Swester

LCHF Typ Ett - Julklappsprojektet

Recommended Posts

Har du sett Compeeds skavsårsplåster? Jag har alltid sånt i handväskan. Jag har hopplösa fötter. Dyrt men BRA

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ stoscha: Jag har hört rekommendationer på dessa plåster tidigare, men ej tagit mig någon närmare titt. Skulle dock behovet uppstå efter skobytet så blir det en kik. Tack så mycket för tipset!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 005 - Sugen och mätt

Denna dag var mer utmanande än de tidigare fyra. Ty jag jobbar måndagar, pappaledig resten av veckan, hela juni ut. Därefter övergår det till 100% ledighet. Och tiden på jobbet spökade en del med mitt sug efter kolhydrater. Här i Hudik har det varit igengrått och regnat från och till. Ett väder som lätt gör en (mig) lite loj, trött och seg. Lägg därtill sommarens närhet varvid farten på jobbet har dragits ned till det nästintill händelselösa. Då jag haft många oupptagna tillfällen har tankarna fått cirkulera fritt i mitt huvud, och landat på allt från dagsfärska tekakor till yoghurtdoppade nötter och ännu sämre sötsaker.

 

Jag lyckades dock bibehålla min fasta hela arbetsdagen igenom och bröt den framåt 16:45 med två smörmosade ägg, tre fläskskivor och lite bea. Senare till kvällsmat blev det två grillkorvar, en 100-gramsskiva fläskytterfilé, äggröra på tre ägg, samt ytterligare skedar bearnaisesås. Till efterrätt cirka 90g keso med nedblandad vispad grädde. Mättande som jag vet ej vad kan jag säga! På gränsen till att behöva sparas en del av maten till imorgon. Intaget för dagen landade på:

 

Fett: 146,01g
Protein: 107,92g
Kolhydrater: 14,71g
Kalorier: 1806
Skaldeman: 1,19

 

Morgondagen kommer troligen bli mycket lättare, sug-mässigt sett. Då är jag åter hemma med vår son och brukar då ej få så värst många sysslolösa stunder. Inga luckor för tankarna att skena fritt bland onyttigheter som jag bör avstå. Eventuellt att vi skall iväg tillsammans med ett annat par nyblivna föräldrar till en omgång barnsim imorgon kväll. Vi får se hur vi känner oss, och framförallt hur Melvin verkar må. Han har varit snorig och på gränsen till förkyld sedan helgen. Men fortsätter han bättra på sig till imorgon så kanske...

 

Inte mycket annat att komma med för dagen. Frun var in en sväng på Intersport igen för att prova skor. Samma expedit som hjälpte mig i lördags hjälpte henne idag. Han hade precis skickat iväg beställning på walking-skorna jag skall prova, och var mycket optimistisk till att de kommer inom veckan. Men nu är det dags att sova!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 005 - Sugen och mätt

Denna dag var mer utmanande än de tidigare fyra. Ty jag jobbar måndagar, pappaledig resten av veckan, hela juni ut. Därefter övergår det till 100% ledighet. Och tiden på jobbet spökade en del med mitt sug efter kolhydrater. Här i Hudik har det varit igengrått och regnat från och till. Ett väder som lätt gör en (mig) lite loj, trött och seg. Lägg därtill sommarens närhet varvid farten på jobbet har dragits ned till det nästintill händelselösa. Då jag haft många oupptagna tillfällen har tankarna fått cirkulera fritt i mitt huvud, och landat på allt från dagsfärska tekakor till yoghurtdoppade nötter och ännu sämre sötsaker.

 

Jag lyckades dock bibehålla min fasta hela arbetsdagen igenom och bröt den framåt 16:45 med två smörmosade ägg, tre fläskskivor och lite bea. Senare till kvällsmat blev det två grillkorvar, en 100-gramsskiva fläskytterfilé, äggröra på tre ägg, samt ytterligare skedar bearnaisesås. Till efterrätt cirka 90g keso med nedblandad vispad grädde. Mättande som jag vet ej vad kan jag säga! På gränsen till att behöva sparas en del av maten till imorgon. Intaget för dagen landade på:

 

Fett: 146,01g

Protein: 107,92g

Kolhydrater: 14,71g

Kalorier: 1806

Skaldeman: 1,19

 

Morgondagen kommer troligen bli mycket lättare, sug-mässigt sett. Då är jag åter hemma med vår son och brukar då ej få så värst många sysslolösa stunder. Inga luckor för tankarna att skena fritt bland onyttigheter som jag bör avstå. Eventuellt att vi skall iväg tillsammans med ett annat par nyblivna föräldrar till en omgång barnsim imorgon kväll. Vi får se hur vi känner oss, och framförallt hur Melvin verkar må. Han har varit snorig och på gränsen till förkyld sedan helgen. Men fortsätter han bättra på sig till imorgon så kanske...

 

Inte mycket annat att komma med för dagen. Frun var in en sväng på Intersport igen för att prova skor. Samma expedit som hjälpte mig i lördags hjälpte henne idag. Han hade precis skickat iväg beställning på walking-skorna jag skall prova, och var mycket optimistisk till att de kommer inom veckan. Men nu är det dags att sova!

Ser bättre ut både med mängden fett och totala kaloriantalet! Lycka till med skorna.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 007 - Stillastående

Igår bjöds det dåligt med tillfälle att sitta och skriva. Fullt upp hela kvällen. Klickar man vidare på den länken så får man läsa om lille vilden Melvin som absolut inte tänkte komma till ro och sova för natten. Samt om hans föräldrar som slets och drogs mellan hopplöshet och avgrund. Idag har jag dock tajmat in sovtillfällena under dagen bättre så mini är mer hanterbar nu mot kvällen.

 

Blodsockret ligger still och bra numer, så även vikten, av någon anledning. Upp från 81,8 till 81,9 både igår och i morse. Men men, det är nog bara en temporär grej som lossnar med tiden. Bara att köra vidare med skapligt kontrollerad LCHF-kost. Det är säkert mycket annat som förbättras inom kroppen, saker som händer trots att vikten står still.

 

Dagens matintag blev tre extra kötthaltiga grillkorvar strax efter 17:00, sporadiskt doppade i bea. Följt av  kvällsmat i form av laxfilé, crème fraiche franska örter, coleslaw, broccoli och två ägg. Efterrätt i form av Lindahls kvarg (halv bytta, utspädd) med vispgrädde. Dessutom ett par skivor medwurst och en skiva hushållsost under dagens gång. Näringsvärde:

 

Fett: 133,89g
Protein: 70,54g
Kolhydrater: 21,37g
Kalorier: 1573
Skaldeman: 1,46

 

Melvin och jag var iväg på barnträff på biblioteket på eftermiddagen. Där lästes barnböcker, lektes lite ramsor och genomgicks allmän info om vilka barnspecifika utbud biblioteket har att erbjuda. En trevlig timme, dryga, med glada, bokknaprande ungar. Därefter vidare in i centrum och in på Intersport, bara för att få bekräftat att mina walking-skor ännu ej kommit till butiken. Med en väldans tur så kanske på fredag, annars senast i början av nästa vecka. (Lika med i början på nästa vecka, med andra ord.)

 

Dock har vänstertårna börjat återhämta sig och dagens drygt tre timmar långa promenerande har faktiskt varit uthärdligt, utan vidare eftersmärtor eller blåsexpansioner. Inte för att jag på något vis tänker avbryta skoköpet, absolut inte. De åtta år gamla byggarbetsdojorna försvinner så snart jag kan få dem ersatta!

 

Jag har börjat drömma mer igen. Eller snarare börjat komma ihåg mer av mina drömmar igen. Kostens inblandning för denna effekt? Ingen aning. Men visst är det roligt att vakna med lite upplevelser och minnen, snarare än att ha sovit sig genom en svart, tom sekund. Kan ju ha berott på att nattens dröm var av den mer emotionella sorten också. Tveklöst bränslad av en rad blandade YouTube-klipp som jag kikade på under gårdagen. Men trevligt att ha med mig vid uppvaknande hursomhelst. Tror jag skall försöka träna upp drömminnet framöver. Ha papper och penna bredvid sängen att anteckna med.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 008 - Ledigt och rör

Morgonvikten upp ett par hekto. Undrar en smula vad som är på gång, men avvaktar samtidigt med någon oro. Jag gör en definitiv check på lördag. Så länge vikten har minskat från förra lördagen så är jag nöjd, ty då har det ju i alla fall gått åt rätt håll från det bredare perspektivet. Långdragen sovmorgon, delvis tack vare en lika länge sovande Melvin. Delvis på grund av att jag ej kom i säng förrän 2:30-tiden.

 

Det har varit en lugn och gemytlig helgdag, för oss bägge. Jag är ju 80% pappaledig, men det blir ändå ett mer avslappnat läge när frun också är hemma. Jag slipper känna krav på hundraprocentig givakt varje sekund som passerar. Dock har vår lille son precis höjt kraven på mig ännu ett steg. Idag började han nämligen dra sig upp till stående med hjälp av vardagsrumssoffan! Balansen har han sämre koll på så risken är överhängande att han trillar bakåt. Och då ej på det gulliga sätta sig på rumpan-sätt som något äldre barn gör. Snarare på sättet "TIIIIMMEEERRR!" med resulterande fraktur i bakhuvudet, och möjligen hjärnskakning. Kanske skaffa baby-hjälm åt honom när han redan skall börja trixa och utmana, vid blott sju månaders ålder.

 

Idag har jag ätit som en kung (igen). Görs ganska ofta med LCHF-kosten. Under eftermiddagen bröt jag fastan med två danska kokkorvar med 80% kötthalt och endast fyra gram kolhydrater. "Wiener Pölse" eller vad de nu hette. Två sådana, friskt doppade i ICAs tre örter-bearnaisesås. Gott som bara den! Senare till kvällsmat blev det kycklingfilé, två kokta ägg, coleslaw och ett par skedar köttgryta med små grönsaksbitar. Till efterrätt, som vanligt, Lindahls kvarg med nedrörd vispgrädde. Och som snacks under dagen slank det ner två skivor cognacsmedwurst.

 

dag_008_mat.jpg

Fett: 116,69g
Protein: 81,95g
Kolhydrater: 16,46g
Kalorier: 1445
Skaldeman: 1,19

 

Blodsockret under dagen kan ej klagas på. Inte heller energimängd eller allmän ork. Kvällsmåltiderna gör ett utomordentligt jobb med att hålla mig mätt och behaglig i magen under följande dagar. Med ett dagligt kaloribehov på strax över 2000 kcal så kan man lätt tro (jag i alla fall) att jag får i mig alldeles för lite mat med ynka 1400 kcal vid målsnöret. Men känner jag mig mätt så vill jag inte tvinga i mig något mer bara för att uppa kalorierna med ett par hundra till.

 

Jag har lekt amatörrörmokare framåt kvällen. Var till sist tvungen att för en gångs skull ta hand om diskhon där vattnet rann undan sämre än... inte alls! Man kunde med lugn och ro i kroppen hälla ut en svindyr vinflaska däri. Därefter masa sig iväg till kökslådorna för att rota fram sugrör, slöa sig tillbaka för att sedan börja dricka, och endast gå miste om en sörpel eller två. Men nu så är de igenkloggade rören omhändertagna. Ursköljda och rensade. Nu kan man uppochned-vända en swimmingpool över diskhon och avloppsröret sväljer rubbet fortare än att övrig diskhobotten ens hinner bli blöt!

 

Nu ser jag fram emot en lugn och skön fredag med min son - då frun skall jobba. SMHI skvallrar om regn, men hoppas det i sådana fall blir mycket svag nederbörd. Jag vill ut och promenera och lyssna på musik. Medan Melvin sover så gott i bärselen. Det är en daglig själslig uppladdning som heter duga!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 012 - Vägningsändring (igen)

Det kan ej hjälpas. Det tar emot aningen mer än hjälpsamt vissa mornar, när viktutvecklingen går rakt emot den positiva magkänslan som föregående dygn givit mig. Vakna upp alldeles positiv, glad och entusiastisk inombords. Känna lovande vibbar inför morgonvägningen. För att i nästa sekund bli måttad en rak höger mellan valfritt revbenspar och lämnad med en känsla av bortgörelse och total grundlureri. De dagar vågen bryter mot känslan så önskar jag att jag aldrig klivit upp på teknikplattan. Jag hade mycket hellre fortsatt låta den positiva magkänslan höja morgonen och förmiddagen mot skyarna.

 

Jag har försökt tidigare. Flera gånger tidigare. Att hålla mig borta från vågen i åtminstone en vecka i sträck. Bara väga mig på lördagsmornar. Men konstant blivit utmanad av mitt kontrollbehov. Mitt behov av tät bekräftelse på att mina dagliga insatser ger resultat och effekt. Visst mår jag bättre. Visst har jag ett mycket bättre blodsocker. Visst känns det mycket fräschare rent allmänt. Men mitt huvudsakliga mål är ändock vikten, i alla fall till dess att jag uppnår det utseende jag önskar. Därför är det i slutändan enbart vikten, vägningen, som kan ge mig den bekräftelse jag känner att jag behöver.

 

Men, som sagt, genom att förlänga vägningsintervallen till vart sjunde dygn så förbättras chanserna avsevärt att jag får bevittna en viktminskning varje gång jag väger mig. Och under dagarna däremellan så får jag helt enkelt försöka att leva enbart på en god, positiv känsla inombords. En känsla som ej längre riskerar att förstöras blott minuter efter den kommit till. Vi får se hur det går. Någonstans känns det som jag bör ha disciplinen och viljestyrkan som krävs för att ändra min vägningsrutin. Det är bara att plocka fram spaden och börja gräva!

 

Maten idag blev suveränt supergod, som vanligt. Ett rejält stadigt kvällsmål bestående av två angusburgare på sammanlagt 300g, toppade med grillkrydda, hushållsost och rejäla klickar bea. Till detta två kokta ägg, samt efterrätt bestående av vispad grädde och hallonkvarg. Tidigare under kvällen har det även slunkit ned ett par skivor medvurst, ett par gafflar pizzasallad och en ostskiva.

 

dag_012_mat.jpg

Fett: 171,43g
Protein: 97,73g
Kolhydrater: 7,76g
Kalorier: 1921
Skaldeman: 1,63

 

Jobb idag igen, som vanligt på måndagar fram till juli månad. En rätt händelselös arbetsdag med extremt låg aktivitet inom Friskis då annalkande sommar och fint väder drar kosan åt andra håll för väldigt många. Lille sonen har dock råkat ut för en mildare urinvägsinflammation, vilket vi anat under helgen som varit och idag fått bekräftat. Medicinering påbörjad idag och skall pågå i en veckas tid, varefter han skall ha blivit kvitt åkomman. Humör- och beteendemässigt verkar han dock ej vara påverkad av detta. Samma mängd energi, sprallighet och glädje som innan/alltid.

 

Därmed får vi även skjuta lite på planerna på ett barnsim som vi annars skulle varit iväg på imorgon, tillsammans med ett annat par med jämnårigt barn. Men kan inte dit nu när han åkt på detta, förrän han blivit helt bra igen. Frågan är om vi hinner besöka badhuset innan det stänger för sommaren. Men som han sitter och plaskar i badkaret så vore det roligt om vi hinner iväg. Håller tummarna för nästa vecka!

 

Håller fortfarande på att vänta på skorna som Intersport skulle ta hem. De högkvalitativa promenadskorna som jag skulle testa och jämföra. Hoppas på imorgon. Räknar med imorgon. Då har det trots allt gått närmare en och en halv vecka sedan beställning. Det är väl föregående röda torsdagen som orsakat fördröjning. Det kommer bli så otroligt skönt att äntligen få byta skor och slippa hoppressade, blåsfyllda vänstertår! Imorgon, banne mig!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Heja, heja med försöket att minska vågberoendet! Är ju väldigt dumt att basera hela ditt mående och humör på en sådan nyckfull tingest.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ PiaB: Tackar tackar! Jo, det har känts mycket dumt alla de gånger vågen pajat en helt känslomässigt idyllisk morgon. Det är det jag hoppas kunna undvika med nya en gång i veckan-upplägget.

 

 

Dag 013 - Medvind och pannkaka

Morgon nummer ett på lång tid utan vägning. Det var inte så tufft faktiskt. Jag är mer eller mindre låst ändå på morgonen då jag är hemma med vår son. Blir oftast att ligga kvar med honom i sängen till dess att han vaknar. Tillfälle att väga mig när frun jobbar, det måste nästintill forceras fram bland morgonsysslorna. Så inte mig emot, flödesmässigt, att hoppa över vägning och viktanteckning. Jag har ändock att göra med att ta mitt morgoninsulin samt kontrollera blodsockret.

 

Blodsockret håller sig fortsatt jämnt och stabilt, inom ramarna för normalt/hälsosamt under större delen av dygnen. Det kan fortfarande vara ett par enheter högre på morgonen, vilket jag fortfarande laborerar med, med hjälp av långtidsverkande Lantusen. Just nu är jag uppe på åtta enheter morgon och kväll. Känns som det kan vara en lovande nivå. Skall fortsätta se hur sockret ter sig kommande dagar.

 

Idag har varit en sådan dag då jag fått avnjuta en hel del medvind. För det första så hörde Intersport av sig om att mina test-skor kommit. Äntligen fick jag iväg och testa. Men som jag befarade så var dessa, dubbelt så dyra walking-skor, inte tillnärmelsevis lika komfortabla som joggingskorna. Så det var joggingdojorna jag hade på fötterna när jag lämnade butiken. Över en veckas väntetid helt bortkastad (för mina fötter sett). Men men, den som väntar på något gott --> gått --> att gå med... Skorna fick jag av mina föräldrar dessutom. Mycket uppskattat med tanke på hur vår ekonomi ser ut just nu. Fast ekonomiskt så blir det ett skapligt uppsving nu när frun är tillbaka och jobbar. Trots att min inkomst minskar så gör hennes lön att vi får in omkring tre - fyra tusen mer i månaden. Så snart min pappaledighet är över så måste jag f*n ut och landa något vettigt arbete jag också (vilket antagligen är aningen lättare skrivet än gjort).

 

Medan jag och farsan åkte till Intersport, och frun fortfarande jobbade, så fick morsan ta hand om Melvin under de cirka trettio minuter vi var borta. Då han var skapligt trött när jag tog honom i bärselen över till mina föräldrar, samt att han knappt hann med att sova i tio minuter på vägen dit, så befarade jag att han skulle vara på knepigt humör. Allrahelst lämnad (av mig). Men faktum var att det gick alldeles strålande. Lille go-killen var på gott humör och levererade många leenden under tiden vi var borta.

 

Ytterligare medvind fick jag senare när jag opererade dator. En av grafikkortsfläktarna uppvisade missljud vid högre varvtal. Varför jag ämnade kontrollera och rengöra fläktarna (om behov fanns). Visst var det en liten mängd damm på dem, men inget överdrivet. Den låtande fläkten kändes även aningen trögare än den andra. Så det slutade med att jag började skruva i själva grafikkortet också för att få loss den problematiska fläkten, för en ännu grundligare genomgång.

 

Väl färdig skulle allt tillbaka igen. Pyttesmå skruvar och delar, ihop som de en gång suttit. Sladdar undan och ur vägen för fläktarna, strömsladdar tillbaka på rätt ställen, grafikkort tillbaka på moderkortet, övriga sladdar, skruvar och pinaler återställas... Med allt tillbaka på plats var det bara att trycka på strömbrytaren samt blunda och hålla för öronen. (Detta strutsliknande beteende då jag har varit med om krånglande datorer vid otaliga tillfällen.) I min tystnad och mitt mörker började hjärnan måla upp allt ifrån mild rökutveckling till landsflyktsbehov efter att ha raserat hela kvarteret med marken - på grund av felkopplad dator.

 

Men tro på tusan att allt gick igång helt perfekt. Och än bättre, med ett grafikkort tystare än en mus i ett bibliotek (fastän bägge fläktar snor som de skall)! Glädjen är maxad! Skräcken vilar dock över hur jag kommer få betala tillbaka allt flyt under morgondagen (eller längre fram). Sån'thär cashar man ej ut utan amortering och hårkrullande ränta!

 

Maten idag har blivit lite si och så. Återkomsten till mina föräldrar, efter skohandeln, avslöjade deras planer på pannkaka och jordgubbar till middag. Jag kämpade tappert men föll tyvärr för frestelsen att smaka en mindre pannkaka, samt ett par jordgubbar. När jag kom hem blev det ordentlig kvällsmat med äggröra på tre ägg, två wiener pölser och en rejäl klick pepparkryddad bea. Gott gott!

 

dag_013_mat.jpg

Fett: 112,63g
Protein: 64,41g
Kolhydrater: 26,02g
Kalorier: 1378
Skaldeman: 1,25

 

Kolhydraterna hoppade ovanför min självsatta gräns på 25g/dygn, men ej med så mycket, tur nog. Övrig ratio landade också hyfsat, med aningen lågt totalt kaloriintag. Dessutom så reagerade inte blodsockret något märkbart på pannkakan och jordgubbarna, vilket jag tar som ett gott tecken. Det gör dock ej detta snedsteg till något jag kommer känna är OK för framtiden. Snarare en svaghet jag måste arbeta vidare med. Samtidigt, hade dem ätit en onyttigare mat så hade jag ej haft några problem att avstå! Jag ämnar ej kasta hela denna satsning i soporna!

 

Dags att avsluta dagen snart. Jag ser fram emot morgonpromenaden och lunchpromenaden imorgon med mina nya skor. Dock verkar det vara risk för sämre väder. Skulle det visa sig bli nederbörd så blir det de vattentäta bootsen istället. Så får nyskorna vila osmutsade till nästa regnfria dag istället.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min färd ned i diket

Mina LCHF-dagar rullar på, men just nu är det en riktigt tung och tuff utmaning för min del! Senaste dagarna har varit förhållandevis upptagna och fartfyllda, vilket antagligen är en bra sak, med tanke på mitt mentala läge. Dock har jag ej vägt maten de senaste dagarna, bara sett till att fortsätta hålla samma upplägg med minimala kolhydrater och mycket kött/fett. Men nu vill jag ej gå in så mycket på den biten, vad jag faktiskt har ätit. Jag vill, eller snarare behöver, ventilera vad jag just nu hela tiden kämpar emot. De tankebanor och den verksamhet som pågår i mitt huvud...

 

Det är alltid exakt samma visa, vareviga gång jag försökt börja om med LCHF. Faktum är dock att en sak har ändrats. Tidigare såg jag verkligen fram emot varje dag då jag bestämt mig för att börja köra LCHF "den sista ultimata gången!" (som jag så tappert brukar måla upp det för mig själv). Så snart jag bestämt mig att "Imorgon då jäklar!!" så såg jag fram emot den dagen, samt allt det positiva som LCHF-kosten skulle komma göra för mig, mitt välmående och mitt blodsocker. Helt klart en taggande och inspirerande känsla. Idag har jag börjat om så pass många gånger att jag snarare känner irritation över mig själv, istället för den tidigare positiva känslan. Irriterad på att det gått så många gånger där jag ej klarat av att hålla mig på LCHF-banan. Numer tar jag ej ut någon glädje alls. Snarare går tanken "Nu väntar vi med allt jubel till det gått en vecka. Har jag ej gjort något snedsteg på en hel vecka, DÅ kanske vi kan våga bli lite positiva."

 

När satsningen börjar

De första två dygnen med nystartad LCHF går alltid bra. Främst då de första två dygnen föregås av minst ett par dygn med ordentligt kolhydratintag. Ett ordentligt intag som säkert tar dessa två första dygn att förbrännas bort ur kroppen. Framåt dygn tre börjar kolhydratsuget sakteligen väckas till liv och vid dygn fyra ljuder samtliga visslor med buller och bång! Det är främst sug efter bröd, fikabröd, tekakor, kakor i allmänhet samt yoghurtdoppade nötter som känns av absolut mest. Godis i dess flesta former har jag faktiskt lyckats tröttna på så just dem hyllorna är ej så farliga.

 

Under dag fyra (oftast) börjar det första tecknet på fara ploppa upp i mitt huvud. Det är tankarna "Attans vad gott det vore med...!" "Tänk att bara knalla in på ICA och köpa detta, detta och detta!" Dessa två tankar hör till fronttruppen som snabbt glider in och gör mjuk pastej av mitt tidigare hårda kolhydratmotstånd. Innan dess känner jag mig alltid hundra på min aktuella LCHF-satsning. Men efter en timme eller två av dessa tankar sporadiskt farande in, runt och ut ur mitt huvud så är jag till 50% nedarbetad.

 

När dessa två tankar bearbetat mitt sinne (eller - efter att jag uppenbarligen låtit dessa två tankar bearbeta mitt sinne) så kopplar hjärnan (egentligen är det ju jag, här också) - så kopplar hjärnan in sitt avsökningsläge. Det som då sker i mitt huvud är att varenda liten sekund, varenda liten händelse och varenda liten känsla ses över och analyseras efter "kolhydratmöjligheter". Kanske jag uppfattar ett extrapris på något bröd. Kanske man skulle passa på? Kanske jag kan tycka mig ana en svag, svag blodsockerkänning under promenaden. Egentligen räcker det med två, tre dextrosoltabletter så är det fixat. "Men en blodsockerkänning är ju en så pass allvarlig sak att jag bara nästan måste ha något icke-LCHF." Kanske frun är sugen på hämtmat till kvällen. Visst går det på fem minuter att slänga på valfri köttbit på spisen att ta med lite Bea och ett par ägg. Men man kanske skulle passa på att plocka snabbmat bara för denna gången. Menar, hur ofta brukar frun vilja köpa hämtmat egentligen...

 

Många gånger hamnar jag i ett evigt fortsättande övervägningsläge. Ett läge där jag står mittemellan att plocka något och att strunta i det. Från början ligger jag alltid mer åt att strunta i det. Egentligen skulle jag bara försöka forcera övervägandet ut ur mitt huvud. Men ensam hemma med min son, som ej är vidare kommunikationsbar ännu, blir det ofta jag med mina tankar. Tankarna fortsätter att trycka hårdare och hårdare på "Tänk om jag skulle köpa det där ändå..." Här kommer ganska raskt den punkt då ha-begäret influerar mig så kraftigt att jag tenderar bli på mycket dåligt humör om jag trots allt skulle bestämma mig för att låta bli snedsteget. En effekt jag rakt ut skäms över, att bli påverkad så pass negativt av onyttiga kolhydrater.

 

Alltsomoftast slutar det med att jag ger upp, ytterligare en gång, och fyller på kolhydratförrådet med översvämmande råge! Precis när jag tar det beslutet så har mina tankebanor skiftat från långsiktigt (att jag önskar uppnå min målvikt och önskvärt utseende om tre, fyra månader), till ett extremt kortsiktigt tänkande istället. Tanken att jag ändock inte har någon form av tidspress på mig. Det gör alltså inget att min LCHF-satsning blir förskjuten ytterligare några dagar, eller en vecka. Visst, jag vet att jag har ett återbesök för min diabetes under augusti, där jag helst av allt skulle vilja se effekten av åtminstone tre månaders perfekt LCHF bakom mig. Men det är inte svårare än ett kvickt telefonsamtal att få besökstiden framskjuten en månad. Och tro mig, det har blivit många sådana samtal under de senaste månaderna!

 

Som sagt, extremt kortsiktig tänkande och jag bryter mitt avståndstagande och går lös på vad än jag känner för. Ofta slutar det som vanligt med illamående, besvikelse, uppgivenhet, hopplöshet, samt extrem, extrem irritation över att åter igen ha givit vika för mina inre begär. När jag egentligen vet, eller snarare när jag egentligen VILL, vara starkare än så. Mycket starkare!

 

Det farligaste för mig i hela denna process, det är avvägningsdelen. När jag står med en fot åt vardera håll och ej kan sluta dribbla mellan 'ska' och 'ska inte', oavsett hur gärna jag vill kasta mig ut ur denna mentala kvicksand. Jag önskar jag hade ett slutgiltigt ultimat vapen att plocka fram, precis när jag tvingat mig själv in i affären och står framför brödhyllan. Ett ultimat verktyg att plocka fram som ger mig en ordentlig käftsmäll så jag vaknar upp ur min zombie-koma och börjar tänka hälsosamt och långsiktigt igen.

 

 

Därför vill jag fråga du som läser - har du något särskilt tankesätt, eller annat knep du brukar, eller har brukat ta till, som hjälpt dig att stå obeveklig inför blomstrande begär och lockande tillfällen? Risken är att jag har ett ordentligt problem i och med detta. Ett problem djupare än jag hittills trott att det är. Utifrån mångas utsagor kan det ta uppemot två veckor till närmare två månader innan det starkaste kolhydratsuget ger vika och vardagslivet blir aningen enklare. Själv har jag sällan pallat mer än dryga veckan, innan jag åter finner mig i samma dyngiga kvicksand, redo att greppa efter alla kolhydratpinnar som sträcks ut till min räddning.

 

Det är tufft just nu. Det är en enormt tuff utmaning för min del! Frågan är hur länge jag orkar tackla vidare. Jag önskar verkligen att detta är den trehundrasjuttonde "absoluta ultimata satsningen" som kommer att hålla. Men det återstår att se...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du behöver få hjärnkoll. Kan du läsa Bitten Jonssons Sockerbomben? Jag har inte läst den själv men de som har riktigt sockerberoende tycks ha fått hjälp av den.

Alltså, det du behöver är att få din hjärna att gå fot och fatta kommando som "plats i korgen".

Din kropp blir avgiftad rätt snabbt egentligen. det här är samma sak som att sluta röka. Du har ett missbruk... Erkänn det och ta tag i det därefter.

Första misstaget är att frossa innan du börjar med ditt nya liv. Det du gör då är att ta farväl av det ljuva livet och snyft aldrig mer mm mm...

Jag tror att du ska sätta igång med LCHF här och nu, utan förberedelser. Sen ska du ge dej själv ett mål. Mål ska vara SMART.

http://sv.wikipedia.org/wiki/SMART_(målformulering)

Lova dej själv en belöning när du fixat strikt LCHF X antal veckor. My kör en frossardag. Jag skulle direkt ramla i träsket då, så jag kan unna mej en spa-upplevelse eller nåt. Det är en fördel om man kan tänka att belönongar inte nödvändigtvis går att äta.

Sen.. När du avgiftats ordentligt kan du prova nån av dina riktiga favvisar. Jag lovar att de flesta blir en besvikelse. Det är inte alls lika gott som man har minnet av.

Det enda som jag aldrig kan tänka mej att nånsin vara utan är bröd. Men jag har hittills inte hittat nåt bröd som smakar som mitt minne av nåt riktigt gott, så jag klarar mej rätt bra ändå. Jag kör PUMa med en tjock ostskiva, bregott och salami. Den dagen jag nått mitt mål tror jag att jag ska experimentera fram

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jäkla padda. Rätt som det är ser jag inte vad jag skriver....

Jag tycker du är så stark som ropar på hjälp, så det här KOMMER att gå bra.

Det handlar ju EGENTLIGEN inte om vikt och utseende. För dej handlar det ju om hälsa och möjligheten att få se ditt barn växa upp och orka leka med honom.

Fokus på hälsa har hjälpt mej en hel del. Ingen av min fars syskon har överlevt sin 60-årsdag och jag är 58nu. Jag blev mormor för 3år sen och jag förväntar mej farmorskap inom 2år. Dessutom har maken 3söner som jag kan bli bonusfarmor åt. Jag har inte råd att fuska allt för ofta, för jag vill vara med.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mitt förslag blir att tänka mindre på vikten och mer på hälsan, vilket blir blodsockernivån för oss utan insulinproduktion.

Mina barn blev en stor väckarklocka för mig. Jag vill vara vid god hälsa när de växer upp och jag vill kunna njuta av barnbarn på samma sätt som mina föräldrar gör.

För kroppen tar stryk, ordentligt med stryk, varje gång mätaren hamnar runt 10 och uppåt.

 

Sedan så vet du förstås bäst själv men jag blir skeptisk till att dra igång med både lchf och fasta på en gång. Fastan måste göra det ännu svårare. Jag kan tänka mig att frestelserna blir svårhanterliga när man går in i mataffären på tom mage för att handla middag.

 

Varför inte ha nästa hba1c-mätning som mål? Om det visar en förbättring så borde det ju vara en ordentlig morot.

 

Kämpa på.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag hade en underbar jobbarkompis med diabetes som han inte tog på riktigt allvar. Han hade bara 10% syn kvar och vid 36 års ålder gav hans njurar och lever upp.... Alltså jag vill inte skrämmas eller måla fan på väggen, men har man nåt att leva för så varför inte ge sej själv chansen att få njuta av livet så länge som möjligt? För om man mår bra under tiden så är det ju lättare att njuta också.

Och det kommer att bli lättare allt eftersom tiden går. Ge dej själv chansen att bli riktigt avgiftad.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Håller med både Stoscha och Bim.

 

Tex det här med fastan. Kan du inte strunta i den ett tag och äta frukost, lunch och middag i ett par månader för att på riktigt komma in i LCHF-världen och bli av med det fysiska sockerbehovet? Så fort du får dumma tankar i huvudet som försöker få dig att knalla iväg till Ica så har du något riktigt fettrikt att äta istället. Tex ostrullar med smör eller ölkorv.

 

Sedan när du känner att du har bra styrfart testar du att införa fastan igen.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack så mycket för era tips, råd och förslag stoscha, bim och PiaB. Mycket uppskattat! Jag måste slänga ett öga på hela ölkorvsgrejen. Har aldrig köpt eller ätit ölkorv tidigare så det är ett nytt hörn av världen för mig. Tips på bra start-ölkorv för nybörjare tager jag gladeligen emot!

 

Mat-, ät- och kolhydratbegär

Efter att ha spendera viss tid med att kolla upp detta med plötsliga ät- och kolhydratbegär så har jag fått med mig ytterligare generella tips och råd. Ofta när det handlar om ett, om jag törs kalla det för aningen rubbat, beteende utav detta slag så menar vissa att man måste gå till botten inom sig själv och, istället för att frossa i sig vad än man känner för, försöka komma underfund med vad som utlöser dessa plötsliga matbegär. Känslor eller andra mentala oredor från gången tid som måste redas upp. Andra menar på att även om detta kan vara lösningen till mat- och ätproblem rent allmänt så behöver det nödvändigtvis ej vara fallet vid just LCHF.

 

Dessa personer menar att man, allrahelst i början av LCHF, kämpar mot något mycket mer konkret än djupt begravda känslor och upplevelser. Något som kan göra fighten både lättare i vissa fall, och tuffare i vissa. Vid början av LCHF kommer man till en punkt då hjärnan börjar få ont om tillgång på kolhydrater att bränsla sig med. Allrahelst hjärnan, som i början inte alls vet om all den tillgängliga energi som sitter överallt runt kroppen, börjar befalla omedelbart kolhydratintag utav ren överlevnadsmekanism. Det är således andra signaler som triggar dessa kolhydratsug. Något man kan behöva stå ut med fram till dess att hjärnan börjar inse alternativa fett-tillgångar att sätta tänderna i.

 

Generellt sett tar det ungefär fem dygn, upp till en vecka, innan hjärnan börjar programmera om sina cravings, sina begär. Har inte kroppen och hjärnan fått alla de kolhydrater, i alla dess former, som den så högljutt efterfrågar på en vecka, så börjar begären istället anpassas utefter den nya kosten man äter. Så efter en veckas tid så skall begäret efter bröd och socker i alla former ersättas av sug efter det nya istället. Sug efter kött, fisk, fågel, grädde och feta ostar (beroende på vad man äter förstås). Oavsett sanningshalt i detta så känns det ändock bra att läget förhoppningsvis kommer ändras och bli lättare framöver!

 

Andra mer praktiska tips är att dricka två stora glas vatten och eventuellt äta någon näve nötter, för att minska kolhydratbegäret. Dessa plötsliga begär skall gå över på cirka tio minuter. Så att underhålla och distrahera sig med annat under tio minuter kan vara en lösning. Lyssna på musik, läsa något, ringa någon... Även en powernap (om situationen tillåter) på 30 - 45 minuter har jag sett föreslagits. Även förstås att ställa sig själv frågan vad som är viktigast för mig - den onyttiga kolhydratmassan som är uppäten och borta på fem sekunder, eller den hälsa, vikt och utseende jag så länge gått och fantiserat om. Men det gäller att kämpa på den första veckan, varefter kampen förhoppningsvis lättar.

 

 

Dag 017 - Kort sammanfattning

Det börjar bli dags att återuppta det ordinära bloggandet nu. Fastän jag ej har vidare mycket att skriva om för de senaste dygnen. Igår blev det lite hemmastök i lägenheten i form av städning och lite "var saka på sin platsa" i vardera rum. Promenad på omkring 8-10 kilometer med sonen mitt på dagen, samt lunch hos föräldrarna som vi brukar på helgerna. Maten blev äggröra med några hackade köttbullar och kassler. Till kvällen endast lite snacks i form av 14g fläsksvålar doppade i bea, några gafflar pizzasallad samt Lindahls kvarg med grädde. Intaget landade på:

 

Fett: 100,96g
Protein: 74,40g
Kolhydrater: 15,80g
Kalorier: 1271
Skaldeman: 1,12

 

Skriver ett bättre inlägg över söndagen, då även på externa bloggen (för att ej komma ur fas). Denna söndag lär bli rätt lika gårdagen. Trött son kan behöva sova lite under en promenad i selen, om han ej lyckas komma till ro här hemma. Lunch hos föräldrarna igen och i övrigt lite allmänt slöa och mysa med det gråmulna vädret utanför. För övrigt är det bara att kämpa vidare. Kolhydratbegäret och -suget måste minska snart. Jag bara väntar!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jodå, min hjärna har skrikit tjocklaaad så sent som för ett halvår sen när jag började träna och musklerna trodde att de inte skulle överleva utan kolisar. Massor med fett är mitt tips. 2 mosade ägg med ca 50 g smör är det jag stoppar i mej efter träning nu.

Jag har ett himlans gott kryddsmör i kylen som jag knaprar bitar av när jag känner mej onöjd och har skåpvandring.

 

Ett annat jättebra tips är att alltid vara riktigt mätt när man går och handlar mat. Det mesta känns inte lika gott i huvudet när man är mätt

 

Gillar du starka saker eller milda? Min ölkorvsfavve är cabanosse. Men små bitar diablo eller chili är inte heller dumt. Det går åt mindre av dem

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ stoscha: Jag är mycket blandad när det kommer till smaker på saker och ting. Såser, kryddor, maträtter och dylikt gillar jag gärna av starkare karaktär. Ost däremot är jag ännu ej så bevandrad inom. Där har jag tenderat att luta mer åt mildare smaker. Den enda ost jag är riktigt van vid såhär långt (förutom strimlad taco-ost) är vanlig, hederlig hushållsost. Men första steget nu blir nog att försöka pejla in en sådan Cabanosse och, beroende på pris, unna mig ett smakprov.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har köpt Hemköps egna ölkorv. Men det viktigaste är att kolla så kh-innehållet inte drar iväg. Tror den jag handlat ligger på 1g/100g.

 

Angående ost så är jag lite lat och köper ofta fördigskivad Gouda. Eller hel gräddost, tex Boxholms lagrade gräddost. Mycket god!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 018 - Bröd och återkomst

Det har varit några dagar med mindre tid (och delvis mindre lust) att blogga. Dels för att de senaste dygnen inte bjudit på något särskilt att skriva om. Dels då jag slitit med ett stigande socker- och kolhydratsug som jag vigt extra tid åt att försöka sätta mig in i. Att leta efter möjliga trick att ta till för att ta mig genom den värsta abstinensperioden. För det är ju litet som ett beroende, ett beroende jag har haft sedan länge efter socker och kolhydrater. Det spelar ingen roll att jag är barndomsdiabetiker, jag har fortfarande brukat konsumera bröd i alla former på daglig basis. Allt från hårda, mörka grovbröd till sådana bröd som knappt går att urskilja på ett fat med snö.

 

Min hjärna är väl invand vid att drivas av kolhydrater. Klart hjärnan reagerar när kolhydraterna sinar, och den ej hunnit lära sig att leta efter ketoner och fett för drift istället. Hjärnan vill få mig att äta kolhydrater. Det är min uppgift att låta bli. Vissa tillfällen lättare, andra tillfällen mycket, mycket tyngre. De värsta sugattackerna håller på i cirka tio - tolv minuter, innan de börjar avta. Då gäller det att befinna sig långt bort från butiker, samt finna något att distrahera mig med. Förhoppningsvis skall det ej dröja alltför länge innan hjärnan börjar inse att det finns annat än kolhydrater att fungera på.

 

 

lchfbrod_front.jpg

 

 

Idag gjorde jag ett fynd inne på ICA Maxi. Nämligen ett Lowcarb-bröd från CarbZone vilket jag, som fortfarande relativt ny på LCHF ej hade hört talas om innan. Såklart jag var lite skeptisk till en början då många företag försöker lura folk på ett eller annat sätt med innehållsförteckningen till sådana produkter. Men från vad jag kan se så talar vi alltså om 2,7g kolhydrater per skiva (och 11g per 100g). Så att ta en skiva i samband med måltid ett par dagar i veckan kan jag känna är fullt möjligt. Särskilt då om man, som jag, har en ganska frikostig kolhydratgräns på upp till 25g per dygn (håller mig oftast omkring 15g).

 

lchfbrod_back.jpg

 

Mat idag blev som vanligt lunch hos mina föräldrar. Det bjöds på stekta rödspättor (till vilka övriga åt potatis) medan jag tog med mig tre kokta ägg, mosade i 70g smör, kryddat med salt, svart- och vitpeppar. Samt 90g broccolli och en skiva av Lowcarb-brödet. Brödet i sig tyckte jag smakade helt OK. Dessutom lagom små/stora skivor. Precis tillräckligt att bli nöjd med. Inte alls samma size som låt säga en skiva jättefranska där det verkligen blir för mycket mat (på den tiden jag åt sådana). Smaken var vad man kan förvänta sig av ett grovt mjukbröd. Avnjutningsbart med ett rejält lager smör och dubbelt lager ost. Limpan förvaras i frysen och dess smak ej tillräckligt god för att riskera överätning av brödet i tid och otid. Men ändock helt OK att äta. Något jag reagerade extra över var kolhydratmängden per skiva, kontra det annars rekommenderade Finn Crisp. FC ligger på 3,7g kolhydrater per sina extremtunna pytteskivor. Detta Lowcarb bröd alltså ett helt gram mindre, och mycket mer, mycket mer mättande, mat i förhållande! Dagen avrundas med några bea-doppade fläsksvålar, samt en skål med kvarg- och gräddblandning. Intaget:

 

Fett: 128,88g
Protein: 76,65g
Kolhydrater: 10,71g
Kalorier: 1499
Skaldeman: 1,48

 

Under kommande vecka tänker jag ha som uppgift att leta tag på lite ölkorv att testa (beroende på pris). Vilket är ett ofta varmt rekommenderat snacks, eller för att dryga ut intagen en aning om man känner för det (om man fortfarande känner sig hungrig kanske jag skall skriva). Dessutom har jag frångått mina morgonvägningar och tänker ställa mig på vågen nu på lördag. Så hela kommande måndag till fredag tänker jag ha exakt noll koll på vikten. Den vägningen kommer dock bli rejält spännande kan jag tänka. Då blir det även att mäta magomkretsen igen också. Siffrorna dyker upp här så snart lördagsmorgonen har passerat.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 019 - Lättar upp

Idag har jag märkt av en mildring av mitt kolhydratsug. Samtidigt som jag känner att min disciplin och inställning att jag är starkare än sagda kolhydratsug har vuxit. Det har blivit mycket YouTube:ande efter lågkolhydratvideor på sistone och har funnit en person som, vilket jag ej trodde till en början, har kommit att inspirera mig en hel del ytterligare. Stephanie (Keto) Person. Visst, hon är rätt duktig på att hamna på avsides stigar under sina videor, men trots det. Jag finner henne insatt inom näring, mat, kropp och hälsa. Dessutom är hon snart 47 år gammal, men med energi och utseende som om hon vore runt tjugo. Uppenbarligen fungerar ketogen kost utmärkt för henne och jag har fått mersmak av att själv uppnå lite "business" i framtiden.

 

Jag, frun och Melvin var iväg till ett avslutande föräldragruppsmöte idag. Trevligt folk att ha knutit kontakt med och vi kommer med största säkerhet fortsätta träffas på egen hand längre fram. Det bjöds på fika i form av kaffe, saft och tre, fyra olika kaksorter. Kakburkarna drog i mig, det gjorde dem, men med rätt spinkiga armar måste jag medge. Nästan så jag blev förvånad över hur lugn jag kände mig inombords där jag satt med ett öga på vår son och två händer runt ett vattenglas. Jag hoppas att det fortsätter åt detta håll, att bli lättare och lättare. Oavsett så är jag tacksam för den lugna dagen.

 

Maten idag, efter arbetsdagens slut, blev fyra skivor (20g) pizzasalami och några ostskivor som för-snacks. Under matlagningen slank det ned ytterligare 15g fläsksvålar doppade i bearnaisesås (börjar smaka redigt gott!). Därefter kvällsmaten bestående av äggröra, coleslaw och laxfilé. Slutligen den vanliga efterrätten med gräddblandad smaksatt lågkolhydratkvarg.

 

Fett: 123,5g
Protein: 81,0g
Kolhydrater: 13,4g
Kalorier: 1536
Skaldeman: 1,31 

 

Jag åt de flesta kalorier vid kvällsmåltiden och blev ordentligt mätt! Men, som flera gånger tidigare reagerar jag på hur pass "bekvämt" mätt jag blir jämfört med tidigare, när jag åt kolhydratkost. En för stor portion med kolhydratrik mat lämnade mig illamående. Men nu, trots stort energiintag vid en och samma sittning så känner jag en bekväm mättnad. Inget som på något vis stör mig, utan jag känner mig helt enkelt mycket belåtet mätt! Ej däst, uppblåst eller ovilja att röra på mig. Känns proppmätt och toppen på samma gång. Fortfarande en ovan känslokombination för min del.

 

Fortsatt stadigt blodsocker. Fortfarande svaga blodsockerförändringar under dagens gång som alltid går att finlira till ytterligare. Men aldrig några värden som tar sig bortom gränserna för vad som är friskt och hälsosamt. Nytt för idag och framöver är försök från min sida att gå till sängs vid bättre tid än tidigare. Det kan gagna viktminskning och ketosanpassning dels att få ordentligt med sömn. Dels att lägga sig i tid på kvällen. Inte längre sitta uppe till 24 - 01:00. Idag satsar jag på att krypa till kojs någon gång mellan 22:30 - 23:00, för att bättre följa cirkadiska rytmen (biologiska klockan), en faktor S. Person fick upp mina ögon för. Jag har ju inget att förlora på denna ändring, oavsett om det ger något eller ej (förutom två timmar kortare kväll då).

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lite lågt på Skaldeman-kvoten tycker jag, lär ska vara över ett (1). Tror det blir svårt i längden med så lågt fettintag, speciellt i förhållande till generösa mängder protein. Läge för lite experimenterande?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ JohanKarl: Jo, Skaldeman har jag också förstått helst skall vara över 1,0 - helst närmare 1,2 om jag ej missuppfattat (beroende på förutsättning samt syfte med kosten). Dock har jag lyckats ligga över 1,0 de senaste dagarna. Jag har även försökt få i mig lite mer av det fettrika. Vara lite mer frikostig med såväl såser som grädde. Har du något råd om optimal mängd fett per dygn jag kan sträva efter? Alltid öppen för experimenterande, särskilt om jag har något att vinna på det!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 020 - Det börjar vända

Dagarna passerar rätt snabbt som föräldraledig. De börjar långsamt med rysningen nedför ryggraden när jag hör frun lämna lägenheten och låsa dörren efter sig. Nu kommer hon inte hem på elva timmar - hur skall detta gå?! Någon timme senare vaknar sonen och därefter tar dagen bara fart, och vips så kommer frun in genom dörren igen. Vi bägge har överlevt ännu en ensam dag tillsammans och jag hurrar tyst inom mig. En otroligt fin tid att vara pappaledig på med all sommar och varmt väder utanför. Många av dagarnas timmar spenderas promenerande med honom i bärsele. Även så idag när jag klockat in lite dryga tre timmars gående totalt.

 

Idag märkte jag av en vändning, en vändning som jag upplevt under en period tidigare. Mycket tidigare - tillbaka när jag först började rätta till mitt liv. Tillbaka när jag vägde 108 kilo och mumsade onyttigheter mest hela dagarna. Efter jag började ta tag i min mat och började äta "nyttigare" (fast fortfarande kolhydratbetonad mat) så kände jag ju självklart av ett initialt sug efter godis. I synnerhet när frun satt hemma och åt onyttigheter. Men allteftersom tiden gick och jag höll mig från detta godis så vändes suget till något positivt istället. Så snart jag kom i närheten av godis så väcktes en ivrigt positiv känsla inom mig, samt en glädje, just över det faktum att jag klarat mig så länge utan godis. Att jag i princip vunnit godiskriget inom mig.

 

Kolhydratbristen nu under LCHF-kosten har självklart väckt ett kolhydratsug många gånger starkare än jag kan minnas att godisstoppet orsakade. Många gånger tuffare att tackla och ta mig genom. Idag till lunchen när jag stod och bredde sonens mjuka smörgås och toppade med smör och leverpastej, då kunde jag förnimma mig en släng av samma positiva glädje inombords (samtidigt som smörgåsen lockade en aning fortfarande). Det var en riktigt trevlig upplevelse, allrahelst om det fortsätter så att jag inom en snar framtid helt kan förvandla suget efter kolhydrater till inre personlig glädje. Men det kommer ta lång tid till innan jag eventuellt blir så gott som oberörd av allt som har med bröd att göra.

 

Maten idag blev tre stekta fläskskivor doppade i bea inpå eftermiddagen. Samt två kokta ägg till det. Kvällsmat bestående av 400g ICAs American Wings/Drumsticks och en liten klutt av gårdagens Coleslaw-rester. Därefter den vanliga efterrätten med gräddblandad kvarg. Även lite snacks i form av några skivor pizzasalami och några skivor hushållsost. Inte lika bra kvot idag, men kalorierna fick jag upp i alla fall. (Kanske behövligt med tanke på att det försvann några hundra under promenaderna.)

 

dag_020_mat.jpg

 

Fett: 146,5g
Protein: 138,9g
Kolhydrater: 14,7g
Kalorier: 1949
Skaldeman: 0,95

 

Jag har spenderat kvällen med att YouTube:a efter ketosanpassning (keto adaptation) och fick fatt på en rätt intressant och underhållande föreläsning av Jeff Volek, där han går igenom mycket om fördelarna med att vara i ketos. Många av de studier som gjorts mellan lågkolhydratkost och andra dieter. Samt hur kroppens alternativ av bränsletillförsel fungerar. Ett nytt tankesätt jag ej reflekterat över tidigare: Det är inte så att kroppen föredrar att använda kolhydrater som bränsle. Det är snarare tvärtom, ty det är kolhydraterna (i alla fall allt utöver de två teskedar per dygn som kroppen kan ta hand om) som kroppen så snart som möjligt vill bli av med. En insikt jag ej riktigt haft tidigare, vilket kommer hjälpa i att hålla mig borta från kolhydrater.

 

En annan intressant sak (för mig som Typ 1-diabetiker) är ketosdriftens effekt på låga blodsockernivåer (hypoglykemi). Volek nämnde en mer oansvarig studie som gjorts för rätt många år sedan där en grupp människor utsattes för svält i ett par veckor. Därefter injicerades dem med insulin vilket tog ned blodsockret för dem flesta till farligt låga nivåer omkring 2,5 - 2,0 mmol/l. I vanliga fall är detta så pass låga nivåer att man riskerar att falla i koma. Men, de testpersoner som var ketosanpassade uppvisade så gott som inga av de allvarliga tecken som uppstår vid så pass lågt blodsocker. Utav den anledningen att kroppen lärt sig tillgodogöra sig fettet som bränsle istället. (Så som jag uppfattade det.)

 

Nu är ju farligt låga blodsockernivåer knappast något att sikta mot. Men nog kan det alltid vara till hjälp om sockret skulle vandra för lågt någon gång. Exempelvis för dem som får låga blodsockernivåer nattetid. Med ketosdrift i full gång så kan man eventuellt klara sig något längre innan man riskerar hjälplöshet.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.