Styra barn in på rätt kostväg

[Malin]

Jag har ätit LCHF i ett år och började med detta pga av att jag sakta men säkert nått insikten att ett fruktansvärt sockerberoende (missbruk) sabbade min vardag och mina relationer. Mina barn 10år, 8år, 3år och en på 7 månader äter samma kost som vi vuxna, i hemmet.

 

Med min insikt om vad kolhydrater ställer till med, kan jag se tydligt på mina barn vilken av dem som har/kommer att få samma problem som jag haft i hela mitt liv, tjejen på 10. Om hon nu inte tar till sig min vetskap lite tidigare.

 

Helst skulle jag vilja styra hennes kost väldigt strikt, hon har gått med på att testa i några veckor och mådde väldigt bra av det, det inser hon själv också. Hon ser också tydligt effekterna av stort kolhydratintag. Nu är hon ju som en liten sockertorsk så är jag inte hemma smygäter hon saker som hon inte borde äta. Mellis väljer hon så fort hon får möjlighet att äta hos kompisar som får limpa och varm choklad...

 

Skolmaten är inte heller lätt att påverka har jag förstått och när hon bett att få slippa äta potatis i matsalen har hon blivit tvingad...

 

Det som gör det hela mer problematiskt är att jag inte lever tillsammans med de två äldsta barnens pappa, jag har dem två veckor i stöten. Pappan och hans nya har en näst intill hatisk inställning till vår livsstil och kosthållning, varför de i princip för att provocera oss låter barnen baka mm i en otäck omfattning (kan vara min tolkning...).

 

Det hela är rätt skrämmande tycker jag, alla i familjen påverkas negativt av "baksmällan" som drabbar barnen efter en fika eller barnkalas...

 

Usch det här blev rörigt...

 

Finns det någon som upplever samma sak? Hur gör ni?

[dufva]

Jag förstår att du tycker att det är frustrerande att närmast motarbetas av barnens pappa

Eftersom han inte alls delar din syn på kost är det ju svårt att få till stånd nån total ändring där

 

Kanske kan du åtminstone försöka förmedla dina farhågor om att flickan kan vara på väg att utveckla sockerberoende

Då kan det ju tänkas att han ändå kan tänka sig att tagga ner med de värsta sockerbomberna

 

Sen tror jag knappast att det är nödvändigt att dina ungar avstår kolhydrater i samma omfattning som du

Dom har ännu en frisk ämnesomsättning och mår säkert bra även på lite mer kolhydrater i kosten

 

Vad dom säkert inte mår bra av är att känna att dom hamnar som slagträn mellan dig och ditt ex

[kareng]

Det som gör det hela mer problematiskt är att jag inte lever tillsammans med de två äldsta barnens pappa, jag har dem två veckor i stöten. Pappan och hans nya har en näst intill hatisk inställning till vår livsstil och kosthållning, varför de i princip för att provocera oss låter barnen baka mm i en otäck omfattning (kan vara min tolkning...).

 

Det är verkligen problematiskt när båda föräldrarna inte ser samma sak. Jag förstår inte av ditt inlägg om ditt barn "bara" är sockerberoende eller om hon har börjat utveckla övervikt?

 

Har hon börjat utveckla övervikt borde det var lättare att förklara för hennes pappa och även för henne själv. Inget barn vill vara överviktigt och ingen förälder vill att deras barn ska vara det med allt vad det kan leda till, både fysiskt och psykologiskt.

 

Jag hade samma problem med att övertyga min sons pappa när jag bestämt mig för att vi som familj skulle övergå till att äta LCHF. Det är jag som handlar och lagar all mat. Vi bor tillsammans och har aldrig tidigare varit så djupt oense om något under våra 18 år tillsammans. Det var äktenskaplig kris i några dagar. Han var som de flesta andra - totalt fettskrämd. Jag började vägrade att diskutera/bråka/argumentera med honom förräns han läst Matrevolutionen. Det fick honom att ändra uppfattning och så fick jag honom till att gå med på att prova i en månad.

 

Efter den månaden var han helt såld. Han hade börjat gå ner i vikt vilket han inte trott var möjligt med så fet mat "man ska ju äta fullkorn". Han började också ta till sig ny kunskap om hur kroppen fungerar. Han har nu efter cirka åtta månader med LCHF gått ner tio kilo, är normalviktig enligt BMI och fått flera "lärljungar" på jobbet.

 

Vår son började bli lite knubbig i fyraårsåldern. Han är nu tolv år. Han upplevde själv att han var lite kraftigare än klasskompisarna och var ledsen för det, inte mobbad eller utanför men det störde honom. Han ville gärna växa i sin kropp och "bli som alla andra". Han tog till sig budskapet direkt när han märkte att han fick äta god mat som gjorde honom mätt och tillfredställd. Ett problem tidigare var ju att han blev hungrig långt innan lunchen serverades i skolan. Han har aldrig ätit mycket godis, läsk, bakverk då han vet att det inte är nyttigt. Däremot så trodde jag tidigare att allt som det stod light eller lätt på var det han skulle äta för att bli normalviktig. Han har nog alltid haft samma problem som jag att han alltid varit hungrig/sugen och triggats att överäta p.g.a. kolhydrater. Mycket frukt har det blivit när hungern satt in. Vilket inte gjort saken bättre precis.

 

Efter åtta månader är han nu normalviktig enligt BMI och känner stor lycka över det. Förhoppningsvis bli hans acneperiod inte lika jobbig som många av hans klasskamraters. Han äter inte helt strikt LCHF men tillräckligt. Han vill inte känna sig helt annorlunda sina vänner. Han äter skollunchen som alla andra men är inte lika hungrig längre efter en mättande frukost. Han äter frukt ibland bara för att det är gott inte för att han är hungrig/sugen. Är vi/han borta och äter tar han det han vill ha o.s.v. Det får nog inte bli för mycket svart eller vitt tror jag när man har med barn/ungdomar att göra då är det nog lätt att de sparkar bakut.

 

Jag tycker att du och pappan ska ha ett allvarligt samtal kanske med hjälp av någon utifrån där ni pratar om ers dotters framtid. Försök förmå honom att läsa Matrevolutionen och Ett sötare blod innan ni börjar diskussionen. Gillar han inte att läsa kan du leta upp Andreas föreläsning på internet samt Ann Fernholms program hon gjorde åt Vetenskapens värld. Det borde vara en ansträngning han kan tänkas göra för sin dotter. Det är antagligen lättare för honom att ta till sig informationen om den kommer från någon annan än från dig. Försök att få honom att gå med på att testa en månad och därefter utvärdera situationen. Håll dottern utanför diskussionen så mycket som möjligt och försök visa en enad front inför henne.