter "normal" i kroppen, varken tjock eller smal. Just magen putar dock ut, mer än på många av hennes jämnåriga med liknande kroppsbyggnad förövrigt. Två klädstorlekar större i vidd, än vad som behövs på längden. Tröjor som är bra i vidd, har för långa ärmar etc. Dock är magen förhållandevis mindre nu än för ett år sedan, vilket jag alltså tycker verkar bra, till skillnad från dietisten. Dietisten tittade bara på kurvan, ansåg att hon behövde följa den. En aning viktnedgång upp till ett halvår efter start med Concerta var ok, men sen skulle barnet gå upp igen. Fast första halvåret stod hon still i vikt, därefter gick hon ner tre kilo under andra halvåret. Innan hon började med medicineringen gick hon upp "lite mer än kurvorna" men ändå inom gränserna för vad som enligt skolsköterskan var acceptabelt. Läkaren, som ju är den som ansvarar för att kurvorna fylls i och tolkas på rätt sätt, tyckte att de tre kilona viktnedgång var helt ok och inom det normala. Vi sa att dottern ju hade lite att ta av och läkaren höll med. Men alltså inte dietisten, som verkade tycka att dottern riskerade att bli underviktig och skulle gödas med fruktyoghurt... Nej, jag blir mer upprörd ju mer jag tänker på det!

 

Jag undrar om det skulle gå att få i henne köttfärskaka? Jag får testa! Köttfärslimpa har hon nämligen fått för sig att hon inte gillar. Medan biffar eller köttbullar med samma innehåll går bra.

 

Relativt fet mat äter vi redan, hela familjen. Mycket grädde, smör etc i maten. Standardmjölk, varav två av fem behöver laktosfri, så den mesta mjölken och grädden i maten är laktosfri. Vanligt smör dock, det klarar de av utan problem. Jag tror också att hon äter för lite av proteindelen, eller det vet jag ju att hon gör. Ofta hoppar hon över den helt. Äter vi fisk, brukar jag servera ärtor som tillbehör, då äter hon potatis och ärtor. Men jag tänker att potatis mosad med smör, borde mätta bättre än potatis utan någonting alls till. Tror du det är fel tänkt?

[EVS]

Prova att prata med läkaren igen, han/hon kan kanske skriva remiss till någon vettigare dietist, eller själv skriva ut intyg på glutenfritt?

Jag tror att detta är det sjukhusets enda dietist, som jobbar mot barn. Vi kan inte prata med läkaren nu, bara lämna meddelanden via en sköterska. Sköterskan pratar vi med lite då och då, för att läkaren utifrån våra svar om dotterns mående och betende, ska kunna justera medicindoserna. Nästa besök är tänkt till hösten. Ofta kan det bli någon månads fördröjning innan besöken också, eftersom det är en specialist med många patienter. Senast fick vi komma på en återbudstid i april, då skulle vi enligt planen ha kallats till ordinarie tid i februari.

 

Men vi har sommaren på oss, att se om vi hittar en mathålning som fungerar. Skulle det då visa sig, att stora dottern mår bättre av detta, så får vi väl försöka få någon slags intyg direkt av läkaren. Men jag är inte säker på att det går,det är nog farligt att trampa varandra på tårna i den där branchen också. Även om det ju var läkaren, som först började prata om glutenfritt som en möjlighet till förbättring...

[MKJ]

Vad jag kan bedöma, är min stora dotter "normal" i kroppen, varken tjock eller smal. Just magen putar dock ut, mer än på många av hennes jämnåriga med liknande kroppsbyggnad förövrigt. Två klädstorlekar större i vidd, än vad som behövs på längden. Tröjor som är bra i vidd, har för långa ärmar etc. Dock är magen förhållandevis mindre nu än för ett år sedan, vilket jag alltså tycker verkar bra, till skillnad från dietisten. Dietisten tittade bara på kurvan, ansåg att hon behövde följa den. En aning viktnedgång upp till ett halvår efter start med Concerta var ok, men sen skulle barnet gå upp igen. Fast första halvåret stod hon still i vikt, därefter gick hon ner tre kilo under andra halvåret. Innan hon började med medicineringen gick hon upp "lite mer än kurvorna" men ändå inom gränserna för vad som enligt skolsköterskan var acceptabelt. Läkaren, som ju är den som ansvarar för att kurvorna fylls i och tolkas på rätt sätt, tyckte att de tre kilona viktnedgång var helt ok och inom det normala. Vi sa att dottern ju hade lite att ta av och läkaren höll med. Men alltså inte dietisten, som verkade tycka att dottern riskerade att bli underviktig och skulle gödas med fruktyoghurt... Nej, jag blir mer upprörd ju mer jag tänker på det!

 

Jag undrar om det skulle gå att få i henne köttfärskaka? Jag får testa! Köttfärslimpa har hon nämligen fått för sig att hon inte gillar. Medan biffar eller köttbullar med samma innehåll går bra.

 

Relativt fet mat äter vi redan, hela familjen. Mycket grädde, smör etc i maten. Standardmjölk, varav två av tre behöver laktosfri, så den mesta mjölken och grädden i maten är laktosfri. Vanligt smör dock, det klarar de av utan problem. Jag tror också att hon äter för lite av proteindelen, eller det vet jag ju att hon gör. Ofta hoppar hon över den helt. Äter vi fisk, brukar jag servera ärtor som tillbehör, då äter hon potatis och ärtor. Men jag tänker att potatis mosad med smör, borde mätta bättre än potatis utan någonting alls till. Tror du det är fel tänkt?

 

Menar du att hon både äter fet mat och socker, vetemjöl osv? Har hon fått putmagen efter att ni började äta fet mat? Putmagen kan tyda på att hon lagrar fettet inne bland organen innanför bukhinnan och det kan förvärra hennes sötsug.

[EVS]

Menar du att hon både äter fet mat och socker, vetemjöl osv? Har hon fått putmagen efter att ni började äta fet mat? Putmagen kan tyda på att hon lagrar fettet inne bland organen innanför bukhinnan och det kan förvärra hennes sötsug.

 

Nja, jag menar att den mat som serveras till hela familjen oftast består av en del som passar pappa i familjen, alltså LCHF-vänlig. Så ja, det serveras relativt fet mat. Till det serveras "vanliga" tillbehör, som pasta, ris eller potatis till de som vill ha, samt grönsaker. Stora dottern är den som äter minst av såväl fett som proteiner, så för henne har det aldrig varit några mängder. Men ja, om det enda på menyn hon är beredd att äta är ris eller potatis, får hon gärna ta smör till. Hur länge hon haft putmagen? Några år, utan att kunna säga exakt. Snabbaste viktökningen var nog under tvåan och trean, innan hon fick sin diagnos och behandling, men när problemen blev alltmer märkbara. Som förskolebarn var hon smal i midjan.

 

Jo, jag har själv tänkt att hon nog lagrar mycket fett i buken. Tog även upp det med skolsköterskan, någon gång när hon gick i trean, men fick då höra att hennes vikt var inom det normala och att vi inte behövde oroa oss. Samma skolsköterska larmade ju tidigare när sonen ökat för mycket i vikt, så vi antog att hon visste vad hon talade om och släppte det.

 

Jag vet inte om vi någonsin ätit direkt mager mat, men det är svårt att komma ihåg. Jag försöker tänka efter hur vi åt, när de stora barnen var små... Vi hade lättmargarin en period, på rekommendation av sambons diabetessköterska och dietist. Men det var ju inte gott. Mellanmjölk. Vi hade mer krossade tomater och mindre grädde i köttfärssåser. Vi hade ont om pengar, så åt mycket pannkaka och annat billigt. Grytor med mycket grönsaker, som svamp och paprika. Mamma Scans köttbullar och makaroner med brunsås gjord på pulver och rivna morötter till... Sådan mat.

 

Men om vi nu är ute efter förändring, är det då inte bättre att minska på de snabba kolhydraterna? För vi kan ju inte minska på allt. Hon behöver ju mat. Och om vi ska unvika fet mat och dottern är minst sagt skeptisk till proteinmaten, då blir det ju bara kolhydraterna kvar... Då är vi ju nästan inne på dietistens råd.

 

Nu idag åt hon faktiskt kött, en skiva lövbiff! Men det är som sagt inte vanligt. Till detta åt hon lite sallad, gurka, tomat och ett par skivor bröd med Norrgott på. Det fanns också beasås, persiljesmör, rotsaksgratäng och fetaost på bordet, men inget av detta rörde hon.

 

Jag uppskattar dina svar, de hjälper mig att tänka till. Men jag vet inte om jag blir klokare... Menar du att vi bör lägga krutet på att få stora dottern att äta köttfärsrätter och grönsaker och helst undvika både spannmål och socker och fett?

 

Vi är som sagt inte ute efter att förändra någonting nämnvärt just nu, utan det blir om en dryg månad. Just nu sonderar vi terrängen, försöker klura ut hur det är bäst att göra. Så fortsätt gärna att ge oss råd!

[MKJ]

Det är framförallt raffinerade kolhydrater som bör undvikas men även pomes frites och andra kombinationer av tomma eller snabba kolhydrater och fett.

 

Fet mat kan göra att man tål kolhydrater sämre. Raffinerade kolhydrater gör att man klarar fett sämre. Man måste alltid se till helheten.

 

Hur mycket och på vilket sätt rör hon sig? Alltså cyklar, springer och hoppar hon mycket eller sitter hon mycket stilla framför TV och dator? Tar hon sig till skolan för egen maskin eller blir hon skjutsad?

[EVS]

Det är framförallt raffinerade kolhydrater som bör undvikas men även pomes frites och andra kombinationer av tomma eller snabba kolhydrater och fett.

 

Fet mat kan göra att man tål kolhydrater sämre. Raffinerade kolhydrater gör att man klarar fett sämre. Man måste alltid se till helheten.

 

Hur mycket och på vilket sätt rör hon sig? Alltså cyklar, springer och hoppar hon mycket eller sitter hon mycket stilla framför TV och dator? Tar hon sig till skolan för egen maskin eller blir hon skjutsad?

 

Ok, nu tror jag att jag förstår hur du menar.

Till skolan blir hon skjutsad, helt enkelt för att hon inte skulle komma fram i tid annars. När hon tidigare skulle gå själv, kunde hon ta omvägar på närmare en timme, trots skolväg på bara två kilometer. Ju äldre man blir, desto mindre accepterar lärarna sådant. Tidsuppfattningen är inte hennes starkaste sida... Hon tränar fotboll, så det blir organiserad rörelse 2-3 gånger/vecka vår-höst. Under skolåret tränar hon dans en gång i veckan. Vintertid rör hon sig inte så mycket spontant ute. Nu, när det är barmark, cyklar hon dock gärna. Hon kan också dra iväg och vara ute med kompisar ibland flera timmar, så då rör hon ju på sig. Däremot sitter hon också mycket vid datorn och tv:n, framför allt på kvällarna.

[Sigurdur]

Bra tråd, jag tror att många familjer har det på ett ungefär som ni. Jag har inga tips alls att ge, eftersom min egen livssituation är helt annorlunda, men, jag tror att det är en bra idé för en familj att alla äter i princip likadant, så att det inte blir specialkost till en eller två, särskilt inte till barnen. Jag tror att det för barn skulle kunna kännas oschysst, konstigt, orättvist, eller att man blir utanför. Det är tillräckligt tufft att vara barn ändå! Alltså; bra att äta på ett sätt som alla "kan" äta på = mer gemenskap i familjen. Jag tror också att det är bra att introducera barnen dels i matlagning men också i kunskap om vad olika livsmedel gör i kroppen, så tidigt som möjligt/realistiskt. Det visar att familjen har förtroende för barnen. Annars, bort med allt som är problem för någon. Om en unge gillar lite frukostflingor till vardags och en annan blir galen och äter upp hela paketetet på en gång (själv drack jag 10 glas O´boy om dagen, jag är inte äldre än att jag minns det) så skulle jag dumpa flingorna (eller vad det nu är) helt. Men det är lätt för mig att säga, som inte upplever hur barnen reagerar i praktiken. Jag själv hade blivit vansinnig om jag inte fått min O´boy vid 8-10 års ålder, men som vuxen önskar jag att jag som barn aldrig hade fått smaka det, eller något annat sött överhuvudtaget!

Svårt, men jag tror inte alls att det är omöjligt att äta bra så att hela familjen mår bra. Det går! Kanske tar det en stund att pröva sig fram dock.

Äta tillsammans ska, och KAN (!) vara fint och mysigt - och hälsosamt. My two cents.

Lycka till!

[Tuva]

Jag tror att detta är det sjukhusets enda dietist, som jobbar mot barn.

Som jobbar MOT barn, det var nog helt rätt formulerat. 

[EVS]

Bra tråd, jag tror att många familjer har det på ett ungefär som ni. Jag har inga tips alls att ge, eftersom min egen livssituation är helt annorlunda, men, jag tror att det är en bra idé för en familj att alla äter i princip likadant, så att det inte blir specialkost till en eller två, särskilt inte till barnen. Jag tror att det för barn skulle kunna kännas oschysst, konstigt, orättvist, eller att man blir utanför. Det är tillräckligt tufft att vara barn ändå! Alltså; bra att äta på ett sätt som alla "kan" äta på = mer gemenskap i familjen. Jag tror också att det är bra att introducera barnen dels i matlagning men också i kunskap om vad olika livsmedel gör i kroppen, så tidigt som möjligt/realistiskt. Det visar att familjen har förtroende för barnen. Annars, bort med allt som är problem för någon. Om en unge gillar lite frukostflingor till vardags och en annan blir galen och äter upp hela paketetet på en gång (själv drack jag 10 glas O´boy om dagen, jag är inte äldre än att jag minns det) så skulle jag dumpa flingorna (eller vad det nu är) helt. Men det är lätt för mig att säga, som inte upplever hur barnen reagerar i praktiken. Jag själv hade blivit vansinnig om jag inte fått min O´boy vid 8-10 års ålder, men som vuxen önskar jag att jag som barn aldrig hade fått smaka det, eller något annat sött överhuvudtaget!

Svårt, men jag tror inte alls att det är omöjligt att äta bra så att hela familjen mår bra. Det går! Kanske tar det en stund att pröva sig fram dock.

Äta tillsammans ska, och KAN (!) vara fint och mysigt - och hälsosamt. My two cents.

Lycka till!

 

Tack för de uppmuntrande orden! Ja, O´boy slutade vi köpa hem för flera år sedan, då storasyster åt pulvret med sked. O´boy får drickas hos mormor, då blir det som mest ett par gånger i månaden eller så. Hemma godtas faktiskt riktig choklad, utan socker. Pappa fuskar dit lite sötningsmedel i sin, lillasyster vill ha mjölken naturell -eller vatten. Men jag är medveten om att flingorna måste bort, för storasysters skull. Storebror kan nog godta detta, utan att se det som någon större förlust, men det käns lite synd för lillasysters del. Havrefras och havregrynsgröt är hennes två favoritfrukostar... Storasyster kommer absolut att bli vansinnig. Även om hon är med på det i förväg, så kommer hon att jaga sötsaker i en omfattning som gör det nödvändigt för oss att låsa in såväl eventuella kvarvarande sötsaker som pengar... Men om vi verkligen lyckas få undan allt sådant, så borde det ju bli bättre efter ett tag. Visst? Någon som har en aning om hur lång tid det tar för sockerabstinensen att ge med sig? För i hennes fall är det precis vad det handlar om.

[EVS]

Som jobbar MOT barn, det var nog helt rätt formulerat. 

 

Ja, eller hur!

[EVS]

Sammanfattningsvis bör vi alltså plocka bort allt tillsatt socker, vete, råg och korn i alla former, för hela familjen. Likaså ska all processad majs bort, medan kokta majskorn och grillade majskolvar kan få vara kvar till barnen? Potatis i normala mängder samt möjligtvis havre, helst ej tillagad (?) är också ok till barnen, men inte till vuxna som vill minska på vikten.

 

Kommentarer på detta? Har vi fattat rätt? Sen ett par funderingar till:

 

Ris, är det lika illa som spannmål, eller mer att jämställa med potatis?

 

Frukt, kan barnen äta det (en eller ett par per dag), eller triggar det sötsug så mycket att det bör undvikas?

[EVS]

Lägger in en fundering gällande pappan i familjen denna gång...

Han har ju ätit LCHF-stuk länge, även om det under de längsta perioderna varit ganska liberalt. Liberal LCHF räcker fullt ut för honom, för att hålla hans blodsocker normalt. Han har bra långtidsblodsocker, även om han äter rotsakslådor och carbzone-bröd. Med hans tidigare kost, var blodsockret alltför högt, trots flera mediciner.

Men så var det blodtrycket... När han för en tid sedan inbillade sig, att han klarade sig utan blodtrycksmedicin, slutade det med att övertrycket var över 200 när han var på kontroll. Han fick en väl befogad utskällning av läkaren. Har därefter snällt ätit sina tabletter; Enalapril Comp och Amlodipin. Vid senaste kontrollen, ville dock läkaren att han även skulle börja äta Metoprolol, betablockerare. Dels var blodtrycket fortfarande för högt, men framför allt var pulsen för hög, vilket betablockerare skulle åtgärda. Efter ett antal veckor, skulle han göra en egenkontroll av blodtrycket på vårdcentralen, för att läkaren skulle bedöma om dosen var tillräcklig eller behövde ökas.

 

Efter att ha läst på om Metoprolol, beslutade han sig dock för att inte ta dem, utan istället skärpa upp kosten ett snäpp. Framför allt lät det som rent vansinne att äta en medicin som kan höja blodsockret hos typ 2-diabetiker, men det fanns även andra mindre trevliga biverkningar. Sagt och gjort. Bort med carbzone-bröden och ransonering av morötterna! Samma medicinering som tidigare.

 

Vid självkontrollen hade han blodtryck 128/89 och puls 96. Dock noterade han bara det lägsta värdet av några försök, försvarade det med att vår treåring var med, så att det ju var svårt att vara 100% vilande i en kvart innan. Han kom inte ihåg exakt vad det visade innan, men det var åtminstone bättre nu. Pulsen var innan över 100. Han skrev då på lappen han lämnade in, att han inte åt Metoprolol och inte avsåg att göra det heller, och resonerade som så att läkaren får väl höra av sig om detta är ett problem, "den som tiger samtycker".

 

Jag undrar nu om någon här är kunnig inom detta område? Är det försvarbart att vägra betablockerare med detta blodtryck och denna puls? Kan han förvänta sig att blodtryck och puls ska gå ner av att han äter normal LCHF? Finns det något mer som är bra att tänka på?

[Zepp]

Grejen är.. att innan man har något medecinskt problem så har man en massa olika valmöjligheter.. varav några kanske inte är såå hälsosamma!

 

Sen.. när man väl står där med ohälsa och/eller diverse medecinska problem.. då får man välja mellan pest och kolera.. vilket föredrar du/han/ni??? 

 

Skarpt av honom att själv välja att ta ansvaret för sin egen hälsa.. även om det innebär diverse val, som inte ens han själv vet utgången på med 100% säkerhet!

 

Dock så tenderar jag att hålla med honom i hans egen bedömning.. den förefaller hur som helst rätt rimlig!

 

Sen så.. om ingen annan nämmt det tidigare.. diabetes har tillminstone 50% en genetisk komponent.. vilket då kan vara överförd till barnen.. det visar sig när de är 30 år!

 

Såå då kan det vara ytterligare en anledning att tänka till lite extra på kosten i hemmet?

[stoscha]

Jag har inget problem med puls. Det har däremot dottern. Jag har slutat med mina betablockerare för att de gjorde mej sjuk (utan att prata med läkare... Jaghar en massa andra problem också så jag vill ha en icke förgiftad blodstatus innan jag börjar knapra några piller igen).

Mitt blodtryck är inte OK så när jag fått min avgiftade blosstatus ska jag snacka med en läkare jag har förtroende för...

 

Nå tillbaka till Metoprolol. Jag åt 50 vad nu doseringen är.. Och locket var pålagt. Jag kunde inte springa utan att få en nära döden upplevelse. Jag gillar fortfarande inte att springa men nu är det viljan och inte kroppen som sätter stopp. Är jag sen till tåget hinner jag. Förut har jag inte ens försökt.

Dottern har mycket lägre dos och hon behöver den för hon blir jättematt av pulsrusning så fort hon har minsta lilla baselusk i kroppen... Och hon är mamma i dagisåldern så baselusker kryllar

[Elja]

Sammanfattningsvis bör vi alltså plocka bort allt tillsatt socker, vete, råg och korn i alla former, för hela familjen. Likaså ska all processad majs bort, medan kokta majskorn och grillade majskolvar kan få vara kvar till barnen? Potatis i normala mängder samt möjligtvis havre, helst ej tillagad (?) är också ok till barnen, men inte till vuxna som vill minska på vikten.

 

Kommentarer på detta? Har vi fattat rätt? Sen ett par funderingar till:

 

Ris, är det lika illa som spannmål, eller mer att jämställa med potatis?

 

Frukt, kan barnen äta det (en eller ett par per dag), eller triggar det sötsug så mycket att det bör undvikas?

Det ska vara bättre med havregrynsgröt än bara havregryn. Det ger en långsammare blodsockerhöjning.

Om man vill göra havregrynsgröt till barnen så kan man blötlägga havregrynen i vassle över natten. Läs mer här: http://www.ledgenomexempel.se/om-du-inte-kan-leva-utan-grot-sa-gor-den-ordentligt/

[EVS]

Det ska vara bättre med havregrynsgröt än bara havregryn. Det ger en långsammare blodsockerhöjning.

Om man vill göra havregrynsgröt till barnen så kan man blötlägga havregrynen i vassle över natten. Läs mer här: http://www.ledgenomexempel.se/om-du-inte-kan-leva-utan-grot-sa-gor-den-ordentligt/

 

Tack för den informationen och länken! Det lutar åt att vi nog plockar bort havren också. Jag har läst lite på annat håll också och fått fram att just när det gäller ADHD så bör även havre bort om man testar glutenfritt (liksom vetestärkelse), medan både ris och majs ska vara ok.

 

Det är en djungel detta! Särskilt som vi försöker få ihop något vettigt för hela familjen, där problematiken, behoven och önskemålen varierar en del mellan olika individer.

[EVS]

Grejen är.. att innan man har något medecinskt problem så har man en massa olika valmöjligheter.. varav några kanske inte är såå hälsosamma!

 

Sen.. när man väl står där med ohälsa och/eller diverse medecinska problem.. då får man välja mellan pest och kolera.. vilket föredrar du/han/ni??? 

 

Skarpt av honom att själv välja att ta ansvaret för sin egen hälsa.. även om det innebär diverse val, som inte ens han själv vet utgången på med 100% säkerhet!

 

Dock så tenderar jag att hålla med honom i hans egen bedömning.. den förefaller hur som helst rätt rimlig!

 

Sen så.. om ingen annan nämmt det tidigare.. diabetes har tillminstone 50% en genetisk komponent.. vilket då kan vara överförd till barnen.. det visar sig när de är 30 år!

 

Såå då kan det vara ytterligare en anledning att tänka till lite extra på kosten i hemmet?

 

Ja, han vill ju äta så att han mår så bra som möjligt. Samtidigt vill han inte begränsa mer än vad som behövs. Fakir är inget för honom. Men att börja äta som han åt innan, med den självklara följden att han snart skulle behöva börja med insulin, är helt otänkbart! Och nu blev blodtrycket en motivation att strama åt ett steg till, för att se om det hjälper. Han borde gå ner mer i vikt än vad han gjort, men motivationen räcker inte långt nog för att äta strikt. Han mår ju inte direkt dåligt av sina överskottskilon, inte så att kopplingen är uppenbar åtminstone.

 

Lite så känner även jag. Jag har normalt blodsocker. Inget problem med blodtrycket heller. Visst är jag överviktig, men det besvärar mig inte i vardagen, det är mer en känsla av att jag borde minska på den... "Borde" är inte det bästa för motivationen.

 

Ja, vi vet att benägenheten att drabbas av diabetes är ärftlig. Många äldre herrar på sambons pappas sida av släkten har diabetes typ 2. Dock har den brutit igenom först efter 70-årsåldern för dem som inte varit överviktiga, medan sambon inte var 25 ens, när han fick sin diagnos.

[EVS]

Vi har fyllt i ett formulär för att registrera specialkost för dottern inför kommande fotbollscup. Vi satte kryss för följande, som fanns som färdiga förslag: Makaroner, havregryn, husmansbröd, socker, lingonsylt, glass, spagetti, vetemjöl, margarin samt nyponsoppa. Vi kryssade också i mjölk och fil, men med tillägget att hon tål laktosfria varianter av mjölk, fil och grädde, men att vanligt smör går bra. Vi la också till, i kommentarsfältet, att hon inte ska äta aspartam och glutamat.

 

Vi gick igenom detta med dottern, som blev halvt förtvivlad över att detta skulle gälla även när det var fotbollscup. Jag förklarade att det behöver vara i ett, för att vi ska kunna se om hon mår bättre av koständringen eller inte. Hon resignerade, men konstaterade samtidigt att "Jag kommer att få vara hungrig, för det kommer inte att finnas någonting att äta, som jag tycker om". Vi lovade henne då att hennes pappa kommer att ansvara för att hon kan äta sig mätt. Om cupens matsal inte kan erbjuda något hon kan tänka sig att äta, så får han helt enkelt fixa det på annat sätt. Då blev hon lite lugnare och gladare.

 

Pappan i fråga kommer ju i egenskap av tränare att också vara med på cupen, så han ska också fylla i specialkost. Förmodligen blir det något liknande dotterns, men med kryss även på ris, majs och potatis. Frågan är hur han kan motivera detta. I dotterns fall kryssar vi i "allergi" som orsak. Någorlunda korrekt, eftersom hennes läkare åtminstone inte protesterat mot att vi utvärderar denna koständring under sommarlovet. Men för pappans del, stämmer ju inte detta, bortsett från att han faktiskt inte tål ris och att även han är laktosintolerant. Han är inte heller hjälpt av glutenfria ersättningsprodukter. Möjligen kanske han kunde skriva något i stil med "kolhydratreducerad kost p.g.a diabetes"?

[EVS]

Ok, nu kör vi!

 

Allt bröd är slut, nu blir det något annat till frukost. Själv har jag ätit ett kokt ägg och en bit underbart god chevré. Jag är lite nervös över dessa två veckor jag har kvar på jobbet. Men jag måste försöka få ihop det där också, för att vara trovärdig i de krav jag ställer på mina barn. Storasyster har formellt godtagit experimentet. Sex veckor utan mjölmat och socker, sen utvärdering. Storebror vill bestämma själv, hur han ska göra. Han vill "köra LCHF" hela juli, men inte något i juni. Fine, här hemma får han äta det som serveras, medan vi vuxna ändå inte har mycket inflytande över om han köper mjukglass på stan. Lillasyster kommer att få göra slut på flingorna, för det finns lite kvar, men när de är slut, så köper vi inte nya.

 

Håll tummarna för att detta går bra!

[EVS]

Varierande resultat hittills...

 

För mig har det gått bättre än väntat. Under de tre arbetsdagarna hittills denna vecka, har jag undgått att äta butterkaka, Mariakaka, hallongrottor och bullängd. Japp, allt detta har serverats! Jag har också nobbat lättmjölken, till förmån för vatten. Utmärkta vikarien i skolköket har också serverat bättre luncher än vad som är vanligt en vanlig skolvecka. Hon har bara beställt valda delar av cook-and-chill-sortimentet och kompletterat med frysrensning och lite egenhändigt lagat. Jag har ätit luncher med bland annat köttfärsbiffar, köttgryta, varma grönsaker och broccoliomelett! Idag tog jag dock med mig fika och bjöd arbetslaget. Helt osötade mandelformar, fyllda med chokladmousse. Alla gillade det, trots att det inte var särskilt sött! Sparade såklart en åt oss var hemma också, inklusive en skål med chokladmousse utan mandelform till storebror.

 

För storasyster är det svårare. Men hon kämpar väl! Hon har ätit både gulasch och grillade kycklingklubbor och köttfärssås. Tillbehören har hon däremot mestadels nobbat. Blomkålsris vägrade hon smaka, zuchinipasta gillade hon inte värst, fast hon själv valt det utifrån kokboksbläddring. Ikväll lyckades hon hitta en portion fryst snabbmat med ris och kycklinggryta, som jag glömt att vi hade i frysen. Hon åt det, för att hon inte blivit mätt av middagen. Men det är ju knepigt att bli mätt av en enda kycklingklubba, utan några som helst tillbehör. Inget blomkålsris, inget smör, ingen sås, ingen tsatsiki... vilket var vad som fanns att äta till. Och gurka, men det kanske hon åt av, men det mättar ju inte.

 

Igår kväll fick vi en aning om, hur jobbigt detta kan bli. Fotbollslaget bjöds på gratis fika efter matchen. Storasyster sa att hon inte fick ta, satte sig en bit ifrån och kämpade mot tårarna. Det var jobbigt för mig också att se. Men vilken styrka ändå, att hon klarade att stå emot! I bilen efteråt grät hon. Bad om varmkorv, vilket vi fixade.

Mandelformarna hann hon totalt tjuvta en utan fyllning och en med fyllning. Den utan åt hon bara halva, vilket är bevis nog för att det gör skillnad på sötsuget trots allt. Hon hade troligen hunnit äta flera om de innehållit socker. Sen fick hon ändå en fylld ikväll. Även om det inte är det nyttigaste som finns, tror jag att det är viktigt att bjuda henne på sådant hon verkligen gillar också, för att hon inte ska uppleva det som alltför hopplöst!

 

Storebror äter av allt vi serverar, gillar en del och muttrar över annat. Han gillar inte heller blomkål, men dränkt i sås står han ut med att äta lite. Hans kommentar till goulaschen var att det var gott, men hade varit ännu godare med mackor till.

 

Lillasyster frågar efter mackor flera gånger om dagen. När jag till middagen idag åter igen konstaterade att det var slut mackor, gick hon och hämtade ett paket salami. "Sån macka" sa hon, varpå hon uppmanade mig att smöra salamiskivan. Så hon har redan accepterat att en macka kan bestå av pålägg och smör. Storebror har inte heller några problem med att äta pålägg utan macka, men storasyster tycker att det är knepigt även det. Makrill i tomatsås, som hon gillar på fralla, åt hon knappt alls av, när det serverades med sallad. Och då gillar hon ändå sallad.

[EVS]

Snart två veckor...

 

Själv har jag inga större bekymmer med att motstå socker. Jag hade trott att det skulle vara svårare än det varit hittills, med tanke på hur mycket sötsaker jag satt i mig tidigare och hur mycket som finns tillgängligt på jobbet. Men det går riktigt bra. Bröd och pasta har aldrig varit någon större last för mig, så det går lika smärtfritt som jag väntat mig att vara utan. Däremot småäter jag mycket, tillåtna saker, men ändå. Jag trodde att en skulle hålla sig mätt länge på LCHF-kost. Jag äter mig mätt. Men fastän jag är mätt, är jag ändå inte nöjd. Eller så blir jag fort hungrig igen. Så jag plockar i mig under kvällen. Lite kokoschips här, en sked mandel- och hasselnötspasta där, en ölkorv, ett ägg, en sked kokosolja, lite ost... Om inget annat hjälper, brukar en kopp choklad med vispgrädde få mig att känna mig nöjd. (Inget socker. Standardmjölk med mycket grädde i.) På jobbet har det varierat om jag kunnat äta mig mätt eller ej. Ibland har maten varit jättebra. Idag fick jag hålla tillgodo med keso, morotsstavar och sallad, men då kunde jag snika till mig tre varmkorvar till mellanmål istället. Jag dricker många koppar te på jobbet, äter en och annan sked med mjukost på tub också, det är i stort sett vad som finns tillhands att stoppa i mig där, som inte är baserat på spannmål. Varför känner jag detta behov av att småäta? Är det kroppen som frågar efter kolhydrater i alla fall, eller får jag i mig för lite fett i maten? Samtidigt vet jag att jag är i ketos, känner smak av ketoner i munnen. En inte helt angenäm upplevelse, då mina tidigare upplevelser av den smaken är från mina graviditeter med hyperemetis, illamående i en omfattning som ledde till både närings- och vätskebrist... Kanske därför min hjärna säger åt mig att småäta, för att bli av med den smaken?

 

Storasyster har det kämpigt. Hon säger att det är värst på kvällarna, vilket vi också ser. Hittar hon något sött då, kan hon inte motstå. Jordgubbarna vi hade i frysen har hon ätit upp, frusna. Chokladmoussen jag gjorde, satte hon i sig alltihop som blev över, jag hade delat upp satsen i små skålar som skulle räckt till ett tillfälle till... Andra chokladkakan jag gömt till bakning hittade hon också och åt upp. Då konstaterade jag, både för mig själv och henne, att hon inte kan hantera att vi har choklad hemma, även om den har hög kakaohalt och bara lite socker i sig. Tyvärr. Men när två matskedar chokladmousse får henne att jaga köket runt efter mer, så går det ju inte! Hon förstod mitt resonemang och höll faktiskt med om att det var bäst att vänta ett tag med all choklad. Inte då hon tokätit choklad såklart, utan senare, när vi just ätit middag. Att kvällarna är värst för henne, tror jag beror på att hon då inte har någon medicin i kroppen. Metylfenidat minskar aptiten, när det gått ur kroppen ökar aptiten och impulskontrollen försämras -samtidigt. Inte underligt att det är svårt för henne då!

 

Gratis fika till spelarna efter hemmamatcher, verkar vara mer regel än undantag. Fruktansvärt jobbigt för henne! Men jag förstår de fikaansvariga föräldrarna, de vill göra tjejerna glada och bjuder gärna bort det fika de inte fått sålt under matchen. Jag vet inte riktigt vad vi kan göra för att hjälpa henne stå ut med det. Varmkorv efteråt, visst, men hon vill egentligen ha fika. Hon tar på sig en offerroll. "Varför just jag? Alla andra får fika, ni är så elaka!" Och jag är nära att gråta jag också, för jag fattar ju hur ont det gör i henne att inte få den där godbiten. Samtidigt blir jag mer och mer beslutsam i att det vi gör är rätt.

 

Hon frågade vad som kommer att hända sen, när vi utvärderat. Jag sa att om vi kommer fram till att hon mår bättre utan mjölmat och socker och om hon tycker att det är värt det, så kanske vi fortsätter. Hon sa då att det ju inte går med skolmaten. Jag sa att vi kan bråka för att få ett intyg. Och om vi inte får något, så kan vi skicka med henne mat. Det är så olika hur hon resonerar kring allt detta. Ofta förbannar hon både "dieten" och oss föräldrar, rasar, gråter och skriker. Andra gånger är hon helt lugn och sansad och kan själv se fördelar med detta sätt att äta, kanske rent av tänka sig en förlängning av upplägget...

 

Samtidigt är jag rädd att hon äter för lite. När mjölmaten inte finns där, blir det alltmer uppenbart hur hon tidigare baserade sin kost på just detta. Proteinmaten går ner lite bättre än tidigare, faktiskt. Men något extra fett, är svårt att få i henne. Hon vill inte ha sås, aromsmör eller liknande. Hon vill inte ha ost utan bröd. Hon kan tänka sig att äta enbart skinkskivor, men hon vill inte ha smör till. Hennes pappa har börjat med en kompromiss till henne till frukost. Hon får en riskaka, bara en. På den får hon smör, ordentligt nertryckt i alla små håligheter, och där ovanpå ett par-tre skinkskivor. På det viset får hon i sig något på morgonen åtminstone. Och hon verkar inte gå igång på riskakan, så det kanske fungerar att fortsätta så.

 

Lillasyster är helt lycklig över nyheten på den dagliga menyn. "Skinkamacka"! Hopvikta skinkskivor med smör emellan. Om ändå storasyster också ville ha detta!

 

Imorgon börjar sommarens första fotbollscup. Fika- läsk- och godisförsäljning precis överallt. Hamburgare med BRÖD, som alla andra får äta. Vi har laddat med ölkorvar och smaksatt bubbelvatten. Heja tjejen! Håll tummarna för att hon får en bra helg!

[Ti Ti]

Tack EVS för att du håller oss uppdaterade - det låter verkligen som en riktig balansgång mellan vad som är vettigt och vad som är rimligt att begära av ett barn. Jag håller tummarna för er!

[EVS]

Tack!

 

Ja, jag uppdaterar gärna lite då och då. Det känns ganska bra att skriva ner ett och annat, det hjälper till att sortera i skallen också... En balansgång är det verkligen. Och mycket upp och ner. Storasyster kan vara helt vansinnig ibland, men däremellan kan hon resonera, lyssna och ta till sig argument. Hon vill komma över sitt sötsug, ibland. Andra gånger vill hon bara ha socker. Ibland funderar hon allvarligt på hur det ska fungera praktiskt om vi fortsätter så här till hösten, andra gånger vill hon avbryta genast och börja äta som innan.

 

Helgen gick bra! Fokus på fotboll och andra aktiviteter. En hel del ölkorv gick åt, ett antal varmkorvar också. Vi fick t.o.m rabatt på varmkorven, när vi beställde den utan bröd.

 

Jag hittade en smörja i storasysters garderob. Frågade vad det var, hon svarade att det var smör och socker, men att det inte var nyligt hon tagit det. Att döma av hur det såg ut, var det nog minst en vecka gammalt och bestod av mer än ett halvt paket smör och förmodligen dubbla mängden socker. Urk! Hur mycket av smeten hon ätit, får jag inte veta, men en ljusglimt var trots allt att hon inte ätit allt...

 

En svår situation var när vi var bjudna på middag hos släktingar. Då hade vi pratat med dem innan om maten. Mjölfritt och sockerfritt, förklarat varför. Likafullt fanns både saft och läsk framställt som måltidsdryck. Jag fixade fram en kanna vatten också, men storasyster fick ju nästan spel av att inte få saft. Storebror drack läsk, lillasyster saft, mamma och pappa såklart vatten. Dessutom hade de t.o.m socker i salladen, fick vi veta efteråt... Inte för att storasyster åt av den ändå, men vi vuxna gjorde ju det. Bröd till maten. Vi hade ett samtal efter maten, hon och jag. Jag medgav att det var gräsligt orättvist, men konstaterade också att jag och hennes pappa inte alltid kan bestämma allt. Hon frågade om jag förstod att det var svårt, jag svarade att jag förstod att det var jättesvårt. Efter ett tag var allt bra igen, hon sa rent av att hon förstod varför vi hindrat henne att ta saften. Fruktsallad med vispgrädde godkände vi som efterrätt. Godtogs av storasyster, trots att det fanns kaka och vaniljsås också, som hon inte fick. Hon ville smaka vaniljsåsen, fick kanske en tesked. Hon åt ganska mycket fruktsallad, men accepterade när vi sa stopp till en tredje portion. Hon sa efteråt, att det funkat bra med fruktsalladen, att det inte triggat sötsuget. Jag tror faktiskt att hon hade rätt i det, otroligt nog! Hon var lugn och samlad efteråt och gick inte på jakt i skafferiet när vi kommit hem.

 

Fotbollens säsongsavslutningsfest kommer att bli en rysare. Fri tillgång på sötfika, det brukar vara så att de som vill kan ta sju-åtta bitar av nästan lika många sorter. Vi har konstaterat att till den festen måste vi ha med oss något vettigare alternativ. Frågan är vad? Vad kan konkurrera med ett dignande fikabord eller åtminstone någorlunda accepteras som substitut till detta. Av en sockerälskande elvaåring. Om ni har något bra förslag, låt oss gärna ta del av det!

[EVS]

Pytt i panna... Storasyster visste att det fanns längst ner i frysen, bad att få detta till lunch. Jag sa ok, trots att jag trodde mig veta att den bestod av mest potatis och lök, därtill små smulor med nötkött och alltihop förstekt i majsolja. Illa nog, men inte i närheten av verkligheten, visade det sig. På fyra olika ställen i ingrediensförteckningen, stod det någon form av socker. Stärkelse stod separat på ytterligare fyra ställen. Sanslöst! Inte för att vi ätit detta ofta tidigare heller, men eftersom Storasyster gillar det, har vi köpt ibland på extrapris. Slut med det framöver, definitivt!

[EVS]

En månad. De första två veckorna var värst. Fjärde veckan ganska smärtfri. Visst händer det fortfarande att Storasyster smygäter, men de värsta avarterna verkar hon ha hållit sig ifrån. Frukt är en knepig sak, någonstans i gränslandet mellan ok och problem. Frukt efter maten, verkar hon klara, utan att få sug efter mer sött. Frukt som mellanmål går sämre. Vi försöker undvika att hon äter frukt när hon är hungrig, samtidigt som det är just då hon gärna tar sig en frukt och gömmer sig någonstans. Men att helt förbjuda frukt, vore att gå över gränsen för vad hon kan stå ut med, åtminstone just nu.

 

Vi har pratat om sötsug, sockerberoende och ADHD, kopplingarna däremellan. Japp, jag har pratat om hjärnans signalsubstanser med min elvaåring och hon hängde med! Hur brist på noradrenalin gör det svårt eller omöjligt att stå emot ett sug, om hon väl börjat äta, att det är därför det är extra svårt när medicinen gått ur kroppen. Bland annat. Att känsligheten för socker är medfödd, att det inte är hennes fel att detta är svårt för henne. Att enda sättet att behålla kontrollen, är att inte äta det som triggar. Hon vet att hon inte kan äta en chokladbit, då har hon inte en chans att motstå resten. Att hon därför inte kan äta det alls, om hon ska kunna slippa ett sug, som hon inte kan hantera. Vi har också pratat om att medicinen minskar hennes hunger och aptit på mat, att hon därför behöver äta några tuggor till av maten efter att hon känner sig mätt. Vi har pratat om näringsämnen, proteiner, fett, kolhydrater, vitaminer etc. Inte allt på en gång, givetvis. Men hon verkar förstå vad det handlar om, hon ställer följdfrågor och vill veta mer.

 

Om det ska kunna bli en fortsättning av detta kostupplägg, måste hon själv vara med på det. Om hon vägrar, är det meningslöst att försöka få till specialkost till henne i skolan. Vi har ju sagt att vI ska utvärdera efter nästa vecka, då får vi se vad vi kan komma överens om.

 

Men vi vuxna vill ha en fortsättning. Vi ser att hon är mycket lugnare. Detta eviga jagande efter socker, smygande, gömmande och ljugande, det är nästan borta! Inte helt, men sådan stor skillnad! Förra sommaren stal hon pengar av oss, köpte hela kartonger med glass på glassbilen och åt upp direkt innan hon kom hem. I sommar har hon nästan bara ätit hemgjord, sockerfri glass, men inte så ofta det heller. Hon blev bjuden på mjukglass av en kompis, vilket hennes pappa upptäckte när han händelsevis var och handlade och såg dem. Den glassen konfiskerades. Sen har hon vid ett tillfälle fått äta en mjukglass också, p.g.a. speciella omständigheter jag inte tänker gå in på närmare. Det var jobbigare för henne i ett par dagar, efter den glassen, men det gick ändå bra.

 

Hon får äta potatis. Hon får äta ris. Men vi serverar det inte så ofta. Vi har kompromissat med hennes önskan om bröd, med att köpa spröda ris- och majsbröd. Det är alltigenom snabba kolhydrater, men de innehåller inget värre än majsgryn respektive rismjöl. Av dessa får hon äta en, när hon ber om det. Med pålägg. Fungerat bra som mellanmål ibland, verkar vara bättre för henne än frukt.

 

Vi har bakat två olika kesobröd, som ingen var särskilt förtjust i. Vi har bakat fröknäckebröd, som vi vuxna gillar, men som Storasyster inte uppskattar. Till Storasysters frukost har jag experimenterat med olika varianter av äggmjölk. Slutligen har hon godtagit en variant med både vanilj och kakaopulver, som förövrigt består av ett ägg, grädde och het mjölk. Alla varianter med kokande vatten tyckte hon smakade blaskigt. Men på detta vis, får hon i sig ett ägg till frukost, vilket inte gått på annat sätt. Den varma ägg-mjölkchokladen verkar inte heller trigga något sötsug alls. Vi har också gjort en "fling-blandning", som hon ätit av några gånger. Pumpakärnor, solrosfrön, sesamfrön, krossade linfrön, bovetepuffar och lite nyponskalsmjöl. Bovetepuffarna innehåller snabba kolhydrater, likaså nyponmjölet, men det blir inte så mycket av det när det är blandat med resten. Hon har även fått några torkade gojjibär till detta, men jag doserar. (Att de inte är med i blandningen, beror på att de innehåller spår av nötter. Allt vi blandat ihop, kan även Storebror äta.) Min tanke var, att hon skulle äta detta med yoghurt, men hon vill bara ha mjölk till. Kanske inte så bra, men som kvällsmat innan sovdags, får det gå an någon gång ibland. Verkar inte skapa några problem.

 

Hon äter lite bättre av maten, än tidigare. Inga underverk dock, hon borde förmodligen äta mer. Jag är lite rädd att hon ska gå ner för mycket i vikt, än så länge mest för att det i så fall kommer att göra de än svårare att få hennes läkare att godta kostomläggningen. Vi har inte vägt henne något i sommar, nästa officiella vägning blir kring skolstarten. Putmagen har krympt till att inte längre kunna kallas putmage, vilket torde vara positivt, men vi måste kämpa på med att få henne att äta tillräckligt med mat. Hon är inte mager, men kan ju förstås bli det, om hon äter för lite under en längre period. Men vi har ju plockat bort de livsmedelsgrupper, som hon tidigare helt baserade sin kost på...

 

Är det förresten någon som vet, hur mycket protein ett barn bör äta? För en vuxen ska det, vad jag har förstått vara optimalt med 1,5 g per kg kroppsvikt och dag, medan ner till 1g per kg kroppsvikt kan vara acceptabelt. Håller detta även för barn, eller behöver de mer, eftersom de växer? Jag skulle behöva ett mått att utgå ifrån, när det gäller att få Storasyster att äta det hon behöver. Hon kan nås med förnuftiga argument och fakta, men då måste jag ju veta själv hur det bör vara!

[Ti Ti]

Jag har ofta sett rekommendationen 'en handflata' (inkl fingrarna) protein per måltid. Eftersom hennes händer förmodligen är mindre än en vuxens så kanske det kan vara ett riktmärke?

[EVS]

Jag har ofta sett rekommendationen 'en handflata' (inkl fingrarna) protein per måltid. Eftersom hennes händer förmodligen är mindre än en vuxens så kanske det kan vara ett riktmärke?

Ja, det kan säkert vara vettigt. Men jag tycker att det är lite svårt, eftersom mat är tredimensionell... Ta ett ägg. Stekt uppfyller det en hand, med råge. Kokta behövs kanske tre för samma yta. Så jag har aldrig riktigt förstått det måttet. Kanske ska man tänka handens tjocklek också? Och blandat med mjölk och grädde och serverat i en kopp, går det måttet inte att använda alls. Samma sak med köttfärs, samma mängd får större yta som köttfärssås, än som en tjock pannbiff. För att krångla till det ytterligare, så innehåller en viss mängd köttfärs mer protein än samma mängd ärter, även om båda innehåller protein. Om jag däremot vet, exempelvis, att ett ägg innehåller 7g protein och att 100g köttfärs innehåller 18g protein, då kan jag ganska enkelt uppskatta hur mycket protein en måltid med dessa livsmedel innehåller. Därför skulle jag vilja ha ett mått för hur mycket protein hon bör äta på en dag, för att både jag och hon själv ska kunna se om hon får i sig tillräckligt, samt räkna ut vad som kan läggas till om det hon äter är alldeles för lite.

[Zepp]

Man skall tänka tjockleken oxå!

 

Sen så.. vuxna inte växande, behöver cirka 1-2 gram per kilo och dag i snitt!

 

Växande barn lär behöva cirka 2-3 gram per kilo och dag i snitt!

[EVS]

 

 

 

 

 

Växande barn lär behöva cirka 2-3 gram per kilo och dag i snitt!

Hmm, något sådant jag var rädd för. Men det låter rimligt. Men hon har sällan ätit mer än 45g protein på en dag, de gånger vi räknat. Nåja, jag tror att det ändå är bättre än tidigare... Vi får jobba vidare, även med detta.