Swester

LCHF Typ Ett - Julklappsprojektet

Recommended Posts

Dag 006 - Ned i vikt & insulin

Lördag och LCHF-resans första invägning och -mätning (samt jämförelsebilder som publiceras om några veckor). Viktminskningen denna första vecka gick över förväntan. Jag började på vikten 87,0 kilo i måndags och vägde i morse 83,5. Det är alltså en viktminskning på 3,5 kilo över de första fem dygnen med LCHF. Men som jag nämnt tidigare så beror största delen av denna minskning på vätskeförlust. Dels genom minskade kolhydratdepåer, samt antagligen en del på grund av den starka hetta som varit och att jag ej druckit ikapp svettningarna ordentligt. Jag ser mer fram emot nästa lördag när vätskefasen är över och jag kan börja se mer realistiska siffror inför framtiden.

 

Även magmåttet minskade med en betydlig bit. Första dagens 102,9 cm har till idag minskat till 101,1 cm. Det är alltså 1,8 cm bort från magens omkrets. Möjligen till viss del på grund av vätskebristen, men antagligen mest tack vare den upphörda gasbildningen som jag tidigare hade innan kostbytet. Mindre gaser i magen = mindre omkrets. Men med tanke på att en hälsosam omkrets för män sträcker sig till 94 cm så är det en del kvar som behöver försvinna. Men kombinera dessa två stora minskningar med ett stabilt och hälsosamt blodsocker och mycket bättre mående så är det definitivt tecken på att LCHF-kosten redan börjat göra stora skillnader i mitt liv och med min kropp.

 

Ett "problem" jag haft idag har varit ett aningen lågt blodsocker. Jag vaknade med ett socker på cirka 3,0. Jag anade att jag låg lågt när jag vaknade, men det kändes långt ifrån akut. Jag tog min tid att vakna upp och var rätt långsam över till blodsockermätaren. Rätt förvånad när den visade den låga sockernivån. Det kändes då inte som att jag låg så lågt. Men det fick bli ett par dextrosoltabletter och ett par klunkar mjölk för att höja blodsockret. På grund av genomgående lågt blodsocker idag så har jag inte tagit någon måltidsinsulin alls. Samt kommit fram till att jag antagligen behöver minska mitt långtidsverkande insulin ytterligare. Så ikväll tog jag 15 enheter Lantus istället för tidigare 16 enheter. Och när det kommer till långtidsinsulinet så är jag även där mycket imponerad. Innan LCHF så tog jag 26 enheter Lantus per dygn. Nu är jag nere på 15 enheter. Vi talar nästan en halvering av mitt insulinbehov!

 

Maten idag blev ugnspannkaka hos mina föräldrar. Jag gjorde dock LCHF-pannkakor och tog med, tillsammans med vispad grädde. Senare mot kvällen stekte jag på lite grillost och tog till 50g spenat. Samt mina tre matskedar potatismjöl, mörka choklad och gröna te. Intagen blev rätt så hyfsade även idag.

 

dag_006_mat.jpg

Fett: 134,10g

Protein: 42,37g

Kolhydrater: 12,55g

Kalorier: 1409

Skaldeman: 2,44

 

Vi var även iväg under förmiddagen och gratulerade en äldre bekant på hennes födelsedag. Trevlig liten visit i den tunga värmen. Jag har även hunnit med några timmars promenad med Melvin, som sovit rätt gott, värmen till trots. Det var faktiskt med stor glädje jag såg moln börja dra in senare under eftermiddagen. Riktigt skönt ute under full skugga. Melvin fick även bada en sväng efter lunchen, i gårdsplacerad badbalja av större modell. Där satt han rätt så nöjd i närmare timmen. Placerad i skuggan med lagom varmt vatten så bör det ha varit rätt behagligt.

 

Träningsvärken i bägge ben (lårmuskler) sitter kvar. Aningen mildare idag, men ej mycket. Antagligen kommer värken ej hinna gå över till imorgon och i sådana fall väntar jag med marklyftet på söndagens gymbesök och kör armar istället. Militär- och bänkpress. Bara hoppas att armarna ej blir lika illa däran som benen. I sådana fall kommer jag knappt klara av att bära min son på ett par dagar, och det vill vi ju inte! Sedan har jag säkert mig själv att skylla till stor del för den kvarvarande träningsvärken. Jag har kommit i säng alldeles för sent de senaste dagarna och därmed ej givit kroppen optimal tid för läkning och återhämtning.

 

Imorgon (söndag) blir det åter lunch hos mina föräldrar igen, samt en hel del mer promenader också kan jag tänka. Och såklart gymbesöket senare på eftermiddagen. Blir antagligen ett 45-minuterspass då jag skall stå och nöta endast två övningar för att lägga grunden för form, balans och stabilitet. Tror knappt mina armar kommer orka med i 45 minuter. Men det visar sig. En sak jag reagerat på idag är hur lågt blodsocker verkar drabba mig mycket mildare nu än tidigare. Som sagt, jag låg kring 3,0 under dagen men kände som om jag legat närmare 4,0. Kan det bero på kroppen som redan börjar bli bättre på att fungera utan kolhydrater... Ingen aning. Men samtidigt kul att se ytterligare en positiv ändring med kroppen (fastän det handlar om lågt blodsocker som egentligen inte alls är vidare bra). Slutligen ligger även en ny video uppe på YouTube som ni gärna får gå in och kolla på. Dags nu att sova! Natt natt.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 007 - Halvrekord

Denna söndag började mer spännande än vanligt. Jag vaknade upp omkring klockan sex på morgonen på grund av en starkare känning av lågt blodsocker. Jag kom då genast att tänka på hur jag, sedan LCHF-starten, blivit mindre känslig för lågt blodsocker. Så att ha en så pass stark känning som jag hade, det borde betyda ett mycket lågt blodsocker. Därav ilade jag upp till blodsockermätaren vilken visade värdet 1,9! Jag tror att jag någon gång under mina 29 år med diabetes legat nere på 1,8 - detta är ett högst ovanligt värde för min del. Självfallet blev det omedelbart dextrosol och mjölk. Men detta fick mig även att börja grubbla på två saker.

 

För det första, varför ett så lågt blodsocker? Igår innan kvällsmaten låg jag på 3,2. I och med det låga blodsockret tog jag inget måltidsinsulin till maten, vilket resulterade i ett socker på 4,1 när jag skulle lägga mig för natten. Alltså var blodsockret på väg uppåt, vad jag kunde förstå av mätningarna. Kom även ihåg att jag sänkte gårdagens Lantus-dos med en enhet, från 16 till 15. (Dock kan det ta uppemot två dygn innan en Lantus-ändring uppnår full effekt, oavsett om det gäller höjning eller sänkning av insulindos.) Men detta gjorde att jag valt att sänka Lantusen med ytterligare en enhet idag. Så nu är jag nere på 14 enheter långtidsverkande insulin per dygn, och tänker avvakta och se vad som händer fram till mitten av veckan.

 

En teori jag har är att behovet av långtidsverkande insulin minskas parallellt med att kroppens kolhydratnivåer minskar. Vilket skulle betyda att en perfekt insulin-matchning första LCHF-dagen ej håller i längden. Under första veckan kanske långverkande insulinet behöver anpassas successivt gentemot hur mycket kolhydrater man har kvar i kroppen. Kanske ej förrän ett par veckor in i LCHF (beroende på hur strikt man äter) att man kan börja kalibrera in en långtidsverkande dos som fungerar för framtiden.

 

Det andra grubblet är, hur kommer det sig att min känslighet för lågt blodsocker tycks ha justerats efter blott några dagar med LCHF? Menar, jag låg på 1,9 men hade känningar som motsvarade ett blodsocker på cirka 3,5 tillbaka på min gamla kolhydratkost. Detta har jag även fått bekräftat tidigare i veckan vid ett par tillfällen, då jag exempelvis kommit hem från promenad med sonen och känt mig helt OK. Ingen trötthet, utmattning eller orkeslöshet, fastän mitt blodsocker visat sig ligga nere omkring 3,0 och vissa gånger ännu lägre.

 

Betyder det att kroppen (tack vare LCHF?) numer klarar av att hantera lägre blodsocker på ett stabilare sätt? Självklart skulle det vara en mycket positiv förändring i och med att man får större möjlighet att klara sig vid en låg blodsocker-känning. Ett större skyddsnät under fötterna. Samtidigt så ställer jag mig skeptisk till att en sådan förändring skall kunna ske så snabbt som på bara några få dygn. Det brukar ju generellt krävas en rätt lång tid för att förändra något i hur kroppen fungerar. Detta återstår för mig att söka svar på.

 

Maten idag - lunch hos mina föräldrar - blev panerad torsk. Panering bör ju egentligen undvikas, men det var en ytterst liten mängd, uppskattningsvis cirka 8-9 gram kolhydrater. Till fisken hade jag spenat och tre kokta ägg. Samt lyxade till det även med en finn crisp-brödskiva - vilket står bakom den något höga kolhydratmängden idag. Till kvällsmat tog jag resten av LCHF-pannkakorna med grädde. Samt chokladbiten, potatismjölet och gröna teet som precis tagit slut.

 

dag_007_mat.jpg

Fett: 135,20g

Protein: 68,46g

Kolhydrater: 24,67g

Kalorier: 1588

Skaldeman: 1,45

 

Jag lyckades ändå hamna precis under min självutsatta kolhydratgräns på 25 gram. Så helt misslyckat känns det ändå inte. Annars idag så har det blivit ytterligare omkring fyra timmars promenad med sonen. Tack och lov i aningen svalare väder (men ej mycket). Sänggående blir åter igen alldeles för sent, vilket jag behöver jobba på framöver, i synnerhet när fruns semester väl tar slut, så jag orkar tackla mina elva timmars-solodagar med sonen. Det är verkligen inte bara att ta hand om en mini under så långa dagar, fem dygn i sträck.

 

För övrigt så känns allt helt supert med kosten. Det är inte mycket jag saknar från det man bör avstå med LCHF. Pastan med makaroner och spaghetti klarar jag mig utan. Ris och potatis har jag inte ens reflekterat över. Det som känns mest är bröd av olika slag, både till mat och i sig självt. Pajer, kebab med bröd, pizza, korv med bröd, hamburgare med bröd. Sådant kan jag känna lite sug efter ibland, men inget kraftigare som stör. Oftast väldigt lätt att fokusera bort och ersätta med andra tankar.

 

Dessutom har jag hittills ej upplevt något starkare kolhydratsug ännu. Aningen märkligt kan jag tycka, i och med att jag läst så mycket om det. Samt att teorin bakom känns så solid. Hjärnan är van att fungera på kolhydrater. När kroppens kolhydratnivå minskar så reagerar hjärnan till slut på att dess bränsle försvinner. Varvid hjärnan signalerar dess ägare att trycka i sig alla kolhydrater denne kan få tag på. Jag förberedde mig mentalt på en tung kamp, men än så länge så har inget blod spillts. Kanske suget väntar på sig och inträffar imorgon eller om ett par dygn. Eller så kanske jag hör till dem få som klarar sig lindrigare undan. Kanske bör jag vara enormt tacksam och glad för att jag fått slippa detta starka sug...

 

Ser fram emot vecka nummer två. Särskilt invägningen på lördag då jag borde få se lite mer seriösa siffror. Hoppas på att få blodsockret på ordentlig nivå, dygnen runt, om ej alltför länge. Och fortsätter självfallet rapportera om allt som sker. Som vanligt har jag även en daglig vlog till detta som kan nås via denna länk.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Brödet var det jag saknade mest, och det jag egentligen mådde mest dåligt av. Nu saknar jag det inte alls, konstigt nog. Trots att jag tillåter mig glutenfritt bröd ibland så köper jag det sällan, och gör inte ens fröknäcke längre.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 008 - Ändringsbehov

I morse vaknade jag på samma sätt som igår. Igår var det klockan sex på morgonen utav lågt blodsocker på 1,9. Idag blev det klockan åtta av ett blodsocker på 2,1. Jag vet att jag tidigare har klagat på mina höga morgonvärden, men att ständigt vakna med känning av lågt blodsocker är inte direkt jippi det heller. Detta trots att jag sänkte mitt långtidsverkande insulin igår från 15 till 14 enheter.

 

Antagligen är det den resistenta stärkelsen som står för dessa låga morgonsocker. En av dess specifika effekter är att ge ett lägre (eller inte lika högt) morgonblodsocker. Kan hända att jag får lite för mycket av det goda. Så jag har i princip tre olika försök till lösningar att ta till. Endera kan jag fortsätta sänka mitt långtidsverkande insulin och se om det eventuellt kan leda till normalt morgonblodsocker. Dock måste jag i sådana fall hålla noga koll på övriga dagen och se så jag ej börjar ligga för högt i blodsocker, vilket då skulle tyda på att jag sänkt insulinet för mycket.

 

Lösning två vore att sluta helt med resistent stärkelse. Sluta dricka mitt potatismjöl om kvällarna. Detta skulle nog rätt säkert leda till högre morgonvärden. Problemet är att den resistenta stärkelsen har en rad andra hälsoförbättrande egenskaper som jag skulle gå miste om. Egenskaper som stabilare blodsocker, effektivare tackling av kolhydrater m.m. Så att sluta helt med mitt potatismjöl känns som ett mindre lockande alternativ.

 

Tredje lösningen vore att halvera, eller kraftigt minska, mängden potatismjöl per dygn. Jag vet ej om det fungerar på det sättet. Men min logik menar på att mindre mängd resistent stärkelse, lika med en svagare blodsockersänkande effekt. Och därmed högre morgonsocker. En fjärde grej att försöka med vore att dricka potatismjölet tidigare under dagen. Kanske en ändrad tid kan ge ändrad effekt? Hittills har jag tagit mitt potatismjöl precis innan kvällsmaten, någon gång mellan 19 - 19:30 oftast. Om jag dricker det mitt på dagen, eller direkt på morgonen, kanske det skulle göra skillnad på effekten till morgonen efter?

 

Planen nu är att bekräfta läget. Jag kör på precis lika. Tar 14 enheter långverkande, samt dricker samma mängd potatismjöl innan kvällsmaten. Ligger jag lågt imorgon igen så blir det att försöka mig på en ändring. Antagligen blir då första försöket att minska mängden resistent stärkelse till åtminstone hälften. Men vi får se hur det utspelar sig imorgon.

 

Till mat idag blev det köttbullar med bearnaisesås. Samt kvällsmat bestående av två hamburgare med ost, spenat, och tre stekta ägg. Även choklad och grönt te som vanligt.

 

dag_008_mat.jpg

Fett: 156,94g

Protein: 91,00g

Kolhydrater: 11,02g

Kalorier: 1814

Skaldeman: 1,54

 

I övrigt har jag inte så mycket annat att säga om måndagen. Blev endast en promenad idag på cirka 135 minuter. Under förmiddagen var vi iväg till Avholmsberget för att beundra utsikt och ta en fika. Ett litet semesteräventyr bara för att ge smulan variation till vardagen. Passa gärna på att kika på tillhörande vlog som ni kan nå via länken här.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 009 - Verkligheten kallar

Sista dagen på fruns semester har just nått sin ände. Det har varit ett par riktigt sköna och avlastande veckor, med en och annan dagsutflykt och några badbaljeomgångar för sonen. Morgonblodsockret låg aningen bättre idag faktiskt. Inte lika lågt som tidigare mornar. Inte tillräckligt lågt för att väcka mig med ännu en känning. Med det så väljer jag att fortsätta med mina två skedar potatismjöl, samt de 14 enheter Lantus (långverkande insulin) som jag gått ned till. Förhoppningsvis så har jag funnit en bra avvägd kombination.

 

Dagens matintag hamnade rätt så lågt. Mycket på grund av den olidliga värme som varit de senaste veckorna så har aptiten ej varit vidare hög hos mig. Törsten däremot är det inget fel på! Maten idag blev ett par skivor hushållsost (som snacks), samt kvällsmat med två barbecue-kotletter, äggröra på tre ägg, vanliga 50g spenat samt 50g hemlagat vitlökssmör. Därutöver min fyrkant mörk choklad, potatismjölet samt en kopp grönt te.

 

dag_009_mat.jpg

Fett: 107,25g

Protein: 84,78g

Kolhydrater: 3,41g

Kalorier: 1301

Skaldeman: 1,22

 

Onsdagen har för övrigt varit rätt så lugn. Ett par längre promenader, med frun som sällskap på ena. Passat på att njuta av stundtals molnighet under mina cirka 3,5 timmars traskande. Det är verkligen litet av en höjdpunkt av dagen att komma ut på stadsrundan och se lite folk. Bara att invänta behagligare väder nu när den tryckande sommarhettan förhoppningsvis stegvis släpper sitt grepp om utemiljön.

 

Jag känner att det kan bli lite väl stressigt (och energitömmande) att komma iväg till gymmet tre kvällar i veckan. Det är knappt så tiden räcker till som det redan är. Med tanke på att jag helst vill ligga till sängs senast elva på kvällen (22:30 vore idyllen). Känns i alla fall bra att börja med en kort vecka. Endast torsdag och fredag innan helgen anländer. Nästa vecka dock, då blir det full körning från måndag till fredag. Som vanligt kan du gärna passa på att kika på dagens vlog-video.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 010 - Segt och trött

Denna torsdag har känts ovanligt seg. Ingen direkt överskottsenergi. Inget driv att anstränga mig det minsta utöver de mest nödvändiga rörelserna. Kanske det beror på vädret. Kanske det beror på första ensamma dagen med sonen efter en längre tid med frugan hemma. Hursomhelst så har jag ändock tagit mig genom den, samt tillryggalagt ytterligare två promenader på sammanlagt cirka fyra timmar. Under kvällspromenaden fick jag njuta av några sporadiska regndroppar. Men på grund av samtidig tryckande sol så märktes regnet knappt.

 

Jag har börjat kapa det mindre "mellanmålet" som jag brukar äta en bit in på eftermiddagen. Det blev ofta mycket samma och lika. Tröttnat på det och orsakar nu mer huvudbry än vad jag känner det är värt. Dessutom gick det jättebra med endast huvudkvällsmålet igår och känns minst lika bra idag. Visst går jag miste om en mindre kalorikälla, men det går alltid att lasta på en tesked bea extra till kvällsmaten istället.

 

Dagens kvällsmat apade jag efter Tommy, då hans omelett och korv igår såg riktigt smarrigt ut. Så dagens mat blev därför en stor omelett (på tre ägg) med 65g riven hushållsost som fyllning, tre mjölfria varmkorvar, 50g spenat och rikligt med bea. Dessutom potatismjölet och efterrättsrutan 10g 90-procentig choklad. Det gröna teet skall jag svepa lite senare. Även ett par skivor hushållsost har slunkit ned i rollen som snacks.

 

dag_010_mat.jpg

Fett: 129,23g

Protein: 62,98g

Kolhydrater: 4,7g

Kalorier: 1456

Skaldeman: 1,91

 

Annars är det rätt så lugnt. Upplevde lite orolig mage igår kväll, men inget ihållande. Känns bra med endast fredagen kvar till helgen, samt att för ovanlighetens skull få känna lite svalkande drag genom de kvällsöppna fönstren. Lördagens invägning börjar också göra sig påmind oftare och oftare. Riktigt spännande att se hur vikten fortsatt, samt omkretsen. Även jämförelsebilder skall tas, vilka jag ännu ej är redo att lägga upp på ett tag. Men de kommer, lite längre fram!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 011 - Sår och utmattning

Ytterligare en dag med stabilt och bra blodsocker. Finns ej mycket mer kvar att önska på den punkten. Upplägget med två dryga matskedar potatismjöl innan kvällsmaten, plus 14 enheter Lantus (långtidsverkande insulin) tycks vara den magiska kombinationen för min del. Jag har känt mig rätt så utmattad idag, mer om det längre ned. Tror ej det beror på LCHF-kosten dock. Det är en rad andra variabler i spel med den biten.

 

Maten idag blev ännu mindre (energimässigt) än igår. Men är man mätt så är man mätt. Tänker ej sitta och tvinga i mig ytterligare mat. Vad var det då som mättade? Jo, förutom två ostskivor tidigare under dagen (som småsnacks) så åt jag 50g spenat, en laxfilé samt tre smörmosade ägg (50g smör) och så chokladrutan tillsammans med 50ml uppvispad grädde. Störtmätt! Men utan någon form av illamående, varken direkt vid bordet eller nu i efterhand! Mättnaden med LCHF-kost måste klicka några andra knappar än de som kolhydratkosten slänger sig över.

 

dag_011_mat.jpg

Fett: 107,16g

Protein: 47,56g

Kolhydrater: 4,66g

Kalorier: 1124

Skaldeman: 2,05

 

De senaste dygnen har varit extra krävande, främst på min energi och annars rätt så goda positivism. Orsakerna till detta är med största sannolikhet dels den extrema hetta som bara fortsätter och fortsätter. Som ett tryckande slag i ansiktet vid varje promenad och vistelse utanför ytterdörren. Vädret börjar kännas lite för drygt nu för min del och hösten, med kallare grader, kan inte komma snart nog.

 

Vidare har vi en biprodukt av denna hetta - nämligen att jag svettas hyfsat duktigt. Och problemet med det är att min svett, av någon anledning, är mycket frätande. Vilket märks inte minst i byxor (oavsett material), boxershorts, glasögonskalmar, huvudkudde m.m. Jag lyckades arbeta mig genom ett par högkvalitativa snickarbyxor på mindre än fem månader - med endast svettens förtjänst. Det är förstås inte bara kläderna som går hårt åt, utan likaså min egen hud.

 

Jag bör helst ställa mig i duschen direkt efter hemkomst om jag varit ute och svettats. Sätter jag mig ned framför datorn en halvtimme, då hinner svetten göra ett ordentligt nummer på mig själv. Vilket resulterar i extremt ömmande hud och till och med någon form av "knotterbildning". Om det är mikroskopiska sår + sårskorpor, eller någon annan slags reaktion, det har jag ingen aning om. Tar dock några dagar för det att fullt läka (såvida jag ej gör om samma misstag igen innan dess).

 

Nu var det precis ett sådant misstag jag gjorde i tisdags när jag, istället för att gå hem efter en lång, varm kvällspromenad, beslutade mig för att traska vidare och hälsa på mina föräldrar en sväng, medan frun var borta på dansträning. Så jag fortsatte dit och blev sittande ute i deras hammock i cirka 45 minuter. Det orsakade rejält sönderfrätt hud överallt där perspirationen varit som kraftigast, vilket jag fått äta upp sedan dess.

 

Som läget är nu, samt varit de senaste dagarna, så kan jag knappt sitta, ligga eller röra på mig överhuvudtaget utan att det är något område som svider som attan. Denna konstanta irritation tär på hela min sinnesstämning och gör mig onormalt lättirriterad emellanåt. Släng på den ofantliga hettan (vilket även var något av grundorsaken till detta) och promenaderna, samt dagarna i helhet känns just nu mer krävande och mentalt utmattande än något annat. Att inte ens kunna kasta sig ned på golvet och leka runt med sonen, utan att det skall smärta här och var, det är inte roligt alls!

 

Helst av allt vill jag bara ligga ned och vänta ut tiden (om jag lyckas hitta någon måttligt komfortabel ställning). Men som föräldraledig så måste man bita ihop och hålla igång. Nu är det bara till att försöka hålla sig torr, tvättad, så svettfri som möjligt, och hoppas på att pinan skall läkas undan så snart som möjligt. Försöker även lägga mig extra tidigt, ej senare än 22:30 - då jag hört någonstans att kroppen skall läkas som bäst mellan 22:00 - 04:00 om nätterna (eller något ditåt). Bara att kunna röra mig igen kommer höja moralen enormt! Hoppas på att läget hinner bli bättre under helgen, annars kan det bli en rätt tuff femdagarsvecka som väntar.

 

Aningen långt inlägg idag. Men men, så blir det när personliga prylar dyker upp. Imorgon skall det åter vägas och mätas och blogspot-bloggen kommer uppdateras med aktuella siffror. Nästa vlog kommer även upp imorgon där jag också rapporterar vikt och mått. Känns ej så nödvändigt att vlogga de dagar som blir och är samma lika. Därför gårdagen och dagen utan någon ny YouTube-video. Trevlig helg till er som läser, så hoppas jag på samma sak åt mig själv också!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Funkar inte nån hudkräm som lindring?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Funkar inte nån hudkräm som lindring?

Har hört många som använder kokosolja utvärtes. Inte testat själv dock.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har hört många som använder kokosolja utvärtes. Inte testat själv dock.

Kokosolja är bra. Har använt både i hårbotten när jag har haft kli, och för att smörja in torr hud och för sårläkning. Men jag kan rekommendera Aloe Vera, som är SÅ svalkande. Har Urtekrams hudkräm som fungerar mkt bra men det finns säkert andra med Aloe Vera. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst, kokosolja är bra, både som hudkräm och duscholja. Men till de besvär du beskriver, skulle jag snarare rekommendera babypuder! Framför allt där sådan irritation sitter på ställen där man rimligen måste ha kläder på sig, som skaver och förvärrar eländet. Babypuder! (Oparfymerad talk.) Potatismjöl fungerar på liknande sätt, men är inte riktigt lika effektivt.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ Alla: Tusen tack för alla era tips och råd! EVS, du är inne på min kommande åtgärd. Jag ringde nämligen och rådfrågade sjukvårdsrådgivningen igår kväll och fick direkt förslaget att prova med just oparfymerad talk, som tydligen skall gå att införskaffa i närmsta apotek. Fick tyvärr ej tillfälle att plocka upp en förpackning idag, men under söndagen så blir det av! Skadorna känns aningen lindrigare idag och är förhoppningsvis läkta inom de närmsta dygnen. Därefter är det bara att göra vad som krävs för att undvika samma elände i fortsättningen. Förhoppningsvis är talken lösningen på problemet.

 

 

Dag 012 - Släktträff och vändningar

Vikten under senaste veckan: nio hekto nedåt. Magomfånget nio millimeter kortare. Jag känner mig nöjd och ser fram emot nästa lördag. Förhoppningsvis kan jag komma ned under 80 kilo innan augusti månad passerat. Det känns definitivt enormt bra att såväl vikt som mått går åt rätt håll! Om jag förstått LCHF rätt så kommer kosten i sinom tid leda till min idealvikt. Fast klart, frågan är ju hur man avgör om en avstannad viktminskning beror på att ens viktnormalisering är färdig, eller om man bara nått en platå och behöver justera makron. Skulle jag få välja så hade jag gärna kommit ned till 75 kilo eller under, mot mina 185 centimeter i längd. Aningen lågt kanske, för att vara man och så, men att få känna mig skapligt slimmad är något av en sidodröm med kosten.

 

Två vändningar att tala om idag faktiskt. Dels en antydan till vändning med blodsockret som fått för sig att ligga ett par enheter för högt idag. Fortfarande lika otroligt stabilt, men snarare mellan 7 - 9 mmol/l istället för 4 - 6 som är det hälsosamma. Funderar på om det blev för stor sänkning på långtidsverkande insulinet ändå. Provade ta 15 enheter nu till kvällen. Se om det blir någon skillnad imorgon. Bara det ej är något annat som påverkar, så som hettan, eventuell vätskebrist eller något (om det ens kan påverka blodsockret på så sätt). Potatismjölet har jag fortsatt äta precis lika som tidigare.

 

Maten idag blev beställning från Thai-kök som vi sedan åt hos mina föräldrar. Jag beställde en form med wokad kyckling, till vilken jag tog egenlagad äggröra, spenat och en hel del av Eriks currysås. Till kvällsmat blev det en blyg bit brieost (provsmak), samt grädde, choklad och potatismjöl. Och nu, i skrivande stund, sörplar jag på mitt gröna te. Då vi åt borta så har jag tyvärr ingen bild att presentera. Så det får bli rakt till mina makron istället.

 

Fett: 135,01g

Protein: 82,43g

Kolhydrater: 6,63g

Kalorier: 1574

Skaldeman: 1,52

 

Den andra vändningen verkar vara på skadefronten. Jag har besvärats något mindre idag, samt sett till att hålla alla jädrans områden så torra som möjligt. En ordentlig natts sömn hör verkligen till grunderna för att få detta att gå över. Sedan är det bara att blicka fram emot svalare grader och ankommande höst!

 

Lördagen har spenderats i gott sällskap. Frun, son, bror och kusin, vi fem var iväg och spelade minigolf under förmiddagen. Under klarblå himmel och stekande sol. Men jag hade för roligt för att bry mig om svettvädret just då. Därefter blev det gemensam lunch hos föräldrarna, som nämnt. Därpå följde ett par timmar alltid lika enormt roligt retro-spelande. Mario Kart 64 på brorsans gamla Nintendo 64-konsol. Ett spel vi tre har spelat tillsammans sedan årtionden tillbaka. Lite nördig får man väl vara med jämna mellanrum, trots att man är nybliven farsa? :)

 

Sedan avslutades dagen med lugnt slappande ute på den skuggbelagda altanen, konverserandes om mängder av gamla nostalgiska minnen från tider då våra mor- och farföräldrar levde, våra upptåg som barn, ända fram till vad som komma skall och planerats.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 013 - Omelett-tacos & gallanfall

En vanlig söndag, spenderad på vanligt vis, i samma vanliga sommarhetta. Blodsockret kan jag ej avgöra om det blivit någon förbättring på av min senaste Lantus-höjning på en enhet (upp till 15). Jag låter det gå ytterligare något dygn för att se hur det ter sig.

 

-----

 

Nu har det gått ett par timmar sedan första stycket precis ovanför. Ej längre en helt vanlig söndag. Frun åkte precis på ett mycket akut och allvarligt gallanfall. Hon har råkat ut för sådana tidigare när hon råkat äta något hon ej tål. Men denna gång var det tio gånger värre. Sjukvårdsrådgivningen hörde hur frun kved i bakgrunden när jag ringde för att rådfråga om möjliga förmildringsalternativ, och sade rakt ut att det bara var att åka in till akuten för smärtstillande och undersökning.

 

Så nu är frun på akuten och jag sitter hemma med nylagd son som sover aningen oroligt vad det hörs. Jag väntar uppe på att hon skall höra av sig så snart hon får möjlighet. Söndagens mat, för att verkligen hoppa mellan ämnena, blev tacos/tortillas. Det var vad det bjöds på. Jag sprang in på ICA Maxi för att se om de hade något lågkolhydrat hemma, men tyvärr. Så det slutade med att jag fixade en omelett på tre ägg och lite grädde, vilken jag fyllde med 100g riven ost och 130g köttfärs. Till omeletten tog jag cirka 30g av vardera erbjuden grönsak (något mindre av majsen dock). Senare till kvällen tog jag en till bit brieost för att höja fettkvoten en smula. På grund av alla grönsaker så drog kolhydraterna iväg en bit. Och eftersom vi åt hos mina föräldrar så har jag ej någon bild på den ytterst smarriga måltiden.

 

Fett: 121,31g

Protein: 103,18g

Kolhydrater: 14,47g

Kalorier: 1567

Skaldeman: 1,03

 

Annars var det som sagt en vanlig söndag. Ett par längre promenader med sonen ute i den evigt stekande hettan. Vi fick dock besök av kusinen en sväng på sena eftermiddagen innan han skulle ta bussen tillbaka hem. Lite fler trevliga samtal, varpå vi ej kommer träffas igen förrän på julafton, för vår årliga julbordssammankomst.

 

Nu känns det dock att fokus snarare vill krypa iväg till telefonen, som hittills förblivit knäpptyst av sig. Det har gått ett par timmar nu sedan hon for in. Förhoppningsvis så löser det sig så snart som möjligt. Men jag blir i alla fall uppe ett tag till, med telefonen precis bredvid.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hoppas frun mår bättre idag!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker att ditt proteinintag svänger ganska mycket från dag till dag. Om du orkar, försök ligga på stadiga 80 gram per dag och se om blodsockret blir ännu stabilare (bara en tanke jag fick efter att ha läst all den mycket detaljerade information du postar). Smörgåsskinka/kalkon är bra att komplettera upp med eftersom det inte innehåller så värst mycket annat än protein och är lätt att räkna (varje skiva brukar väga 5 gram).

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ PiaB: Tackar tackar, det gör hon! :)
 
 
@ ɐuuɐ: Jag har faktiskt ej fokuserat så mycket räkning på just proteinet. Men har fått intrycket att det kan finnas lite hjälp att hämta där om man får problem med viktminskning, hunger eller, som du säger, blodsockret. Jag kommer låta proteinet sköta sig självt ett tag till så får jag se hur allt ser ut om ytterligare ett par veckor. Har jag fortfarande dagsvis problem med blodsockret, då får jag börja se om jag finner något samband med sockret och olika proteinnivåer. LCHF skall ju trots allt vara så "otroligt självgående och absolut ingen räkning alls nödvändig" - så jag ger det påståendet en chans först. Men fungerar det inte så är jag ej sen med att dra fram papper, penna och räknare! Tack så mycket för dina tips och råd!
 
 
Dag 014 - Stabilare & brödsug
Lika bra att jag börjar med frugan. Nattens gallanfall gick till sist över, efter ett par timmars vistelse på akutmottagningen. Framåt tvåtiden fick jag ett sms om att hon väntade på skjuts hem igen. Hon har fått några piller, ett recept och skall bli kallad för vidare undersökning om någon eller några veckor. Idag har hon mått rätt så okej och var iväg till jobbet på eftermiddagen. Själv är jag glad att hon ej behövde stanna över natten då det hade varit en tuff uppgift att få tillräckligt med sömn, samt ta hand om sonen på egen hand.

Idag har jag sett ett stabilare och bättre blodsocker igen (förutom att jag vaknade med en känning på 2,3 i blodsocker). Nu har jag åter gått ned till 14 enheter Lantus för att se vad som händer imorgon. Under dagen har blodsockret hållit sig mellan 3,2 och 4,1 - utan fler känningar. Aningen lågt, men trots det är jag nöjd. Som vanligt har det tillryggalagts cirka fyra timmars promenad fördelat på två tillfällen.

Till mat idag så började jag med ett litet för-snacks med fyra köttbullar plus bea. Kvällsmaten sedan bestod av 50g spenat samt en omelett på tre ägg, 75g riven hushållsost, 100g skivad brie samt 100g köttfärs. Dessutom potatismjölet, två matskedar, och en 10g ruta mörk choklad till efterrätt. Och så mitt gröna te förstås. Nu råkade det vara så att hela omeletten gick totalsönder och förvandlades till en enda gräslig (men god!) röra på tallriken. Ej värdigt för någon bild! Intagen blev:

Fett: 115,04g
Protein: 92,17g
Kolhydrater: 6,74g
Kalorier: 1439
Skaldeman: 1,16

Betydligt bekvämare väder idag över Glada Hudik! Helmulet på himlen, samt sporadiskt mediumregn under eftermiddagen. Det var som natt och dag att vara ute och gå. Som jag njööööt! Ej behöva torka svetten ur pannan för vart tionde steg. Ej behöva dra av sig en genomsvettig T-shirt efter hemkomst. Ingen hamrande hetta som skoningslöst slog ned i huvudet och ansiktet på mig. En underbar vändning från övriga sommaren!

Regnet lyckades helt oväntat trigga mitt brödsug dock. Efter regndropparna börjat slå ned i asfalten så steg en nyregnsdoft som helt sonika påminde mig något så otroligt om doften av nystekta glödhoppor. Inte för att risken var direkt befintlig att jag skulle springa hem, leta fram recept, ner och handla, hem igen och börja baka och steka - men det sög tag i smakminnet något rejält! Måndagen är nu avklarad, felfri och det är dags för sängen. Skall bli skönt att sova ikapp gårdagsnatten!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 015 - Godaste hittills

Drygt två veckor in nu och tisdagen har passerat mer eller mindre problemfritt. Blodsockret har idag legat mycket stabilt mellan det lägsta på 5,6 och som högst 6,2. Absolut nöjd med det! Dessutom slapp jag vakna med känning igen när jag åter gick ned till 14 enheter långtidsverkande. Fortsätter lika idag och ser vad som händer. En faktor att börja ta hänsyn till, om blodsockret skulle fortsätta variera från dygn till dygn, är proteinintaget. Möjligt att ett lägre, kontra ett normalt (eller högre) intag av protein ger olika effekt på blodsockret och dess beteende.

 

Maten idag var absurt välsmakande! Helt klart den godaste LCHF-klassade maten jag ätit hittills. Och har svårt att tro att jag någonsin skall finna något godare. Idag förtärde jag en Texas Longhorn Ribs, inhandlad på ICA. Då den medföljande såsen innehåller vetemjöl, bestämde jag mig för att för första gången testa ICAs bearnaisesås med chilismak. Därutöver blev det 50g spenat och tre kokta ägg. Samt ett par ostskivor till snacks och mitt vanliga potatismjöl, mörka choklad och gröna te.

 

Kombinationen av ribsen och chili-bean var helt fenomenal! Kommer nog helt gå över till chili-varianten från och med idag (förutom till korv möjligtvis, då jag kan fortsätta med vanliga bearnaisen). Dessutom fick jag sitta och äta för finger, precis som bakre dagar. Skära isär de köttvävda benen för att sedan äta rent var och ett för hand, samt plocka lite spenat och ägg emellanåt. Redigt gott och kan varmt rekommenderas! På grund av 400g ribs så blev proteinet lite väl högt och fettkvoten inte den bästa. Men men, det är i alla fall bättre än kolhydrater.

 

dag_015_mat.jpg

Fett: 81,86g

Protein: 110,51g

Kolhydrater: 4,11g

Kalorier: 1225

Skaldeman: 0,71

 

Dagen för övrigt har varit helt okej. Mildare och skönare väder idag igen med en hel del moln på himlen. Gjorde dagens två promenader rakt igenom njutbara, jämfört med övriga sommaren. Jag hör absolut till dem som hurrar och klappar för att hettan äntligen verkar ha släppt sitt grepp om landet. (Samtidigt som jag får gratulera alla som njutit som tusan av alla trettiogradersveckor.)

 

Inget bröd- eller sötsug idag. Mätt och belåten hela dagen och även så med övriga familjen. Dock är det aningen kämpigt för sonen som räds att dynga. Tror han varit hård i magen vid något, eller ett par, tidigare tillfällen. Vilket då har gjort ont för honom. Så nu verkar det som han har stark ångest inför nummer två. Det gör att han håller tillbaka och kämpar emot så länge han bara kan, vilket i sin tur bara förvärrar läget när han ej kan hålla emot längre. Dessutom så visar det sig på hans humör också. Jämfört med hur otroligt glad och lättad han blir efter varje gång det är över. Imorgon eftermiddag skall vi ta honom till en barnläkare som skall ta lite blodprov och göra lite allergitester m.m. Se om det är något han ej tål m.m.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Finns ICA-bearnaisen överallt? Brukar köra Erik Lallerstedts men är inte helt nöjd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ may: Ingen aning. Jag har faktiskt aldrig tittat efter den i andra ICA-butiker utöver Hudiksvalls ICA Kvantum. Tror inte den säljs utanför ICA-butiker dock. Men gooood som attan kan jag lova!

 

 

Dag 016 - Röra och energi

Blir ett kortare inlägg idag då det är sent och jag behöver lägga mig. Lite av kvällen har gått åt till ytterligare ett par YouTube-klipp. Bland annat ett för summering av andra LCHF-veckan (vilken kommer upp imorgon förmiddag), samt ett klipp rörande lite allmänt om hypoglykemi (lågt blodsocker). Varför det är en av mina största faror till en obruten LCHF-kost, samt ett misstag jag alltid gjort i samband med lågt blodsocker, ända fram till för några år sedan.

 

Onsdagen har varit lugn. Blodsockret legat bra och stabilt. Inga känningar (dock i närheten under förmiddagen då jag låg nere på 3,0 men hann ej få någon känning utav det). Två promenader som vanligt med sonen i bärsele. Ute i sammanlagt cirka fyra timmar i skönt, om än något tryckande hetta idag igen.

 

Maten idag blev först fem köttbullar med min nyupptäckta chili-bea (bara för att få smaka på't igen). Sedan en mycket lyckad kvällsmat bestående av laxfilé, spenat och en liten röra jag gjorde på 100g majonnäs, 60g räkor, två kokta finhackade ägg, lite salt, vitpeppar och en hel del dill. Smakade utmärkt! Dessutom mina två matskedar potatismjöl, en ruta 90-procentig choklad och grönt te. Absolut nöjd med dagens makron!

 

dag_016_mat.jpg

Fett: 145,47g

Protein: 79,15g

Kolhydrater: 7,68g

Kalorier: 1664

Skaldeman: 1,68

 

Vi var till barnläkaren med sonen (som dock lyckades klämma ur sig en hel del idag, såväl på morgonen som på kvällen). Men där hände inte mycket. Han ställde några frågor, klämde honom lite på magen samt ordinerade fortsatt medicin som vi hittills givit honom. Vilken vi nu skall fortsätta med i åtminstone sex månader framåt. Lactilos eller hur det stavas. Vi fick även remiss till ett allmänt blodprov som brukar tas i samband med liknande problem, vilket vi skall boka tid för.

 

Under andra promenaden kände jag en rejäl energikick från ingenstans. Inget jag direkt upplevt tidigare. (Säger inte att det nödvändigtvis berodde på LCHF-kosten.) Men kändes härligt på något vis. Slutade med att jag gick sista biten av promenadsträckan med extra kvicka steg. Men jag kan ha varit glad för något annat eller så, som smittade av sig. Den riktiga, ordentliga, energiboosten förväntar jag mig om ett par månader eller så, när kroppen förhoppningsvis börjar anpassa sig till ketondrift. Det kommer bli en upplevelse (om jag lyckas)!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Edit: För er som vill veta men ej vill läsa så har jag allt om blodsockret nedan summerat i en vlog-video.
 
 
Dag 017 - Lågt socker & argsint hund
Någon ändring måste göras. Frågan är vad. Det finns ett antal alternativ att välja emellan. Problemet är återigen lågt blodsocker. Denna gång vaknade jag klockan 04:23 av en kraftig känning. I och med att LCHF-kosten har sänkt min "känning tröskel" så vet jag att om jag känner av en kraftig hypoglykemi, då ligger sockret rejält lågt! Upp ur sängen och bort till blodsockermätaren. Precis som jag satte mig framför mätaren övervägde jag om jag egentligen skulle ta mig direkt till köket för en klunk mjölk och ett par dextrosoltabletter. Men jag satt kvar och mätte mitt blodsocker.
 
Sockret låg på ett komma någonting. Jag kunde ej se displayen tillräckligt, främst på grund av ljusartefakter i synfältet, framvållat av det låga blodsockret. Det visade sig senare att jag hade legat på 1,7 i blodsocker. 1,7 är rejält lågt. Nästan farligt lågt skulle jag vilja säga! Samtidigt var jag imponerad över hur LCHF-kosten måste ha påverkat mig, då jag fortfarande var vid mina sinnens fulla bruk (så gott som) och kunde klara mig själv. Trots det superlåga blodsockret. Ett socker på 1,7 hade golvat mig totalt tillbaka på husmanskosten. Inget snack. Jag hade behövt hjälp, kanske eventuellt riskerat koma.
 
Enda förklaringen jag har till att jag fortfarande fungerade i det läget, är att trots att det bara gått drygt två veckor så kanske min hjärna har insett att den kan drivas på alternativa energikällor. Istället för att stänga ned, eller kraftigt handikappa, olika delar av sig själv så kunde hjärnan fortsätta fungera så gott som fullt ut. Oavsett vad som faktiskt ändrats så är jag fortfarande mäkta imponerad! Vidare under torsdagen har blodsockret tenderat att ligga aningen lågt med värden på 2,8 och 3,6 m.m.
 
En förklaring till det låga nattvärdet kan vara det faktum att jag sköt på måltidsdosen kvällen innan. Jag låg på 3,8 i blodsocker innan onsdagens kvällsmat, så jag hoppade över insulinet. Jag kontrollerade sockret innan läggdags (cirka tre timmar senare) varvid sockret hade stigit till 6,8. (Ett tydligt tecken på att man äter LCHF-kost när ett överhoppat måltidsinsulin får blodsockret att stiga med blott tre enheter på hela tre timmar!) Därmed tog jag istället en enhet insulin precis innan sänggående för att förhindra ytterligare höjning.
 
Möjligt att effekten av den sena enheten NovoRapid i kombination med effekten av potatismjölet (resistenta stärkelsen) blev för stark och därmed resulterade i detta låga blodsocker. Hade jag tagit insulinet innan måltiden istället så hade insulinets effekt hunnit gå ur kroppen innan sänggående, varvid potatismjölet fått härja för sig självt och kanske ej tryckt ned blodsockret lika lågt. Men idag har jag i alla fall valt att hoppa över stärkelsen, för att se hur sockret beter sig under natten samt frampå morgondagen. Därefter blir det att ta beslut huruvida jag skall fortsätta vara utan potatismjölet, eller bringa det tillbaka på något vis.
 
En annan ändring jag kommer göra från och med idag är att ta måltidsinsulin till min måltid. I och med att jag kör med periodisk fasta så äter jag endast en ordentlig måltid per dygn. Det är alltså vid ett enda tillfälle jag får i mig dygnets samtliga kolhydrater, vilket kan variera från cirka 5g upp till 15g. Det spelar ingen roll vad jag äter. Det spelar ingen roll vad mitt blodsocker ligger på innan måltiden - jag måste ha minst en enhet snabbverkande måltidsinsulin, så är det bara! Går ej att komma ifrån. Precis som det måste produceras X antal ml insulin hos icke-diabetiker, oavsett hur strikt och kolhydratfattigt de må äta.
 
Genom att ta insulin innan måltiden (vilket man såklart skall göra) så slipper jag blodsockertoppar ett par timmar efter måltiden, samt uppnår ett mindre svängigt blodsocker. Mer stabilitet och eventuellt bättre förutsättningar för att kanske ta tillbaka potatismjölet om ett tag. Sedan kanske det även kan göra skillnad med mängden potatismjöl. Halva mängden (en matsked) kanske har lägre blodsockersänkande effekt än två matskedar. Det kanske även gör skillnad när på dygnet jag dricker potatismjölet. Hittills har jag intagit det precis innan kvällsmålet. Att dricka potatismjölet på morgonen eller under förmiddagen kan ge en mildare effekt på kvälls- och nattsänkningen? Det finns så många olika variabler att testa. Så många olika frågor. Helst hade jag haft ett papper där det står exakt vilket upplägg som är bäst för mig. Men detta är något jag själv måste testa och experimentera mig fram till.
 
Maten idag blev tre kycklingspett med chili-bea som för-snacks. Kvällsmaten bestod av 200g grillad kyckling, äggröra, spenat och en ordentlig klick currysås. Samt choklad och grönt te som vanligt. På grund av frikostigt sås- och beaintag så hamnade kalorierna aningen högt idag jämfört med övriga dagar.
 


 

Fett: 173,20g
Protein: 101,47g
Kolhydrater: 5,98g
Kalorier: 1995
Skaldeman: 1,61
 
Annars har även denna dag varit lugn. En gemytlig mitt på dagen-handel med föräldrarna, då månadens ekonomi hostar damm på grund av ett par olägliga kvartalsräkningar (som nu gjorts om till månadsvis autogiro), samt ett par längre, sköna promenader med sonen. Jag har även smygställt mig på vågen idag, vilkens resultat ser ut att båda mycket gott inför lördagens invägning. Måttbandet har jag dock låtit bli.
 
Irriterande dock med en enormt argsint, fullvuxen schäfer som ofta sitter fastkopplad utanför ICA-butiken. Hunden flyger fram i kopplet, skäller och visar tänder som för att döda så fort jag kommer i närheten. Riktigt obehagligt. Hunden beter sig som om den vore helt rabiat! Sedan går jag ju oftast med sonen i bärsele fram på magen. Hemska tanke om hunden någon gång skulle lyckas slita sig och hoppa på mig. Hinner jag ej parera så blir det ungstackarn som får ta emot de första huggen. Själv har jag inget annat än nyckelknippan med några längre, vassa nycklar att försvara mig med. Vet ej vem jag bör ta detta med dock. Hundägaren direkt, eller om jag skall vända mig till butikspersonalen, alt. polisen. Måste ju finnas några lagar om detta kan jag tycka. Tänk om hunden skulle komma åt att hugga något litet barn eller så...
 
Nåväl, nu skall jag fixa mitt gröna te och fortsätta kika vad som händer med blodsockret utan potatismjölet. Jag hoppas i alla fall att jag kan få sova hela natten igenom utan att behöva vakna av något 1,7 i blodsocker.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 018 - Skiljefritt

Igår kapade jag alltså potatismjölet för att se om blodsockret därmed skulle hålla sig aningen högre. (Jag har även gjort en vlog-video om detta samt anledningen bakom.) Blodsockret har betett sig rätt oförändrat så vitt jag kan se. Dock slapp jag vakna av någon känning mitt i natten. Vilket samtidigt kan bero på att jag tog måltidsinsulinet till maten, snarare än vid sänggående. Sockret låg rätt lågt när jag vaknade, på 2,9, vilket jag valde att korrigera upp med en dextrosoltablett. Efter det har sockret legat extremt stadigt mellan intervallet 3,7 och 4,8 genom dagen. Trots två längre promenader och en hel del härjande med sonen.

 

Även idag har jag valt att hoppa över potatismjölet för fortsatt utvärdering. Så får vi se om jag återinför halva mängden någon gång nästa vecka kanske. En matsked - lite grann bara för att, om inget annat.

 

Maten idag blev 100g kycklingspett med bea som tidigare eftermiddagsfika. Lite hushållsost som snacks, samt kvällsmat i form av LCHF-pannkakor. På grund av all grädde som både ingår i receptet, samt som ätes till i vispad form, så drev kolhydraterna upp. Men fortfarande ingen katastrofmängd enligt mitt tycke. Och på grund av pannkakornas extremt sladdriga och deformerade utseende så valde jag att låta bli kameran idag. I och med att LCHF-pannkakor är så djuriskt mättande så orkade jag bara halva satsen. Så nu har jag en extra måltid som väntar i kylen. Gott gott! Intagen idag blev:

 

Fett: 154,19g

Protein: 55,27g

Kolhydrater: 10,29g

Kalorier: 1633

Skaldeman: 2,35

 

Just nu ser jag mycket fram emot invägningen imorgon! Samt se hur många millimeter bukomkretsen krympt (om några). Det kan bli ett tight race att bryta 80-strecket till nästa lördag. Men å andra sidan är jag väl medveten om att viktminskning ej handlar om hastighet. Snarare tålamod och uthållighet. Jag har ju trots allt hållit på sedan våren 2012 och LCHF är ej något mirakelupplägg som gör att det går två gånger fortare att minska vikten. Jag tar takten för vad den är och blir. Så länge genomsnittskurvan går nedåt så är jag nöjd! Målsnöret kommer nog, förr eller senare.

 

Två promenader idag igen. Problem för sonen att somna på morgonpromenaden (på grund av tand nummer tre och fyra som är på väg att kika fram). Därför blev den första promenaden på hela tre timmar. Dels för att han skulle komma till ro, samt hinna sova till han självvaknade. Eftermiddagsturen blev den vanliga på cirka 90 - 120 minuter. Skönt väder dock, så mig gick det ingen nöd på. Rätt så mulet, milt och svettfritt - precis som jag gillar det.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 019 - Fortsatt problem

(Mycket av blogginlägget finns summerat i senaste vlog-videon.)

Lördag, invägningsdag efter tredje veckan med LCHF. Viktminskning med 1,2 kilo, samt minskad magomkrets med 1,2 centimeter. Jag är helt toppennöjd! Jag har ätit utomordentligt god mat. Riktigt mättande portioner och inte känt någon som helst brist på näringssidan. Det enda som kunde önskas bättre är blodsockret som fortsätter bråka under nattetid.

Jag vaknade inatt igen, någon gång inpå småtimmarna, på grund av ytterligare en blodsockerkänning. Denna gång var jag för trött för att orka kontrollera nivån (antagligen någonstans runt 2,0). Istället gick jag direkt till kylskåpet, tog en klunk mjölk, ett par dextrosoltabletter och en grov skorpa med smör och ost. Därefter sängen igen. Men såklart ej önskvärt att behöva störa nattsömnen på detta vis. Dessutom känns det riskabelt med ett blodsocker som tenderar att ligga farligt lågt under nätterna. Det finns inga garantier på att jag per automatik kommer vakna vid varje känning. Jag har hittills haft en otrolig tur att ha självvaknat innan oförmögenheten och koman satt in.

Uppenbarligen gjorde det ingen skillnad att utesluta potatismjölet (resistenta stärkelsen) från den dagliga kosten. Därmed kommer jag återinföra mina två matskedar potatismjöl från och med imorgon igen. Lösning på nattsockret känns klurigt. Jag har nu dragit ned på det långverkande insulinet till tretton enheter (från fjorton) för att se om det gör någon skillnad. Det är nog mitt enda alternativ som det känns. Fortsätta sänka långtidsinsulinet till dess att nattkänningarna upphör. Samtidigt hålla noga koll på blodsockret under dagarna så det ej tenderar att ligga för högt, vilket i så fall betyder att långinsulindosen hamnat för lågt.

Samtidigt kan det till viss del bero på att jag låg rätt lågt innan jag gick till sängs igår. 3,2 låg sista blodsockervärdet på. Jag tog dock en dextrosoltablett innan jag lade mig. Men det var tydligen inte tillräckligt. Det känns även dumt att behöva äta något precis innan sänggående, eftersom kroppen då får en massa ny mat att måsta processera under natten. Bättre är om kroppen kan fokusera all sin energi på bättre saker. Man skall ju helst äta sista måltiden cirka tre timmar innan sänggående har jag läst.

Känns även dumt att sluta ta måltidsinsulin till kvällsmaten, bara för att försöka säkra ett högre nattblodsocker på det viset. I minst åtta fall av tio kommer det resultera i att blodsockret går upp för högt istället, innan det eventuellt vänder en aning under natten. Det kanske ej handlar om högre än omkring 7,0 - 8,0 men det är ändock för högt och ej bra för kroppen. Men men, nu har jag i alla fall sänkt mitt Lantus-insulin från 14 till 13 enheter och avvaktar resultatet av detta.

Idag har det tyvärr blivit en hel del mer kolhydrater än vanligt. Till lunch blev vi bjudna på kassler, vilken jag inmundigade 200g av. Till det gjorde jag äggröra och åt spenat. Dock bjöds det även på sallad (gjord på gurka, tomat, paprika, majs och sallat), vilken jag åt en del av. Visst, inte den onyttigaste kolhydratkällan, men ändå. Än värre blev det med en skiva finn crisp med smör och ost till detta. Under eftermiddagen blev det 40g macadamianötter till snacks (ej så goda som jag väntade mig, så inga fler sådana). Sedan en mindre kvällsmat bestående av en kvarts portion av resterna från gårdagens LCHF-pannkakor. Ingen matbild idag igen då vi åt hos mina föräldrar och kameran blev kvar hemma.

Fett: 185,21g

Protein: 91,82g

Kolhydrater: 30,67g

Kalorier: 2121

Skaldeman: 1,51
 

Inte mycket annat att tillägga för dagen. Ett par promenader som vanligt på några timmar sammanlagt. Gick morgontur på staden för ovanlighetens skull, medan frugan klippte håret. Sonen överraskade dock rejält på eftermiddagen. Han har alltid varit lite småskeptisk till gräs och inte alls tyckt om att krypa på gräsmattor (känslan av gräs under händerna har han ej gillat). Men idag, efter lunchen, började han sakteligen ta sig ned för den korta altantrappen för att därefter spurta iväg utan hejd till undertecknad som låg och gassade på en filt en bit ut på gräsmattan. Det kanske var något som kom när han fyllde tio månader i torsdags.

Det ser även lovande ut för mig att eventuellt kunna få en 50% anställning på Friskis&Svettis till våren, när det blir dags för sonen att börja dagis (har ej råd att gå med honom hemma så mycket längre tyvärr). Det känns otroligt lättande att ej behöva grubbla lika mycket på framtiden längre, fastän det inte är en säker utkomst riktigt ännu.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du kanske har läkt dig själv och börjat producera eget insulin?  :)

 

Skämt åsido, finns det inga pumpar som kan spritsa ut minimala mängder av såväl insulin som glukos vid behov?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ ɐuuɐ: Jo, jag har tidigare haft insulinpump mellan jag var 15 år, upp till omkring 24, när jag valde att återgå till sprutor. Jag har funderat ibland på att gå över till pump igen, men friheten utan att sitta kopplad till denna pump, den gillar jag. Så vi får se hur det blir. Än så länge så ämnar jag försöka lösa mina känningar med sprutorna som tillhygge. Jag må ej ha lyckats med det så gott som omöjliga att återstarta egen insulinproduktion, men insulinkänsligheten däremot är bättre än jag någonsin kan erinra att den varit! :)
 
 
Dag 020 - Sesambröd
Kortare inlägg idag då det är sent och jag behöver sova. Fortsatt känning idag, framåt 8:30-tiden på morgonen. Detta trots att jag lade mig med ett aningen högt blodsocker på 7,2. Trots det gick det alltså ned till att framkalla en vag känning inpå morgonen. Nu har jag sänkt långtidsverkande insulinet ytterligare och ligger nu på 12 enheter. Om det hjälper, det får natten och morgondagen utvisa.

Testade ett enkelt recept på sesambröd (LCHF-vänligt såklart) vilket... fungerade. Smakade ej så mycket helt självt, men med en hel del smör och ost på så kändes det faktiskt som om jag åt ett riktigt mjölbröd (i konsistens). Hela brödet innehöll sammanlagt strax över sju gram kolhydrater. Vilket jag sedan delade in i mindre smörgåsstorlekar, cirka tio stycken. Vilket resulterar i mindre än ett gram kolhydrater per bröd. Inte illa! Ligger nu nedfrysta i väntan på svagare dagar då suget efter smörgås växer sig större.
 


sesambr%C3%B6d.jpg


Lunch hos föräldrarna idag igen. Dagens kolhydrater har åter dragit iväg. Mycket på grund av stuvad vitkål till lunch (tillsammans med några skivor falukorv samt en skiva stekt fläsk). Samt det sista av mina gräddrika LCHF-pannkakor till kvällen. Men nu är det slut med kolhydratutsvängningarna för ett tag framöver, då dessa mer frikostiga matdelarna skall trappas ned. Dagens intag hamnade på:

Fett: 175,98g
Protein: 42,17g
Kolhydrater: 22,74g
Kalorier: 1821
Skaldeman: 2,71

En kortare promenad idag bara då vi fick avnjuta värsta mysvädret för en gångs skull denna sommar. Vi hann med halva promenaden på förmiddagen innan himlen öppnade sig och regnet störtade ned. Men jag har sagt det många gånger innan - hellre komma hem dyngblöt av regn, än i svett!

Inget potatismjöl idag. Kör igång med det imorgon. Känns inte som det gör så mycket från eller till. Jag får snarare en variabel mindre att bedöma nattens och morgonens blodsocker med. Men, som sagt, nu är det sängen som gäller innan spöktimmer sätter in. Natt natt!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Läskigt med det låga blodsockret. Det som visat sig ha störst effekt på insulinresistens är ju högintensiv träning och fasta. Har du ändrat dina vanor något där kanske?

 

Möjligtvis läge att experimentera med att dela upp doserna också.

 

Bara några tips sådär utifrån..

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ bim: Nej. Faktiskt så har inga vanor ändrats direkt. Träningen fick jag lägga åt sidan pga. tidsbrist m.m. Periodisk fasta har jag oupphörligen kört med sedan jag först påbörjande min viktresa på 108 kilo, våren 2012 (står om det på externa bloggen). Så fasta gör jag om dagarna, men det är inget nyinfört. Jag får antagligen försöka med att sänka Lantusen ytterligare (eventuellt). Går det ändock ej att få till på ett godkänt sätt, då blir det kanske att börja med uppdelning av dosen. Men det gäller även att få in den vanan också. Risken är att morgondosen glöms bort då jag är så van att endast ta Lantusen till kvällen. Tackar så mycket för dina tips, det är varmt uppskattat!

 

 

Dag 021 - Vitlöksbea

Första natten med 12 enheter långtidsverkande insulin (Lantus). Äntligen en hel lång natt utan lågt blodsocker eller känning. Sockret låg aningen högt vid läggdags, på 6,6. Till morgonen hade sockret sjunkit till 4,6. Alltså en sänkning på två enheter under natten. Så det är helt klart att blodsockret påverkas under natten, medan fördelen varit att sockret snarare legat stabilt och så oförändrat som möjligt.

 

Jag vet dock ingen annan lösning än att eventuellt fortsätta experimentera med det långtidsverkande insulinet, då detta är det enda insulin som är aktivt i kroppen vid sänggående och under natten. Måltidsinsulinet hinner ha sin verkan, samt avtaga, innan jag lägger mig om kvällarna. Så frågan är om jag skall prova sänka Lantusen ytterligare, eller fortsätta på tolv enheter ett par nätter till.

 

Under dagen har blodsockret betett sig oförändrat utifrån vad jag har sett på mätningarna. Betydligt stabilare jämfört med nattetid och inga indikationer på att jag börjar få i mig för lite långtidsverkande insulin. Som påminnelse så tog jag hela 27 enheter Lantus när jag åt traditionell husmanskost med kolhydrater som största energikälla. Från första dagen med LCHF sänkte jag Lantusen till 17 enheter. Nu, efter tre veckor, är jag alltså nere på 12 enheter långtidsverkande och funderar om jag skall sänka ytterligare. Ett rätt imponerande minskat insulinbehov måste jag säga!

 

Maten idag blev fyra kycklingspett med bea som tidigare snacks. Kvällsmaten bestod av två stekta kotletter med spenat, två kokta ägg samt test av ICAs bearnaisesås med vitlökssmak. Inte så tokigt faktiskt måste jag medge. Enligt mig så är såväl vitlöks- som chilismaken godare än deras originalbea. Glädjande är även kolhydratmängden som jag lyckats hålla nere på normalare nivåer, fastän proteinet vandrade upp aningen högt istället.

 

dag_021_mat.jpg

Fett: 121,90g

Protein: 115,19g

Kolhydrater: 5,25g

Kalorier: 1612

Skaldeman: 1,01

 

Inte så mycket annat att tillägga idag. Två promenader med sonen som vanligt. Gott om energi och ork dagen igenom. Dock lite extra kolhydratsug kan jag medge. Särskilt åt bröd av olika slag. Hade kunnat halvdöda för ett par dagsfärska tekakor. Men men, just nu känns det passé i alla fall.

 

Inget potatismjöl idag heller. Jag tänker att jag skall försöka kalibrera in långtidsverkande insulinet så bra som möjligt först. När det känns klart, då återgår jag till potatismjölet om kvällarna, och ser om det gör någon skillnad på mitt då, förhoppningsvis, mindre sjunkande nattblodsocker.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 024 - Orken tillbaka

Haft allmän brist senaste två dagarna. Kan ha att göra med alltför sent sänggående. Såväl energi- som aptitbrist. Tisdagen och onsdagen har blivit lugnt spenderade utan några anmärkningsvärda förehavanden eller händelser. Jag väntade helt enkelt på att vinden skulle vända, vilket den verkar ha gjort till idag.

 

Dagens mat blev min andra omgång Texas Ribs - lika otroligt gott som tidigare. Tillsammans med spenat, kokt ägg och chilibea. Samt 130g kycklingspett och mer chilibea tidigare under eftermiddagen.

 

dag_024_mat.jpg

Fett: 134,13g
Protein: 144,78g
Kolhydrater: 12,14g
Kalorier: 1875
Skaldeman 0,86

 

Blodsockret håller sig hyfsat. Jag har fortfarande ej återupptagit potatismjölet, men borde väl göra det snart, för att se hur blodsockret reagerar. 12 enheter Lantus verkar vara en hållbar dygnsdosering utan några nattliga känningar.

 

Som en sidnotering har jag valt att testa att låta helskägget växa ut, för första gången i mitt liv. Man får ju ej ett mer optimalt tillfälle än med cirka åtta återstående månader av pappaledigheten. Jag kan låta skägget växa i lugn och ro. Behöver ej bry mig om arbete, chefer, kollegor, kunder eller annan extern press. Just nu tre och en halv vecka långt, sedan senaste rakningen. Jag har ett halvår som första mål så får vi se hur det känns och ser ut efter det.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En annan god konsekvens av resistent stärkelse är att bakterierna i grovtarmen får lämplig näring som de konverterar till smörsyra, vilket i sin tur både är optimal näring för cellerna i tarmväggen men också skyddar mot cancer. Testa halva tidigare dosen kanske?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och vi hejar på i vanlig ordning!

 

Låter bra att du slutat räkna. Nu ska vi bara sluta titta på vågen så ofta också. Titta på blodsockermätaren istället :)

 

När hösten kom och det blev kallt och blött att springa och cykla så började jag med lite mer intensiv styrketräning. Något jag aldrig gjort förut. Måste säga att det gjort väldigt gott för blodsockret på ett annat sätt än vad lite mer långsam motion gör. Tog ett tag att få in doserna med volym och timing men numera är det ganska stabilt. Senaste hba1c landade på 36 utan egentligen några riktiga dalar och inga toppar över 9. Kan alltså rekommendera det om du har möjlighet :)

Annars är förstås all motion bra motion.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ bim: Tackar tackar! Intressant läsning. Något att fundera över när jag får mer tid hemifrån. Tack för att du delade med dig bim!

 

 

Dag 002 - Vrooom!

 

Morgonvikt: 89,7 kg (till längden 185 cm) Gårdagens: 90,1 kg

 

Vilken underbar morgonvägning denna torsdag! Tisdagen visade 90,0. Trodde jag skulle fimpa 90 till igår, men istället gick det upp till 90,1. Men idag däremot så blev det storklivet nedåt. Jag behöver fortfarande arbeta lite på att lita på kosten, livsstilen, och dess effekt på vikten. Visst känns det trist när vikten står stilla från en vägning till nästa. Men ofta finns det en god förklaring, och oavsett förklaring eller ej så brukar vikten lossna vidare efter ett tag. Så vissa dagar är det bara att bita ihop och fortsätta köra, med blicken mot nästa dag/vägning istället.

 

Jag har precis beslutat mig för att flytta på långverkande insulininjektionen igen. Har tagit den kvällstid (vid 19), men ofta vaknat av lågt blodsocker framåt morgontimmarna. Medan blodsockret verkar haft en tendens att ligga lite högre på förmiddagarna istället. Därför blir det nu Humalog direkt när jag vaknar istället. Denna natt blir första natten med detta nya upplägg. Blir spännande! Dessutom har jag valt att återuppta potatismjölet. Varje förmiddag sveper jag ett större glas vatten med dryga matskeden potatismjöl, samt cirka en halv tesked mineralsalt. Jag vill faktiskt tro att saltvattnet har avhjälpt viss energitorka under förmiddagen och fram mot dagens mitt. Jag har lättare att hålla igång. Så kommer definitivt att dricka denna lilla hälsococktail!

 

 

Så, hur har nya striktheten gått? Faktiskt alldeles utmärkt denna första dag! Jag fick några småimpulser under dagens gång att det skulle vara gott med en rejäl ostskiva, eller ett par fingrar vispad grädde. Men med Kostdoktorns info-film färsk i bakhuvudet (så starkt pushande för mig som den är) så var det inga problem att tänka om. I fortsättningen skall jag kontrollera mig själv med tre frågor när det kommer till något ätbart (i fysisk form såväl som i tankarna):

 

1. Är det dags för middag?

2. Är jag hungrig?

3. Är detta gynnande för min hälsa?

 

Om objektet är något onyttigt eller onödigt så lär svaret på samtliga frågor bli 'Nej', vilket hjälper det rationella i mig att göra rätt val (förhoppningsvis). Blir svaret 'Ja' på en eller flera punkter så är det inte så mycket att fundera över. Då är det bara att käka på!

 

Hursomhelst, endast vatten, potatismjöl, mineralsalt samt några klunkar Pepsi MAX under dagen, fram till kvällsmåltiden. Gick mycket bra som sagt. Ingen hunger (ej heller väntat) och ingen energibrist. Dock märkte jag av en ovanligt tydlig acetonsmak i munnen (eller vad det nu var det luktar som) framåt eftermiddagen (efter dagens 40 minuters träning). Så pass kraftig att jag, tillbaka på kolhydrattiden, hade gissat på att mitt blodsocker legat uppemot 20 - 22 mmol/l. Kontrollerade naturligtvis och låg på 4,0. Tidigare brukar det ofta bli att jag ätit någon ostskiva lite här och där under dagens gång. Kanske munnat på lite färdigvispad grädde m.m. Om den ovanan legat i vägen för denna kraftiga ketonutveckling (?) kanske? Det kan jag bara gissa om. Men jag tar upplevelsen som ett tecken på att saker går mot rätt håll.

 

 

Dagens måltid bestod av lax med gräddstuvad vitkål, dillkryddad ägg- och majonnäsblandning och kokt broccoli. Mättande som tusan, men åt ändå upp på tallriken, fastän det var gränsfall till för mycket. Därefter den obligatoriska efterrätten på 10g 90-procentig choklad (1,4g kh). Vet ej hur pass bra det är för kroppen, men det får väl annars vara det lilla extra jag unnar mig om dagen. Min enda "last" annars är färdig pizzasallad (vitkålssallad) från ICA Maxi. Jag vet att ingrediensen 'socker' står rätt högt upp. Men kan tro att det mesta sockret är samlat i det blöta och blaskiga, vilket jag alltid häller ur salladsförpackningen. Det blir ett fåtal gafflar om dagen, i samband med måltiden. Sedan är det strimlorna av röd paprika förstås, men dem äter jag utan att bry mig, om jag skall vara ärlig. Jag är ej den petigaste av LCHF:are (så länge det inte kommer till onyttigheter).

 

Följde med mor och far och handlade idag. Brukar hänga på dem ibland och plocka lite matvaror, då jag fortfarande står utan en ordentlig inkomst. (Dock väntar jag besked från en jobbintervju som jag egentligen skulle få i början/mitten av denna vecka. Men ännu har de ej hört av sig, så jag skall ringa till dem imorgon och fråga.) Hursomhelst så tog vi vägen mellan godishyllorna där vi stannade upp en sväng. Jag stod där och blickade över hyllorna som tidigare bringat mig enorm ångest och tankeslit, och kände mig helt oberörd. Jag kunde inte låta bli att le lite smått för mig själv, just för avsaknaden av godissuktandets klor i mitt huvud. Hade jag dock börjat gräva mig djupare i tankarna, börjat försöka minnas hur allting smakar. Börjat leka med tankarna hur jag hade fördrivit kvällen/natten om jag hade plockat på mig lite av varje - då hade jag nog inte klarat mig lika oberörd. Så fortfarande viktigt för mig att behålla ett visst avstånd mellan tanke och godis/övriga onyttigheter.

 

Så, inne på 80-sträckan nu. Det känns som att denna raksträcka är mycket viktig och betydelsefull för mig. Att ta mig ned från nyårets 96 till 90, det var bara mer eller mindre en dö-resa. Ty dessa sex kilo gjorde knappt ett dyft på min mage, omkrets, utseende eller annat. Däremot vet jag att mycket händer med mig från 89 till 80. Jag har farit upp och ned mellan 82 - 88 ett antal gånger (när jag fortfarande slet som ett djur mot kolhydratsuget). Mellan dessa vikter sker det en hel del med min omkrets bland annat. Byxorna börjar sitta markant lösare, skärpen kan dras åt mer och mer, och naturligtvis gör det en hel del för min självkänsla också! Så jag är enormt glad att jag nu fått börja knalla nedför viktraddan där tydligare förändringar sker. Det gör att jag kan njuta något förträffligt under resans gång, snarare än att gå omkring och längta till jag passerat den s.k. "dö-sträckan". Nu är det bara att blicka framåt (samt in i spegeln lite då och då)!

 

 

Imorgon är det min jobbardag på Friskis&Svettis Hudiksvall. Det är en underbar kontrast att stå där i receptionen och möta hundratals människor under dagen, jämfört med den smärre instängdhet som ofta ruvar på livet som hemmapappa. (Beroende på vad man gör dagarna till naturligtvis!) Men snö och sämre väder leder lätt till att stanna i hemmet. Fast såklart en enorm upplevelse att vara med min son och se honom utvecklas från dag till dag! Till kvällsmat imorgon blir det det vanliga fredagskäket: Texas Ribs! Gott, gott, gott! Det har blivit ersättningen till mina tidigare fredagspizzor. Lite chilibea, kokta ägg och babyspenat till. Finns inget godare (enligt mina smaklökar såhär långt)!

 

Tack för att du läser och ha en finfin fredag!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 003 - Vroooooom!

Morgonvikt: 89,1 kg (till längden 185 cm) Gårdagens: 89,7 kg

 

Jadu, första dagen med skärpta tider och mat efter kroppssignaler. Må vara en ren tillfällighet, men oavsett så blev det en grymt härlig start på fredagen. Först trodde mina morgonblurriga ögon att vikten stått still från gårdagen. Trodde ettan var en sjua på vågen. Till dess att jag gnuggade en sväng till och fick den glada överraskningen. Antagligen endast ett unikum, men det skall ändå bli spännande att se hur vikten beter sig framöver. Jag vet också att jag kanske framstår som mer eller mindre besatt av min vikt, men för mig är det en bekväm och taggande måttstock för hur jag lyckas, samt att min kropp (och utseende) vandrar till det bättre. Många rekommenderar måttbandet. Problemet jag ser med måttband är att det, för mig, är svårt att lyckas mäta på exakt samma ställe varje gång. På min mage, med dess nuvarande form, räcker det med blott några millimeters nivåskillnad på mätningen för att diffa ända upp till dryga centimetern. Så jag kommer fortsätta väga mig som det ser ut just nu.

 

Fredag, vilket betyder arbetsdag på Friskis&Svettis i Hudiksvall. Roligt, som alltid! Dock aningen trist att få beskedet att jobbet jag hade i sikte har gått till en annan sökande. Jag var "en stark kandidat", men uppenbarligen inte stark nog. Visst, en ordentlig lön åt skogen, men jag får se på den ljusa sidan istället. Jag kan således fortsätta med mina vardagsupplägg. Fortsätta köra min 40-minuters träning fyra dagar i veckan, och så får jag ju fortsätta mitt arbete bland alla glada och trevliga motionärer på fredagarna (trots den låga inkomsten det bringar). Tack vare arbetet så var det noll problem att hålla i fastan utan att fuska med ens den minsta av ostskivor. Jag svepte en liten citron-Loka under dagens gång (förutom potatismjölet och saltet tidigare på morgonen). Och som förväntat; ingen hunger på hela dagen. Däremot noll energibrist, trots en halvhektisk eftermiddag.

 

Maten idag blev den vanliga fredagsmaten: Texas Ribs med babyspenat, kokta ägg och rikligt med bea. Gott som tuuuusan! Dock måste jag erkänna att jag gjorde ett smärre övertramp. Då ribsen kom ganska torra ut ur ugnen så droppade jag på lite av den medföljande barbecuesåsen. Antagligen innehåller den en rejäl dos socker. Men till mitt försvar blev det ej så mycket. Dessutom, på endast ett mål mat för dagen, så är jag ganska säker på att jag ej översteg 20g kolhydrater för dygnet. En andra sak som talar för ett relativt lågt kolhydratintag, trots såsdroppar, är det faktum att jag chansade i mig två enheter måltidsinsulin till maten. Blodsockret har nu stigit, från 3,2 mmol innan maten, till 3,3 mmol nu, ett par timmar efter måltiden. Hade kolhydratmängden varit högre så hade mitt blodsocker naturligtvis följt färg.

 

Inte mycket motion idag, utöver rätt så konstant promenerande fram och tillbaka inne i arbetslokalerna. Ett par långsammare promenader till och från arbetet (på grund av vansklig is). Men jag har ju kört träningspass fyra dagar på raken och tycker kroppen gott kan få tid att återhämta sig lite nu under fredag, lördag och söndag. Blodsockret har legat ypperligt plant under dagen. Började på 6,8 på morgonen. Därefter sjönk det till 4,7 under arbetsdagens åtta timmar. Eventuellt att jag kan prova sänka långtidsverkande en enhet för att plana ut det ännu mer. Det kan ju även ha en del med den resistenta stärkelsen att göra, att det ligger så stabilt.

 

Snart dags att sova nu. Försöka få mig åtminstone sju timmars sömn till imorgon. Sömn är ju viktigt, som Kostdoktorn gick igenom rätt nyligen. En punkt som jag behöver arbeta lite extra med.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 004 - Stadigt

Morgonvikt: 89,2 kg (till längden 185 cm) Gårdagens: 89,1 kg

 

Det var väntat! Efter ett helt kilo ner under de senaste två dygnen så visste jag att det skulle stanna upp en sväng. Dock blev jag glatt överraskad av att vikten endast ökat med ett ynka hekto. Detta med tanke på gårdagens kvällsmat, bestående av en hel Texas Ribs. Det är en portion med rejäl tyngd i på tallriken. Jag hade räknat med en rekyl på närmare tre, fyra hekto. Så jag kunde inte vara gladare över vad morgonvågen visade!

 

En rätt så händelselös dag idag på grund av ett sjujäklarns snöoväder utanför. Det enda jag vistades utanför dörren var mellan dörr och bil, när vi, som vanligt, åkte till mina föräldrar på lunch. Vi var även ut ett par minuter då sonen var sugen på att åka pulka. Men på grund av plusgrader och exemplarisk kramsnö så blev det ingen pulkaåkning. Snön bara sköts framför pulkan och bildade barriärer, så något glid var det ej att tala om.

 

Maten idag... Föräldrarna bjöd på lasagne, så jag gjorde i ordning min egen lunch (som jag brukar när det bjuds på svårseparerade kolhydraträtter). För min del blev det den kvarvarande köttfärsen från fruns tortillas som hon åt igår. Till köttfärsen tillade jag blandat med grönsaker, räkor, osttärningar, skinkstrimlor m.m. Och rörde till slut ihop allt med en rejäl klick majonnäs. Till det stekte jag även tre ägg. Det blev en mycket maffig måltid som skulle kunna hålla mig mätt ända till måndag (vad det känns)! Visst, lite kolhydrater i grönsakerna. Men uppenbarligen inte oroväckande mycket. Jag tog endast EN enhet snabbverkande insulin till måltiden (sockret låg på 4,5 när jag satte mig till bords). Ett par timmar efteråt var sockret nere på 3,9. Och det på EN enhet insulin. Så några stora mängder kolhydrater blev det ändå inte.

 

Väldigt stadigt blodsocker genom hela dagen måste jag skriva. Känner att jag kan börja dra ner på testfrekvensen mer och mer. Som det ser ut just nu är det bara att fortsätta köra på med potatismjölet. Upplevde problem med det tidigare, längre tillbaka i fjol när jag bloggade. Men nu så verkar det fungera rätt juste faktiskt.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Inte fullt så stadigt (ketoacidoskoma)

 

Mitt minne sviker mig över måndagen. Jag är beredd på att aldrig minnas mer än de små skärvor som finns. Det började som en helt vanlig måndag. Frun åkte iväg till sitt arbete cirka sju mil bort. Medan jag var hemma med sonen (på 15 månader), precis som vanligt. Vi gick upp, jag gjorde honom lite gröt och vi satte oss framför min dator och tittade på "Timmy Time". Så långt, allt väl.

 

Jag hade, sedan veckan tillbaka, återupptagit mitt gympa-pass i hemmet (Beachbody's P90) cardio-pass, på 40 minuter. Bara att upprepa övningar som visas på TV:n. Det är någonstans där som mitt minne fallerar. Jag vill minnas att jag körde igång med uppvärmnings- och PowerYoga-delen, men därefter är det blankt.

 

Enligt familj så svävade jag in och ut ur medvetslöshet resten av måndagen. Det var inte förrän under tisdag eftermiddag som jag började bli så pass vaken att jag kunde registrera vad som hände. Jag fick då veta att jag antagligen bara fallit ihop under tiden jag tränade. Jag låg med underdelen av kroppen i vardagsrummet och bröstkorg och uppåt i sovrummet. Antagligen ramlat ner då jag fortfarande är markant öm på vänster sida huvud/ansikte. Där har jag sedan legat (vad vi tror). Från att klockan kan ha varit någonstans mellan 14:00 - 15:00 fram till dess att frun kom hem vid 16:45 (tur som sjutton att det är på måndagar som hon slutar tidigare för Melvins babysim på måndagskvällar)! Jag hade kräkts och spytt i omgångar (vilket känns i hela insidan munnen där det smärtar som om insidan eroderats av de starka magsafterna. Ungefär som halsen kan kännas vid en extremt svår förkylning/influensa.

 

Ambulans kom såklart och därefter följde en herrans massa prover, dropp, insulin m.m. för att försöka få tillbaka mig till medvetande. Det var doktorns egna ord, som jag fått citerat för mig, att jag verkligen levde på knivens egg denna måndag. Jag hade lika gärna kunnat gå för långt i ketoacidosen. Under tisdagskvällen började jag återfå medvetande, men fortfarande mycket groggy och med stora minnesproblem. Hela onsdagen följde sedan med stadigt, dock långsamt, förbättrande, fler prover och fler anekdoter från gångna dagar. Nu är jag hemma igen. Alla senaste/sista provtagningarna visar på noll problem och full friskhet. Jag håller noga koll på blodsocker och känner mig stundtals fortfarande medtagen och små-yr.

 

 

ORSAK

Min gissning vad som orsakade kollapsen i måndags var att jag inte hade tillräckligt god koll på blodsockret (vilket i och för sig för mig låter konstigt då blodsockret är det jag brukar ha absolut bäst koll på). Men eftersom minnet sviker den dagen så kommer jag ej ihåg när jag tog några blodsockertester. Antagligen så hade jag kontrollerat blodsockret innan träningspasset. Passet sedan hade eventuellt utlöst en tömning av kvarvarande glykogen/kolhydrater ut i kroppen, utan att jag hade tillräckligt med insulin i mig för att ta reda på energitillskottet i blodet. Kombinera det med en mycket strikt LCHF ända sedan årsskiftet så var min kropp antagligen i full keton-drift. Och som de flesta säkert vet (i synnerhet vi diabetiker): Höga ketoner + normalt blodsocker = WIN! Höga ketoner + högt blodsocker...

 

Jag är ofattbart glad och tacksam att jag klarade mig så pass som jag gjorde, där endast lite minnesluckor verkar vara de kvarvarande effekterna av det som skett. Jag tänker på vår stackars 15-månaders son som fått klara sig helt själv (så vitt jag vet) under flertalet timmar på eftermiddagen. (Han var dock vid gott mod när frun kom hem enligt henne.) Och vad gäller LCHF efter detta inträffande så är det lite svårklurat som jag känner.

 

För det första så vet ju jag, i förstahand, hur bra LCHF-kost är för ungdomsdiabetiker. Men jag visste också (och nu blivit påmind) hur illa det kan gå om man ej har stenkoll på sitt blodsocker medan kroppen är i ketos. Jag kommer fortfarande att köra på LCHF - men för ett tag framöver med en mycket liberalare inställning. Jag vill, för nuläget, undvika att kroppen hamnar i ketos. Därför kommer jag söka mig till de "bästa" kolhydratkällorna. De som är långsamma. Återvärmda kokta potatisar, fullkornsris/-pasta. Samt fiberrika hårdbröd och mycket, mycket, mycket grönsaker av alla olika sorter! Detta bör säkerställa att den vitala Ketos-delen i ketoacidos-additionen ej inträffar. Samtidigt som jag håller full koll på mitt blodsocker. Jag kommer därmed även, för stunden i alla fall, att frångå all macro-räkning och återvända till gamla hederliga kaloriräknandet (vilket jag faktiskt körde med under mina två första år utan problem, utan svält eller annat påhittat strunt - samt tappade mina första 20 kilo med).

Sedan får vi se vad som händer... Den 17:e februari har jag bokad tid med diabetessköterska då vi skall gå igenom olika, nyare insulinpumpar. Mitt hopp är att kunna gå över från sprutor till insulinpump. En pump av den sort som även kontinuerligt mäter blodsockret. På det viset kan man hela tiden få minutfräscha uppgifter om sitt blodsocker, samt lätt se trenden hur blodsockret stiger, sjunker eller ligger stabilt. DÄREFTER kommer frågan om jag EVENTUELLT skall återgå till strikt LCHF igen (trots den enorma fara jag nu blivit extra påmind om detta kostupplägg kan betyda i synnerhet för ungdomsdiabetiker (Typ-1).) Då har jag i alla fall ännu bättre koll på hur blodsockret rör sig, samt kan även få varningssignaler om sockret stiger över max hälsosamma nivån 6,6 mmol/l.

 

Vi får se vad framtiden håller, med mig och med LCHF (fortsatt lite liberalare). Men när jag väl känner mig trygg med min, förhoppningsvis, nya insulinpump innan månadens slut, så kanske att jag återupptar det strikta LCHF. Men hursomhelst så kommer jag fortsätta använda denna blogg. Och nu så njuter jag av att vara vid liv, utan svåra men samt att min son verkat klara mitt bortfall rätt bra.

 

(Ps. Om detta inlägg är något som Kostdoktorn eller någon annan diabetes/LCHF aktör/aktris vill använda så är det fritt fram att göra så. Hela eller delar av texten. Men meddela mig gärna i förväg. Det kan kanske vara intressant för andra diabetiker att läsa om, samt saker de själva kan tänka på för att förhindra samma inträffande. Ds.)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja...herregud...väldig tur att det slutade bra!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så bra att det slutade gott! Och tack för att du delar med dig så vältaligt om din upplevelse. Jag förstår att du vill vara aningen mer generös med kolhydraterna. På "Bolla diabetestankar :)" på fb (där man inte bör diskutera LCHF) har det varit en del diskussioner om ketoacidos även vid normalt blodsocker - jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller tycka om det, men din upplevelse styrker tanken att ketoacidos inte kräver högt blodsocker. I ditt fall kan bs varit tämligen normalt men insulinet gick åt för att ta hand om den ut glykogendepåerna frisatta glukosen och så blev det akut brist. Kan man tro i alla fall.

Sköt om dig.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så bra att det slutade gott! Och tack för att du delar med dig så vältaligt om din upplevelse. Jag förstår att du vill vara aningen mer generös med kolhydraterna. På "Bolla diabetestankar :)" på fb (där man inte bör diskutera LCHF) har det varit en del diskussioner om ketoacidos även vid normalt blodsocker - jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller tycka om det, men din upplevelse styrker tanken att ketoacidos inte kräver högt blodsocker. I ditt fall kan bs varit tämligen normalt men insulinet gick åt för att ta hand om den ut glykogendepåerna frisatta glukosen och så blev det akut brist. Kan man tro i alla fall.

Sköt om dig.

 

Där tog du ju upp en mycket intressant alternativ förklaring. Men det kan mycket väl stämma. Att jag faktiskt hade bra kontroll på mitt blodsocker (vilket jag faktiskt brukar ha). Men, som du skriver, att insulinet gick åt till den frisatta glukosen och därefter blev det nedför. Samtidigt kan jag då fundera på hur jag skulle kunnat förhindra detta, om möjligt? Hade det varit att injicera ytterligare några enheter insulin precis innan träningspasset - för att finnas till hands för det som frisätts. Men å andra sidan så kan det istället bli för mycket insulin i kroppen och mindre frisatt glukos än planerat och vips så ramlar sockret farligt lågt istället. Lite knivig situation tycker jag det låter som.

 

Kan det enda, eller i alla fall säkraste, alternativet vara att faktiskt ha lite kolhydrater rullandes i kroppen? (Från en som vill vara lite mer insatt än jag just nu är.)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Svårt. Det enda jag känner mig helt säker på är att ketoacidos kräver insulinbrist. Huruvida fler kh motverkar är jag osäker på; förmodligen parallellförskjuts endast skalan så att det tar lite längre tid innan ketonerna blir giftigt höga, men det är nog trots allt en liten skillnad. Men det är klart, hade man redan en del ketoner så är man ju så mycket närmare acidosnivå... Kanske aningen mer kh ger dig lite säkerhetsmarginal!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

MÅNDAGSMYSTERIETS LÖSNING I KIKAREN!

 

Mitt förra inlägg redogör för vad jag, vid skrivande stund, visste runtomkring min ketoacidos-koma som jag hamnade i under måndagseftermiddagen. Jag har tänkt igenom hela måndagen oavbrutet efter någon resonabel anledning till dess horribla utkomst. Nu tror jag att jag nått fram till den sanna anledningen till min koma;

 

Något jag förbisett tidigare har varit min blodsockermätare, som faktiskt har ett femtiotal mätminnen. Enligt mätaren gjorde jag en blodsockerkontroll omkring 12-tiden på måndagen (antagligen inför dagens träningspass). Blodsockret låg då på hälsosamma 4,7 mmol/l. Vad som förbryllade mig var att ambulanspersonalen funnit mig med ett socker på 17,6 mmol/l cirka fyra timmar senare. En mycket stark höjning från inte ens ett fullbordat (vad jag antager) träningspass. Ett annat frågetecken är att jag vid måååånga tillfällen har legat uppemot 25 - 30 mmol/l och ännu högre, utan några märkbara funktionsnedsättningar.

 

Den mest troliga lösningen på det inträffande är att jag glömt bort måndagens långtidsverkande insulin. Ty jag hade, för endast ett fåtal dygn sedan, beslutat mig för att börja ta långverkande insulinet på förmiddagen istället för kvällen. Detta då jag brukat vakna under nätterna med känningar. Mitt resonemang är att om jag tar långverkande på förmiddagen istället så kanske dess effekt är något mildare under natten - och således låter mig sova ostört. Mest troligen är att jag missat att ta långtidsverkande på måndag förmiddag. Lantusens effekt avtar kraftigt efter strax över dygnet, vilket förklarar ett perfekt värde vid 12-tiden, men redan då var jag nog helt utan basinsulin i kroppen. Addera träning och glykogenutsöndring till detta och blodsockret var säkert snart med att stegra sig. Kombinera ett värde på "endast" ~17 mmol/l med mycket strikt LCHF = hög kentonbildning i kroppen, och en koma ligger antagligen mycket närmare tillhands jämfört med vid en icke-ketogen kosthållning.

 

Där ligger den mest troliga förklaring jag har än så länge.

 

FÖREBYGGNING:

 

Så, detta skall absolut förebyggas inför framtiden! Ingenting jag vill utsätta vare sig mig själv eller nära och kära för igen! Jag har tid bokad för övergång till insulinpump om drygt en vecka. Med insulinpump elimineras risken för utebliven långtidsdosering. Dessutom är det en pump som kontinuerligt mäter av blodsockret (en gång i minuten) och lätt kan ställas att larma så snart sockret stiger över valt gränsvärde (optimalt 6,6 mmol/l). Detta kommer ge mig fullständig kontroll över mina värden och doseringar.

Dessutom kommer jag fortsättningsvis vänta på att frun är på väg hem innan jag börjar med dagens 40-minuter långa träningspass. Så hon hinner i princip hem innan jag är klar. Detta försäkrar att farligt lång tid slipper gå (för såväl vår son, som för mig själv) om samma sak skulle ske igen.

 

 

Men det känns som jag kan börja andas ut lite nu - då jag TROR jag har koll på vad som förorsakat min koma, samt de lösningar och förbättringar jag har stundande!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad bra att du kom på anledningen och att du ska få en pump!

 

Hur har reaktionerna mot LCHF, periodisk fasta, ketogen kost varit från sjukhuspersonal och nära och kära. Hur går snacket?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det låter mycket rimligt som du beskriver scenariot. Det är också förenligt med "grundregeln" att ketoacidos beror på insulinbrist.

 

Bra att du ska få pump och särskilt att den kan varna när bs stiger, för ett inte alltför ovanligt problem med pumpar är att de krånglar så inget insulin pumpas fast man tror det - har man ingen kontinuerlig mätning med larm kan det ju gå som för dig i måndags.

 

Lycka till!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JULKLAPPSPROJEKTET

 

Så var jag tillbaka igen. Att skriva ligger inbyggt i mitt DNA och nu är jag, likt den lättskrämda kattungen, på och attackerar garnbollen igen! För att summera de senaste veckorna lite kort:

 

Jag fick min insulinpump, men kände mig genast mycket mer obekväm med denna, jämfört med mina sprutor - i synnerhet i kombination med LCHF. Jag fick kolhydratbaserad husmanskost på sjukhuset och valde att fortsätta äta sådant även ett tag efter sjukhusvistelsen, bara för att göra pumpövergången så problemfri som möjligt (för att i efterhand börja avveckla kolhydrater samt kompensera med sänkt basaldos). Jag gav pumpen strax under månaden men kände mig så fången och begränsad av den. Det värsta var tanken på återinförd LCHF, vilket kommer leda till ketoner. Där upplever jag långtidsverkande insulin vara ett skyddsnät. Att veta att jag har insulin i kroppen när ketonerna härjar. Med pumpen finns inget långverkande och jag känner mig på mycket tunnare is. Så denna måndag (9/3) gick jag tillbaka till sprutorna, samt en helt underbar inre ro! Det var även denna måndag jag påbörjade mitt Julklappsprojekt...

 

 

PROJEKTET

 

Så vad går Julklappsprojektet ut på? Jo, lite av en invärtes och utvärtes makeover, som jag tänker ge mig själv till julklapp 2015. Den består av tre delar:
1. Jag tänker återskaffa mitt skägg. Låta det växa orört fram till 24:e december. Har tidigare varit uppe i cirka 20 veckors längd innan jag fick för mig att raka ner det. Men denna gång skall det bli längre. Jag har cirka fyra veckors skägglängd redan, så det är lite av ett försprång på den punkten.

 

2. Samma sak gäller håret. Jag har redan smålångt hår (ner till örsnibbarna ungefär), men vill ha längre. (Om jag nämner "Opie" från SoA så vet ni/många/några/du vad jag är ute efter.)

 

3. Är ett återupptagande av LCHF-kost. (Ungefär mitt fyrtiosjunde försök nu - inkluderat alla 2014-satsningar. Men känner mig mentalt redo, igen. Jag har lika dålig koll som er på hur länge det håller denna gång. Det lär tiden utvisa. Men just nu känns det stadigt i alla fall, tre dagar in.) Självklart för att få bättre diabeteskontroll, men i synnerhet för att bli av med mina extrakilon som tillkommit över jul. Min utgångsvikt i måndags var uppe på 95,5 kilo. Minst tio kilo för mycket till mina 185,5 cm och otränade grund. Mitt mål är att komma ned till gamla 20 - 22-års matchvikten på strax under 70 kilo. För att nå ner dit till mitten av december så krävs en genomsnittlig viktminskning på cirka sex hekto i veckan. Så inte HELT ute och cyklar med planeringen, fastän jag vet att viktminskningen kan variera tokmycket ju längre på väg man kommer m.m.

 

Så vid julafton har jag tänkt kunna se mig själv som en något/mycket förändrad människa (till det bättre). Min tanke är att ta jämförelsebilder den sista varje månad (och eventuellt presentera dem här om jag törs). Dessutom har jag mina blodketonstickor och -mätare som jag fick utskrivna i och med pumpövergången. Så bara för nyfikenhets skull så tänkte jag även ta ett sådant prov den sista varje månad. (Kan ju vara roligt att veta vilken nivå ketosen ligger på tänker jag.) Därutöver tänker jag även viktrapportera en gång i veckan (antagligen fredagar). Samt dagligt bloggande, om än något kortare än tidigare (då tid med en 18-månaders i huset är rätt begränsad). Inga makrorapporteringar dock då jag ej tänkt räkna något, utan bara köra på känsla och gammal erfarenhet.

 

 

Nu är jag alltså tredje dygnet in på mitt projekt. Jag vet att jag har LÅNG väg att gå, men så är det även rätt långt kvar till julafton 2015 också. Så vi får se hur länge detta bär och var det slutar. Rätta dagsbloggandet upptar jag imorgon. Denna korta uppdatering får duga för idag. Nu väntar dygnets måltid med kyckling, äggröra, babyspenat och fet coleslaw. Mer ifrån mig imorgon!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 004

 

Känns segt i början, precis som vanligt. Jag vet att detta är något som kommer ta tid, men vetskapen att jag precis just nyss satt igång, det hänger sig lätt i smilgroparna. När det väl har gått tre, fyra veckor. När jag följt kosten perfekt och oupphörligen i tre, fyra veckor. Då börjar glädjen komma. Glädjen av det faktum att NU börjar jag komma en bit på väg. Men för närvarande så befinner jag mig i däckspinnarfasen, där bilen väntar på att få grepp.

 

Jag håller även på att arbeta på det sätt jag kommit att se på maten i allmänhet. Mat och måltider har för mig alltid varit en mycket (alldeles för) stor del av dagen. Alla miljontals gånger jag, som ungdom, frågat/tjatat "Vad blir det för mat?" Samt som vuxen "Vad skall vi äta?" Mat har säkerligen alldeles för stort fokus i min vardag. Ett fokus som skulle behöva avtrubbas. Pushas tillbaka mot bakgrunden, för en sundare inställning till läget. Skall man, precis som LCHF och Periodisk Fasta, relatera tillbaka till ursprungstiden så bör mat, måltider och ätande blott vara något man gör utav behov, ej för smakens skull. Måltiderna skulle egentligen inte ha mer utrymme i dygnets tankar än, låt säga, tandborstningen. Jag skall försöka att bry mig mindre. Snarare fokusera på sällskapet vid matbordet, än huruvida min munhåla sprängs av de saftigaste orientaliska smaker, eller ej. Så länge maten platsar som LCHF så behöver jag försöka kapa lite av resten.

 

Faktiskt har jag kommit en liten bit på väg, då jag slutat surfa runt nätet för att leta upp alla tänkbara LCHF-ersättningar för allehanda fikabröd och mumsiga efterrätter. Något jag har spenderat timmar åt under 2014. Jag har ett halvt häfte med olika ersättningsrecept i låda i köket. Men sådant fyller ju faktiskt sällan något hungerbehov, det är blott till för extra, onödig okynnesätning. Dessutom onödiga utgifter. Pengar man kan lägga på riktig LCHF-mat!

 

 

Idag blev det två stekta lunchkorvar med tre stekta ägg, lite broccoli och bladspenat. Till detta en hel del chili-bea. Känns bra. Tog två enheter måltidsinsulin då jag innan måltiden låg på 5,6. Kan hända att en enhet hade räckt, det lär visa sig senare. Jag skall även ta första jämförelsebilderna ikväll (då jag ej fått fingrarna ur att göra det tidigare). Så får vi se om jag presenterar dem + bilderna från slutet av denna månad när den sista mars infaller. Eller om jag avvaktar en månad längre. (Vill ju gärna att någon förändring skall vara märkbar.)

 

Tebax imorgon och ställ gärna frågor om ni har några!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 005 (Vätskeviktveckan)

 

Jag tänkte köra min veckovägning på fredagar. Så därmed, i måndags startade jag på 95,5 kilo. Jag väntade mig en påtaglig viktminskning under de första dygnen, bestående av, som alla vet, olika former av vätska. Och mycket riktigt, denna morgon visade vågen så pass lågt som 90,4 kilo (efter ett par extra-checkar). Fem kilo på fyra dygn kan ju låta rätt så enormt - men det är snarare en rättvis bild utav den kolhydrat-rampage jag var på under förra helgen. Nu räknar jag med att den mesta överflödiga vätskan skall ha gått ur kroppen och framtida veckoviktminskningar bör bli långsammare, samt snarare bestå av minskat kroppsfett (vilket jag i huvudsak är ute efter såklart).

 

 

Vanliga fredagsmaten idag. Texas Ribs med två kokta ägg, bladspenat och rejäl mängd bea. Dessutom ett par tuggor oerhört god vitkåls(pizza-)sallad (min Akilleshäl). Under helgen kommer det bjudas på tårta hos mina föräldrar. Istället för tårta tänkte jag slänga ihop ett ingredienssnålt LCHF-bröd, att därefter göra en stor smarrig räksmörgås av, med allehanda feta, som nyttiga pålägg. Visst, jag predikade alldeles nyss om att extra fika var endast slöseri och okynnesätning. Men jag tänker inte sitta ensam utan något tillsammans med sju pers runt bordet som hugger in på tårta. Ej redo för den utmaningen ännu.

 

Fortsatt mycket stabilt blodsocker! Har hittills låtit bli resistent stärkelse denna gång (för jag vet hur stärkelsen brukar ställa till det med blodsockret vid tidigare försök). Och kommer troligen ej röra något potatismjöl någonsin! Mitt långtidsverkande insulin (Lantus) börjar bli ordentligt kalibrerat till endera 12 eller 13 enheter per dygn. Något av dem är det, måste bara se vilken mängd som ger stabilast dygnskurva.

 

Inte mycket annat att ta upp idag vad det känns. Tillbaka imorgon!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 006 - Trevligheter

 

Inte så mycket särskilt idag faktiskt. Dagen har flutit på som den skulle. Jag lyckades baka till något som liknade en räksmörgås (LCHF) under förmiddagen. Något som även smakade likt en räksmörgås. Den mumsade jag på medan övriga åt tårta. Detta efter en lunch bestående av ostgratinerad kyckling med äggröra och coleslaw (samt lite pizzasallad på kanten).

 

Mellan lunch och tårt-fika kom en äldre bekant till mina föräldrar på besök. Riktigt trevlig karl som jag ej kommit till att känna innan. Som även lyckades roa sonen en hel del med sitt långa skägg och fängslande grimaser.

 

Blodsockret har legat fortsatt stabilt och bra. Testar åter med 13 enheter Lantus. Tror det är där jag behöver lägga mig för att ej riskera låååångsamma blodsockerökningar under dagen. Lördagen avslutades framför finalen och lite dator. Kan även tillägga att jag är ute och går närmare två timmar om dagen (fortfarande). Detta med sonen i bärsele på magen, då det är något av hans favoritläge att sova i. Inte helt fel att få sig en liten rofylld promenad i vårsolen heller. Det gör oss bägge bara gott! Strax dags för sängen, efter ytterligare en annons som skall upp på Blocket.

 

Läses vidare imorgon!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 008 - Liberalt (eller?)

 

Ja, var tog dag sju vägen? Jo, även den har passerat. Dock med hektisk kväll, mycket att göra och dessvärre inte mycket tid till bloggning. Har bland annat två viktiga annonser ute som jag tar emot en jämn ström av intresse av. Det blir mycket korrespondens och bollande hit och dit. Sådant tar tid. Hursomhelst så passerade söndagen helt OK med lunch bestående av köttbullar, stekta ägg och ordentligt fet coleslaw.

 

Över till idag så har jag, som tidigare, varit hemma. Fortfarande föräldraledig, vilket sträcker sig fram till den 13:e april då sonen skall iväg på första inskolningsdagen. Så strax under en månad kvar nu, innan jag får börja återse dagligt arbete, om än för ett fåtal timmar. Precis som senaste dagarna har vi tagit tillvara på det ljuvliga vårvädret via ett par timmars promenerande runt vår lillfjärd intill stadskärnan. Sonen sov så gott och jag bara gick och njöt. Det är promenad i långsam hastighet, med cirka 15 kilo extra i bärselen. Inte mycket till kondition, men ryggmusklerna underhålls i alla fall.

 

 

Dagens måltid består av äggröra och stekt bacon. Och till det blir det en hög med tärnad gurka och tomat, toppat med fet, kolhydratsnål dressing. Och det är just detta jag vill påskina med ordet "liberalt". Om det nu kan klassas som det. Jag tror egentligen att det blir lite på bägge sidor. Mitt tänk går som liberalt, då jag ej bryr mig så mycket om jag får i mig lite grönsaker, som gurka, tomat, paprika etc. Grönsaker som ej riktigt hör strikt LCHF till. Men resultatet av dygnsintaget blir i många fall inte fullt så liberalt, eftersom jag endast äter ett mål per dygn, så stannar kolhydraterna oftast under 20g. Men visst, gränsen för riktigt strikt ligger ju på 5g, men ändå. Jag vill tycka att jag tänker mer liberalt än vad jag får i mig, oftast.

 

13 enheter Lantus per dygn. Där tänker jag lägga mig med långtidsverkande insulinet. Det ser ut att ge mig en mycket jämn och fin blodsockerkurva. Detta kan jämföras med den basaldos jag fick inställd på insulinpumpen på sammanlagt 25,5 enheter insulin per dygn - nästan det dubbla alltså. Visst fungerade det då, när jag låg på sjukhuset och åt vanlig husmanskost. Men mängder av justeringar hade krävts för en övergång till LCHF. Så jag är glad att jag gått tillbaka till sprutorna igen. Blir inte så mycket experimenterande när jag vet hur läget skall vara. Kan fokusera på att äta rätt och må bra istället!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 009 - Insulinmängder

 

Lite över en vecka in nu och det börjar kännas som att jag är på väg. Dock kommer det behövas åtminstone två veckor till innan jag kan dra riktigt stor glädje åt en stadigt ändrad livsstil. Idag har jag fortsatt se ett mycket fint, stabilt blodsocker. Morgonvärde på 5,3. Oväsentlig minskning under dagen till 4,7 kring 12-tiden och 4,3 framåt kvällsmaten (dagens måltid). Detta efter en 150-minuter lång promenad med sonen i bärsele under eftermiddagen. En stabilitet som bringar den nästintill magiska känslan som LCHF-kosten ger mig. För mig, som ungdomsdiabetiker, så är det inte viktminskning, maten eller övriga hälsoeffekterna som är det "magiska" (vilket det säkert är för många andra LCHF-följare). För mig är det mitt blodsocker, min ständiga danspartner genom livet.

 

Till mat idag blev kokt torsk, smörmosade ägg samt åter igen lite sallad på gurka, tomat och vitlöksdressing. En sallad som bringar en otroligt varierad smak på måltider som jag riskerat smaka mig trött på. Visst, något gram kolhydrater extra, men det är det värt för att riktigt kunna njuta av, samt variera smaken av, maten igen. Till måltiden tog jag en enhet måltidsinsulin, och gläds såhär ett par timmar senare åt ett blodsocker på 4,5. Så rätt så minimal påverkan på blodsockret med andra ord. Vilket i sin tur säger mig att kolhydratintaget bör ha legat rätt så lågt.

 

Detta tar mig dock till en frågeställning; Hur pass kan man egentligen fira en måltid, undkommen med blott en enhet insulin? En enhet insulin är ju den lägsta insulinmängd jag kan ta, så det känns ju väldigt litet. Men en enda enhet insulin skulle ju kunna vara en mycket stor mängd insulin, jämfört med vad kroppen normalt producerar i olika lägen. Precis som en hundralapp kan leda till långt skilda inköpsmängder mellan lyx- och en second hand-handlare. Om mitt tankesätt når fram...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 010 - Inget särskilt

 

Onsdagen har ej bjudit på något speciellt. Inhandlat en ny mobil, en budget-smartphone. Insåg till slut att det innebar viss vardagsmotgång att ej ha de nödvändigaste apparna med sig. I "motionsväg" har det blivit cirka 90 minuter promenad med sonen i ett extremt njutbart väder. Vårsolen bakom ett tunt molnlager, så pass att den fortfarande värmde, utan att blända. Nästintill vindstilla och ett fåtal trevligt folk att möta. Det är nu jag får passa på att verkligen njuta av vädret. Sommaren brukar ofta bli aningen för varm/het för att jag riktigt skall stortrivas.

 

Dagens måltid bestod av köttfärs och gurka/tomat, blandat med en större mängd majonnäs. Till det, en omelett på två ägg, grädde och en ordentlig ostfyllning. Mycket mättande och gott! Till måltiderna tar jag ofta en eller två brödskivor av Carbzones kolhydratreducerade bröd. Det innehåller minimalt antal kolhydrater per skiva, till och med färre än i Finncrisp. Med ett ordentligt lager smör och ost på vardera skiva så ger dem ett gott extra fett- och proteinintag.

 

Blodsockret har legat rätt lågt genom hela dagen. Så pass att jag, kring tolvtiden, hamnade så pass lågt som 2,7. Glädjande dock så fortsatte jag fungera utan några som helst tecken på att blodsockret var så pass lågt. Innan LCHF så hade jag råkat ut för tankesvårigheter, darrhänthet, kallsvettningar, koncentrationsproblem och säkert ännu värre saker. Nu märks det verkligen att hjärnan har släppt taget om att det blott skulle vara blodsocker som fungerar som bränsle. Hursomhelst fick jag dricka tre klunkar mjölk, samt ta tre dextrosoltabletter för att få upp blodsockret inför promenaden. Men innan kvällens måltid så var blodsockret på 3,4. Känns som att Lantusen legat och pressat ner blodsockret. Därför tänker jag gå ner till 12 enheter Lantus några dagar framöver och se om det gör någon skillnad.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 011 - Per automatik

 

Inte mycket intressant som hänt denna dagen heller. Blir lätt ganska enformigt när man är hemma och är föräldraledig - särskilt när det närmar sig ett helt år. Det enda noterbara för dagen är väl den dagliga promenaden som denna gång klockade in på cirka 100 minuter. Lugnt tempo, förutom under de sista 20 minuterna när det började blåsa upp samt småregna mellan varven. Detta med sonen i bärsele som vanligt. Idag fick promenaden i alla fall upp flåset på mig en aning. Inget som skadar!

 

Dagens måltid bestod av två frukostkorvar med två kokta ägg samt gurka och tomat, blandat till en sallad med rejäl mängd majonnäs. (Verkligen storkörd på den extra smaken som lite måttlig gurk- och tomatsallad ger till maträtterna. Och det verkar tamejtusan passa ihop med det mesta vanligare LCHF-rätterna dessutom! Rent guld! Hoppas det dröjer innan jag tröttnar! Till maten blev det även två Low Carb-skivor med nästan oförskämt mycket smör, samt tredubbelt lager ost. Allt för en god smak och hygglig makro-ratio. Till måltiden tog jag en enhet snabbverkande.

 

Ty mitt blodsocker framåt 06-tiden i morse var uppe på 7,7 (1,2 enheter för högt med andra ord). Detta då jag inte tog något insulin alls till gårdagens måltid. Därav valde jag att köra en enhet idag och se vad som händer. Men, återigen har jag LCHF att tacka för att blodsockret ej hann högre än 7,7. Sockret hade hela natten på sig att stiga. Men tack vare matens låga kolhydratinnehåll så påverkas blodsockret så långsamt att jag alltid hinner upptäcka ett stigande värde innan det börjar hamna uppåt skyarna. Hade blodsockret sprungit vilt under kolhydrattiden så hade jag säkert legat på +23 istället!

 

 

En annan tanke slog mig när jag såg mig själv i spegeln tidigare under kvällen. Hur pass otroligt det egentligen känns (i alla fall för mig) att blott denna koständring (förhoppningsvis) skall hjälpa mig bli av med alla mina återstående extra kilon, samt förbättra hälsa, ork, energi, kondition (till viss del) m.m. Och detta utan att behöva göra ett dugg annat än att hålla mig till kosten och den periodiska fastan. Att uppnå något bara genom maten, där jag tidigare stått och slavat på motionsband i timmar om dagarna m.m. (för att bli av med mina första 20 kilo tillbaka vid 2012 - 2013).

 

Men missförstå mig inte. Jag är fullständigt troende på att människokroppen är till för att röras på och jag skulle ALDRIG NÅGONSIN se ner på någon som har motion och/eller träning som en del av sin vardag! Jag har läst många som gillar att klappa sig för bröstet för att de minsann lyckats tappa si och så många kilon utan att röra en fena. Det verkar även ingå i deras attityd att de som tränar och motionera snarare är dumma i huvudet (grovt summerat). Själv avundas jag de som regelbundet tränar och/eller motionerar (då min egna tid fortfarande är måttligt begränsad med vår 15-månaders i hemmet). Jag tror de har en stor fördel med sina kroppar, rörlighet, motorik, ork och mycket mera - oavsett hur mycket endast själva kosten påverkar och hjälper! Men, hursomhelst, tanken att motion och träning inte är ett måste för att nå dit jag vill (främst med min vikt och ungdomsdiabetes) det är en fantastisk insikt som tar tid för mig att bearbeta.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 012 - Våggång

 

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 90,4

Aktuell vikt: 89,6

 

Så var andra fredagen kommen under mitt senaste LCHF-försök. (Jag ser det fortfarande som ett försök då jag tidigare klarat mig omkring en månad innan kolhydrattrollen dragit mig sidledes. Men än så länge känns det hundra stabilt i alla fall!) Minus åtta hekto på en vecka är inte direkt fy skam. Dock var gårdagens vikt på 89,4 - men eftersom jag har fredag som vägdag så antecknar jag 89,6. Det handlar antagligen bara om en sådan helt slumpmässig uppåtsving som de flesta råkar ut för. Så länge vikten minskar från vecka till vecka så är jag nöjd! Gäller att inte tappa suget bara för att en morgon ger ett litet bakslag. Den lugnare viktminskningen denna vecka säger mig också att det förhoppningsvis börjar övergå från vätskevikt till mer och mer kroppsfettvikt. Just nu kanske det ligger lite 50/50, men redan till nästa fredag kanske jag börjar avsmalna något hårsmån.

 

Efter en heldag i receptionen på Friskis så kom det traditionella födointaget; Texas Ribs (utan medföljande sås), Chili Bea, två kokta ägg, någon näve babyspenat samt två CZ-bröd med mycket smör och ost. Obeskrivligt gott och rejält mättande!

 

Blodsockret klurade till sig något mot kvällen. Under större delen av dagen låg jag stadigt mellan 5,6 - 5,8 (under en period på cirka sju timmar). Men när jag kontrollerade strax innan måltiden låg sockret på 7,2. Detta utan något som helst näringsintag, eller fysiskt ansträngande arbete! Det får mig till att undra om viss kortvarig upprördhet må trigga en svag blodsockerhöjning? Hursomhelst så tog jag tre snabbverkande enheter till måltiden och ligger nu, någon timme senare, nere på 3,8. Så definitivt inget stort kolhydratinnehåll i middagen. Däremot hade det nog räckt med två enheter insulin. Kan hända att det blir någon dextrosoltablett innan sänggående. Det får nästa blodsockerkontroll utvisa.

Om någon är insatt:

Kan upprördhet orsaka blodsockerhöjning?

Kan andra känslor, som exempelvis kärlek/förälskelse trigga blodsockerhöjning?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.