Jamtlandstjej

LCHf, horomoner och libido

Recommended Posts

Håller tummar o tår för dig... :) skicka hit den där läkaren när du är färdig med honom ! :D

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Håller tummar o tår för dig... :) skicka hit den där läkaren när du är färdig med honom ! :D

Släpper honom aldrig... ;-)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

(Hoppas jag inte missat något då jag hoppat över all förekommen text)

 

Antag att vi människor är ungefär som djuren gällande libido, sexualdrift och fortplantning. Antag att när vi har en normal hormonuppsättning och funktion så önskar vi liksom inte att fortplanta oss hela tiden. Det kanske är så att iom socker och andra kolhydratformer och annan felaktig kost som tex gluten så blir ätandet och sexualdriften rubbat?

Missförstå mig rätt nu. Jag gillar ju fortfarandet pippandet och närheten, men fokus är liksom mer på allt än på specifika saker. Ett obestämt fokus (Hur tokigt låter inte det?).

 

Nå, vi har ju kämpat de senaste åren, forskarna har, att påvisa att djur sätter på varandra hejvilt hela tiden. Finns tex apor som ser pipperiet som ett sätt att hålla samman gruppen, minska oro och kontroverser. Vi ser hundar som juckar mot ben eller, om så bjuds, andra hundar. Får som är homofiler, vilket tydligen gör vissa grupper hotade pga dålig reproduktion (Nej, får kan inte åka till Danmark och donationer.... inte lagligt i alla fall.).

Jag har inga långa egna observationer i frågan. Kan dock se att mina katter, en av var sort och ingen verkar vara homosexuell, inte försöker våldföra sig sexuellt på varandra. Normalt våld utför de dock med mycket fräsande, jamande och sönderslagna blomkrukor. Men samtidigt så är han inte intresserad om hon inte luktar rätt. Och hon är inte intresserad om hon inte är "färdig/upplagd/intresserad". 

(Mina katter äter inte något typ av kattfoder där det finns en gnutta majs, vete, bönor eller annat gräs i - Mina katter går på rent kött. Som LCHF kan jag inte vara annorlunda mot mina husdjur)

 

Så min tes blir alltså; Förmågan minskar inte men anledningen har avtagit. Iom vår numera mer mentala stabilitet och hormonella balans så har intresset förändrats. NU är det säkert några som säjer att de plötsligt iom LCHF börjat pippa som kaniner, och då är väl det bra. Även de har i detta hittat sin normalitet i livet. Precis som att vissa går ner i vikt medan andra går upp då det är den kroppens balans.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

(Hoppas jag inte missat något då jag hoppat över all förekommen text)

 

Antag att vi människor är ungefär som djuren gällande libido, sexualdrift och fortplantning. Antag att när vi har en normal hormonuppsättning och funktion så önskar vi liksom inte att fortplanta oss hela tiden. Det kanske är så att iom socker och andra kolhydratformer och annan felaktig kost som tex gluten så blir ätandet och sexualdriften rubbat?

Missförstå mig rätt nu. Jag gillar ju fortfarandet pippandet och närheten, men fokus är liksom mer på allt än på specifika saker. Ett obestämt fokus (Hur tokigt låter inte det?).

 

Nå, vi har ju kämpat de senaste åren, forskarna har, att påvisa att djur sätter på varandra hejvilt hela tiden. Finns tex apor som ser pipperiet som ett sätt att hålla samman gruppen, minska oro och kontroverser. Vi ser hundar som juckar mot ben eller, om så bjuds, andra hundar. Får som är homofiler, vilket tydligen gör vissa grupper hotade pga dålig reproduktion (Nej, får kan inte åka till Danmark och donationer.... inte lagligt i alla fall.).

Jag har inga långa egna observationer i frågan. Kan dock se att mina katter, en av var sort och ingen verkar vara homosexuell, inte försöker våldföra sig sexuellt på varandra. Normalt våld utför de dock med mycket fräsande, jamande och sönderslagna blomkrukor. Men samtidigt så är han inte intresserad om hon inte luktar rätt. Och hon är inte intresserad om hon inte är "färdig/upplagd/intresserad". 

(Mina katter äter inte något typ av kattfoder där det finns en gnutta majs, vete, bönor eller annat gräs i - Mina katter går på rent kött. Som LCHF kan jag inte vara annorlunda mot mina husdjur)

 

Så min tes blir alltså; Förmågan minskar inte men anledningen har avtagit. Iom vår numera mer mentala stabilitet och hormonella balans så har intresset förändrats. NU är det säkert några som säjer att de plötsligt iom LCHF börjat pippa som kaniner, och då är väl det bra. Även de har i detta hittat sin normalitet i livet. Precis som att vissa går ner i vikt medan andra går upp då det är den kroppens balans.

Jo. Här har både lusten och förmågan avtagit tyvärr...och det är helt emot mitt "normala" jag så det är därför jag har teorier om att det är något annat som ligger i bakgrunden och stör...

Som ätande relativt strikt LCHF i många år så borde kosten ha förbättrat detta, utifrån dina teorier, men här har det blivit tvärtom.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så var det dags igen för en uppdatering.

 

Nu har jag ätit 100 microgram Levaxin i en knapp månad. Samtidigt har jag symtomregistrerat/fört dagbok varje dag. Jag har noterat morgontemperatur, känslan i magen och avföring.

Det mest notabla var att min morgontemp, som tidigare normalt legat mellan 35,6 - 35,8 grader nu har stigit till att ligga mellan 36,9 - 37,3 grader!

Kan säga att en grads skillnad är en ordentlig förändring! :)

Förut var jag riktigt sjuk och febrig vid 37,4, men nu vid 37,3 kände jag mig inte alls sjuk.

 

Mina provsvar så.

TSH 0,46

FT4 21

FT3 3,4

 

Han tycker nu att mina värden ligger så bra att han inte vill höja Levaxinet till nån högre dos.

Han menar att till patienter som opererat bort sköldkörteln så är det den dosen man brukar ge...

Jag påtalade att jag fortfarande har kvar ödemen i benen och troligen även i resten av kroppen, eftersom de 12 kg jag har gått upp på ett år inte är 12 kg fett utanpå kroppen...

Man brukar ju säga att 5 kg motsvarar ungefär en storlek och jag har inte behövt byta storlek på kläderna alls... (nåja, byxorna är väl en aning obekväma ibland... :ph34r: )

 

Han menar att det inte går att använda Levaxinet för att reglera vikten och det kan jag i och sig förstå...

 

Jag bytte då ben och funderade över vad mina ödem då kunde bero på, om man bortsåg från sköldkörtel och ämnesomsättning?

Menade att något måste det vara som inte är som det SKA vara, när kroppen binder så mycket vätska och det kunde han hålla med om...

Han sa att då tänker man på njurfunktion och leverfunktion och det var ett tag sen vi tog de proverna, så han tyckte att vi kunde ta dem igen.

Jag hade dessutom några värden som stack ut då (albumin och kreatinin, kanske?...)

 

Såå...på onsdag ska jag iväg och ta proverna och nästa vecka blir det en ny telefontid med honom.

Det känns väldigt skönt att han inte bara avfärdar mig, nu när proverna är "bra" utan att han lyssnar på mig och respekterar min upplevelse av situationen.

 

Fortsättning följer igen alltså! :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dags för uppdatering igen.

 

Efter förra veckans samtal med läkaren var jag i onsdags till lab för ny provtagning - njur- och levervärden skulle kontrolleras!

Anledningen till detta var att min kropp samlar på sig så mycket vätska.

I dag var det så dags för det uppföljande samtalet med läkaren.

Njur- och levervärden var bra, och det var ju bra, men att min kropp beter sig som den gör är ju inte bra...

Ytterligare viktuppgång på :( 2 kg på en vecka...

 

Det enda värde som - trots att det låg inom intervall - kunde beaktas, var albuminvärdet.

Det låg precis på det undre gränsvärdet (36 om jag inte minns fel...)

 

Han undrade därför hur jag åt, om jag åt nån specialkost, och jag redovisade det jag kan äta (pga födoämnesintollerans) som ju egentligen är en relativt strikt LCHF. Äter kött, fisk, ägg, vissa ovanjordgrönsaker, smör samt små mängder grädde/creme fraische.

 

Han undrade hur mycket protein jag åt (ca 50 - 80 g/ dag, gissar jag...) och om jag saltade maten mycket (Relativt normalt, antar jag... Ingen brukar klaga på att maten är för salt...)

Sen frågade han hur lång jag var (160 cm) och hur mycket jag väger (72 kg i dagsläget)... Då blev han tyst...

Jag sa att det är ju minst 10 kg för mycket MEN..vikten är ju inte det viktigaste utan hur vätskan i kroppen påverkar mitt mående...

Vid promenader krampar det lätt i underbenen, muskelfiléerna över axlarna är stenhårda igen, känner mig som en tonåring i bysten, eller möjligen som om jag satt in implantat. Inte alls nödvändigt för en som är 50+ och fött/ammat två barn... :ph34r:

Han sa uppriktigt att han kunde inte komma på något mer...

 

Jag frågade då om möjligheten att prova vätskedrivande, för att se om det fungerade. Sa att jag läst att inte alla ödem kan "kissas ut".

Han instämde och menade att ödem som beror på ämnesomsättningen inte kan kissas ut, men tyckte att det var värt ett försök.

Har alltså hämtat ut en förpackning Furosemid i dag, men då jag ska på kurs i morgon kommer jag inte att börja ta dem förrän på onsdag...

Spännande!

Sa också att helst ville jag ju veta orsaken till varför vätskan finns där, men anser ändå att det kan vara värt ett försök för att se vad som händer och han instämde i detta. Ska boka ny provtagning av TSH, FT3 och FT4 v 20 och ny telefontid med honom v 21, för uppföljning av detta...

Om det inte ger nåt resultat funderar jag över att be om remiss till en endokrinolog, även om jag egentligen inte tror på ett sånt besök...

Endokrinologen har nämligen utifrån mina provsvar (förra sommaren) konstaterat att jag inte har nåt fel på min ämnesomsättning/sköldkörtel...

 

Nåväl, nu har jag läst på lite och hittat att låga värden av albumin kan ge ödem! Bingo!

MEN - frågan återstår - varför får man låga värden av albumin och vad gör man åt det?

 

Tips och råd mottages tacksamt! :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad jag vet som kan ge låga albuminvärden förutom svält och leverskador (vilket jag inte tror på i ditt fall) :) är inflammationer i kroppen, och långdragna infektioner.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad jag vet som kan ge låga albuminvärden förutom svält och leverskador (vilket jag inte tror på i ditt fall) :) är inflammationer i kroppen, och långdragna infektioner.

Jag tycker fortfarande att du ska få kolla upp ditt immunförsvar, då en sänkt albuminnivå kan vara ett tecken på ett litet taskigt immunförsvar, med tanke på dina tidigare många och långa infektioner :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad jag vet som kan ge låga albuminvärden förutom svält och leverskador (vilket jag inte tror på i ditt fall) :) är inflammationer i kroppen, och långdragna infektioner.

 

Tack!

 

Nej, svält är det ju definitivt inte! :)  Å leverskador tror jag inte riktigt på heller...

Långdragna infektioner...Nja, har ju varit hyfsat frisk i vinter förutom influensan...

Inflammationer...tycker inte att jag har några såna heller numera...

 

Nåja, i morgon börjar jag med Furosemid.

Ska åka till Hälsorummet på HC och ta ett blodtryck på morgonen innan jag tar tabletten, bara för att ha ett referensvärde, då den tydligen kan sänka trycket, tabletten...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det här kan bli spännande! :)

 

 

Då jag läste bipacksedeln på Furosemid att det kan vara blodtryckssänkande (logiskt) så tänkte jag att det kan vara bra att kolla ett blodtryck innan.

Sagt och gjort - inledde dagen med att åka till HC och det hälsorum som finns där för att kolla ett blodtryck.

Jag är ju normalt en lågtryckare men vid de senaste kollarna har snittet legat på 120/67.

I dag låg snittet på 100/62...

Lite blodtryckssänkning på det så kan det bli en spännande dag! ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker fortfarande att du ska få kolla upp ditt immunförsvar, då en sänkt albuminnivå kan vara ett tecken på ett litet taskigt immunförsvar, med tanke på dina tidigare många och långa infektioner :)

 

 

Jag som är testfreak ;) ...vilka tester är intressantast för att kolla immunförsvaret?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag som är testfreak ;) ...vilka tester är intressantast för att kolla immunförsvaret?

Det finns väldigt många olika immunbristsjukdomar, som man kan behöva ta olika prover på för att diagnostisera.

Men det som är det vanligaste och i många fall det viktigaste provet är en Proteinfraktion, där man mäter mängden olika antikroppar

(IgG, IgA och IgM), man kan även ta ett prov som heter IgG-subklasser, där man mäter IgG-antikropparnas fyra undergrupper.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaha, då var det dags igen då...för en infektion...

 

Jaja syster, jag ska kolla upp det där med immunbrist nu, om min läkare går med på det! ;)

 

Tisdag em - tokont i halsen...likaså i går morse men åkte till jobbet ändå. Halsont är ju inget att vara hemma för...

Gick inte så många timmar innan febern började smyga sig på så jag fick kasta in handduken och åka hem...

Soffläge resten av dagen med varma drycker och Fishermans...

Framöver kvällen avtog det onda men under natten har det utvecklat sig till snuva.

Hoppas det är lika snabbt förvinnnande som det kom.

 

Har funderat och läst på och funderat igen...

Albumin är ju ett protein som tillverkas i levern, som bland annat transporterar hormoner, till exempel sköldkörtelhormoner...

Vid tidigare provtagning så låg albuminnivån under referens, nu precis på gränsen... (vad är det som säger att det är den gränsen som är optimal?!?)

Om albuminnivån är låg/för låg, då kanske det inte har nån större betydlese att man äter sköldkörtelhormoner, om inte "antalet transprortörer" är tillräckligt? Eller tänker jag fel där?

T4 och TSH låg ju "bra" till vid senaste provtagningen medan T3 fortfarande ligger under referens... T3 ska ju bildas av T4, i levern, om jag har förstått det rätt...

 

Furosemid (vätskedrivande) fungerar "sådär"... Ödemen på benen har blivit bättre, men inte helt bra. Viktnedgången knappt 2,5 kg...

Den sort jag fått är den snabbverkande, inte långtidsverkande, så effekten borde väl komma ganska snabbt då också, eller?

Tänkte ta dem i 2 veckor och sen göra ett uppehåll för att se om vätksan kommer tillbaka.

Blodtryckssänkningen är inget jag märkt av, men jag är ju van att leva med lågt tryck redan innan så jag har nog omedvetet anpassat mitt leverne efter det.

 

Det intressanta i det här fallet borde väl vara att få upp albuminnivåerna, men hur lyckas man med det? Har sökt men inte hittat nån bra info...

OM det är någon form av immunbristsjukdom som ligger bakom - hur kommer man tillrätta med det?

 

Som vanligt vill jag ju ha svaren själv innan jag pratar med min doktor! :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om nu din läkare går med på (och det får vi hoppas) att utreda ditt immunförsvar så är det en . . .

* Proteinfraktion

* Subklasser IgG

 

. . .  som ska tas i första hand, tycker jag. Sänka, CRP och vita blodkroppar är ganska meningslöst att ta då många med vajsing på immunförsvaret ofta inte får något utslag på dessa prover vid infektion och inflammation.

 

Skulle dessa prover vara avvikande så brukar man vänta några veckor och ta om dem, är de fortfarande avvikande så ska man remmiteras till Hematolog (blodläkare) för vidare utredning och eventuell behandling.

 

Den behandling som man ger idag vid brist på antikroppar är immunglobuliner utvunna från blodplasma. Detta tar man oftast (efter introduktion och träning på sjukhus) subcutant (under huden) med nålar och infusionspump en till två gånger per vecka, förutom "egenvård" i form av bra mat, frisk luft, motion, rökstopp, god handhygien, undvika ställen med mycket människor . . .

 

Jag har själv låga albuminvärden, och som du säger ingen aning om hur man ska få upp dem. För min del så inbillar jag mig att det hör ihop med att jag har låga immunglobuliner i kroppen och kroppen är oförmögen att själv bilda tillräckligt med antikroppar (som är proteiner), men jag vet inte  . . .

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag säger det igen!

Vilken fantastisk läkare jag träffat på! :)

Provtagning förra måndagen och telefonsamtal i måndags.

Vi pratade överhuvudtaget inte om provsvaren då, utan om hur jag mådde, då jag åter drabbats av en förkylning.

Tre veckor i tisdags och det vill inte ge sig... En vanlig sketen förkylning... :(

Varanndags-ont-i-halsen...

Jag resonerade med honom om mina teorier, att albumin bland annat har till uppgift att transportera sköldkörtelhormoner, och om albuminnivån är låg/för låg, så finns det inte tillräckligt med "taxibilar". Han sa att det även kunde vara tvärtom - om det är få "bilar" på gatorna så finns där mer "människor".

Sen sa jag att jag funderat över orsak och vad man kan göra och nämnde detta med ev. immunbristsjukdom. Att jag läst/hört att man kan ha det i olika "nivåer". Att vissa blir mycket sjuka och andra inte märker av det och allt däremellan.

Berättade också att jag drog mig till minnes hur det var under min uppväxt (som barn nummer 6) att min mamma ifrågasatte hos doktorn att jag var sjuk så ofta... Förkylningar, öroninflammation, halsfluss...

Nämnde också mina funderingar kring min mage och den extrema födoämnesintolerans som jag har, om det skulle kunna ha nåt samband med att kroppen sparkar bakut, på grund av immunbrist...

Just nu är min mage helt i uppror så jag misstänker att det är något mer födoämne jag måste plocka bort...

Valet står emellan kaffe, ägg eller mjölkprodukter...
Inget av dem känns speciellt lockande att behöva plocka bort...

Dessutom fick jag höra av en släkting att det tydligen finns någon enzymbristsjukdom i släkten, oklart vad, som jag också berättade om för läkaren.

Nåja, kontentan av det hela var att jag nu i dag har varit iväg och tagit nya prover, proteinfraktioner och subklasser IgG.

Han ville dessutom att jag skulle försöka forska i vilken enzymbrist det rörde sig om, så skulle vi kunna kolla även det, så mina efterforskningar fortsätter! :)

 

Edit: De senaste provresultaten: 2015-04-08 S-TSH 0,46, S-T4, fritt 21, S-T3, fritt 3,4 (lite lågt...)

                                                    2015-05-11 S-TSH 0,64, S-T4, fritt 19, S-T3, fritt 3,5 (fortfarande lite lågt) 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Åter igen slås jag av det fantastiska kunnandet av Forumets medlemmar, men..........

Kanske är jag helt ute och cyklar, men kan det inte ligga mer på personligt plan än rent kroppsligt att du mår dåligt? 3 år av heltidsjobb och heltids studier kan knäcka vem som helst. Återkommande infektioner är ett av kroppens signaler att säga "stopp, jag orkar inte rusa omkring längre, jag måste vila nu". Tyvärr verkar det ligga i tidens anda att ignorera att man är trött och inte hjälper det att omgivningen säger saker som "kom igen", "work through the pain" och "orkar jag så orkar väl du". Vi är alla olika och har olika gränser för vad vi kan göra utan att bruka våld på oss själva. LCHF lär oss att lyssna på kroppens signaler när den säger att den är mätt, och det är jättebra! Kanske vi måste lära oss att också lyssna till när den säger ifrån, när det är dags att ta det lite lugnt. I början brukar det vara en viskning; man orkar inte riktigt lika bra, det känns inte riktigt lika roligt. Det blir lite som att leva i motlut. Vilar man lite så känner man sig bättre, och då är det bra. Tyvärr kör man vanligtvis på som vanligt och tycker att lite får man väl ta, kanske gör ett extrapass för att få bättre kondis så man ska orka bättre, fastän kroppen menade att den bara ville ha ett par timmars extra sömn den här veckan. Då blir det starkare signaler; motlutet blir större, lusten blir mindre, hemlivet blir lidande för att man inte orkar som förut och stubinen blir kort. Man kan känna sig missförstådd och ouppskattad när man jobbar så hårt att man nästan knäcks och ingen säger att man är toppen. Så man gör lite till och blir så trött att man inte ens hör kroppen längre, inte heller att familjen är orolig. Det kan vara obehagligt att ta en ordentlig titt på hur man egentligen lever, det är lättare att ta att det är ett medicinskt fel. Nu brukar ju också hälsoproblem komma som ett brev på posten, man råkar lättare ut för olyckor också. Kroppen och hjärnan börjar jobba ihop för att få dig att lyssna, och tar till vad de kan - man blir lättare sjuk, man har helt plötsligt en massa småsår och förstås ont i nacke och rygg i sinom tid, allt för att få dig att sakta ner. Det är också då man går in i väggen. Pang krasch boom, där ligger du och kan inte komma upp ur sängen. Utbränd, och om man som  du blev lite bränd tidigare, kan det lätt hända igen. Du skrev att du var tvungen att plugga och jobba samtidigt för att förbättre din livssituation, men kanske det vore bra att titta på alternativa metoder till att få det du vill ha. Men lifecoach-hatten på så säger jag att man bör sätta realistiska mål inom realistisk tid, utvärdera vad som verkligen känns viktigt och vad man är beredd att ge upp för att uppnå det önskade resultatet. När jag tar på mig Reiki-luvan(mer relaxed) säger jag att kanske det är bäst att gå in i sig själv och tänka goda tankar, go with the flow, meditera lite grann, gå på promenader med goda vänner och låta tanken gå dit den vill och låta Universum guida dig. Väldigt olika metoder, och det beror på personlighet och omständigheter vad som passar bäst, men båda fungerar. Vad funkar för dig? 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Åter igen slås jag av det fantastiska kunnandet av Forumets medlemmar, men..........

Kanske är jag helt ute och cyklar, men kan det inte ligga mer på personligt plan än rent kroppsligt att du mår dåligt? 3 år av heltidsjobb och heltids studier kan knäcka vem som helst. Återkommande infektioner är ett av kroppens signaler att säga "stopp, jag orkar inte rusa omkring längre, jag måste vila nu". Tyvärr verkar det ligga i tidens anda att ignorera att man är trött och inte hjälper det att omgivningen säger saker som "kom igen", "work through the pain" och "orkar jag så orkar väl du". Vi är alla olika och har olika gränser för vad vi kan göra utan att bruka våld på oss själva. LCHF lär oss att lyssna på kroppens signaler när den säger att den är mätt, och det är jättebra! Kanske vi måste lära oss att också lyssna till när den säger ifrån, när det är dags att ta det lite lugnt. I början brukar det vara en viskning; man orkar inte riktigt lika bra, det känns inte riktigt lika roligt. Det blir lite som att leva i motlut. Vilar man lite så känner man sig bättre, och då är det bra. Tyvärr kör man vanligtvis på som vanligt och tycker att lite får man väl ta, kanske gör ett extrapass för att få bättre kondis så man ska orka bättre, fastän kroppen menade att den bara ville ha ett par timmars extra sömn den här veckan. Då blir det starkare signaler; motlutet blir större, lusten blir mindre, hemlivet blir lidande för att man inte orkar som förut och stubinen blir kort. Man kan känna sig missförstådd och ouppskattad när man jobbar så hårt att man nästan knäcks och ingen säger att man är toppen. Så man gör lite till och blir så trött att man inte ens hör kroppen längre, inte heller att familjen är orolig. Det kan vara obehagligt att ta en ordentlig titt på hur man egentligen lever, det är lättare att ta att det är ett medicinskt fel. Nu brukar ju också hälsoproblem komma som ett brev på posten, man råkar lättare ut för olyckor också. Kroppen och hjärnan börjar jobba ihop för att få dig att lyssna, och tar till vad de kan - man blir lättare sjuk, man har helt plötsligt en massa småsår och förstås ont i nacke och rygg i sinom tid, allt för att få dig att sakta ner. Det är också då man går in i väggen. Pang krasch boom, där ligger du och kan inte komma upp ur sängen. Utbränd, och om man som  du blev lite bränd tidigare, kan det lätt hända igen. Du skrev att du var tvungen att plugga och jobba samtidigt för att förbättre din livssituation, men kanske det vore bra att titta på alternativa metoder till att få det du vill ha. Men lifecoach-hatten på så säger jag att man bör sätta realistiska mål inom realistisk tid, utvärdera vad som verkligen känns viktigt och vad man är beredd att ge upp för att uppnå det önskade resultatet. När jag tar på mig Reiki-luvan(mer relaxed) säger jag att kanske det är bäst att gå in i sig själv och tänka goda tankar, go with the flow, meditera lite grann, gå på promenader med goda vänner och låta tanken gå dit den vill och låta Universum guida dig. Väldigt olika metoder, och det beror på personlighet och omständigheter vad som passar bäst, men båda fungerar. Vad funkar för dig? 

 

Tack för din omtanke!

Ja, jag har varit riktigt utbränd - borta från jobbet som lärare i tre år. Dock inte sjukskriven utan "pysslade på" med annat större delen av tiden.

Därmed är jag väldigt medveten om min kropps reaktioner. Under rehabiliteringstiden använde jag mig av flera olika tekniker, både olika varianter av samtalskontakt, mindfulness och rehabilitering på Alfta Rehabcenter, med många goda kunskaper.

Nej jag förstår att det kan verka vansinnigt att jobba heltid och plugga heltid samtidigt, men då jag passerat åldern då jag hade möjlighet att få (mera) studielån och kände att jag skulle gå under om jag skulle fortsätta med samma chef, med helt diametrala värderingar mot vad vad jag hade, så var det nödvändigt för att överleva/inte gå in i väggen igen. Utbildningstiden och kontakten med de övriga eleverna och lärarna var det som gav mig energi att klara mig igenom dessa tre år, vilka avslutades för ett år sen.

När jag dessutom blev "Headhunted" till mitt nya yrke ett halvår innan jag var färdig, var det något som stärkte mig ytterligare.

Dessa tre år av kombinerade studier/arbete har naturligtvis gjort att jag varit rätt asocial, då kvällar/helger gick åt till skolarbete. Men å andra sidan har jag varken småbarn eller sambo och då inte heller några fritidsproblem! ;)

För mig var det alltså realistiska mål, även om det kan vara galet!

Jag var dessutom mycket noga med att inte ha för höga krav på mig själv - Godkänd(E) var allt som behövdes! Detta till skillnad mot mina (unga) klasskamrater som kunde bryta ihop om de inte fick sitt A på en uppgift! Att jag trots denna målsättning uppnådde både D, C, B och till och med A på mina kurser, får jag väl tacka mina goda gener och min livserfarenhet för! :P

Så, med det vill jag nog påstå att det inte är på ett personligt plan jag mår dåligt - där mår jag rätt bra faktiskt, sen jag bytte till en chef som ser mig, som ser vad jag kan och använder sig av det. Har inte större krav än så! :)

Att jag nu igen blivit Headhunted till en annan avdelning känns ju också rätt bra, då jag känner att jag rent yrkesmässigt har mer att utveckla.

 

Vad gäller att tänka goda tankar och låta Universum guida mig, så är det nog precis det jag har gjort... Jag rensar bort energitjuvar, försöker att se allt från den goda sidan, promenerar i naturen med goda vänner eller min hund. Men när den fysiska orken inte finns till att ta en skogspromenad, trots att viljan finns, det gör det hela väldigt frustrerande...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kvällens fundering.

 

Jag brukar ligga rätt så jämnt i energiintag alla dagar och brukar inte drabbas av extrema hungerkänslor, utan vara "lagom" hungrig tills det är dags för nästa måltid.

Äter alltid två stekta ägg med rejält med smör till frukost, mellan kl halv 7 - 7 på morgonen (vardagar). Sen äter jag lunch kl 12, medhavd matlåda för det mesta, med nåt kött/fisk, nån grönsak och nåt fett. Sen blir det samma/lika till middag och det brukar vara de tre måltider jag äter under dagen. Dessutom dricker jag svart kaffe vid några tillfällen.

I måndags hade jag ledigt från jobbet för att vara hemma och "jobba" när jag hade en grävare på min gård, för utgrävning, läggning av duk och därefter grus. Även om grävaren gjorde det mesta och tyngsta jobbet, så var jag igång på ett helt annat sätt än mina vanliga dagar med kontorsarbete. Tycker om kroppsarbete så det var absolut inget jag drog mig för. Höll igång mellan kl 8 på morgonen och fram till halv 8-8 på kvällen, med avbrott för mat och kaffe.

Tröttnöt på kvällen, kan jag säga...

Den dagen åt jag som vanligt och även på tisdagen. Tröttheten höll dock i sig (Förkyld igen också...inne på tredje veckan...)

På onsdagen däremot så kände jag mig fullständigt bottenlös! Var vrålhungrig redan vid halv 11-tiden, tog extra mycket majonnäs som fett på lunchen, gick och köpte ölkorv till eftermiddagsfikat, åt middag PLUS kvällsfika på kvällen! :o

Extra hungrig även i går, torsdag och i dag fredag. Extremt kvällstrött - slumrat i soffan redan mellan 8 och 9 på kvällen... ;)

 

Nu funderar jag... Kan kroppsarbetet under måndagen verkligen ha dragit igång förbränningen så kraftigt, så den sitter i flera dagar?...

Naturligtvis hoppas jag att det är så och att jag kan i och med detta kan börja gå ner de kilon jag gått upp det senaste ett och ett halvt året...

Så länge jag fyller på hungern med riktig mat så ser jag ingen större fara i det, men det lär väl visa sig! :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaha, då har jag fått provsvaren på mina immunbristprover och där fanns inga fel. Alla mina värden låg i mitten av de referensvärden som redovisades.

Det är ju bra - då vet jag det!

Men det betyder också att då måste jag fortsätta leta nålen i höstacken för att förbättra mitt mående...

Efter lite funderande så har jag bestämt mig för att på egen hand höja Levaxindosen en aning till...

När man läser på om hur de behandlade sköldkörtelproblem tidigare, innan de hade parametrarna med prover, så fick man öka hormondosen tills man fick hjärtklappning och sen dra ner till strax därunder.

Mitt TSH hade gått upp till 0,64 vid senaste mätningen, jämfört med 0,46 vid den innan.

Läkaren pratade tidigare om att han hade sett att vissa patienter behövde pressa ner TSH till 0.4 för att må bra...

Nu har han slutat - min suveräna läkare. Kaaanske kommer tillbaka till hösten..

Jag har höjt Levaxindosen från 100 till 125 microgram per dag och tänker prova så åtminstone en månad, så får jag se hur jag mår av det.

Inga biverkningar såsom hjärtklappning ännu, efter 5 dagar.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nähä, så blev det inte...

Efter att ha ätit den högre dosen i en dryg vecka så upplevde jag att jag hade svårare att somna på kvällarna, så jag gick tillbaka till den ordinerade dosen.

Sen en dryg vecka tillbaka äter jag nu tillskott av både jod och selen, får se om jag märker nån effekt av det...

Vikten händer det inget med, inte vätskeansamlingarna eller muskelstelheten heller, och jag är fortfarande så överjordiskt trött - sov 10 timmar en natt förra helgen!

Känner också att min fysiska kapacitet är ordentligt nedsatt, vilket är mycket frustrerande...

Har tidigare blivit rubricerad som "Duracellkaninen" då andra (icke LCHF-are) tycker att jag jobbar på hela tiden.

Nu är det inte alls så - många vilopauser blir det...

En vecka kvar till semestern. Funderar på om jag då ska prova med en liiiten dos T3 och se om det händer nåt åt nåt håll...

Annars är det väl bara till att invänta hösten och hoppas på att min braiga läkare återkommer.

Funderar på att försöka få remiss till endokrinolog men vet inte om det är någon mening.

Han/hon bedömde mina provsvar förra sommaren och talade om att det inte var nåt fel på mig...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men hallå?! :wacko:

Det är väl just det endokrinologer ska kunna - nåt om hormoner!

 

Trevlig helg! :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Drar i nya trådar...

Inget händer med min vikt, i positiv riktning.

Den i stort sett enda kvarstående effekten av Levaxinet (100 mcg) är förhöjd, dvs normal kroppstemp.

Har ringt till HC i dag för att få ny tid för provtagning.

Testade T3 under semestern men jag får bara "hjärndimma" av den så det är bara att lägga ner.

 

Funderar nu kring min libido - eller snarare brist på, som faktiskt är ett problem.

Har nu läst om L'arginin.

Är det någon som har testat?

Enligt vad jag läst kan det även ha effekt på fettförbränningen och det vore ju inte så tokigt! :P

Funderar även på att börja med Yoga för att se om jag trots allt har nån stress som kan lindras...

 

Eller om jag ska prova tung styrketräning istället... :ph34r:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I går fick jag provsvaren från min senaste provtagning: TSH 0,12, FT3 3,o FT4 22.

Då både TSH och FT3 låg under referens, ordnade sköterskan jag pratade med en telefontid direkt.

Otroligt nog så är han tillbaka - min favoritstafettläkare! :)

Jag förklarade för honom att förstoppning, vikt, libido ligger kvar som tidigare, på samma "problemnivå" men att mitt största problem nu är orken.

Svartnar för ögonen när jag anstränger mig, kan inte gå uppför en backe utan att stanna och vila....

Förklarade också att det inte innebar att jag bara satt och gjorde ingenting - har både hjälpt till att renovera ett kök, snickrat i min egen hall och grävt dike på tomten de senaste månaderna, men jag är less på att behöva vila var tionde minut.

Dessutom funkar det inte att motionera, ex. springa..

Han tyckte vi skulle ses, skrev remiss för provtagning i dag: järnstatus, blodstatus och EKG.

Bara proverna är klara ska vi ses.

Skönt! :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag blir lika förundrad varje gång jag träffar denne fantastiske läkare och tackar min lyckliga stjärna att han valt att fortsätta jobba på min HC.

Besöket i dag inleddes, som alltid, med att han började med att fråga hur jag mådde.

Jag förklarade att i stort sett det enda som kvarstår av förbättringarna av Levaxinet är den förhöjda, dvs. numera närmare normala kroppstemperaturen.

Men det som är ett problem är det här med orken och att det svartnar för ögonen vid ansträngning.

Dessutom är jag riktigt dålig i magen - har ondare än normalt.

Jag frågade därför om laktosfritt Levaxin, vilket jag hört sägas skulle finnas.

Han hittade inte det i fass men sa att jag kunde prova alternativmedlet (Erythirox?) istället, som innehåller samma verksamma beståndsdel som Levaxin. Han hade haft patienter som mådde bättre på det än Levaxin så det var värt ett försök.

Sen tittade vi på provsvaren och de låg bra i stort sett alla. Små avvikelser på Kalium och S-ALAT... Han menade att det syntes på proverna att jag drack lite för lite...men inget alarmerande för övrigt. (Skriver in provsvaren senare)

Så ville han undersöka mig. Lyssnade på hjärta och lungor, tog blodtrycket och klämde på magen.

Sen föreslår han (!!!!) att vi skulle ta prov på kortisol, eftersom lågt kortisol kan ge tröttheten. Han tyckte även vi skulle kolla B12 (han var förvånad över att han inte gjort det...) och folat.

Dessutom B-glukos och efter lite ytterligare diskussioner tyckte han att vi även skulle ta prov på hormonerna, för att se om jag närmade mig/kommit in i menopaus.

 

Ja, som sagt... Jag kan bara tacka och ta emot! :D

 

Onsdag nästa vecka är det dags för provtagning så då får vi se vad de visar.

 

Han är väldigt tydlig med att han är "öppen" för förslag. T ex så står det i min journal att en endokrinolog tittat på mina provsvar och bedömt att jag är frisk...men trots det så väljer "min" läkare att behandla hur jag mår och inte provsvaren...Fantastiskt!

 Fortsättning följer!

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad händer i kroppen?..

 

I fredags fick jag en "allergisk" reaktion igen... Det satte sig som en svullnad på stämbanden så jag blev hes. Tog en akuttablett och det började ge med sig men helt borta var det inte förrän efter 5-6 timmar.

På lördagen kom en liknande reaktion, men inte lika stark. Det enda samband jag kan se är att jag ätit ost som innehåller E235, ett konserveringsmedel som är ett antibioikum...

 

Har också börjat få överdoseringssymtom av mitt Levaxin, eller...jag har ju fått byta till alternativmärket (Euthyrox?..) Har ätit 100 mcg sen i maj och inte känt av något.

I lördags fick jag ordentlig hjärtklappning, av den typ jag fick vid en dosökning i början så jag sänkte till 75 mcg på söndagen. Lika tydliga symtom då så i dag har jag bara tagit 50 mcg och än så länge känns det okej...

Har kroppen börjat "gå till sig" eller tar det sån tid innan medicinen ger ordentlig effekt?

Mitt TSH var väldigt pressat sist, 0,12. FT4 22 och FT3 3,5.

Därför bedömer jag att det inte är nån fara att sänka dosen.

Har ringt HC och väntar på att bli uppringd för svar på de senaste proverna: kortisol, B12 och hormoner, får se hur de ligger till.

Min dr är inte tillbaka förrän v. 40.

Om inte proverna visar nån avvikelse kommer jag att prova att äta aminosyror: L-Thyrosin och L-Phenylalanin plus eventuellt L-arginin.

Har läst om många som fått ordning på ork, libido och vikt med de två förstnämnda...

 

Från den senaste provtagningen kan jag se att S-ALAt har sjunkit från 0,22 till 0,13 (ref: 0,15 - 1,2) och S-Kalium har stigit från 4,6 till 4,8 (ref: 3,5 - 4,6) Synpunkter på det?

Alla andra prover ligger inom referens, med bra Hb och järn/ferritin.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det jag tänker på rent spontant, det du redan är inne på själv, är att du kanske börjar vara lite "hyper", vilket ger hjärtklappning.

OM ditt kaliumvärde är rätt värde och inte ett felvärde, vilket det ibland kan bli på ett kaliumvärde, så kan även det ge symtom på hjärtrytmen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag fått de senaste provsvaren.

Hade blivit nåt fel så jag fick ta om dem en gång.

 

Kortisol 252, ref. 150 - 650 (i januari var värdet 346)

B12 398, ref. 160 - 660

Folat 19,2, ref. 7 - 39

S-FSH 18 (ingen ref)

S-LH 19 (ingen ref)

 

Några synpunkter på dessa provsvar?

Har hört i andra sammanhang att kortisol bör ligga över 400 för att vara bra, vad säger ni?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har fått sänka dosen av Euthyrox ytterligare och äter nu bara 25 mcg .

Har börjat äta L-Thyrosin och möjligen är det bara placebo, men jag tycker att orken har ökat!

Både lördag och söndag helgen som var innebar en hel del kroppsarbete och det gick bra.

Funderar på att även lägga till L-Phenylalanin

 

Telefontid med min dr torsdag den 8/10...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I helgen plockade jag bort Euthyrox helt. Överdoseringssymtom av 25 mcg...bära eller brista.

Tycker redan att mina ödem på benen minskat...

Får väl se vad min doktor tycker om det på torsdag...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har nu varit utan medicin i ca fyra veckor. Kan inte säga att jag känner nån direkt skillnad...men det gjorde jag ju inte MED medicinen heller...

Ödemen på benen är mycket bättre, möjligen har kroppstempen börjat sjunka igen, men det är ju egentligen inget jag har lidit av - bara klätt på mig mera...

Vikten står stilla eller möjligen går åt fel håll... :(

Nu har jag gjort ett desperat försök på sex veckor - har gått med i Ulrika Davidssons grupp på Facebook med ett "kickstart LCHF" i två veckor och därefter fortsätta i ytterligare fyra veckor.

Har precis fått matsedel/recept och jag har ju gett henne en liten utmaning, eftersom hon hävdade att det gick bra trots min födoämnesintollerans... Hon får anpassa i stort sett varenda recept... :ph34r:

Bygger på både periodisk fasta och kalorireducering, förutom LCHF så jag känner mig lite skeptisk...men å andra sidan tror jag inte det är nån fara under så kort tid, att kalorireducera...

Funderar mest över om det kan påverka sköldkörteln negativt...men det lär väl visa sig.

Äter aminosyror , både L-Phenylalanin, L-Thyrosin och L-Arginin.

Vet inte om det beror på dem, men jag tycker att slemhinnorna i underlivet har förändrats till det bättre, vad gäller fuktighet.

Inte märkbart piggare och sover som en kratta, trots att jag flyttat magnesiumintaget till kvällen, vilket brukar kunna ge resultat.

Förutom aminosyrorna och magnesium äter jag O3, D3, B-komplex också...

 

Tog nya sköldkörtelprover förra veckan så det ska bli spännande att se vad de visar! :)

 

Svar från HC nu: TSH 1,7 FT4 15, FT3 3,6.

Endast FT3 som ligger utom referens...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När arbetsgivaren bjuder på en hälsoundersökning så är det väl bara att nappa på det! :)

Förutom en enkät med frågor så togs det också en del prover, kontrollerades vikt/läng/BMI, blodtryck, midjemått samt om man så önskade även hörselprov.

De prover hon tog på plats var B-glukos: 3,5 (Du måste vara hungrig? Nä, jag äter inget som höjer blodsockret... :ph34r:)

Hb: 149 (ref 117 - 155, helt okej!)

Totalkolesterol: HI, dvs det låg över 7,76. Jag erbjöds då att få en remiss för att gå till HC och ta en komplett lipidstatus.

Jag sa som det var att jag är inte ett dugg orolig för mitt kolesterolvärde, men visst kan jag ta emot ett riktigt test! :P

BMI var högt, 27,4, men det visste jag ju - det är ju det som är mitt huvudproblem, att jag oförklarligt gick upp 12 kg på ett år, som sen sitter där de sitter...

Därmed är ju också midjemåttet lite för stort, (jo tack... jag vet...)

Blodtrycket var 110/70, lite högt för att vara jag alltså! ;)

Hörseln var en liten nedsättning på några frekvenser, vilket jag anat.

 

Vad gäller mitt resultat av den "kur" jag hoppat på så är det inte speciellt lyckat hittills... Minus 0,8 kg på två veckor...

 

Nåja, i morgon ska jag ha telefonkontakt med min doktor igen, tror det är dags att begära en remiss till gyn så de får kolla mina östrogen/progesteronvärden för att se om det visar nåt...

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sådärja! :)

Nu har jag fått svar på proverna som togs för att kontrollera mitt höga totalkolesterol.

Precis som jag misstänkte så var det ingen ko på isen! :P

S-kolesterol: 7,7

S-Triglycerider: 0,9

S-HDL: 2,18

S-LDL: 5,1

S LDL/HDL: 2,4

 

Lysande! :D

 

Vad gäller mina övriga problem så instämde min braiga doktor att en remiss till gyn vore en bra idé, har dock inte fått nån remissbekräftelse än...

 

Vad gäller den "kur" som jag äter, Ulrika Davidssons, så är effekten nedslående.

Minus 1,2 kg på fyra veckor... :(

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sådärja! :)

Nu har jag fått svar på proverna som togs för att kontrollera mitt höga totalkolesterol.

Precis som jag misstänkte så var det ingen ko på isen! :P

S-kolesterol: 7,7

S-Triglycerider: 0,9

S-HDL: 2,18

S-LDL: 5,1

S LDL/HDL: 2,4

 

Lysande! :D

 

Vad gäller mina övriga problem så instämde min braiga doktor att en remiss till gyn vore en bra idé, har dock inte fått nån remissbekräftelse än...

 

Vad gäller den "kur" som jag äter, Ulrika Davidssons, så är effekten nedslående.

Minus 1,2 kg på fyra veckor... :(

 

 

Har inte läst hela tråden men läste lite i början och har förstått att du har mindre lust. Konstigt att din doktor inte har skrivit remiss till gyn tidigare. Jag hade samma problem trots att jag har världens underbaraste man och allting har funkat kalas alla år så vi kunde inte förstå vad som hade hänt och jag mådde verkligen skit. Som tur är har jag en förstående gyn som tog mina bekymmer på allvar. Dock var det massa utredningar först, tex fick jag remiss till sex rådgivning där jag fick diskutera med en duktig kvinna om olika möjliga fel och problem . Fick gå hos henne fyra gånger tror jag .Ingenting av dessa program och förslag som jag fick av henne hjälpte utan hon ringde till min gyn och jag fick provtagningsremiss om testosteronhalt. Vi kvinnor måste också ha denna hormon en liten mängd och det visade sig att jag hade knappt några halter alls så jag fick testosteronet utskrivet och vilken skillnad det blev redan efter en vecka, vi kunde inte tro det var sant.  Har kollat halterna efter en tids användning och dom är normala nu. Fler borde söka hjälp för jag vet att många har samma problem. Som sagt var är jag jättenöjd och mår kanonbra. Har läst att det är svårt att få detta utskrivet men man skall inte ge sig, bara man är ärlig och talar om precis som det är så tror jag att man blir tagen på allvar.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Låter fantastiskt, Lillamy!

 

Hoppas på att jag kan träffa på en bra läkare på gyn också! :D

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag fått ett brevsvar från en läkare på HC, angående remissen till gyn. Överläkaren på gyn menade att torra slemhinnor och svagt libido hängde ihop och ansåg att jag skulle prova Vagifem vagitorier. Om detta inte avhjälpte problemen så kunde fler blodprover på hormoner övervägas...

 

Personligen har jag lite svårt för att förstå hur vagitorier ska kunna hjälpa mot mina torra slemhinnor i ÖGONEN?... :ph34r:

 

När jag går in och läser i FASS så står där tydligt att innan Vagifem sätts in SKA prover tas för att se om östrogennivån är låg... Hmm...

Dessutom, när jag läser på om biverkningar så känns det inte så lockande och det finns även kontraindikation på Vagifem och endometrios.

(Jag hade ju "livmodermodellen" av endometrios, Adenomyos)

Dessutom biverkningarna viktökning, vätskeansamling är ju de besvär jag upplevt redan nu - kanske snarare tyder på ett östrogenöverskott hos mig?

Enligt provtagning har jag ej kommit in i klimakteriet.

 

Har ringt HC och fått en telefontid med en annan läkare på onsdag.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ju torrare mina slemhinnor blir på intima ställen ju mer rinner ögonen.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är testosteronet hos både män och kvinnor som sätter igång libidot. Hur mycket D-vitamin äter du? Prova att öka på det rejält ett tag ;-)

D-vitamin är ett hormon och hormonerna påverkar varandra.  

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag äter 10 000 IE D-vitamin och har gjort det sen september ungefär....

Har inte haft nån uppenbar effekt... :(

Funderar på (tung) styrketräning som också ska öka testosteronet, enligt vad jag hört.

Problemet just nu är bara att nu är jag sjuk (igen)...

I morgon går jag in på femte veckan av denna förkylningsperiod, blä!

Vill vara frisk så jag kan träna!!

 

I helgen så har jag läst om kaffelavemang - är det nån som har erfarenheter av detta? :)

Eftersom jag i stort sett alltid har problem med min mage, i form av för hård avföring, så tänkte jag testa.

det funkar ju med högt intag av kaffe även den rätta vägen, för tarmtömning alltså, men blir så risig i kistan av att dricka för mycket kaffe...och sover sämre.

 

Har för övrigt haft en telefontid med dr, inte min rätta utan en annan...

Vi var inte överens...kan man väl säga...men han instämde i att Vagifem inte torde ha någon effekt på torra slemhinnor i ögonen... :P:D

När han började komma med insinuationer att Fibromyalgi (som jag har) också har en psykologisk sida och började antyda att det skulle vara depression...då fick jag tala om för honom hur det låg till!

*Att jag i stort sett är besvärsfri från min Fibromyalgi med den kost jag äter (nämnde inte LCHF)

*Att mina besvär med bristande ork är rent FYSISKA, inte psykiska!

 

Han hörde nog allvaret i min röst för han avslutade med att han nog inte kunde hjälpa mig, då han inte kände mig, och skulle ordna en tid åt mig hos min ordinarie läkare när han kom tillbaka.

 

Sa att min viktökning och min bristande libido är de största problemen, när han enträget undrade vilka problem jag hade.

Personligen tror jag ju att det hänger ihop... viktökning, libido, fysisk ork, ökad infektionskänslighet...you name it...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kaffelavemang har jag läst om bla i samband med cancer. Hård mage - har du testad med att öka på magsyran med HCL tabletter ?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaha, nu har jag provat. Kaffelavemang.

Trots rekommendationerna att ta det på morgonen istället för på kvällen, på grund av kaffets uppiggande verkan, så blev det på kvällen.

Vet inte om jag verkligen hade så tom tarm som resultatet visade eller om jag inte lyckades hålla kvar vätskan tillräckligt länge...

Kändes inte som det var nåt mer än kaffet som kom på retur.

Övriga effekter var att jag efter 20-30 minuter fick en ökad puls (som vid "kaffedarra" om man druckit för mycket kaffe...) samt hade svårt att somna på kvällen...

Rackarns också!

Ska möjligen prova igen, men ta det på morgonen då.

 

För övrigt är min kropp inte alls tillfreds med den kyla som vi haft de senaste veckorna.

Har ju en fibromyalgidiagnos i grunden, som jag varit relativt besvärsfri från sen jag började med LCHF. Dessutom har jag den ärftliga faktorn att ta i beaktande då båda mina föräldrar var reumatiker...

Tidigare när jag känt av mitt onda har det varit i axlar och fingrar - funkar rätt bra att jobba ändå utan att påverkas så mycket.

Nu är det i fötterna, inte alls lika lätt att ignorera...

Var till dr i onsdags så nu smörjer jag med Voltarengel och äter Alvedon. Tog RA-prover och har fått tid på röntgen för mina fötter.

Tycker att jag borde äta så mycket antiinflammatorisk kost som jag kan nu, med relativt strikt LCHF men funderar över om det är nåt mer jag ska plocka bort...eller lägga till...

Några idéer från er andra med värkproblematik?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

Jag har inte värkproblematiken men känner igen en del av dina besvär. 

 

Jag har passerat klimakteriet nu och sökt för sköldkörteln för ca ett år sedan eftersom jag kände en svullnad på halsen, hade under ca ett

 

halvår en ofta återkommande burkhosta(utan förkylning), hjärtklappning, viktuppgång, vätskeansamling mm. Blev friskförklarad.

 

Jag trycker i mig havtornsolja som jag tycker hjälper en del mot torra slemhinnor, köper här: http://www.topformula.se/article/havtornsolja__topformula (billigare än Membrasin)

 

Har också börjat med algtabletter som innehåller mycket jod och massor av mineraler.

 

Mot misstänkt högt kortisol som jag tror orsakar min hjärtklappning, oro, sömnsvårigheter och lustbrist tar jag sedan i somras varje kväll L-glycin som är fantastiskt bra!

 

Intar också MSM som ska vara bra mot det mesta speciellt mot reumatism och annan värk, antiinflammatoriskt.

 

Vad som hjälper mot vad kan vara en kombination men jag kan i alla fall säga att sömnstrul gör ingen sprallig och uppåt! :(

 

Med en mycket bättre nattsömn har det blivit mycket bättre! :rolleyes:  

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för tipsen!

Dessa havtornskapslar skulle kunna funka... Membrasins kapslar var inget för mig på grund av hjälpämnen i kapslarna som jag inte tål...

Köpte då flytande, på flaska, men det smakade så illa så jag klarade inte av att ta det...

Jod och kelp har jag ätit i perioder.

L-glycin har jag också provat under en period men fick ingen märkbar effekt.

Just nu - efter en lång julledighet - är nattsömnen helt okej, peppar, peppar...

MSM har jag aldrig provat, kanske är dags för det då! :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för tipsen!

Dessa havtornskapslar skulle kunna funka... Membrasins kapslar var inget för mig på grund av hjälpämnen i kapslarna som jag inte tål...

Köpte då flytande, på flaska, men det smakade så illa så jag klarade inte av att ta det...

Jod och kelp har jag ätit i perioder.

L-glycin har jag också provat under en period men fick ingen märkbar effekt.

Just nu - efter en lång julledighet - är nattsömnen helt okej, peppar, peppar...

MSM har jag aldrig provat, kanske är dags för det då! :)

Det verkar vara hopplöst för din del att få hjälp av din läkare, synd att dom inte är mer insatta i det så relativt vanliga problemet. Hoppas verkligen att du kommer att träffa en förstående läkare som tar dina besvär på allvar gällande din lust. När det gäller rinnande ögon så hade jag det problemet också och det berodde på att ögat var torrt sa ögonläkaren, det låter ju helt konstigt för mina ögon rann hela tiden. Köpte ögondroppar för torra ögon och det gick över efter ngn vecka. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu är det dags för nästa test. Har köpt progesteronkräm, bioidentisk, och ska prova det och se om det har nån effekt... Har även köpt hem MSM men inte börjat med det än...ska vänta, åtminstone till helgen, då det kan ha effekt på magen, tydligen...

 

Fortsättning följer!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Long time no se...

 

Nu har jag använt progesteronkräm sen i mitten av februari.

I början använde jag låg dos, enligt anvisningar på tuben (Progesterall)

Men...under tiden läste jag även allt jag kom över och hittade en sida, på norska, om Natpro, och höga doser av progesteronkräm.

De senaste 6-7 veckorna har jag alltså använt hög dos, 300-400 mg /dag, fördelat på morgon och kväll.

Kan bara säga Halelulja! :)

Jag sover som ett barn, hela nätterna. Om jag mot förmodan vaknar, så somnar jag om nästan innan jag hunnit notera att jag vaknat.

De senaste veckorna har jag även börjat notera en viss förändring på vikten.

Inte så jag ropar hej än, men ändå ett tydligt trendbrott! :D

Har även kunnat konstatera att det har en positiv effekt på min libido... B)

Också mycket trevligt!

 

Enligt de rekommendationer jag läst så ska man hålla kvar den högre dosen tills man har en tydlig effekt på de besvär man har och därefter trappa ner.

Kanske får räkna med att smörja länge (hela livet?) men det är det värt!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst Farmagner
On 2014-08-25 at 19:29, Jamtlandstjej sade:

Vadan detta? Dags för ett nytt besök på HC, eller?..

 

I dag var äntligen dagen då jag skulle ta tag i min träning. Efter att ha dragits med en infektion i kroppen sen i slutet på januari, som inte riktigt velat ge sig (vaknar nu och då med halsont...) så bestämde jag mig ändå att det var dags. Hade letat på nätet och hittat ett upplägg som jag tyckte passade mig, då 12 veckor för att få lite ordning på formen kändes som ett bra upplägg.

Före träning skulle den aeroba tröskelpulsen räknas ut enligt formel på denna sida: http://www.ledgenomexempel.se/min-traningsfilosofi/

 

 

Räknade ut att för mig skulle det optimala läget på pulsen ligga mellan 115 och 135 pulsslag per minut.

 

Som "lågtryckare" har jag alltid haft låg vilopuls, även som otränad har den legat mellan 50 och 75 slag per minut. Har till och med fått frågan från läkare vid några tillfällen om jag tränat mycket, då vilopulsen legat så lågt.

 

Nu satte jag på mig min nyinköpta pulsklocka och kunde genast konstatera att något var märkligt. När jag satt på mig den och bara stod stilla, var pulsen uppe i närmare 100 slag per minut... Hmm...kändes inte okej...

 

Det visade sig att min normala promenadtakt, som i och för sig är rätt rask, inte var nåt att tänka på för att hålla pulsen inom rätt intervall.

Tvärtom, så fick jag bara sakta glida fram så fort det blev det minsta motlut...Den avslutande, relativt långsamma, promenade uppför den sista backen gjorde att pulsen gick upp till 150!

 

Tilläggas bör, att jag inte alls är anfådd eller känner mig trött eller att det tar emot av den anledningen, jag skulle ORKA gå snabbare alltså...men det känns inte helt okej att pulsen skenar iväg så...

 

Nån som har några synpunkter/idéer?..

Och vilken typ av träning har du och med vilken intensitet?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.