Dagbok : Om att hitta tillbaka till hälsa och LCHF

[london]

Hej,

för ett tag sedan brakade jag in i väggen totalt och blev sjukskriven. Det har gett mig tid att hinna tänka och blicka tillbaka över de senaste 12 månaderna. Och jag inser nu hur mycket jag har misshandlat min stackars kropp. Jag har för det mesta varit duktig med kosten, även fast jag har “unnat mig” lite för mycket starköl, som jag ju älskar. Jag har också gjort flera långa resor, vilket gjort det lite svårare att hålla i en bra kost, jag säger inte att det är omöjligt - men den extra planering det kräver har man inte alltid lust med, kan nog många som reser mycket hålla med om.

Jag har också insett att det finns en gräns för hur mycket man kan jobba, samt hur viktigt det är att låta kroppen vila mellan arbetspassen. Mina arbetstider är extremt oregelbundna. Ytterligare en anledning att sköta hälsan, med andra ord. För att man ska orka jobba, överhuvudtaget.

Under tiden jag har varit sjukskriven har jag haft ännu mindre ork, givetvis. Eftersom jag knappt orkat ta mig upp ur sängen, har jag heller inte orkat laga så mycket riktig mat. Så jag har mest ätit ren sk*t faktiskt - som jag hela tiden tänkt sluta med - så fort jag mår lite lite bättre.

Imorse vaknade jag upp, efter min sedvanliga 14-15 timmars sömn, och insåg att ett första steg för att komma på fötter torde kunna vara att börja äta riktig mat igen - kombinerat med lätt - men regelbunden - motion.

Sagt och gjort. Idag börjar resan till en bättre hälsa - mer ork och mer livsglädje. Och för att hålla motivationen uppe tänkte jag att det vore smart att föra dagbok - om inte annat för att man själv ska kunna gå tillbaks och läsa .

Jag tänker väga mig en gång i veckan. Jag vet - vågen är inte helt perfekt som verktyg vid viktnedgång - men tar man det som står där med en nypa salt tycker jag ändå i det stora hela att den är användbar.

Imorse vägde jag 82kg och jag är 180cm lång, det rör sig således inte om någon större övervikt som ska bort. Men vikten är inte den främsta anledningen att jag nu skärper kosten - utan det jag saknar är detta generella välmående som jag tycker mig enbart kunna uppnå när jag är i ketos. Av den anledningen tänker jag också ange på en skala från 1 till 10 hur jag har mått varje dag. Idag blir det 5/10, med andra ord ganska lågt, men högre än på ganska länge .

Eftersom jag slarvat något så oerhört med kosten de senaste veckorna vet jag inte hur mina övergångsbesvär kommer bli denna gång. Men troligtvis blir det något i hästväg. Det är också en anledning till att jag vill dokumentera mina framsteg (samt eventuella bakslag ).

Så, eftersom jag vaknade vid 13-tiden “imorse” har jag inte hunnit äta mer än frukost. Den bestod av omelett av skinka och grädde stekt i en rejäl klick med smör. Jag har sedan dess hunnit promenera en timme men är inte det minsta hungrig än så vi får väl se när de blir middag. Tills dess ska jag leta upp lite nya recept som verkar trevliga som förhoppningsvis kan inspirera till många goda måltider framöver .

[stoscha]

Heja, heja! Jättebra beslut. Och det är ju precis rätta årstiden också att få den terapeutiska verkan som finns av naturpromenader. Jag har blivit "vidbränd" 2 gånger (drog i bromsen innan jag brakade in i väggen ordentligt) men tillräcligt mycket för att inte klara att gå ut med soporna, åka buss eller handla mat. Långa promenader höll mej lite grann på fötter och snabbade på tillfrisknandet.

[london]

Heja, heja! Jättebra beslut. Och det är ju precis rätta årstiden också att få den terapeutiska verkan som finns av naturpromenader. Jag har blivit "vidbränd" 2 gånger (drog i bromsen innan jag brakade in i väggen ordentligt) men tillräcligt mycket för att inte klara att gå ut med soporna, åka buss eller handla mat. Långa promenader höll mej lite grann på fötter och snabbade på tillfrisknandet.

Mycket intressant att läsa, tack för att du delade med dig. Smart av dig att dra i bromsen i tid. Själv har jag inte haft vett att lyssna tillräckligt mycket till kroppens signaler - det krävdes helt enkelt att kroppen sade till på skarpen - vilket den också gjorde bland annat i form av panikångest så svår att hantera att det blev omöjligt att jobba. För jag är ju en sådan som alltid går till jobbet fast man är sjuk. Plikttrogen eller bara dum i huvet, ja jag vet inte längre... . Och visst är det "lustigt" hur de vardagliga saker man hela tiden gjort av bara farten helt plötsligt ter sig som fullständigt omöjliga. Då vet man verkligen att det är dags att dra ner på tempot...

 

Så man får väl se detta lite som ett experiment - kan strikt LCHF och långa promenader vara snabbaste vägen tillbaka från utmattning / psykisk ohälsa? Själv är jag rätt så säker på att det inte behöver vara svårare än så, och att jag snart kan sluta med mina sömntabletter och ångestdämpande piller. Vi får väl se hur detta igår. Just idag mår jag klart bättre än jag gjort under de senaste veckorna och just nu värker inte magen av ångest.

 

Hoppas det håller i sig .

[stoscha]

När jag kunde börja träffa folk gick jag KBT också första gången och fick lära mej att jorden inte går under om allt inte är perfekt. Det är ju därför vi går in i väggen, för att vi inte kan göra nåt lagom eller delegera till andra...

 

Andra gången var det faktiskt inte mitt eget fel. Jag hade jobbat nästan 24/7 i över ett år med ensamt ansvar för ett stort konto och hade grälat med mina chefer hur länge som helst om avlastning. Till slut sa jag upp mej, men det köpte tillbaka mej, men då orkade jag inte längre.. Dålig ledning kostade dem 75000 netto och företagsläkare och sjukskrivning i 4 månader. Jag hoppas de lärde sej nåt. Vi fick en ny bil på köpet iaf

[london]

När jag kunde börja träffa folk gick jag KBT också första gången och fick lära mej att jorden inte går under om allt inte är perfekt. Det är ju därför vi går in i väggen, för att vi inte kan göra nåt lagom eller delegera till andra...

Precis. Jag har gjort KBT i flera vändor de senaste 10 åren, och har således redan en massa verktyg att ta till när livet känns på tok för svårt . Just i nuläget använder jag flera av dessa verktyg dagligen, vilket jag räknar med också kommer snabba upp "läkandeprocessen" jag går igenom nu.

 

Angående kosten har det varit en bra dag och jag har inte känt det minsta sug efter kolhydrat-rika saker nu sedan jag bestämt mig. Jag åt hamburgare på eget hamburgerbröd (ägg / ost / pofiber / fiberhusk) som jag tyckte smakade ovanligt bra för att vara ett "LCHF-bröd", hittade det i nån av alla mina LCHF-appar . Lite senare slank det visst ner några skink/ost-rullar, som snacks framför TV'n .

 

Jag tänker - för min egen motivations skull - räkna kolhydraterna jag får i mig, det passar mig eftersom jag vill ha full koll åtminstone fram tills jag når min målvikt, och jag använder en app för det ändamålet som förenklar processen någorlunda. Det blev 15g kolhydrater idag och det får man väl vara nöjd med då mitt mål är max 20g.

 

På återseende .

[london]

Så var det en ny dag. Kom upp i tid för en gångs skull, dock ej frivilligt - vaknade flera gånger under natten, trots att jag somnat sent, 5 timmar tog det att somna. Trots mina sömntabletter. Vid 8-tiden imorse gav jag upp, och klev ur sängen. Gjorde samma frukost som igår.

 

Försöker hålla mig lite sysselsatt med ett projekt jag skjutit fram bra länge nu. Det går väldigt trögt, men jag tänker att hjärnan behöver lite stimulans också under dagen, för att man ska kunna sova bättre på natten. Vi får se hur detta går. Hittills känner jag mig väldigt bräcklig och nästan svimfärdig, men om jag känner att jag måste så kryper jag ner i sängen igen givetvis. Vi får se hur detta utvecklar sig.

[stoscha]

Håller tummarna. Försök att få så mycket dagsljus som möjligt för att få dygnsrytmen att funka bättre. Inte säkert du kommer att sova ändå, men på sikt blir det bättre och OM du skulle orka tvinga dej till en gnutta kroppsansträngning vilar du bättre i alla fall.

Men allt sånt där tar tid och krävs vilja.

Jag hade "turen" att mamma var inlagd på sjukhus, så jag gick nästan 2 mil per dag för att hälsa på henne (jag klarade inte av folkträngseln på bussen). I början stod jag ut med hennes sällskap bara 10-15 minuter, men det var till fördel både för henne och mej i alla fall... jag kom ut och fick motion och hon fick i alla fall lite sällskap

[london]

Håller tummarna. Försök att få så mycket dagsljus som möjligt för att få dygnsrytmen att funka bättre. Inte säkert du kommer att sova ändå, men på sikt blir det bättre och OM du skulle orka tvinga dej till en gnutta kroppsansträngning vilar du bättre i alla fall.

Men allt sånt där tar tid och krävs vilja.

Jag hade "turen" att mamma var inlagd på sjukhus, så jag gick nästan 2 mil per dag för att hälsa på henne (jag klarade inte av folkträngseln på bussen). I början stod jag ut med hennes sällskap bara 10-15 minuter, men det var till fördel både för henne och mej i alla fall... jag kom ut och fick motion och hon fick i alla fall lite sällskap

Tack, ja jag är väldigt noga med att promenera och vara ute en timme om dagen. Det är ungefär vad jag känner att jag orkar med. Efter denna kraftansträngning blir jag dock för det mesta helt slut, och måste vila resten av dagen. Inte konstigt att sömnen inte funkar då. Säg att jag tar en promenad mellan kl 14-15, sen ligger och vilar från kl 15 tills 22 då jag tycker det är läggdags. Inte konstigt att sömnen funkar dåligt då. Men cirkeln är väldigt, väldigt svår att bryta.

 

Jag har mer eller mindre hela mitt vuxna liv haft problem med sömn, samt problem med att vara så trött om dagarna så jag nästan kan somna ståendes. Dessa problem eliminerades dock fullständigt när jag gick över till LCHF för ett par år sedan. Jag fick äntligen vakna utvilad, och kunde hålla igång hela dagen utan att vila eller ta powernaps, så då funkade såklart nattsömnen helt OK. Gud vad jag längtar tillbaka!

[london]

Sådärja, även en lyckad dag, kost-mässigt . Åt någon slags thaigryta jag improviserade ihop, riven vitkål stekt i mängder med smör, kokosmjölk, bambuskott, vattenkastanjer och lite annat smått och gott. Insåg att det kanske hade varit bättre att använda kokosgrädden jag senare upptäckte att jag hade. Jag matade in allt i min app som sade att hela kalaset slutade på 10g kolhydrater per portion, hu så fasansfullt tänkte jag en stund men det fanns gott om plats för det och jag landade till slut på 18g totalt för dagen så jag är nöjd. Man ser även mängden kalorier i min app - fast man ska lyssna på kroppen och inte läsa kalorimängder så är det ändå intressant. Jag har fått i mig 1400 kalorier de senaste två dagarna, och jag har varit proppmätt nästan hela tiden. När jag kaloribantade och försökte ligga på 1400 blev det ett himla pysslande. "Oj, vilket slags bröd kan jag ha som mellanmål, hur många kalorier innehåller det här? Oj det blir ju bara 100 kalorier per skiva, om man bara tar lite Lätta på, eller mjukost med 4% fett (som var en "favorit"), då sparar jag ett par kalorier, fast det smakar ju pappkartong, men något måste man ju få i sig. Ska jag ta en frukt istället?" osv... Dag 5 slutade med att man tryckte i sig en pizza, eller rentav två, kom jag på nu, ja, ibland kunde jag faktiskt unna mig två pizzor. För jag hade svält mig sålänge.

 

Nu kom jag också på hur jag upptäckte LCHF. Vad jag minns stod det inte så mycket om det på löpsedlarna på den tiden. Jag googlade på tips om hur man bäst införde mat efter en pulverkur. Någon tipsade om att börja med LCHF - eftersom kolhydrater binder vätska och det vill man absolut inte ha efter en sån kur (för då går man ju upp till samma vikt som innan man startade!). Jag läste på och tyckte det lät vettigt, fast för bra för att vara sant. Gud vad glad jag är att jag testade .

 

Just det, måendet skulle jag dokumentera också. Igår skrev jag 5/10. Idag har varierat från 2/10 till 5/10. Det får bli en svag 5/10. Så hoppas vi att det blir en 6/10 imorrn. .