Gå till innehåll

Hur gör vi rätt med maten för vår familj?


Recommended Posts

Har du talat med något proffs på sockerberoende t ex Bitten Jonsson eller någon av de kostrådgivare som hon rekommenderar http://www.bittensaddiction.com/Nyheter.html

Jag har läst hennes bok, sett föreläsningen på medlemssidorna och läst på hennes hemsida/blogg. Men jag har inte talat med henne, inte heller med någon av dem hon rekommenderar. Jag vill inte vara en sådan där, som mailar och tigger om råd och stöd, när jag inte har några som helst tusenlappar undanstoppade för att kunna betala för behandlingar, kurser eller vad det nu kan vara...

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • Svar 198
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Går inte, för sambon tog inte emot någon sådan lapp! Skulle inte falla oss in att tala med henne igen.

Jag skulle bränna, under rituella former, lappen med telefonnumret till den dietisten.  Inte undra på att folk blir sjuka om det är "hjälpen" de får!

Dietistens råd är både sorgliga och tankeväckande. Vilken horribel meny och vilken tur att du har kunskap att genomskåda den, det är inte alla som har de förutsättningarna. Tänk på alla de som går dit

Förstår om du är ledsen, denna maktlöshet alltså... när man vill så mycket och så väl. Jag har en tonårsdotter med asperger och ADD, och med en problematik ungefär i motsats till din dotters, men också med perioder med exakt samma problem som med din dotter. 

Försök tänk såhär att du lägger grunden för henne nu, med maten, och du gör så mycket rätt du kan. Du har alldeles rätt i att det kan bli värre i tonåren men det behöver det inte heller bli. Tonåren kan ju bli en riktig prövningsperiod med ev revolt osv. Men vill bara säga igen att den "grund" du NU skapar är så bra är viktig för framtiden, trots att tonåren kan bli om än jobbigare/värre. Tonåren är ju en "övergångsperiod". Det jag också menar med mognad är just också att hon måste förstå att det är för hennes egen skull och inte för att göra föräldrarna nöjda.

Vill egentligen bara "peppa" dig allt vad jag kan, du har ju kommit ganska så långt på vägen till förbättring, glöm inte det.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, hon äter mejeriprodukter. Men vad gör man med mascarpone? Förutom tiramisu. Det är nog det enda jag ätit med mascarpone.

 

Ja, hon äter mejeriprodukter. Men vad gör man med mascarpone? Förutom tiramisu. Det är nog det enda jag ätit med mascarpone.

Just nu blandar jag med sköljd keso, blir ungefär som en blandning mellan risgrynsgröt och ris a la malta. Jag har kanel på. skulle kunna tänka mig att smaksätta med äppelpuré också.

 

Jag har gjort glass till min dotter enl. detta recept: 

4 ägg

200 g mascarpone

4 dl grädde

rivet citronskal+kanel alt. vaniljpulver

ev lite sötning

 

Äggulorna vispas pösigt och blandas med mascarpone och ev smaksättning. Sedan vispas grädden och blandas i och sist vispade äggvitor. 

Frys i form i ca 3 timmar.

 

Har även gjort denna mkt mäktiga chokladkräm: http://www.leila.se/chokladkram-med-mascarpone/recept/desserter/index1,33.htm?id=4157

skippade sirapen och garneringen.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Just nu blandar jag med sköljd keso, blir ungefär som en blandning mellan risgrynsgröt och ris a la malta. Jag har kanel på. skulle kunna tänka mig att smaksätta med äppelpuré också.

 

Jag har gjort glass till min dotter enl. detta recept: 

4 ägg

200 g mascarpone

4 dl grädde

rivet citronskal+kanel alt. vaniljpulver

ev lite sötning

 

Äggulorna vispas pösigt och blandas med mascarpone och ev smaksättning. Sedan vispas grädden och blandas i och sist vispade äggvitor. 

Frys i form i ca 3 timmar.

 

Har även gjort denna mkt mäktiga chokladkräm: http://www.leila.se/chokladkram-med-mascarpone/recept/desserter/index1,33.htm?id=4157

skippade sirapen och garneringen.

Tack för tipsen!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi har fått svar från barnmottagningen, att alla Storasysters prover var normala. Ingen veteallergi. Diverse gluten-tester gick ju inte att ta, eftersom hon redan äter glutenfritt. Övriga tester togs tydligen för att se så att hon inte hade näringsbrister p.g.a. för ensidig kost, men några sådana hade hon alltså inte. Tyvärr fick vi inte veta några exakta värden, bara att allt var "normalt". Nåja, hon äter mindre ensidigt nu, än vad hon gjorde för ett år sedan...

 

Vi fick också veta att frågan om specialkost bollats tillbaka till läkaren på BUP.

 

Läkaren på barnmottagningen sa ingenting om Storasysters längd och vikt, även om det kollades upp. Däremot reagerade skolsköterskan över detta vid senaste kollen, för ett tag sedan, ringde upp oss för att hon tyckte att Storasyster gått ner för mycket i vikt. Hon blev dock väldigt intresserad, när jag berättade om att Storasyster äter socker- och glutenfritt, och om hur mycket bättre hon mår av detta. Men annars så håller jag med henne, Storasyster får inte fortsätta att gå ner i vikt. Ny koll blir nog antingen i veckan eller precis efter jullovet, vilket jag tycker är bra. Däremot blev jag trots allt lite lugnad av kurvan vi fick hem. Den visar nämligen, att Storasyster ökat som hon ska på längden. Där var det en antydan till utplaning tidigare, men inte alls nu. Skönt!

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

... men visst är det så att Storasyster medicinerar för ADHD? Rätta mig om jag kommer ihåg fel :)

Men en av de mest vanliga biverkningarna på dessa läkemedel är väl viktnedgång, om det nu är Concerta, Ritalin eller någon annan medicin. Matleda och mycket dålig matlust brukar ofta också beskrivas av de som medicinerar med dessa preparat.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja. absolut, så är det. Storasyster äter Concerta. På morgonen äter hon en dos, som är ganska vanlig för barn med hennes vikt. Vardagar, tar hon dessutom en lägre dos mitt på dagen. Ett tag fick  hon istället en högre dos på morgonen, men då fick hon mycket tics och konstigheter för sig, samtidigt som hon ändå inte hade någon hjälp av medicinen på eftermiddagarna. Sen hon började med dessa dubbla doser Concerta, behöver hon nästan aldrig komplettera med Ritalin på eftermiddagarna, vilket hon behövde göra ofta tidigare. Hon har dock även Ritalin på recept, ifall att det skulle behövas någon gång ibland. Det händer att hon tar det på helgen, när hon tar morgonmedicinen för sent för att rimligen motivera en depotdos till under dagen.

 

Saken är den, att Storasyster till en början gick upp i vikt, trots medicineringen. Inte underligt, enligt mig, med tanke på att hon satte i sig kilovis med socker varje vecka. Hon åt mackor, pasta, flingor och havregrynsgröt, plättar med sylt och pytt-i-panna. All skitmat du kan tänka dig! Medicinen dämpade nog suget en aning på dagtid, men på kvällarna fanns det inget stopp. Hon äter bättre mat nu. När skräpet fanns lätt tillgängligt, åt hon inget annat. Men hon äter inte tillräckligt med bra mat, för att kompensera för den energi som hon inte får i sig när hon inte äter skräpet. Som jag skrivit tidigare; de första fem kilonas viktnedgång var förmodligen bara bra. Men utan det tidigare panik-ätandet av socker och mjöl, är det så tydligt att hennes tidigare motiv att äta, har varit sug, inte hunger. Hon känner knappt hunger. Den mat vi vill att hon ska äta, ger inget sug. Den mat som ger sug, gör vi vad vi kan för att hålla borta från henne. Motsägelsefullt? Definitivt! Det är ju där dietisten tyckte att Storasyster behövde äta socker, mjöl etc. För att hon skulle behålla sin aptit och inte minska i vikt. Men även om Storasysters sötsug fortfarande är en ojämn kamp, så fungerar hon så mycket bättre. Hon är gladare, blir inte lika explosivt arg, som hon blev tidigare. Det går bättre i skolan, bättre på fritiden. Fördelarna är så stora! Men om Storasyster fortsätter att gå ner i vikt, är jag rädd att läkaren på BUP kommer att gå på dietistens linje. I vilket fall som helst, måste antingen kosten eller medicineringen ändras, om hon fortsätter att gå ner, så pass kan jag räkna ut. Därför gör vi vad vi kan, för att få henne att äta. Fördelen är att hon är så pass stor, att hon kan förstå. Både vi och skolsköterskan har pratat med henne om vikten av att äta, om att hon bland annat behöver proteiner för att växa och utvecklas som hon ska. Storasyster förstår. Hon försöker. Men det är ju klart att det är svårt att tvinga i sig mat, när man inte är hungrig! Särskilt mat, man kanske inte egentligen tycker om.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster hade åtminstone inte gått ner något mer, de senaste veckorna. En aning upp, men inte mer än att det kan ha berott på skillnader i klädsel. Låter bra. Värdena meddelade till BUP, sen får vi se vad de säger när de hör av sig... Vilket lär dröja ett tag till. Men som jag tänker, borde det vara acceptabelt om hon följer sin kurva från nuvarande nivå. Det är bra att vi har en aktuell vikt precis innan jullovet. Då får vi se, om det gör skillnad när hon bara äter hemma... Sen blir det väl inte riktigt vanlig mathållning i jul heller... Vi har redan lovat henne julmust på julafton. Light. Jag tycker inte att barn ska äta/dricka sötningsmedel egentligen, men tror ändå att det för Storasyster är mindre skadligt än vanlig läsk. Familjens Pappa har meddelat att han tänker köpa en vörtlimpa, som han ska äta helt själv. Storasyster muttrade om orättvist, men kom fram till att han ändå gjort färre undantag än henne. :)

 

Själv känner jag att julmaten på min tallrik alltid har varit ganska LCHF, redan innan jag brydde mig ett dyft om kolhydratinnehåll. Julmust har jag hittills inte varit sugen på, men skulle jag känna att jag absolut behöver det på julafton, så blir det i så fall ett glas med vanlig. Troligen klarar jag mig bra med Loka/Ramlösa. Lite knepigare med fika dock. Skulle det finnas chokladbiskvier på bordet, är nog gränsen för min motståndskraft passerad. Eller bondkakor... Vet inte riktigt var vi ska lägga ribban för Storasyster. Ett eller annat avsteg på julafton borde vi få acceptera, men de får inte dra ut över hela veckan och får inte bli för stora, om det ska fungera. Mormor har osötad äppelmos i frysen. Förmodligen kakor också, men hon kommer inte att sätta fram dem åt oss. Julafton hos Farfar lär bli en prövning. De förstår inte, varken problemet eller behovet. Om de till nöds accepterar att Storasyster inte får äta allt, eller att jag och sambon väljer att inte äta allt, tycker de ändå att de kan servera vad de vill till Storebror, Lillasyster och sig själva. De förstår inte, hur jobbigt det blir för Storasyster. De tycker dessutom att hon borde kunna få lite i alla fall. Så om hon blir ledsen, är det vårt fel, inte deras. De kan göra en kaka som de kallar "nästan sockerfri, det är bara två deciliter socker i den". Risgrynsgröt till frukost kommer det att bli. För barnen, inte för oss vuxna. Glutenfri är den ju, sockerfri och laktosfri kommer den också att vara, för Storasysters del. Men många snabba kolhydrater blir det ju ändå. Kan inte hjälpas, risgrynsgröt är inom gränserna för vad hon får äta.

.

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Nästan sockerfri" med två deciliter socker.. Jeezez, det skulle kunna vara min svärmor! Som hävdar att "alla kan äta lite av allt", gärna medan hon trycker ett par kakor till elvakaffet. Det som är så provocerande är det där ALLA kan äta lite av allt. Nej, alla kan ju inte det..

Det känns ju ändå som om Storasysters släkt borde ha förståelse för hennes problem, och att man - faktiskt! - inte frestar en unge med saker hon inte kan äta genom att sitta och moffla i sig själv! De kan väl äta det vid nåt annat tillfälle, kanske..?

Själv kommer jag att få ta djuupa aandetag mer än gång i jul..

Best of luck :)

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Julhelgen gick bra, över förväntan. Storasyster har ätit nog så mycket frukt, det har även vi vuxna, om än inte samma mängder. Jag gjorde två sorters "mindre skadligt" godis, som vi åt under helgen. Tillverkningen skedde på kvällen den 23:e, för att minimera risken att det åts upp i förtid. Storasyster åt en del av det, men inte ohämmat. Risgrynsgröten begränsade vi till två portioner, vilket  hon motvilligt accepterade. Jag kom på "snilleblixten" att Storasyster fick lov att dricka tre små flaskor julmust light, som hon fick välja själv när hon ville ha. Hon lyckades med konststycket att dricka en per dag i tre dagar! Tyder på att hon kan klara av sötningsmedel ganska bra, som undantag. Skönt! Hon fick något konstigt för sig, en efterrätt, när hon öste tallriken full med flera deciliter vispgrädde. All laktosfri som fanns, med andra ord... Hon fick dela med sig till Pappa, men annars var det ju inte det värsta hon kunnat överäta. Fruktsallad hos farfar, konserverad frukt hos mormor. Men på båda ställena hade de faktiskt osockrad grädde till, inte glass eller grädde med socker i. Så det var ändå ok. Sockerlagen till de konserverade persikorna togs åt sidan, så att ingen annan än Morfar kom åt att hälla den över sin efterrätt. Saffranspannkaka utan socker och mandel, fanns specialgjord åt Storasyster och Storebror, (den senare fick instruktioner om att sockra sin om han ville, men jag tror inte att han gjorde det). Jag åt en liiten bit av den vanliga, sambon avstod. Kakor ställdes fram hos Gammelfarmor och Gammelmormor, men där kan man inte riktigt begära annat... Storasyster drack te med plågad min, lämnade sen bordet utan kakor. Hos Gammelmormor lyckades hon dock hitta någon form av choklad, som hon tog av. Men det var nog det enda sötsakstjuvandet under helgen. Förmodligen mycket tack vare att Mormor hade låst dörren, för att komma åt frysboxen, tio poäng för att hon kom på det! Fika serverades på två ställen till, men då utan att Storasyster bjöds till bordet, så åtminstone ena tillfället märkte hon inget ens.

 

Storasyster frågade idag om hon kunde sluta med sin "diet", om hon inte skulle stå ut med den längre. Jag svarade att hon inte bara kunde sluta rakt av, utan att vi måste komma överens om hur vi ska göra, om hon inte står ut. Jag påminde om hur mycket lättare mycket är för henne nu, att hon kan kontrollera sin ilska om hon blir arg, att hon inte spottat på någon eller slagit någon en enda gång sedan hon börjat äta som hon gör nu. Jo, hon höll med om det också... Jag sa att det nog är till hälften medicinen och till hälften kosten, som gör att hon klarar av det så bra nu, och att om hon skulle börja äta som tidigare, skulle hon få räkna med att det skulle bli mycket svårare igen. Pappa inflikade att det nog skulle krävas en annan/mer medicin också, om hon började äta som tidigare. Det är mycket möjligt att han har rätt i det också. Jag har svårt att se att vare sig vi föräldrar eller Storasyster själv, skulle kunna acceptera den tillbakagång som jag tror skulle bli fallet, om hon började äta som innan igen... Sen tror jag inte egentligen att det är så enkelt, som att det är bara medicinen och kostförändringen, som gör att hon klarar att hantera ilska bättre. Jag tror att en del av förbättringen skulle finnas kvar, om hon så slutade med all medicin och började äta allt igen. För det hon har lärt sig, efter att hon med framför allt medicinens hjälp fått en chans att reflektera, stanna upp, tänka och känna innan hon agerar, det tror jag till viss del finns kvar... Men hon behöver den hjälpen ändå, länge än! Både medicinen och kosten.

 

Till nyår kommer hon att få light-cider. Någon form av efterrätt blir det också, till oss allihop. Vet dock inte riktigt vad ännu. Storasyster har bett om något gott bröd. De som finns att köpa, innehåller så obegripligt mycket läskiga tillsatser, så det blir till att baka... Någon som har något bra recept på glutenfria småfrallor, baguetter eller liknande? Gärna baserade på bovetemjöl, teffmjöl eller majsmjöl, för det har vi hemma. Till nyår får det duga, för jag har hittills inte lyckats servera något LCHF-bröd, som Storasyster tyckt om.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Julhelgen gick bra, över förväntan. Storasyster har ätit nog så mycket frukt, det har även vi vuxna, om än inte samma mängder. Jag gjorde två sorters "mindre skadligt" godis, som vi åt under helgen. Tillverkningen skedde på kvällen den 23:e, för att minimera risken att det åts upp i förtid. Storasyster åt en del av det, men inte ohämmat. Risgrynsgröten begränsade vi till två portioner, vilket  hon motvilligt accepterade. Jag kom på "snilleblixten" att Storasyster fick lov att dricka tre små flaskor julmust light, som hon fick välja själv när hon ville ha. Hon lyckades med konststycket att dricka en per dag i tre dagar! Tyder på att hon kan klara av sötningsmedel ganska bra, som undantag. Skönt! Hon fick något konstigt för sig, en efterrätt, när hon öste tallriken full med flera deciliter vispgrädde. All laktosfri som fanns, med andra ord... Hon fick dela med sig till Pappa, men annars var det ju inte det värsta hon kunnat överäta. Fruktsallad hos farfar, konserverad frukt hos mormor. Men på båda ställena hade de faktiskt osockrad grädde till, inte glass eller grädde med socker i. Så det var ändå ok. Sockerlagen till de konserverade persikorna togs åt sidan, så att ingen annan än Morfar kom åt att hälla den över sin efterrätt. Saffranspannkaka utan socker och mandel, fanns specialgjord åt Storasyster och Storebror, (den senare fick instruktioner om att sockra sin om han ville, men jag tror inte att han gjorde det). Jag åt en liiten bit av den vanliga, sambon avstod. Kakor ställdes fram hos Gammelfarmor och Gammelmormor, men där kan man inte riktigt begära annat... Storasyster drack te med plågad min, lämnade sen bordet utan kakor. Hos Gammelmormor lyckades hon dock hitta någon form av choklad, som hon tog av. Men det var nog det enda sötsakstjuvandet under helgen. Förmodligen mycket tack vare att Mormor hade låst dörren, för att komma åt frysboxen, tio poäng för att hon kom på det! Fika serverades på två ställen till, men då utan att Storasyster bjöds till bordet, så åtminstone ena tillfället märkte hon inget ens.

 

Storasyster frågade idag om hon kunde sluta med sin "diet", om hon inte skulle stå ut med den längre. Jag svarade att hon inte bara kunde sluta rakt av, utan att vi måste komma överens om hur vi ska göra, om hon inte står ut. Jag påminde om hur mycket lättare mycket är för henne nu, att hon kan kontrollera sin ilska om hon blir arg, att hon inte spottat på någon eller slagit någon en enda gång sedan hon börjat äta som hon gör nu. Jo, hon höll med om det också... Jag sa att det nog är till hälften medicinen och till hälften kosten, som gör att hon klarar av det så bra nu, och att om hon skulle börja äta som tidigare, skulle hon få räkna med att det skulle bli mycket svårare igen. Pappa inflikade att det nog skulle krävas en annan/mer medicin också, om hon började äta som tidigare. Det är mycket möjligt att han har rätt i det också. Jag har svårt att se att vare sig vi föräldrar eller Storasyster själv, skulle kunna acceptera den tillbakagång som jag tror skulle bli fallet, om hon började äta som innan igen... Sen tror jag inte egentligen att det är så enkelt, som att det är bara medicinen och kostförändringen, som gör att hon klarar att hantera ilska bättre. Jag tror att en del av förbättringen skulle finnas kvar, om hon så slutade med all medicin och började äta allt igen. För det hon har lärt sig, efter att hon med framför allt medicinens hjälp fått en chans att reflektera, stanna upp, tänka och känna innan hon agerar, det tror jag till viss del finns kvar... Men hon behöver den hjälpen ändå, länge än! Både medicinen och kosten.

 

Till nyår kommer hon att få light-cider. Någon form av efterrätt blir det också, till oss allihop. Vet dock inte riktigt vad ännu. Storasyster har bett om något gott bröd. De som finns att köpa, innehåller så obegripligt mycket läskiga tillsatser, så det blir till att baka... Någon som har något bra recept på glutenfria småfrallor, baguetter eller liknande? Gärna baserade på bovetemjöl, teffmjöl eller majsmjöl, för det har vi hemma. Till nyår får det duga, för jag har hittills inte lyckats servera något LCHF-bröd, som Storasyster tyckt om.

 

Kommer inte ihåg hur ni har det med nötter... En kompis som LCHF'ar har gjort det här och hon säger att det är det godaste hon ätit! Inget för mig dock, som inte tål nötter...

Russinen kan man nog ta bort.

http://www.lchfrecept.com/ShowRecepy.aspx?ID=1389#.VJ56vov3Dkw.facebook

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kommer inte ihåg hur ni har det med nötter... En kompis som LCHF'ar har gjort det här och hon säger att det är det godaste hon ätit! Inget för mig dock, som inte tål nötter...

Russinen kan man nog ta bort.

http://www.lchfrecept.com/ShowRecepy.aspx?ID=1389#.VJ56vov3Dkw.facebook

Tack! Det där såg riktigt gott ut, om än kanske inte som tillbehör till nyårsmiddagen. Jag ska absolut prova det! Storasyster gillar kanel, så det finns en chans att det går hem där också. Annars är jag säker på att jag och sambon kommer att gilla det. Vad gäller nötter, använder vi ofta mandel, men är mer försiktiga med nötter i övrigt, eftersom Storebror är allergisk. Men vi kan baka med nötter, fast inte samtidigt som vi håller på med annat i köket, som han ska äta...

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack! Det där såg riktigt gott ut, om än kanske inte som tillbehör till nyårsmiddagen. Jag ska absolut prova det! Storasyster gillar kanel, så det finns en chans att det går hem där också. Annars är jag säker på att jag och sambon kommer att gilla det. Vad gäller nötter, använder vi ofta mandel, men är mer försiktiga med nötter i övrigt, eftersom Storebror är allergisk. Men vi kan baka med nötter, fast inte samtidigt som vi håller på med annat i köket, som han ska äta...

 

Här finns fler recept på bröd. Inget av dem passar för mig, (jag slår ju till med att vara multiintollerant ;) ), men kanske något av dem passar er? :)

 

Länkar till ett men fler finns på sidan också.

 

http://56kilo.se/zucchinibaguetter/

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Här finns fler recept på bröd. Inget av dem passar för mig, (jag slår ju till med att vara multiintollerant ;) ), men kanske något av dem passar er? :)

 

Länkar till ett men fler finns på sidan också.

 

http://56kilo.se/zucchinibaguetter/

Jag vet inte varför, men jag kan inte se alla recepten. Det är inte första gången jag haft det problemet på 56 kilo. Jag kan läsa bloggtexter och kommentarer, samt se alla bilder, men får inte tag i någon ingrediensförteckning eller arbetsbeskrivning. :( Vet inte varför. Annars så såg ju de där zuccinibaguetterna riktigt goda ut, fast dem kunde jag inte se receptet på. Även en del av de andra bröden verkade fina. Jag kom åt receptet på LCHF-frallor åtminstone. Ska skriva av det illa kvickt, så inte det också är borta nästa gång jag går in på sidan... Tack för tipsen!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Receptet för zucchinibaguetterna:

 

Ingredienser
  1. 6 ägg
  2. 4 dl riven zucchini (ca 1 stor)
  3. 1 dl mandelmjöl
  4. 2 msk kokosmjöl
  5. 1/2 dl pofiber
  6. 1/2 dl solroskärnor
  7. 1/2 dl chiafrön
  8. 3 msk sesamfrön, gärna svarta
  9. 2,5 msk fiberhusk
  10. 2 tsk bakpulver
  11. 1/2 tsk - 3/4 tsk havssalt
  12. 1 msk brödkryddor
  13. 1 riven vitlöksklyfta
  14. 1 dl riven västerbottensost
Instruktioner
  1. Sätt ugnen på 180 gr varmluft eller 200 gr vanlig.
  2. Vispa äggen luftiga. Riv zucchinin och krama ur överflödig vätska.
  3. Blanda ner i äggsmeten.
  4. Blanda de torra ingredienserna och vispa ner dem och den rivna osten.
  5. Låt svälla i ca 10-15 min.
  6. Forma baguetter och lägg på plåt klädd med bakpapper.
  7. Grädda i ugnen i ca 25 minuter eller tills baguetterna fått fin färg och inte är kladdiga på insidan (känn med sticka).
Noteringar
  1. Per baguette: 207 kcal, 11 g protein, 4 g kolhydrater, 14 g fett
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För att det stoppar oftast inte med en sådan baguette. sedan är det inte det enda du äter på en dag. Om jag äter brödsubstitut triggar det mig att överäta det är ju i nybörjar tråden du lagt in receptet. Finns ju faktiskt en recept tråd.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För att det stoppar oftast inte med en sådan baguette. sedan är det inte det enda du äter på en dag. Om jag äter brödsubstitut triggar det mig att överäta det är ju i nybörjar tråden du lagt in receptet. Finns ju faktiskt en recept tråd.

 

Eehh... det är i en tråd där trådskaparen efterfrågat recept på bröd utan gluten, eventuellt innehållande bovetemjöl, majsmjöl eller teff. Då anser jag att jag lagt ut receptet på rätt ställe, då detta recept bör innehålla betydligt mindre kh än om det vore någon av ovan nämnda mjölsorter som ingår. I det här fallet så handlar det ju dessutom om ett barn, så då är nog andelen kh inte lika viktig som varifrån dessa kh kommer.

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Receptet för zucchinibaguetterna:

 

Ingredienser
  1. 6 ägg
  2. 4 dl riven zucchini (ca 1 stor)
  3. 1 dl mandelmjöl
  4. 2 msk kokosmjöl
  5. 1/2 dl pofiber
  6. 1/2 dl solroskärnor
  7. 1/2 dl chiafrön
  8. 3 msk sesamfrön, gärna svarta
  9. 2,5 msk fiberhusk
  10. 2 tsk bakpulver
  11. 1/2 tsk - 3/4 tsk havssalt
  12. 1 msk brödkryddor
  13. 1 riven vitlöksklyfta
  14. 1 dl riven västerbottensost
Instruktioner
  1. Sätt ugnen på 180 gr varmluft eller 200 gr vanlig.
  2. Vispa äggen luftiga. Riv zucchinin och krama ur överflödig vätska.
  3. Blanda ner i äggsmeten.
  4. Blanda de torra ingredienserna och vispa ner dem och den rivna osten.
  5. Låt svälla i ca 10-15 min.
  6. Forma baguetter och lägg på plåt klädd med bakpapper.
  7. Grädda i ugnen i ca 25 minuter eller tills baguetterna fått fin färg och inte är kladdiga på insidan (känn med sticka).
Noteringar
  1. Per baguette: 207 kcal, 11 g protein, 4 g kolhydrater, 14 g fett

 

Tack så mycket!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skulle jag aldrig rekomendera till en nybörjare alldeles för mycket kolhydrater och lätt att överäta. Tycker inte ens det är LCHF.

Jag skulle nog anse det receptet ligga inom liberal LCHF. Men, som Jamtlandstjej också påpekade, så var det inte nödvändigtvis LCHF-bröd jag efterfrågade denna gång, utan något glutenfritt bröd, utan vetestärkelse och sjutton tillsatser, som min elvaåring kan tänkas tycka är gott. I första hand, eftersom hon bett om gott bröd på nyårsafton, inte för att ätas varje dag i obegränsad mängd... Hon äter inte LCHF, hon äter glutenfritt och sockerfritt. Hemma försöker vi begränsa hennes kolhydratintag lite mer än så, samt att vi inte använder vetestärkelse, men inom gränsen för vad du kallar LCHF hamnar det vanligen inte. Hon äter både ris, potatis, majs och frukt. Mjöl  av teff, majs och bovete använder vi till henne undantagsvis, har bland annat gjort pizza åt henne av denna kombination. Inte regelmässigt, hittills två gånger på ett halvår...

 

Sen om min tråd ligger under fel rubrik, så kan jag inte flytta den någon annanstans själv. Om moderatorerna stör sig över att den fortfarande används efter ett drygt halvår, trots att den ligger under "nybörjare", så står det dem fritt att flytta den till något lämpligare ställe...

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Recept från nya LCHF magasinet, bland det godaste "bröd" jag ätit.

6 scones

 

1 ägg

1 dl creme fraiche

1 msk vatten

1 tsk fiber husk

1 msk solroskärnor

2 dl mandelmjöl

nypa sal

1 tsk bakpulver

 

Värm ugnen till 180°C

Blanda ihop ägg, creme fraiche och vatten.

Lägg i övriga ingredienser och rör tillsammans.

Forma scones med händerna, min smet är rätt torr, så det fungerar bra att forma.

Lägg sconesen på bakplåtspapper på ugnsplåt.

Grädda i ugnen 15-20 min

Servera rikligt med smör/bregott och gärna ost och paprika/tomat. Supergott!

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jullovet har hittills fungerat mestadels bra för Storasyster. Hon har de flesta dagarna ätit något mindre medicin än vanligt, ätit mindre skräp än på skoldagar samt ätit bättre med mat totalt sett. Några gånger har det varit lite jobbigt för henne på kvällarna, när hon hoppat över mitt på dagen-medicinen, men hon har klarat av det bra ändå. Största fördelen när hon klarat sig med medicin bara på morgonen, har varit att hon då varit mer hungrig till middagen och ätit bättre av den.

 

Egentligen har det bara varit ett större undantag... En kväll var hon som förbytt. Skrek och gormade, retade Lillasyster, kunde inte sova, allt var fel. När hon till slut slappnat av och lugnat ner sig, var det med ånger och ledsenhet. "Varför blir det så här? Jag VILL INTE att det ska bli så här!" Jag fick mest bara hålla om henne och tala om för henne att "Jag vet". Hennes Pappa fick inte visa sig i hennes närhet ens, under ett bra tag... Det visade sig, att Storasyster ätit en storpack med Plopp. Och varifrån hade hon fått den? Jo, från väskan med match-fika-saker, som vi måste förvara i ungefär två månader, i väntan på Storebrors nästa hemmamatch, då vi är fikaansvariga. Vi hade satt den i Storebrors rum, så svåråtkomligt för henne som möjligt. Men frestelsen blev till slut för stor. Nåja, på ett sätt var det skönt att hennes dåliga kväll fick en förklaring. Ändå gjorde inte ens jag kopplingen direkt, utan först senare. Hon hade inte ätit en massa godis för att hon hade en usel kväll, hon hade en usel kväll för att hon hade ätit en massa godis! Tog upp detta med henne dagen efter, hon sa inte så mycket. Men jag tror att hon blev lite rädd vid tanken, på att det kan ha varit så... Men hon var som vanligt igen, dagen efter. Glad och snäll, var med en kompis och klarade det utan konflikter.

 

Nyårsafton gick utan bekymmer. Storasyster drack en flaska light-cider, för övrigt mineralvatten. Hon, liksom vi andra, åt en efterrätt med chokladmousse och pannacotta. Ungefär det sötaste vi äter, inget tillsatt socker, men ganska mycket choklad, som ju innehåller socker... Hon åt sin portion, men klarade av att låta bli dem alla timmarna innan de skulle ätas. Hon mådde bra, var glad, allt bra. Zucchinibaguetterna gillades, både av henne och oss föräldrar. (Konstigt nog ville inte våra gäster smaka, bröden var ju bara lite gröna...)

 

Återstår en dag av frestelser. Stort släktkalas närmar sig. Men till det blir det att ta med en del egenhändigt bakat. Så får vi hoppas att Storasyster klarar att hålla sig till det. Men hennes sötsug har på det stora hela verkat lindrigare än vanligt, med endast ovan nämnda undantag. Vi har haft choklad hemma, att baka med. Den har varit gömd, men tydligen inte så väl. Storasyster poängterade vid ett tillfälle att hon gjort det bra, som kunnat låta bli chokladen, varpå hon också visade att hon visste var den var. Hon visste förstås exakt när den skulle användas och till vad. Men det har varit många gånger tidigare, då det inte har hjälpt. Så visst gjorde hon det bra, det håller jag med henne om!

 

Tillägg: Det visade sig senare att det inte räckt med en storpack Plopp den kvällen, utan hon hade dessutom ätit lika mycket kexchoklad... Totalt lite över 300g sötsliskigt godis.

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 4 weeks later...
  • 2 weeks later...

Jag har visat denna tråd för Storasyster. Måste medge att jag läste igenom den från början till slut innan. :) Men det fanns inget där, som jag inte tyckte att hon kunde få läsa. Hon läste lite i början, men tröttnade snart. Hon konstaterade att det är ok för henne, så länge jag inte skriver ut vem hon är. Och det gör jag ju inte.

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster har fått en tid hos sin läkare på BUP. Det känns lite nervöst, faktiskt. Jag kommer att följa med den här gången, även om hennes pappa är ledig. För viktigt för att avstå helt enkelt, om fk vägrar ersätta mig för att vi följer med båda föräldrarna, så får det bli så.

 

Medicineringen ska avhandlas, så klart. Tror att läkaren kommer att hålla med oss, om att fortsätta med nuvarande dosering tills vidare. Läkaren pratade  tidigare om att kanske byta typ av medicin, som en väg att minska sötsuget, men jag känner mig mycket skeptisk till det. Tanken är god, att en medicin med heldygnsverkan (Strattera) skulle kunna minska Storasysters sockerbehov kvällstid. Men att byta ut en väl fungerande medicinering, mot något vi inte alls vet hur det fungerar? Nej, inte gärna. Jag har sett en del genom åren, i mitt jobb, och är väl medveten om att dessa mediciner inte fungerar på alla. När då förstahandsvalet har så god effekt, undviker vi nog helst att byta ut den mot någonting annat.

 

Sen blir det mycket intressant att se om vi har läkaren med oss eller mot oss, i fråga om Storasysters kosthållning i allmänhet och specialkost i skolan i synnerhet. Jag lovar att jag förvandlas till en vildsint tiger, om det skulle behövas, men hoppas på att det inte behövs. Vill läkaren plocka bort specialkosten, med motivering att den somatiska utredningen inte visade på något, så kan hon vänta sig en lång föreläsning om varför denna specialkost är så viktig för Storasyster. Sen skulle jag ju egentligen vilja ha ett betydligt bättre kostintyg, än det vi har... "Fritt från socker och mjölmat" borde bytas ut mot "Naturligt glutenfri och sockerfri kost". Bort med vetestärkelse, alltså! Då kan jag acceptera potatismjöl, majsmjöl och bovete. Det borde också stå att det är viktigt att Storasyster får rikligt av proteindelen av maten, så att hon kan äta sig ordentligt mätt utan att överäta kolhydratdelen. (Det finns nämligen ofta väldigt lite av hennes korv, köttbullar etc. Hennes lärare har bekräftat detta.) Fullfeta mejeriprodukter vore inte heller fel... Sen skulle jag önska ett absolut förbud mot glutamat och aspartam! Samt en begränsning av övriga sötningsmedel till max 2-3 tillfällen på ett läsår... Men dessa önskemål vet jag inte ännu, om jag kommer att våga ta upp. "Den som gapar över mycket..."

 

Vad tror ni? Har jag fått med det viktigaste? Eller är det något mer ni tycker att jag borde ta upp, gällande Storasysters kostintyg?

 

Vi har också bokat in ett möte med en kostrådgivare. Bara ett första möte, för att träffas och se om hon vill hjälpa oss och i så fall hur. Hon jobbar egentligen inte med barn, men är beredd att träffa oss. Jag har varit i kontakt med en som är specialiserad på barn också, men avböjt dennes tjänster tillsvidare. Storasyster ville inte, eftersom denne bor i andra änden av landet och inte kan träffa oss personligen. Sen har vi egentligen inte råd heller... En kostplan går på en tusenlapp. Och visst, skulle det hjälpa så skulle vi väl kunna lösa det på något sätt, men jag är ändå tveksam. Och vad tillkommer för kostnader sen? Hon vi ska träffa, var mer inne på att vi ju redan kan mycket och gör mycket. Kanske kan hon hjälpa oss att finslipa detaljerna. Kanske kan hon se om vi gör något helt fel, som skulle hjälpa mycket att ändra på? Vi får se. Men ett första möte hinner vi åtminstone med, innan läkarbesöket. Första träffen kostar inget. Sen får vi se. Men jag behöver någon att prata med, som kan mer än jag. I alla kontakter med vården, är jag rädd för att verka osäker, rädd att tveka. Jag måste vara så tvärsäker, för att jag är rädd att det blir så väldigt mycket fel annars. Samtidigt som jag är rädd att låta för radikal, för extrem eller onormal, för att det också skulle kunna försvåra Storasysters chanser till bra skolmat. Den eländiga dietisten får inte ha något som helst inflytande över vad mitt barn ska äta!

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi var hos kostrådgivaren i flera timmar. Om det inte gett någonting annat, så har det förmodligen åtminstone gjort att jag inte är lika nära gränsen för att bryta ihop. Det var så skönt, att få prata med någon som förstår vad det här handlar om! Vi har fått mycket bekräftelse, en del tips. Lite försiktig rådgivning på området kosttillskott, i stil med "Om hon hade varit vuxen, skulle jag ha rekommenderat det här i den dosen. Möjligen är upp till hälften ok för henne, det är ofarligt att testa". Eller "Om hon hade varit vuxen, skulle jag ha rekommenderat det här i den dosen, men jag vet inte när det gäller barn, fråga hennes läkare".

 

Läkarbesöket närmar sig. Det känns lite som att gå till en rättegång.  (Inte för att jag provat på det, då , men...) Jag ska argumentera för mitt barns hälsa. Läkaren är den enväldige domaren, med makt att avslå eller bevilja åtgärder för att hjälpa henne. Be en bön för oss! Det är så det känns.

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är väldigt sällan, som skolmaten kan beskrivas som "oemotståndlig". Men idag var undantaget! Bruna bönor med fläsk... Fläsket var så bra stekt, att man skulle ha trott att det var stekt på spisen, om man inte visste att de inte lagar maten på det sättet. Och de bruna bönorna... Nyttigt? Knappast. LCHF? Inte. Snarare ett typexempel på HCHF. Både socker och fett! Men Mmm, vad gott det var!

 

Storasyster åt bruna bönor och korv. Jag undrade om de verkligen gjort sockerfria bruna bönor åt henne. Neej, hon hade ätit av de vanliga. "Inte visste jag, att bruna bönor innehåller socker!" Dessutom glömde hon mitt- på dagen-medicinen, så kvällen blev lite jobbig. Ändå inte allra värst, men det märktes.

 

Semlor var en tuff nöt att knäcka. Jag vill inte använda varken socker, honung eller sötningsmedel, åtminstone inte till vardags. Tack Birgitta för alla semmel-länkar häromdagen, det underlättade mitt letande! Det blev Luas semmelwraps, med vissa modifieringar. Tack för det receptet, Lua! Kan intyga att de går utmärkt att göra helt osötade, dock med lite vaniljpulver i både bröden och mandelmassan. Mandelmassan snabb-gjordes dessutom av färdigt mandelmjöl, vaniljpulver och grädde. Och jag tog 2tsk kardemumma i bröden... Mamma, Pappa och Storasyster gillade dem skarpt. Lillasyster åt bara ett par tuggor, men hon hade ätit semla med hallonsylt, bananskivor och grädde på förskolan också. Storebror hade köpt sig en högkolhydratsemla i elevfiket, dock utan mandelmassa. Så vi fick semlor allihop på fettisdagen. :)

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har på begäran fått ut kopia på Storasysters provsvar. Problemet är, att jag inte förstår mycket av dem. Någon som kan hjälpa mig att tolka dem?

 

Hb              123

EPK            4.2

MCV            87    

MHCH         335

 

EVF       0.37

LPK         6.9

TPK         340

Na            139

K              4.2

 

Krea       38

fosfat     1.38

B12       456

folat       18

 

gluF       4.3

Cl          102

ANf4        <0.35

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Intyget utfärdas på önskemål av föräldrar för att förevisas skolan.

 

Härmed intygas att XX har en pågående behandlingskontakt vid BUP-mottagningen i YY. Sedan våren/sommaren 2014 har man i familjen successivt tagit bort olika födoämnen och olika tillsatsämnen från xx:s kost, vilket beskrivs ha påverkat XX:s mående och fungerande positivt och beskrivs ha möjliggjort en minskad medicinering utifrån ADHD-problematik.

 

XX är i dagsläget en längd- och viktmässigt proportionelig flicka som beskrivs ha en överlag fungerande tillvaro. Eventuella kostanpassningar i skolan bör ske i samråd med XX, föräldrar och skola."

 

 

Det intyget kan ge allt eller inget, eller vad som helst däremellan. Det hänger på köksansvarigas förståelse och välvilja, samt förstås hur jag lyckas framställa Storasysters behov. Ett möte med kökspersonalen är bokat, lite drygt en vecka framåt.

 

Läkaren säger till oss, att hon inte kan skriva några detaljer för hur Storasyster ska äta. Hon tror på det vi säger, men kan ju inte bevisa vad någonting beror på. Hon anser att kökspersonalen bör lyssna på oss, men ger dem inga tvingande direktiv. Det känns nästan för spännande.

 

Det känns i alla fall bra, att läkaren tycker att Storasysters vikt är ok. Visst, nergången före jul var ju inte bra, men ligger hon kvar där hon befinner sig nu på kurvan, är det helt ok.

 

Nu gäller det att jag kan spela mina kort väl. Jag har världens otydligaste intyg, som kan tolkas till precis vad som helst. Sen är frågan, hur högt jag vågar sikta. Vad som är viktigast, vad jag kan motivera, vad jag kan argumentera för så att de förstår. Jag vet att de letat med ljus och lykta, för att hitta ett glutenfritt bröd utan socker. Sen är det ju ändå inte särskilt bra, innehåller vetestärkelse och en massa mysko tillsatser. Men frågan är om det finns något bättre att köpa? För hur välvilliga de än är, så har de inte tid att baka själva. Ingen form av nötter får heller tas in i köket, vilket utesluter allt med mandelmjöl. Jag ska nog försöka få vetestärkelsepastan utbytt mot shiratakinudlar, det skulle göra verklig skillnad för Storasysters mående de dagarna.

  • Gilla 6
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror det där kommer att bli bra :)

Om de verkligen har ansträngt sig för att hitta ett bröd tyder ju det på att de är engagerade i sitt arbete och vill göra sitt bästa för Storasyster. Att de inte hinner baka kan man inte säga så mycket om.

Du vet ju också vad som verkar rimligt att få igenom och vad som helt enkelt inte funkar, och kan argumentera för din sak.

 

Heja heja! :)

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det blev en jobbig kväll för Storasyster ikväll. Hon hade fått lov att stanna hemma ensam ett par timmar, eftersom hon absolut inte ville med dit vi andra skulle. Vi hann inte vara hemma många minuter, förrän den självklara frågan blev "Vad har du egentligen ätit"? Hon hade ätit Storebrors Pringles, ungefär ett halvt rör, tillika Storebrors godis, två tredjedelar av en påse, två Gorbys-piroger och en oklar mängd jordgubbar. Vill inte gå in på detaljer, men hon hade det jobbigt och det var jobbigt för alla omkring henne, särskilt för Lillasyster.

 

Lyckades till slut få ner henne till mer sansad nivå, bland annat med hjälp av melatonin -hon fick ta halva dosen en timme tidigare än normalt. När hon började gå att prata med, var hon olycklig. Fick ungefär samtidigt ont i både huvudet och magen, bad om Alvedon och fick det. Mer melatonin och kunde så småningom sova. Men innan dess, kunde vi prata lite. Hon pratade, jag hade tänkt vänta till imorgon, men hon tog upp det själv. Hon sa, att hon trodde att det blivit som det blev, för att hon fått havregryn av misstag på fritids. Jag bad att få höra mer och vi hjälptes åt att nysta upp vad hon ätit under dagen.

 

Till att börja med, hade hon ätit chili-con-carne med ris till lunch. Ingen katastrof i sig, men inte den bästa grunden. Sen hade hon glömt att ta sin mitt-på-dagen-medicin. Det brukar gå bra det också, men minskar drastiskt utrymmet för ytterligare misstag. Sen var det ju fredag, så de övriga hade fått cup-cakes på fritids. Själv hade hon fått chokladmousse istället. Lovvärt att de gör enkom åt henne, men chokladmousse är ju på gränsen, även om grunden är bra. Med ris till lunch och missad medicin, var det definitivt mer än hon kunde klara av. Moussen hade dessutom dekorerats med något slags försök att göra strössel av havregryn, vilket ju inte gjorde saken bättre. Men välvilja, goda föresatser och dålig kunskap, är ju inget brott. Jag tror dock inte att det var så enkelt, att allt berodde på havregrynen... Hon hade själv sagt till fritidsfröken att hon inte fick äta havregryn, men först efter att hon ätit upp.

 

Ovetandes om allt detta, serverades hon till råga på allt varmkorv och potatismos hemma till middag. (Inte min ideala fredagsmiddag, men det var tidsbrist innan vi skulle iväg.)

Sammantaget blev det alltför mycket. Jag skulle inte ha lämnat henne ensam, om jag haft en aning om hur mycket som blivit fel med maten under dagen. Med övervakning och stöttning kunde det kanske ha gått betydligt bättre. Men ensam hade hon inte en chans. De sötsaker som gick att få tag på, åt hon upp. Humöret och beteendet blev därefter.

 

Storebror var irriterad över att ha fått sina godsaker uppätna, samtidigt som han var ångerfull över att ha övertalat Pappa att köpa piroger. Jag fick förklara för Lillasyster att Storasyster var dum mot henne för att hon ätit socker,inte för att hon var elak egentligen. Lillasyster vet att Storasyster inte får äta socker och jag tror att hon i någon mån förstod förklaringen.

 

BUP tycker inte att vi behöver någon samtalskontakt i nuläget, eftersom Storasyster på det stora hela mår bra. Men vem ska hjälpa oss att hantera sådana här kvällar? Vem kan hjälpa Storasyster att hjälpa sig själv, ge henne verktygen att förhindra att det blir så här? Ibland känns det bara som mer än vad jag klarar av... 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej EVS, jag läser din tråd då och då, och beundrar ditt fantastiska tålamod och din ork att göra det bästa för Storasyster!

 

Jag funderade på om det skulle underlätta för Storasyster om ni hade ett låsbart skåp som ni lade "förbjudna" saker i? Det låter som hon nu får kämpa med sin egen vilja att inte ta godis etc som finns hemma, och har hon en dålig dag så klarar hon inte det? Vad skulle Storasyster själv tycka om den idén?

 

Heja dig, du är en helt otroligt stark förälder som kämpar så för ditt (dina) barns bästa!  :)

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Jag funderade på om det skulle underlätta för Storasyster om ni hade ett låsbart skåp som ni lade "förbjudna" saker i? Det låter som hon nu får kämpa med sin egen vilja att inte ta godis etc som finns hemma, och har hon en dålig dag så klarar hon inte det? Vad skulle Storasyster själv tycka om den idén?

 

 

 

Jag förstår hur du menar. Det finns inte så mycket "förbjudna saker" i köket längre. Frukt finns, men vi försöker att inte köpa så mycket åt gången. Storasyster får äta frukt, hon klarar av att äta ett äpple eller ett päron,om det är det enda söta... Men visst kan det bli för mycket, om något annat triggat innan. Lördagsgodis till Lillasyster har vi börjat köpa samma dag och hon får äta det direkt vi kommer hem, så det mellanlagras inte alls och Storasyster kommer inte åt det. Lillasyster får dessutom bara några bitar, så att allt går åt på en gång och inget blir över. Det är om Lillasyster får godis från annat håll, som det blir ett problem. Flingor och bröd finns hemma (inga sockrade sorter), men Storasyster rör det inte längre. Det är inte det som hon är sugen på. Strösocker finns tyvärr hemma, efter senaste gången vi var tvungna att baka till Storebrors hemmamatch. Det är inte inlåst, men svåråtkomligt. Detta är heller inget som hon numera skulle ta som första sak, även om jag absolut inte utesluter att hon skulle kunna äta rent strösocker om hon väl börjat äta godis. Nästan alltid, när hon tar sådant som är olämpligt, är det Storebrors saker. Storebror köper själv läsk, chips, godis och sådant och förvarar det i sitt rum. Han har inget lås till rummet, vilket såklart skulle ha varit bra. Så länge han är hemma, går det bra. Men är Storebror borta och Storasyster kämpar med sockersug, så vet hon ju var största chansen är att hitta något... Det jag verkligen skulle vilja ha lås på, är frysboxen! Dels finns där ofta Storebrors piroger och pan-pizzor, som han envisas med att äta till mellanmål. Dels finns där bär. Tyvärr ger sig Storasyster på bären, framför allt om hon väl börjat leta sötsaker. Det är lite knepigt det där, för om hon bara äter lite bär, så kan det fungera, men efter att suget väl satt in, så kan hon sätta i sig två liter jordgubbar eller hallon. Samtidigt vill jag ha bär att tillgå, det är kanske det minst dåliga som finns att göra en efterrätt av...

 

Det är underligt, att det ska finnas så mycket dåliga saker att äta, i ett hem där vi verkligen gått in för att det inte ska finnas... Lås till frysboxen vore som sagt bra, men jag vet inte hur det går att lösa rent tekniskt. Lås till Storebrors rum, ja, kanske... Men det är inte så enkelt att fixa det heller. Ett skåp eller en låda med lås, för förvaring av strösocker, bakchoklad och för de gånger Lillasyster fått för mycket godis av någon annan, ja, det tål att tänkas på. Men vi har inget låsbart att tillgå i dagsläget. Det skulle dock vara det enklaste att ordna. Samtidigt som lås till Storebrors rum, vore det som skulle ge störst hjälp. Att låsa in sådant som Storasyster inte får äta alls, skulle hon nog inte säga så mycket om. När hon inte har sötsug, vet hon ju mycket väl varför hon inte ska äta sådant. Däremot skulle hon nog sparka bakut, om vi började låsa in frukten, för det får hon ju äta, även om det blir för mycket ibland.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lås på frysboxen går att lösa. Det är en ekonomisk fråga. Det finns frysboxar med lås. Vi hade en sån för länge sen, men använde inte låset. En frysbox på 400 l kostar runt 4000 kr.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Självklart är det en ekonomisk fråga. Och fyra tusen för en ny frysbox, står inte på vår ekonomiska prioriteringslista.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mötet med kökspersonalen gick bra! De underbara köksorna lyssnade, de hade inställningen att vi ska försöka hjälpas åt att få till maten så bra som möjligt för Storasyster. Lite kompromissande blev det, men på det hela taget så kommer Storasysters skolmat att bli bättre efter det här mötet, än vad den var innan.

 

Pastan är huvudsakligen baserad på majsmjöl och majsstärkelse. Den kommer hon att få fortsätta med, men hon får en normalportion i en egen skål och så ökar de mängden på maten till istället. De ska prova att göra likadant med ris, så att hon förhoppningsvis äter mer måttligt av det. Hon kommer att få kokt potatis istället för pulvermos. Bröd har ju varken de eller vi hittat något bättre än det som hon får nu, så det får gå. Det innehåller vetestärkelse, men är det absolut enda de hittat som är sockerfritt. Det kan också bli aktuellt att vi får prova att skicka med eget bröd till henne, men då får det inte innehålla mandelmjöl eller några andra nötter. Så problemet blir då, att hon inte tycker om det jag kan göra som får skickas med. Oopsies är ju inget bra att göra i förväg... I så fall får jag börja experimentera mer med teffmjöl, bovetemjöl och liknande, men just nu får brödet de har duga. Plättar ska de steka själva åt henne, se vad de kan få till av bovetemjöl i första hand. Jag fick se ingrediensförteckningen på de plättar hon ätit tidigare, de innehöll många läskigheter. De glutenfria fiskpinnarna hade lika läskigt innehåll, så de ska steka en ren fiskbit i ugnen åt henne istället. Potatisburgarna visade sig innehålla druvsocker. Ena köksan tyckte att de kunde steka rårakor till henne, den andra suckade över merjobb och frågade om det kan gå att de serverar henne någon annan restmat istället. Jag föreslog att de kan fråga Storasyster själv, någon dag innan, när de vet vilka rester de har att erbjuda. Så vi kom överens om det också. Kan de erbjuda rester som Storasyster vill ha, blir det vinst för alla inblandade. Om inte, steker de rårakor, som åtminstone inte innehåller druvsocker. 

 

Vill ni veta vad de använder som redning, till "typ allt"? Jag bad att få se ingrediensförteckningen, den var kort. Den enda ingrediensen var (håll i er) modifierad potatisstärkelse. De reder alltså i stort sett alla grytor och såser med modifierad stärkelse! I maten som serveras i skolan, förskolan, äldreomsorgen, hemtjänsten etc. Ruggigt! Men från och med nu, använder de inte den redningen i Storasysters mat, åtminstone. Tack för det!

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 1 month later...
  • 3 weeks later...

Får börja med att gratulera till ett fantastiskt år och ett uthålligt arbete, i sig en förebild för Storasyster och även de andra barnen förstås  ^_^

 

Sockerberoende är en livslång plåga, som vilket annat beroende som helst, och det ses tyvärr som en myt av många människor. Tänker att det är det ni möter i de olika aktiviteterna. En idé vore kanske att ta in en föreläsare i klubben som pratar lågkolhydrat/träning och även i den kontexten kan tala om hur kolhydrater triggar för många? 

 

Att Storasyster börjar fundera på hur hon skall klara sig när hon blir vuxen är grunden väldigt positivt. Jag kan bara tolka det som att hon har börjat acceptera hur just hennes kropp och knopp fungerar. Ingen dålig grund att bygga sitt liv på.

 

Tack för att du uppdaterar, som jag skrivit förut arbetar jag med coaching på olika sätt (för att utrycka mig svepande) men inte med barn, lär mig massor av dina inlägg.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag förstår Storasysters rädsla för att flytta hemifrån, fram tills jag var nitton år var jag själv övertygad om att jag inte skulle klara mig en enda dag på egen hand. Har inget sockerberoende, utan det var åt andra hållet, ingen hunger, ingen aptit och detta kombinerat med asperger och adhd och alla svårigheter som medföljer dessa diagnoser. Men en dag så bestämde jag mig att nu var det dax att stå på egna ben, att sluta vara hjälplös eller passiv mina svårigheter, så som nittonåring, alltså för två år sedan, flyttade jag faktiskt hemifrån och har klarat mig bättre än jag någonsin ens kunde fantisera om. Helt plötsligt står man där utan något extra stöd och måste, till varje pris, klara av situation. Med rätt förberedelser, rätt kunskap och rätt vilja så kommer det att gå. Ansvaret låg nu på mig och endast mig, vill jag klara mig i livet är det lösningar jag behöver söka, och att inte nöja mig med mindre. 

Det var lite ovant i början, men allteftersom gick det bättre och bättre och bättre. Jag flyttade 50 min hemifrån, jag blev tvungen att klara mig, jag blev tvungen att använda all min kunskap jag samlat på mig under livet och jag blev tvungen att applicera allt detta på alla problem som uppstod. Till slut lär man sig hur en fungerar, hur en ska tänka, agera och hantera sin vardag. 

Jag tror Storasyster kommer växa in i rollen att flytta hemifrån, om inte annat så lär man sig på vägen. Man måste tro på sig själv, visst fan fixar jag detta. 

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 1 year later...

Kände mig tvungen att kolla om denna tråden var kvar, efter serverbytet. Det var den ju, men det tog en väldig tid att hitta den. Så jag hoppas att ingen tar illa vid sig, om jag "puffar upp" min gamla tråd med ett par års mellanrum... :) (Bara så att jag hittar den själv...)

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...