kan man sakta in viktnedgången ?

[52jo]

Det finns redan många inlägg om vikt men för att inte kapa någon annans tråd så startar jag trots mångfalden av inlägg i ämnet en ny tråd.

 

Min undring är lite tvärtemot de viktfunderingar jag läst. Med risk att verka lite underlig så undrar jag hur bär man sig åt om man vill sakta ned viktnedgången. Går det?  

 

Jag är glad över att viktnedgången fungerar och jag har i nuläget gått ned 10 kg över en 4 månaders period .för att uppnå "rätt BMI" så har jag ca 10 kg kvar (om man nu ska räkna så) .problemet är att jag tappar vikt överallt utom just från bukfettet. Ansikte, hals, ben och bak minskar i snabb takt (proportionerna blir lite lustiga) . Fast jag inbillar mig att om jag fortsätter med den här livsstilen så måste  bukfettet släppa taget till sist    Men egentligen så är inte viktproportionerna och löst skinn det viktiga.... 

 

..utan jag har alltid haft den uppfattningen (rätt eller fel) att en "snabb" viktnedgång stressar kroppen. Jag tror att utifall man hittar en långsam takt i viktnedgången så blir det lugnare både fysiskt och psykiskt . Jag har också en utmattningsdepression där det inte behövs så mycket för att "slå undan benen". Min kropp är stressad just nu jag känner att något är fel men jag kan inte härleda det till något annat än ...kostomläggningen med tillhörande viktnedgång och utsättning av SSRI i dec. 

 

Jag läser ju om hur de som vill få igång viktnedgång skruvar och justerar sin LCHF diet

 

men hur skulle man kunna göra i mitt fall

 

eller ska jag lämna det och fortsätta äta en mat som mättar och låta kroppen jobba vidare även om jag märker att det stressar ...

 

har ni någon synpunkt

 

 

 

[stoscha]

Jag kan inte se att bra och hälsosam mat i rätt mängd på något sätt skulle innebära stress på kroppen. Hur märker du att kroppen är stressad? Äter du bra kost i rätt mängd?

[Angelico]

Stryrkerträning tänker jag skulle kunna hjälpa. Då bygger du upp kroppens muskler och byter fett mot muskler. Proportionerna blir verkligen bättre av styrketräning. Tidigate när jag gått ner några kilo har jag alltid "tappat rumpa" men med styrketräning får man istället volym där.

[52jo]

jag har antagit att jag äter rätt proportioner eftersom jag får en skön känsla av mättnad efter varje måltid, skulle gott och väl klara mig med två måltider per dag men äter trots det en frukost. Fyllde i början av LCHF i en matkalender för att se hur vitaminintaget och fettintaget per dag såg ut. Därefter har jag aldrig kollat utan mängden protein ligger konstant som den var innan jag började med LCHF med tillägg för övrigt "LCHF tillåtna -grönsaker", och lite rotfrukter, grädde, cremefraiche och smör. Eftersom jag minskar i vikt har jag antagit att jag ätit en ganska rätt LCHF.

 

Jag inbillar mig att jag under de år jag haft min utbrändhet blivit ganska duktig på att känna när min kropp av någon anledning inte är med på noterna.

 

Kan nog också tro att styrketräning skulle vara en bra hjälp för att få tillbaks proportionerna, frågan är vad man orkar med en låg energi och vad det gör med stressen. Kan vara en doseringsfråga 

 

kroppen reagerar ju med s k omställningsbesvär när den ska ställa om sig till fettdrift, men jag kan inte tänka mig att de de spökar fortfarande. Utan jag funderar mest över om det är viktminskningen som sådan som stressar kroppen 

[Angelico]

jag har antagit att jag äter rätt proportioner eftersom jag får en skön känsla av mättnad efter varje måltid, skulle gott och väl klara mig med två måltider per dag men äter trots det en frukost. Fyllde i början av LCHF i en matkalender för att se hur vitaminintaget och fettintaget per dag såg ut. Därefter har jag aldrig kollat utan mängden protein ligger konstant som den var innan jag började med LCHF med tillägg för övrigt "LCHF tillåtna -grönsaker", och lite rotfrukter, grädde, cremefraiche och smör. Eftersom jag minskar i vikt har jag antagit att jag ätit en ganska rätt LCHF.

 

Jag inbillar mig att jag under de år jag haft min utbrändhet blivit ganska duktig på att känna när min kropp av någon anledning inte är med på noterna.

 

Kan nog också tro att styrketräning skulle vara en bra hjälp för att få tillbaks proportionerna, frågan är vad man orkar med en låg energi och vad det gör med stressen. Kan vara en doseringsfråga 

Min erfarenhet är att träning ger mer energi än det tar. Om man samtidigt äter näringsrikt.

[Syster]

Jag är nog ganska övertygad om att en LCHF-kost i sig är avstressande för kroppen, då stresshormonerna ska minska som Kortison och Adrenalin.

Om du mår bra i övrigt, och äter dig mätt så tror jag inte att du behöver oroa dig för att stressa kroppen, trots viktnedgång.

 

Sen kan det ju hända grejer under tiden som "stressar" kroppen, själv var jag med om en för mig mycket chockerande händelse förra veckan och efter det har jag nästan inte kunnat äta något. Jag har tvingat i mig maten men ändå gått upp lite i vikt...så stresshormoner är ett gissel för kroppen vid fel tillfällen

[stoscha]

Styrketräning ger endorfiner som får dej att må bra. Om du ör helt otränad så får du ju börja på väldigt låga vikter och träna dej uppåt. Jag började på nästan ingen vikt alls, eftersom jag inte använt musklerna på åtskilliga år. På 3 månader har jag fördubblat antal maskiner och belastningen och kör dessutom 3 set i stället för ett från början.

Se till att boka tid med en tränare som går igenom maskinerna med dej så att du vet att du gör rätt. Gör man fel kan man skada kroppen.

Sen kan jag tycka att pass är roligare, t ex body pump och low impact... Skulle verkligen vilja prova zumba, men det passar inte min kalender just nu.

Försök också att komma ut i naturen lite. Det finns forskningsbevis på att grönska och natur är avstreesande.

[52jo]

tack ska ni ha för era kommentarer.

 

jag har tid hos min sjukgymnast i morgon (stressen känns ju ofta även i nacke och rygg) jag ska prata med honom lite om träning.

Sedan är det ju det här med att dra slutsatser och att se orsakssamband ...

 

en mycket lärorik historia ska ni få här;

 

Det handlar om mannen som varit ute och "supit skallen av sig" När han kom hem framemot morgonkvisten föll han bara ned i sängen med kläder och skor på. Frampå dagen vaknade han med en obeskrivlig baksmälla. Han kravlade sig mödosamt ur sängen, ställde sig på benen och tittade begrundande ned efter sin kropp tills blicken stannade på skorna. "Ja" säger han eftertänksamt "varenda gång jag vaknar med skorna på mår jag så här dåligt. Kan det vara så att jag är allergisk mot läder"