nabe

Dagbok om mat och mående

Recommended Posts

Jag känner igen dina jobbiga tankegångar och känslan av kontrollbehov väldigt mycket i mig själv. För mig är maten bara en väldigt liten del i kråksången, men det som varit och är viktigt för mig att skapa rutiner och hålla dem vad gäller maten. Lite som att lära mig att köra med autopiloten på.

Den stora biten är den känslomässiga och allt vad det innebär. Jag skriver väldigt mycket, funderar, frågar mig själv och söker svar inom mig själv, analyserar, utvärderar....Lär känna mig själv, utvecklar mig själv ovs.Det är guld värt att sätta allt på papper, för man ser det på ett helt annat sätt sedan.

Nu har jag ju också fördelen att ha min kontaktperson inom psykiatrin, en klippa att bolla tankar med och hon är en stor orsak till att jag fixar det här "projektet" tror jag.

Visst är bra att skriva av sig, bena ut problemen och funderingarna. Vissa dagar grubblar man mer än andra. Lite därför jag skriver här med.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Funderar över om jag ska ha en "ätardag" så jag kan få äta något jag saknat. För några månader sedan hade jag bara pasta och chokladkaka i huvudet. Nu är jag mest sugen på potatis. Typ köttbullar med potatismos, gräddsås och lingonsylt. Är i funderarstadiet och vill inte ha det som en belöning. Tanken att aldrig mer få äta vissa saker är för jobbig fortfarande. Men var går gränsen för avstegen? 1 gång/år, 2ggr? Har en bekant som har en (1) ätardag/mån vilket inte skulle passa mig, alldeles för ofta. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det beror ju alldeles på hurdan man är och vilka mål man har. Jag äter sushi och pasta 2 gånger per år i visst sällskap eller vissa dagar. Pizza kan jag också ta nångång per år. Potatis åt jag till surströmmingen nu och som potatismos till den nyfångade stekta strömmingen i Öregrund i juni. Klarar man av det och tål det kan man väl göra planerade avsteg vid högtidliga tillfällen. Jag skulle inte våga ha varje månad på regelbunden basis.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man väljer att göra större avsteg regelbundet och hur ofta dessa ska ske är nog fruktansvärt individuellt tror jag. Och så beror det nog på vad man väljer att äta då man gör dessa avsteg.

Måste man bestämma alls om hur ofta man gör avsteg? Kan man inte bara välja att göra det om det är det man känner för och vill välja? Klart att vill man behålla hälsan och även kanske gå ner i vikt, så går det ju inte att tugga i sig en pizza varje helg kanske, men säkert finns det folk som det passar för också.

 

Är det något utöver LCHF klassad mat som du absolut vill äta, så gör en ärlig konsekvensanalys först, där du tar fram fakta om vad som kan hända om du väljer att äta detta. Är det choklad du trånar efter, så titta på vilka konsekvenser intaget kan få på din kropp och ditt sinne (även på längre sikt), alltså ditt, inte hur det funkar på andra LCHF-människor som väljer äta choklad i bland. Fråga dig sedan om det är värt det, värt dessa konsekvenser. Svarar du fortfarande Ja, så ät då din choklad och njut av den. När du ätit din choklad, så märker du snabbt hur din kropp reagerar, både på kort och lång sikt och du lär dig också med tiden hur ofta du kan äta choklad utan att den ska påverka din hälsa och vikt.

 

Vet inte om du förstod något av detta :D Men det är ungefär hur jag resonerar med mig själv då suget efter någonting utöver LCHF-mat sätter in. Min hjärna skrek efter glass hela sommaren, men varje gång kom jag fram till att "det är inte värt det". Jag kan också ha svårt att förlika mig med att "aldrig få äta det och det nått ner" men försöker tänka att det finns inga förbud, utan handlar om medvetna val och om jag en dag blir så fruktansvärt sugen på "vanlig" pizza att jag blir galen om jag inte får en. Då skulle jag försöka tänka lite längre, hur det känns efter jag ha ätit pizzan och ställa mig frågan "är det värt det" och anser jag då att det är värt det, så skulle jag äta pizza. Dock är mitt läge i dag sådant att jag ska vara väldigt försiktig med undantag, men alla är olika :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Råttan .. du är klok som en skolbok. Precis så ska man resonera

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man väljer att göra större avsteg regelbundet och hur ofta dessa ska ske är nog fruktansvärt individuellt tror jag. Och så beror det nog på vad man väljer att äta då man gör dessa avsteg.

Måste man bestämma alls om hur ofta man gör avsteg? Kan man inte bara välja att göra det om det är det man känner för och vill välja? Klart att vill man behålla hälsan och även kanske gå ner i vikt, så går det ju inte att tugga i sig en pizza varje helg kanske, men säkert finns det folk som det passar för också.

 

Är det något utöver LCHF klassad mat som du absolut vill äta, så gör en ärlig konsekvensanalys först, där du tar fram fakta om vad som kan hända om du väljer att äta detta. Är det choklad du trånar efter, så titta på vilka konsekvenser intaget kan få på din kropp och ditt sinne (även på längre sikt), alltså ditt, inte hur det funkar på andra LCHF-människor som väljer äta choklad i bland. Fråga dig sedan om det är värt det, värt dessa konsekvenser. Svarar du fortfarande Ja, så ät då din choklad och njut av den. När du ätit din choklad, så märker du snabbt hur din kropp reagerar, både på kort och lång sikt och du lär dig också med tiden hur ofta du kan äta choklad utan att den ska påverka din hälsa och vikt.

 

Vet inte om du förstod något av detta :D Men det är ungefär hur jag resonerar med mig själv då suget efter någonting utöver LCHF-mat sätter in. Min hjärna skrek efter glass hela sommaren, men varje gång kom jag fram till att "det är inte värt det". Jag kan också ha svårt att förlika mig med att "aldrig få äta det och det nått ner" men försöker tänka att det finns inga förbud, utan handlar om medvetna val och om jag en dag blir så fruktansvärt sugen på "vanlig" pizza att jag blir galen om jag inte får en. Då skulle jag försöka tänka lite längre, hur det känns efter jag ha ätit pizzan och ställa mig frågan "är det värt det" och anser jag då att det är värt det, så skulle jag äta pizza. Dock är mitt läge i dag sådant att jag ska vara väldigt försiktig med undantag, men alla är olika :)

Förstår precis vad du menar. Kommer ju alltid fram till att "det är inte värt det" så fort dessa tankar om avsteg kommer upp. Har precis som du varit sugen på glass hela sommaren men kommit fram till att det är just inte värt det.

Har ju haft ett planerat avsteg tidigare och då åt jag kolhydratmat och även godis/choklad. Kom ju fram till att godiset var inte värt det. Var inte på långa vägar så gott som jag kom ihåg. Maten var dock lika god. Föll för socker-monstret en gång också, inget jag åt var särskilt gott och "kicken" uteblev.

Allt detta har jag i åtanke. Tycker därför att någon god maträtt skulle kunna vara värt det, eventuellt. 

Bakar eller äter aldrig Lchf-vänliga bakverk eftersom de ändå innehåller för mycket kolhydrater för mig. Men kan tänka mig någon "vänlig" cheesecake också.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bra nabe :) Då får du väl välja ut något du vill äta och så testar du, om det är så att du kommer fram till att "det ÄR värt det" :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Råttan .. du är klok som en skolbok. Precis så ska man resonera

Har mina ljusa stunder, jo :D

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag lade om kosten till Lchf i januari i år. Anledningen då var enbart viktminskning.

Det tar tid har jag märkt, att ändra kostvanor. Få in det rätta "tänket" och en avslappnad förhållning till mat. Behöver därför fortfarande bli motiverad för att hålla mig på banan nu när den största övervikten är borta. Har aldrig haft några fysiska viktrelaterade besvär eller sjukdomar. Men jag kan ju vara så säker, att jag garanterat så småningom skulle fått det. Sedan att kunna behålla vikten är väldigt motiverande.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har bestämt mig för att sluta dricka kaffe och ersätta med te på morgonen. Anledningen är att jag blir stressad av kaffe och att det inte är bra för binjurarna.

Stoscha, har för mig att du dricker grönt te? har du någon sort du rekommenderar?  :)

 

Ska handla snart inför fredagsmyset. Tänker inte handla det vanliga skräpet till familjen. Dom ska få göra hemmagjord glass med hallon. Grönsaker med hemmagjord dippsås. Nötter och kokosflarn. Tycker dom borde bli nöjda men är beredd på sura miner. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har bestämt mig för att sluta dricka kaffe och ersätta med te på morgonen. Anledningen är att jag blir stressad av kaffe och att det inte är bra för binjurarna.

Stoscha, har för mig att du dricker grönt te? har du någon sort du rekommenderar?  :)

 

Ska handla snart inför fredagsmyset. Tänker inte handla det vanliga skräpet till familjen. Dom ska få göra hemmagjord glass med hallon. Grönsaker med hemmagjord dippsås. Nötter och kokosflarn. Tycker dom borde bli nöjda men är beredd på sura miner. 

Jo jag häller i mej både roiboos och grönt te. Ibland tar jag bara ett högkvalitativt grönt te rakt av. Grönt te ska egentligen inte ha varmare vatten än 65 grader för annars blir det beskt. Fast jag gillar den beska tonen så jag brukar köra fullvarmt ändå.

Jag är väldigt förtjust i kryddningar med ingefära, citrongräs eller citrus och dricker det gärna kallt. Tycker det är så fräscht. .

Är jag frusen tar jag gärna lite roiboos med kanelsmak för det är så gott att dricka varmt. Twinings Voyage-teer är goda. Deras roiboos heter African tunda.

Jag har också te med lakritssmak och mynta.

Jag är nästan nördig när det gäller te också :P Jag har en hel låda med olika sorters tepåsar och en hel hylla med olika sorters löste i köket. Det finns flera roliga teaffärer i närheten av jobbet och varje gång jag hälsar på dottern i Belgien har jag med mej lite olika sorter från Sverige och hittar lite nya grejor därnere.

 

Snyggt gjort med att försöka styra upp så fredagsmys inte BARA är skit. Jag håller tummarna för bra respons

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo jag häller i mej både roiboos och grönt te. Ibland tar jag bara ett högkvalitativt grönt te rakt av. Grönt te ska egentligen inte ha varmare vatten än 65 grader för annars blir det beskt. Fast jag gillar den beska tonen så jag brukar köra fullvarmt ändå.

Jag är väldigt förtjust i kryddningar med ingefära, citrongräs eller citrus och dricker det gärna kallt. Tycker det är så fräscht. .

Är jag frusen tar jag gärna lite roiboos med kanelsmak för det är så gott att dricka varmt. Twinings Voyage-teer är goda. Deras roiboos heter African tunda.

Jag har också te med lakritssmak och mynta.

Jag är nästan nördig när det gäller te också :P Jag har en hel låda med olika sorters tepåsar och en hel hylla med olika sorters löste i köket. Det finns flera roliga teaffärer i närheten av jobbet och varje gång jag hälsar på dottern i Belgien har jag med mej lite olika sorter från Sverige och hittar lite nya grejor därnere.

 

Snyggt gjort med att försöka styra upp så fredagsmys inte BARA är skit. Jag håller tummarna för bra respons

Tackar för tipsen :)  Har inget emot beskt heller faktiskt. Drack mycket te förr. Är nog inne på något med ingefära. Ja det finns ju helt klart variation!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Japp sura miner blev det, från mannen. Han åkte och köpte Coca cola och ostbågar och chips som sedan barnen också åt av :(.

 

Nu var det ett tag sedan jag hade sötsugsanfall, kommer allt mer sällan märker jag :).

Jag har köpt en våg men inte vågat väga mig än. Har nu gått ner från strl. 46-48 till strl. 40. Undra vad det kan vara i kg? Vet inte vad min "startvikt" i januari var.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har nu gått ner från strl. 46-48 till strl. 40. Undra vad det kan vara i kg? Vet inte vad min "startvikt" i januari var.

 

Man brukar höra tumregeln att en storlek motsvarar 5 kg. Från 48 till 40, fyra storlekar, cirka 20 kilo. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har inte haft någon vidare aptit de senaste dagarna. Konstigt tillstånd för mig, har knappt upplevt det i mitt liv. Inte ens när jag varit sjuk.

Känner mig lite trött på kött och skulle vilja äta mer vegetarisk mat. Svårt med mättnad då tycker jag, blir hungrig/sugen kort efter.

 

Funderar över det här hur man ska behålla vikten när man är i mål. Så den varken fortsätta gå nedåt eller uppåt. Vad är normalt viktmässigt att pendla emellan? Jag menar att det kan ju vara svårt att hålla tex. exakt 60 kilo hela tiden.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tog mig till slut mod och vägde mig för en vecka sedan. Har gått ner 1.3 kg på en vecka. Ganska så bra tycker jag :)

Jag börjar närma mig baksidan efter en stor viktnedgång. Lös hud. Den är "lös" lite här och där och värre lär det bli. Planerar att gå ner 10 kilo till. Blir arg och ledsen på mig själv som drog på mig all denna övervikt. Kommer ju få fortsätta "gömma" mig i kläder, nu pga hud och inte övervikt :(

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis till viktnedgången. Så länge som du inte satsar på nån miss Beachkarriär kommer det att funka bra. Huden drar ihop sej också... olika mycket beroende på ålder förstås. Och är det riktigt mycket tomskinn så går det ju operera. Se på Thess

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis till viktnedgången. Så länge som du inte satsar på nån miss Beachkarriär kommer det att funka bra. Huden drar ihop sej också... olika mycket beroende på ålder förstås. Och är det riktigt mycket tomskinn så går det ju operera. Se på Thess

Tack! Nä ingen beachkarriär hehe. Stör mig mest på i nuläget är armarna. Ser ut som en 80-åring (är 36år). Jag vill kunna gå i kortärmat. Magen kan jag leva med. Har ändå baddräkt.

Bara det att jag är sjukt rädd för att bli nersövd. Skulle hellre bli skuren i vaket tillstånd, typ.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det börjar kännas så vant och bra med den här kosten. Först nu på riktigt egentligen, efter 9 månader. Det är som att hjärnan blivit omprogramerad på nåt sätt :P . Dessa "sötsugsattacker" innehåller inte sött längre. Blir jag småsugen nu tänker jag på ost, korv osv, alltså mer "saltsugsattacker" och egentligen inga attacker.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vägning idag. Oförändrad vikt sedan förra veckan. Börjar ju genast fundera över vad jag ska göra om vikten inte fortsätter neråt. Vad åt jag denna vecka? och veckan innan, då viktminskningen var 1,3kg? Ja ingen skillnad i kosten, kan ha ätit mindre (inte mycket mindre) då jag hade lite dålig aptit i några dagar.

Hur som.. kommer inte ändra något med kosten. Har jag stått still i en hel månad däremot, då får jag börja tänka efter.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Blev väldigt sötsugen i går kväll. Det var ett tag sedan nu. Det gick att hantera och åt inget extra alls. Men jobbigt är det ju.

 

Har bestämt mig nu för "ätardag" på min dotters födelsedag. Hon ska baka tårtor och skulle nog bli glad om jag smakade på dom. Nu längtar jag inte direkt efter just tårta men passar på att ta ätardagen den dagen för att göra dottern glad också. Längtar däremot efter potatisgratäng eller potatismos :P

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har provat potatisgratäng både på rättika och kålrabbi. Om man förkokar det först blir det helt OK. Jag har vitlök, ost och grädde i mina gratänger och det var tillräckligt likt.

Jag har också gjort Janssons frestelse på kålrabbi. Helt OK

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag var som tjockast tänkte jag ofta, för att försöka motivera mig själv, du kommer aldrig bli lycklig om du inte blir smal. Tokigt resonemang kanske men en viss poäng (i mitt fall).

Jag var inte glad som fet. Skämdes så över mig själv, undvek många sociala möten och situationer. Tyckte jämt att jag kände andras blickar. Sorgligt egentligen, alla har ju rätt till ett liv utan att behöva gömma sig pga utseendet.

 

Idag som mindre tjock, är jag i allafall så mycket gladare och mår så mycket bättre, i det stora hela. Vissa dagar dippar jag dock och tycker fortfarande jag förtjänar mindre i livet och ser bara den feta i spegeln.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag var som tjockast tänkte jag ofta, för att försöka motivera mig själv, du kommer aldrig bli lycklig om du inte blir smal. Tokigt resonemang kanske men en viss poäng (i mitt fall).

Jag var inte glad som fet. Skämdes så över mig själv, undvek många sociala möten och situationer. Tyckte jämt att jag kände andras blickar. Sorgligt egentligen, alla har ju rätt till ett liv utan att behöva gömma sig pga utseendet.

 

Idag som mindre tjock, är jag i allafall så mycket gladare och mår så mycket bättre, i det stora hela. Vissa dagar dippar jag dock och tycker fortfarande jag förtjänar mindre i livet och ser bara den feta i spegeln.

Thess har skrivit i sin blogg att hon också har jättesvårt med självbilden. Det förstår jag om det blir en jätteförändring tar det nog tid för hjärnan att hitta rätt människa. Fast egentligen är det ju den där fantastiska människan på insidan som du alltid varit. Det har bara varit dolt för dej bakom lite fluff förut.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Thess har skrivit i sin blogg att hon också har jättesvårt med självbilden. Det förstår jag om det blir en jätteförändring tar det nog tid för hjärnan att hitta rätt människa. Fast egentligen är det ju den där fantastiska människan på insidan som du alltid varit. Det har bara varit dolt för dej bakom lite fluff förut.

Ja visst är jag ju samma människa. Känner att jag många gångar fått "lägga på mig en roll" tex vara extra rolig eller smart mm, för att på något sätt kompensera för mitt tjocka utseende och på så sätt duga ändå. Emellanåt är det ganska så ansträngande. Ja allt sitter ju i huvudet egentligen.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vägning idag. Oförändrad vikt sedan förra veckan. Börjar ju genast fundera över vad jag ska göra om vikten inte fortsätter neråt. Vad åt jag denna vecka? och veckan innan, då viktminskningen var 1,3kg? Ja ingen skillnad i kosten, kan ha ätit mindre (inte mycket mindre) då jag hade lite dålig aptit i några dagar.

Hur som.. kommer inte ändra något med kosten. Har jag stått still i en hel månad däremot, då får jag börja tänka efter.

Rätt tänkt :) Märkt på min viktminskning att det variera väldigt mycket mellan neråt-uppåt och allt där i mellan då förut när jag vägde mig varje vecka. Nu väger jag mig var 10:e vecka

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Blev väldigt sötsugen i går kväll. Det var ett tag sedan nu. Det gick att hantera och åt inget extra alls. Men jobbigt är det ju.

 

Har bestämt mig nu för "ätardag" på min dotters födelsedag. Hon ska baka tårtor och skulle nog bli glad om jag smakade på dom. Nu längtar jag inte direkt efter just tårta men passar på att ta ätardagen den dagen för att göra dottern glad också. Längtar däremot efter potatisgratäng eller potatismos :P

Kan sötsuget ha att göra med att du ätit lite för lite mat, som du nämnde igår? Bara en tanke :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag var som tjockast tänkte jag ofta, för att försöka motivera mig själv, du kommer aldrig bli lycklig om du inte blir smal. Tokigt resonemang kanske men en viss poäng (i mitt fall).

Jag var inte glad som fet. Skämdes så över mig själv, undvek många sociala möten och situationer. Tyckte jämt att jag kände andras blickar. Sorgligt egentligen, alla har ju rätt till ett liv utan att behöva gömma sig pga utseendet.

 

Idag som mindre tjock, är jag i allafall så mycket gladare och mår så mycket bättre, i det stora hela. Vissa dagar dippar jag dock och tycker fortfarande jag förtjänar mindre i livet och ser bara den feta i spegeln.

Visst gör det ju mycket om man trivs i sin kropp eller inte, men jag har märkt att vad beträffande mig själv så är det andra saker som förändrat min självbild. Jag har blivit mobbad genom hela grundskolan för att jag var tjock och fick således tidigt lära mig att jag inte dög som jag var. Sådant sätter spår i självkänslan/självbilden. Bantat sedan tonåren och gick i vuxen ålder ner 30 kg på fem månader med pulver. Jag hatade mig själv i alla fall. Nu när jag också gått ner ca 30 kg, men på fyra år och även jobbar med min självbild och självkänsla (har hjälp och stöd) så fungerar allt så mycket bättre och jag gillar mig själv bra mycket bättre.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kan sötsuget ha att göra med att du ätit lite för lite mat, som du nämnde igår? Bara en tanke :)

Tror inte att det har med det att göra, att jag ätit för lite. Sötsugsattackerna kommer då och då men allt mer sällan och är ganska lätta att hantera numera :) Funderar på om det är något mer "omedvetet" som sätter igång dom. Typ tv-reklam för choklad, någon prasslar i köket eller bara situationer som är förknippat med sötsaker, tex fikadags. Lukten av rostbröd får mig att bli supersugen vet jag.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vägning idag. -0,8kg. Toppen att det rör sig nedåt! I lördags åt jag hemmagjord chokladmousse, så gott. 1dl grädde med 3 bitar 86% choklad. Satte inte gång något "mersug" alls, blev mätt och nöjd :)

Tror jag är ganska lyckligt lottad, än så länge, vad det gäller viktminskning. Trots underfunktion av sköldkörteln, stressig vardag, dålig sömn, ingen motion, går jag ner i vikt. Äter också mycket ost, grädde/creme fraiche och grönsaker. Ska så småningom lägga till lite rotfrukter på menyn tänkte jag.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har blivit periodätare har jag märkt. Med det menar jag att om jag hittat något jag tycker är gott så äter jag det varje dag tills jag ledsnat. Bra eller dåligt? Ett tag blev det gratänger i alla dess former och innehåll. En annan period med bara strimlat kött, grönsaker och vitlökssmör. Nu har jag en period med spenat och fetaost-sallad med varierat innehåll. Varje gång/period tänker jag att det här är ju så gott så det här kan jag leva på resten av livet :P Men sedan ledsnar jag efter ett tag och blir sugen på annat. Skulle tycka det var bra om jag hade en period med fisk snart, har ju lite svårt för fisk och letar nu efter ett bra och gott recept. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du sett mina annorlunda fiskrecept? Maken totalvägrar fisk men dessa går ner tom med löfte att göra flera gånger

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du sett mina annorlunda fiskrecept? Maken totalvägrar fisk men dessa går ner tom med löfte att göra flera gånger

Fick ju en länk av dig för ett tag sedan med recept på fiskgratäng med bacon och senap. Är du det du menar? Hur som, gjorde jag en variant utan senap (gillar ej) Gott var det :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Räknas tonfisk på burk som fisk..?

Jag tycker att en geggamojja på creme fraiche, lite majje, fransk senap (om man gillar det ;) ), finhackad rödlök och en burk tonfisk (i olja, häll av det mesta!) är urgott! Kan man äta som det är, eller på Oopsiebröd, eller med en grönsallad. Ett eller två kokta ägg till så blir man mätt och belåten :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Räknas tonfisk på burk som fisk..?

Jag tycker att en geggamojja på creme fraiche, lite majje, fransk senap (om man gillar det ;) ), finhackad rödlök och en burk tonfisk (i olja, häll av det mesta!) är urgott! Kan man äta som det är, eller på Oopsiebröd, eller med en grönsallad. Ett eller två kokta ägg till så blir man mätt och belåten :)

Tack för tips :)  Jo men tonfisk borde vara fisk ;)  Sen om burkvarianten är bra/nyttig vet jag ju inte. Det är lite det jag är ute efter, det nyttiga, om jag nu ska "tvinga" i mig fisk.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja visst är jag ju samma människa. Känner att jag många gångar fått "lägga på mig en roll" tex vara extra rolig eller smart mm, för att på något sätt kompensera för mitt tjocka utseende och på så sätt duga ändå. Emellanåt är det ganska så ansträngande. Ja allt sitter ju i huvudet egentligen.

Intressant tråd och tack för att du delar med dig!

 

Just det där med självbild, självkänsla och det yttre är intressant.

 

För visst är det så man kan hävda att "allt sitter i huvudet". Med detta sagt, det är betydligt enklare att känna sig bättre om det man ser i spegeln motsvarar det man vill eller vad normen idealiserar. Det hänger inte heller enbart ihop med att man då lättare "programmerar sig" att tycka att man duger, är toppen eller vad man nu intalar sig. Det är ju trots allt så att vi inte är ensamma i världen och därför, i varierande grad och omfattning, är beroende av andra människor i vår omgivning och vardag. Det här visar ju sig även socialt och socialpsykologiskt och det är den typen av situationer som också färgar vårt eget tänkande om oss själva.

 

Vad jag försöker komma till är att behovet av att saker och ting ska "sitta i huvudet" är inte lika stort för någon som mer matchar idealbilden av hur en människa av idag ska se ut (om vederbörande inte har mentala problem i övrigt). Jämför med någon som "alltid" haft problem med vikten och där kommer maten att ständigt bli något som på ett eller annat sätt får fokus. En person som aldrig haft några sådana här problem har ju heller inget behov att förhålla sig till mat på det sättet.

 

Det här funkar även till nästa nivå, dvs att när omgivningens outtalade eller uttalade värderingar om en person är positiva så blir det ju lättare för den personen att acceptera sig själv och tycka om sig själv...utan att huvudet s.a.s behöver jobba på högvarv. Det blir en naturlig del av livet och något behov att reflektera över självkänsla etc uppstår kanske aldrig.

 

Jag har upplevt båda sidor på detta och börjar, tyvärr (ur det allmänna perspektivet), inse att det ofta kan vara en himmelsvid skillnad mellan hur man behandlas och vilken typ av "energi" man möter i sin vardag och sitt liv. Det är inte så enkelt att bara man själv är positiv och framåt och uppåt etc så spelar det ingen roll hur man är på utsidan. Man skulle kunna se det som att utsidan i många fall är en omedveten dörröppnare eller dörrstängare inte bara till situationer och möjligheter utan även till hur människor spontant bemöter en.

 

För den som mer matchar den positiva idealbilden så är det där med att "bara vara" nämligen inte lika tvingande som det kan vara för motsatsen.

 

Sen finns ju alltid situationen där man förhåller sig helt frånkopplad relativt sin omvärld och då blir ju detta något slags motsvarighet till att "matcha den positiva idealbilden"...så länge man inte tvingas avbryta frånkopplingen.

 

Kanske kan man jämföra problematiken jag försöker belysa med det här att nyttja viljestyrka för att gå ned i vikt. Inom forskarvärlden så är ju detta något man sedan en tid tillbaka äntligen insett. Tvärtom är det ju nu så att man förespråkar att en kosthǻllning skall vara naturlig och enkel att följa eftersom det då blir troligare att den då kan hållas. Det här är ju för övrigt en av lågkolhydratkostens styrkor...när det funkar som det ska. Uttryckt annorlunda, något så basalt och nödvändigt som att äta ska ju så klart inte kräva en massa arbete och energi och tankefokus. OM man nu vill lyckas nå sin målvikt och etablera ett gott förhållningssätt till mat för livet.

 

Likaledes, när man upplever att man måste nyttja tankens kraft för att hålla huvdet över vattenytan vad gäller måendet så blir det ju lite samma typ av situation som för den som nyttjar viljestyrkan för att hantera sitt ätande.

 

Menar, så klart, inte att man inte ska göra allt man behöver för att må bra utan vill bara belysa en möjlig skillnad i relation till ämnet självbild kontra det yttre.

 

Bortom detta är det ju också så att ju längre man vill komma med vad man nu företar sig desto viktigare blir det att nyttja allt som går för att lyckas med detta och då även sådant som ex. inställning, attityd, tankens kraft etc. Men i detta stadie har man ju lämnat det basala och vardagliga och då handlar det mer om en slags positiv strävan att nå längre än vad som kan betraktas som norm.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fick ju en länk av dig för ett tag sedan med recept på fiskgratäng med bacon och senap. Är du det du menar? Hur som, gjorde jag en variant utan senap (gillar ej) Gott var det :)

Jo och har lagt upp en ny med pepparrot och kapris bl a

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Intressant tråd och tack för att du delar med dig!

 

Just det där med självbild, självkänsla och det yttre är intressant.

 

För visst är det så man kan hävda att "allt sitter i huvudet". Med detta sagt, det är betydligt enklare att känna sig bättre om det man ser i spegeln motsvarar det man vill eller vad normen idealiserar. Det hänger inte heller enbart ihop med att man då lättare "programmerar sig" att tycka att man duger, är toppen eller vad man nu intalar sig. Det är ju trots allt så att vi inte är ensamma i världen och därför, i varierande grad och omfattning, är beroende av andra människor i vår omgivning och vardag. Det här visar ju sig även socialt och socialpsykologiskt och det är den typen av situationer som också färgar vårt eget tänkande om oss själva.

 

Vad jag försöker komma till är att behovet av att saker och ting ska "sitta i huvudet" är inte lika stort för någon som mer matchar idealbilden av hur en människa av idag ska se ut (om vederbörande inte har mentala problem i övrigt). Jämför med någon som "alltid" haft problem med vikten och där kommer maten att ständigt bli något som på ett eller annat sätt får fokus. En person som aldrig haft några sådana här problem har ju heller inget behov att förhålla sig till mat på det sättet.

 

Det här funkar även till nästa nivå, dvs att när omgivningens outtalade eller uttalade värderingar om en person är positiva så blir det ju lättare för den personen att acceptera sig själv och tycka om sig själv...utan att huvudet s.a.s behöver jobba på högvarv. Det blir en naturlig del av livet och något behov att reflektera över självkänsla etc uppstår kanske aldrig.

 

Jag har upplevt båda sidor på detta och börjar, tyvärr (ur det allmänna perspektivet), inse att det ofta kan vara en himmelsvid skillnad mellan hur man behandlas och vilken typ av "energi" man möter i sin vardag och sitt liv. Det är inte så enkelt att bara man själv är positiv och framåt och uppåt etc så spelar det ingen roll hur man är på utsidan. Man skulle kunna se det som att utsidan i många fall är en omedveten dörröppnare eller dörrstängare inte bara till situationer och möjligheter utan även till hur människor spontant bemöter en.

 

För den som mer matchar den positiva idealbilden så är det där med att "bara vara" nämligen inte lika tvingande som det kan vara för motsatsen.

 

Sen finns ju alltid situationen där man förhåller sig helt frånkopplad relativt sin omvärld och då blir ju detta något slags motsvarighet till att "matcha den positiva idealbilden"...så länge man inte tvingas avbryta frånkopplingen.

 

Kanske kan man jämföra problematiken jag försöker belysa med det här att nyttja viljestyrka för att gå ned i vikt. Inom forskarvärlden så är ju detta något man sedan en tid tillbaka äntligen insett. Tvärtom är det ju nu så att man förespråkar att en kosthǻllning skall vara naturlig och enkel att följa eftersom det då blir troligare att den då kan hållas. Det här är ju för övrigt en av lågkolhydratkostens styrkor...när det funkar som det ska. Uttryckt annorlunda, något så basalt och nödvändigt som att äta ska ju så klart inte kräva en massa arbete och energi och tankefokus. OM man nu vill lyckas nå sin målvikt och etablera ett gott förhållningssätt till mat för livet.

 

Likaledes, när man upplever att man måste nyttja tankens kraft för att hålla huvdet över vattenytan vad gäller måendet så blir det ju lite samma typ av situation som för den som nyttjar viljestyrkan för att hantera sitt ätande.

 

Menar, så klart, inte att man inte ska göra allt man behöver för att må bra utan vill bara belysa en möjlig skillnad i relation till ämnet självbild kontra det yttre.

 

Bortom detta är det ju också så att ju längre man vill komma med vad man nu företar sig desto viktigare blir det att nyttja allt som går för att lyckas med detta och då även sådant som ex. inställning, attityd, tankens kraft etc. Men i detta stadie har man ju lämnat det basala och vardagliga och då handlar det mer om en slags positiv strävan att nå längre än vad som kan betraktas som norm.

Tack för alla kloka ord :) väcker många funderingar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack själv Nabe!

 

Funderingarna har funnits ett tag och har accentuerats under senare tid just pga av, för mig, mycket märkliga erfarenheter. Det du tar upp gav mig tillfälle att orda om ämnet här.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För några år sedan hade jag bestämt mig för att göra en viktoperation. Allt var klart och pengarna (kostade 98.000kr) var ihopsparade. Det blev ingen operation, tack och lov, för i samma veva upptäckte jag att jag var gravid. Åh vad jag är tacksam för det idag. Då hade jag den inställningen att jag bara skulle skjuta upp operationen något år men tiden gick och jag hittade lchf istället :).

 

Har fått tid till dietist pga min 3-åring som har återkommande förstoppningar. Ska bli intressant och se vad hon har å säga och rekommenderar för kost. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För några år sedan hade jag bestämt mig för att göra en viktoperation. Allt var klart och pengarna (kostade 98.000kr) var ihopsparade. Det blev ingen operation, tack och lov, för i samma veva upptäckte jag att jag var gravid. Åh vad jag är tacksam för det idag. Då hade jag den inställningen att jag bara skulle skjuta upp operationen något år men tiden gick och jag hittade lchf istället :).

 

Har fått tid till dietist pga min 3-åring som har återkommande förstoppningar. Ska bli intressant och se vad hon har å säga och rekommenderar för kost. 

För några år sedan hade min stora tjej besvär med förstoppning, som i sin tur ledde till att hon inte tömde urinblåsan ordentligt, som ledde till urinvägsinfektioner, som förstås sved och gjorde ont, hon kissade på sig femtielva gånger på en dag, fick antibiotika som inte gjorde magen ett dugg bättre.. Det blev en ond cirkel, kan man lugnt säga!

Hon fick hjälp av laktulos (receptfritt, men på ordination), en liten dos men varje dag. Det tog nog ett halvår innan allt var helt bra, men det blev bra och nu har hon inga besvär :)

Hoppas dietisten har nåt bra att säga, jag har hört ryktet att en del barndietister faktiskt är riktigt vettiga numera ;)

 

Skönt att du slapp operation :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För några år sedan hade min stora tjej besvär med förstoppning, som i sin tur ledde till att hon inte tömde urinblåsan ordentligt, som ledde till urinvägsinfektioner, som förstås sved och gjorde ont, hon kissade på sig femtielva gånger på en dag, fick antibiotika som inte gjorde magen ett dugg bättre.. Det blev en ond cirkel, kan man lugnt säga!

Hon fick hjälp av laktulos (receptfritt, men på ordination), en liten dos men varje dag. Det tog nog ett halvår innan allt var helt bra, men det blev bra och nu har hon inga besvär :)

Hoppas dietisten har nåt bra att säga, jag har hört ryktet att en del barndietister faktiskt är riktigt vettiga numera ;)

 

Skönt att du slapp operation :)

Ja samma problem här med urinvägsinfektioner och svårt att hålla tätt :( Min 3-åring får 2 olika mediciner idag. En av dom lik laktulos. Problemen kvarstår tyvärr.

Vad skönt att din flicka fick bukt med besvären. Som du säger blir det en ond cirkel.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja samma problem här med urinvägsinfektioner och svårt att hålla tätt :( Min 3-åring får 2 olika mediciner idag. En av dom lik laktulos. Problemen kvarstår tyvärr.

Vad skönt att din flicka fick bukt med besvären. Som du säger blir det en ond cirkel

Usch, man tycker så synd om dem!

Håller en extra tumme för att ni ska få bra hjälp av dietisten :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har haft 4 steg uppsatta i min väg till ett bättre liv och mående. Ett är nu avklarat eller livslångt pågående och det är kosten. Tre stycken återstår.

 

1. Sluta röka. Vet att det går, har slutat många gånger men det krävs en vilja av stål. Här gäller det sedan att aldrig börja igen.

 

2. Sluta stressa. Här är det svårt. "Orsaken" till stressen kommer kvarstå (har ett barn med funktionshinder). Här gäller det alltså för mig att lära mig hantera stressen, vilket jag idag inte klarar särskilt bra.

 

2. Börja motionera. Hitta tiden och en bra träningsform. Har rygg och nackproblem efter en bilolycka.

 

 

Något helt annat. Jag har börjat känna mättnad på ett helt annat sätt än förr :) De "rätta" signalerna börjar infinna sig. Kan inte riktigt förklara men det är en känsla som jag knappt känt tidigare. Mätt=nöjd. Var aldrig nöjd förr.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har haft 4 steg uppsatta i min väg till ett bättre liv och mående. Ett är nu avklarat eller livslångt pågående och det är kosten. Tre stycken återstår.

 

1. Sluta röka. Vet att det går, har slutat många gånger men det krävs en vilja av stål. Här gäller det sedan att aldrig börja igen.

 

2. Sluta stressa. Här är det svårt. "Orsaken" till stressen kommer kvarstå (har ett barn med funktionshinder). Här gäller det alltså för mig att lära mig hantera stressen, vilket jag idag inte klarar särskilt bra.

 

2. Börja motionera. Hitta tiden och en bra träningsform. Har rygg och nackproblem efter en bilolycka.

 

 

Något helt annat. Jag har börjat känna mättnad på ett helt annat sätt än förr :) De "rätta" signalerna börjar infinna sig. Kan inte riktigt förklara men det är en känsla som jag knappt känt tidigare. Mätt=nöjd. Var aldrig nöjd förr.

Heja dig!

Jag lyckade sluta snusa på femtielfte försöket, men det gick! Nu är det fem år sedan jag lade in min sista prilla.. Men jag kan fortfarande bli tårögd av längtan om nån öppnar en dosa Göteborgs rapé :blink:

Har du möjlighet att få hjälp med stresshantering? Det finns ju massa bra saker att ta till, men det är svårt att få kläm på dem själv. Särskilt eftersom du vet att stressen kommer att bestå kan det kanske vara värt att ta hjälp?

Motion i rätt form för en själv är också ofta avstressande.

 

Best of luck :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vägning idag, -0,5 kilo  :)

 

Det här med att kunna äta något gott utan att få dåligt samvete är svårt tycker jag. Har två lördagar i rad ätit hemmagjord chokladmousse och inte utan lite ångest efteråt. Jag klarar ju av att äta något gott ibland utan att "trilla dit" men det dåliga samvetet flyger på mig. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jamen livet är ju till för att njutas. Om man kan nå sina mål och ha det mysigt på vägen är väl det nåt man ska vara tacksam för och inte skapa ångest av. Sånt kan Viktväktare och pulverbantare hålla på med

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jamen livet är ju till för att njutas. Om man kan nå sina mål och ha det mysigt på vägen är väl det nåt man ska vara tacksam för och inte skapa ångest av. Sånt kan Viktväktare och pulverbantare hålla på med

Så sant!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jamen livet är ju till för att njutas. Om man kan nå sina mål och ha det mysigt på vägen är väl det nåt man ska vara tacksam för och inte skapa ångest av. Sånt kan Viktväktare och pulverbantare hålla på med

Som gammal viktväktare (tre omgångar.. funkade varje gång.. Få se, vad var definitionen av idioti nu igen.. :blink: ) måste jag säga att det var SVÅRT att skaka av sig den där konstiga känslan av att äta gott, bli mätt och belåten, kanske rent av få sig en liten efterrätt..Och ändå gå ner i vikt!

Tur att det är så trevligt att öva :D

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.