Finess

Ont i benhinnor

Recommended Posts

Varje år drömmer jag om att bli en person som springer, varje år försöker jag och varje år får jag ont i mina benhinnor. 

I år är  inget undantag, nu har jag försökt i ett par månader och jag har köpt skor enligt mina fötter och löpsteg. I år har jag bara sprungit på mjuka underlag.

Kanske ska tillägga att min löpning är inga kilometrar åt gången, utan jag börjar försiktigt, med korta intervaller i långsamt tempo. Nu kan jag springa i fyra minuter, om jag har tur ;-)

 Nu har jag ont i mina benhinnor, främst på vänster ben.

 

Jag är överviktig, 10- 15 kg. Det kan vara en orsak till att benhinnorna irriteras, tror jag men jag har haft detta problem som mer normalviktig.

 

Är det någon som har tips på hur jag kan få mina benhinnor att samarbete? 

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är själv ingen löpare men jag går gärna barfota. Kanske barfotalöpning kan vara något att prova på?
 
Det fins två trådar om ämnet här på forumet.
 
http://forum.kostdoktorn.se/topic/1985-barfotalöpning/

http://forum.kostdoktorn.se/topic/2241-barfotaskor/
 

Så här skriver bla. Jonas Bergqvist om barfotalöpning:
 

Har du istället besvär med benhinnorna, knäna, höften, ryggen eller lårens baksida kan barfotalöpning vara skonande och ge en ny dimension av problemfri löpning. Balansen tränas upp och, vilket är ovärderligt, fotens känsel tränas upp. Detta tränar i sin tur upp fötternas inneboende pareringsförmåga vid ojämnt underlag.

Även om du inte har några besvär så kan barfotalöpning vara värdefullt. Det ger en känsla av att just springa barfota – du blir ett med naturen. Det känns rent, okonstlat och naturligt. Bara känslan av att förenkla och komma nära sin ursprunglighet kan ge en ny filosofisk, om inte andlig, dimension av löpning.

 

Så här står det på Wikipedia:
 

Den huvudsakliga uppgiften för musklerna på underbenens framsidor, tibialis, är att vinkla foten uppåt. Det är inte uppenbart hur en muskel med denna uppgift kan bli överansträngd eller skadad av löpning då den inte är ansvarig för att driva kroppen framåt under löpningen. Anledningen är att oerfarna löpare landar hårt på hälen under löpsteget. När detta sker leder det till att främre delen av foten slås hårt mot underlaget. Detta leder i sin tur till att muskeln som nyss vinklade foten uppåt snabbt blir utsträckt. En reflex i muskeln svarar med en kraftig muskelkontraktion. Det är denna snabba kontraktion som leder till ömhet i musklerna och möjligen även till skador i muskler, senor eller vävnad.

 

 

Våra skor "tvingar" oss att gå/springa på ett onaturligt sätt. Tar man av sig skorna och börjar gå/springa barfota så kan man lättare använda ett steg som hela vår rörelseapparat är anpassad för. Barfota behöver inte foten vinklas uppåt.

 

Men, om du provar, ta det i ett lungt tempo. Skippa även barfotaskor till att börja med. Det bästa sättet att lära sig gå/springa barfota är att vara barfota. Hur tunna skydd man än har på fötterna när man ska lära sig kan göra att man inte känner dom signaler man bör känna.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för svar:-) Tyvärr är inte barfota ett alternativ för mig. då jag är allergisk mot getingar.  Men barfota"skor" kanske har tillräckligt tjock sula som kan stå emot? Om inte så för jag hitta på andra sätt att träna kondition på, som cykel eller så.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för svar:-) Tyvärr är inte barfota ett alternativ för mig. då jag är allergisk mot getingar.  Men barfota"skor" kanske har tillräckligt tjock sula som kan stå emot? Om inte så för jag hitta på andra sätt att träna kondition på, som cykel eller så.

 

Jag gillar crosstrainern på gymmet, om du söker alternativ. Det finns riktigt tunna barfotaskor också, så knalla iväg till en löpbutik som säljer barfotaskor och prova ut. Det är alltid bra att poängtera också att du ska ta det väldigt varsamt i början. Jag hade lite för bråttom förra sommaren, när jag gjorde min barfotapremiär och fick duktigt ont i knäna av alla ställen. Nu går det mycket bättre!

 

Lycka till!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är bara en enda fråga som dyker upp i mitt huvud... varför envisas man springa om man får ont av det ?

 

Vikten blir du av med genom att äta rätt och motion kan man erhålla på andra sätt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, jag envisas med att springa för att jag kommer ihåg känslan av att känna fötterna mot marken, vinden mot ansiktet och kraften i mitt steg:-) 

Men jag tror att jag ska hitta någon annan form av träning för konditionen. Släppa lite på envisheten, svårt ;-)

Crosstrainer är min favorit på gymmet, så den känner jag igen. 

 

Jag har svårt att gå ner i vikt och bli mindre, pga stress. Nu har jag hittat maten som fungerar för mig och min hjärna. Det är konditionen som är kvar att lista ut, tränar styrketräning, simmar, promenerar och kör yin yoga. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Inte ens med dom tunnaste barfotaskor kan jag tänka mig att du behöver oroa dig för getingstick (även om jag aldrig har funderat över det tidigare). Någon annan? Hur pass effektiv är gadden på en geting?

 

varför envisas man springa om man får ont av det ?

 

Ja, det kan man kanske fråga sig, men vi är en vandrande och springande varelse. Vi är byggda för att springa, och springa långt.

 

Att vilja få något naturligt att fungera som det är tänkt är inte konstigare än att rätta till en felaktig kost. Speciellt om man känner att man vill kunna springa.

 

Får man ont så är det med stor säkerhet för att man springer på ett sätt som det inte var tänkt att vi skulle göra.

 

Och då kan man börja med att ta av sig skorna och lära sig springa barfota, vilket vi har gjort så länge som vi har sprungit. Alltså miljontals år. Specialanpassade skor är ett "modernt" påfund.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina tunnaste Xero shoes är i syntetgummi och ca. 3 mm där dom är som tunnast.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ett tips är att skära sönder ett par sulor, högersulans vänsterhalva lägger du i högerskon och vänstersulans högerhalva lägger du i vänsterskon. Sen så kanske första tipset är att välja ut en sko hos en "skodoktor", personalen i stora sportaffärer kanske väljer en felaktig sko. Lycka till!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du kan försöka springa genom att sätta ner framfoten först (typ springa på tårna). Om man inte gjort det förut så är det oerhört ansträngande till att börja med, så testa bara med kortare sträcka. Det ger en annan typ av belastning på benet så om du har tur hjälper det. (Det är egentligen så barfotalöpning fungerar men det går i princip bra att använda vanliga löparskor för detta också)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du kan försöka springa genom att sätta ner framfoten först (typ springa på tårna). Om man inte gjort det förut så är det oerhört ansträngande till att börja med, så testa bara med kortare sträcka. Det ger en annan typ av belastning på benet så om du har tur hjälper det. (Det är egentligen så barfotalöpning fungerar men det går i princip bra att använda vanliga löparskor för detta också)

 

Det påminner mig om den gymnastiklärare jag hade sista året på gymnasiet som ständigt sade, på sjungande finlandssvenska: 'Spring på tååårna flickor, spring på tååårna!' Och detta var 1981/82... (och ja, vi var bara tjejer i klassen). Hon var åtminstone 50+ då.

 

Lite lustigt att tänka sig att denna kunskap nog har funnits tidigare, men totalt förträngts i takt med att löparskor ständigt 'förbättrats'. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det påminner mig om den gymnastiklärare jag hade sista året på gymnasiet som ständigt sade, på sjungande finlandssvenska: 'Spring på tååårna flickor, spring på tååårna!' Och detta var 1981/82... (och ja, vi var bara tjejer i klassen). Hon var åtminstone 50+ då.

 

Lite lustigt att tänka sig att denna kunskap nog har funnits tidigare, men totalt förträngts i takt med att löparskor ständigt 'förbättrats'. 

Det var roligt, jag hade en gymnastiklärare som sa samma sak, fast på Danska :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det påminner mig om den gymnastiklärare jag hade sista året på gymnasiet som ständigt sade, på sjungande finlandssvenska: 'Spring på tååårna flickor, spring på tååårna!' Och detta var 1981/82... (och ja, vi var bara tjejer i klassen). Hon var åtminstone 50+ då.

 

Lite lustigt att tänka sig att denna kunskap nog har funnits tidigare, men totalt förträngts i takt med att löparskor ständigt 'förbättrats'. 

Nu är det ju inte säkert att det hjälper att springa på tårna...som jag fattar det finns det en hel del studier som gjorts på detta och det visar inte på att det skulle ge mindre skador att springa på framfoten...men det verkar som att det är andra skador än om man springen på bakfoten.  ;)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu är det ju inte säkert att det hjälper att springa på tårna...som jag fattar det finns det en hel del studier som gjorts på detta och det visar inte på att det skulle ge mindre skador att springa på framfoten...men det verkar som att det är andra skador än om man springen på bakfoten.  ;)

Ja, det nyttigaste är nog att inte springa alls ;)  :P

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Själv tycker jag att 'springa på tårna' är perfekt för intervallträning. Detta är mitt sätt, finns säkert flera:

 

  • Värm upp genom att gå raskt och sedan jogga i lugnt tempo
  • Spring så fort du kan, med korta steg, landa på främre trampdynan, tills du inte har flås nog att hålla upp tempot
  • Sakta gradvis (dvs inte alltför tvärt) ned till rask promenad tills din andhämtning är normal

Rinse and repeat.

 

För mig innebar detta att jag, vecka för vecka orkade springa lite längre i högsta tempo än föregående vecka. Vilket i sin tur gjorde att jag orkade springa allt längre i lite lugnare tempo.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack så mycket för tips! Idag provade jag att i mycket korta intervaller, typ 20 meter x 3 att springa på framfoten. För utom att jag tycker att min balans är rätt usel, så kändes det väldigt skumt och avigt. Men jag kände inte av mina behinnor, där emot så kändes min vader som fiolsträngar och framsida av knät ömmade. Nu ett par timmar efteråt så känner jag inget alls, det tar jag som ett gott tecken. Provar igen på söndag. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hoppas det kommer att gå bra för dig.

Men, det känns som en väldig förenkling att säga, som sagts tidigare här i tråden, att barfotalöpning handlar om att man ska "springa på tårna". Om man går från att "springa på hälarna", som är så onaturligt,  till att "springa på tårna" så finns risken att man lär in ett nytt felaktigt löpsteg. Jag gissar att det är många som gör så, så jag är inte förvånad att även många "barfota"-löpare får problem. Jag tänker att man hoppar över ett viktigt steg.

Om man vill lära sig att springa barfota är det allra bästa att vara barfota, då man hela tiden känner underlaget skava, hela tiden riskera att trampa på något obehagligt, hela tiden väldigt tydligt känner signalerna från fötterna och övrig rörelseapparat. Samtidigt som foten får utrymme och möjlighet att arbeta som den vill och behöver.

 

Precis som det var innan vi började använda skodon som tar bort, dämpar och hindrar dom naturliga rörelserna och signalerna.

 

Allra bäst är tänker jag att man först lär sig gå barfota, på olika underlag, gräs, grus, sand, stigar, asfalt, klippor, uppför, nedför, sakta men säkert bygga upp rörelseapparaten, för att sen succesivt springa längre och längre sträckor.

 

Därmed inte sagt att man inte kan få problem ändå.

Och om man inte kan vara barfota så är det, tänker jag, bra att vara medveten om att det inte är optimalt, och använda så tunna och enkla "skor" man kan, där hela foten får plats utan att tryckas ihop och hindras i sitt arbete. Och även då lära sig att gå "barfota" först. Mjukt och utan hårda hälisättningar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack så mycket för tips! Idag provade jag att i mycket korta intervaller, typ 20 meter x 3 att springa på framfoten. För utom att jag tycker att min balans är rätt usel, så kändes det väldigt skumt och avigt. Men jag kände inte av mina behinnor, där emot så kändes min vader som fiolsträngar och framsida av knät ömmade. Nu ett par timmar efteråt så känner jag inget alls, det tar jag som ett gott tecken. Provar igen på söndag. 

Exakt, vaderna belastats på ett helt annat sätt...du kommer garanterat få någon bristning där om du inte ökar succesivt och med försiktighet. Lycka till :-)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack så mycket för tips! Idag provade jag att i mycket korta intervaller, typ 20 meter x 3 att springa på framfoten. För utom att jag tycker att min balans är rätt usel, så kändes det väldigt skumt och avigt. Men jag kände inte av mina behinnor, där emot så kändes min vader som fiolsträngar och framsida av knät ömmade. Nu ett par timmar efteråt så känner jag inget alls, det tar jag som ett gott tecken. Provar igen på söndag. 

 

Glöm inte stärka vaderna genom tåhävningar och stretching, så du inte råkar ut för gubbvad... Inget att leka med, jag lovar...

Jag försöker att göra löpcomeback också. Har lagt på mig lite senaste halvåret pga stress, och känner också i benhinnorna. tyvärr kopplar jag mitt ont i benhinnorna starkt till vikten...  :( Min löparcomeback går medvetet extremt långsamt. Efter 9 pass springer jag 2x 3 minuter och går raskt däremellan. men jag har inte bråttom, jag vill bara kunna springa någon gång igen (har sprungit halvmara innan).

Jag spinnar helst för konditionens skull, men den enda vinden man känner då är ju den från fläkten, vilket inte alltid är så fräsch. Men styrkan av sitt kämpande, det känner man!!!

 

Lycka tilll!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du har fått bra tips om annan motion och cykling. Allt detta springande verkar överdrivet! Även om man är lätt och ung så är löpning en mycket hård belastning på människan. Jag tror inte riktigt på att vi är "den löpande människan" även om vissa av oss KAN springa mycket långt och hålla på länge.

 

Jag ser dagligen så många som springer, och jag undrar ofta, varför allt detta springande.

 

Många ser inte heller ut att njuta av det. En del är klart överviktiga och plågar sig fram, kan det vara bra? En del är unga tunna tjejjer som säkert redan har bra kondition, varför äter de inte mer och styrketränar i stället, skulle säkert vara mer behövligt. 

 

Själv gör jag helst bara sådant som är roligt. Jag åker slalom, rider och cyklar t.o.r till jobbet 10 km om dagen. Andra sporter jag gillar är, enduro, BMX, skateboard, vindsurfing etc etc. Andra tycker innebandyboll och sådant är kul.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tvångsmässigt beteende som baserar sig på masshallucinationer eller omgivningens PK-mässiga gängtyck, är det mest vansinniga som finns. Ger det dessutom ont, bör man göra uppror, enligt min mening. Nä... livet ska vara roligt och bestå av saker och ting som man gillar och älskar. Dvs, ska man prompt dansa på rosor, bör man se till och ha tjocksulade skor på sig....     

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varje år drömmer jag om att bli en person som springer, varje år försöker jag och varje år får jag ont i mina benhinnor.

 

Som andra redan varit inne på så är det kanske detta du bör brottas med en smula först och främst? Jag vet att många tycks ha den här idealiserade bilden av "personer som springer". Vi har även en och annan väldigt erfaren löpare här på forumet, ex. Zara, som med bravur faktiskt på många sätt representerar idealbilden. Idealbilden är dock - långtifrån - norm.

 

Med detta sagt, när jag tänker på "personer som springer" så tänker jag oftare på personer som just har problem med benhinnor, får hjärtarytmi, är extremt magra och extremt muskelfattiga och - under i synnerhet senare år - springer mot bättre vetande för att kunna ha något att Facebooka om eller ha något (mer) att bygga upp falsk status till (aktiviteter som möjliggör förkovran i massa ofta onödiga gadgets är ideala för detta). OBS! Inget illa menat utan jag menar bara att vår tankebild av något specifikt sammanhang inte nödvändigtvis är vare sig likartad eller ens förenlig med verkligheten. Det här gäller givetvis även andra aktiviteter och sammanhang. På samma sätt som jag ser muskelinriktad styrketräning som den potentiellt mest hälsosamma och bästa fysiska aktivitet som finns så ser andra det mest som skum aktivitet för steroidmonster. Likaledes ser många fotboll som en anledning att leva medan jag kanske mer sneglar åt inställningen "en ursäkt för medelsvensken att dricka öl mitt i veckan/mitt på dagen utan att betraktas som samhällelig paria"...och att ha bott någorlunda nära Råsunda under många år har knappast fått den lite pejorativa inställningen att svalna.

 

Spontant och med viss erfarenhet av många andra tränandes motivationskrafter/resultatönskningar känner jag att en försvinnande liten andel människor MÅSTE ägna sig åt just löpning för att infria motivationsgrund/resultatönskningar. Tvärtom är det ofta en allt annan än ideal aktivitet att ägna sig åt för det stora flertalet i det längre perspektivet.

 

Vad gäller det senare så har du ju själv redan antytt att du sannolikt hör till en grupp människor som borde göra något annat, dvs jag skulle inte råda någon som har 10-15 kg övervikt att ägna sig åt löpning av samma skäl som jag aldrig någonsin skulle rekommendera någon att bedriva styrketräning med dålig teknik. Problematiken blir till sin potential nämligen densamma, dvs för höga belastningar på känsliga/skadebenägna/skadeattraherande leder.

 

I år är inget undantag, nu har jag försökt i ett par månader och jag har köpt skor enligt mina fötter och löpsteg. I år har jag bara sprungit på mjuka underlag.

Kanske ska tillägga att min löpning är inga kilometrar åt gången, utan jag börjar försiktigt, med korta intervaller i långsamt tempo. Nu kan jag springa i fyra minuter, om jag har tur ;-)

Nu har jag ont i mina benhinnor, främst på vänster ben.

 

Är det någon som har tips på hur jag kan få mina benhinnor att samarbete?

Mitt forte är verkligen inte löpning men mer än ett hum har jag ju ändå om träning i allmänhet. Med denna brasklapp så skulle jag spontant inrikta mig på följande:

 

1) Komma till rätta med övervikten.

 

2) Inte bara nöja dig med att köpa bättre skor utan även se till att införskaffa kunnig specifik hjälp, dvs av någon som faktiskt kan utvärdera ditt löpsteg etc. Det här är för övrigt något jag ofta fascineras av. I princip varenda gång jag besöker gymet så ser jag felaktigheter och ageranden som, korrigerade/utrotade, skulle ge snabba effekter på resultat etc. Praktiskt uttryckt, istället för att köpa meningslösa "preworkout"-drycker, proteinpulver (som iofs inte alls behöver vara meningslöst men ofta sett till sitt sammanhang blir det), gymkläder, träningsmagazin, appar etc istället lägga några kronor på att någon som undertecknad (fast inom området löpning) hjälper till att få grunderna och ev. allt därtill på banan. Applicerad kunskap är tyvärr en rätt sällsynt produkt så därför skulle jag inte rekommendera den typiske coachen/PT:n men min poäng är i varje fall att uppsöka någon som verkligen kan. I de flesta fall behöver man någon att hålla handen som styr en åt rätt håll...och ser till att man fortsätter att röra sig i den riktningen. Det är värt långt mer än några års konsumtion av proteintillskott och diverse gymattiraljer eller i ditt fall justa löparpjuck.

 

Kort och gott, leta upp någon som verkligen kan sin sak vad gäller löpning och då inte bara löpning i allmänhet utan kanske i synnerhet för någon som just dig som - sannolikt - inte är en ideal kandidat för den aktiviteten.

 

Vad gäller barfotalöpning så har ju detta redan nämnts men fel utfört så kommer detta bara ge en annan typ av problem, ex. rejäla problem med knän, och detta är något som ofta kan överträffa benhinneproblem till såväl smärta som allmän problematik.

 

Avslutningsvis, vad gäller allmänna träningsupplägg, om du nu inte får till det med någon kunnig som kan hjälpa dig, så tänk i termer av utförande, intensitet, volym och frekvens. Dessa träningsvariabler är alltid A och O oavsett aktivitet men av varierande nytta/användning.

 

Korrekt utförande är alltid det primära och detta varierar inte enbart i relation till skadeprevention utan även i relation till mål. Min gamla käpphäst att både kroppsbyggaren och styrkelyftaren brukar använda sig av skivstänger men sättet de använder dessa är ofta väldigt olika. I ditt fall innebär det att få till löpsteg och eventuellt annat specifikt som har med biomekanik etc att göra.

 

Kombinationen av intensitet, volym och frekvens kan varieras nästan i all oändlighet och kommer att ge väldigt skiftande resultat, dvs beroende på mål så måste du kombinera enligt detta. I ditt fall handlar det dock i nuläget mest om att få till något som fungerar på samma sätt som det här på forumet finns en vurm för HIT-inriktad styrketräning. För många kan det, till en början, vara ok (men sällan idealt) av en harang anledningar som egentligen inte har med träning att göra. Det blir dock enkelt att komma igång med eftersom det i princip bara är en träningsvariabel man varierar, dvs intensiteten, samtidigt som detta naturligt leder till att man tvingas dra ned på såväl volym som frekvens vilket många nybörjare medvetet/undermedvetet gynnas av ur det psykologiska/praktiska perspektivet. Har man aldrig tränat förut så är det självfallet lättare att börja med och hålla liv i en aktivititet som det räcker att man utför ett par gånger i veckan under ett kort (men intensivt) träningspass. Den begränsade mängden övningar som i regel utförs gör också att man, i bästa fall, lägger allt krut på det väsentliga och, i bästa fall, lär sig dessa hyfsat.

 

För att komma till saken och bli mer specifik så vet du att du bara klarar att springa 4 minuter, dvs du har en träningsvolym på 4 minuter. Du har givetvis också en viss löphastighet, vilket kännetecknar din intensitet. Vad har du haft för frekvens då, dvs hur ofta springer du? För att bara exemplifiera hur du kan variera detta praktiskt så kan man ju tänka sig att du istället för att springa varje dag (bara ett exempel), börjar med att springa 2 ggr/vecka. Ponera att du klarar av volymen 3 min/träningspass när du springer varje dag men med en träningsfrekvens på 2 pass/vecka kanske du klarar 5 min/träningspass. Det här kan ju givetvis även fördelas över träningspasset så att du kanske klarar 3 set med 4 min löpning följt av några minuters promenad som vila mellan. Med lägre intensitet kan du också få till ett annat upplägg, dvs istället för att springa med hastigheten 8 km/timme så joggar du med 6 km/timme.

 

Hoppas du baserat på ovanstående förstår hur du kan och BÖR variera ditt träningsupplägg på ett sätt som åtmistone får dig att komma igång med din löpning utan kroppsliga problem och i bästa fall även får en faktisk träningseffekt och bättre prestationer.

 

Rent praktiskt, eftersom vi har en skadeproblematik med i bilden, så börja alltid lugnt så du har en hyfsad marginal att jobba vidare med. Uttryckt annorlunda, går du ut för hårt så riskerar du att få problem som du måste kurera vilket kan ta tid och kanske tvingar dig till uppehåll/vila. Därför är det bättre att köra med ett upplägg som du upplever som löjligt enkelt men som över tid gör att du bättre förbereder dig inför framtida hårdare träning och även skadeförebygger så du slipper avbrott etc.

 

Lycka till!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Är absolut säker på att inte ens den tunnaste barfotasko kan en geting rå på. Och om du nu är så allergisk mot getingar och så orolig - varför inte köra allergi vaccination (sensibilisering) mot det? När jag gjorde det mot alla mina 6 allergier var det många samtidigt som gjorde det mot geting.

 

Jag tror bestämt att barfotalöping är ett helt överlägset sätt att springa än med tjockskor - kruxet är att man måste ha en period med tillvänjning. Så otroligt märkligt att alla tycks tror att om man inte klarar av att springa en mil första veckan man testar på det så är det livsfarligt/fungerar inte.

 

Otroligt synd att fivefingers blev stämda i usa - ja deras rekommendation på 3 veckor tillvänjning är urbota dumt, men gör man som mig och ökar långsamt under 5 månader så blir det helt underbar förbättring på de flesta åkommor i fötter, ben och höft.
Är inte många som bara hoppar i vatten innan först lärt sig simma, varför börja springa som vanligt med barfota skor innan man lärt sig rätt då?
Jag avskydde löpning förr, fick alltid så ont och förstod inte det roliga. Över 1 mil var omöjligt. Men nu när man ändrat stil är det så sååå helt underbart. Bara huden under fötterna som stoppar mig nu när jag springer helt barfota, och det bara efter 15km på asfalt (5km grus). På gräs kan jag springa mil efter mil.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Är absolut säker på att inte ens den tunnaste barfotasko kan en geting rå på. Och om du nu är så allergisk mot getingar och så orolig - varför inte köra allergi vaccination (sensibilisering) mot det? När jag gjorde det mot alla mina 6 allergier var det många samtidigt som gjorde det mot geting.

 

Jag tror bestämt att barfotalöping är ett helt överlägset sätt att springa än med tjockskor - kruxet är att man måste ha en period med tillvänjning. Så otroligt märkligt att alla tycks tror att om man inte klarar av att springa en mil första veckan man testar på det så är det livsfarligt/fungerar inte.

 

Otroligt synd att fivefingers blev stämda i usa - ja deras rekommendation på 3 veckor tillvänjning är urbota dumt, men gör man som mig och ökar långsamt under 5 månader så blir det helt underbar förbättring på de flesta åkommor i fötter, ben och höft.

Är inte många som bara hoppar i vatten innan först lärt sig simma, varför börja springa som vanligt med barfota skor innan man lärt sig rätt då?

Jag avskydde löpning förr, fick alltid så ont och förstod inte det roliga. Över 1 mil var omöjligt. Men nu när man ändrat stil är det så sååå helt underbart. Bara huden under fötterna som stoppar mig nu när jag springer helt barfota, och det bara efter 15km på asfalt (5km grus). På gräs kan jag springa mil efter mil.

Jag förstår inte detta med barfotaskor. Alltså, moderna tjockskor möjliggör en felaktig teknik (landa på hälen med foten långt fram). Men det går väl att springa med bra teknik i tjockskor också?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag förstår inte detta med barfotaskor. Alltså, moderna tjockskor möjliggör en felaktig teknik (landa på hälen med foten långt fram). Men det går väl att springa med bra teknik i tjockskor också?

Problemet med dämpade skor är att de har ett "drop", dvs de är oftast högre bak än fram. Detta försvårar ett naturligt löpsteg. Det är ju inte så att man springer på tå när man barfotalöper, istället sätter man ned den främre halvan av foten och därefter låter man fotleden agera stötdämpning under resten av steget. Denna fotledsdämpning innebär att hälen kommer att svikta från en eller ett par centimeter över marken, ned till att den precis eller nästan precis touchar marken strax innan foten åter lämnar underlaget.

Har man en sko som är högre bak än fram så är det mycket svårt att få till ett rätt steg, det blir lätt att man bara springer på tå istället.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Till det kan man lägga att tjockskorna har för trång tåbox som gör att tårna trycks ihop på ett mycket onaturligt sätt, och att med snörningen så drar man ihop foten ytterligare och hindrar den från att röra sig på ett naturligt sätt. Vilket bidrar till ett onaturligt gångsteg/löpsteg. Kan inte foten röra sig som den vill måste det kompenseras på något annat sätt.

 

Det kan man förvisso säga om många sk. barfotaskor också. För egen del så har jag inte sett några andra än FiveFingers och huaraches/Xero shoes som håller måttet som barfotaskor.

 

Förtydligande: Ska man använda sig av rörelseapparatens inbyggda dämpning istället för att låta skon göra jobbet så måste foten få möjlighet att röra sig som det var tänkt. Annars blir det inte bra.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja visst kan man springa barfotastil med de flesta skor, men ju lägre häl de har desto bättre steg blir det, ja o ju mjukare skona är så man kan använda sig av sin hela fot som fjäder.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Själv har jag tassat runt i ett par dansskor med ovandel i skinn mjukt som handskar och ytterst tunn syntetsula med bara antydan till klack - och de blir bara skönare ju mer jag sliter på dem. Skinnet töjer sig och anpassar sig efter foten.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag springer inte, skulle inte falla mig in, men gillar långa promenader. Jag använder vivobarefoot, och har gjort det i ett par år nu. Kan inte tänka mig "vanliga" skor igen.

 

Förra sommaren köpte jag ett par tygskor med mycket tunn sula, men de har alldeles för smalt tåparti för att man ska kunna gå bekvämt i dem, nu när man har vant sig vid att kunna spreta med tårna. Jag har märkt att det inte bara är hur man sätter ner foten som är annorlunda, utan också vinkeln på foten, och att man spretar mer med tårna och får bättre "stuns".

 

Saknar dock sandaler, vägrar att ha något mellan tårna, och jag använder alltid strumpor.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Är absolut säker på att inte ens den tunnaste barfotasko kan en geting rå på. Och om du nu är så allergisk mot getingar och så orolig - varför inte köra allergi vaccination (sensibilisering) mot det? När jag gjorde det mot alla mina 6 allergier var det många samtidigt som gjorde det mot geting.

 

Jag tror bestämt att barfotalöping är ett helt överlägset sätt att springa än med tjockskor - kruxet är att man måste ha en period med tillvänjning. Så otroligt märkligt att alla tycks tror att om man inte klarar av att springa en mil första veckan man testar på det så är det livsfarligt/fungerar inte.

 

Otroligt synd att fivefingers blev stämda i usa - ja deras rekommendation på 3 veckor tillvänjning är urbota dumt, men gör man som mig och ökar långsamt under 5 månader så blir det helt underbar förbättring på de flesta åkommor i fötter, ben och höft.

Är inte många som bara hoppar i vatten innan först lärt sig simma, varför börja springa som vanligt med barfota skor innan man lärt sig rätt då?

Jag avskydde löpning förr, fick alltid så ont och förstod inte det roliga. Över 1 mil var omöjligt. Men nu när man ändrat stil är det så sååå helt underbart. Bara huden under fötterna som stoppar mig nu när jag springer helt barfota, och det bara efter 15km på asfalt (5km grus). På gräs kan jag springa mil efter mil.

Tyvärr får jag en nästan lika stor reaktion på senibiliseringen som på själva sticket av getingen. Provade senast för två år sedan och fick tillbringa ett par dagar på sjukhus efter den allergichocken. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För övrigt rekommenderar jag, om du har möjlighet, att uppsöka någon som är duktig på idrottsmedicin antingen läkare, naprapat eller liknande. En bekant har haft enorma problem med benhinnor vs löpning under många år (och är dessutom i bra form). Efter att ha träffat på en kunnig naprapat med stor erfarenhet på elitnivå (OS-tävlande etc) så "fixade" han i princip hennes årslånga problem genom att justera/massera vadkomplexet (soleus verkade främst inblandat), dvs det var en muskulär obalans som var huvudproblemet och inte löpteknik etc.

 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tyvärr får jag en nästan lika stor reaktion på senibiliseringen som på själva sticket av getingen. Provade senast för två år sedan och fick tillbringa ett par dagar på sjukhus efter den allergichocken. 

Ah va tråkigt. Även alltså om man går på halvfart? - de borde kunna tunna ut det mer.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.