Jump to content

Skämta om en


Leopold Roos

Recommended Posts

Härliga kollegor på jobbet. Men deras skämt om LCHF börjar bli lite tjatigt. Jag tänkte att om jag inte skulle bry mig om vad de sa skulle de till slut sluta skämta sina "äta enbart smör" - jag gillar ju smör (som bidel i en måltid) och står för det. Men det tycks aldrig sina. Och idag när jag bjöd på tårta skämtade i princip alla om att de inte vågade prova och det var nog bara smör i hela - så tröttnade jag på det för första gången. Kändes otacksamt när man ställt upp och bakat, för att vara snäll när man fyller - där ingen annan under de 4 månaderna jag varit där bjudit på nåt jag kan äta. Har ni några tips? Ska jag bara ignorera? Ska jag bara skämta om hur annorlunda jag är? Ska jag skämta tillbaka om kolhydrater? Ska jag ta upp det i ett mail? I ett samtal? Jag har humor, jag har självkänsla, jag tål många skämt - tycker ofta det är roligt när folk skämtar om mig, men att dag ut och dag in få höra samma skämt - ja då börjar det bli lite tjatigt.

 

Jag vet jag oxå kan vara jobbig ibland och berätta om LCHFs fördelar, men det är oftast bara när de frågar nåt. Men ska försöka dra ner på det än mer.

Link to comment
Share on other sites

Ja, visst blir man riktigt sur och ledsen när folk inte ens vågar smaka! Fy vad arg och besviken jag skulle ha blivit. Hur farligt kan det vara med en sockerfri tårta? Så farligt att man inte ens vågar smaka? Vanliga tårtor innehåller ju minst lika mycket smör (eller margarin) och dessutom en ansenlig mängd socker och vitt mjöl - och det är inte farligt alls - bara gott!

 

Jag tycker att man i det läget du var i dag kan berätta att du blir ledsen och besviken på dem. Att du ansträngt dig. Och att du tycker att de är taskiga som skämtar med dig (och den kunskap som du har och de saknar). Låter som ovanligt ouppfostrade människor som du jobbar med. Skicka Magdalena Ribbing på dem!

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Det känns som om dina kollegor känner sig väldigt osäkra, eller kanske till och med hotade av att du har en kunskap som inte de har.

Då är det lätt att själv dölja sin egen okunskap genom att skämta om den som har den. Och du verkar ha den stora oturen att inte ha någon annan på ditt arbete som har tagit till sig om kostens betydelse för vår hälsa :(

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag skulle nog försöka bita ihop och ignorera dem. Åtminstone till en viss punkt. Sen skulle jag förmodligen tappa tålamodet och fräsa ifrån. Riktigt ordentligt. Är själv djupt tacksam över att ha kollegor som både förstår och respekterar, som dessutom i flera fall själva är intresserade av hälsa och naturlig kost.

 

En väg att gå är ju att bevisa hur rätt du har; ha noll sjukdagar, var piggast, cykla snabbast, var mest effektiv på jobbet.

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Jag bakar väldigt sällan längre, men jag brukar skryta stolt över att det jag gör det kan både diabetiker och glutenallergiker låta sej väl smaka av, så mina bakverk är inte lika begränsade som alla andras.

I bekantskapskretsen har vi glutenallergiker som är jättelycklig över att hon också får vara med och fira och på jobbet hade jag en diabetiker. Han tyckte det var jättehäftigt att få mumsa kakor utan dåligt samvete

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Härliga kollegor på jobbet. Men deras skämt om LCHF börjar bli lite tjatigt. Jag tänkte att om jag inte skulle bry mig om vad de sa skulle de till slut sluta skämta sina "äta enbart smör" - jag gillar ju smör (som bidel i en måltid) och står för det. Men det tycks aldrig sina. Och idag när jag bjöd på tårta skämtade i princip alla om att de inte vågade prova och det var nog bara smör i hela - så tröttnade jag på det för första gången. Kändes otacksamt när man ställt upp och bakat, för att vara snäll när man fyller - där ingen annan under de 4 månaderna jag varit där bjudit på nåt jag kan äta. Har ni några tips? Ska jag bara ignorera? Ska jag bara skämta om hur annorlunda jag är? Ska jag skämta tillbaka om kolhydrater? Ska jag ta upp det i ett mail? I ett samtal? Jag har humor, jag har självkänsla, jag tål många skämt - tycker ofta det är roligt när folk skämtar om mig, men att dag ut och dag in få höra samma skämt - ja då börjar det bli lite tjatigt.

 

Jag vet jag oxå kan vara jobbig ibland och berätta om LCHFs fördelar, men det är oftast bara när de frågar nåt. Men ska försöka dra ner på det än mer.

 

Usch var trist! Är det samma personer som tjatar? Om det är en person som tjatar mycket men som du har bra relation till annars så kanske du kan prata med honom i enrum och berätta att du tycker det är jobbigt att få din mat kommenterad om och om igen.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Otack är världens lön. Mitt tips är att berätta för dina kollegor att du tröttnat på deras skämt, rakt upp och ner så att säga. Sen är det väl så som du beskriver som mänskliga grupper fungerar, normalt mänskligt beteénde. Att ha fel tillsammans känns tryggare än att ha rätt ensam.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Härliga kollegor på jobbet. Men deras skämt om LCHF börjar bli lite tjatigt. Jag tänkte att om jag inte skulle bry mig om vad de sa skulle de till slut sluta skämta sina "äta enbart smör" - jag gillar ju smör (som bidel i en måltid) och står för det. Men det tycks aldrig sina. Och idag när jag bjöd på tårta skämtade i princip alla om att de inte vågade prova och det var nog bara smör i hela - så tröttnade jag på det för första gången. Kändes otacksamt när man ställt upp och bakat, för att vara snäll när man fyller - där ingen annan under de 4 månaderna jag varit där bjudit på nåt jag kan äta. Har ni några tips? Ska jag bara ignorera? Ska jag bara skämta om hur annorlunda jag är? Ska jag skämta tillbaka om kolhydrater? Ska jag ta upp det i ett mail? I ett samtal? Jag har humor, jag har självkänsla, jag tål många skämt - tycker ofta det är roligt när folk skämtar om mig, men att dag ut och dag in få höra samma skämt - ja då börjar det bli lite tjatigt.

 

Jag vet jag oxå kan vara jobbig ibland och berätta om LCHFs fördelar, men det är oftast bara när de frågar nåt. Men ska försöka dra ner på det än mer.

Trist, Leopold, men det kan vända fort också. Jag började med periodisk fasta innan Vetenskapens värld-programmet om sånt och jag blev i princip utskälld när jag berättade om hur jag åt. Då bestämde jag mig för att hålla tyst men sen gick det ju bara några månader innan alla pratade fasta. När dina kollegor upptäckt lågkolhydratkostens fördelar, som jättemånga på mitt jobb gjort, så lär det bli en annan ton i skällan också hos dig. Tänkte på hur det sprider sig idag när jag stod i kön till lunchkantinen. De 4-5 före mig avstod också potatisen. :-)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Ja visst ska man bjuda på sig, jag skämta tex att det inte var riktiga jordgubbar utan färgat smör. Men smör tjatet från dem börjar blir riktigt enformigt. Samma skämt 50 ggr. Det kan ju bli en riktig tradition. Att skämtet i sig inte är skoj men att de upprepat det så mycket blir. Men jag får försöka vända det på nåt sätt.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Ja, när ett skämt går för långt handlar det inte om skämtet längre. Kan du möjligtvis analysera vad det handlar om egentligen? Ibland när jag kommer på och förstår vad som ligger bakom människors ovilja kan jag också göra mig immun mot det som jag först blir ledsen av. Det tappar i betydelse och laddning, då är det inte roligt längre för skämtaren att hålla på.

 

En annan strategi kan vara att komma på ett dräpande svar. Själv kan jag bara inte fördra fisk och har aldrig kunnat. Inte någon som helst sort eller tillagningsmetod har  spelat någon roll. Folk har försökt att "frälsa mig", analysera barndom och överhuvudtaget inte accepterat min upplevelse. För några år sedan kom jag på att om jag svarar "stoppar du något i munnen som för dig luktar pissoar"  :P blir det tvärstopp i diskussionen och det är jätteskönt.

Link to comment
Share on other sites

Ligger du på dom om maten så låter det lite som att du själv bjöd in till det. Betyder inte att det är acceptabelt. Kanske du ska tona ner dig själv och prata om något annat. I långa loppet är du ju en fantastisk förebild och det kommer dom att inse utan att du ligger på om det. Jag får också mina gliringar men svarar bara att jag dör nog antagligen närsomhelst eller något annat :)

Link to comment
Share on other sites

Jag tror de skämtar för de är osäkra och kanske innerst inne tänker att Leopold kanske har rätt. Men de kan inte tänka sig att ge upp raffinerade kh, i vanlig ordning. Jag tror du ska bita ihop och invänta paradigmskiftet, som dock kan ta många år till. Hitta styrka här på forumet och hos andra "likar".

Jag gör också som du numera, bland "vanligt folk" förklarar jag bara om någon frågar. 

Tårtan var säkert jättegod, jag gjorde något liknande i lördags när vi hade gäster, som alldeles tydligt uppskattade den.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Det är förbaskat tjatigt med samma skämt om och om igen, spelar ingen roll vilket ämne det gäller..! Jag har börjat bemöta det med "Jaha, för vilken gång i ordningen drar du det skämtet, då?" i lite lagom bitsk ton. Har fungerat ganska bra. På nya jobbet har de inte sagt så mycket om att jag bara äter ost med smör till morgonfikat när företaget bjuder på mackor men däremot drog gamla könsrollstugget igång med ett par stycken... Har lugnat sig sen jag sa nåt i stil med "Du, det där var kul förra månaden men nu börjar det bli lite tjatigt..."

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...