Jump to content

Krympande midjemått..!


MariaF
 Share

Recommended Posts

Det är ju flera olika delar i ditt livsmönster som har ändrats, så vem vet vilka av dem som fått centrimetrarna kring midjan att smälta bort. Men vad det än är, så är det ju bara att tacka och ta emot. :)

 

Du nämnde att det har blivit stressigt efter flytten. Stress brukar ju lagra sig kring midjan så att säga, men för dig blev det tydligen tvärt om...

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

I normala fall skulle nog jag också tänka i de banor som Inez är inne på här. Ett förändrat levnadsmönster, ex pga flytt till ny stad kan radikalt förändra saker akut, ex. pga att det ju kan vara ett rent h...älsingland att flytta. Tunga lådor att bära upp och ned för trappor, stuva in och ut etc etc. Det kan i vissa fall bli snudd på ett gäng crossfitpass vid jämförelse. :) På längre sikt kan det så klart röra sig om att man, omedvetet, rör sig betydligt mer i sin vardag. Detta är för övrigt något jag själv noterat vid flera sammanhang. Det här leder till en kumulativ effekt över tid som inte är fy skam.

 

Det som gör att ekvationen inte riktigt går ihop är att din vikt står still. Å andra sidan så skulle ju dina nyliga flyttrelaterade crossfitpass kunna ha varit så krävande i kombination med betydligt ökad vardagsaktivitet att det även gett effekt muskulärt vilket i så fall skulle förklara fenomenet med bibehållen vikt/minskat midjemått.

 

Bortom detta finns det faktiskt en liten "hemlighet" (egentligen ingen hemlighet alls men få utanför träningssfären känner till det) som normalt bara brukar användas i fitnessvärlden som kanske skulle kunna ge en alternativ förklaring. Där så sker den normalt bara vid mycket låga kroppsfettnivåer eftersom det är främst då det behövs. Dock börjar jag fundera på om det kanske även kan behövas för människor som följer lågkolhydratkost helt enkelt pga dess utformning och fokus.

 

Innan jag kommer till poängen så vill jag dock påpeka att jag drar mig lite för att ta upp detta alls eftersom det finns så många här på forumet som har problem med det basala. Att då tala om det jag snart kommer till kan då sannolikt verka alldeles för frestande för åtminstone några av dessa. Det är ett verktyg - i rätt sammanhang viktigt verktyg - som måste användas rätt och förstås.

 

Det handlar helt enkelt om något som brukar kallas "refeeding". Teorin bakom är att all viktminskning/kroppsfettminskning tenderar leda till minskade glykogennivåer över tid. I synnerhet när man ligger på negativ kaloribalans över längre perioder och har relativt låga kroppsfettnivåer så kan kroppen då slå bakut vad gäller ämnesomsättningen ex. genom påverkan av sköldkörtelhormon. Teorin är egentligen inte helt relevant eftersom det mig veterligen inte finns studier som bekräftar detta fullgott nog. Sådana som Volek/Phinney hävdar exempelvis att de i sina studier inte funnit något stöd alls för detta. Dock finns en massa empiri från träningsvärlden och även en sådan som Chris Kresser har vittnat om personer han hjälpt med mer avancerade och långtgångna problem kopplade till sköldkörteln. Det "refeeds" dock normalt är tänkt att stävja är mer av förebyggande karaktär vilket i praktiken leder till en skjuts på ämnesomsättningen som gör att den puttrar vidare med förnyad fart.

 

I praktiken så innebär då detta att man då och då tillför kroppen kolhydrater som, i bästa fall, realiserar det nyssnämnda. Intressant nog så brukar det då leda till ökad fettförbränning vilket kan låta lite paradoxalt ur det här forumets normala perspektiv. Men som sagt, det här ett periodiskt undantag att ta till vid behov och enbart då.

 

De grundläggande utgångskraven är normalt sett följande (inte nödvändigtvis alla):

 

1) Långvarig diet.

 

2) Sänkta kolhydratnivåer.

 

3) Låg kroppsfettprocent.

 

4) Träning med fokus på hög intensitet, dvs som är inriktad på de glukoskrävande, glykolytiska, energisystemet.

 

Om man då betänker att ketogen kosthållning ju i praktiken utgår just från (extremt) låga kolhydratsnivåer så kanske det inte bör uteslutas att "refeeds" kan ha en funktion även i dessa sammanhang.

 

I de mer normala sammanhangen så brukar det handla om att äta mer kolhydrater, ca 300-500 kcal är en siffra som ofta återkommer, 1 gång varannan vecka upp till ett par ggr/vecka beroende på individens behov och vad som fungerar för denne. Normalt rekommenderas stärkelserika livsmedel som sötpotatis, ris etc samtidigt som man drar ned fettintaget den dagen.

 

Personligen har jag främst experimenterat med Snickers och liknande...och jag har noterat viss framgång med det upplägget. ;) Till syvende och sidst så är det alltid så att man måste testa på sig själv. Jag är långt ifrån det rekommenderade intaget och går helt på känn.

 

För att återgå till forumämnet så skulle man ju då kunna tänka sig att "slarvet" med kosten i själva verket - och för stunden - varit behövligt och ex. gett en viss skjuts på såväl energiintag som kolhydratdito. Det skulle kunna förklara viktstabilitet trots minskat midjeomfång genom ökad glykogeninlagring i kombination med en något uppreglerad ämnesomsättning. Men det här är bara en hypotes.

 

Det sista jag vill är att någon skall hoppa på det som inte alls är i behov av det. Men jag nämner det nu ändå eftersom sammanhanget känns lämpligt. Tänk så här, har du inte allting på banan vad gäller lågkolhydratkosthållning, inte kört detta ett tag och helst så länge att du känner att det är din nya livsstil och något du gör utan att tänka så mycket på det, inte tränar (helst högintensivt som ex. styrketräning/muskelinriktad träning), inte har riktigt bra koll på det som går att ha koll på (läs: kroppsmått, vikt, foton, matdagbok)...så är det kanske inte för dig. Lite krasst så handlar det här om att man s.a.s. gjort rätt för sig och lagt manken till. Om inte för någon annan anledning än att går det inte som tänkt så måste man kunna ta eget ansvar nog för att komma på banan igen. Det funkar alltså inte så bra om man tycker det är en utmaning och "jobbigt" att ex. föra matdagbok eller något annat som kräver en motprestation utöver att "äta fett och lagom med protein och inga kolhydrater". Jag menar inte att låta negativ och nedlåtande. Alls! Däremot så har jag direkt eller mellan raderna återkommande sett tendenser hos somliga medlemmar som gör att jag känner mig tvingad att utveckla den här typen av "disclaimer". Självklart finns det många exempel på precis raka motsatsen också så se det bara som att jag försöker minimera förekomsten av ett utfall som de flesta skulle uppfatta som negativt. If it ain't broke, don't fix it!

 

För den som vill experimentera så gör det förnuftigt och genomtänkt. Med tanke på hur många på forumet som nämner sockerberoende och liknande så misstänker jag att denna kategori människor inte är idealtyp 1A för att genomföra ett sådant här experiment. För den som är tveksam så är det sannolikt inte alls rätt väg att gå.

 

Hursomhaver, do with it what you please.

 

Lycka till!

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Tack för de tankarna... Just nu gör jag ingenting speciellt, strävar inte efter nåt speciellt eller tränar nåt speciellt. Har inte ens hunnit springa på länge... Och inte har jag låg kroppsfettprocent heller! :) Men när jag läste ditt intressanta inlägg, Tiny Tom, kom jag på att det kanske är just avslappningen jag märker av? Jag försöker inte så j-kla mycket... Stressen börjar lägga sig, numera har jag en fantastisk trädgård att njuta av och är himla nöjd med tillvaron!

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Visst kan det vara så "enkelt". Stressobalans är ett otyg och att kunna landa i vardagen och känna sig tillfreds kan vara en bra hjälp på vägen vad gäller allt som rör hormonell ro s.a.s. I kombination med att du äter mer så blir ju effekten på detta än mer positiv.

 

Fortsätt så!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Ja, jag tror att stress, eller stress som man står maktlös inför är en stor bov till viktuppgång, och då viktuppgång med fett som lägger sig runt magen.

Jag råkade ut för en för mig väldigt chockerande händelse för några veckor som i samverkan med tidigare händelser fick situationen att bli på tok för mycket för mig.

Jag åt väldigt lite, och det jag fick i mig var under stort tvång, men jag gick upp i vikt och det var framförallt runt magen det hamnade.

 

Man brukar ibland tala om KASAM - begreppet, som betyder känsla av sammanhang. Jag tror att när man vid viss stress tappar den här känslan och man istället upplever att man inte kan göra något åt situationen (dålig stress) då kan kroppen bland många andra symtom även lagra på sig fett.

 

Postar en liten länk om KASAM-begreppet :)

http://lattattlara.com/kliniskpsykologi/kasam/

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Tiny Tom said:

 

"I praktiken så innebär då detta att man då och då tillför kroppen kolhydrater som, i bästa fall, realiserar det nyssnämnda. Intressant nog så brukar det då leda till ökad fettförbränning vilket kan låta lite paradoxalt ur det här forumets normala perspektiv. Men som sagt, det här ett periodiskt undantag att ta till vid behov och enbart då."
_____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

 

Det här tror jag stenhårt på.

Jägar- och samlarfolken som vi kommer ifrån måste ju ha kommit över små bär och mini-frukter vid enstaka tillfällen, och då frossade de alldeles säkert i kolhydraterna. Så jag brukar ha en frukt- och bärdag någon gång ibland. (Eftersom jag inte hårdtränar, utan bara motionerar hunden, så avstår jag från godis, kakor etc.)

 

På samma sätt var deras kroppar utvecklade att hantera utebliven jaktlycka och otur med insamlandet av rötter, frön och örter. Så därför tror jag också på att ha en "drickar-dag" någon gång med några veckors mellanrum, med bara vatten, te och lite kaffe. Min kropp gillar det i alla fall. Det känns som om alla inre organ får lite välbehövlig vila. Kalla det gärna "30:1-metoden"...

 

Vare sig jag har haft en dag med mycket frukt och bär eller en dag med bara vätska, så ligger midjemåttet förvånansvärt stilla (1 cm hit eller dit). Tyvärr...  Man kanske skulle ta och flytta :)

 

GRATTIS MariaF till att ha ordnat ditt liv som du (och familjen) vill ha det!

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jaa.. allt faller på plats.. utom att vågen inte vill finna sig och konstrar o har sig!  :huh:

 

Finns väl inget annat val än att man får trösta sig genom att köpa lite nya kläder.. i mindre storlek.  :wacko:

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...