Swester

LCHF Typ Ett - Julklappsprojektet

Recommended Posts

JKP - Dag 013 - Tidigt

 

Idag var frun iväg med cirka halva lägenheten + förrådet till en närbelägen loppis. Det betydde att jag fick ta hand om sonen, som var trött och mogen för en sovtur i selen framåt dagens mitt (särskilt efter att ha varit igång sedan 6:30 i morse. Tror han har en kommande tand som spökar.) Sista halvan av promenaden hamnade under viss tidspress vilket gjorde att jag ökade takten till en stadig flåshastighet. Kändes bra dock att pinna på lite extra i cirka 35 minuter, utan att energi eller ork på något vis började tryta. Sammanlagt var vi ute i cirka två timmar. Massor av sol (de snöstormiga områdena till trots), men mycket kyla i luften. (Men i viktminskningssynpunkt så är det bättre med kyla, då det drar mer energi (kalorier) för kroppen att hålla värmen. Dock med minimal skillnad antagligen.)

 

Till mat idag blev det lunchkorv med två kokta ägg, Texas Coleslaw och två CarbZone-bröd med det vanliga tjocka lagret smör och en hel del ost.

 

Klockan är nu strax innan 22:00 och frun har redan gått och lagt sonen. Jag tänker gå och sällskapa! Kan jag behöva efter att själv ha varit uppe sedan 6:30. Känns på något vis fräscht att gå och lägga mig i tid. Främst för att det skall gynna såväl kropp som återhämtning och förbränning (viktminskning). Sedan är det bara att hålla tummarna för att vi kan ta en till promenad imorgon utan att behöva klä oss i overaller och snöpjexor.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 014 - Optimalt & eventuellt LCHF-tillskott

 

Tidigare skrev jag något om att kontrollera mina blodketoner vid den sista varje månad. Men jag kunde inte hålla mig en vecka till. Två veckor in i LCHF-kosten så behövde min nyfikenhet veta hur läget ligger. Dock står jag fast vid att göra denna mätning endast en gång per månad, då jag fått sammanlagt 20 teststickor utskrivna, vilka annars är rätt dyra och inget jag önskar slösa på. Jag är alltså Typ 1-diabetiker (den kategori som bör vara lite extra försiktig med ketos, så det ej slår över till livshotande vid för högt blodsocker) och jag gjorde denna kontroll tidigt på förmiddagen, någon timme efter jag vaknat, på fastande mage såklart.

 

Jag började med en snabb Googling på "Optimal ketos" och hittade nödvändig info på Kostdoktorn, som inringar optimal ketos mellan 1,5 - 3,0. Med dessa riktvärden framför ansiktet så punkterade jag ytterligare ett hål på söndagens teststickarfinger. (Då jag tar så pass många dagliga blodsocker så kör jag ett nytt finger varje dag, så att övriga fingrar hinner läkas ordentligt mellan varven.) Resultatet blev inget sämre än 2,7! Det var rejält glädjande att se ett så pass optimalt värde på displayen. Inte för högt, så att jag behöver oroa mig att något är fel. Ej heller för lågt så jag behöver bekymra mig om vad jag må göra för fel. Detta kommer vara en redig klapp i ryggen, nu och framöver, att veta att jag ligger optimalt till för fettförbränning samt viktminskning!

 

Lunchen idag blev lax med sås, smörmosade, dillkryddade ägg, lite tärnad gurka, babyspenat samt två CarbZone bröd med lika mycket smör och ost som vanligt. Mycket mättande och mycket gott! Dagens motion blev en 120-minuters promenad med sonen i bärsele, varav de sista 25 minuterna i snabbare takt, bara för att. I övrigt har dagen varit rätt så lugn på grund av kyligare, snöblandat väder utanför.

 

En annan mycket trevlig sak är att mina föräldrar mer och mer börjar överväga att ge LCHF en chans. Blott för hälsans skull och då jag själv, många gånger, talat om hur pass bra jag mår av kosten. De hade, av helt egen hand - utan något vägvisande från mig, letat sig fram till Kostdoktorns sida och spenderat de senaste dygnen med att förkovra sig ytterligare i upplägget och allt runtomkring. Övergången från vanlig husman till LCHF är ofta ingen dans på rosor, men jag hoppas verkligen att de ger LCHF en chans. Det bör ju gå aningen lättare då de är två stycken som kan sporra varandra, samt ha mig att hjälpa till om så behövs/önskas. Deras största fundersamhet är "variationsbristen på maten". Ett bekymmer som jag mycket väl känner igen ifrån min egna gröna start med LCHF. Men som jag nu kommit att inse inte är mycket av ett problem. Söker man på "LCHF recept" så finns det få ändar på allt att välja mellan!

Imorgon tänker jag även återuppta mitt dagliga träningspass på 45 minuter, som jag kör framför TV:n, måndag till torsdag. Det träningspass som senast fördrev mig raka vägen till akuten (vilket jag skrivit utförligt om innan Julklappsprojektet (JKP) i denna tråd). Men det var ju för att jag glömde bort mitt långverkande insulin den morgonen + ketonerna i kroppen. Nu har jag till och med programmerat in daglig påminnelse i mobilen så jag skall vara absolut säker på att ej råka ut för samma livshotande situation igen! Nu är det dock sängen som gäller, och några sköna drömmar om 2,7-ketos!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 015 - Blodsockerklur

 

Idag återupptog jag det cirka 40 minuter långa hemmaträningsprogram som jag tidigare följt. Återigen fick jag demonstrerat för mig hur pass färskvara som kondition och ork verkligen är! Visst var det ett par månader sedan sist, men jag blev tvungen att pausa titt som tätt för att återhämta såväl mig själv som andan. Men å andra sidan lär utvecklingen bli desto tydligare varefter jag fortsätter med denna dagliga ritual (måndag till torsdag) varje vecka.

 

Innan passet låg blodsockret stadigt på 4,8 över loppet av drygt två timmar. Efter passet hade sockret stigit till 6,8. Och det är här som det antagligen kommer krävas lite klurande. För det första så räknar jag med att blodsockret påverkas av intensiv träning av intervalltyp. För det andra så påverkas blodsockret kanske mer såhär i början på grund av kvarvarande depåer som ännu ej förbrukats i kroppen. Möjligen att blodsockret påverkas mindre ju mer glykogen som töms ut och ju mindre som fylls på? För det tredje så har jag inbillat mig att det fungerar på följande sätt:

 

När man anstränger sig så frisätts energi till blodet. Ett tag efter avslutad ansträngning så börjar kroppen ta tillbaka motsvarande energimängd från blodet. Ty det har ofta blivit såhär: Jag kontrollerar blodsockret efter träning. Ser att jag ligger högt. Kompenserar med ett par enheter insulin. Får stopp på höjningen. För att någon timme senare börja få känningar av lågt blodsocker. Då ej på grund av för mycket insulin, utan för att kroppen börjat suga rent blodet på energi.

 

Så detta för mig till ett halvsvårt dilemma. Skall jag ta insulin för att förhindra ett stigande blodsocker efter träning? Med risk för att börja ligga lågt och bli tvungen att tugga dextrosol och dricka mjölk. Skall jag hoppa över insulin och låta blodsockret ligga högt i ett par timmar till dess att kroppen sugit tillbaka energin ur blodet? Med risk för att blodsockret hamnar så pass högt att det, i kombination med mina 2,7 blodketoner, eventuellt skjutsar iväg mig till akuten igen. Just nu så håller jag tummarna att blodsockret kommer påverkas mindre och mindre över de nästkommande träningspassen, så får jag ta vidare ställning efter det. Men min instinkt, som T1-diabetiker, är ju att insulina ner högt blodsocker...

 

 

Maten idag blev ett mycket gott kött tillsammans med ägg-, gurka- och tomatsallad, toppad med riktigt fet vitlökskryddad bea. Och till det mina två brödskivor CarbZone med rejäla mängder smör (för fettkällans skull naturligtvis (men smaken tar ju inte direkt stryk den heller)), samt dubbelt lager ost. Mätt och belåten med hurrande smaklökar! Så som alla LCHF-måltider bör sluta! För övrigt, inte mycket. Hemma, farsaledig. Dagens promenad landade på cirka 135 minuter pga. oförutsedd blåsning av hemskjutsen. Men det var skönt och avkopplande hursomhelst (med något tyngre steg dock efter träningspasset).

 

 

Är du insatt i träning och hur blodsockret påverkas, såväl som i första början som i längden. Dela gärna med dig av lite kunskap. Jag befinner mig med skuggan fortfarande bakom startstrecket i denna utforskarfas. Och som alltid, tack för att du läser!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Peter B har en tråd där han experimenterar med träning och blodsocker

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 016 - Stilla skryt

 

Fortfarande föräldraledig och idag blev träningspass nummer två av. Samma träning som igår, men tisdagar och torsdagar även ett magkoncentrerat pass på knappa tio minuter. Det består av tio olika magmuskelövningar med tio repetitioner styck. Räcker mer än väl för att köra slut på mig kan jag ju säga. Hursomhelst så var dagens träningspass en mycket positiv upplevelse. Jag orkade redan idag hålla ett mer konstant tempo, pausa videon ett par gånger färre och det kändes som ett robustare träningspass. Men i och med att jag har kört detta pass mängder av gånger tidigare, fram till för några månader sedan, så räknar jag med att min kropp kan återhämta sig hastigt till en början.

 

Blodsockret förvånade kan jag ju säga. Innan passet så hade jag precis promenerat med sonen i ganska precis två timmar. Innan promenaden låg bs på 4,7. Efter promenaden var det uppe på 5,6 (fastande mage såklart - äter bara en måltid på kvällen). När jag sedan kom mig till att börja träningspasset så hade sockret sjunkit till 4,3 (tänker att promenaden må ha triggat denna svaga blodsockerhöjning). Eftersom blodsockret var på väg ner så valde jag att inte ta något insulin innan träningen, utan körde på med 45 minuter intensiv helkroppslig aktivitet. Blodsockret efteråt låg på 4,6... Och höjdes inte efter längre tid heller. Så bs verkade knappt påverkas alls av dagens träning, trots att jag ansträngde mig markant mer än under gårdagen. Kan det vara att jag blivit kvitt en del av de blodsockerhöjande depåerna efter gårdagens pass? Kommer bli mycket intressant att se hur allt påverkas imorgon!

 

 

Mat idag blev kyckling, samt kopia av gårdagens sallad: två kokta, tärnade ägg, tärnad gurka och tomat, toppat med härlig fet vitlöksbea. Och till det, mina två fettkvotförstärkande mackor.

 

 

Detta med att inte röra på sig, alls

Jag vet att jag har dragit upp detta tidigare, men - trots onödigt spenderad tid och energi - jag kan inte hjälpa att irritera mig på detta eftersökta mål att behöva röra sig så lite som möjligt under viktminskning. Idag skymtade jag några feta tidningsrubriker hur man skall äta för att snabbt gå ner i vikt, utan att behöva träna eller motionera! Samma sak har jag läst i otaliga anekdoter från människor som gått ned X antal kilon, utan att ha behövt lyfta ett finger. Ibland känns det som att det råder en inbördes tävling där vinnaren är den som lyckats tappa kilon samt kunnat vara så inaktiv som möjligt. Många gånger tycks inaktiviteten framföras med stolthet, som om oavbrutet fåtöljsittande skulle vara något att casha in poäng för.

 

Jag tycker denna inställning och resonemang krockar något kopiöst när det kommer till LCHF-kost! Med LCHF spenderar vi tid och energi till att läsa på, forska, ta reda på samt efterleva en livsstil som skall vara optimal för våra kroppar. Näringsintag som skall få hela vårt inre system att fungera så väloljat och problemfritt som möjligt, såväl nu, som vid äldre ålder. Avvärja vanliga komplikationer som är vanliga med åren och kunna känna sig allmänt hälsosam och fräsch. Men allt detta hälsotänk till trots så väljer många personer att bara sitta still på sofflocket, låta maten göra sitt, medan kroppen, rörlighet, muskler och mycket mer bara vittra bort. Lika starkt som jag kommit att tro på LCHF, tror jag fortfarande på att kroppen är till för att vara aktiv och i mer eller mindre konstant rörelse under vakna timmar. LCHF-livsstilen må göra sitt, men jag tror bestämt att en, till och med, obetydligt tränad kropp har mycket bättre förutsättningar senare i livet, än en kropp som ej brukats för annat än att tugga rätt vald mat.

 

Sedan att motion och träning må vara ett underordnat block för att uppnå viktminskning, det är en sak. Men ingen kan någonsin övertala mig att det på något vis skulle vara bättre att röra sig så lite som möjligt. Att inaktivitet skulle vara något att vara stolt över, eller vettigt att ha som mål. Sorry, behövde bara skriva av mig och ventilera lite.

 

(Denna text absolut ej respektlöst menad mot de som av medicinska, eller andra skäl, har begränsad vardaglig mobilitet!)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst känner man att kroppen tycker om att användas!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 017 - Överraskande lågt & ändrat tankesätt

 

Ja, hemma, hemma, hemma. Alla dagar utom fredagar. Tror jag kan hoppa över att nämna den biten nu, till dess att förändring sker. Blodsockret innan träning låg på 4,3. Efter träning hade det stigit till 5,6. Så en större påverkan idag igen, jämfört med gårdagen. Detta valde jag att möta med en enhet snabbverkande. Strax därefter bar det av ut på den dagliga låta sonen sova i bärselen-promenaden. Något kortare tur idag, blott 105 minuter. Under promenaden kände jag av att jag började ligga lågt i bs. Främst på grund av ljusartefakter som dyker upp i synfältet för mig. Dessutom ger lågt bs mig en svag, svårförklarad obekvämhetskänsla som jag tror endast andra diabetiker kan förstå(?). Hjärnan och övrig funktionalitet var dock oberört.

 

Så jag poppade i mig två dextrosoltabletter och fann mig må helt prima cirka fem - tio minuter senare. Därpå följde resten av promenaden. Uppmötande med fru på stan för att köpa regnkläder åt sonen (inför den stundande förskolestarten). Samt in på ICA Maxi för storhandel med rejält tunga kassar att bära på. När jag kom hem kontrollerade jag såklart blodsockret igen och blev rätt överraskad när 2,6 visades på displayen. 2,6 för mig är mycket lågt måste jag säga, om jag utgår från min tidigare diabetes med kolhydratkost. Vid 2,6 skulle jag inte alls ha kunnat fungera som normalt på gamla dar. Hjärnan skulle ha börjat stänga ner, mista delar av ordförrådet, obrukbart balanssinne, yrhet, darrighet, frånvarande blick, kallsvettningar och säkert mycket mer. Men jag kände mig helt och hållet som vanligt! På ynka 2,6 i blodsocker! Så jag lät nivån vara oberörd. Strax innan dagens måltid, två timmar senare, låg jag fortfarande stadigt på 2,6. Det är en (av många) punkter där LCHF verkligen har gjort underverk på mig! Det kan bara stämma som det påstås, att LCHF hjälper till att skydda mot hypoglykemi. Och det känns skönt att ha en mycket större marginal på den punkten nu, än tidigare!

 

 

Till mat idag blev det våfflor...

Haha, nej, knappast! Jag låter mig inte luras till att ha mitt matintag styrt av en massa påhittade matdagar. Jag kände lika lite för våfflor idag som jag kände för att tokpressa i mig en ostkrokspåse på "ostkroksdagen". Nästintill löjligt hur snart var och varannan dag är associerad med någonting att trycka i sig! Nepp, för min del blev det ett fyrpack kebabspett (två idag, två imorgon), tillsammans med ägg-, gurka- och tomatsallad. Mixad med en stor klick bestående av 50% majonnäs och 50% vitlöksbea. Mumsigt så ini gatan (för att inte tala om mättande)! Att frun och barn satt runtom matbordet, själva ätandes våfflor, det var faktiskt inget som störde. Även det något jag är oerhört tacksam för - då jag mer än väl minns hur enormt hårt pressad jag varit av kolhydrater under hela 2014. (Därav anledningen att jag kört igång med LCHF och fallerat strax därpå så oerhört många gånger.)

 

Nä, den största utmaningen idag var Hasses Munkar som slagit upp sitt stånd utanför ICA-butiken. Därifrån doftade det himmelskt sötgott kan jag säga! Så pass att jag fick ockupera mina tankar med annat medan vi, med sonen mellan oss, i långsamt mak traskade in och ut från affären. Men doften gav inga bestående motstridigheter inom mig, som väldans tur är!

 

 

Ändrat tankesätt

Jag har alltid haft den inställningen/varit den typ av person (eller hur man nu skall benämna det) som vill att allt skall ske så snabbt som möjligt! Oavsett vad det handlar om. Saker jag beställer vill jag ha i brevlådan i takt med musklicket på köpknappen. Sådant jag vill uppnå skall stå i min resumé innan tanken nått medvetandet. Och detsamma har alltid gällt min vikt. Jag har tagit mig an min vikt ett flertal gånger under åren, långt innan jag fann LCHF (då via gammal hederlig kaloriräkning, som även det fungerat bra).

 

Det nya med denna LCHF-satsning är att jag testat något som jag aldrig provat tidigare. Nämligen att sätta upp ett mycket fjärran målsnöre. Som jag skrev i början av "Julklappsprojektet" så bestämde jag att jag skall nå mitt mål till julafton 2015. Det är en herrans massa månader kvar till dess! Den insikten och det upplägget har faktiskt hjälpt till vid flertal tillfällen att mildra mina annars så hetsiga impulser och vilja! Min tanke landar ofta på att jag fortfarande har drygt 20 kilo kvar att gå ner till mitt önskade mål. Fokuserar jag på det så känns det rätt så hopplöst. Men genast knuffar jag över tankarna på att den viktnedgången har ända till julafton på sig att ske. Att jag faktiskt har räknat med, planerat, förväntat mig samt är på väg att acceptera att denna resa skall ta sådan lång tid. Och då känns det genast bättre. Lugnare.

 

Jag står framför TV:n och kör mitt dagliga träningspass. Följer stretchövningarna i början och ser min fortfarande aningen för stora mage inta olika skepnader då jag böjer och vrider mig. Spontant suckar jag och vill bli av med överflödet omedelbums. Nästa sekund tänker jag på julafton, vintern och alla månader jag har på mig och det känns genast bättre. För huvudsaken som jag har att fokusera på nu, är det faktum att jag är på väg!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 018 - Tänker inte bry mig!

 

Om vadå? Jo, om blodsockret i samband med, före och efter träning! Nu har jag sett allt som går att se och har ingen aning eller röd tråd överhuvudtaget. Under förmiddagen låg mitt blodsocker stadigt på 4,6 vid uppvaknande (08:00) till 4,3 mitt på dagen (13:00). Stadigt, som sagt! Med sockret så pass bra och stadigt så valde jag att inte ta något insulin alls till träningen. Så därefter följde intensivt intervall + mage (tis & tors). Som vanligt så räknar jag med ett påverkat bs i samband med träning. Räknade med en höjning som jag tänkte låta vara, till dess att kroppen återupptar energin ur blodet igen och bs normaliseras (förhoppningsvis).

 

Precis efter träning + dusch så behövde sonen dynga, vilket drog ut på tiden. Nästa blodsockerkontroll blev hela 60 minuter efter träningspasset. Låg på 2,8... När jag väntade mig något omkring 7,0 - 8,0. Så jag blev bara - "Huh?!?" Och nu tänker jag inte bry mig längre. Känns alldeles för slumpartat för att börja bena ut detta. Jag kommer fortsätta räkna med ett påverkat blodsocker. Hur det påverkas, det får mätaren fortsätta utvisa, från gång till gång. Jag tar ju ändå blodsocker före och efter träning, så det spelar liksom ingen roll. Huvudsaken är att jag vet vad jag skall göra med värdena.

 

 

Mat idag: Resterande två kebabspett med äggröra och vanliga salladen med gurka, tomat, spenat, lite mindre majonnäs och lite mer vitlöksbea. Helt suveränt såväl i smak som i makron! Därtill mina två CarbZone-mackor med massor av smör och två lager ost. Alltid lika gott, alltid lika mättande och passerar alltid blodsockret förbi som svartklädda inbrottstjuvar!

 

Utöver träningen så blev det en promenad som vanligt. Dock lite kortare idag på grund av sonens toabehov som självklart går före allt annat i planeringen. Så en avkopplande, om än rätt kall, promenad på cirka 75 minuter. Halva jag hade gärna gått längre (den halva som inte frös). Men alltid mysigt att komma hem/in nedkyld och kunna hoppa in i myskläderna, köra fötterna i varmtossorna och svepa morgonrocken om sig. Gött gött!

 

Imorgon är det dags för invägning igen. Jag väger mig egentligen varje dag, men just för presentationen här i bloggen så är det ändå den övergripande trenden som spelar roll. Någon dag inträffar en temporär, naturlig uppåtsving, som nollas dagen efter. Inget att bry sig om. Det som betyder något för min del är att min vikt minskar från vecka till vecka. Viktigt att häva fokus på rätt ställe så man inte blir avtrubbad av en dags uppgång på två hekto. Imorgon måste jag ventilera lite tankar, funderingar och erfarenheter om detta med kolhydratsug och att vara/bli redo för LCHF. Ett stort frågetecken! Men jag vill gärna hålla mina inlägg under metern, så det tar vi imorgon.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 019 - Mentala inställningar

 

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 89,6

Aktuell vikt: 88,3

 

Precis vad jag berörde igår, detta med temporära uppsvingar med vikten. Ska jag skvallra så var gårdagens vikt nere på 87,9. Men just idag, invägningsdagen, så skall vikten absolut protestera en aning. Men jag skyller, åtminstone en del av, ökningen på vätskeupptagning och reparation. Hela min magmuskulatur kändes fortfarande av rätt ordentligt igår inför träningspasset. I tisdags var första magträningen på flera månader, vilket tog, rejält. Så fortfarande träningsvärk i torsdags när det var dags för magen igen. Körde på ändå, ordentligt. Min lyckoförklaring är nu att kroppen dragit åt sig vätska för nödvändigt magmuskelunderhåll. Därav dagens ökning på fyra hekto. Men sen kanske jag är helt ute och cyklar. Kul i alla fall att ha något att småskylla på.

 

Arbetsdag på Friskis igen. Så ingen långpromenad med sonen. Glömde blodsockermätaren hemma. Låg på 4,3 på morgonen innan jag lämnade hemmet. Frun kom förbi med mätaren framåt 14-snåret. Då låg mitt bs på 6,1. I förebyggande syfte (om sockret var på väg uppåt) tog jag en enhet snabbverkande. Nästa kontroll blev hemma innan kvällsmaten, vid 19:30. Låg då på 2,4! Men kände inte alls av någon påverkan över huvud taget! Tog en dextrosol innan maten för säkerhets skull. Därefter följde vanliga fredagsmaten bestående av Texas Ribs, babyspenat, kokta ägg och chilibea. Tillsammans med mina två smörpackade mackor.

 

Mental inställning

Som jag också nämnde igår så vill jag bara ta upp hur jag upplevt min mycket långdragna LCHF-övergång. Saker som jag gärna hade haft svar på, då det handlar om så pass radikala förändringar. Jag började ju undersöka och läsa på om LCHF inför årsskiftet 2013-2014. Tanken var att köra på LCHF direkt från första januari ifjol. Dagen kom och jag körde igång. Det tog dock inte många dagar (omkring två dygn) innan jag drabbades av mitt allra första kolhydratanfall. Under dessa två första dagar var även mina tankar översköljda med alla olika goda kolhydratstinna mumsigheter som jag just valt att försaka. Enormt jobbig och ihärdig påfrestning, nästan non-stop. Och efter de två första dygnen så halkade jag av då jag inte orkade kämpa emot längre.

 

Samma historia upprepade sig säkert uppåt tolvtalet gånger under 2014. Vissa satsningar pallade jag längre, närmare två veckor. Andra gånger dukade jag under efter tre, fyra dygn. Men hela tiden samma sak. Tankarna nästan oavbrutet upptagna av frestelser och go'saker, kolhydratbaserade såklart. Tufft, riktigt kämpigt (vilket säkert många av er LCHF:are har varit med om)! Men när 2015 närmade sig, då hände något som jag inte vet någonting om alls. Vid fjolårets sista LCHF-satsning så var hjärnan plötsligt som rensad av allt vad kolhydratssug heter. Inga konstanta kolhydrattankar eller godistörstande. Precis som om man gått omkring och stört sig på blöt strumpa, för att nästa timme ha haft ett spöke rycka bort den utan att man märkt något. Vilken frihet och lättnad! Men samtidigt jobbigt att inte veta hur jag kommit in i detta lugn. Samtidigt som jag inte klagar såklart!

 

Vid den satsningen var det snarare julaftonens gamla traditioner som drog mig av banan. Julgröten, vörtlimpan, julgodiset m.m. Drog ut på återvändningen ett par månader, fram till nu, när jag är närmare tre veckor in, och allt rullar på bättre än någonsin förr. Hittills har jag inget som ens varit nära att köra mig av banan och mitt julaftonsmål är något jag ser fram emot grymt mycket, trots alla månader mellan. Men åter igen är jag helt ställd hur jag kan ha undkommit all påfrestning från kolhydrater. Det är ju inte jag som har tränat mig eller hjärnan till något. Knappast medvetet åtminstone! Precis som en strömbrytare skulle ha slagits om, av någon annan än jag. Svårt att förklara. Kvartslånga kamper jag tidigare stått och utkämpat mot så litet som en ynklig risifrutti ("ska jag äta - ska jag inte äta"). Skönt att bli av med - men vill ju veta hur! Jag har såklart försökt analysera mitt läge, men kommer inte fram till något. Ungefär som om hjärnan blivit trött på alla dagliga kamper och bara valt att rycka på axlarna och sluta bry sig. Lite som en envis unge kan ge sig om man ignorerar dennes tjat tillräckligt länge... Känner någon igen sig får ni gärna skriva en rad och berätta.

 

Större prövning på gång

Imorgon är det dags för Spin of Hope. Ett event inom Friskis & Svettis där man kan köpa in sig på en timmes spinning. Pengar som går oavkortat till Barncancerfonden. Jag som arbetar på Friskis har naturligtvis gått med i ett internt lag och skall därmed sätta mig på en spinningcykel, för första gången på minst 18 månader, imorgon mellan 08:00 - 09:00. Lite småspännande måste jag säga. Mitt hemmaträningspass som jag hunnit med blott fyra gånger har kanske hunnit förbereda en smula. Men den träningen är ändå långt ifrån att trampa spinningcykel. Hursomhelst så har jag ett par förväntningar på mina tre veckor med LCHF. Inte direkt styrke- eller konditionsmässigt. Men med ork och energi. Jag förväntar mig att kunna fortsätta förmiddagen med bestående energi i kroppen. Där andra, potentiella kolhydratkostare, kanske känner sig trötta, medtagna och sega efter en timmes intensiv spinning (precis som i alla fall jag kände mig när jag höll på med spinning senast, långt innan LCHF). Där hoppas jag på att jag inte behöver mycket till återhämtning, utan kan fortsätta dagen pigg och fartfylld.

Dessutom skall det bli intressant att se hur blodsockret påverkas av en timmes spinning (på fastande mage såklart). Jag väntar mig inte att få några låga blodsockerkänningar (vilket däremot har drabbat mig några gånger tidigare, för två år sedan). Jag hoppas på jämnare och stabilare blodsocker under passet, samt efter. Känns lite som att slänga upp LCHF för ett test (ett test vars utkomst inte kommer rubba denna livsstil eller mitt mål dock). Blott en utkomst jag kommer dela med mig av i morgondagens bloggpost.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 020 - Spinning & Lågrekord

 

Måste bara störa av mig i ett par meningar. Torsdagens morgonvikt låg på 87,9. Fredagens på 88,3 (vilket jag valde att bortförklara en aning). Men så kommer lördagsvikten, som jag räknade med skulle ställa trenden tillrätta igen, och klingade in på 88,3 den också! Jo, jag raljerade tidigare om att bara se till viktförändringen från vecka till vecka, men ändå. Upp fyra hekto och sedan ansiktsplantera platå... Hoppas på att det vänder igen, snart.

 

Körde en timmes Spin55 på dagens Spin of Hope. Jobbigt som opåhittade invektiv! Fick den kassaste cykel jag någonsin suttit på!

-"Jo, tjena. Moget att skylla på cykeln, vekling!"

Jo men det var som att trampa runt på ett pedalbestyckat gångjärn! Hursomhelst - magisk råstyrka och oöverträffad uthållighet och kondition på knappa två veckor LCHF?? Nej, knappast. Men det hade jag inte direkt räknat med heller. Däremot kände jag inget behov av vila efter passet. Jag pinnade hem, gulpade i mig ett par liter vatten och kunde sedan fortsätta min dag. Skönt att i alla fall inte bli däckad av motionen. Vad gällande blodsockret så låg det något högt på morgonen på 7,8. Tog en enhet insulin, kollade en timme senare (innan passet) och låg på 7,6. Tog ytterligare en enhet precis innan passet och körde sedan på så svetten sprutade. 45 minuter efter passet låg blodsockret på 4,5 och låg stabilt där fram till lunch. Skönt! Samt att vara nere under skadliga gränsen på 6,6 igen.

 

 

Maten idag blev gräddstuvad vitkål med stekt korv och stekta ägg. Dessutom bjöds vi på köpt kålpudding, vilket jag tog en minimal mängd av. Trots att jag undvek såväl sås som sylt så anar jag att tillagarna (ICA Maxis kök i detta fall) smyger in kolhydrater i själva kålpuddingen också. Så litar ej på den maten, åtminstone ej i köpt, färdiglagad upplaga. Och mycket riktigt. Någon timme efter maten så var mitt blodsocker uppe på alldeles för höga 8,4, vilket jag genast motade ner med tre enheter snabbverkande. (Tog dessutom tre enheter innan måltiden i förebyggande syfte.) Så just nu hoppas jag på att jag ej fått i mig alldeles för mycket kolhydrater, så att det sabbar min väg till ketonanpassning.

 

Under kvällen slog jag nytt lågrekord i blodsocker!

Jag stod och diskade och började känna av riktigt starka ligga lågt-känslor. Så pass starka som jag ej känt ända sedan mina första längre LCHF-omgångar (för sisådär sex månader sedan). Så starka känslor som jag har brukat uppleva omkring 3,5 i blodsocker när jag åt vanlig husmanskost. Dock var det bara själva känslorna jag kände av. Ingen darrhänthet, inget kallsvettande eller påverkan på min hjärna på något vis. Klartänkt precis som vanligt. Diskade klart, trots dessa känslor, varpå jag gick iväg och kontrollerade blodsockret. Jag låg då på 1,8 i bs! På gamla kolhydratkosten hade jag varit så totalkörd som en diabetiker kan bli vid det laget! Nu så hindrades jag inte ett jota av denna ovanligt låga nivå. Det stärkte min trygghet i min utbredda blodsockergräns ytterligare! Inget värde att sträva efter naturligtvis, men roligt ändå att hjärnan nu verkar skita fullständigt i om den har tillgång på socker i blodet eller ej. Måste ju vara ett tecken på att hjärnan börjat anpassas till LCHF och dess effekter?!

 

För övrigt har det varit en helt vanlig lördag. Det blev, förutom timmes spinningen, en dryga två timmar lång lunchpromenad med sonen i bärselen, som vanligt. Supervackert väder idag så det var bara att gå och njuta! (Samtidigt som jag njöt av att ha spinningen avklarad.) Nu ser jag med spänning fram emot vägningen imorgon för att se om det är någon platå eller ej. Dock känner jag att jag inte kan lita till morgondagens vikt till 100% då den föregås av en timmes spinning. Knappast något jag kommer upprepa på daglig basis. Och spinning är långt ifrån vad mitt hemmaträningspass ger. Går inte ens att jämföra!

 

 

Slutligen; tack för att Du läser. Det gör det extra värt för mig att dela med mig av mina dagar och mitt projekt!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 021 - Rätt vind i seglet

 

Först bara en snabb summering av "JKP" för den oinvigde (som ej har lust att läsa projektets första post). JKP står för "Julklappsprojektet" - det är min egna julklapp till mig själv för denna jul 2015. Där jag har satt som huvudmål att nå ner till önskad vikt till julafton (eller tidigare). För att klara det behöver jag snitta en viktminskning med sex hekto per vecka. Förutom viktminskningen, samt dess effekt på mitt utseende, så tänker jag även låta såväl hår som skägg växa fritt och okortat fram till julafton. Det skall bli lite av en ytligt (och hälsomässigt) förändrad människa av mig. En julklapp till mig själv, som sagt, som jag förhoppningsvis kan uppskatta riktigt ordentligt när julafton kommer.

 

 

Dagen började mycket bra. Vikten har gått åt rätt håll igen! Cirka åttiofem procent av mig hurrar och tjoar. Medan övriga femton procent tänker att gårdagens spinningtimme har haft alldeles för stor verkan på dagens viktminskning, och vill vänta till morgondagens vikt eventuellt bekräftar den fortsatta viktminskningen innan de drar på sig partyhattarna. Däremot blodsockret har larvat sig under helgen. Även idag. För första gången på dessa tre veckor har jag haft ett blodsockervärde på över tio (10,6 för att vara exakt). Har antagligen att göra med att jag fick i mig en smärre mängd kolhydrater igår, som ligger kvar och spökar i systemet. Jag har ökat Lantusen med en enhet för att se om det kan hjälpa läget till imorgon. Det är främst morgonsockret som tjurar. Kan hända, om detta fortsätter, att jag får skifta till att ta mitt Lantus på kvällen istället för morgonen.

 

Maten idag blev torsk, mer gräddstuvad vitkål, sallad med vitlöksbea samt två kokta ägg och två CarbZone-mackor. Trist, regnigt och blåsigt väder ute - så idag blev det en kortare promenad på ynka 75 minuter. Knappast någon avslappnande promenad för min del (sonen sov som en stock) då jag konstant gick och kämpade med paraplyet i vinden, och bad till högre makter att det inte skulle vända sig ut och in.

 

Annars en mycket lugn dag. Kände att jag kunde behövt den extra timmen sömn vi gick miste om till idag. Men men, god energi idag ändå. Nu till veckan skall jag även förbi sjukhuset och plocka upp en ny blodsockermätare. Min nuvarande FreeStyle Lite kommer bli reserv och en ContourNext USB kommer ta över. USB-versionen har hela 6000 minnen (om jag minns rätt), vilket kommer ge underbara grafer vid övertankande till datorn (under förutsättning att jag får blodsockret att stabiliseras igen). Vilken dag det blir, det får vädret utvisa. Snart är det dags för sonen att läggas igen och därmed även jag. Jag gillar faktiskt de tidigare sovtiderna måste jag erkänna. Vaknar alltid pigg och fräsch, nöjd med att ha fått minst åtta timmars sömn (oftast). Ser även fram emot vägningen imorgon för att se hur det fortsätter med segelvindarna.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 022 - Frigjord!

 

Måndag, hemma med sonen. Och, som startat/återupptaget förra veckan, så var det dags för mitt nybörjarträningspass igen. Intressant att se vad som hänt med orken under helgen. Definitivt i mindre behov av att pausa nu. Jag kan följa träningsprogrammets ordinarie pauser - till skillnad mot när jag startade förra måndagen. Går rätt snabbt att få kroppen att återkomma till en nivå där man tidigare legat (såväl åt den positiva, som den negativa sidan, tyvärr). Dessutom så promptade blodsockret och träningspasset en rätt överraskande tankekedja för mig. Mer om det efter övrig summering.

 

Mat idag blev baconburgare med rejält mycket bea, samt lite broccoli och två kokta ägg. Dessutom mina två CZ-bröd med rejäla mängder smör, och lite ost. Förutom träningspasset blev det en två timmar lång promenad med sonen i selen. Rätt skönt ute, trots grå himmel och några sällna sporadiska regndroppar. Känns verkligen enormt skönt att gå ut och strövandra efter att ha kört igenom träningspasset. Hela kroppen känns uppfräschad och når någon högre nivå av avslappning. Promenaderna är verkligen en av guldstunderna under dagarna som hemmafarsa!

 

Frigjord!

Innan dagens träningspass ökade mitt blodsocker från 4,7 när jag vaknade, till 6,7 strax innan jag skulle sätta igång. Jag valde att mota denna höjning med två enheter snabbverkande. Därefter bytte jag om och gjorde både mig och vardagsrummet redo för träningen. Det var då följande tankekedja landade i huvudet på mig:

 

"Jag har nyss tagit insulin, tänk om jag börjar ligga lågt i blodsocker under träningspasset?"

"Det torde ej vara någon fara. Jag har ju mycket längre uthållighet för lågt blodsocker nu, än tidigare."

"Jo visst, hjärnan fortsätter köra på opåverkad även under mycket låga blodsockernivåer. Men lågt blodsocker innebär ju även total orkeslöshet och prestationssabotage. Jag vill ju inte riskera att behöva avbryta träningspasset mitt i."

"Eller innebär det??"

 

Därpå började jag fundera hur jag faktiskt upplevt de senaste låga/mycket låga blodsocker jag haft. Min hjärna har, som sagt, fortsatt helt opåverkad. Och de gånger jag varit ute på promenader och börjat ligga lågt så har jag ändå fortsatt promenera i samma takt utan problem. Det enda som jag märkt av är ju egentligen bara den inre, svårbeskrivna, känslan av att mitt blodsocker börjat ligga lågt. Jag har ju faktiskt inte känt mig trött, matt eller uttagen på något vis.

 

Det var faktiskt första gången jag kom på tanken att om hjärnan nu fungerar bra utan kolhydrater, även på lågt blodsocker, så kanske även musklerna har börjat frigöra sig från blodsockrets makt? Fastän jag vet att det ofta tar uppåt tre månader innan kroppen blir helt fettanpassad. Där dök sedan en, för mig, väldigt mäktig upptäckt upp; Under hela mitt liv har jag, som Typ 1-diabetiker, varit mer styrd av mitt blodsocker, än vad jag själv har styrt mitt blodsocker. Och att upptäcka att jag eventuellt helt och hållet håller på att bryta detta band, denna blodsockerförslavelse, det känns stort, väldigt stort! Så många gånger som mitt blodsocker saboterat tidigare träningspass (längre tillbaka när jag åt kolhydrater och räknade kalorier). Så många gånger som mitt blodsocker fått mig att må illa och kommit i vägen för koncentration under lektioner, slagit ut mig under barndomens lekar och aktiva tillfällen...

 

Nu står jag här så gott som opåverkad av låga blodsocker (höga bs-värden undkommer jag ju inte såklart, om mitt socker någonsin skulle börja vandra högre igen). Detta fick jag även bekräftat ett par timmar efter dagens träningspass när jag fick en mer påtaglig ligga lågt-känsla. Då var jag nere på 1,7 i blodsocker(!) men fungerade helt opåverkad. Masade mig iväg till köket för ett par klunkar mjölk och ett par dextrosoltabletter. (Viktigt är det faktum att jag inte alls ser något positivt på något vis i att ligga så pass lågt i blodsocker. För mig är det alldeles för lågt och inget som jag försöker stoltsera med! Jag vill endast lyfta fram det faktum att jag (min kropp) inte längre påverkas av bs-nivåer som tidigare hade skickat mig rakt in i mörkret.)

 

Så för att summera så har min kontroll av blodsockret kvarstått och snarare blivit ännu starkare med LCHF. Medan sockrets kontroll av mig så gott som fullständigt vaporiserats. Ett mäktigt skifte för en Typ 1-diabetiker!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 023 - Nattbio

 

Idag blir ett litet kortare inlägg. Precis hemkommen från ett sent arbetsmöte och har nyss svalt sista tuggan kött med beablandad äggsallad. Kört träningspass även idag såklart, inklusive magmuskeldelen som jag tar på tisdagar och torsdagar. Nog orkade jag med övningarna marginellt bättre än förra veckan, men endast marginellt. Blodsockret låg stabilt på 5,3 innan träningspasset. Dryga timmen efteråt hade BS stigit till 8,4. Instinkten var att mota höjningen med två enheter snabbverkande. Men så var det ju detta läge igen. BS har höjts, troligen av själva träningen. Vilket brukar avslutas med att kroppen, lite senare, börjar återlagra denna energi igen, varpå BS sjunker av sig självt. Med det i åtanke så tog jag endast en enhet snabbverkande istället och fortsatte min dag.

 

Följde gjorde en dryga timme lång promenad med sonen, samt ett inhoppande för att täcka upp på Friskis, och därpå en handel innan jag återvände hem. Strax innanför dörren började jag se mina ljusartefakter i synfältet igen och visste att blodsockret antagligen sjunkit lågt (kände mig ej påverkad för övrigt, som jag nu kommit att vänja mig vid att inte göra). Kontrollerade BS och låg på 1,9. Så egentligen kunde jag nog ha hoppat över insulin helt efter träningspasset. Men samtidigt så känns det ändå fel att låta blodsockret skena iväg bara sådär! Stiger blodsockret för högt så är jag rädd att det kan resultera i en oturlig krock med mina 2,7 blodketoner (trots att jag har långverkande Lantus i systemet).

 

Nattbio

På ett fåtal sporadiska LCHF-sidor har jag läst om teorier att LCHF-kost skall hjälpa till att stimulera drömmande. Visst, de flesta av oss drömmer varje natt, ett stort antal drömmar. Men det är färre förunnat att minnas många av dem. Jag har själv haft svårt att minnas vad jag drömmer. Det har aldrig varit något jag tränat på heller (som man kan göra genom att föra en drömdagbok m.m.). Men på sistone har jag nästintill bombarderats av drömmar (som jag minns - åtminstone fragment av) varje natt. Beror nog till viss del på att sonen, som sover med oss, har haft en orolig sovperiod på senaste. Vaknar och bökar runt ofta, vilket väcker mig så jag tvingas somna om. Och att bli väckt mitt i pågående dröm ökar ju chansen att minnas den.

 

Hursomhelst, bara som i natt så befann jag mig i en trevlig sammankomst av släkt och vänner (och hundar). Vi hade övernattat i någon mysig stuga och bara njöt av tillvaron. Andra sekunden halkade jag helt av slumpen in i något följe till självaste Obama (ja, USA:s president) och följde med honom runt på någon rundvisning i ett stort exklusivt komplex. I en tredje dröm så överraskades jag av att min mobil signalerade inkommet röstmeddelande. En bekymmersam röst uttalade frasen "You're the one!" Det roliga med drömmen var att så snart jag fick höra den frasen, då mindes jag helt plötsligt vad som menades med just den frasen (fortfarande i drömmen alltså). Jag mindes då att jag, någon vecka tidigare, blivit kontaktad via mejl av någon form av terroristgrupp som hotat mig till att kräva pengar av denna man som lämnade röstmeddelandet. Så jag hade, i fruktan för mitt eget liv, kontaktat denna killen, hotat honom att föra över en större summa pengar till mig, för att därefter kontakta mig och lämna den frasen när överföringen var färdig. Där slutade dock denna tredje dröm, så jag vet inte hur det gick.

 

Det var även en fjärde dröm - en kortare som rullade framåt sju, åtta på morgonen, vilken jag dock ej minns så mycket av nu. Men jag måste säga att alla dessa drömmar ger en extremt härlig flavör till nätterna och sömnen (beroende på drömmarnas innehåll dock). Oftast har jag vaknat och allt har varit helt svart. Jag har inte kommit ihåg ett dugg. Men de senaste nätterna har jag fått så många olika upplevelser, och upplevt så många olika känslor och äventyr. Lite grann som att jämföra att sitta instängd i en garderob med att resa jorden runt. Jag hoppas drömmarna kommer fortsätta hagla - eller ja, snarare att jag kommer fortsätta minnas dem!

 

Jag kanske till och med skulle börja printa ner dem här i bloggen för att på så sätt få hjärnan att prioritera ihågkommande av dem. (Oftast ser ju hjärnan ens drömmar som onödig information och gör sig kvitt den snarast möjligt.) Fast drömmarna har ju inte mycket att göra med LCHF... Nå ja, vi får se.

 

Hoppas du som läser minns någon trevlig dröm till imorgon!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 024 - Sover lågt

 

En rätt så händelselös onsdag hemma med sonen. Fått avklarat det vanliga. Dels träningspasset framför TV:n på 40 minuter, samt en något längre promenad ute i finvädret på 150 minuter (med sonen i bärsele, som vanligt). Dagen fick en fin början då vikten lyckats masa upp röven från parkbänken, där den suttit still de senaste två dygnen. Så det kändes verkligen bra!

 

Dagens måltid bestod av lax med majonnäsblandad äggröra och en hel del Texas Coleslaw (underbart god och för mig, godkända makron). Till det mina två CarbZone-bröd med extra mycket smör (vilka alltid agerar fettkvotsutdrygare).

 

När jag gick till sängs igår låg mitt blodsocker på 3,6. Det hade aldrig gått på gamla kolhydrattiden, men nu känner jag inte ens av blodsocker över 3,0. Jag kände att det fanns en möjlighet att blodsockret skulle stiga en aning under natten/frampå morgonen så jag struntade i att förtära något. Utan lade mig istället, mätt och nöjd. När jag vaknade i morse låg mitt blodsocker på 2,8. Rätt så stabilt hela natten genom vilket kändes väldigt positivt. Därefter slog det mig att jag alltid varit oerhört känslig för lågt blodsocker när jag skall försöka sova. Har blodsockret varit på gränsen till lågt (på gränsen till känning) så har det varit omöjligt för mig att kunna slappna av ordentligt.

 

Jag brukar känna hur pulsen och hjärtslagen ligger högre än vanligt och är mer kännbara. Det brukar vila en svårbeskriven lågmäld oro inom mig (inom magkänslan kanske?) och att komma till ro och somna, som sagt, omöjligt! Det var alltså tillbaka på kolhydrattiden och för min del låg denna "kan ej slappna av och somna-gräns" mellan cirka 4,0 - 3,5. Ett sådant värde var jag helt enkelt tvungen att åtgärda. Men framåt småtimmarna och morgonen kände jag inte av ett dugg, trots 2,8 i blodsocker. Jag somnade om korta stunder medan jag väntade på att sonen skulle vakna och kicka igång onsdagen. Inga som helst problem överhuvudtaget!

 

Jag vet att jag har tjatat mycket om denna breddade blodsockertolerans som jag precis fått, men det är en så pass stor grej efter närmare 30 år som ungdomsdiabetiker. Att plötsligt vara så gott som immun mot en av mina tidigare starkaste motgångar! Nu är det endast högt blodsocker som påverkar mig, och lyckligtvis är högt BS så gott som utrotat på en kontrollerad LCHF-kost och -livsstil.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 025 - Eventuellt blogguppehåll stundar...

 

Idag har varit en aningen tuffare dag, eller halvt iallafall. På grund av magproblem fick vår son inte mer än tre timmars sömn. Och således inte vi heller. Så torsdagen börjades aningen tröttfusig i skallen, men varefter dagen tickade på så kände jag ändå att jag återhämtade mig över förväntan. Till och med så pass att jag kunde köra träningspasset en bit in på eftermiddagen, med fullgod energi! Jag har oräkneliga uppesittarnätter under bältet. Såväl bakom datorskärm som TV, och det har alltid resulterat i en följande dag då jag känt mig mer eller mindre som en zombie, ända fram till läggdags. Sedan är ju sömnbrist en mycket stor antagonist till viktminskning, så vi får se hur det går med invägningen imorgon.

 

Till mat så stekte jag på två frukostkorvar, samt smörstekt broccoli och ostomelett. Därtill en rejäl mängd bea samt mina två smörmackor. Till efterrätt brukar jag ta en ruta av Lindts 90-procentiga choklad. Jag minns första gången jag åt en bit mörk choklad, vid ett av mina allra första LCHF-försök. Det var så näsan rynkade sig av ren reflex till den alldeles för "sötsnåla" smaken. Numer så börjar denna mörka choklad påminna mig om chokladen i de klassiska chokladjulkalendrarna (av någon anledning). Bara sådana minnen som väcks till liv av smaken, och jag upplever 90-procentchokladen smaka minst lika bra som den ljusa gjorde. Men så har jag hört att smaklökarna hela tiden förnyas, samt att det tar cirka tre veckor för dem att fullt utbytas (eller vad man skall kalla det). Och för min del har det gått lite dryga tre veckor, så en möjlig förklaring till den nu mer njutbara mörka chokladen.

 

...på cirka tre dygn, ungefär.

Vi åker nämligen ner till Uppsala imorgon (fredag) för att hälsa på mina svärföräldrar över påskhelgen. Återvänder hem igen på måndag. Eventuellt att jag kan få möjlighet att göra något kort blogginlägg men inget jag kan lova. Däremot tänker jag posta en kortare uppdatering imorgon förmiddag och rapportera veckans invägning. Det ser ut att bli ett fint kliv nedåt i alla fall (men en natt kvar att påverka dock).

 

Faktum är att detta Uppsalabesök kommer ställa mig inför en hittills oöverkommen utmaning. Under tidigare LCHF-satsningar, när Uppsalavisit sammanträffat, så har det alltid slutat med att jag kört av LCHF-banan, rejält. Det lagas himmelskt god mat där, samt bjuds ofta på snacks och godis som tilltugg framför TV:n på kvällen. Så detta blir något av ett test. Ett test som jag dock inte på något vis känner mig oroad för om jag skall vara ärlig. Hittills har denna LCHF-omgång rullat på svårbeskrivligt problemfritt, utan något som helst kolhydratsug som dragit i mig.

 

Jag har faktiskt tänkt ett litet steg i förväg också. I kylskåpet har jag ett kvarts vitkålshuvud liggande, vilket jag tänker ta med på färden. Där borta hackar jag sedan ner vitkålen och äter som snacks, om godis skulle erbjudas de övriga. (Naturligtvis skall kålen ätas inom rimliga mängder!) Vitkål - oerhört gott!

 

Så kika gärna in imorgon för en kort veckoviktsuppdatering. Hoppas ni själva har riktigt trevliga Påskplaner som stundar!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 026 - Idag bär det av

 

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 88,3

Aktuell vikt: 86,7

 

En viktminskning denna vecka på 1,6 kilo. Ett kilo över de sex hekto jag behöver gå ned per vecka för att nå mitt mål till julafton. Det känns bra, otroligt bra! Detta trots att vikten stod still ett par dygn, så jag är supernöjd! Även blodsockret har uppvisat finare kostym senaste nätterna. Gick och lade mig vid 21:45 med 4,4 i BS och vaknade idag 06:20 med 6,1 - så helt okej, fastän det senare trevar en aning mot överkant.

 

För att återgå till vikten så känns det toppen att börja komma ned till "mittenpartiet" av åttio. Det är fortfarande en bit kvar till närmsta milstolpe, vilken dyker upp vid 82 kilo. Detta då jag tidigare alltid kommit att duka under för kolhydratsuget innan jag hunnit komma under 82. Men denna gång skall jag köra förbi utan att blinka! Men det lär dröja tre, fyra veckor till dess. Det absolut största steget känner jag dock blir att komma ner under åttio. Då kommer jag in på den sista raksträckan innan målgången. Det kommer vara en overklig känsla! Det börjar säkert närma sig 18 månader sedan jag var nere under åttio senast. Så vid det laget kommer jag nog knalla omkring mer eller mindre euforisk dygnet runt!

 

"Men LCHF är ju för hälsan, sluta hänga upp dig på vikten!"

 

Nja, till viss del kan jag hålla med. Skall man hårdra saken så är ju hälsan viktigare än vikten. Dock avgörs det individuellt beroende på vad personen i fråga har för mål, önskningar och förväntningar på sin LCHF-livsstil. Själv är jag just nu så pass ytlig att jag prioriterar min viktminskning i första hand (och samtidigt njuter av min förbättrade diabetes i andra hand). Men mitt mål förblir att nå min önskade vikt till julafton, inte att ta mig till något särskilt HbA1c, att nå ner till något specifikt blodtryck eller liknande. Därmed kommer min tyngdpunkt genom detta "projekt" att fortsätta ligga på vikten, samt det ytliga utseendet fram till dess att jag når mitt mål.

 

På tal om utseende så kommer en spännande grej när jag lyckats ta mig ner till 77 kilo. Jag har nämligen jämförelsebilder på när jag nådde 77 kilo på kolhydratkost, kaloriräkning och daglig motion. När jag lyckas komma ner till 77 denna gång så kommer jag ha X antal LCHF-månader bakom mig (med tanke på att jag snart nått min första månad). Skall bli intressant att ta ett gäng nya bilder och se om det syns någon markant skillnad mellan nedgång på kolhydrater och kalorier, och nedgång på LCHF!

 

Nu skall vi dock börja så smått med lite packning och frukost (för de övriga två i familjen). Mycket som skall med, även för min del då jag har lite tillskott och annat jag måste få med. Framåt mitten av dagen så far vi! Har noll koll på vilken kvällsmat jag kommer intaga. Endast vetskap att svärmor kommer tillhandahålla kolhydratreducerade alternativ (utöver vad jag själv tänker plocka med). Så får vi se om jag hinner skriva någon rad under helgen, annars dyker nästa inlägg upp på måndagskväll. Förhoppningsvis jublande över att jag precis avverkat mitt första Uppsalabesök med bibehållen LCHF (men kan aldrig tänka mig någon annan utkomst)!

 

Glad Påsk på er alla och tack för att ni kikar in om dagarna!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 030 - Återhämtning

 

Vi kom hem igår, men med alldeles för mycket att göra. Alldeles för mycket att packa upp, att ta reda på och all den tid vi behövde, den var det enda vi tydligen glömde packa ned.

 

Det har blivit alldeles för mycket mat nu under helgen. Visst, LCHF-vänligt (enligt min blodsockermätare i alla fall), men alldeles för mycket (lika med alldeles för gott). Det försöker jag nu styra upp genom att köra en +36 timmars-fasta. Den första längre fastan jag tar mig an på mycket lång tid, så lite spännande. Än så länge så lunkar det på utan problem. Skall bli intressant att kika på vågen imorgon (om än aningen missvisande gentemot "ordinarie" dygnsintag).

 

Så nu fortsätter vi pusha detta vidare. Mitt lilla julklappsprojekt. Skägget och håret fortsätter växa obehindrat. Det börjar även märkas av att det går mot våren/sommaren. Särskilt skägg växer i många fall långsammare vintertid, men känns som det börjar öka lite i hastighet nu. Skönt att känna lite längd under hakan igen. Det var faktiskt ett misstag att trimma ned skägget som jag gjorde nu mot vintern. Skall ej ske igen!

 

Jag återkommer nu dagligen igen - imorgon med lite längre inlägg (eventuellt). Så hoppas ni alla haft en mycket trevlig påsk och på återseende imöra!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 031 - Första månaden

 

Denna onsdag markerar första LCHF-månaden sedan min start i början av mars. Känns bra! Allt rullar på och än så länge känns inga hinder ligga på lur. Nu kan jag börja finna starka positiva vibbar av att verkligen vara på gång. Nu handlar det inte längre om några få dygn på rätt bana, snarare om några veckor. Känns mycket bättre nu jämfört med starten. Huvudmålet för min del ligger fortfarande på vikten, samt att få se magen slanka till sig för varje dag som går. (Inte för att jag uppfattar någon sådan visuell skillnad från en dag till nästa. Men mellan veckorna kan jag märka av fler passerade hål i livremmarna, samt hur jeansfickorna rymmer min mobil med mer och mer överflöd. Livet är bra kul just nu!

 

Maten idag: Hamburgare med kokta ägg, broccoli, en rejäl klick bea samt en kolhydratsnål hamburgerdressing. Därtill mina två CarbZone-bröd med rejält av smör och ost.

 

För övrigt så håller en speciell liten era på att nå sitt slut. Idag var nämligen den näst sista dagen för mig som helt 100% pappaledig (efter att jag började min ledighet i maj ifjol). Nu är det endast torsdag kvar. Fredag är mamma hemma med honom medan jag jobbar och nästa vecka skall lillgubben börja på förskola. Det blir en vecka med graduell inskolning för att därefter förhoppningsvis fungera problemfritt. Fyra timmar om dagen skall han få vara på förskolan, medan jag jobbar halvtid. Det skall bli spännande. Se om förskolan och de andra barnen promptar eller påskyndar lite utveckling eller så. (Vi har inte bråttom dock!)

 

Idag blev det cirka 165 minuter promenad med bärsele. Varav första halvtimmen i mer skyndsam takt då jag hade ett ärende att utföra inom tidsbegränsning. Känns bra att speeda upp promenaden emellanåt också. Njuta av känslan av en ovanligare energi. Vet ej hur jag skall förklara. Men det känns som att min energi vissa gånger känns mer effektiv eller kraftfull jämfört med hur jag minns längre tillbaka. Slutligen så håller andra jag känner på att kolla upp LCHF med, förhoppningsvis, växande seriösa planer på att ge LCHF en chans. Jag försöker förbereda dem på att antagligen få tackla ett rätt kraftigt kolhydratsug i början. Men hoppas det kommer gå så lätt som möjligt, om det blir av. Känns i alla fall bra att kunna hänvisa till så mycket seriös och stabil information som går att finna på Kostdoktorn (i synnerhet i alla videor)!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 032 - Ryggen

 

En ganska händelselös torsdag. Sista kompletta hemmadagen för min del. Imorgon är det tillbaka till Friskis-receptionen och nästa vecka börjar sonens inskolning. Men det skall bli skönt att få fyra timmar på jobbet om dagarna. Efter nästan ett år av hemma så börjar jag kunna lägenheten så smått. Vi var iväg med sonen på en standardkoll i eftermiddag. Samt att han fick ytterligare en vaccination. Han följer sina utvecklingskurvor stadigt och stabilt så inga problem, som skönt är.

 

Mat idag blev av det fattigare slaget. Endast ett par köttbitar (innanlår), två stekta ägg och rejält med bea. Samt mina två smörtyngda bröd med ost. Blodsockret ligger fortsatt stadigt och fint. Fungerar perfekt för mig med 13 enheter Lantus per dygn. Måltidsinsulin behövs väldigt sällan numer. Någon enstaka enhet snabbverkande i veckan.

 

Motionen idag (om det så kan klassas) blev som vanligt en längre promenad på eftermiddagen. Var ute i ganska exakt 120 minuter. Huruvida dessa dagliga promenader gör något för viktminskningen, det känns väl ganska osäkert. Däremot så ger det mig en väl uppskattad lugn stund - nästan som meditation. Något dessa promenader absolut gör, är att underhålla ryggmuskulaturen (i och med att jag bär sonen i bärsele). Jag minns fortfarande hur enormt ont jag fick efter bara fem minuter när jag började bära runt honom för dryga året sedan.

Då vägde han fyra kilo. Nu är han uppe i fjorton kilo och jag får inte längre ont i ryggen. Inte ens efter två eller tre timmars promenerande. Det har även hjälpt mig orka stå flera timmar i sträck bakom Friskis-receptionen. För ett år sedan klarade jag mig inte ens igenom en vanlig manuell diskomgång utan att känna av ryggvärk. Ryggmusklerna skall verkligen respekteras - de involveras i det mesta vi gör om dagarna. Jag är enormt glad över den "träning" jag funnit. Träning som jag aldrig sett som träning, utan snarare ett skönt avbrott i vardagen.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 033 - Sent

 

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 86,7

Aktuell vikt: 86,2

 

Väldans sent tillfälle för bloggen idag. Borde egentligen gå och lägga mig, så skriver ett kortare inlägg idag. Dagens invägning kan jag inte säga så mycket om. Givetvis hade jag helst sett ytterligare ett par färre hekton, men med tanke på all påskmat som blivit senaste helgen så bör jag vara fullt nöjd! Huvudsaken är ju ändå att det går åt rätt håll, samt att takten ej understiger vad som krävs för att jag skall nå mitt mål till senast julafton. Jag ligger för närvarande några kilon före minimum-kurvan så jag är fullt nöjd.

 

Skägget börjar även det att ta sig. Lite mer notabel längd, eventuellt till viss del tack vare Silicea för män-pillren jag börjat ta för några veckor sedan. Extra biotin bland annat. Något som verkligen kan gynna skäggväxt är ju att komma igång med ordentlig tyngdlyftning och muskelbyggning. Just för att det triggar mer testosteron m.m. (enligt som jag förstått det). Men ännu känns inte det steget så jättelockande. Kanske inom en viss framtid, vi får se.

 

Maten idag var tänkt att bli revbensspjäll. Men på grund av oförutsedd tillagning så får den istället vila i kylskåpet till imorgon. Kvällen fick istället näras med några stekta korvskivor med fet dressing, på sidan av lite tärnad gurka, tomat och ägg. Hoprört med en god skvätt majonnäs. Och så mina två bröd förstås.

 

Arbetsdag på Friskis. Något körigare än mina ordinarie pappa-dagar. Men å andra sidan inte någon långpromenad idag, vilket jag saknade en aning. Särskilt med tanke på det mycket sköna väder vi haft i Glada Hudik idag. Nu är det dock dags för mig att leta upp sängen. Trevlig helg på er och synes förhoppningsvis imorgon igen!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 034 - Skäggoljor

 

Jo, jag vet. LCHF- och hälsorelaterat forum. Men då både hår- och skäggskaffning ingår i mitt "julklappsprojekt" (annars skulle det inte bli tillräckligt av en förvandling, fastän mina förhoppningsvis tappade kilon till julafton inte blir något att spotta åt) så skriver jag ett par rader rörande det också. Det är inte så mycket noterbart som sker just nu med själva LCHF-delen. Inte vad jag kommer på just nu i sittande stund i alla fall. Vikten går neråt i hälsosam takt och jag mår toppen, med stabilt och stadigt blodsocker.

 

Till mat idag blev vi bjudna på ugnsstekt falukorv, till vilken jag gjorde mer gurka-, tomat- och äggsallad. Denna gång hoprörd med en rejäl skvätt vitlöksbea (så otroligt gott!). Samt mina två bröd på sidan av. Jag vet att det kanske finns de som stör sig på att jag käkar två CarbZone LowCarb-bröd till mina måltider. Bröden ger omkring sju till åtta gram kolhydrater sammanlagt, medan de ger en massiv mängd fett (från smöret). Så jag hävdar fortfarande att bröden är en god fettkvotshöjare. Sedan vet jag även att jag inte alls håller mig till någon "strikt LCHF". Landar snarare på medelmåttig LCHF skulle jag tro, då jag ofta landar mellan 10 - 15 gram kolhydrater per dygn. Men hursomhelst så berörs inte mitt blodsocker och det har hjälpt mig en hel del (i synnerhet vid starten) att kunna hålla mig till LCHF, enbart tack vare att kunna få tugga på något bröd. (De innehåller i alla fall mindre mängd kolhydrater per skiva jämfört med de annars så populära Finncrisp-bröden.) Blev promenad idag också, med bärsele som vanligt. Njöt stort i det härliga vårvädret. Promenerade i ungefär 135 minuter. Skönt, skönt!

 

Skäggoljor

Vi går mot vårigare tider, och sommaren står på tur. Som jag säkert nämnt tidigare i tråden så har jag haft "längre" skägg ifjol (innan jag trimmade och rakade ner det under senhösten). Längden var ungefär fem, sex centimeter mätt från underläppen till skäggslut. Under den skäggskaffningsperioden investerade jag i totalt tre olika skäggoljor. Väldigt fräscht att behandla skägget med varje förmiddag, innan jag beger mig ut och utsätter skägget för väder, vind, sol, kyla och annat påfrestande. Flaskorna kostar en del då jag införskaffar oljorna från ett företag i Amerika. Men å andra sidan tar jag endast två, tre droppar åt gången och drygar ut med ren jojobaolja (bara för att vara lite snål - samt att ren jojobaolja ger utomordentlig vård och skydd för skägget).

 

De tre skäggoljorna jag införskaffat hittills heter "Orient Express" - en mycket elegant, subtil och lyxig doft som passar perfekt till sociala evenemang. Använder alltid de dagar jag jobbar i receptionen på Friskis. En heter "Wildwood" och doftar underbar skog, som om man lägger sig på magen mitt i sommarskogen, kör ner näsan i en massiv hög nära träd-vuxen mossa och sniffar lungorna fulla. Använder dagar då det blir mycket ute. Ofta när jag varit hemma med sonen och tagit mina långa promenader. Tredje oljan heter "Fireside" och var en begränsad utgåva under julen. Denna olja doftar magiskt mycket mys. Påminner verkligen om att sitta samlad runt öppen brasa på någon herrgård i mysig, varm trevlighet. Denna använder jag vid extra mysiga dagar. Då det regnar ute, eller vid familj-/släktsammankomster och dylikt.

 

Nu har jag precis beställt två till skäggoljor. En vid namn "Citrius Bay" samt ytterligare en begränsad utgåva vid namn "Waikiki". Dessa två kan jag dock ej yttra mig om ännu, då de inte dimper ner förrän tidigast slutet på kommande vecka. Dock skall de passa utmärkt för sommaren, i synnerhet Waikiki-oljan. Så de skall bli mycket spännande att sätta näshålen över! Känns bra att ha lite olika dofter att välja mellan. För mig avgör det mycket vilket humör och vilken sinnesstämning jag bär på för dagen. Samt vad dagen bjuder på naturligtvis. "Bara rent pladder." för många säkert. Men ni som är eller har varit skäggintresserade, ni som själv har burit skägg genom åren, ni vet säkert vikten av lite väldoftande skäggvårdande produkter.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 035 - Matvärde & -fokus

 

Det slog mig igen i morse hur glad och förväntansfull jag skall vara. Efter att åter ha trampat upp på vågen och sett ytterligare något hekto segla vidare till okänd ort. Bara vetskapen att saker sker, hälsosamma saker. Vikten går dit jag vill och att jag fortfarande har en lång tid på mig. Det kommer ske så stora omställningar i sinom tid och det kommer kännas så otroligt roligt, nästan ännu mer under tiden, som vid målstolparna.

 

Jag har lekt med tanken att det skulle vara just julafton nästa gång jag vaknar upp. Att alla mina oönskade kilon plötsligt är borta. Att mitt hår är mer än axellångt och att mitt skägg räcker ned mot bröstkorgen. Samt att hälsan är på topp tack vare LCHF-livsstilen. Jag kommer dock alltid fram till att jag faktiskt skulle sakna själva resan mer än vad jag skulle glädjas åt att plötsligt vara framme. Kan låta konstigt kanske, men denna resa är något jag kommer värdesätta oerhört högt och därför känns det fint att ha lång tid att njuta av den! Inte längre den hetsen eller besvikelsen efter varje vågtramp; "Åhh men, bara två hekto ned. F*n vad trist - KOM IGEN NU, snabbare!!" Istället tänker jag på julafton, och vidare på hela sommaren och hösten därförinnan och kan inte hjälpa att känna mig varm o gla' inombords; "Ta det bara luuugnt. Jag har påbörjat resan!"

 

 

Maten idag blev revbensspjäll. Den sort man först kryddar och kokar i några timmar, och därefter steker, serverar och avnjuter. (Till skillnad mot mina annars så fredagliga Texas Ribs.) Blev ordentligt gott! Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar. Ugnspannkaka. Det var därför jag lagade ersättningsmat. Blev tillräckligt mycket för två portioner, så kommer käka mer spjäll imorgon. Till dem blev det mycket enkelt, lite kokt broccoli och en hel del färdiglagad originalbea från ICA. Samt mina två bröd också förstås. Precis innan maten hann jag ut med sonen på långpromenad, mitt i regnets uppehåll. Det blev en lugn tripp på cirka 105 minuter. Skönt, fastän blåsigt och småkallt.

 

 

Mattankar

Jag kan lugnt erkänna att mitt huvud fortfarande är stenhårt programmerad efter alla typer av kolhydrater, såväl i mat som i snacks, bakelser, godis och dylikt. Men så har jag ju blivit så programmerad också, sedan barnsben. Inte att jag "skyller" det på någon. Läget är ju som det är. Kolhydratlivsstilen delas ju av så många, och inte minst för tio, tjugo och tjugofem år sedan. Precis alla festliga stunder cirkulerade runt något att äta. Allt från firande till mys! Och detta är något jag säkert mycket sent kommer bli kvitt, om någonsin alls.

 

Som jag nämnt i tidigare blogginlägg så har mina dagar ibland räddats eller stjälpts på grund av vilken mat vi skulle äta (när jag var yngre och bodde hemma). Som ungdomsdiabetiker allrahelst så blev jag nästan inforcerad i ett ständigt tänk på mat och måltider. Därefter har jag alltid varit sådan, av sådan personlighet, som alltid sätter lika med-tecken mellan exempelvis film och snacks. Helst så pass mycket tilltugg så händerna kan rotera oavbrutet hela filmen igenom. Kan inte munnen njuta så kan inte ögonen njuta heller, ungefär.

 

Frun nämnde idag att hon funderar på att ta med sonen och åka iväg till Stockholm ett par dagar under semestern i mitten av juli. Guldläge för min del som har suttit och hamstrat filmer att kika på (genrer som frun ej gillar) sedan månader tillbaka. Just nu har jag nitton filmer som ligger och väntar. Och fler lär det säkert hinna bli under de kommande tre månaderna. Därefter kan jag knappt hjälpa att låta tankarna löpa amok. Fantisera sig iväg till allt onyttigt jag skulle kunna köpa hem och "avnjuta" hela dessa självtidiska filmdagar. Om det kanske rör sig om två eller tre dagar kan jag tänka.

 

Jag skulle utan problem kunna sätta sprätt på minst 500 spänn för två-tre dagars svullande. Om ens det skulle stoppa! Det skrämmande är att oavsett hur mycket jag ser fram emot att roas av alla dessa filmer jag så spänt har längtat efter, så kommer det VERKLIGA magkittelnjutet när fantasin radar upp alla onyttigheter mellan mig i soffan och vardagsrumsTV:n. Och resonemanget är riktigt hotfullt! "Det rör sig ju bara om två eller tre dagar. Det är ju inte så farligt. Klart jag skall passa på!" Jamenvisst, det finns oerhört mycket gott inom LCHF att njuta av (även för mig, trots att jag inte är någon hejare för en massa ostar eller oliver). Men många av er vet säkert att det, i sockrets tankebanor, är en extremt klen tröst, om någon alls. I alla fall för mig!

 

Nu är det ett helt kvartal kvar till denna fallgrop. TIll dess hoppas jag att mycket har hunnit hända. Att sockertankarna hunnit skingras mer (har ej mycket till sockersug, bara tankarna som härjar), att vikten har minskat rejält och att jag skall vara så pass på banan att jag helt enkelt inte har lust att sladda av. Inte ens för ett par dygn (vilket är en mycket kort period i det stora hela). Men å andra sidan - om vikten har fortsatt rinna av och jag då väger mycket mindre än nu, så kanske det istället talar mer för att jag kan "unna mig" detta snacks och socker. Framför resonemanget att "Det lossnar snart igen!"

Jag skulle hämta ut en ny blodsockermätare. En Contour Next USB-mätare, med flera tusen mätningars minne. Har ej hämtat den ännu, men skall se till att göra det innan juli månad. Ty två, tre snacksdagar kommer verkligen ställa till total kalabalik med mitt blodsocker, vilket i sin tur kommer resultera i några ordentligt fula "gupp" i mätarens värdekurvor. Något som jag, med min inre bild av stabilt och bra redovisat blodsocker vid kommande återbesök, inte vill besudla mätaren med. Det skulle kunna hjälpa. Men men. Nu håller jag på att flytta för glaciärer. Jag har ett helt kvartal på mig att försöka hantera denna lockelse. Men som det känns just nu så är det tufft. Tufft då jag är mycket väl medveten om all den (temporära) övermolniga glädje och uppskattning jag finner i ett sockerberikat vardagsrumsbord!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 036 - Inskolning

 

Inte så mycket att skriva om idag. Åtminstone inte som hör LCHF till. Idag var vi på första inskolningsdagen med vår son. Det gick helt OK måste jag säga. Kom dit lagom till nio. Samling med upprop och sång omkring 9:20. En mycket blyg Melvin som vi hade med oss. Men så snart samlingen var över, och de övriga cirka nio barnen började fara runt och leka, då blev det mer fart på honom. Det blev en hel del duplo, lite bilbana, många vändor med två kastvänliga bollar, lite gåvagn samt mycket stå och titta på de andra barnen. Efter samlingen bjöds barnen på lite frukt. Klementiner, äpplen och bananer nedskurna i mindre bitar. Var och en tog ett par bitar vardera, utom Melvin som var lite för blyg för stunden.

 

Till lunch serverades korv och potatis, vilket följdes av en sovstund. Men trots viss trötthet så var Melvin för upptagen med att inspektera de övriga barnen som låg och sov. Så efter ett par halvdana försök att själv lägga sig och varva ned så fick vi avbryta och lämna sovsalen. Han var dock inte den enda som inte klarade av att, eller ville, sova. Istället gick vi ut och lekte runt på förskolans gård i närmare en timme. Mest sandlådespadande i närheten av andra barn och två trevliga fröknar (eller vad man kallar personalen). När klockan närmade sig 14-tiden så var tröttheten ett överhängande faktum, varvid vi lämnade för dagen, gick hem och jag sedan tog honom i bärselen för en 120 minuter lång promenad/sovstund.

 

Min mat idag blev resterna av revbensspjället, tillsammans med ett kokt ägg (glömde köpa mer idag) och en hel del superfet coleslaw. Samt mina mackor förstås. Blodsockret ligger fortfarande stabilt och håller sig vanligen mellan 3,0 och 5,0 dagarna igenom.

 

Imorgon fortsätter frun med inskolningen och jag återgår till mitt arbete på Friskis. Fyra till fem timmar om dagen i receptionen. Det kommer bli ett härligt inslag i vardagen under en lång tid framöver. Lilla problemet är dock att jag står där och jobbar via Arbetsförmedlingen (tyvärr). Den sista september i år så tar min tid via Arbetsförmedlingen slut och om Friskis i Hudik ej har möjlighet (eller vill) pröjsa för en lättare lön så står jag rätt så sysslolös efter det. Funderingar går på att plugga vidare. Troligen till någon form av extralärare - att vara en extra resurs på skolan och vara hjälp och stöd för barn/elever och klasser som är i sådant behov. Det är ju bara lärare och sjukvård som söker folk just nu så att... Men jag har alltid gillat skolmiljön, tack vare att jag hade en helt obeskrivligt underbar tid i skolan - från dagis ända fram till studenten! Men mer om allt detta när hösten närmar sig.

 

Ikväll skall det sovas tidigt. Kom inte i säng förrän närmare 23:30 igår. Alldeles för sent. Sonen skall snart nattas och då hänger jag på! Blir skönt att börja sussa innan 22!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 037 - Protein

 

Inte så mycket att skriva om idag. Frun var med sonen på inskolningen medan jag återgick till fyra timmars arbete, vilket var mycket trevligt! Gick bra för sonen som börjar känna sig mer hemma på förskolan.

 

Käket idag blev stekt innanlår med gurka-, tomat- och äggsallad, och en hel del bea. Samt mina två mackor som vanligt - dock med rökt skinka istället för ost. Det blir cirka 45 gram smör, fördelat på två mindre brödskivor (storleken av en handflata). Har ej brytt mig om att kontrollera fettkvoten av mackorna, endast smöret och dess kalorimängd. Inte för att jag är kaloriskrämd, men jag ser fortfarande på mitt dagliga kaloribehov som ett hyfsat riktmärke. Särskilt om vågen någon gång skulle få för sig att trotsa lite.

 

Vid tvåsnåret, efter jag mött upp fru och son på förskolan så behövde han ut och sova igen. Vilket resulterade i en 150 minuter ömsom skön, ömsom kall, blåsig och regnig promenad. Något jag börjat fundera på är mitt köttintag. Ty efter vissa måltider, med lågt hållen kolhydratnivå, så har blodsockret kunnat kila iväg en smula. Mycket mycket långsamt dock, som det alltid gör på LCHF-kost. Så jag har alltid hunnit upptäcka stegringen medan sockret fortfarande legat under 8,0. Som sagt, låg kolhydratnivå. Men en gemensam nämnare kan ha varit ordentliga portioner kött, samt en hel del fett. Och som jag förstår så kan överätning av protein bli till socker/kolhydrater. Sedan har jag inte den blekaste aning om vilka mängder protein vi talar om då. Det kanske är smått omöjligt för en yngre medelålders man att häva i sig så pass mycket protein vid en enda måltid. Har inte tagit reda på det heller.

 

Ser jag detta ske ytterligare någon gång så får jag börja kolla upp det. Eller om någon av ni som läser kan dessa mängder och hur troligt det är att man kan överäta kött vid en enda sittning. Då får ni mer än gärna lämna ett par rader här i bloggen/tråden och informera. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 038 - Vidrigt väder & finnar

 

För tredje dagen i rad blev jag (vi) blåst av vädret. Det är alltid lugnt, fint, soligt och gemytligt under förmiddagen. Men efter tvåtiden, när jag och son är redo att ta sovpromenad, då börjar det genast gubba sig på himlen, vinden ökar, kölden sveper in och slutligen regn eller regnblandad snö. Samma visa idag alltså. Som tur var passerade regnet på ~45 minuter, så vi fick i alla fall de två övriga timmarna av dagens promenad i aningen humanare vistelse. Fortsatt inskolning idag, gick sådär. Han vill fortfarande inte sova med de andra barnen efter lunchen, så sonen är nästintill övertrött när vi kommer hem med honom strax innan två på eftermiddagen.

 

Maten idag blev makrill, en fryst hel sådan. Ingen fuskvariant i plåtburk med andra ord. Till fisken gjorde jag min vanliga sallad på gurka, tomat, ägg och vitlöksbea. Och mina två bröd till. Till maten dricker jag alltid vatten. Färskt, kallt, direkt upphällt från kran. Blev inte riktigt lika mycket "volym/tyngd" till måltiden, vilket eventuellt kan visa sig på morgondagens vägning. Vikten går för övrigt fortfarande åt rätt håll. Om än aningen långsammare än mitt inbillade "optimala". Men i grunden så är jag självklart nöjd så länge vikten minskar.

 

Vad annars...
Jo, jag håller på att fasa över mitt långverkande insulin (Lantus) från morgon till kväll. Detta då jag emellanåt fått aningen högre morgonvärden på blodsockret (6,6 - 8,0). Får se om det gör någon skillnad. Denna överfasning gör jag på så sätt att jag väntar med insulinet två timmar per dygn. Jag brukade ta Lantusen vid åtta på morgonen. Så i måndags blev det klockan tio. Igår, tisdag, klockan ~12 och idag tog jag sprutan strax efter 14. Så på fredag hamnar jag vid 19-snåret, vilket är mitt mål. Och än så länge så har blodsockret legat bättre på morgonen. Visst, det har bara gått tre dygn än så länge. Kan fortfarande vara ren slump. Men det lär visa sig över kommande dagar om jag kan tillägga stabilitet till resultatet.

Finnar fortsätter ploppa upp i mitt annars så manliga ansikte... Dock i mycket mindre skala än innan LCHF. I snitt har jag en aktiv finne åt gången. Somliga gånger får jag vara helt fri från ömmande punkter i ett dygn, max två. Detta trots att jag håller kolhydraterna nere. Vet inte om det är vårsolen som orsakar något. En grej jag gör varje natt precis innan jag lägger mig är att smörja ansiktet med kokosolja. Egentligen är det skägget som är grunden för kokosoljesmörjningen, då kokosoljan skall ha beskyddande och vårdande egenskaper för stråna. Skägg är ju precis som håret på huvudet, alltid som hälsosammast precis när det växer fram. Därefter kan man bara se till att stråna blir så minimalt medtagna och utsatta som möjligt. När jag ändå smörjer in det fortfarande fritt växande helskägget som täcker halva ansiktet, så kan jag lika gärna smörja in hela ansiktet. Kan ju inte skada (såvida det inte är kokosoljan som grönljusar finnarna). Jag har fortfarande en skapligt full tub med Basiron i min ägo. Men vill avvakta att använda den ett tag till. Jag är inte direkt pigg på att kombinera Basiron med kokosolja.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 039 - Lantustänk & efterrätt

 

Torsdag. Dag fyra av sonens inskolning på förskolan. Han kunde ha haft bättre morgonhumör till att börja med. Tanken var att försöka lämna honom ensam ett litet tag mitt på dagen, men han var inte alls redo för det. Frun kan knappt gå iväg på toaletten en minut utan att han får spel. Så vi får ge honom lite mer tid helt enkelt. Det är ju lite skillnad på att bli sådan typ av ledsen med snabb övergång, och att bli panikartat förskräckt.

 

Denna dag var lite speciell för mig faktiskt. Första dagen på länge då jag fått ett oooeeerhööört sug. Dock ej efter kolhydrater som tur var. Jag blev helt plötsligt stortokig efter vispad grädde! Så jag gjorde något som jag försökt hålla mig borta från, nämligen att söka runt efter "onödiga" recept, så som LCHF-kakor, -fikabröd, -efterrätter m.m. Men nu måsta jag bara ha grädde, så det blev att Googla efter gräddbaserade efterrätter. Allt jag fann var dock sådant som endera skulle kräva hela eftermiddagen att göra ordning, eller kreationer som skulle kräva ett besök på samtliga affärer i stan för att få tag på alla ingredienser. Så det slutade med att jag gjorde min egen, väldigt enkla, gräddefterrätt;

 

Maten idag blev stekta hamburgare. Medan frun gjorde traditionella burgare med bröd så hävde jag lite ost och krydda på. Kokade lite broccoli, stekte två ägg och tog redigt med vanlig ICA-bea till. Till efterrätten började jag med att lägga en handfull frysta blåbär och frysta jordgubbar i varmvattenbad under tiden vi åt. Därefter mixade jag ned de tinade bären till en klumpfri soppa. Jag hällde upp lite grädde, tillsatte en droppe vanilj, vispade grädden rätt så hård och tillförde även någon nypa sötströ. När grädden närmade sig färdigvispad så hällde jag ned "bärsoppan" och lät den blanda ihop helt och fullt med grädden. Resultatet var en extremt välsmakande gräddefterrätt som påminde om den klassiska tårtfyllningsgrädden. Enda felet var att smaka av den direkt, när gräddblandningen var mer eller mindre rumstempererad. Nu står resterande efterrätt i kylen och väntar på morgondagens middag. Och kommer förmodligen smaka tio gånger ännu bättre serverad väl kyld!

 

Lantustänk

Jag fortsätter få bra blodsocker på mornarna. Där jag tidigare kunde mottagas av värden uppåt 7-8. För att få bukt med dessa aningen höga värden valde jag att fasa över Lantus-injektionen från morgon till kväll. Vilket jag gjort genom att skjuta upp sprutan cirka två timmar per dygn. När jag tänker på upplägget så känns det ju ganska logiskt. Låt oss leka med tanken att Lantus-insulinet, trots att det skall hålla en jämn verkan dygnet genom, får en något nedsatt effekt när dygnets sista timmar närmar sig. Vad händer då när jag tar Lantusen på morgonen. Jo, insulinet får optimal verkan under dagen (när jag fastar) vilket inte kräver så mycket av det långverkande insulinet. Mot kvällen äter jag dygnets måltid och skulle jag missbedöma måltidsinsulinet så blir det Lantusens jobb att tackla kvarvarande höjning av kvällsmålet, under nattens gång. Det är även den period som Lantusens effekt eventuellt börjar avta en aning. Så matpåverkan över natten + svagare effekt av Lantusen = lätt högre morgonblodsocker.

 

Men nu när jag fasat över Lantusen till kvällsinjektion istället, då matchar jag ihop kvällsmatens eventuella blodsockerpåverkan med Lantusens optimala verkningstid. Vilket kanske har att göra med mina bättre morgonsocker de senaste dagarna. Lantusens effekt börjar sedan avta framåt tolvtiden och in på eftermiddagen. Men det är ju då jag fastar, vilket inte har lika stort behov av Lantusen, som jag nämnde tidigare. Jag vet inte, så går min förklaring/logik i alla fall. Morgonsockret har legat bra nu de senaste dygnen efter jag börjat skjuta Lantusen närmare och närmare kvällen så att... Det kanske finns en möjlighet att denna ändring gör skillnad.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 039 - Lantustänk & efterrätt

 

Torsdag. Dag fyra av sonens inskolning på förskolan. Han kunde ha haft bättre morgonhumör till att börja med. Tanken var att försöka lämna honom ensam ett litet tag mitt på dagen, men han var inte alls redo för det. Frun kan knappt gå iväg på toaletten en minut utan att han får spel. Så vi får ge honom lite mer tid helt enkelt. Det är ju lite skillnad på att bli sådan typ av ledsen med snabb övergång, och att bli panikartat förskräckt.

 

Denna dag var lite speciell för mig faktiskt. Första dagen på länge då jag fått ett oooeeerhööört sug. Dock ej efter kolhydrater som tur var. Jag blev helt plötsligt stortokig efter vispad grädde! Så jag gjorde något som jag försökt hålla mig borta från, nämligen att söka runt efter "onödiga" recept, så som LCHF-kakor, -fikabröd, -efterrätter m.m. Men nu måsta jag bara ha grädde, så det blev att Googla efter gräddbaserade efterrätter. Allt jag fann var dock sådant som endera skulle kräva hela eftermiddagen att göra ordning, eller kreationer som skulle kräva ett besök på samtliga affärer i stan för att få tag på alla ingredienser. Så det slutade med att jag gjorde min egen, väldigt enkla, gräddefterrätt;

 

Maten idag blev stekta hamburgare. Medan frun gjorde traditionella burgare med bröd så hävde jag lite ost och krydda på. Kokade lite broccoli, stekte två ägg och tog redigt med vanlig ICA-bea till. Till efterrätten började jag med att lägga en handfull frysta blåbär och frysta jordgubbar i varmvattenbad under tiden vi åt. Därefter mixade jag ned de tinade bären till en klumpfri soppa. Jag hällde upp lite grädde, tillsatte en droppe vanilj, vispade grädden rätt så hård och tillförde även någon nypa sötströ. När grädden närmade sig färdigvispad så hällde jag ned "bärsoppan" och lät den blanda ihop helt och fullt med grädden. Resultatet var en extremt välsmakande gräddefterrätt som påminde om den klassiska tårtfyllningsgrädden. Enda felet var att smaka av den direkt, när gräddblandningen var mer eller mindre rumstempererad. Nu står resterande efterrätt i kylen och väntar på morgondagens middag. Och kommer förmodligen smaka tio gånger ännu bättre serverad väl kyld!

 

Lantustänk

Jag fortsätter få bra blodsocker på mornarna. Där jag tidigare kunde mottagas av värden uppåt 7-8. För att få bukt med dessa aningen höga värden valde jag att fasa över Lantus-injektionen från morgon till kväll. Vilket jag gjort genom att skjuta upp sprutan cirka två timmar per dygn. När jag tänker på upplägget så känns det ju ganska logiskt. Låt oss leka med tanken att Lantus-insulinet, trots att det skall hålla en jämn verkan dygnet genom, får en något nedsatt effekt när dygnets sista timmar närmar sig. Vad händer då när jag tar Lantusen på morgonen. Jo, insulinet får optimal verkan under dagen (när jag fastar) vilket inte kräver så mycket av det långverkande insulinet. Mot kvällen äter jag dygnets måltid och skulle jag missbedöma måltidsinsulinet så blir det Lantusens jobb att tackla kvarvarande höjning av kvällsmålet, under nattens gång. Det är även den period som Lantusens effekt eventuellt börjar avta en aning. Så matpåverkan över natten + svagare effekt av Lantusen = lätt högre morgonblodsocker.

 

Men nu när jag fasat över Lantusen till kvällsinjektion istället, då matchar jag ihop kvällsmatens eventuella blodsockerpåverkan med Lantusens optimala verkningstid. Vilket kanske har att göra med mina bättre morgonsocker de senaste dagarna. Lantusens effekt börjar sedan avta framåt tolvtiden och in på eftermiddagen. Men det är ju då jag fastar, vilket inte har lika stort behov av Lantusen, som jag nämnde tidigare. Jag vet inte, så går min förklaring/logik i alla fall. Morgonsockret har legat bra nu de senaste dygnen efter jag börjat skjuta Lantusen närmare och närmare kvällen så att... Det kanske finns en möjlighet att denna ändring gör skillnad.

 

Om du inte tinar bären utan kör dem djupfrysta i mixern, tillsammans med grädde, så får du prima mjukglass! :)

Jag tycker inte det behövs något sötningsmedel till detta heller, speciellt inte om man använder hallon.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ Jamtlandstjej: Tusen tack för tipset! Jo, jag tyckte allt att det behövdes lite mer kyla. Ikväll när vi åt upp resten, som stått i kylskåpet senaste dygnet, så smakade det genast mycket godare. Dessutom påminner smaken (jordgubbar + blåbär) mycket om klappkräm. Något som varit storfavorit för min del! Skall göra mer efterrätt under helgen och då kommer jag absolut testa att mixa bären djupfrysta. Ser fram emot det! Tack igen och hoppas du får en trevlig helg! :)

 

 

JKP - Dag 040 - RIBS, katastrofvarning & snedstegsskillnad

 

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 86,2

Aktuell vikt: 85,8

 

Vikten fortsätter på aningen långsam marsch. Men den går fortfarande nedåt så jag fortsätter köra på som jag gjort i ytterligare ett par veckor och ser hur det utvecklas. Känns i alla fall bra att börja närma mig halvvägs nedför åttiotalet. Tänk att eventuellt få bryta åttio under majmånad. Det vore mycket trevligt att bereda sommarmånaderna med! Fredag annars. Heljobbardag för min del. Fru och son åter på inskolning. Men han kommer behöva ett par dagar inpå nästa vecka också. Vi känner oss inte fullt redo med att lämna honom på förskolan ännu. Dock kommer vi göra ett försök redan på måndag, men hålla telefonkontakt och vara tillgänglig att återvända under dagen om det skulle spåra ur helt.

 

Maten idag blev RIBS! Texas Ribs! Inte ätit min "klassiska" fredagsmat på över två veckor nu, så det var något jag verkligen såg fram emot! Dessutom var detta sista dagen på min överfasning av mitt Lantusinsulin, från att ha tagit det på morgonen, till att nu kunna ta det runt 18-tiden, intill maten. Katastrofvarning dock! Lite efter halva revbensspjället kände jag hur mättnaden började nästa bo i mitt inre. De sista tuggorna fick nästintill forceras ned med ren viljestyrka. Tidigare kunde jag plöja hela spjället utan problem och vara lagom mätt bakom tom talrik. Men fortsätter det såhär så kommer jag bli tvungen att dela upp maten på två måltider. Än så länge har jag ej lyckats äta mig illamåendes mätt på LCHF, men ikväll var det verkligen nära. (Kunde inte stå emot den härliga smaken!) Till efterrätt blev det resten av bär- och gräddblandningen. Som jag skrev till svar åt Jamtlandstjej här ovanför så blev det tio gånger godare när grädden blivit ordentligt nedkyld. Jag tänker göra mer under helgen, men då testa att mixa bären djupfrysta och vispa ned istället. Precis som inlägget innan föreslagit.

 

Snedstegsskillnad

Vad menar jag med 'snedsteg'? Jo, självklart, att ha gjort det aktiva valet att äta en koncentrerad mängd kolhydrater, exempelvis i form av bröd, fikabröd eller godis. Jag har under dagen stött på ett par inlägg som startade en kort fundering. Dels från en person som beklagat sig över att ha "trillat dit" och ätit bröd (kolhydrater). Som nu var besviken på sig själv och sin bristande karaktär/viljestyrka (eller vad som nu lämpligast beskylles). Dels ett inlägg från en person som enkelt och klart informerade att denne precis varit på ett event och ätit en måttlig mängd koncentrerade kolhydrater. Något som planerats ett tag i förväg. Som fortsatte med att rapportera sitt resulterande blodsocker och därefter avslutade med att återhämtning och nya tag gäller från och med imorgon. Svaren som dök upp till dessa två kommentarer, de fick mig att inse att det faktiskt är lite skillnad på "snedsteg" och "snedsteg".

 

Visst, att falla dit på kolhydrater är ju inget optimalt för LCHF-strävare. Men det är ju samtidigt en fråga om hur man faller dit. Att bli oemotståndligt frestad av sin kolhydratantagonist kan jag tycka är ett något sämre läge än om man gör ett planerat avhopp. Ty om man planerar en kort LCHF-paus någon eller några veckor i förväg, exempelvis inför en födelsedag eller annan högtid, då uppvisar man ju ändå kontroll. Att man helt enkelt har kontroll på läget och att kolhydratförtäringen sker under kontrollerade och förutbestämda former. Jag vet inte alls om jag vill komma någonstans med denna tanke överhuvudtaget. Det är bara en reflektion jag gjort under dagens gång. Vad jag vill komma fram till är nog att om man känner att man absolut ej kan emotstå kolhydraternas frestelse, då är ett planerat och kontrollerat avhopp den mindre dåliga vägen att ta.

 

Är det så att du har några andra tankesätt så får du gärna dela med dig - det skulle jag bara uppskatta! (Misstolka eller förstora ej detta dock till att jag på något vis försöker finna ursäkter till att mumsa kolhydrater, eller bagatellisera avhopp från LCHF! För min egna del har jag än så länge inga större bekymmer med lockande kolhydrater.)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 041 - Vanlig lördag

 

Blir nog ett kortare inlägg idag. Denna lördag har varit rätt standard, utan några särskilda tankar eller idéer. Motionen idag blev en 120 minuter lång promenad med sonen. Som vanligt övergick den blå himlen och solen till mulet och starka vindar strax efter vi påbörjat vår runda. Men men, så länge sonen sitter opåverkad inom min jacka med varma kläder så är det lugnt.

 

Till mat bjöds vi på köttbullar, hos mina föräldrar. Till dessa tog jag lite broccoli, två kokta ägg och coleslaw. (Tänker sluta tjata om mina två mackor nu.) När fru och son åt kvällsmat tuggade jag i mig ett par gafflar pizzasallad. Därpå vispade jag i ordning en ny omgång efterrätt. Denna gång mixade jag bären direkt från frysen. Blev aningen besvärligt med handmixern, men resultatet blev utsökt! Precis som påtalat tidigare så fick vispgrädden en glassliknande konsistens när jag vispade ned de iskalla, mixade bären. Blåbär och jordgubb igen, med ett utsökt resultat.

 

Vi får se om söndagen bjuder på något mer. Alla har vi väl våra mer händelselösa dygn ibland. Tack för att Du läser!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 041 - Vanlig lördag

 

Blir nog ett kortare inlägg idag. Denna lördag har varit rätt standard, utan några särskilda tankar eller idéer. Motionen idag blev en 120 minuter lång promenad med sonen. Som vanligt övergick den blå himlen och solen till mulet och starka vindar strax efter vi påbörjat vår runda. Men men, så länge sonen sitter opåverkad inom min jacka med varma kläder så är det lugnt.

 

Till mat bjöds vi på köttbullar, hos mina föräldrar. Till dessa tog jag lite broccoli, två kokta ägg och coleslaw. (Tänker sluta tjata om mina två mackor nu.) När fru och son åt kvällsmat tuggade jag i mig ett par gafflar pizzasallad. Därpå vispade jag i ordning en ny omgång efterrätt. Denna gång mixade jag bären direkt från frysen. Blev aningen besvärligt med handmixern, men resultatet blev utsökt! Precis som påtalat tidigare så fick vispgrädden en glassliknande konsistens när jag vispade ned de iskalla, mixade bären. Blåbär och jordgubb igen, med ett utsökt resultat.

 

Vi får se om söndagen bjuder på något mer. Alla har vi väl våra mer händelselösa dygn ibland. Tack för att Du läser!

 

Jag mixar bären/vispar grädden samtidigt. Då tinar bären en aning av grädden och grädden fryser av bären. Går nog enklare än att bara mixa de frysta bären. Lite beroende av bär också - upplever att hallon är mest "lättmixat" - de är ju fluffiga! :)

Jordgubbar är svårast för de är så kompakta och genomfrusna.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 042 - Hamburgare, vikttrender och bildplaner

 

Söndagen bjöd på lite variation i alla fall. Brorsan hörde av sig inpå dagen och bjöd över oss och föräldrarna på lunch. Hemlagade hamburgare med bröd och stilfullt snitsad potatis. Jag hade dock med mig en ostomelett att ta till, samt resterande mängd av coleslawn som jag började på igår. En mycket trevlig måltid och väldans god! Då vi blev bjudna en halvtimma tidigare än vi brukar äta så hann jag bara med en cirka 90 minuter lång promenad idag. Synd, då det faktiskt var soligt och fint idag (för en gångs skull). Men det var samtidigt härligt att få knalla runt och njuta i över en timme!

 

Denna morgon tog vikten ett större steg nedåt igen. Jag har sedan lång tid tillbaka börjat se vissa trender med vikten från dag till dag. Om vi säger att i normala fall så minskar vikten aningen från dygn till dygn. Med allt mellan ett till tre hekto i snitt. Och det är ju ganska normalt och helt acceptabelt. Men sedan händer det åtminstone någon gång i veckan att vikten står still, eller till och med ökar något hekto från ett dygn till nästa. I början så var det något jag smått kunde lacka ur på. Men nu har jag lärt mig trenderna och viktutvecklingen en aning. För hittills alltid när vikten stått still eller hektoat sig uppåt, så följs det av en desto större minskning följande dag istället. Den minskningen kan vara på allt mellan fyra, ända upp till åtta hekto. Så följande morgon står jag istället och jublar inombords på morgonvågen. Sedan har det hänt vid något sällsynt tillfälle att vikten stått still två följande mornar på rad. Men när det väl har släppt så har samma sak skett även då, att vikten tagit ett extra stort kliv ner.

 

Nu har samma sak upprepat sig så många gånger att jag inte längre påverkas lika mycket av en stillastående våg. Snarare att jag ser fram emot nästa morgon med mer spänning, för hur många hekton som skall försvinna till dess. Trots att viktminskningen har gått något långsammare de senaste två veckorna så tror jag fortfarande på möjligheten att komma ned under 80 kilo framåt slutet på maj. Skulle vara ett skönt ställe att vara på inför sommarmånaderna! Dessutom vill jag ta mina jämförelsebilder vid 77 kilo, varvid jag kommer plantera upp fyra omgångar bilder här i bloggen:

 

Bilderna när jag vägde ~108 kilo (min tyngsta vikt), tagna våren 2012.

Första jämförelsebilderna vid 87 kilo (tagna några månader senare).

Andra jämförelsebilderna vid 77 kilo, tagna för närmare ett par år sedan. (Detta var alltså på kaloriräkning, periodisk fasta och daglig intervallträning.)

Samt denna körnings jämförelsebilder som jag kommer ta när jag åter tagit mig ned till 77 kilo. Se om det syns någon skillnad jämfört med tidigare 77-bilderna, nu när jag tagit mig dit med LCHF som grund (istället för ren kaloriräkning och kolhydratkäk).

Det var mycket som skedde strax efter jag nådde 77 kilo förra gången. Det var mitt och min frus giftermål, lite ledighet och annat att stå i, vilket gjorde att jag helt släppte viktminskningsratten och vikten började långsamt stiga uppåt igen. Men nu har jag min livsstil mycket, mycket bättre och mer integrerad i vardagen. Vilket gör att min nuvarande hälsosamhet inte går att "släppa" på samma sätt. Det känns säkrare helt enkelt!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 043 - Stumt avi

 

Såja, se till att tofflorna sitter kramgott runt vristerna och att lampan är perfekt riktad över dig, där du sitter lagom nedsjunken i mysfåtöljen med plattan i händerna.

 

Måndag, ytterligare en fyratimmars arbetsdag med samtidig fortsatt inskolning av son i förskola. Frun försökte stanna kvar inne när det var dags för barnen att gå ut. Ena fröken där (eller vad de nu korrekt kallas) bar ut lille Melvin. Men han blev alldeles av sig av total förstörelse så det gick inte många minuter förrän den anställde var tvungen att ge upp, och återförena son med moder. Imorgon skall vi köra lite annan taktik dock. Då skall jag gå själv med honom ner till förskolan. Gå in, klä av honom, tvätta hans händer, se till att han kommer till en fröken, varefter jag säger hejdå och går iväg till jobbet. Han är eventuellt inte lika tight dragen till mig i den situationen, i och med att det är frun som varit med honom på förskolan hela dagarna. (Sedan kommer frun kasta sig som en hök över telefonen och ringa dit för uppdatering, knappt fem minuter efter jag meddelat fullbordad dumpning!)

 

I övrigt så har dagen varit rätt så normal. Tog en 120 minuter lång promenad med sonen direkt efter förskolan, så han fick sova. Faktiskt soligt väder idag  och inte direkt blåsigt. Så riktigt njutbar tur! Dessutom har jag laddat min MP3-spelare med lugn avslappningsmusik (exceptionellt suverän sådan, av artisten "Lee Spencer" - kan varmt rekommenderas) vilket leder till att jag kan sålla undan alla tankar och bara koncentrera mig på att må så gott som möjligt under färden. Ännu bättre det, än all "dunka dunka" jag gått runt och lyssnat på tidigare. (Stoppar lurarna i öronen under tiden som Melvin sover i selen - så tro inte att jag ignorerar honom på något sätt!) Därefter hängde jag med på babysim i Iggesund. En trevlig halvtimme i extra uppvärmt vatten, för att passa de små barnen. En alltid lika uppskattad aktivitet!

 

Till mat idag blev det väldigt enkelt: kyckling med lite hemtärnad sallad (inklusive två kokta ägg) samt bea. Visst, bearnaise till kyckling kanske inte är det vanligaste. Men jag råkar gilla bea och vi hade lite över så att... Gött gött!

 

Stumt avi

Jag rusade upp för trapporna i trapphuset idag när fru, son och jag var på väg hem. För att hinna först fram till dörren och samtidigt kunna mota tillbaka de andra tvås framfart. Ty chansen överhängde sig att det kunde ligga ett ömtåligt litet paket innanför dörren med mina två nyligen beställda skäggoljor (varav ena är av begränsad utgåva dessutom). Försiktigt drog jag ett djupt andetag medan jag kunde höra en knappnål falla. (Vilket egentligen var låskolven som gled åt sidan när jag vred på nyckeln.) Försiktigt, försiktigt tåade jag mig in i lägenheten, avsökte golvet systematiskt från två olika vinklar. Varvid jag signalerade åt de andra två att komma in med surmulen sinnesstämning. Var inte ett dyft på golvet! Ingen post alls!

 

Fem minuter innan jag skulle bege mig ut och promenera med en övertrött son så dimper äntligen post ned genom nedkastet i dörren. Räkning -> frugan, check! AVI - yes! Ett avi i alla fall. Det näst bästa! Dock står det att jag kan hämta paketet tidigast imorgon (tisdag) klockan 15. Men men, ett dygn till kan jag ju överleva utan min utökade skäggoljereserv. I slutgiltig desperation tog jag upp AVI:n till näsan och drog ett djupt andetag. Mina bihålor fylldes av blötpappsdoft. Inte ett tecken på vare sig någon "Citrus Bay" eller "Waikiki"! AVI:n var lika stum över sitt tillhörande innehåll som jag minns att mina föräldrar var över årets julklappar, från början av oktober (när jag började tjata) ända fram till 24:e december. Men imorgon, då kommer min sommar, i två sagolika tappningar!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 044 - Mygelvägning

 

post-7543-0-81477700-1429640328_thumb.jpg

 

Nu står det två nya skäggoljor på min badrumshylla. Dofterna var över förväntan. Citrus Bay tar hjärnan hand i hand på en promenad längs en båtfylld hamn. Fina droppar saltvatten stänker upp över ansiktet från de slående vågorna, medan en fräsch, sval havsvind nynnar citronsång kring stängda jackor. Waikiki kallar på tropisk ö med vidsträckt sandstrand, gassande turister samt en söt drink i handen. Solen blandar sin värme med palmrasslande vindar, vilka fläktar drinkens arom runt hungriga bihålor. Kan knappt vänta på morgondagen då ena oljan skall invigas.

 

Idag var det jag som lämnade sonen på förskolan, helt solo. Faktiskt så gick lämningen ofattbart bra när inte frun var med. Trots att vi närmade oss förskolan, och Melvin förstod vart vi var på väg, så kom inte ens ett pip till motstånd. Vi gick in genom grinden och in på förskolan. Fortfarande inte ett pip. Jag var ju helt extatisk inombords och ville hoppa takfarligt högt och ropa av lycka. Men valde att bete mig vuxet för att inte ställa till det helt och hållet. Vi tog av skor, ytterkläder, packade upp blöjor och tvättade händer. Fortfarande inga problem. Medan jag antecknade telefonnummer så pinnade han iväg in i lokalen. Däremot såg han sedan när jag klev över grinden mot ytterdörren, varefter jag skulle säga hejdå till honom. Då blev han ledsen. Favoritfröken tog upp honom. Han grinade - men måttligt, inte panikartat okontrollerbart. Och lite ledsamhet är ju förståeligt. Så vi vinkade adjö och jag gick. Kändes bra att han var i goda händer. Allt hade dock gått bra. Han kom över separationen rätt snabbt, varefter det var lek och mest glada miner hela dagen. Så det vill jag kalla för vinst! Imorgon återgår frun till sitt arbete och jag kör helt solo, med all hopp om en lyckad dag!

 

Mat idag blev kycklingfilé med hackad sallad bestående av gurka, tomat och kokta ägg. Fettkällan blev en hel sådan liten burk med bearnaisesås som man bland annat får från pizzerior. Riktigt gott faktiskt och som vanligt, mycket mättande! Jag passade även på att plantera ett par blad grönsallad på bröden, vilket gav en fin variation på den inkörda smaken. Dessutom fick jag lite begär efter något moussigt under dagens gång. Så jag vispade ihop lite vispgrädde till efterrätt. Tror nog Melvin tog mer än jag dock. (Han är faktiskt väldigt förtjust i många LCHF-vänliga saker.)

 

 

Mygelvägning

Jag väger mig dagligen. Inte det bästa, beroende på hur pass man påverkas av vågens resultat. För min del har vissa vägningar givit mig en mer motig känsla emellanåt, men jag har aldrig varit i närheten av att ge upp på grund av vågen. Så därför vågar jag mig på dagliga vägningar. Men, jag måste erkänna att jag väger mig inte bara en gång per dag. På senaste tiden har det blivit två gånger per dag. Förutom morgonvägningen så kör jag även en, vad jag kommit att kalla för, mygelvägning.

 

Så, vad är en mygelvägning? Jo, det är helt enkelt en fuskvägning, med annan benämning. Som ni säkert vet så rekommenderas det att man väger sig direkt på morgonen när man vaknat, efter toalettbesök. Detta för att få en så likvärdig vägning som möjligt varje gång, med så lika förutsättningar som möjligt. Mygelvägning tror jag bara är en möjlighet för de som kör någon form av periodisk fasta. I korta drag går det ut på att pressa förutsättningarna för en så låg vikt som möjligt, så långt som möjligt. Så ta mig till exempel, som endast äter en måltid per dygn, på kvällen. För mig går mygelvägningen till så att jag (väger mig på morgonen som vanligt såklart) - sedan kör jag igenom dagen. Jag går och jobbar, jag kommer hem och tar med sonen på en cirka två timmar lång promenad. Det är sedan, när jag kommer hem efter den promenaden, som jag kör min mygelvägning. Då har jag alltså hållit igång hela dagen, med obruten fasta, samt precis avverkat en lång promenad (och inte hunnit fylla på med vatten heller). Då ställer jag mig på vågen och möts ofta av en viktminskning på uppemot fem hekto jämfört med samma morgon.

 

Varför i alla höstfallna löv gör du det?!!?

Jadu, bra fråga. Jag vet inte direkt. Jag tycker bara det är en intressant och eventuellt lite sporrande data att få. Lite granna som en inblick i framtiden. Att se ett värde som jag kanske uppnår en inte alltför distanserad morgon. Jag vet ju att denna eftermiddagsvägning inte betyder ett skvatt! Det är inte ett viktresultat som jag tillräknar någon som helst framgång. Skulle jag väga 80,3 en morgon och vara nere på 79,5 på eftermiddagen så börjar jag inte mattsurfa segerdans över den milstolpen. Och det är just därför jag kallar det för mygelvägning. Det kanske hör i samma fack som att tända och släcka taklampan fem gånger i följd när man går in i köket. Vad vet jag. Onödigt, ja! Men traditionen kommer ganska säkert fortsätta, hur menlös den än är.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 045 - Anti LCHF-tankar

 

Första helsolo-dagen! Med andra ord, frun återgick till sitt arbete idag och det var upp till mig att sköta om sonen från morgon till kväll, inklusive lämning och hämtning på förskolan. Allt har gått förvånansvärt smidigt och bra! Såklart han blir ledsen när jag lämnar honom på morgonen. Men inte ledsen-ledsen, snarare frustrerat ledsen. Det syns på honom att han får ett ilsket uttryck i ansiktet, samtidigt som han gråter. Det känns dock bra att hans favoritfröken är där och tar upp honom i famnen när jag går.

Trots ledsamheter så vinkade han adjö åt mig, vilket jag ser som ett tecken på att han ändå förstår och halvt accepterar att jag går. Jag skulle dock aldrig smyga mig därifrån utan att han märker det. Ett ordentligt och konsekvent hejdå är ett absolut måste, som jag/vi ser det! Dessutom lyckades han somna på förskolan för första gången. Han sov när jag skulle hämta honom. Så jag fick springa ett par ärenden under tiden och personalen ringde mig när han vaknade. Dock hade han endast sovit 90 minuter. Så jag gick ut en 120 minuters promenad med honom efteråt, då han sov en ordentlig omgång till.

 

Maten idag blev mycket enkel. Våra egentliga planer var att inviga den nya MAX-restaurangen som öppnat vid Hudik - där jag tänkte prova deras LCHF-meny. Men det var så urdumt tunggalet med folk och bilar på plats, så det var bara att kapa. Maten blev istället en stekt hamburgare, två kokta ägg och rejält med bea. Inte mycket direkt, men jag står mig utan problem. Får göra nytt försök på MAX imorgon. Blodsockret mitt ligger fortfarande mycket stabilt och bra. Det blev faktiskt en ordentlig förbättring på morgonvärdena när jag fasade över Lantusen till kvällstid istället. Ligger vanligen och pendlar mellan 4,0 och 6,0 under dagarna, med minimala justeringsdoser. Nästa vecka något tag skall jag kontrollera blodketoner igen också, bara för att se så det fortfarande ligger på en bra nivå.

 

 

Anti LCHF-tankar (Varning för den lättpåverkade av kolhydratprat.)

Som jag nämnt tidigare så spenderade jag större delen av fjolåret (2014) med att hoppa av och på LCHF med blott veckors mellanrum. Vissa perioder var extra "mysiga".

Men låt mig först gå över att jag är så långt ifrån något LCHF-helgon man kan komma. För min del finns det ingenting inom LCHF som kan överstiga eller ersätta den "mysighet" jag kommit att associera med kolhydratrika onyttigheter. I det fallet är jag smått avundsjuk på de som älskar olika ostar. För er så är jag säker på att LCHF lätt kan vara mer njutbart än valfri onyttighet. Men så är det inte i mitt fall.

 

Några av dessa mysiga perioder, som ibland rinner tillbaka till minnet, är de sällsamma dagar när frun tagit med sig sonen och (oftast) åkt ned till Uppsala och hälsat på sina föräldrar. Då har hon sovit över där och oftast givit mig två nätter av egentid. Under 2014 var dessa tillfällen något jag "tog tillvara på"! För det första samlar jag oavbrutet på osedda filmer. Filmer att avnjuta just under dessa egna dagar. Men, som ni lätt kan räkna ut, så har det alltid ingått en ren explosion av onyttigheter. Allt ifrån pizza och bröd till lösviktsgodis, bakverk, glass och vad än annat jag har känt för. Där har jag sedan suttit, framför datorn eller TV:n och avnjutit godsaker under förnöjelse av den ena episka filmen efter den andra.

 

Dessa minnen återkommer då och då. Jag minns stunder från kvällarna före deras avfärder. Hur det kittlat av sprudlande glädje genom hela kroppen, av tankarna på vad jag skulle inhandla nästa dag. En kombination av förväntningarna på "ungkarlslivdagarna" (trots att jag självklart älskar min fru och min son av hela mitt hjärta!), vilka filmer som väntar och såklart alla planerade kolhydratinköp. Utan godiset hade det magiska försvunnit. Denna onyttighetsbaserade glädje som värmt hela min existens så många gånger, den kan jag inte ens börja försöka förklara. Men jag är säker på att det finns många som kan relatera till min egna upplevelse. Ibland återkommer tankar och fantasier om att sätta sprätt på tre-fyrahundra spänn - bränna allt på onyttiga godsaker och förtära dem systematiskt framför en >8,0 IMDB-betygsatt tvåtimmarsfilm, med endast min flimrande skugga som sällskap. Och vips fylls jag av en välkänd eufori, om blott för en sekund, innan verkligheten sätter sina tänder i hälarna på mig.

 

Kolhydraterna har lämnat stora intryck på mig. De har format mig till den jag är (tyvärr både på ut- och insidan). Det är trots allt positiva minnen för mig. Minnen jag inte skulle vilja göra mig av med heller. Jag arbetar dagligen med att släppa taget om kolhydraterna, alltmedan jag vördar den tid vi haft tillsammans.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 046 - Projektupplägget

 

Lugn dag, rätt lika som gårdagen. Lämning och hämtning gick bra, med inget utöver den korta ledsamhet som han hittills uppvisat när jag skall till att gå. Idag sov han dock inte på förskolan, så det var en rätt trött son jag fick med mig hem. Samtidigt så känns det bra att han sover ordentligt under promenaden. Det gör att jag kan slappna av till fullo och njuta av den lugna tvåtimmarsturen.

 

Idag blev det MAX till kvällsmat. Jag tog deras LCHF-alternativ. Vanliga hamburgerinnandömet, utom någon söt ketchup eller senap. Allt omgivet av ett stort fräscht salladsblad. Riktigt, riktigt gott faktiskt och lämnade mig faktiskt osaknande det hamburgerbröd jag annars är så van. Till burgaren tog jag även två kokta ägg (då jag aldrig låter en dag passera utan att få i mig två till tre ägg, i någon form. Blodsocker bra dagen igenom, om än aningen lågt på eftermiddagen. Men så äter jag LCHF också, så det känns lite tjatigt att nämna bra blodsocker varje blogginlägg.

 

Projektupplägget

Som nämnt så låg mitt blodsocker aningen lågt under eftermiddagen. Ett blodsocker visade 3,4. Då tog jag två dextrosoltabletter och jobbade vidare. Ett par timmar senare (innan promenaden med sonen) kontrollerade jag sockret igen och låg då på 3,2. Då jag tidigare tryckt i mig två dextrosoltabletter så ville jag ta något som gav aningen bättre push. Så jag tog ena halvan av en brödskiva (delad med sonen). Fick i mig omkring 15g kh i och med den skivan (inklusive ordentligt med smör och ost). Det motade blodsockret mer och höjde till 5,8 vid ungefär tre timmar senare då jag kontrollerade igen innan dagens måltid. Under promenaden, efter den halva brödskivan, så kom jag att tänka på själva situationen.

 

Som det tidigare varit, när jag kört igång med LCHF utan något långsiktigt mål, så hade denna brödhalva haft stor potential att sabotera hela min satsning. Jag hade riskerats fyllas av en känsla av hopplöshet att jag åter valt att "falla dit" och äta något mer kolhydratkoncentrerat (trots att den totala mängden ändå var relativt låg). Och med den känslan inom mig, samt vetskapen att jag precis "syndat", så hade jag troligen kommit fram till det vanliga minimum-draget jag brukat ha: "Dåså, då var det kört igen. Då kan jag lika gärna passa på att äta vad jag vill och ta nya tag på måndag!" Det hade slutat i en fredag, samt hela helgen, fylld av onyttigheter - då jag måste se till att "passa på" innan allt gott åter blir förbjudet.

 

Men nu anar jag inte en fläck av dessa tankegångar. Istället för tanken att jag precis "saboterat" min kvicka framgång, så lägger sig fokus istället på hur pass lång tid jag har på mig att nå mitt mål. Detta var blott en droppe i havet, samt något jag tänker förhindra från och med imorgon genom att sänka mitt Lantus ytterligare någon enhet. Men samtidigt menar jag inte att låta det långa tidsperspektivet giva tillåtelse för valfria avhopp här och där, bara för att det fortfarande finns tillräcklig tid att korrigera mindre avhopp. För min del har det gjort en otroligt stor skillnad att sätta ett långt framtida måldatum för min viktminskning. Jämfört med alla gånger tidigare då det endast handlat om "ju snabbare desto bättre".

 

Slutligen så vet jag att det kan räcka med blott en tugga bröd för många, för att de skall landa rakt tillbaka på ruta noll igen. En enda tugga för att väcka alla kolhydratbegär och -spöken som kan ha tagit veckor/månader av hårt kämpande att stävja. Samma sak för mig, om jag tagit denna brödhalva under 2014. Men, som jag nämnt tidigare, har något skett inom mig (med min hjärna kanske) som gör att jag ej längre triggas av en halv brödskiva (eller motsvarande). Något jag är mycket tacksam för såklart, men samtidigt ingen "fördel" som jag ämnar utnyttja på något vis.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 047 - Fredag

 

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 85,8

Aktuell vikt: 85,3

 

Inte mycket till titel för dagen. Men inte mycket till kringströvande tankar idag heller. Vikten fortsätter lunka på åt rätt håll, så fortsatt nöjd med det. Idag var frun ledig, som vanligt på fredagar, medan jag spenderade dagen i receptionen på Friskis i Hudik. Lite kan jag sakna min och min sons tvåtimmarspromenad då det är en mycket avkopplande tid för min del. Men jätteroligt att stå i receptionen och vara social också, träffa redigt mycket folk.

 

Maten idag blev den gamla fredagsklassikern; Texas Ribs med babyspenat, kokta ägg och chilibea.

 

Faktiskt - har inte mycket mer på hjärtat för dagen. Blir historiens kortaste blogginlägg, men inte så mycket att göra åt saken. Det kanske krävs en två timmar lång promenad för tankarna att fatta tag i intressanta saker att ta upp och analysera. Trevlig helg så länge, så tar jag nya tag med blogglängden imorgon (eventuellt)!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 048 & 049 - Två större förändringar (Varning för långt inlägg!)

 

Nej, en av dem är inte att jag kommer börja posta mina blogginlägg på andra tider. Igår fastnade jag framför TV:n och ikväll kan det också bli lite tight. Dessutom vet jag redan hur denna söndag kommer se ut, motions- och matmässigt. Och så har jag ett par saker att skriva av mig om. De två förändringarna som sagt, samt mitt resonemang bakom.

 

Lördagen stod för beslutet av ena förändringen (något jag övervägt tidigare mångtaliga gånger, men aldrig drivit igenom). Det handlade om morgonvikten, vilken gav mig en saftigare käftsmäll än vanligt. Jag är van vid att vikten kan ha sina uppåtdagar, påvisat av en temporär viktökning på ett till tre hekto. Denna morgon visade vågen hela sex hekto upp! Detta trots en utomordentligt hållen LCHF + periodisk fasta under fredagen. Ofta brukar jag kunna finna någon liten strimma att beskylla för en mer markant viktökning. Men det enda som skilde fredagen åt var att det inte blev något två-tre timmars promenad med sonen. Och som så populärt påpekat inom LCHF så ska ju inte daglig motion spela stor roll alls för vikten. Det viktigaste är kosten!

 

Så den morgonvägningen påverkade mig mycket kraftigare än den axelryckning jag oftast möter något hektos uppgång med. Det gick till och med så långt så jag struntade i att göra någon egen måltid idag. Jag åt av Chili con Carnen som vi blev bjudna på hos mina föräldrar. Det gjorde att jag tog åtta enheter måltidsinsulin till maten (högsta dosen sedan jag körde igång med detta "Julklappsprojekt"), men klarade blodsockret bra efteråt. Dock fyllde nog bönorna på kolhydratdepåerna något, vilket säkert kommer ta några dagar att bli kvitt igen. Jag kom ut på en cirka 90 minuters promenad med sonen igår och för övrigt så gav inte lördagen något särskilt. Förutom att vår tvättmaskin antagligen spunnit sin sista vers efter ~13 år. Proppen gick mitt under en tvättkörning (utan att vi belastat med övriga strömdrivna apparater). Nu går tvättmaskinen inte igång alls. Lampor lyser men inget vatten tas in. Inget vatten töms ur. Inget försök görs av maskinen att spinna trumman eller köra igång centrifugeringen när så inställd. Möjligt att något inom maskinen strukit med. Men så är den som sagt tretton år också och en ny maskin är beställd. Dyker upp på torsdag.

 

Idag får vi torsk till lunch. Idag skall jag ta med eget som vanligt. Torsk äter jag såklart, men skall ta med ägg, babyspenat och någon form av fettkälla. Antagligen någon fetare sås. Därutöver blir det antagligen en längre promenad idag på åtminstone 120 - 150 minuter, med tanke på att sonen vaknade före sju i morse. Dessutom vill jag ut och gå över lite tankar i lugn och ro. Så jag ser riktigt fram emot dagens promenad, om cirka tre timmar från skrivande stund. Jämfört med den käkbensmöra gårdagen känns söndagen mycket mer positiv. Och jag tror att mina två förändringar är med och bidrar en hel del. Det är nämligen dags för mig att (efter jag vant mig) underlätta min vardag ytterligare.

 

 

Förändring #1

Jag börjar med det största, och jag kommer fortsätta pladdra om vikt (då det, som jag nämnt så många gånger tidigare, är min högsta prioritet med mitt projekt). Det handlar om mitt dagliga vägande. Jag har länge velat tro att jag är helt opåverkbar av morgonvågen. Oftast så är det även sanningen. Temporära uppgångar på ett par hekton, det rycker jag på axlarna åt och ser istället fram emot en viktminskning nästkommande dag. Men står vikten still två eller tre morgnar i rad så kryper det faktiskt innanför även mitt pannben. Vågens starkaste negativa påverkan på mig är att den kan få mig att längta förbi hela dagen. Har vikten stått still så blir det att jag ser så otroligt mycket fram emot nästa morgons vägning, för att förhoppningsvis få bekräftat att vikten fortsätter åt rätt håll igen. Vetskapen, när jag står där på plattan bakom motsträviga siffror, att jag måste vänta 23 timmar och 59 minuter på nästa möjlighet till inre lugn, det kan kännas lika drygt som jobbigt i flesta fall det inträffar.

 

Siffror och data ser jag ofta som roligt. Det är mycket det jag lutat mig mot som anledning till dagliga vägningar. Samt att få full koll på om en morgonvikt visar "den sanna viktutvecklingen", eller om siffrorna visar en temporär, slumpmässig uppgång. Något som inte riktigt går att avgöra med endast en ensamstående vägning. Men den dagliga vägningen grundar sig till 95% i mitt egna kontrollbehov! Jag känner mig lugnast när jag kan få en daglig bekräftelse på att vikten går åt rätt håll. Precis lika är det exempelvis när jag beställer något över nätet. Jag kontrollerar paketspårningen minst ett par gånger om dagen, bara för att se så min vara är på väg. Att den inte stannat någonstans. (Har nog delvis att göra med att jag blivit bränd många gånger i livet av företags och andra personers missar. Misstag jag snabbt kunnat åtgärda i och med mitt kontrollerande.) Jag känner mig helt enkelt inte riktigt trygg med att blott antaga att vikten går åt rätt håll.

 

Men sedan projektstarten (och från mångtaliga tidigare viktsatsningar i livet) har jag mött otaliga dagar som jag bara längtat mig förbi, på grund av vikten. För att se så allt fortsätter åt rätt håll, istället för att stå stilla. Eller för att få bekräftat att det endast handlat om en sådan temporär, slumpartad hektoökning. Och nu, med vad som hände igår. Hur den ovanligt stora (och dessutom, för mig, oförklarliga) viktökningen påverkade hela mitt humör för många av lördagens morgontimmar - så har jag slutligen fått en definitiv indikation att jag måste försöka ändra mina vägningsvanor!

 

Jag måste försöka distansera mig från mitt kontrollbehov. Jag får ersätta vågen som snuttefilt, till att dels tänka tillbaka på viktutvecklingen hittills. Jag har ju faktiskt blivit kvitt närmare tio kilo sedan jag startade projektet i början av mars. Så länge jag fortsätter på samma spår så har ju utvecklingen ingen anledning att strejka. Jag behöver finna trygghet i mitt ofelaktiga följande av såväl LCHF som periodisk fasta och att det fortsätter ha effekt, vecka ut och vecka in. Det har fungerat hittills och bör så fortsätta göra. Åtminstone till mitt viktminskningsbehov blir avsevärt mindre. Dessutom är det detta med temporära, slumpmässiga viktökningar på något eller ett par hekton. "Tänk om jag har en sådan viktökning just på fredagen då jag kommer fortsätta köra min invägningsdag?" Jo, här får jag åter tänka tillbaka på hur det hittills gått. Jag har lyckats bli kvitt närmare kilot per vecka i snitt. Så om jag går ner 12 hekto från lördag till torsdag, och drabbas av en temporär ökning på ett par hekto (vilket det vanligtvis ligger på när det inträffar), så skulle viktminskningen ändå visa på ett helt kilo ner för den gångna veckan. Vilket, för mig, känns som en utomordentligt bra nedgång för en vecka.

 

I längden är jag säker på att ett vågundvikande (bara en vägning per vecka) innebär både en bra och nödvändig (?) träning för mig och min personlighet, samt kommer innebära att jag förmodligen inte får några fler dagar att längta mig förbi (eller totalförstörda för den delen, som lördagen blev). Denna morgon har jag inte vägt mig. Inte för att det julgransglittret når något varv runt granen ännu. Men lyckas jag strunta i vågen ända fram till fredag,  har jag lyckats med något riktigt unikt och starkt (för min del)! Så att, nu släpper jag vikten, lägger huvudet på den mjuka, go'a LCHF-kudden och drar PF-täcket upp till hakan!

 

 

Förändring #2

Den mindre ändringen jag kommer göra (som jag idag känner mig redo att göra) är att sluta med något som säkerligen har känts mycket motsägelsefullt, eller rentutav irriterande, för er som följt mitt projekt (blogg). Det handlar om mina dagliga CarbZone-bröd till dagarnas måltid. Jag har hittills känt att jag måste få fortsätta känna mjukbrödskonsistens mellan tänderna, för att lättare palla med kolhydratundvikandet. Sedan har jag alltid brett på ordentligt lager smör på dessa brödskivor och försökt ursäkta mackorna som goda, nödvändiga fettkällor, eller fettkvotshöjare.

 

Idag känner jag mig redo att klara mig utan något dagligt brödtugg. Förutom det lägre kolhydratsubstitutet så är dessa mackor dels en extra utgift (brödet, smöret och osten), dels tar de tid att bereda inför dagarnas måltid och så är de en rätt så onödig kalorikälla (med tanke på att jag söker minska i vikt). (Om ni ej visste så kommer jag alltid ha stor respekt för kalorimängd, trots LCHF. Kaloriantal spelar fortfarande roll!) Klart, det blir ju faktiskt lite fett som försvinner då jag brukat bre mina två dagliga brödskivor med totalt omkring 25 - 30 gram smör. Men det kommer nog knappt att märkas att den fettmängden försvinner. Visst är tanken med fettet att det skall utgöra energin på vilken man skall stå sig mellan måltiderna på LCHF. Men då jag är väl invand med periodisk fasta (sedan våren 2012) så har jag inga hungerproblem överhuvudtaget!

 

Så i fortsättningen skall jag förhoppningsvis kunna undvika att få dagar bortönskade av vågen och vikten, samt få lite mindre att böka med inför måltiderna. Det gäller bara att vikten minskar från vecka till vecka så är det lugnt (försöker jag intala mig själv nu då). Och på den punkten så är jag säker på att fjorton kapade LowCarb-bröd kan hjälpa till på ett hörn! Det handlar trots allt om en reducering av ~4200 kcal per vecka (vilket motsvarar drygt två fulla dygn av mitt dagliga kaloribehov). Dags nu att se fram emot veckan som kommer och de eventuella prövningar detta kan innebära!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 050 - LCMF

 

En bra måndag, med bra passeringstakt. Inga svårigheter med att hoppa över vågen denna morgon. Men kontrollbehovet lär nog komma knackande på pannbenet om ett par dagar. Då blir det stålsättning igen och avvakta att det lugnar ned sig. Ett litet "trick" jag alltid kan ta till på morgonen (om vågen börjar busvissla för högt) är att bege mig raka vägen in i köket och dricka ett stort glas vatten. Det sabbar den ideala vägningsförutsättningen och gör således morgonvägningen helt värdelös för den dagen. För Melvins del fortsätter förskolan som vanligt. Fortfarande jag som lämnar och hämtar. Han börjar dock känna igen vad som är på gång allt tidigare nu. Idag började protesterna redan på andra sidan vägen från förskolan. Men samtidigt som han blir ledsen så fortsätter han ändå vara självgående i lämningsrutinerna. Att ta av ytterkläder, tvätta händerna, välja vilka strumpor han vill ha osv. Visst känns det lite inombords att han blir ledsen. Men jag vet att han hamnar i goda händer och att det "bara" (för oss vuxnas sett) handlar om fyra timmar. Stålsättning med stadigt och konsekvent avsked. Enligt fröknarna brukar han komma över separationsledsamheterna rätt så snart.

 

Mat idag blev stekt korv, äggröra och bea. Inga LowCarb-bröd och faktiskt inget jag saknar heller. Så, precis som med morgonvägningen - so far, so good. Dryga två timmars promenad i gött solsken efter förskolehämtningen och därefter iväg med Melvin på babysim i 30 minuter. Så måndagarna är lagom fullt upp:iga.

 

 

LCMF

Jag har tänkt en del på själva fett-delen av LCHF. Just målet att få i mig tillräckligt mycket fett har ofta legat och nästintill tyngt ned många av mina LCHF-måltider. Hur jag blivit tvungen att gå ur min väg för att försöka få i mig tillräckligt med fett. (Därav tillkomsten av mina smörtyngda CarbZone-bröd till måltiden.) Och så tycker jag inte om att ha mina måltider. Det leder bland annat till att måltiden i fråga får alltför mycket fokus. När jag istället helst bara lagar till maten och sätter mig och äter utan vidare mycket nedlagd tid.

 

Detta har lett till tankegångar om vad som skulle ske om jag helt enkelt slutade bry mig så mycket om en tillräckligt stor fettmängd till maten. Jag kan tänka såhär (utifrån min relativt nybörjande kunskap):

 

* Huvudsaken är att minimera kolhydraterna. Det är kolhydraterna som ställer till det för kroppen och är hälsans stora antagonist. Och för min del innebär inte lägre fett = mer kolhydrater. Så ur kh-synpunkt så skulle ett aningen lägre fettintag ej göra någon skillnad.

 

* En annan grundpelare med LCHF är att energin skall komma från fettet, istället för kolhydraterna. Det är fettet som skall bidraga till mättnad och dessutom göra att man står sig till nästa gång det är dags att äta. Så, om jag minskar fettintaget en aning (helt enkelt slutar bry mig så mycket om mängden), riskerar jag då att bli hungrig i förtid? Svaret på den frågan vill jag påstå vara ett rungande Nej! Anledningen till det är att jag har kört med Periodisk Fasta sedan våren 2012 - samt utvecklat denna från den klassiska 16:8 i början, till att idag, och sedan dryga året tillbaka, endast äta en måltid per dygn. Jag har inte känt av en vanlig klassisk hunger på tre år - oavsett mat och matmängd. Därmed är jag rätt säker på att ett minskat fettintag inte riskerar lämna mig hungrig eller impulsätarsugen.

 

Så, vad har vi kvar; fortsatt lågt/minimalt kolhydratintag. Proteinmängd som kan komma bli likvärdigt med fettmängden om fettintaget minskar. Dock planerar jag inget höjt proteinintag på grund av fettminskningen - och kommer såklart fortsätta hålla stenkoll på blodsockret. Så ingen överätning av protein. Och sist fettet som antagligen kommer minska från hög till måttlig mängd. Så jag kanske kan beteckna om kosten till Low Carb Medium Fat (LCMF). Jag har helt enkelt ingen lust att fortsätta dryga ut många maträtter med en extra sallad på sidan, toppad med vitlöks bea eller majonnäs, endast för att få upp fettmängden extra mycket. Visst, jag har vid många tillfällen nämnt vilken fin smakvariation lite sallad ger. Men det krockar med mitt fokusskifte. Jag vill äta för nödvändighetens skull (som man antagligen gjorde tidigare). Inte slava för smaklökarnas skull. Så detta kan bli en såväl givande som lugnande förändring.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 051 - Lugn & Många bäckar små

 

En stor förbättring idag - för sonen! För det första så var ledsamheterna vid lämningen aningen mildare. Inte lika ihållande smågråt och ännu snabbare initiativ till att gå och hitta på något. Dessutom så åt han dubbla portioner mat till lunchen (han som kan vara rätt kinkig med maten om minsta lilla är fel). Som kronan på verket så lyckades han till och med somna med de andra barnen efter lunchen! Han var inte helt med på att lägga sig till en början. Men efter ett tag gick Melvin och hämtade sin favoritfröken och tog med henne till sovrummet. Därefter lade han sig och lyckades komma till ro. Och som om inte det vore nog; han sov längst av alla barnen, hela 90 minuter! Under tiden hann övriga barn vakna, samt bli utforslade ur sovsalen av fröknarna. Melvin bara fortsatte sova han. Men så är han mer än van vid att sova ute i stadsmiljö (där jag går med honom i bärsele varje dag), så han är inte direkt ljudkänslig när han sover. Så det går framåt, trots att det knappt gått ett par veckor med förskolan!

 

Dagens mat blev grillad kyckling, tärnad sallad av gurka, tomat, ägg och vitlöksbea. Samt lite frysta bär-grädde till efterrätt. Jo, exakt. Jag predikade igår om att inte hålla på med extra sallader m.m. för att tillgå extra fett. Men idag var det trots allt en nödvändighet. Jag vill ju ha någon fettkälla till mina måltider, (tänker ej äta LCNF!) och till kyckling har jag inte så mycket att välja mellan. Hursomhelst så känner jag mig aningen mer avslappnad kring måltiden, nu när nojan om jag får i mig tillräckligt med fett är borttagen. Även förmiddagarna känns faktiskt lite lugnare nu än som jag minns dem. Nu när jag inte ställer mig på vågen varje morgon. Hittills har det gått bra att kapa vågen, men känner samtidigt att spänningen inför veckans invägning växer sig desto större. Men jag slipper lämna hemmet med negativa känslor över temporära viktökningar eller -stillaståenden. Och lyckan jag hade känt av att ha tappat ytterligare ett par hekton, den hoppas jag få utdelning med nu på fredag istället. I desto större portion dessutom!

 

 

Många bäckar små

Målet med mitt pågående Julklappsprojekt är ju att bli något förändrad till årets julafton. Huvudmålet för denna "förändring" har för min del alltid handlat om utseende. De tre huvudpunkterna har varit * Längre hår (orört fram till Julafton), * Längre skägg (också orört fram till Julafton), * Avsevärt mindre kroppsfett

Något jag dock alltid vetat tillkommer, som en bonus, är förbättrad hälsa (i och med LCHF-kosten). Men så idag slog det mig, alla de små förändringar jag fortsätter addera med tidens gång. Det nyligen upptagna försöket att släppa på mitt kontrollbehov (ge f*n i vågen varje dag). Att "avdramatisera" måltiderna och förminska dess effekt på övriga dagen. Samt avskalning av skiftande humör på grund av kontrollbehov och svängande blodsocker. Och fler saker kan säkert komma med tidens gång. Säkert olika påverkade egenskaper hos mig som jag knappt tänker på för den delen.

 

Allt detta kanske, under årets fortsatta gång, summeras till en "många bäckar små-effekt" vilket leder till att jag står där i släktskaran på Julafton, minst lika förändrad inuti som utanpå. Det är bara att hålla tummarna att samtliga förändringar blir till det bättre. (Imorgon tänker jag ta upp ett något känsligt ämne. Känsligt på flera sätt. En dramatisk effekt jag upptäckt på mitt blodsocker, utlöst av just känslor. Känslor som inte känns helt OK...)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 052 - Känslotriggat blodsocker

 

Allt gått bra idag. Varit en bra onsdag. Melvin ytterligare snäppet lugnare vid avlämning och lyckades sova middag igen, på första försöket. Han sov längre än alla övriga barn, ungefär en timme och 45 minuter. Roligt att se att han får lättare och lättare att komma till ro och kunna slappna av.

 

Mat idag blev en hel makrill, med gurka-, tomat- och äggsallad. Samt en till omgång av gräddbärefterrätten. Fortfarande inga CarbZone-mackor och inget jag saknar heller. Vågundvikandet fungerar också helt OK, fast det börjar kännas oerhört spännande. Min magkänsla säger mig att vikten har minskat, skapligt. Men svart på vitt blir det ej förrän på fredag. Inte vidare lång promenad idag heller, då han, som sagt, sovit så pass länge på förskolan. Det blev en kortare tur på omkring 90 minuter. Men fortfarande ett underbart härligt sätt att avsluta dagen på.

 

 

Känslotriggat blodsocker

Av vad jag läst i relaterade Facebook-grupper och andra utlägg så kan exempelvis stress (som i plötsligt stressiga situationer) påverka blodsockret avsevärt, hos många människor/diabetiker. Det har nämligen varit isolerade tillfällen under en längre tid då mitt blodsocker kan ha hoppat upp från mitt vanliga ~5,0 till så pass högt som ~9,0. Detta under loppet av blott ett par timmar. Det är ej förrän nyligen som jag börjat se ett potentiellt samband till dessa spontanhöjningar.

 

Jag jobbar i reception fyra timmar om dagen (åtta timmar på fredagar) och möter således många människor varje dag som passerar in och ut. Och jag vill gissa att denna blodsockerstegring kan ha med en viss besökare att göra. En trevlig, social, utåtriktad, glad kvinna... som jag dessutom, uppenbarligen, finner vara mycket attraktiv. Visst, jag är en gift fader och älskar såväl fru som barn av hela mitt hjärta. Men det stoppar tydligen inte mina känslor att flyga hejvilt i närheten av andra (eller, en annan, som läget är). Och jag har inte de verktyg som krävs för att bestämma över mina känslor. Endast kontrollen vad jag gör av situationen i fråga. Och vad jag gör är att upprätthålla anläggningens professionella och artiga bemötande. Den roll jag är tilldelad. Varken något mer, mindre eller annat.

 

Nu när jag tänker tillbaka så har, åtminstone ett fåtal, av dessa spontanhöjningar av blodsockret (de jag kan minnas) skett i samband med att denna kvinna kommit in och stannat till och konverserat en sväng. Visst känner jag mig rätt så påverkad i den situationen, med förhöjd puls, nervositet samt impulser att egentligen springa in på kontoret och gömma mig under skrivbordet. Min gissning är att det är denna känslomässiga respons som har potential att höja mitt blodsocker, trots att det är under mina obrutna fastetimmar.

 

För att gå ifrån LCHF/diabetesen en snabbis så vet jag inte vad jag skall göra åt läget heller (om något alls). Jag kan inte rå för hur jag känner, medan känslorna samtidigt börjar gnaga på mitt samvete. Men å andra sidan så var det ju inte något aktivt val från min sida att "Oooh, henne ska jag börja finna attraktiv!" Tiden läker alla sår sägs det, vilket jag lägger min förhoppning till även med detta. Jag hoppas detta (vad det nu än är för något) svalnar och lägger sig inom kort, utan att jag behöver bry mig. Och till det sker så får jag helt enkelt vara beredd med ett par enheter snabbverkande att landa blodsockret med efter framtida besök.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 053, 054, 055 - Valborg & Årsdag

Startvikt: 95,5

Förra veckan: 85,3

Aktuell vikt: 84,4

Hänt lite mer på vikten denna vecka jämfört med föregående veckor. Jag tror bestämt att smörgåskapningen, samt min något relaxare inställning till fettmängderna kan ha bidragit till detta. Och jag är ej den som klagar! Nu börjar 80-talets bottenplattor verkligen närma sig. Min förhoppning är att kunna bryta 80 inom maj månad. Därefter är det inte långt kvar till jämförelsebilder, samt återhämtning av 30 tappade kilon sedan min högsta vikt någonsin på 108 kilo (våren 2012).

Det har varit rätt så fullt upp de senaste två dagarna. Därav dåligt med blogguppdateringar. I torsdags blev det valborgsfirande in på sena natten. Där vi grillade korv och kött över glödande majkase. Mycket gott, fast rätt dåligt med fett till den maten. Igår (fredag) valde jag att åter fylla år en sväng. Hela 34 bast närmare bestämt! Det slog mig att jag snart fyllt 18 år två gånger. Mina första arton år som tog en hel evighet att ta mig genom. Samma tidslängd har nu fullkomligen sprungit iväg. Inte utan att jag känner mig smått skärrad. Vi firade med en lågkolhydratsmörgåstårta, samt trevlig stund tillsammans med familj, släkt och vänner. Lika mysigt som lugnt!

Idag har vi pysslat med att byta ut vår gamla tvättmaskin som plötsligt valde att spränga en propp och därefter ej fungera längre (trots ersatt propp naturligtvis). En tolv år gammal maskin som inte var värd servicekostnaden. Så nu har vi nyligen invigt en sprillanes ny - toppmatad förstås! Under dessa dagar har det även blivit långpromenader. Jag har nog sammanlagt knallat omkring närmare åtta timmar (torsdag - lördag), lite dryga möjligen. Fortfarande stabilt blodsocker (förutom i fredags dock när jag råkade få min väg korsad av känslotriggerskan från arbetet). Slutade med det vanliga stresspåslaget, nervositeten och en sockerhöjning på cirka fyra - fem enheter. Verkligen en stor utvecklingsmöjlighet som vilar framför mig, vilken jag måste arbeta på (fastän jag varken har något facit eller några optimala mentala verktyg att bruka till min hjälp).

 

Nu så har stortiderna avtagit och förhoppningsvis så ska jag hinna med mina kvällsuppdateringar som vanligt igen. Hoppas Du haft en mycket trevlig långhelg/valborg och tack för att Du fortsätter hålla koll och följa min resa - förhoppningsvis ända bort till julafton och vidare!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fortfarande stabilt blodsocker (förutom i fredags dock när jag råkade få min väg korsad av känslotriggerskan från arbetet). Slutade med det vanliga stresspåslaget, nervositeten och en sockerhöjning på cirka fyra - fem enheter. Verkligen en stor utvecklingsmöjlighet som vilar framför mig, vilken jag måste arbeta på (fastän jag varken har något facit eller några optimala mentala verktyg att bruka till min hjälp).

 

Du måste nog byta jobb :P;)
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 050 - LCMF

 

En bra måndag, med bra passeringstakt. Inga svårigheter med att hoppa över vågen denna morgon. Men kontrollbehovet lär nog komma knackande på pannbenet om ett par dagar. Då blir det stålsättning igen och avvakta att det lugnar ned sig. Ett litet "trick" jag alltid kan ta till på morgonen (om vågen börjar busvissla för högt) är att bege mig raka vägen in i köket och dricka ett stort glas vatten. Det sabbar den ideala vägningsförutsättningen och gör således morgonvägningen helt värdelös för den dagen. För Melvins del fortsätter förskolan som vanligt. Fortfarande jag som lämnar och hämtar. Han börjar dock känna igen vad som är på gång allt tidigare nu. Idag började protesterna redan på andra sidan vägen från förskolan. Men samtidigt som han blir ledsen så fortsätter han ändå vara självgående i lämningsrutinerna. Att ta av ytterkläder, tvätta händerna, välja vilka strumpor han vill ha osv. Visst känns det lite inombords att han blir ledsen. Men jag vet att han hamnar i goda händer och att det "bara" (för oss vuxnas sett) handlar om fyra timmar. Stålsättning med stadigt och konsekvent avsked. Enligt fröknarna brukar han komma över separationsledsamheterna rätt så snart.

 

Mat idag blev stekt korv, äggröra och bea. Inga LowCarb-bröd och faktiskt inget jag saknar heller. Så, precis som med morgonvägningen - so far, so good. Dryga två timmars promenad i gött solsken efter förskolehämtningen och därefter iväg med Melvin på babysim i 30 minuter. Så måndagarna är lagom fullt upp:iga.

 

 

LCMF

Jag har tänkt en del på själva fett-delen av LCHF. Just målet att få i mig tillräckligt mycket fett har ofta legat och nästintill tyngt ned många av mina LCHF-måltider. Hur jag blivit tvungen att gå ur min väg för att försöka få i mig tillräckligt med fett. (Därav tillkomsten av mina smörtyngda CarbZone-bröd till måltiden.) Och så tycker jag inte om att ha mina måltider. Det leder bland annat till att måltiden i fråga får alltför mycket fokus. När jag istället helst bara lagar till maten och sätter mig och äter utan vidare mycket nedlagd tid.

 

Detta har lett till tankegångar om vad som skulle ske om jag helt enkelt slutade bry mig så mycket om en tillräckligt stor fettmängd till maten. Jag kan tänka såhär (utifrån min relativt nybörjande kunskap):

 

* Huvudsaken är att minimera kolhydraterna. Det är kolhydraterna som ställer till det för kroppen och är hälsans stora antagonist. Och för min del innebär inte lägre fett = mer kolhydrater. Så ur kh-synpunkt så skulle ett aningen lägre fettintag ej göra någon skillnad.

 

* En annan grundpelare med LCHF är att energin skall komma från fettet, istället för kolhydraterna. Det är fettet som skall bidraga till mättnad och dessutom göra att man står sig till nästa gång det är dags att äta. Så, om jag minskar fettintaget en aning (helt enkelt slutar bry mig så mycket om mängden), riskerar jag då att bli hungrig i förtid? Svaret på den frågan vill jag påstå vara ett rungande Nej! Anledningen till det är att jag har kört med Periodisk Fasta sedan våren 2012 - samt utvecklat denna från den klassiska 16:8 i början, till att idag, och sedan dryga året tillbaka, endast äta en måltid per dygn. Jag har inte känt av en vanlig klassisk hunger på tre år - oavsett mat och matmängd. Därmed är jag rätt säker på att ett minskat fettintag inte riskerar lämna mig hungrig eller impulsätarsugen.

 

Så, vad har vi kvar; fortsatt lågt/minimalt kolhydratintag. Proteinmängd som kan komma bli likvärdigt med fettmängden om fettintaget minskar. Dock planerar jag inget höjt proteinintag på grund av fettminskningen - och kommer såklart fortsätta hålla stenkoll på blodsockret. Så ingen överätning av protein. Och sist fettet som antagligen kommer minska från hög till måttlig mängd. Så jag kanske kan beteckna om kosten till Low Carb Medium Fat (LCMF). Jag har helt enkelt ingen lust att fortsätta dryga ut många maträtter med en extra sallad på sidan, toppad med vitlöks bea eller majonnäs, endast för att få upp fettmängden extra mycket. Visst, jag har vid många tillfällen nämnt vilken fin smakvariation lite sallad ger. Men det krockar med mitt fokusskifte. Jag vill äta för nödvändighetens skull (som man antagligen gjorde tidigare). Inte slava för smaklökarnas skull. Så detta kan bli en såväl givande som lugnande förändring.

Jag vill protestera lite försiktigt mot beskrivningen av LCMF...ditt energibehov borde vara ungefär konstant... om du minskar fettet måste det innebära att protein/kolhydrat intaget ökar.----> en liberalare LCHF, det är i princip oundvikligt. Det behöver inte heller vara fel tycker jag med tanke på att du bara äter en gång per dygn så borde det ändå kunna innebära god glukos och viktkontroll.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vill protestera lite försiktigt mot beskrivningen av LCMF...ditt energibehov borde vara ungefär konstant... om du minskar fettet måste det innebära att protein/kolhydrat intaget ökar.----> en liberalare LCHF, det är i princip oundvikligt. Det behöver inte heller vara fel tycker jag med tanke på att du bara äter en gång per dygn så borde det ändå kunna innebära god glukos och viktkontroll.

 

Jag förstår hur du menar. Mitt energiintag förändras. Tag en maträtt som torskfilé till exempel. Jag tar alltid bara en torskfilé (tillagar ofta fyrpack) och tidigare har jag ansträngt mig ordentligt för att få i mig ordentligt mycket fett till maten. Numer så anstränger jag mig inte lika mycket för fettets skull. Men fortsätter äta bara en torskfilé. Därmed minskar mitt energiintag något jämfört med tidigare. Dessutom påverkas såklart kvoten mellan fett, kolhydrater och protein. Men eftersom jag fortsätter med endast en torskfilé så ökar ej mängden konsumerat protein, trots att fettintaget sänkts något. Jag bör även understryka att jag struntar fullständigt i mitt dagliga energi- (kalori-) behov och räknar inte ett dyft på hur stort energiunderskott jag landar på varje dygn. Det enda jag vet är att jag håller energiunderskott. Och nu när jag ej anstränger mig lika mycket med fettet så innebär det säkerligen att mitt energiunderskott breddat ut sin marginal ytterligare. Hoppas jag gått in på och förklarat korrekt saker, så jag ej missuppfattat din post. Du är varmt välkommen att leda mig rätt annars! :)

 

 

JKP - Dag 056 - Ananas & Nere i träsket!

 

Skön söndag med gott väder utanför. Tror jag spenderat närmare fem timmar utomhus, promenerande, idag. Först en fortfarande förkyld Melvin som sov extra länge på lunchpromenaden. Så bara där gick det åt närmare tre timmar - tre ypperligt sköna timmar dock! Därefter blev det mat hos mina föräldrar, dit jag passade på att dra Melvin i skrinda. Så ytterligare 30 - 40 minuters promenerande. Efter besöket var solen fortfarande framme och värmde så jag valde att promenera hem igen också. Mycket motion, men skönt som sjutton! (Visst, sedan kände jag mig behöva dessa promenader också, för att tänka. Tänka, tänka, tänka. Ja... jag är nere i träsket igen...)

 

Till mat idag bjöds det på kassler. En mat där jag i normala fall hade hållit på och brytt mig en väldans massa om fettkällor. Men jag orkade inte idag. Jag kokade ett par ägg och tog med mig. Så min mat blev några skivor kassler, lite av den feta såsen till, samt två kokta ägg med lite havssalt. Trots fettbristen blev jag mätt och nöjd, och blodsockret höll sig i gott schack med blott en enhet måltidsinsulin. När fru och barn åt kvällsmat så snodde jag en ananasskiva (jag har skrivit det tidigare, jag kan ta något "utöver" ibland). Inte sådant sötslisk på burk dock, utan en skiva av en riktig, ekologisk ananas. På dess förpackningsremsa stod ett kolhydratinnehåll på 12g. Visst bör gränsen gå vid 5g om man skall "följa LCHF ordentligt". Men skivan jag tog kan ej ha vägt mer än 50 gram = ~6g kh - vilket, tillsammans med lunchen, knappast lär ha sprängt några gränser. (Och med detta menar jag ej att på något vis trampa på de som har väldigt lätt att triggas av kolhydratintag, de som säkert kan få grova följder av att äta de flesta frukter. Er respekterar jag fullt ut och har full förståelse för att ni aldrig skulle komma i närheten av någon ananas!)

 

 

Nere i träsket!

Det är kört! Det har jag kommit att inse under denna långhelg. Det känns hopplöst, det känns tragiskt. Det känns alldeles för ungdomligt, så patetiskt, jobbigt, påfrestande och samtidigt en gnutta härligt. Allt på en och samma gång i en nattsvart sörja som successivt övertar mitt huvud likt en mental tanke-cancer. Det känns fånigt att medge men jo, jag har gått och kärat ner mig/förälskat mig, eller vad som nu är den rätta benämningen (ofrivilligt såklart - fastän jag inte direkt gjort något försök att förhindra de groende känslornas evolution heller). Jag har nämnt henne i ett par tidigare inlägg, hon som triggar upp mitt blodsocker på grund av mesigt stresspåslag. Tydligen är jag ej mer man än så, även vid 34 års ålder, att jag kan välja vad jag vill falla offer för och inte.

 

Känslorna är omisstagbara - exakt som de var när jag gick i högstadiet/gymnasiet och kärade ner mig i Katarina (alias) i flera herrans år. Just det, i flera herrans år! Slutligen, ett par år efter studenten lyckades jag få det avslut jag behövde för att kunna gå vidare. Då jag lyckades ta mod till mig och förklara allt, precis hur jag kände, för Katarina. Som i sin tur gav mig ett utomordentligt svar tillbaka. Ett svar som gjorde att mina återkommande kärleksanfall för henne slutligen upphörde. Och nu känns det som jag är direkt tillbaka på gymnasiet igen. Att jag bara sitter och väntar på att läraren skall komma och ta mig i örat och leda mig tillbaka in till geografilektionen!

 

Jag har ju, som sagt, bestigit detta berg av utmaning en gång tidigare i livet. Trodde jag var färdig! KLAR! Men inte då. Nu måste jag lösa ett nytt berg också! Låta tiden gå och hoppas på att känslorna svalnar och försvinner av sig självt... Jamenvisst, sedan kan jag gå iväg till ICA, köpa lott och skrapa mille också. Nej, detta kommer säkerligen krävas en mäkta stor insats även det, för att jag skall få bukt med allt känslovirrvarr. Men på något plan så kände jag det komma. Det var ju de klassiska tecknen. Att gå ifrån stadsdelens mest socialt kompetenta person till att bli helt tom i huvudet så snart hon infinner sig. Nervositet, röda kinder, fånigt pillande på allt pillvänligt inom räckvidd. Tunghäfta, blyghet, ytterligare fjanterier och ett evigt behov av egentid för tankebearbetning.

 

Jag vill helst få detta ur världen så snart som möjligt! Problemet är att jag ser henne oftast bara en dag i veckan, och har oftast mindre än cirka tio minuter på mig att tala med henne (fördelat på två tillfällen dessutom - när hon anländer och när hon går). Så att... Jag vill också tänka som moderator Matbyråkrats råd ovanför - att byta jobb. Men jag tror knappast att lösningen är så pass enkel. Det ligger antagligen ett behov och vilar på mina axlar även denna gång. Att jag måste göra någonting för att detta skall övergå. Men jag slipper ju helst sätta mig öga mot öga med henne och tala om hur det är jag känner!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 057 - Långtidsfasta...

 

Ändå rätt skönt faktiskt att påbörja den nya veckan (fastän helgtid är något som oftast hyllas). Men går jag hemma för länge så börjar jag ändå sakna den sociala biten med jobbet m.m. Heja lite på förskolepersonalen, heja lite på ungarna (som börjat känna igen mig nu som "Melvins pappa" - kan ha att göra med mitt skägg, som börjar bli av mer noterbar längd vid detta laget) och känna mig lite som en frigående höna. TUPP!!

 

Lämningen av sonen gick steget bättre än tidigare, trots första dagen efter långhelg. Idag kunde jag till och med höra att han slutade gråta innan jag hunnit ta mig därifrån. Så det går bättre och bättre, helt klart! Faktum är att jag skulle ha mycket svårt att tänka mig en mer optimal personal på någon annan förskola. Känns riktigt tryggt att lämna Melvin varje morgon.

 

Trots 35 minuter babysim mot kvällen, samt en promenad på ~150 minuter tidigare under eftermiddagen, så har aptiten ej varit på topp idag. Till dagens måltid (när de övriga två åt wok) så kokade jag tre ägg som jag åt rakt upp och ner, med lite salt. Samt rostade två CarbZone-bröd och åt med riklig mängd smör och ett par ostskivor. Knappast något som toppar energimängden för dagen, men varför tvinga i sig en massa extra mat om man ej är sugen?! Jag har ingen anstormande hunger att mota ändå så.

 

 

Långtidsfasta

Jag är med i ett par diabetes + LCHF-grupper på Facebook. Just nu är det en Typ 2-kvinna som tagit sig an en 14-dygnsfasta, enligt rekommendation från bland andra Tim Noakes (har en hel del videor på YouTube). Hon är just nu inne på sin nionde dag på i stort sett nollat kaloriintag och det verkar gå mycket bra för henne. Hon dricker olika kalorifria vätskor under dagarna. Och jag känner en viss lust att prova på något liknande själv. Skillnaden är att jag är Typ-Etta, men med stadig koll på blodsockret så ser jag inte att diabetestypen skulle göra någon skillnad?

 

Dock blir det nog i sådana fall ett första mål på sju dygn, istället för hela fjorton. Åtminstone som start, så får jag se sedan hur det går. Jag är ju van periodisk fasta sedan våren 2012 och har under de senaste närmare två åren ätit en måltid per dygn. Jag har ofta tänkt tanken att prova en två eller tre dagar lång fasta, för att se hur det känns. Men aldrig kommit till skott med det riktigt. Att ge mig på något sådant blir i sådana fall inget jag kommer skylta med direkt. Visst kommer frun få veta om mina planer. Hon kommer väl anse att jag är aningen knäpp, men låter mig köra på utan större motstånd (och knäpp är jag alldeles säker på att hon redan tycker jag är). Utöver det är jag ju faktiskt vuxen, med tillräckligt förstånd och ansvar att avbryta fastan och äta något om den "äkta" hungern skulle visa sig, efter drygt tre år i dvala.

 

Om någon av er som läser är insatt i ungdomsdiabetes och långtidsfasta, och ni vet med er att en utövning likt denna är lika med absolut självmord. Ja, då får ni gärna känna er fria att hinta lite. Jag skall försöka kolla upp lite information själv också innan jag eventuellt sätter igång. Kan hända att jag ger mig på detta någon gång till kommande helg, om jag ej finner några hinder eller avrådan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 058 - Aptitlös

 

Av någon anledning har denna tisdag känts dystrare på något vis. Energinivån har varit lägre, mina tankar har sprungit gatlopp mellan realitet, fantasi och känslor. Alltmedan matlusten inte direkt har varit på topp. Förhoppningsvis är det bara en temporär liten svacka. Något som kanske bara hängt över mig för dagen. Allt har gått fint med Melvin idag. Ännu aningen bättre vid lämning och då han vaknade efter blott 16 minuter sömn på maten, så blev det en rätt så skön 150 minuters promenad under eftermiddagen.

 

På grund av min bristande aptit så blev det inte mycket till mat. Tre stekta baconskivor till lite äggröra, gjord på tre ägg, lite smör, grädde, salt och peppar. Jag åt rätt så lite i måndags också, men har trots det inte känt av någon hunger.

 

Det lutar i alla fall åt att jag ger mig på en långtidsfasta inom kort. Tänker starta med sju dygn och se hur det går. Köra denna söndag som första fastedag, för att kunna äta riktigt god LCHF söndagen därpå. Skall bli spännande, kul, intressant och självklart lite av en utmaning, då jag ej testat något liknande tidigare. Min kropp kan nog behöva ett par dygns "reparationsläge". Idag tänker jag gå till sängs innan midnatt i alla fall. Så jag sätter punkt här, och på återseende imorgon.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 059 - Mindre tillfört, mer plockat?

 

En rätt så hyfsad onsdag har passerat. Klart, den kunde ha börjat aningen bättre;

Jag har ett par bra jeans som passar när jag jobbar. Men för några dagar sedan, när jag så graciöst skulle knalla över grinden ut till förhallen på daghemmet, så ljudeffektades jag av ett härligt "Wrriitsch". Inte för att byxorna är för små, men på grund av regnväder så klibbade tyget fast längs låren. Hålet var dock relativt litet, samt placerat på oskådbart ställe (förutom vid sitt-bresning). Efter den dagen fick det bli ett par sportigare mjukbrallor istället (receptionen på Friskis, där kan man vara lite sportigt och friare klädd). Men så idag tänkte jag ge dessa hål-byxor en chans till. Regn hela förmiddagen, segla över grinden igen som buren av vingar... oooch "Wwrrrriiiiitsscchhh". Hem igen, byte av brallor. Denna gång till ett annat par jeans som jag hade när jag vägde omkring 100 kg. Visst, perfekt bevarade och i nyskick, men ack så säckiga de såg ut och kändes. Blir till att spana efter ett nytt par byxor rätt snart.

 

Lämning av Melvin på förskolan gick skapligt för övrigt. Fortfarande aningen smågnäll - men, när jag skiftade fokus från honom för att lägga in lite tygblöjor i hans blöjlåda (vilket tog lite tid) så slutade han helt plötsligt gnälla. Fram till dess att jag blev klar och återplacerade fokus på honom igen. Vilket säger mig att så snart han ej har min uppmärksamhet, så är han så pass smart att han inte bryr sig om att protestera heller. Det säger mig också att han antagligen lugnar sig rätt snart efter att jag har gått (vilket bekräftas av personalen).

 

Mat idag blev torsk med två kokta, tärnade ägg, hoprört med majonnäs och lite dill. Samt ett fåtal tomatklyftor på sidan. Inte vidare matsugen idag heller faktiskt. Vet ej vad det beror på. Men samtidigt har jag inga problem att få i mig maten. Jag är helt enkelt bara inte direkt intresserad. Vilket borde sätta god grund för ett långfastaförsök med start nu på söndag. Promenad blev det även idag. Det regnade på bra nog över Glada Hudik till långt in på eftermiddagen. Enligt SMHI skulle det lätta framåt kvällen, men var inget jag vågade lita på. Alltför ofta tycks de nöja sig med att skicka ut gammelfarmor på bakgården och se om det värker i knäna - som prognosgrund. Men faktiskt tittade solen fram och det blev ordentligt varmt dessutom. Så en 120 minuter mycket njutbar promenad framåt kvällskvisten.

 

 

Mindre tillfört, mer plockat?

Jag ramlade över en tråd här på Kostdoktorns forum, där det bland annat diskuterades hur kroppen reagerar vid längre fasta. Huruvida kroppen bryter ned fett och/eller muskler m.m. (Har ej länk till tråden tyvärr.) I tråden fanns ett inlägg med teorin att (vid LCHF) ju mindre fettmängd som konsumeras, desto mer bör väl kroppen manas att ta av dess fettlager. (Har ej creds/länk till postaren heller.) I mina öron låter ju detta som en rätt sund teori. Det kanske kan vara idé att köra på med "normal" LCHF först ett tag, så kroppen kommer in i detta med att börja använda sig av fettlagren. Är man sedan ute efter viktminskning så bör det väl gynna processen att hålla tillbaka fettintaget så mycket som man känner sig bekväm med?

 

Visst, fettet är ju det som skall hålla oss mätta, under lång tid. Men är man exempelvis invand vid periodisk fasta så är man ej lika lättdrabbad av hunger. Därmed är man heller inte lika beroende av väl tilltagna fettmängder till varje måltid. Så, mindre fettintag = mer fettförbränning = Win! Eller? Jag har ju ganska nyligen valt att inte bry mig om fettmängden lika mycket till den dagliga måltid jag äter. Det återstår dock att se om det gör någon skillnad, på vikt och/eller mått - det vill säga, om det händer saker något fortare. Men det kan vara knepigt att få bra koll på också.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 060 - Ögonfix 01

 

Härlig torsdag med lite mer positivism till sinnet. Gick steget ännu bättre med lämningen av Melvin på förskolan i morse. Kruxet är att han börjar nu ana oråd redan då jag klär på honom på morgonen, varvid surläppen är kvick att åka ut. Ackompanjerad med lågskalig protesterande surmulsgråt. Men när vi väl kom fram så blev han väldigt lätt distraherad denna morgon, av såväl fröknar som barn, och kom av sig från protestgråten flera gånger. Och efter vi sagt och vinkat hejdå och favoritfröken burit iväg honom in i lokalen så hann jag knappt sticka fötterna i skorna innan han slutade gråta. Så sammantaget går det åt rätt håll vill jag tycka.

 

Matintaget idag var ej utfört med största disciplinen. Köpte en köttbullsförpackning till kvällsmat/dagens måltid. (Jo, jag vet, bättre att göra själv m.m. osv. etc., men nu blev det köpköttbullar med de bästa makron jag kunde finna.) Problemet är att de är så goda. Bara att käka som de är, direkt ur nyöppnad förpackning. Så utöver de åtta köttbullar som ingick i måltiden så satte jag säkert i mig närmare tiotalet under loppet av ett par timmar innan maten. Fick ta ett par enheter snabbverkande till maten idag för att mota blodsockerstigning. Samtidigt tänker jag att det finns värre saker att snacksa i sig. Dessutom är resterande köttbullar nu placerade i frysen och således utom räckhåll för mitt "vara tillräckligt enkelt att komma åt för att det skall vara värt besväret"-begär. Till köttbullarna gjorde jag en mycket enkel äggröra med grädde och kryddor, samt åt några skedar av ICAs fenomenala bearnaise till. Gott, gott! Promenad blev det även idag. Kom cirka 20 minuter smått regn alldeles i början, men övergick därefter till uppehåll. Blev närmare 120 minuter skön promenad senare på eftermiddagen.

 

Ögonfix 01

Jag tänker att jag får göra detta till ett litet serieinslag i bloggen. Vem vet, det kan sluta på del nummer två, eller kanske rulla på i en handfull episoder. Saken är den att jag skelar, halvkraftigt. Vilket jag har gjort sedan jag var barn. Jag vet inte hur min skelning klassas, men oavsett med vilket öga jag tittar rakt fram, så pekar andra ögat aningen snett. Det är något jag stört mig på under bra många år, ända sedan högstadiet, då mitt djupare intresse för kvinnor och relationssökning uppstod. Jag retar mig på skelningen när jag hamnar på kort och den får mig att känna mig mindre säker så snart jag möter någon annans blick.

 

Jag fick idag reda på att det nödvändigtvis inte behöver kosta multum att genomgå en skelningsoperation. Samt att det ej verkar finnas några hinder att göra en sådan vid äldre ålder (då det annars verkar vara vanligare kring barnaåren). Så jag tänker kontakta vårdcentralen imorgon och beställa tid, så får vi se vad som händer. Endera kanske en operation kan anses som nödvändig då situationen faktiskt påverkar mig en del i min sociala tillvaro. Eller så kanske det ses som blott en skönhetsoperation och kanske avstyrs av ögonläkarna. Jag har aldrig genomgått en operation tidigare. Men vad jag läst så verkar skelningsoperationen vara en mycket mild standardrutin. Klar på omkring timmen, möjlighet att åka hem igen samma dag samt oftast ganska milda besvär efteråt. Sedan gäller det förstås att jag får bli nedsövd. Det står att endast lokalbedövning kan användas i vissa fall. Men då har jag redan vandrat halvvägs hem innan de informerat klart om det alternativet!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 061 - Taggar, träsk & delmål

 

Startvikt: 95,5
Förra veckan: 84,4
Aktuell vikt: 84,0

 

Inte hänt vidare mycket på vikten denna vecka. Men men, kan ju vara fråga om en temporär "uppsvingsdag". Hursomhelst, det fortsätter gå åt rätt håll. Mer än så tänker jag inte bry mig. Det lär hända en del till nästa fredag dock, under förutsättning att jag kör igång med långtidsfastan - vilket blir senast på måndag. För övrigt så taggar jag ganska starkt inför den. Kommer bli en härlig utmaning. Många personer jag läst utlåtanden från säger att de mått bättre än på mycket länge när de kommit omkring tre dygn in i fastan. Tydligen händer det något särskilt i kroppen efter cirka tre dygn som gör att välbefinnandet toppas. Ser fram emot att se om jag upplever samma sak!

 

Fredag för övrigt. Heldag på Friskis i receptionen. Roligt, trevligt och skönt med lite ombyte. Det enda som är lite synd är att jag går miste om långpromenaden som jag värderar mycket högt. Men men, det blir promenader under helgen. Dessutom har det varit ett knepigt väder idag med regn och uppehåll som kommit i fem till tiominuters intervaller. Jag ringde till Hälsocentralen i morse som ett första steg på att kolla upp möjligheten att korrigera min skelning (vilket jag skrev mer om igår). Hon som jag talade med rådde mig dock att ta kontakt med sjukhusets ögonmottagning direkt. Det vill säga, utan att ordna remiss först. Så slog dem en signal men klockan var tyvärr för mycket och telefonkön fylld. Skall ringa igen på måndag, direkt vid åtta. För aningen otåliga mig så känns det dock lite surt att måsta vänta ett par dygn utan några potentiella bollar i rullning.

 

Träsk

Ja, vad annat skall man kalla det. Hopplös kärlek som besvärar mer än något annat. Jag hade hellre lämnat dessa känslor bakom mig och haft personen i fråga som en god vän istället. Men som det är just nu så får jag snarare kortslutning innan jag knappt hinner säga något. Lösningen förra gången jag upplevde detta (för 19 år sedan) var att jag tillslut talade om för hon jag hade fallit för precis alltihopa. När mina känslor väl hade nått sitt mål (henne) så försvann de och bekymrade mig aldrig igen. Det jag känner nu har suttit i ett par år, så det tycks ej gå över av sig självt. Frågan är bara om jag klarar av att ta detta med henne personligen, öga mot öga. Samtidigt känner jag mig för gammal för att fega ner mig med att skicka mejl om något sådant.

 

Men å andra sidan så ligger det ju ingenting negativt på mig på något sätt. För det första så var inte mina känslor något aktivt val från min sida. Jag ser det ej som någon svaghet att tycka om och ha känslor för någon. Och för det tredje så bör det ju inte vara något annat än positivt för den man tycker om att få veta att han/hon är den finaste och trevligaste personen på jorden. Så länge man inte påverkas så pass av sina känslor att man går till handgripligheter eller annan överdrift. Men att stå rakt uppochner och bara förmedla sina känslor bör ju inte kunna slå fel (inte enligt min teori i alla fall). Risken är att jag inte kommer bli lämnad ifred annars. Vi får se vad som händer. Hon är ju trevlig och charmig som bara den, så känslorna i fråga är knappast till min förvåning. Och ja, strax innan arbetsdagen var slut så låg mitt fasteblodsocker på 9,1 (upp från stadigt ~5,5). Så att, vill jag hålla blodsockret i schack så behöver detta tas itu med!

 

Delmål

Slutligen i detta inlägg, för att gå vidare till något mindre tröstlöst, så vill jag bara hurra en sväng för konceptet med delmål. Delmål hjälper mig otroligt mycket, särskilt med större åtaganden som annars kan kännas lite väl mäktiga. Så som när jag städar hemmet exempelvis. Jag ställer mig inte i dörröppningen till vardagsrummet och blickar ut över allt kaos. Istället delar jag ned rummet yta för yta. Börjar till exempel med rumsbordet, sedan soffan, datorbord, golvytan bredvid datorbordet, golvytan framför TV:n etc. till dess att jag gått igenom hela rummet. Känns mycket lättare (och roligare) så som jag fungerar. Och samma sak med viktminskningen naturligtvis. Även den har jag delat ned i mindre delar och milstolpar för att det skall kännas lättare, samt för att bibehålla det goda suget att fortsätta.

 

Nu väger jag alltså 84. Mitt nästa delmål är att gå under 80 (vilket jag hoppas sker inom maj månad). Nästa delmål är 78 (30 kilo totalt från mitt tyngsta 108 kg våren 2012). Efter det är det 77 kg då jag skall ta jämförelsebild och posta här i tråden! Sedan kommer 75 som jag eventuellt var nere på som lägst vid en tidigare viktsatsning för över tio år sedan. Följs därefter av 73 som jag vet med absolut säkerhet att jag ej kom under vid den förra viktminskningen för tio år sedan. Sedan att bryta 70, följt av 68 för 40 kilos nedgång totalt. Och tillslut 67 för sista omgången jämförelsebilder. Det är alltså vad jag hoppas hinna klara fram till julafton, för att ordentligt fullfölja detta projekt!

 

Så vad än ni må ha framför er som känns aningen stort och/eller segt. Bryt ner det i mindre bitar och beta av bit för bit istället. Fungerar alldeles utmärkt för en större mängd vikt som skall göras av med (förutsatt att man fungerar på det viset såklart). Andra kan säkert triggas av större, hela utmaningar, och då är det ju bara att köra hårt!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

JKP - Dag 062 - Ytligt

 

En otroligt skön lördag, tack vare många solchanser under dagen. Riktigt avkopplande och roande promenader. Dels en 105 minuter lång promenad innan lunch, samt en 90 minuters promenad mot kvällen, till skön kvällssol och lugnare gator (då Melvin blev tidigt trött och behövde en extra slummer). Inget annat speciellt annars. Var som vanligt iväg till föräldrarna på lunch (på helgerna tar jag dagens måltid vid lunch, istället för vardagarnas kvällsmål). Ibland kan det dock hända att jag tar ett par gafflar pizzasallad eller gör en liten omgång efterrätt på kvällen till fruns och sonens andra mål.

 

Maten idag blev kassler. Till denna gjorde jag en röra på två kokta och tärnade ägg, blandat med riklig mängd majonnäs. Tog dessutom en redig mängd babyspenat till. Ikväll blev det även en sådan efterrätt, med ett par tuggor vitkålssallad före. Efterrätten blev återigen den mixade bärblandningen (en mindre mängd frysta blåbär, samt fyra frysta jordgubbar), vilket jag, som sagt, tinar och mixar ner och sedan vispar ihop med en lagom mängd vispgrädde. Ibland kan jag även tillsätta lite sötströ. Sedan in i frysen i cirka tio minuter (fryser rätt så snabbt - vilket det ej skall göra. Endast få lite extra kyla.) och sedan klart att äta. Gott som sjutton! Kom på att jag glömde nämna maten för gårdagen. För den intresserade så blev det "fredagsklassikern": Texas Ribs med babyspenat och tre klyftade ägg. Toppad med riklig mängd ICAs chili-bea.

 

 

Ytligt

När det kommer till mitt nuvarande huvudsyfte med LCHF (vilket fortfarande är viktminskning, fram till dess att jag når mitt mål) så kan jag erkänna att jag ser fram emot massor av ytliga mål. Några kanske tänker att jag är helt ute och cyklar, och/eller rent av blir irriterade när jag nu nämner vad som betyder väldigt mycket för mig, personligen. Men huvudsaken måste väl ändå vara att jag äter LCHF. Det bör ju i detta fall vara medlet som helgar målen. Men, det finns alltså en rad saker jag ser starkt fram emot i och med min pågående viktminskning. Jag tänkte nämna de jag kommer på såhär på rak arm;

 

* Bli av med min ständigt krympande ring runt midjan/magen. Att slippa känna min självpåtagna press att alltid dra in magen så snart jag möter någon. En underbar frihet!

 

* Få bort en stor del av låren. För mig så sätter sig det mesta kroppsfettet runt mage och lår. Låren har en tendens att ge mig mest problem. Detta då de fortfarande är av så pass stort omfång att de vidrör varandra när jag promenerar. Det får till följd att mina byxor, oavsett material och hållbarhet, har en tendens att nötas sönder i grenen då jag går så pass mycket som jag gör om dagarna. Samt att det orsakar skav emellanåt. Jag har redan börjat se hur låren minskar så smått och det är förhoppningsvis ej så länge kvar förrän de skiljs åt (för alltid!).

 

* Smalare, mer slimmat ansikte. Detta då jag helt enkelt har fått för mig att jag kommer se bättre ut ju mer vältrimmat mitt ansikte blir. Så pass att man lätt kan urskilja käkben, kindben m.m. Jag som tänkt mig en frisyr med långt hår också, vilket ej passar vidare bra på mig när ansiktsfyllningen är av högre grad. Dessutom så inbillar jag mig att ansiktet är en rätt så uppenbar indikator på vilken "kroppsfettsform" personen befinner sig i. Och jag kan känna att det skulle öka min självsäkerhet och mitt självförtroende rätt rejält ju smalare jag blir i ansiktet. Jag har något enstaka kort från där jag vägde 68,6 (min gamla matchvikt från gymnasiet) och vill genast tillbaka till den formen igen. (Skall se om jag kan slänga in ett kort, bara för skoj.)

 

post-7543-0-34754500-1431204511_thumb.jpg

(Jag och frun, cirka två år efter studenten (2002).)

 

* Lättare vardag. Såklart, ju lättare jag blir, desto lättare blir min vardag. Med allt från mitt arbete på Friskis, till att röra mig i trappor, framtida joggning, träning (jympa) m.m. Varje hekto som försvinner är ju, helt klart, ett hekto mindre jag behöver gå runt och bära på. Dessutom blir ju belastningen mindre på knän och leder vilket gör att jag kan härja på mer och mer med min son, utan att behöva oroa mig för att vrida till/snedbelasta knät eller så. (Skulle hoppa upp lite för kvickt från golvet förra veckan vilket fick till följd att jag fick ont i knät resten av dagen. Men som tur var gick det över till dagen därpå.)

 

* Mer ammunition att bombardera läkare och sjuksystrar med vid mina diabetesåterbesök. Såklart att viktminskning är en mycket välkommen utveckling för vitrockarna (förutsatt att man har vägt aningen för mycket). Ju större handflata jag kan få att dunka rygg på LCHF med, vid behov, desto bättre!

 

* Smalare fingrar. Kan ju nästan låta som en märklig fetisch. Men av någon underlig anledning så gillar jag looken av långa, smala fingrar. Som sagt, ingen aning varför. Kanske att jag sammankopplar det med hur jag tycker ansiktet indikerar kroppsfettstillståndet. Nja, kan bara gissa. Hursomhelst så finner jag smala fingrar en attraktiv egenskap. Så även på mig då, vilket förhoppningsvis också kommer under året.

 

* Att lämna mitt gamla jag bakom mig. Då jag har varit nära (samt över) gränsen för överviktig under så pass många år, i synnerhet under mitt vuxna liv, så har jag även kommit till att ordentligt ogilla mig själv som så pass stor. Under omgångar har jag inte varit på det bästa stället i mitt liv, eller mått vidare bra, när jag var större, och dessa faktorer har jag kopplat samman. Idag känns det extremt glädjande för mig ju mer jag ser att mitt gamla jag försvinner (min gamla kroppsform) och en nyare, hälsosammare jag tar dess (min?) plats. Det kommer nog att ta rätt lång tid för denna förvandling att sjunka in när jag en dag nått mitt mål. Det har även suttit mycket skam i min vikt, för min del, under tidigare år. Att bli betraktad som stor, fet, lat, överätare, godistroll etc. (i alla fall enligt min skräckmålande inbillning), det har varit en betydande ingrediens i mitt sämre mående under gångna år!

 

 

Nä, summerar jag detta så är knappast hälsan det enda som betyder något med min LCHF-övergång. Precis som säkert många av er, så har jag rätt så många egna hjärnspöken och troll att bli av med, knutna till min vikt och mitt kroppsfett. Och jag är säker på att det är anledningen till att jag, just nu, prioriterar vikten före hälsoeffekterna av min LCHF-kosthållning.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.