EVS

Hur gör vi rätt med maten för vår familj?

Recommended Posts

Jag har provat att göra osötade kokostoppar. Medelgott resultat. Ganska gott, enligt mig, godtagbart i nödfall enligt barnen. De där muffinsarna kanske jag testar, med ett antal ändringar, nästa gång jag känner mig manad att experimentera. Jag funderar på om ett finrivet äpple kanske kunde fungera som sötning i en sådan sats. Och så gör man dem lite mindre, så varje sats blir kanske 10-12 muffins... Kan vara värt att testa.

 

Ja, jag öser på med vaniljpulver i det mesta. Försöker glömma kilopriset... :ph34r:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det blev äppel-"pajer" både på skoljoggen och fotbollsavslutningen. De blir riktigt goda och Storasyster gillar dem. På fotbollsavslutningen stod hon dock och stirrade på de andras fika, på ett sådant där "det är synd om mig"-sätt. Men jag sa åt henne att lägga av, ledde henne från bordet och hon verkade fatta galoppen. En Loka istället för Festis, tror jag inte ens hon ser som ett sämre alternativ, eftersom hon då får dubbelt så mycket dricka som de övriga, så det är bra.

 

Storasysters lärare säger att det fungerar bra för henne i skolan, syftande på beteende. Hennes fritidspedagog säger att hon verkar så harmonisk. Så det är ju jättebra!

 

Med maten går det rätt bra. Hon äter hyfsat av den mat vi serverar. Hon tycker också att den mat hon får i skolan är godkänd. Jag är inte säker på att jag själv godkänner den, egentligen, men den är bättre än den vanliga maten åtminstone.

 

Däremot har Storasyster fortfarande så svårt att låta bli sötsaker, om hon får chansen. Hon är en total ögontjänare där! Bjuds det på olämpliga saker hos kompisar, äter hon allt hon får. Vissa kompisars föräldrar är hjälpsamma och ser till att inte bjuda på fika, chips eller godis när hon är där. Andra verkar antingen inte bry sig alls, eller så tycker de kanske rent av att de måste kompensera för att hon får så lite gott annars... :angry: Men jag kan ju faktiskt inte isolera henne i hemmet, bara för att hålla henne borta från sötsaker!

 

Sen gjorde jag själv ett misstag nyligen. Jag vann en låda med fika. Ja, det är obligatoriskt att köpa alla fikalotter man inte lyckas pracka på andra, så vinstchanserna blir alltför stora när det ska dras in pengar till den förbaskade fotbollen. Men, eftersom det absolut inte var Storasysters favoritfika, trodde jag att det kunde få vara ifred mellan bärburkarna i frysen, tills läge dök upp att bjuda bort det, ta med på jobbet eller till nästa gång Storebror skulle ha med sig fika någonstans. Inte då! Jag borde ha tagit med det på jobbet omedelbart! Upptäckte igår att burken var tom. Frågade Storebror först. Han hade inte rört det. Placeringen var sådan, att Lillasyster inte kunde ha tagit det, hon når inte dit. Återstår endast Storasyster. Grr! Jag vet ju att hon inte kan låta bli. Men ibland blir jag bara så less på att det inte ska gå att ha någonting hemma!

 

Jag skulle vilja köpa en liiten burk honung, mot min och Lillasysters irriterande förkylning. Men jag vågar inte, risken är alltför stor att Storasyster äter ur hela burken.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad bra att ni hittade en alternativ fika  ^_^, kanske något för övriga familjen också? Bara för att man kan fika stup i ett behöver man ju inte göra det. Också härligt att höra att fungerar ännu bättre i skolan och på fritids.

 

Hur ser du på att använda Stevia? Själv har jag köpt "Mariansockert" Bakery+. Då jag använder det i extremt små mängder kanske en gång i kvartalet är det också väldigt drygt. Jag använder dessutom mindre än vad recepten anger. Om man skulle börja sleva i sig det i ren form, tror jag smaken skulle bli för metallisk och föga attraktiv. Här är länken till Marianns hemsida om du inte redan har den  http://mariannslchf.se/karleksmums/   Frågan är ju dock om sötman i sig triggar Storasysters sockertroll?

 

Det är ju helt klart att socker/raffinerade kolhydrater gör något med Storasysters hjärna. Hon verkar tappa all impulskontroll och sin moraliska kompass, när sockret kapar hennes hjärna. Du har ju tidigare beskrivit fint hon klarar av att agera är när biokemin är i balans, kan till och med ge bort av det dyrbara  ^_^. Tror också att ju mer du arbetar bort din egen ambivalens, ju enklare blir det för Storasyster. Det blir rakt, tydligt och kanske inte så märkvärdigt. En del tål inte nötter eller skaldjur och andra tål inte socker...

 

Låsa in en liten burk honung i medicinskåpet?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är lite rädd för sötningsmedel i Storasysters fall, just för att jag tror att det kan trigga mer sug. Tidigare använde jag sukrin ibland, mest till sambon, men jag har aldrig gillat det och även sambon klarar sig bra utan det numera. Ska jag söta, använder jag frukt, helst färsk. Har provat söta med små mängder torkade aprikoser, vilket fungerat bra, problemet blir då bara hur jag hindrar Storasyster från att sätta i sig de aprikoser som blivit över... Jag skulle kunna tänka mig att använda Sukrin, Stevia eller liknande för att åstadkomma en bra födelsedagstårta eller liknande, men inte för allt det fika som mer eller mindre till vardags behöver tas med som ersättning för värre skräp.

 

Storasyster verkar absolut ha svårare med sötsuget nu, än hon hade i slutet av sommarlovet. Jag tror att det åtminstone delvis beror på att hon, trots specialkosten, äter betydligt mer kolhydrater i skolan än hemma. Sen är det ju jättesvårt för henne att motstå om kompisar äter något gott, men så har det varit hela tiden.

 

Jag och sambon undviker kolhydrater i betydligt större utsträckning för egen del än för något av våra barn. Framför allt sambon har goda skäl att inte fuska för mycket, och även om det vore en överdrift att påstå att han äter strikt, så håller han sig generellt sett inom ramarna för LCHF åtminstone. Varken han eller jag äter ris eller potatis, vilket alla våra barn gör, för att ta ett exempel. Jag har ätit sött fika vid endast två tillfällen sedan mitten av juni. Då tog jag dessutom bara lite, vilket tidigare inte riktigt varit min grej... Att ta en enda pytteliten pannacotta, när de står på en buffe´och man får äta fem om man vill, tja, det klarade jag faktiskt av. Det var ett av tillfällena, det andra var när jag var gäst och faktiskt inte ville neka, både av hövlighet och för att det såg så himla gott ut... Men nästan alltid säger jag numera "nej tack" när sötfika bjuds. Men jag äter kokosäppelpajerna, fast är lite försiktig med mängden. Jag äter också lite mer frukt på jobbet, än jag egentligen tycker är bra, det blir en halv frukt 3-4 gånger i veckan ungefär. Sambon äter ingen frukt som den är, men kan nog tänka sig en "äppelpaj" han också, undantagsvis.

 

Storebror och Lillasyster får fika när det bjuds, men jag bakar inget vanligt fika hemma. Storebror har inte gått med på något sötsakslöfte för närvarande, men vi har förhandlat in i hans senaste månadspengkontrakt, att han åtminstone inte äter godis eller liknande inför Storasyster.

 

Du skriver att jag är ambivalent, vilket kanske stämmer. Men jag skulle egentligen vilja att Storasyster åt ännu mindre (snabba) kolhydrater än vad hon gör. Jag är som sagt inte heller helt nöjd med hennes skolmat heller, men den får duga så länge. Den som gapar över mycket... Jag vill inte alls att hon äter socker och hon får inte äta det, men jag vet ju att hon gör det ändå. Dock är ju skillnaden enorm på vad hon faktiskt lyckas få i sig nu jämfört med tidigare. Det som är ganska obegripligt, är att vi faktiskt försökte begränsa hennes sockerintag även tidigare. Men då fick hon äta det hon bjöds borta och vi fikade hemma någon gång ibland. Men det var ju helt sanslöst, hur mycket socker hon ändå lyckades få i sig då.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nej, jag vet att det är så. Jag är glad att vi trots allt fått det intyg vi fått, även om det inte är perfekt. Storasyster fungerar bättre på skolan nu, än hon gjorde i våras. Med samma dos av samma medicin. En försämring nu, jämfört med i somras, är att vi inte kan ha bär hemma. När Storasyster åt alla måltider hemma, kunde bär få vara ifred i frysen. Nu fungerar det inte att köpa mer än precis det vi ska ha direkt. Jag tror att det mest beror på att hon äter betydligt mer kolhydrater i skolan, även snabba sådana, än hon gör hemma. Det blir en hel del glutenfri pasta, pannkaka, mackor och dylikt, sådant som vi nästan helt valt bort hemma. Mycket stärkelse, inklusive vetestärkelse. Jag talade med hennes lärare, sa att det är bättre om hon äter mer av proteinmaten och grönsaker, mest för att hon inte skulle uppmana henne till någon slags missriktad "tallriksmodell" i onödan.

 

En dag fanns det för lite av de glutenfria köttbullarna, så Storasyster blev inte mätt. Jag har uppmanat både Storasyster och hennes lärare att säga till, om liknande händer fler gånger. Det är ju fler som ska ha av den maten, antar jag, så visst kan det hända att det blir för lite. Men det får inte hända ofta, då måste vi tala med dem i köket igen. För jag är ju glad, om hon inte äter så mycket pulvermos, men då ska det ändå finnas köttbullar så det räcker. Och Storasyster är ju absolut ingen storätare, det handlar inte om att hon efterfrågar trettio köttbullar eller så...

 

Vi har inte hört något mer från vården, efter att intyget dök upp i brevlådan. Tror att vårdgarantitiden för ett läkarbesök för den "somatiska bedömningen" är tre månader. På bup är hon redan inne i rullarna, så där finns inga garanterade tider alls. Hon ska kallas till sin läkare där "i höst", men erfarenheten säger att det lätt kan hinna bli december innan den tiden. Överbelastad läkare, hos vilken tiderna inte räcker till. De skulle begära in uppgifter på längd, vikt och blodtryck "i samband med skolstart", men inte heller det har vi hört något om. Fast egentligen är jag lite orolig för just detta. Storasyster har gått ner i vikt. Enligt min uppfattning var de första fem kilona bara av godo, den enda som klagade på dem var ju dietisten. Men hon har gått ner mer sedan dess och nu tror jag att det är en större viktminskning än vad som är riktigt bra. Jag är också rädd att läkaren ska vända sig helt emot kostomläggningen, om hon tycker att Storasyster gått ner alltför mycket i vikt. Jag anser ju fortfarande att fördelarna överväger, men är inte säker på om läkaren håller med. Men personligen sänker jag hellre Storasysters medicindos, än låter henne börja äta som tidigare igen...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fikabröd utan mjöl och socker, finns det hur många recept som helst på. Men fikabröd utan mjöl och socker och dessutom utan sötningsmedel och som ändå smakar gott? Någon? Jag vill ha tips!

 

Chokladbollar kan jag göra, som uppfyller ovanstående kriterier, likaså äppelpaj och diverse oopsiebaserade recept som rulltårta. Men oopsierecepten kräver kladdiga fyllningar som grädde... Chokladbollarna blir också lätt kladdiga, eftersom de till stor del består av kokosolja. Äppelpaj i portionsstorlek funkar till nöds att ta med till skolan, men behöver ätas med sked ur en form... Jag har experimenterat med diverse andra idéer ikväll, men det blir helt enkelt inte gott nog.

 

Jag vet, jag gnäller. Ber om ursäkt. Men Storasysters skola bjuder på kanelbullar och festis i samband med skoljoggen och jag måste fixa något att skicka med, som kan ligga i en skolväska ett par timmar och sedan fortfarande både se gott ut och smaka gott. Helst ska både hon och hennes kompisar tycka att det är likvärdigt med en kanelbulle. Festisen är lätt ersatt, en liten flaska smaksatt bubbelvatten blir utmärkt!

 

Nåja, såväl chokladbollar som äppelpaj duger! Men om någon har något riktigt bra tips på något smaskigt och helt osötat, så är jag idel öra! För jag är lite less på att experimentera...

Lakritspulver ger också en viss sötma om Storasyster tycker om det. Kanske muffins med lakrits och citron?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lakritspulver ger också en viss sötma om Storasyster tycker om det. Kanske muffins med lakrits och citron?

Hur bakar du muffins? Med kokosmjöl? Lakrits är nog inget hon vill ha, mest bara jag här hemma, som tycker att det verkar gott.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster blev av-bjuden från ett kalas, på grund av att hon inte får äta fika. Hon blev först bjuden. Några dagar senare förklarade jubilaren, att hon valt en annan kompis istället. Hon fick ju bara välja ett visst antal... Och eftersom en stor del av aktiviteterna på kalaset bestod av att de skulle baka cup-cakes tillsammans... Det blev för krångligt... Och hon skulle nog inte ha så roligt på det kalaset ändå, om hon inte fick äta det de bakade...

 

Födelsedagsbarnet är ingen elak människa. Hon är en snäll och vänlig tjej, som ska fylla elva år. Hon är en av Storasysters verkliga vänner. Förmodligen gav hon beskedet med viss ångest, för hur det skulle tas emot. Ville inte såra. Men visste inte heller, hur hon annars skulle göra. Såg kanske att Storasysters närvaro på kalaset, hotade att orsaka dålig stämning eller att hon inte skulle få det kalas hon önskade. (???)

 

Storasyster säger att hon förstår. Att det är ok. Jag har svårt att tro henne. Själv skulle jag ha blivit så in i h-vete besviken! Att hon väntade några dagar, innan hon berättade hemma att hon inte längre var bjuden, säger väl en del.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du talat med "jubilarens" föräldrar? Själv hade jag varit mån om att få veta vad det handlar om, inte silat genom barnens filter... För vilket svar det än handlar om behöver nog Stora Syster hjälp att lägga bitarna på plats. 

 

Att bli av-bjuden skulle nog skära i de flesta barns hjärta, jag har aldrig hört någon göra detta förut. Det skär i alla fall i mitt hjärta!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du talat med "jubilarens" föräldrar? Själv hade jag varit mån om att få veta vad det handlar om, inte silat genom barnens filter... För vilket svar det än handlar om behöver nog Stora Syster hjälp att lägga bitarna på plats. 

 

Att bli av-bjuden skulle nog skära i de flesta barns hjärta, jag har aldrig hört någon göra detta förut. Det skär i alla fall i mitt hjärta!

Har inte talat med dem, men tar nog upp det vid tillfälle när vi träffas. Ingen ide´att "hoppa på dem", dock. Jag tror inte att de vet hur detta gått till. Det är fullt möjligt att de hållit med om att "Storasyster" kanske skulle skapa mer problem än glädje på ett baka cupcakes-kalas, men jag känner dem tillräckligt för att inte tro att de skulle ha tillåtit sitt barn att dra tillbaka en redan lämnad inbjudan. Denna familj är en av få, där vi vågar låta Storasyster äta. Om de bjuder henne att äta med dem, kan jag lita på att de serverar henne mat som vi godkänner att hon äter. Kanske var just detta en del i problemet, att den ekvationen helt enkelt inte gick ihop.

 

Jag hade mycket väl förstått, om hon aldrig blivit bjuden, trots att de är kompisar. Men just det där, att hon först blev bjuden och sen fick veta att hon inte längre var välkommen... Ja, det skär i mig också.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har inte talat med dem, men tar nog upp det vid tillfälle när vi träffas. Ingen ide´att "hoppa på dem", dock. Jag tror inte att de vet hur detta gått till. Det är fullt möjligt att de hållit med om att "Storasyster" kanske skulle skapa mer problem än glädje på ett baka cupcakes-kalas, men jag känner dem tillräckligt för att inte tro att de skulle ha tillåtit sitt barn att dra tillbaka en redan lämnad inbjudan. Denna familj är en av få, där vi vågar låta Storasyster äta. Om de bjuder henne att äta med dem, kan jag lita på att de serverar henne mat som vi godkänner att hon äter. Kanske var just detta en del i problemet, att den ekvationen helt enkelt inte gick ihop.

 

Jag hade mycket väl förstått, om hon aldrig blivit bjuden, trots att de är kompisar. Men just det där, att hon först blev bjuden och sen fick veta att hon inte längre var välkommen... Ja, det skär i mig också.

Åh, fy vad hemskt! Sketna cup cakes! Väldigt knepigt. 

Förstår ju att du inte kan säga att de skulle dragit in kakbaket istället för inbjudan, men om de är väldigt goda vänner kanske de kan ha ett litet firande bara de två i någon annan form? 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du skriver att ekvationen helt enkelt inte gick ihop och detta misstänker jag kommer att bli en följetång för Stora Syster och Er så länga hon är barn och omvärlden är full av kolhydrater. Vet inte när den värsta pressen på ungdomar släpper kring kolhydrat/socker, kanske runt 16-18 års åldern då barnkalas definitivt är över och smakpreferensen förändras i mer vuxen riktning?

 

Om föräldrarna hade valt att tala med Er, hade ni kunnat hitta på något bakalternativ att skicka med Stora Syster? Det finns LCHF-muffins men de är kanske också för tuffa för Stora Syster?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Pytt i panna... Storasyster visste att det fanns längst ner i frysen, bad att få detta till lunch. Jag sa ok, trots att jag trodde mig veta att den bestod av mest potatis och lök, därtill små smulor med nötkött och alltihop förstekt i majsolja. Illa nog, men inte i närheten av verkligheten, visade det sig. På fyra olika ställen i ingrediensförteckningen, stod det någon form av socker. Stärkelse stod separat på ytterligare fyra ställen. Sanslöst! Inte för att vi ätit detta ofta tidigare heller, men eftersom Storasyster gillar det, har vi köpt ibland på extrapris. Slut med det framöver, definitivt!

 

Det är en maträtt som många verkar ha varmt om hjärtat, så även min sambo.  :)

 

För att ibland göra henne glad gör jag min egen pytt på rödbeta, sötpotatis och/eller pumpa (Butterscotch), lök och fläskytterfilé (för att det alltid blir mört). Tar en stund att tärna allt och speciellt rödbetorna kräver ju sin tid på spisen, men resultatet blir väldigt lyckat. Mycket lök och bra med kryddor är viktigt. Serveras med stekta ägg. Aldrig testat rätten på barn, men jag är ganska säker att det skulle gå hem.

 

Visserligen inte så kolhydratfattigt, men bra mycket bättre än att köpa färdig.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du skriver att ekvationen helt enkelt inte gick ihop och detta misstänker jag kommer att bli en följetång för Stora Syster och Er så länga hon är barn och omvärlden är full av kolhydrater. Vet inte när den värsta pressen på ungdomar släpper kring kolhydrat/socker, kanske runt 16-18 års åldern då barnkalas definitivt är över och smakpreferensen förändras i mer vuxen riktning?

 

Om föräldrarna hade valt att tala med Er, hade ni kunnat hitta på något bakalternativ att skicka med Stora Syster? Det finns LCHF-muffins men de är kanske också för tuffa för Stora Syster?

Ja, det hade jag kunnat. Har gjort både rulltårta och bakelser med modifierat oopsierecept som grund. Kan också göra helt osötad vaniljkräm och chokladsmörkräm. Båda dessa är goda tillsammans med exempelvis bär eller ugnsbakade äppelklyftor, eller för all del skivade bananer. Storasyster gillar dessa varianter.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är en maträtt som många verkar ha varmt om hjärtat, så även min sambo.  :)

 

För att ibland göra henne glad gör jag min egen pytt på rödbeta, sötpotatis och/eller pumpa (Butterscotch), lök och fläskytterfilé (för att det alltid blir mört). Tar en stund att tärna allt och speciellt rödbetorna kräver ju sin tid på spisen, men resultatet blir väldigt lyckat. Mycket lök och bra med kryddor är viktigt. Serveras med stekta ägg. Aldrig testat rätten på barn, men jag är ganska säker att det skulle gå hem.

 

Visserligen inte så kolhydratfattigt, men bra mycket bättre än att köpa färdig.

Ja, jag har gjort hemlagad pytt. Har inte mycket gemensamt med den från frysdisken!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kalasdags igen, det här kalaset var Storasyster med på. Det bjöds på pizza, men faktiskt inget fika. Så vi skickade med egen pizza till henne, vilket fungerade fint. Vi har gjort LCHF-pizza hemma, men tyvärr inte hittat något recept som Storasyster tycker om. Så istället gjorde jag en kolhydratspäckad, men glutenfri variant, baserad på teffmjöl, majsmjöl och bovetemjöl. Den såg god ut. Storasyster tyckte om den. Det är trots allt sällan-mat. Alltså ok. Skickade med en Loka, eftersom vi inte visste vad som skulle serveras som dryck. Det skulle bjudas på godispåse också, men i samband med hemgång. Så där fixade vi ingen ersättning, hon fick avstå det helt enkelt. Inga större protester, faktiskt.

 

Sambon pratade med sköterskan på BUP, eftersom Storasysters recept behövde förnyas. Han passade då på att fråga om när hon skulle på läkarbesök där nästa gång. Det visade sig att hon står på kö till januari eller februari... Kan alltså bli när som helst under vårterminen. Papper för koll av längd, vikt och blodtryck har dock kommit, skolsköterskan ska kolla det när hon har tid.

 

Jag frågade Mormor, alltså min mamma, om hon ser någon skillnad på Storasyster nu jämfört med i våras. Svaret var "ja, absolut". Sen vidareutvecklade hon svaret, sa att Storasyster är lugnare och gladare, att det går bättre att prata med henne. Men att hon också blivit mer försiktig, tillbakadragen, lite svår att nå. Och jo, det stämmer nog, hon beter sig ibland som om hon är blyg för Mormor... Skulle aldrig ha hänt tidigare. Jag har funderat lite, om hon kanske har onödigt hög dos av sin morgonmedicin? Vi får avvakta längd/vikt/blodtryckskollen, men sen kanske det vore idé att testa ett steg lägre på den? Det går ju att ändra tillbaka, om det inte räcker.

 

Däremot lyckades Storasyster få sig en rejäl sockerladdning, ur Mormors frysbox. Hittade både morotskaka och småkakor, satte i sig omkring en liter sötfika. Vet inte om det triggades igång av bären med grädde som vi åt strax innan, eller om det bara var möjligheten som gjorde att hon tog den. Hon skämdes som en hund efteråt. Hennes Pappa tog ett allvarligt samtal med henne, när vi upptäckt det, men Mormor gav henne bara en stor kram. Ibland är det väldigt skönt med sådana mormödrar! Däremot märktes det inte nämnvärt på Storasyster efteråt, att hon ätit på det sättet. Ibland har det märkts tydligt, men inte den här gången. Hon somnade ungefär som vanligt och fick inga ilskeutbrott heller. Men det är tydligt att frånvaro av möjligheter fortfarande är helt avgörande, om Storasyster ska hållas från att äta socker.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Jag har läst hela din tråd med stor behållning :)

Jag hoppas du inte tycker jag är ofin, men jag undrar varför Storasysters blodtryck ska tas? Har det med hennes mediciner att göra?

Sen undrar jag om du kan tänka dig att lägga upp receptet på dina äppelmuffins i receptbanken här på forumet? Jag behöver alltid nya recept på äpplen :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Jag har läst hela din tråd med stor behållning :)

Jag hoppas du inte tycker jag är ofin, men jag undrar varför Storasysters blodtryck ska tas? Har det med hennes mediciner att göra?

Sen undrar jag om du kan tänka dig att lägga upp receptet på dina äppelmuffins i receptbanken här på forumet? Jag behöver alltid nya recept på äpplen :)

 

Hej själv!

 

Jag har ingenting emot frågor, hade jag det vore jag fel ute att skriva om saken på ett forum. Blodtrycket har med medicineringen att göra, ja. Det finns en risk att de medicinerna ger högt blodtryck, vilket kan leda till mycket allvarliga biverkningar om det inte upptäcks i tid (läs hjärtinfarkt, bland annat). Därför kollas blodtrycket med vissa mellanrum. Hittills har Storasysters blodtryck alltid varit bra, det har inte påverkats av medicineringen. Längd och vikt kollas också på grund av medicineringen. Framför allt är medicinerna aptitsänkande, varför de vill hålla koll på att patienten äter tillräckligt. Det förekommer också att längdutvecklingen påverkas negativt, därför kan det bli ändringar i medicineringen om barnet avviker för mycket från sin längdkurva. Storasyster ligger lite i underkant på längd, men det har hon gjort tidigare också. Vad gäller vikt, har hon legat något högt, men ligger nog snarare i underkant nu. Det är inte så lätt att få i henne tillräckligt med kalorier, när det mesta av skräpmaten är bortplockad, samtidigt som hon knappt känner hunger... Än så länge är jag inte orolig att hennes viktminskning skadar hennes hälsa, även om det kan komma till det också, men däremot är jag rädd att den ska vara så pass stor att läkaren ställer sig helt avig mot hennes kostförändring...

 

Det är inga äppelmuffins jag brukar göra. Snarare pajer i portionsformar. Fast Storasyster föredrar dem utan "pajdeg". Jag skivar bara äpple (eller päron) i formar, kryddar med kanel, kardemumma eller vaniljpulver, lägger eventuellt på en liten klick smör och gräddar i ugnen. Om jag gör pajdeg, består den av kokosflingor, smör och lite vaniljpulver, som jag blandar ihop och sen lägger på toppen som en smuldeg. Gräddas tills frukten är mjuk och kokosen fått lagom färg. Vaniljsås gör jag av en äggula per halv deciliter grädde, alltså exempelvis 3 äggulor och 1,5 dl grädde, samt vaniljpulver. Jag värmer under ständig vispning, tills det tjocknat. För tjockare vaniljkräm värmer jag mindre grädde, men vispar en del istället och blandar i den avsvalnade vaniljkrämen. Minst lika mycket grädde behövs totalt, vaniljkrämen blir för kraftig annars.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster var på stan med en kompis. Kompisens mormor bjöd på smörgås och Wienerbröd på ett fik. Jag kan faktiskt förstå, att Storasyster inte tackade nej. Men det fanns en ljuspunkt. Hon sa att hon redan hade en dricka och drack sitt medhavda bubbelvatten. Tackade alltså nej till läsk. Så hon försökte i alla fall! Visst? 

 

Hon var kraftigt sötsugen på kvällen, men tillsammans kunde vi hantera det. Men det har varit många sådana kvällar, även på dagar utan fika. Vardagar, jag skyller oftast på skollunchen. Hennes Pappa ska gå och försöka få prata med de som jobbar i skolköket, se om det finns något utrymmer för förbättringar... I allra bästa fall, kan det luddiga intyget göra att han kan påverka tolkningen av det. Vi hoppas på att få bort produkter baserade på vetestärkelse, att portionerna av korv och köttbullar ska vara större, så hon slipper äta sig mätt på glutenfri pasta eller pulvermos. Kanske kokt potatis istället för pulvermos, kan gå om någon annan har intyg på det, i annat fall lär de inte gå med på det. Han ska också fråga om hur de gör hennes såser, för dem tycker hon oftast inte om. Det finns också rätter, som den glutenfria blodpuddingen, som Storasyster säger att de lika gärna kan låta bli att laga till, eftersom den inte går att äta, så då äter hon ändå bara grönsaker. I de fall de gör mat enkom för bara henne, vilket förekommer, kanske det inte blir merjobb för dem att också göra mat som hon vill äta... Vi vet inte om det hjälper, men det lär då inte göra hennes mat sämre åtminstone.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Bus eller godis?" Knepig aktivitet för mina tjejer, som jag helst sett att de inte ägnade sig åt alls. Men Storasyster hade gjort upp planer med en kompis, om att de skulle följas, i kompisens bostadsområde. Innan dess, skulle Storasyster följa runt med Lillasyster, där satte jag gränsen vid pumpadekorerade hus på vår egen gata. Jag frågade Storasyster, vad hon skulle göra med allt godis. "Inte äta upp det, såklart!" blev svaret. Jag bad om ett mer specificerat svar och fick veta att hon tänkte dela godiset från första rundan mellan Storebror och Lillasyster, samt lämna det från andra rundan till kompisen. Med reservationen att jag skulle bestämma när och hur mycket godis Lillasyster fick äta, gick jag med på upplägget.

 

Jag räknade med att hon nog skulle hinna få i sig en del godis ändå, under själva promenaden. Men när jag efteråt frågade henne hur mycket hon ätit, svarade hon att hon ätit EN, utöver den "Bounty" jag bjudit på. Inte för att jag brukar lita blint på vad hon säger, men att döma av hur resten av kvällen fortlöpte, så kan det vara så att hon faktiskt bara ätit en enda. Jag vet åtminstone, att hon inte hade något godis med sig hem från kompisen.

 

Om hon åt en enda godis, lyckades hon bättre än mig. Jag åt tre. Sambon hade köpt en liten godispåse, med pappersklädda godisar, för att bjuda monster som knackade på hos oss. Mest sådant som jag inte hade det minsta svårt att motstå. Men sådan där mjuk gräddkola... Ja, jag la beslag på dem, åt två igår och en idag. Fler fanns det inte, som tur var. För jag hade säkert kunna äta fem till, vilket definitivt hade varit onödigt.

 

Nåväl, Lillasyster har lördagsgodis hemma, som räcker i minst en månad. Hoppas mitt gömställe är bra nog.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

Hon var kraftigt sötsugen på kvällen, men tillsammans kunde vi hantera det. Men det har varit många sådana kvällar, även på dagar utan fika. Vardagar, jag skyller oftast på skollunchen. Hennes Pappa ska gå och försöka få prata med de som jobbar i skolköket, se om det finns något utrymmer för förbättringar... I allra bästa fall, kan det luddiga intyget göra att han kan påverka tolkningen av det. Vi hoppas på att få bort produkter baserade på vetestärkelse, att portionerna av korv och köttbullar ska vara större, så hon slipper äta sig mätt på glutenfri pasta eller pulvermos. Kanske kokt potatis istället för pulvermos, kan gå om någon annan har intyg på det, i annat fall lär de inte gå med på det. Han ska också fråga om hur de gör hennes såser, för dem tycker hon oftast inte om. Det finns också rätter, som den glutenfria blodpuddingen, som Storasyster säger att de lika gärna kan låta bli att laga till, eftersom den inte går att äta, så då äter hon ändå bara grönsaker. I de fall de gör mat enkom för bara henne, vilket förekommer, kanske det inte blir merjobb för dem att också göra mat som hon vill äta... Vi vet inte om det hjälper, men det lär då inte göra hennes mat sämre åtminstone.

Det vore helt fantastiskt om ni kunde få till ett bra samarbete med skolköket. Känns som själva nyckeln till framgång ligger i gemensam omsorg för Stora Syster och att alla parter inser att det handlar om ett lärande. Ett lärande och respekt för att vissa saker är en process där svaren inte finns färdiga utan de kommer efterhand. Får de positiv feedback av er när det fungerar, så att de också bygger på sin kunskap?

 

Om de har ett genuint intresse för mat och barn finns det en enorm utvecklingspotenial för dem som matlagare till barn med särskilda behov och möjlighet att göra skillnad för deras framtid. Er dotter lär ju inte vara varken den första eller sista ungen som behöver anpassade lösningar. Håller tummarna!

 

Har ni provat Kesoplätar till Stora Syster? Har gjort LCHF-pankakor till söndagsfrukost ibland men tyckt att nja, inte så jättegott. Men så hittade jag Åse Falkman Fredrikssons Kesoplättar! Funkar varma, kalla, med bär/grädde men också stekt lök och stekt ägg. Om man gör dem små skulle de bli supergoda för oss vuxna med gräddfil och kaviar. De enkla ingredienserna är: keso, ägg och fiberhusk.

 

Åse har själv 5 barn så hennes recept är väl utprovade för barnamunnar http://56kilo.se/kesoplattar/

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tackar! Jo, jag har provat att bjuda familjen på kesoplättar. De blev uppätna, men inte lovprisade. Storasyster tycker nog bättre om plättarna med mandel- och kokosmjöl. Lillasyster äter alla bär hon kommer åt och är måttligt intresserad av plättarna, oavsett sort. Fördelen med kesoplättarna är att de är lättare att steka, samt att jag inte behöver göra en annan sort till Storebror, eftersom det inte är något mandelmjöl i dem.

 

Jag skulle gärna själv prata med dem i skolköket, men mina arbetstider i kombination med avstånd gör att det inte går. Min sambo har lite lätt för att glömma en del av de saker vi planerat att han ska ta upp, men han är trevlig och hyfsat diplomatisk, så han brukar ändå klara av sådant bra. Sist han var dit, möttes han av en trevlig och förstående människa, som inte på något vis ifrågasatte det lämnade intyget. Jag tror dock inte att just hon är den som är huvudansvarig för specialkosten.

 

Ja, den skolmat Storasyster får idag, är absolut bättre än standardmaten. Hon är fortsatt lugnare och blir inte så lätt arg. När Storasyster själv ska förklara för andra, varför hon inte äter socker och mjöl, säger hon att "Det är en diet, för att jag inte ska bli så arg". Det är hennes egna ord och har inte mycket att göra med det ursprungliga syftet med kostomläggningen. När det gäller det ursprungliga syftet, att få bort Storasysters sötsug, är läget bättre än tidigare, men inte så bra som jag skulle önska. Jag tror att det finns mer att göra på det området, bland annat vad gäller skolmaten. Sen är det möjligt att det skulle bli bättre, om Storasyster åt ännu mindre kolhydrater totalt, ja kanske liberal LCHF eller så, där rotfrukter är övre gränsen för kolhydratinnehåll. Ungefär som jag oftast äter. Men jag vågar inte helt plocka bort ris, potatis, frukt, majs etc. för henne. Dels är jag rädd att hon magrar bort. Dels känns det som alltför stora inskränkningar för henne. Och slutligen är det med största sannolikhet att passera gränsen för vad hennes läkare skulle stödja. Ordet LCHF är det nog klokast att undvika helt, i all form av kontakt med BUP eller andra läkare.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster var på stan med en kompis. Kompisens mormor bjöd på smörgås och Wienerbröd på ett fik. Jag kan faktiskt förstå, att Storasyster inte tackade nej. Men det fanns en ljuspunkt. Hon sa att hon redan hade en dricka och drack sitt medhavda bubbelvatten. Tackade alltså nej till läsk. Så hon försökte i alla fall! Visst? 

Visst sjutton är det ett bra försök! Duktigt, tycker jag :)

Hur gör ni annars, brukar ni berätta för kompisarnas föräldrar vad hon bör äta och inte äta? Eller är det bara bästisarnas föräldrar?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hur gör ni annars, brukar ni berätta för kompisarnas föräldrar vad hon bör äta och inte äta? Eller är det bara bästisarnas föräldrar?

Alla barn vet. Då menar jag alla, till och med sådana som vi knappt känner. Ibland pratar vi med föräldrarna till kompisar, men inte alltid. Blir Storasyster bjuden att stanna på middag eller ska sova över hos någon kompis, känns det bra att dubbelkolla innan, att det fungerar. Men det är ju även där en avvägning, att inte förstora upp "problemet" varenda gång Storasyster ska någonstans. Till fritidsaktiviteter brukar vi skicka med fika, om vi vet att det ska bjudas på sådant.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En klasskompis till Storasyster, kläckte ur sig att "Om man äter för lite socker på sommaren, kan man faktiskt DÖ!" Undrar var sådana idéer kommer ifrån? Nåväl, Storasyster frågade mig om det var sant, så jag fick möjlighet att förklara hur det ligger till. Tur det, i alla fall!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En klasskompis till Storasyster, kläckte ur sig att "Om man äter för lite socker på sommaren, kan man faktiskt DÖ!" Undrar var sådana idéer kommer ifrån? Nåväl, Storasyster frågade mig om det var sant, så jag fick möjlighet att förklara hur det ligger till. Tur det, i alla fall!

Kan hon ha blandat ihop det med salt? Då är det ju rätt

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster har fått en läkartid för "somatisk bedömning" nu. De ska alltså utreda om det finns några kroppsliga orsaker till att hon inte bör äta gluten. Det är avsatt en hel timme för besöket. Jag vet inte riktigt vad vi ska vänta oss. Vad kommer de att göra egentligen?

 

Är det någon av er, som vet något om hur en sådan utredning kan tänkas gå till? Och vad vi bör säga, vilka frågor vi bör ställa och vilken information läkaren behöver för att få till det hela rätt...

 

Personligen tror jag inte att Storasyster har celiaki, knappast heller någon egentlig glutenintolerans av annat slag. Inte sådan som de kan se med sina prover, åtminstone. Men jag vill ju såklart att de upptäcker det, om så skulle vara fallet!

 

Dessutom funderar jag, finns det inte en risk att prover kan visa falskt negativt, eftersom hon redan äter glutenfritt? Skulle detta förhindras om hon exempelvis får äta en macka dagen innan? Eller skulle det kräva glutenexponering under en längre tid, så det liksom är omöjligt att få säkra svar på vissa prover så länge hon äter som hon gör?

 

Tacksam för svar, om någon vet mer om detta än jag gör.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster har fått en läkartid för "somatisk bedömning" nu. De ska alltså utreda om det finns några kroppsliga orsaker till att hon inte bör äta gluten. Det är avsatt en hel timme för besöket. Jag vet inte riktigt vad vi ska vänta oss. Vad kommer de att göra egentligen?

 

Är det någon av er, som vet något om hur en sådan utredning kan tänkas gå till? Och vad vi bör säga, vilka frågor vi bör ställa och vilken information läkaren behöver för att få till det hela rätt...

 

Personligen tror jag inte att Storasyster har celiaki, knappast heller någon egentlig glutenintolerans av annat slag. Inte sådan som de kan se med sina prover, åtminstone. Men jag vill ju såklart att de upptäcker det, om så skulle vara fallet!

 

Dessutom funderar jag, finns det inte en risk att prover kan visa falskt negativt, eftersom hon redan äter glutenfritt? Skulle detta förhindras om hon exempelvis får äta en macka dagen innan? Eller skulle det kräva glutenexponering under en längre tid, så det liksom är omöjligt att få säkra svar på vissa prover så länge hon äter som hon gör?

 

Tacksam för svar, om någon vet mer om detta än jag gör.

 

Som jag har förstått det, så kan inte celiaki/glutenintollerans påvisas med säkerhet om man redan äter glutenfritt. Tror också att det handlar om en längre period, typ 3 veckor, som man måste äta gluten för att det ska bli skada på tarmluddet igen, alternativt antikroppar i blodet.

 

Tror du får fokusera på de förbättringar i hennes mående som ni ser när hon äter glutenfritt - trycka ordentligt på det!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som jag har förstått det, så kan inte celiaki/glutenintollerans påvisas med säkerhet om man redan äter glutenfritt. Tror också att det handlar om en längre period, typ 3 veckor, som man måste äta gluten för att det ska bli skada på tarmluddet igen, alternativt antikroppar i blodet.

 

Tror du får fokusera på de förbättringar i hennes mående som ni ser när hon äter glutenfritt - trycka ordentligt på det!

Tack för ditt svar! Jo, jag misstänkte något sådant... Ja, det är ju de förbättringar vi ser på hennes mående och beteende, som gör att vi vill att hon fortsätter äta glutenfritt. Helst utökat till spannmålsfritt... Eller att hon åtminstone inte äter en massa vetestärkelsebaserad pasta och liknande i skolan.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har de tagit några prover i förväg?

Eller är timmen upplagd så att ni får ta proverna först och sen får den vanliga kvarten med doktorn?

 

En av mina tjejer blev utredd för bl a glutenintolerans för några år sedan. Anledningen var att hennes tillväxtkurva planade ut, hon växte varken på längden eller tvären.

Då tog de proverna först, när alla svar kommit in fick vi träffa en doktor och prata om resultaten. Eftersom alla provsvar var negativa så FRÅGADE faktiskt doktorn oss vad vi tyckte, var vi oroliga? Ville vi utreda vidare?

Någon sällsynt, enstaka gång träffar man på läkare som faktiskt lyssnar :)

Hoppas er doktor gör det. Tryck på att både ni föräldrar och flickan själv ser förbättringar i både mående OCH beteende, och att det troligtvis är spannmål och inte endast gluten.

 

Lycka till o berätta gärna hur det går :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har de tagit några prover i förväg?

Eller är timmen upplagd så att ni får ta proverna först och sen får den vanliga kvarten med doktorn?

 

En av mina tjejer blev utredd för bl a glutenintolerans för några år sedan. Anledningen var att hennes tillväxtkurva planade ut, hon växte varken på längden eller tvären.

Då tog de proverna först, när alla svar kommit in fick vi träffa en doktor och prata om resultaten. Eftersom alla provsvar var negativa så FRÅGADE faktiskt doktorn oss vad vi tyckte, var vi oroliga? Ville vi utreda vidare?

Någon sällsynt, enstaka gång träffar man på läkare som faktiskt lyssnar :)

Hoppas er doktor gör det. Tryck på att både ni föräldrar och flickan själv ser förbättringar i både mående OCH beteende, och att det troligtvis är spannmål och inte endast gluten.

 

Lycka till o berätta gärna hur det går :)

Nej, de har inte tagit några prover i förväg. Vi har ingen aning om hur upplägget är. Vi vet när hon ska vara där och att det är avsatt en timme för besöket, det är allt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster möttes av en ung läkare som lyssnade och tyckte att vårt resonemang i stort verkade vettigt. Däremot konstaterade även denne att det inte var någon mening med de flesta tester som ordinerats, eftersom Storasyster ätit för lite gluten de senaste månaderna, för att få ett tillförlitligt svar på dem. Ett prov togs, avseende veteallergi. Utöver detta togs någon form av blodstatus, för att se om hon fått i sig tillräckligt av diverse vitaminer och mineraler. Bra, tycker jag, så får vi antingen veta vad hon kan behöva komplettera med, eller så får vi veta att det ser bra ut som det är. Läkaren skulle meddela provsvaren till läkaren på bup, tillsammans med sina tankar kring Storasysters kost. Läkaren trodde att det kunde vara vettigt att utesluta även vetestärkelse, men var samtidigt tydlig med att det är läkaren på bup som kan detta bäst och kommer att fatta beslutet. Däremot rekommenderades uppföljning av längd och vikt minst var tredje månad, vilket är oftare än tidigare. Nåja, nu får vi vänta och se... (Igen...)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster möttes av en ung läkare som lyssnade och tyckte att vårt resonemang i stort verkade vettigt. Däremot konstaterade även denne att det inte var någon mening med de flesta tester som ordinerats, eftersom Storasyster ätit för lite gluten de senaste månaderna, för att få ett tillförlitligt svar på dem. Ett prov togs, avseende veteallergi. Utöver detta togs någon form av blodstatus, för att se om hon fått i sig tillräckligt av diverse vitaminer och mineraler. Bra, tycker jag, så får vi antingen veta vad hon kan behöva komplettera med, eller så får vi veta att det ser bra ut som det är. Läkaren skulle meddela provsvaren till läkaren på bup, tillsammans med sina tankar kring Storasysters kost. Läkaren trodde att det kunde vara vettigt att utesluta även vetestärkelse, men var samtidigt tydlig med att det är läkaren på bup som kan detta bäst och kommer att fatta beslutet. Däremot rekommenderades uppföljning av längd och vikt minst var tredje månad, vilket är oftare än tidigare. Nåja, nu får vi vänta och se... (Igen...)

Vad bra med läkare som resonerar och reflekterar med tanke på att detta är en process. Gör det skillnad för Storasyster? Hjälper det henne att tillsammans med er föräldrar att ta ställning till sin mat och förhoppningsvis känna egenmakt och positiv kontroll?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Allt jag vet att läkarna tjänar på oss som är sjuk, hjärtvikt, diabetes, adhd och många annat Det var därför de sågar alltid allt... Det är allt jag behöver säger. Önskar att det fanns MÅNGA läkare som tror på LCHF.. kanske en vacker dag i framtiden. Håller tummarna. STÅ PÅ dig, vad än läkarna (De som inte tror på LCHF förstås).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad bra med läkare som resonerar och reflekterar med tanke på att detta är en process. Gör det skillnad för Storasyster? Hjälper det henne att tillsammans med er föräldrar att ta ställning till sin mat och förhoppningsvis känna egenmakt och positiv kontroll?

Det borde ju åtminstone vara bättre för henne, än när någon dissar allt vi gör, som dietisten gjorde...

 

Egenmakt och positiv kontroll är inte ord som beskriver Storasysters förhållande till sin mat för närvarande. Men hon är ändå något mindre krigisk mot upplägget nu, än hon var i början av terminen.

 

Något jag fortfarande saknar, är en vettig samtalskontakt, men det verkar inte prioriterat på bup. (Men visst, de är underbemannade och vi sitter inte i sjön...) Jag skulle vilja prata med någon kring vår situation, kring Storasysters mathållning och de fördelar den medför, men också om hur jobbigt hon ibland upplever det. Om jag vågade lita på att den personen inte skulle motarbeta oss, skulle jag vilja att denne också pratade med Storasyster. Jag tror att Storasyster skulle må bra av att få prata om det, med någon som kan bekräfta hennes frustration och hjälpa henne med strategier när det är jobbigt. En terapeut sa en gång att Storasysters sötsug var ett missbruk. Hon sa det, för att ta skulden från Storasyster, när hon stal sötsaker. Jag bad i höstas, om att vi skulle få träffa den personen igen, men det var inte möjligt. Men nu är det mer än ett år sedan vi träffade någon på bup, utöver läkaren. Och läkaren verkar vi inte få träffa med mindre än ett års mellanrum.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Allt jag vet att läkarna tjänar på oss som är sjuk, hjärtvikt, diabetes, adhd och många annat Det var därför de sågar alltid allt... Det är allt jag behöver säger. Önskar att det fanns MÅNGA läkare som tror på LCHF.. kanske en vacker dag i framtiden. Håller tummarna. STÅ PÅ dig, vad än läkarna (De som inte tror på LCHF förstås).

Jag upplever inte att de läkare vi träffat sågat allt. De har lyssnat och verkat försiktigt positiva. Den enda som sågade allt och inte lyssnade över huvud taget, var dietisten. Vi tänker fortsätta att kämpa för att Storasyster ska äta mat som hon mår bra av. Men det är betydligt enklare, om vi kan arbeta med läkarna, istället för emot dem. Ordet LCHF, undviks nogsamt! Vi pratar om socker, spannmål, gluten. Vi är mer försiktiga om vi nämner kolhydrater eller fett. Det skulle absolut inte hjälpa Storasyster om hennes läkare fick för sig att vi är någon slags sekterister, som vill sätta vårt barn på sträng diet av några luddiga ideologiska skäl... Så vi får faktiskt vara lite försiktiga med hur vi uttrycker oss! Men sen är det ju inte LCHF som Storasyster äter heller. Hon äter både ris, potatis, majs och frukt. Inte LCHF, inte alls!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det borde ju åtminstone vara bättre för henne, än när någon dissar allt vi gör, som dietisten gjorde...

 

Egenmakt och positiv kontroll är inte ord som beskriver Storasysters förhållande till sin mat för närvarande. Men hon är ändå något mindre krigisk mot upplägget nu, än hon var i början av terminen.

 

Något jag fortfarande saknar, är en vettig samtalskontakt, men det verkar inte prioriterat på bup. (Men visst, de är underbemannade och vi sitter inte i sjön...) Jag skulle vilja prata med någon kring vår situation, kring Storasysters mathållning och de fördelar den medför, men också om hur jobbigt hon ibland upplever det. Om jag vågade lita på att den personen inte skulle motarbeta oss, skulle jag vilja att denne också pratade med Storasyster. Jag tror att Storasyster skulle må bra av att få prata om det, med någon som kan bekräfta hennes frustration och hjälpa henne med strategier när det är jobbigt. En terapeut sa en gång att Storasysters sötsug var ett missbruk. Hon sa det, för att ta skulden från Storasyster, när hon stal sötsaker. Jag bad i höstas, om att vi skulle få träffa den personen igen, men det var inte möjligt. Men nu är det omkring ett år sedan vi träffade någon på bup, utöver läkaren. Och läkaren verkar vi inte få träffa med mindre än ett års mellanrum.

Förstår att du behöver någon initierad att samtala med när man är i er situation, det är mycket att lära hela tiden. Har du tittat på Anna Hallén hemsida http://www.annahallen.se/category/energibarn ? Vet inte mycket om den och ber om ursäkt om jag kommer med gamla nyheter.

 

Jag kan inte uppfatta Storasysters stora dragning till snabba kolhydrater som annat än "sockerberoende", gör inte du? Det är det  som att det är det som är så tufft för henne och er. Hade det inte triggat skulle jag tro att det varit över nu med den kost ni valt. Vi är flera här på forumet som har sug men med "lagom" mängd kolhydrat/fett lägger det sig. För Storasyster verkar det som en dragkamp stor del av hennes vakna tid, samtidigt som hon skall klara skola, relationer och pubertet. Så ett externt bollplank hade nog varit optimalt för henne.

 

Kan bara skicka något slags forumstöd till dig och stå på dig! Det jobbet ni gör är superviktigt, har en stark känsla av att ni skapar en ljus framtid :wub:  för er dotter. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förstår att du behöver någon initierad att samtala med när man är i er situation, det är mycket att lära hela tiden. Har du tittat på Anna Hallén hemsida http://www.annahallen.se/category/energibarn ? Vet inte mycket om den och ber om ursäkt om jag kommer med gamla nyheter.

 

Jag kan inte uppfatta Storasysters stora dragning till snabba kolhydrater som annat än "sockerberoende", gör inte du? Det är det  som att det är det som är så tufft för henne och er. Hade det inte triggat skulle jag tro att det varit över nu med den kost ni valt. Vi är flera här på forumet som har sug men med "lagom" mängd kolhydrat/fett lägger det sig. För Storasyster verkar det som en dragkamp stor del av hennes vakna tid, samtidigt som hon skall klara skola, relationer och pubertet. Så ett externt bollplank hade nog varit optimalt för henne.

 

Kan bara skicka något slags forumstöd till dig och stå på dig! Det jobbet ni gör är superviktigt, har en stark känsla av att ni skapar en ljus framtid :wub:  för er dotter. 

Jadå, jag har surfat runt en del på Anna Halléns sidor. Mycket intressant där! Men inte är det dåligt med gamla nyheter, nu fick jag ju en påminnelse om att titta in där, det var ett tag sedan sist.

 

Självklart är Storasyster sockerberoende!!! Det är det som gör det så svårt med den balansgång som är hennes mathållning, även om vi föräldrar fick bestämma helt vad hon skulle äta. Vi får inte utesluta för mycket av den mat hon äter frivilligt, för då äter hon på tok för lite. Ur den synvinkeln är det både bra och troligen nödvändigt att hon äter exempelvis potatis, ris och frukt. Hon går ändå ner i vikt. Och vi kämpar ändå för att få henne att förstå varför hon måste äta lite till, fast hon säger att hon är mätt. Samtidigt är det ju ofta när hon ätit bananer/nektariner eller bröd/pasta (om än glutenfritt), som hon får sina begär efter socker. Vi försöker styra henne att hellre äta frukt på morgonen eller under dagen, än att äta det på kvällen. Inbillar mig att en banan som en del av ett lunchpaket på en idrottsdag inte gör någon större skada, medan en banan till kvällsmat inte alls är särskilt bra...

 

Så vi försöker alltså få ihop hennes kost så att hon inte går ner i vikt, inte får sockersug, att hon får i sig de näringsämnen hon behöver och dessutom får känna att hon får äta det hon tycker om och inte behöver känna sig för udda och utanför, får någon slags fika när kompisarna fikar och så vidare. Det går ju inte alltid ihop, men det kanske inte är så underligt... Fast ibland är det inte helt lätt att veta var gränsen ska dras i kompromissandet. Mer kolhydrater ger bättre aptit och mindre viktförlust, men också ökat sötsug. Försöker få ihop det så pass, att det hon äter åtminstone innehåller någon näring.

 

Tack för "forumstödet"! Vi gör verkligen så gott vi kan.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster gillar att experimentera med bakning. Framför allt när jag och hennes pappa inte är hemma. Kommer vi hem mitt i processen, brukar det halvfärdiga resultatet snabbt förpassas till någon undanskymd hörna av tvättstugan, en garderob eller dylikt. Så även denna gång. Men, den här gången skvallrade Storebror, så experimentet kunde räddas.

 

Storasyster hade blandat ihop fyra ägg, ospecificerad mängd smör, några skedar kakao, lite vaniljpulver samt grovt hackade mandlar. Vilka skulle ha gett sig på att rädda detta?

 

Nåväl, jag satte Storasyster till att skala och riva morötter, blandade i dem i smeten, tillsammans med kokosmjöl och bakpulver. Smeten blev lite väl tjock, så vi tillsatte även lite smält smör. Det blev muffins. De smakade helt förfärligt! Mycket kakao och ingen som helst sötning... Men ide´n var värd att spinna vidare på. Nästa laddning kryddades med kardemumma, kanel och ingefära, istället för kakao. De rivna morötterna fick sällskap av ett rivet äpple. Ingen mandel, fast det hade säkert varit gott det med. Det blev ganska bra. Inte perfekt konsistens. De fastnade ganska mycket i formarna. Men de smakade gott! :)

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster gillar att experimentera med bakning. Framför allt när jag och hennes pappa inte är hemma. Kommer vi hem mitt i processen, brukar det halvfärdiga resultatet snabbt förpassas till någon undanskymd hörna av tvättstugan, en garderob eller dylikt. Så även denna gång. Men, den här gången skvallrade Storebror, så experimentet kunde räddas.

 

Storasyster hade blandat ihop fyra ägg, ospecificerad mängd smör, några skedar kakao, lite vaniljpulver samt grovt hackade mandlar. Vilka skulle ha gett sig på att rädda detta?

 

Nåväl, jag satte Storasyster till att skala och riva morötter, blandade i dem i smeten, tillsammans med kokosmjöl och bakpulver. Smeten blev lite väl tjock, så vi tillsatte även lite smält smör. Det blev muffins. De smakade helt förfärligt! Mycket kakao och ingen som helst sötning... Men ide´n var värd att spinna vidare på. Nästa laddning kryddades med kardemumma, kanel och ingefära, istället för kakao. De rivna morötterna fick sällskap av ett rivet äpple. Ingen mandel, fast det hade säkert varit gott det med. Det blev ganska bra. Inte perfekt konsistens. De fastnade ganska mycket i formarna. Men de smakade gott! :)

Nu minns jag inte om storasyster äter mejeriprodukter? I så fall kanske det kan vara värt att prova något med mascarpone. Den är rätt söt i smaken så det behövs inte så mycket annat sött i för att det ska bli gott. Fungerar nog inte så bra at värma dock..

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu minns jag inte om storasyster äter mejeriprodukter? I så fall kanske det kan vara värt att prova något med mascarpone. Den är rätt söt i smaken så det behövs inte så mycket annat sött i för att det ska bli gott. Fungerar nog inte så bra at värma dock..

Ja, hon äter mejeriprodukter. Men vad gör man med mascarpone? Förutom tiramisu. Det är nog det enda jag ätit med mascarpone.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lillasyster vann en skål med godis på en julfest. Hon var jätteglad. Hon åt en del direkt, men efter ett tag sa vi att resten skulle sparas till på lördag.

Nu har Storasyster hittat skålen. Nära nog tömt den. Fast hon mycket väl visste, att det var Lillasysters vinst, som hon var jättelycklig över.

 

Hon kan inte förklara hur hon tänkte, varför hon gjorde det hon gjorde. Jag tror inte att hon tänkte alls.

 

Men hur länge ska det vara så här? Ska hon aldrig få ro i sin kropp och själ? Ska hon alltid fortsätta att sätta i sig allt socker hon får tag i? Stjäla, smyga, smussla, gömma? Ska vi behöva bevaka henne varje sekund? Ska hon aldrig kunna ta ett eget ansvar? Spelar det ens någon roll vad hon serveras för mat, när hon ändå tar varje chans att äta socker? Vad hjälper det, att vi nekar henne vanligt hårdbröd, när hon likväl inte ens kan låta bli Lillasysters kolor och choklad? :(

 

Vad sjutton ska vi göra?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hon kan ju inte få ro om hon hela tiden får tillgång tillgodis ingen kritik tiller ni är fantastiska. Jag förstår hur hon har det . När ag var liten var jag ett matvrak mamma höll alltid igen kände att jag aldrig fick bli mätt. Hade jag vetat vad jag vet idag hade mina val hela livet varit mer fett mindre kolhydrater. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hon kan ju inte få ro om hon hela tiden får tillgång tillgodis ingen kritik tiller ni är fantastiska. Jag förstår hur hon har det . När ag var liten var jag ett matvrak mamma höll alltid igen kände att jag aldrig fick bli mätt. Hade jag vetat vad jag vet idag hade mina val hela livet varit mer fett mindre kolhydrater. 

Men vi kan ju inte plocka bort godis från hela hennes omgivning! Hon lever ju i en värld, där alla äter godis eller fika mest varje dag. Inte hemma, men överallt runt omkring. Vi köper aldrig godis. Enda undantaget i höst var en liiten påse bjudgodis till halloween -som Storasyster faktiskt inte åt av. Om Storebror vill ha godis, får han köpa det själv. Han undviker också att förvara godis där någon annan kan få tag i det, han vill behålla det själv. Förutom att han sällan köper godis heller, han har annat att lägga pengarna på. Lillasyster får ibland en tablettask, en klubba eller liknande. Inte varje vecka och inga mängder. Detta brukar hon inte få så att Storasyster ser det och inte så mycket  att det blir något över av det. Hon får numera faktiskt oftare en påse med solroskärnor eller liknande, än hon får karameller. Storebror har beklagat sig över att det inte finns strösocker i huset, så han kan inte baka vanliga chokladbollar till sig själv. Vi har inte köpt hem glass sen i juni, inte en enda gång.

 

Jag hade nog trott, att en sådan sockersanering hemma, skulle göra att Storasyster skulle kunna hejda sig från att stjäla Lillasysters godis, storebrors gömda julmust eller mormors frysta fikabröd. Men icke!

 

Lillasyster vann den där godisskålen. Hon var så glad. Men det var alldeles för mycket godis, för att äta på en vardagkväll. Viss, jag borde ha gömt det bättre! Men jag blir så frustrerad, över att det ska behövas!

 

Storasyster är nästan aldrig hungrig. Hon hade ätit middag innan hon åt godiset. Men av mat, äter hon nästan alltid för lite. Vi har plockat bort de värsta kolhydraterna för henne. Jag vågar inte plocka bort de kolhydrater som finns kvar. Hon äter för lite! Hon väger för lite. Hon var normalviktig på gränsen mot övervikt i våras, men nu är det på gränsen åt andra hållet. Minst.

 

Storasysters kostomläggning har gett så mycket positivt. Men just hennes abnorma sötsug, verkar det inte råda på. Jag oroar mig för julen. Jag vet faktiskt inte vad mer vi kan göra!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror inte du kan göra så mycket mer än du redan gör idag, som du kämpar och bryr dig och "trixar" Du är jättebra :)

Det är ju också säkert din dotters brist på impulskontroll (förutom sockerberoende) som gör att hon handlar som hon gör. Det är ju svårt för henne. Hon behöver nog också bli lite äldre och mogna för att kunna ta eget ansvar.

Har inte så mycket tips att ge än att fortsätta som ni gör och hoppas att det med tiden och dotterns mognad, blir bättre.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker ni gör jättemycket redan. 

 

Jag tror inte du kan göra så mycket mer än du redan gör idag, som du kämpar och bryr dig och "trixar" Du är jättebra :)

Det är ju också säkert din dotters brist på impulskontroll (förutom sockerberoende) som gör att hon handlar som hon gör. Det är ju svårt för henne. Hon behöver nog också bli lite äldre och mogna för att kunna ta eget ansvar.

Har inte så mycket tips att ge än att fortsätta som ni gör och hoppas att det med tiden och dotterns mognad, blir bättre.

Tack!

Ja, jag vet att det är svårt för henne! Det är därför jag blir ledsen, snarare än arg.

Frågan är hur mycket mer mogen hon blir, i och med att hon blir äldre... Är tonåringar generellt väldigt mogna och ansvarstagande? Nej, kanske inte direkt. Om drygt ett och ett halvt år från nu, ska hon börja på en skola där det säljs mackor och fika på rasterna, där det dessutom är fullt möjligt att lämna skolområdet på lunchen och köpa godis på stan. Vi har inte stora möjligheter att övervaka henne då! Och om hennes omdöme då är ungefär som hennes omdöme nu, är hennes möjligheter att själv kontrollera detta obefintliga. Ja, jag vet att jag oroar mig för sådant som jag ändå inte kan påverka just nu...

Jag tänker att det är NU vi har en chans att hjälpa henne med detta. Visst kan det bli bättre med ökad mognad, men som sagt, det kan ju mycket väl bli värre också. Just nu bryr hon sig ändå om vad vi föräldrar tycker. Hon vill att vi ska vara glada, vill inte svika oss. Det är alltid något. Sen att hon inte klarar av det, är en annan sak. Men ta bort hennes goda intentioner och lägg till en rejäl näve tonårsrevolt istället, då får vi en bild av något som jag inte vet om jag kan hantera!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.