EVS

Hur gör vi rätt med maten för vår familj?

Recommended Posts

Hur gör ni annars, brukar ni berätta för kompisarnas föräldrar vad hon bör äta och inte äta? Eller är det bara bästisarnas föräldrar?

Alla barn vet. Då menar jag alla, till och med sådana som vi knappt känner. Ibland pratar vi med föräldrarna till kompisar, men inte alltid. Blir Storasyster bjuden att stanna på middag eller ska sova över hos någon kompis, känns det bra att dubbelkolla innan, att det fungerar. Men det är ju även där en avvägning, att inte förstora upp "problemet" varenda gång Storasyster ska någonstans. Till fritidsaktiviteter brukar vi skicka med fika, om vi vet att det ska bjudas på sådant.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En klasskompis till Storasyster, kläckte ur sig att "Om man äter för lite socker på sommaren, kan man faktiskt DÖ!" Undrar var sådana idéer kommer ifrån? Nåväl, Storasyster frågade mig om det var sant, så jag fick möjlighet att förklara hur det ligger till. Tur det, i alla fall!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En klasskompis till Storasyster, kläckte ur sig att "Om man äter för lite socker på sommaren, kan man faktiskt DÖ!" Undrar var sådana idéer kommer ifrån? Nåväl, Storasyster frågade mig om det var sant, så jag fick möjlighet att förklara hur det ligger till. Tur det, i alla fall!

Kan hon ha blandat ihop det med salt? Då är det ju rätt

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster har fått en läkartid för "somatisk bedömning" nu. De ska alltså utreda om det finns några kroppsliga orsaker till att hon inte bör äta gluten. Det är avsatt en hel timme för besöket. Jag vet inte riktigt vad vi ska vänta oss. Vad kommer de att göra egentligen?

 

Är det någon av er, som vet något om hur en sådan utredning kan tänkas gå till? Och vad vi bör säga, vilka frågor vi bör ställa och vilken information läkaren behöver för att få till det hela rätt...

 

Personligen tror jag inte att Storasyster har celiaki, knappast heller någon egentlig glutenintolerans av annat slag. Inte sådan som de kan se med sina prover, åtminstone. Men jag vill ju såklart att de upptäcker det, om så skulle vara fallet!

 

Dessutom funderar jag, finns det inte en risk att prover kan visa falskt negativt, eftersom hon redan äter glutenfritt? Skulle detta förhindras om hon exempelvis får äta en macka dagen innan? Eller skulle det kräva glutenexponering under en längre tid, så det liksom är omöjligt att få säkra svar på vissa prover så länge hon äter som hon gör?

 

Tacksam för svar, om någon vet mer om detta än jag gör.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster har fått en läkartid för "somatisk bedömning" nu. De ska alltså utreda om det finns några kroppsliga orsaker till att hon inte bör äta gluten. Det är avsatt en hel timme för besöket. Jag vet inte riktigt vad vi ska vänta oss. Vad kommer de att göra egentligen?

 

Är det någon av er, som vet något om hur en sådan utredning kan tänkas gå till? Och vad vi bör säga, vilka frågor vi bör ställa och vilken information läkaren behöver för att få till det hela rätt...

 

Personligen tror jag inte att Storasyster har celiaki, knappast heller någon egentlig glutenintolerans av annat slag. Inte sådan som de kan se med sina prover, åtminstone. Men jag vill ju såklart att de upptäcker det, om så skulle vara fallet!

 

Dessutom funderar jag, finns det inte en risk att prover kan visa falskt negativt, eftersom hon redan äter glutenfritt? Skulle detta förhindras om hon exempelvis får äta en macka dagen innan? Eller skulle det kräva glutenexponering under en längre tid, så det liksom är omöjligt att få säkra svar på vissa prover så länge hon äter som hon gör?

 

Tacksam för svar, om någon vet mer om detta än jag gör.

 

Som jag har förstått det, så kan inte celiaki/glutenintollerans påvisas med säkerhet om man redan äter glutenfritt. Tror också att det handlar om en längre period, typ 3 veckor, som man måste äta gluten för att det ska bli skada på tarmluddet igen, alternativt antikroppar i blodet.

 

Tror du får fokusera på de förbättringar i hennes mående som ni ser när hon äter glutenfritt - trycka ordentligt på det!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som jag har förstått det, så kan inte celiaki/glutenintollerans påvisas med säkerhet om man redan äter glutenfritt. Tror också att det handlar om en längre period, typ 3 veckor, som man måste äta gluten för att det ska bli skada på tarmluddet igen, alternativt antikroppar i blodet.

 

Tror du får fokusera på de förbättringar i hennes mående som ni ser när hon äter glutenfritt - trycka ordentligt på det!

Tack för ditt svar! Jo, jag misstänkte något sådant... Ja, det är ju de förbättringar vi ser på hennes mående och beteende, som gör att vi vill att hon fortsätter äta glutenfritt. Helst utökat till spannmålsfritt... Eller att hon åtminstone inte äter en massa vetestärkelsebaserad pasta och liknande i skolan.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har de tagit några prover i förväg?

Eller är timmen upplagd så att ni får ta proverna först och sen får den vanliga kvarten med doktorn?

 

En av mina tjejer blev utredd för bl a glutenintolerans för några år sedan. Anledningen var att hennes tillväxtkurva planade ut, hon växte varken på längden eller tvären.

Då tog de proverna först, när alla svar kommit in fick vi träffa en doktor och prata om resultaten. Eftersom alla provsvar var negativa så FRÅGADE faktiskt doktorn oss vad vi tyckte, var vi oroliga? Ville vi utreda vidare?

Någon sällsynt, enstaka gång träffar man på läkare som faktiskt lyssnar :)

Hoppas er doktor gör det. Tryck på att både ni föräldrar och flickan själv ser förbättringar i både mående OCH beteende, och att det troligtvis är spannmål och inte endast gluten.

 

Lycka till o berätta gärna hur det går :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har de tagit några prover i förväg?

Eller är timmen upplagd så att ni får ta proverna först och sen får den vanliga kvarten med doktorn?

 

En av mina tjejer blev utredd för bl a glutenintolerans för några år sedan. Anledningen var att hennes tillväxtkurva planade ut, hon växte varken på längden eller tvären.

Då tog de proverna först, när alla svar kommit in fick vi träffa en doktor och prata om resultaten. Eftersom alla provsvar var negativa så FRÅGADE faktiskt doktorn oss vad vi tyckte, var vi oroliga? Ville vi utreda vidare?

Någon sällsynt, enstaka gång träffar man på läkare som faktiskt lyssnar :)

Hoppas er doktor gör det. Tryck på att både ni föräldrar och flickan själv ser förbättringar i både mående OCH beteende, och att det troligtvis är spannmål och inte endast gluten.

 

Lycka till o berätta gärna hur det går :)

Nej, de har inte tagit några prover i förväg. Vi har ingen aning om hur upplägget är. Vi vet när hon ska vara där och att det är avsatt en timme för besöket, det är allt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster möttes av en ung läkare som lyssnade och tyckte att vårt resonemang i stort verkade vettigt. Däremot konstaterade även denne att det inte var någon mening med de flesta tester som ordinerats, eftersom Storasyster ätit för lite gluten de senaste månaderna, för att få ett tillförlitligt svar på dem. Ett prov togs, avseende veteallergi. Utöver detta togs någon form av blodstatus, för att se om hon fått i sig tillräckligt av diverse vitaminer och mineraler. Bra, tycker jag, så får vi antingen veta vad hon kan behöva komplettera med, eller så får vi veta att det ser bra ut som det är. Läkaren skulle meddela provsvaren till läkaren på bup, tillsammans med sina tankar kring Storasysters kost. Läkaren trodde att det kunde vara vettigt att utesluta även vetestärkelse, men var samtidigt tydlig med att det är läkaren på bup som kan detta bäst och kommer att fatta beslutet. Däremot rekommenderades uppföljning av längd och vikt minst var tredje månad, vilket är oftare än tidigare. Nåja, nu får vi vänta och se... (Igen...)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster möttes av en ung läkare som lyssnade och tyckte att vårt resonemang i stort verkade vettigt. Däremot konstaterade även denne att det inte var någon mening med de flesta tester som ordinerats, eftersom Storasyster ätit för lite gluten de senaste månaderna, för att få ett tillförlitligt svar på dem. Ett prov togs, avseende veteallergi. Utöver detta togs någon form av blodstatus, för att se om hon fått i sig tillräckligt av diverse vitaminer och mineraler. Bra, tycker jag, så får vi antingen veta vad hon kan behöva komplettera med, eller så får vi veta att det ser bra ut som det är. Läkaren skulle meddela provsvaren till läkaren på bup, tillsammans med sina tankar kring Storasysters kost. Läkaren trodde att det kunde vara vettigt att utesluta även vetestärkelse, men var samtidigt tydlig med att det är läkaren på bup som kan detta bäst och kommer att fatta beslutet. Däremot rekommenderades uppföljning av längd och vikt minst var tredje månad, vilket är oftare än tidigare. Nåja, nu får vi vänta och se... (Igen...)

Vad bra med läkare som resonerar och reflekterar med tanke på att detta är en process. Gör det skillnad för Storasyster? Hjälper det henne att tillsammans med er föräldrar att ta ställning till sin mat och förhoppningsvis känna egenmakt och positiv kontroll?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Allt jag vet att läkarna tjänar på oss som är sjuk, hjärtvikt, diabetes, adhd och många annat Det var därför de sågar alltid allt... Det är allt jag behöver säger. Önskar att det fanns MÅNGA läkare som tror på LCHF.. kanske en vacker dag i framtiden. Håller tummarna. STÅ PÅ dig, vad än läkarna (De som inte tror på LCHF förstås).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad bra med läkare som resonerar och reflekterar med tanke på att detta är en process. Gör det skillnad för Storasyster? Hjälper det henne att tillsammans med er föräldrar att ta ställning till sin mat och förhoppningsvis känna egenmakt och positiv kontroll?

Det borde ju åtminstone vara bättre för henne, än när någon dissar allt vi gör, som dietisten gjorde...

 

Egenmakt och positiv kontroll är inte ord som beskriver Storasysters förhållande till sin mat för närvarande. Men hon är ändå något mindre krigisk mot upplägget nu, än hon var i början av terminen.

 

Något jag fortfarande saknar, är en vettig samtalskontakt, men det verkar inte prioriterat på bup. (Men visst, de är underbemannade och vi sitter inte i sjön...) Jag skulle vilja prata med någon kring vår situation, kring Storasysters mathållning och de fördelar den medför, men också om hur jobbigt hon ibland upplever det. Om jag vågade lita på att den personen inte skulle motarbeta oss, skulle jag vilja att denne också pratade med Storasyster. Jag tror att Storasyster skulle må bra av att få prata om det, med någon som kan bekräfta hennes frustration och hjälpa henne med strategier när det är jobbigt. En terapeut sa en gång att Storasysters sötsug var ett missbruk. Hon sa det, för att ta skulden från Storasyster, när hon stal sötsaker. Jag bad i höstas, om att vi skulle få träffa den personen igen, men det var inte möjligt. Men nu är det mer än ett år sedan vi träffade någon på bup, utöver läkaren. Och läkaren verkar vi inte få träffa med mindre än ett års mellanrum.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Allt jag vet att läkarna tjänar på oss som är sjuk, hjärtvikt, diabetes, adhd och många annat Det var därför de sågar alltid allt... Det är allt jag behöver säger. Önskar att det fanns MÅNGA läkare som tror på LCHF.. kanske en vacker dag i framtiden. Håller tummarna. STÅ PÅ dig, vad än läkarna (De som inte tror på LCHF förstås).

Jag upplever inte att de läkare vi träffat sågat allt. De har lyssnat och verkat försiktigt positiva. Den enda som sågade allt och inte lyssnade över huvud taget, var dietisten. Vi tänker fortsätta att kämpa för att Storasyster ska äta mat som hon mår bra av. Men det är betydligt enklare, om vi kan arbeta med läkarna, istället för emot dem. Ordet LCHF, undviks nogsamt! Vi pratar om socker, spannmål, gluten. Vi är mer försiktiga om vi nämner kolhydrater eller fett. Det skulle absolut inte hjälpa Storasyster om hennes läkare fick för sig att vi är någon slags sekterister, som vill sätta vårt barn på sträng diet av några luddiga ideologiska skäl... Så vi får faktiskt vara lite försiktiga med hur vi uttrycker oss! Men sen är det ju inte LCHF som Storasyster äter heller. Hon äter både ris, potatis, majs och frukt. Inte LCHF, inte alls!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det borde ju åtminstone vara bättre för henne, än när någon dissar allt vi gör, som dietisten gjorde...

 

Egenmakt och positiv kontroll är inte ord som beskriver Storasysters förhållande till sin mat för närvarande. Men hon är ändå något mindre krigisk mot upplägget nu, än hon var i början av terminen.

 

Något jag fortfarande saknar, är en vettig samtalskontakt, men det verkar inte prioriterat på bup. (Men visst, de är underbemannade och vi sitter inte i sjön...) Jag skulle vilja prata med någon kring vår situation, kring Storasysters mathållning och de fördelar den medför, men också om hur jobbigt hon ibland upplever det. Om jag vågade lita på att den personen inte skulle motarbeta oss, skulle jag vilja att denne också pratade med Storasyster. Jag tror att Storasyster skulle må bra av att få prata om det, med någon som kan bekräfta hennes frustration och hjälpa henne med strategier när det är jobbigt. En terapeut sa en gång att Storasysters sötsug var ett missbruk. Hon sa det, för att ta skulden från Storasyster, när hon stal sötsaker. Jag bad i höstas, om att vi skulle få träffa den personen igen, men det var inte möjligt. Men nu är det omkring ett år sedan vi träffade någon på bup, utöver läkaren. Och läkaren verkar vi inte få träffa med mindre än ett års mellanrum.

Förstår att du behöver någon initierad att samtala med när man är i er situation, det är mycket att lära hela tiden. Har du tittat på Anna Hallén hemsida http://www.annahallen.se/category/energibarn ? Vet inte mycket om den och ber om ursäkt om jag kommer med gamla nyheter.

 

Jag kan inte uppfatta Storasysters stora dragning till snabba kolhydrater som annat än "sockerberoende", gör inte du? Det är det  som att det är det som är så tufft för henne och er. Hade det inte triggat skulle jag tro att det varit över nu med den kost ni valt. Vi är flera här på forumet som har sug men med "lagom" mängd kolhydrat/fett lägger det sig. För Storasyster verkar det som en dragkamp stor del av hennes vakna tid, samtidigt som hon skall klara skola, relationer och pubertet. Så ett externt bollplank hade nog varit optimalt för henne.

 

Kan bara skicka något slags forumstöd till dig och stå på dig! Det jobbet ni gör är superviktigt, har en stark känsla av att ni skapar en ljus framtid :wub:  för er dotter. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förstår att du behöver någon initierad att samtala med när man är i er situation, det är mycket att lära hela tiden. Har du tittat på Anna Hallén hemsida http://www.annahallen.se/category/energibarn ? Vet inte mycket om den och ber om ursäkt om jag kommer med gamla nyheter.

 

Jag kan inte uppfatta Storasysters stora dragning till snabba kolhydrater som annat än "sockerberoende", gör inte du? Det är det  som att det är det som är så tufft för henne och er. Hade det inte triggat skulle jag tro att det varit över nu med den kost ni valt. Vi är flera här på forumet som har sug men med "lagom" mängd kolhydrat/fett lägger det sig. För Storasyster verkar det som en dragkamp stor del av hennes vakna tid, samtidigt som hon skall klara skola, relationer och pubertet. Så ett externt bollplank hade nog varit optimalt för henne.

 

Kan bara skicka något slags forumstöd till dig och stå på dig! Det jobbet ni gör är superviktigt, har en stark känsla av att ni skapar en ljus framtid :wub:  för er dotter. 

Jadå, jag har surfat runt en del på Anna Halléns sidor. Mycket intressant där! Men inte är det dåligt med gamla nyheter, nu fick jag ju en påminnelse om att titta in där, det var ett tag sedan sist.

 

Självklart är Storasyster sockerberoende!!! Det är det som gör det så svårt med den balansgång som är hennes mathållning, även om vi föräldrar fick bestämma helt vad hon skulle äta. Vi får inte utesluta för mycket av den mat hon äter frivilligt, för då äter hon på tok för lite. Ur den synvinkeln är det både bra och troligen nödvändigt att hon äter exempelvis potatis, ris och frukt. Hon går ändå ner i vikt. Och vi kämpar ändå för att få henne att förstå varför hon måste äta lite till, fast hon säger att hon är mätt. Samtidigt är det ju ofta när hon ätit bananer/nektariner eller bröd/pasta (om än glutenfritt), som hon får sina begär efter socker. Vi försöker styra henne att hellre äta frukt på morgonen eller under dagen, än att äta det på kvällen. Inbillar mig att en banan som en del av ett lunchpaket på en idrottsdag inte gör någon större skada, medan en banan till kvällsmat inte alls är särskilt bra...

 

Så vi försöker alltså få ihop hennes kost så att hon inte går ner i vikt, inte får sockersug, att hon får i sig de näringsämnen hon behöver och dessutom får känna att hon får äta det hon tycker om och inte behöver känna sig för udda och utanför, får någon slags fika när kompisarna fikar och så vidare. Det går ju inte alltid ihop, men det kanske inte är så underligt... Fast ibland är det inte helt lätt att veta var gränsen ska dras i kompromissandet. Mer kolhydrater ger bättre aptit och mindre viktförlust, men också ökat sötsug. Försöker få ihop det så pass, att det hon äter åtminstone innehåller någon näring.

 

Tack för "forumstödet"! Vi gör verkligen så gott vi kan.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster gillar att experimentera med bakning. Framför allt när jag och hennes pappa inte är hemma. Kommer vi hem mitt i processen, brukar det halvfärdiga resultatet snabbt förpassas till någon undanskymd hörna av tvättstugan, en garderob eller dylikt. Så även denna gång. Men, den här gången skvallrade Storebror, så experimentet kunde räddas.

 

Storasyster hade blandat ihop fyra ägg, ospecificerad mängd smör, några skedar kakao, lite vaniljpulver samt grovt hackade mandlar. Vilka skulle ha gett sig på att rädda detta?

 

Nåväl, jag satte Storasyster till att skala och riva morötter, blandade i dem i smeten, tillsammans med kokosmjöl och bakpulver. Smeten blev lite väl tjock, så vi tillsatte även lite smält smör. Det blev muffins. De smakade helt förfärligt! Mycket kakao och ingen som helst sötning... Men ide´n var värd att spinna vidare på. Nästa laddning kryddades med kardemumma, kanel och ingefära, istället för kakao. De rivna morötterna fick sällskap av ett rivet äpple. Ingen mandel, fast det hade säkert varit gott det med. Det blev ganska bra. Inte perfekt konsistens. De fastnade ganska mycket i formarna. Men de smakade gott! :)

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Storasyster gillar att experimentera med bakning. Framför allt när jag och hennes pappa inte är hemma. Kommer vi hem mitt i processen, brukar det halvfärdiga resultatet snabbt förpassas till någon undanskymd hörna av tvättstugan, en garderob eller dylikt. Så även denna gång. Men, den här gången skvallrade Storebror, så experimentet kunde räddas.

 

Storasyster hade blandat ihop fyra ägg, ospecificerad mängd smör, några skedar kakao, lite vaniljpulver samt grovt hackade mandlar. Vilka skulle ha gett sig på att rädda detta?

 

Nåväl, jag satte Storasyster till att skala och riva morötter, blandade i dem i smeten, tillsammans med kokosmjöl och bakpulver. Smeten blev lite väl tjock, så vi tillsatte även lite smält smör. Det blev muffins. De smakade helt förfärligt! Mycket kakao och ingen som helst sötning... Men ide´n var värd att spinna vidare på. Nästa laddning kryddades med kardemumma, kanel och ingefära, istället för kakao. De rivna morötterna fick sällskap av ett rivet äpple. Ingen mandel, fast det hade säkert varit gott det med. Det blev ganska bra. Inte perfekt konsistens. De fastnade ganska mycket i formarna. Men de smakade gott! :)

Nu minns jag inte om storasyster äter mejeriprodukter? I så fall kanske det kan vara värt att prova något med mascarpone. Den är rätt söt i smaken så det behövs inte så mycket annat sött i för att det ska bli gott. Fungerar nog inte så bra at värma dock..

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu minns jag inte om storasyster äter mejeriprodukter? I så fall kanske det kan vara värt att prova något med mascarpone. Den är rätt söt i smaken så det behövs inte så mycket annat sött i för att det ska bli gott. Fungerar nog inte så bra at värma dock..

Ja, hon äter mejeriprodukter. Men vad gör man med mascarpone? Förutom tiramisu. Det är nog det enda jag ätit med mascarpone.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lillasyster vann en skål med godis på en julfest. Hon var jätteglad. Hon åt en del direkt, men efter ett tag sa vi att resten skulle sparas till på lördag.

Nu har Storasyster hittat skålen. Nära nog tömt den. Fast hon mycket väl visste, att det var Lillasysters vinst, som hon var jättelycklig över.

 

Hon kan inte förklara hur hon tänkte, varför hon gjorde det hon gjorde. Jag tror inte att hon tänkte alls.

 

Men hur länge ska det vara så här? Ska hon aldrig få ro i sin kropp och själ? Ska hon alltid fortsätta att sätta i sig allt socker hon får tag i? Stjäla, smyga, smussla, gömma? Ska vi behöva bevaka henne varje sekund? Ska hon aldrig kunna ta ett eget ansvar? Spelar det ens någon roll vad hon serveras för mat, när hon ändå tar varje chans att äta socker? Vad hjälper det, att vi nekar henne vanligt hårdbröd, när hon likväl inte ens kan låta bli Lillasysters kolor och choklad? :(

 

Vad sjutton ska vi göra?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hon kan ju inte få ro om hon hela tiden får tillgång tillgodis ingen kritik tiller ni är fantastiska. Jag förstår hur hon har det . När ag var liten var jag ett matvrak mamma höll alltid igen kände att jag aldrig fick bli mätt. Hade jag vetat vad jag vet idag hade mina val hela livet varit mer fett mindre kolhydrater. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hon kan ju inte få ro om hon hela tiden får tillgång tillgodis ingen kritik tiller ni är fantastiska. Jag förstår hur hon har det . När ag var liten var jag ett matvrak mamma höll alltid igen kände att jag aldrig fick bli mätt. Hade jag vetat vad jag vet idag hade mina val hela livet varit mer fett mindre kolhydrater. 

Men vi kan ju inte plocka bort godis från hela hennes omgivning! Hon lever ju i en värld, där alla äter godis eller fika mest varje dag. Inte hemma, men överallt runt omkring. Vi köper aldrig godis. Enda undantaget i höst var en liiten påse bjudgodis till halloween -som Storasyster faktiskt inte åt av. Om Storebror vill ha godis, får han köpa det själv. Han undviker också att förvara godis där någon annan kan få tag i det, han vill behålla det själv. Förutom att han sällan köper godis heller, han har annat att lägga pengarna på. Lillasyster får ibland en tablettask, en klubba eller liknande. Inte varje vecka och inga mängder. Detta brukar hon inte få så att Storasyster ser det och inte så mycket  att det blir något över av det. Hon får numera faktiskt oftare en påse med solroskärnor eller liknande, än hon får karameller. Storebror har beklagat sig över att det inte finns strösocker i huset, så han kan inte baka vanliga chokladbollar till sig själv. Vi har inte köpt hem glass sen i juni, inte en enda gång.

 

Jag hade nog trott, att en sådan sockersanering hemma, skulle göra att Storasyster skulle kunna hejda sig från att stjäla Lillasysters godis, storebrors gömda julmust eller mormors frysta fikabröd. Men icke!

 

Lillasyster vann den där godisskålen. Hon var så glad. Men det var alldeles för mycket godis, för att äta på en vardagkväll. Viss, jag borde ha gömt det bättre! Men jag blir så frustrerad, över att det ska behövas!

 

Storasyster är nästan aldrig hungrig. Hon hade ätit middag innan hon åt godiset. Men av mat, äter hon nästan alltid för lite. Vi har plockat bort de värsta kolhydraterna för henne. Jag vågar inte plocka bort de kolhydrater som finns kvar. Hon äter för lite! Hon väger för lite. Hon var normalviktig på gränsen mot övervikt i våras, men nu är det på gränsen åt andra hållet. Minst.

 

Storasysters kostomläggning har gett så mycket positivt. Men just hennes abnorma sötsug, verkar det inte råda på. Jag oroar mig för julen. Jag vet faktiskt inte vad mer vi kan göra!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror inte du kan göra så mycket mer än du redan gör idag, som du kämpar och bryr dig och "trixar" Du är jättebra :)

Det är ju också säkert din dotters brist på impulskontroll (förutom sockerberoende) som gör att hon handlar som hon gör. Det är ju svårt för henne. Hon behöver nog också bli lite äldre och mogna för att kunna ta eget ansvar.

Har inte så mycket tips att ge än att fortsätta som ni gör och hoppas att det med tiden och dotterns mognad, blir bättre.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker ni gör jättemycket redan. 

 

Jag tror inte du kan göra så mycket mer än du redan gör idag, som du kämpar och bryr dig och "trixar" Du är jättebra :)

Det är ju också säkert din dotters brist på impulskontroll (förutom sockerberoende) som gör att hon handlar som hon gör. Det är ju svårt för henne. Hon behöver nog också bli lite äldre och mogna för att kunna ta eget ansvar.

Har inte så mycket tips att ge än att fortsätta som ni gör och hoppas att det med tiden och dotterns mognad, blir bättre.

Tack!

Ja, jag vet att det är svårt för henne! Det är därför jag blir ledsen, snarare än arg.

Frågan är hur mycket mer mogen hon blir, i och med att hon blir äldre... Är tonåringar generellt väldigt mogna och ansvarstagande? Nej, kanske inte direkt. Om drygt ett och ett halvt år från nu, ska hon börja på en skola där det säljs mackor och fika på rasterna, där det dessutom är fullt möjligt att lämna skolområdet på lunchen och köpa godis på stan. Vi har inte stora möjligheter att övervaka henne då! Och om hennes omdöme då är ungefär som hennes omdöme nu, är hennes möjligheter att själv kontrollera detta obefintliga. Ja, jag vet att jag oroar mig för sådant som jag ändå inte kan påverka just nu...

Jag tänker att det är NU vi har en chans att hjälpa henne med detta. Visst kan det bli bättre med ökad mognad, men som sagt, det kan ju mycket väl bli värre också. Just nu bryr hon sig ändå om vad vi föräldrar tycker. Hon vill att vi ska vara glada, vill inte svika oss. Det är alltid något. Sen att hon inte klarar av det, är en annan sak. Men ta bort hennes goda intentioner och lägg till en rejäl näve tonårsrevolt istället, då får vi en bild av något som jag inte vet om jag kan hantera!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.