Råttans kamp för en bättre hälsa inkl viktminskning

[Råttan]

Jag gillar att skriva och jag skriver mycket i perioder, så jag tänker att då kan jag skriva lite dagbok här om det finns någon som kan ha glädje av det.

 

Den långa versionen av min bakgrundshistoria kan läsas här och en kortare sammanfattning kommer här:

 

Jag var mullig redan som barn och började banta första gången i tonåren och så har det fortsatt med olika varianter av bantningskurer. Gått ner, men gått upp lika snabbt igen + lite till ovs. Det var först i vuxen ålder jag insåg att jag var sockerberoende och det var först i vuxen ålder hetsätningsstörningen tog fart (bullimi).

Det var när vår dotter föddes -97 med en medfödd hjärnskada som mitt liv kollapsade och -99 kraschade jag totalt psykiskt. Sockret och hetsätandet blev min medicin och i perioder när jag mådde bättre så bantade jag, oftast på pulver.

 

 

Blev bekant med och intresserad av LCHF redan 2005 och det har varit många turer sedan dess. Men en människa som i grunden inte mår bra varken psykiskt eller kroppsligt, så kan allt bli väldigt svårt. Med andra ord var misslyckandena många, varav Jag var det största misstaget som gick i ett par skor.

 

Nu har jag ätit mejerifri (utom hårdost (sedan början på juli) och smör) LCHF sedan 17 februari i år och före det från hösten 2012 lagat lågkolhydratkost hemma, men ätit "sockermat" borta i bland. I perioder ätit mer av den varan och någon gång fallit tillbaka i hetsätningen. Klarade dock inte av att ta steget till LCHF fullt ut förren i vintras.

 

Med mig på den här resan har jag min kontaktperson i psykiatriska rehabvården, utan henne skulle jag gett upp för länge sedan. Jag har ändå blivit starkare och har en större tro på mig själv att jag duger som jag är.

 

Sedan LCHF starten för snart 6 månader sedan har jag varit fruktansvärt stark i min tro på att jag ska göra det här och att jag fixar det. Att det är för evigt - det är så här jag ska äta nu och i framtiden. Visst sviktar min övertygelse i alla fall nu och då och jag har varit på vippen att ge upp, men jag gör det inte. Jag är inte rädd för att vara "besvärlig" för att få sådan mat jag äter, jag har inga svårigheter att tacka nej om jag blir bjuden på något jag inte äter, tex kakor. De kretsar jag rör mig är de så vana vid att se mig nu med min lilla medföljande plastflaska med äggmjölk till kaffet, att ingen ifrågasätter längre. Jag tänker att det är mitt liv och mitt val om vad jag äter det handlar om hela tiden och är det någon som tar illa upp, så får det stå för henne/honom.

 

En enda gång på ett halvår har jag fallit för sockertrollet/hetsätningen och det var när jag mådde väldigt dåligt psykiskt ett par dagar, massor med jobbiga känslor jag inte klarade att hantera och då "löste" jag det genom att i panik ta det som fanns hemma: Dotterns sockerbitar hon har i kaffet när hon är här, mössens! spannmålsflingor, kakao och smör som jag gjorde en röra av och vräkte i mig på stående fot Jag mådde inte bra efter det kan jag ju säga och det blev ett par jobbiga dagar med sockersug.

 

Nu i juni var jag inlagd några dagar på psykiatriska avdelningen pga mani. Jag har "röda mattan" dit och de känner mig, så de gjorde sitt bästa för att beställa sådan mat jag önskade, men det gick ju inte att skriva LCHF på matkortet till köket, utan det skulle vara + på sånt jag åt och - på sånt jag inte åt. På morgonen ringde de från köket och var förtvivlade över frukostmaten.

- Om hon inte äter gröt, inte bröd och inte fil eller yoghurt, vad äter hon till fruksot då??? Jag fick två tunna skivor kalkon och ett salladsblad till frukost den morgonen, haha. Det ordande upp sig med maten lagom tills jag blev utskriven, så sista dagen fick jag rätt mat i tillräcklig mängd

 

Nu är det jobbigaste det att min vågfixerade bantarhjärna har panik efter att få väga sig. Problemet är att jag har ingen våg här hemma längre. Jag mår inte bra av att väga mig, tappar fokus då och blir knäpp. Speciellt om jag går upp i vikt.

Jag har mätt mig i går och jag har ökat 8 cm sedan i slutet på maj, men fattar inte varför - Det är jobbigt.

 

Mitt jag för nu en stilla kamp om att fortsätta med maten som tidigare och som jag ju gått ner på, eller följa alla tips av LCHF:are om att strikta till med kolhydrater, minskat kaloriintag, öka fett, minska protein, fasta hit och fasta dit.......Ja det finns många tips hur man ska få igång viktminskningen. Tills vidare känner jag att jag bör fortsätta som jag gör - Jag är mätt och nöjd med det sätt jag äter...

 

Jag har gått ner (fram till maj) 18 kg och minskat 20 cm i midjan. 9 kg av dem är sedan februari på LCHF, så det går inte fort men det har ju gått i alla fall. Då ska man tänka att jag har kroppen emot mig med kronisk värk. Jag har hypotyreos och det har varit mycket nojs med Thyroxinet och Liothyroninet sedan sista maj. Jag har inte mått bra pga förmodade konverteringsproblem till T3. Jag äter en psykosmedicin nu tillfälligt mot sömnstörningar, som säkert kan vara en bidragande orsak. Plus att jag äter litium (gick hastigt upp 7 kg när jag började med den förra hösten, som jag gått ner) I det stora hela så har nog min kropp varit under stor stress och jag resonerar som så, att hålla på ändra med maten för mycket gör saken inte bättre. Tror att jag bara får stå ut och ha tålamod och äta som jag gjort hittills. Fast det är svårt när den ätstörda sockerhjärnan försöker få sin talan.

 

 

Idag har jag ätit:

 

Fruksot: Äggröra på 2 ägg, en klick smör, en nypa riven ost, några bitar lökblast, persilja och riven squash

 

Lunch: 2 st Gäddbiffar (gäddfilé, kokosgrädde, ägg, svarta oliver, lök, vitlök, kryddor, salt) En bit röd paprika, en bit gurka, 3 körsbärstomater (egenodlade ), ca 1 dl bea-sås

 

Middag för kvällen: 2 st Stekta abborrfileér, sås gjord på 1/2 mosad avocado och kokosgrädde, sambal oelek och lite salt. Äter nog lite rivna morötter till också

 

En mugg kaffe har jag druckit idag + en skvätt äggmjölk och så äter jag en näve nötter (mandel, para och hassel) i kväll. Försöker få i mig en näve var eller varannan dag för mineralernas skull. Min sockerhjärna klarar nötter bra och jag har inget behov av att överäta dem.

 

Det blev visst fisk både till lunch och middag idag. Brukar försöka äta ett mål fisk och ett mål kött oftast. Jag har dock lyxen att få saltvattenfångad gädda och abborre gratis av min fiskande far, så det blir mycket fisk här i huset - fisk är bra mat

 

Synpunkter på dagens matintag uppskattas

[stoscha]

Gud vad STARK du är! Jag hoppas SÅ att du klarar att fortsätta. Min erfarenhet är att sockertrollet blir lite tamare ju längre tiden går. För mej tog det ca 3 år, och det mesta sitter i huvudet och jag har ju inte tillnärmelsevis haft dina problem. Jag har ätit mej frisk från mina hjärtproblem (samtliga på farssidan dog låångt före min ålder) så visst är det hälsokost. Skit i vågen och fokusera på hälsan. Rätt som det är kommer vikten krypandes efter. OCH vikten är inte allt. Jag väger 6-7 kg mer nu än när jag var vältrimmad men jag ha samma kläder och har kunnat börja styrketräna igen

[may]

Matintaget ser bra ut. Och vilken underbar lyx att få färsk abborre! 

[Råttan]

Gud vad STARK du är! Jag hoppas SÅ att du klarar att fortsätta. Min erfarenhet är att sockertrollet blir lite tamare ju längre tiden går. För mej tog det ca 3 år, och det mesta sitter i huvudet och jag har ju inte tillnärmelsevis haft dina problem. Jag har ätit mej frisk från mina hjärtproblem (samtliga på farssidan dog låångt före min ålder) så visst är det hälsokost. Skit i vågen och fokusera på hälsan. Rätt som det är kommer vikten krypandes efter. OCH vikten är inte allt. Jag väger 6-7 kg mer nu än när jag var vältrimmad men jag ha samma kläder och har kunnat börja styrketräna igen

 

Tack stoscha! Har nog svårt att våga se min styrka själv Härligt att du är fri dina hjärtproblem

Att det kommer att ta tid och vara kämpigt i perioder är jag förberedd på, men ge upp...Näe INTE fler gånger av misslyckande, det har jag inte "råd" med om jag vill leva tills jag blir gammal.

 

Ja, jag jobbar på att bli av med min vågfixering/kontrollbehov och idagsläget är det värre än behovet av socker, för det finns inte nu som det är

 

Janå, förutom att hjärnan har tjatat om GLASS nu här när det varit så hett - "bollglass", men jag talar gång på gång om för den att: D E T  Ä R  I N T E  V Ä R T  D E T!!!

[Råttan]

Matintaget ser bra ut. Och vilken underbar lyx att få färsk abborre! 

 

Bra att du tycker det ser bra ut Min pappa, fd. yrkesfiskare brukar säga att abborren ska vara så färsk att den sprattlar när man lägger den i pannan

[may]

Bra att du tycker det ser bra ut Min pappa, fd. yrkesfiskare brukar säga att abborren ska vara så färsk att den sprattlar när man lägger den i pannan

Åh, underbart!

[Råttan]

Frestelsen att mäta mig i morse var för stark 117 cm visade måttbandet och med tanke på att det för några dagar sedan visade 122 cm så har jag ju nog med det fått bekräftelse på att ökningen från 114 cm till största delen säkerligen är vätska

 

Lite lustigt det där, mitt största bekymmer är inte sötsug eller att inte kunna hålla mig till kosten jag ska äta. Nejdå, det är hysterin över vikten. Det har blivit bättre, men att nu leva utan våg i huset och inse att jag ökat i omfång har varit knöligt i den ätstörda bantarhjärnan och ställer till problematiska tankar. Det går nog bra, det är inte det, men jag stör mig på det. Mitt kloka förnuft säger mig andra saker, så jag klarar det. Det är som att ha en gubbe på varje axel som sitter och tjattrar mot varandra Nå det blir nog bra. Jag vet vad jag vill *stampar i marken med foten*

 

För mig handlar det här "projektet" inte bara om att försöka återfå fyskisk hälsa och viktminskning, utan en stor del handlar om att omprogramera hjärnan, lappa ihop mig själv, att jobba med min självkänsla och att lära mig att lämna det som varit bakom mig och gå vidare (det är mycket sorg, bitterhet och ilska där inne). Som bipolär har jag dock perioder där jag rasar totalt psykiskt och blir hypoman - speedad, sömnlös och full av engagemang ovs.

Sedan jag började med Litium igen i november så har jag mått bra, så bra som jag inte mått på länge. Ja, nu i juni utlöste Liothyronin en mani (och sedan störtdykning i den psykiska avgrunden), något som läkarna kliade sig i huvudet åt och aldrig har hört talas om att hänt någon förut

 

 

Jag funderar lite med min mat? Jag äter tre måltider om dagen, men nu när det är så varm så har jag väldigt svårt att få i mig frukost. Jag har provat lämna bort den och bara äta två gånger, men jag har dessa dagar blivit onöjd. Inte sugen direkt, utan bara onöjd. Jag räknade på en sådan dag och kalorimässigt så var det bara strax under 1000 kalorier, så det var väl inte konstigt att jag var onöjd. Fett, kolhydrater och protein var helt ok E%

Jag dricker oftast en mugg kaffe med äggmjölk på morgonen i stället och blir sen hungrig mot 10-11 tiden. Det i sin tur blir att lunchen måste skjutas på någon timme och middagen blir också senare, vilket också ställer till det för mig. Så vet inte riktigt hur jag ska göra. Det har ju funkat så bra tidigare att äta frukost, det här gör bara att mina rutiner blir upp och ner

[StinasKompis]

Rutiner är himla bra tycker jag! Keep it up!

[Råttan]

Rutiner är himla bra tycker jag! Keep it up!

 

Ja nog är de ju de nog

[Råttan]

Tillbaka i rutinerna med tre mål mat om dagen och min kropp tackar mig stort, då även bajseriet funkar som det ska - punktligt på morgonen efter jag druckit mitt kaffe med äggmjölk samt vatten Fast nog är det lite knöligt till få i mig den där frukosten.

 

Säkert skulle jag kunna vänja mig med att äta två mål, men då måste jag äta mer antar jag? Jag har inte några mättnadskänslor, hunger kan jag känna nu dock, vilket jag inte gjorde för ett halv år sedan. Jag använder handflatan som mått för protein och grönsaker och det jag lägger upp på tallriken så äter jag upp, hur mycket jag än skulle lägga dit. Jag kan också äta stora mängder fett utan att jag känner mättnad eller illamående. Däremot blir det rännskita vid för mycket fett.

Tills för ett tag sedan så drack jag minst 3 muggar kaffe om dagen och så äggmjölk i det gjord på ganska mycket smör. Under lång tid gjorde jag av med 1 kg smör i veckan och 30 st ägg. Ensam alltså, vet inte om det är "normal" konsumtion för en person??? Tilläggas bör att jag äter mycket mager fisk och använder då smör för att "fetta upp" och så gick det mycket äggmjölk.

Oftast var jag bra i magen, men mitt i allt kunde det braka loss regält. Detta har upphört sedan jag minskade kaffet + äggmjölken = mindre fett och magen är nu lugnare och fast. Med andra ord åt jag väl för mycket fett. Fast jag är också hungrigare nu än vad jag var förut, men hungern brukar infalla just före jag brukar äta så jag inbillar mig ändå att jag får i mig tillräkligt.

 

Frukost i dag bestod av den sedvanliga äggröran, jag ätit i ett halv år Fast med lite variation av innehållet i alla fall. Idag blev det nässlor lättkokta i smör med muskot och så ost. Gott var det

 

Lunchen var en matlåda med lasange från i går, som intogs på öppenpsyk. Använde squash som "plattor" och ostsås på kokosgrädde. Mycket gott det också.

 

Middagen var en egen variant av Flygande jakob. Brukar undvika färdiggrillad kyckling på grund av att jag inte vet vad grilloljan/marinaden innehåller men idag hade de riktigt billig kyckling så jag köpte en halv. Och så sidfläsk i ställe för bacon, som jag inte heller gärna äter på grund av innehållet. Gjorde sås på kokosgrädde och tomatpuré + lökpulver. Lite riven ost över härligheten. Jordnötterna hoppade jag över också   Så innan den var klar så var det nog en icke flygande jakob, fast väldigt mumsigt var det Kommer jag absolut att göra igen. Har en portion tilll i morgon också

 

Mellanmål på eftermiddagen var en näve mandel/paranötter. Har gett upp hasselnötterna nu, för mitt i allt man äter så är det någon #¤%& som smakar galet

 

Sedan länge så har jag veckohandlat på måndagar i sällskap av min kontaktperson. Det har varit, och är en trygghet att ha henne med för det hindrar mig från att handla sådant jag inte ska äta, men som min hjärna gillar = socker. Nu tror jag nog att jag skulle klara av att handla själv, för jag är så säker på mig själv och mitt sätt att äta/vad jag äter men jag vågar ändå inte riktigt. Jag har haft stora svårigheter tidigare och jag handlade gärna på impuls. Numer gör jag lista, som inte är förhandlingbar i butiken sedan. Funkar väldigt bra

 

Var till min fysioterapeut i dag också. Hon har inte träffat mig sedan "katastrofen" med Liothyroninet, men hon sa att jag var ju som en helt annan människa än när hon träffade mig första gången. Att det syntes i mina ögon att jag mådde bättre. Hon skulle skriva ett utlåtande, som hon skulle ge till endokrinologen som ringer mig i morgon

[Råttan]

Pratade med endokrinologen i morse Det är ca sex veckor sedan jag började med Liothyronin (T3 hormon), endast 5 mcg pga av att jag fick hypersymtom och sedan slog över i mani på 10 mcg. Tar ju 100 mcg Thyroxin också alltså. I vilket fall så mår jag mycket bättre, både mentalt och kroppsligt. Den käre doktorn verkade som han inte ville tro mig, utan började prata om eventuella infektioner i kroppen som släppt, eller att mina symtom jag haft beror på något annat Mina värden har inte förändrats så mycket. Han vill inte höja Lio ännu, utan ta nya prover i slutet på september, så får vi se vad de visar då. Menade dock att det finns utrymme att pressa TSH med Liothyroninet (ligger på 2,07 nu) och att vi ska göra det, men vi ska gå långsamt fram med tanke på min kropps reaktioner tidigare (manin och ångestskoven)

 

Annars så försöker jag hitta en nivå på mitt matintag och mitt fettintag där jag inte äter för mycket och inte för lite. Alltså där min kropp är lagom hungrig och lagom mätt. En svår ekvation när man inte känner några mättnadskänslor Har blivit tre muggar kaffe med äggmjölk idag av någon anledning och det märks på min mage, då det rör om i den nu ikväll Vet inte om det är kaffet i sig, eller äggmjölken/fettet (med både smör och kokosolja) Näe, max en mugg kaffe om dagen räcker tycker magen. Nöjdast har den varit de dagar när jag inte dricker kaffe alls men då har jag varit hungrigare i stället, antagligen på grund av bortfallet av fettet i äggmjölken.

 

Jag mätte mig idag (igen), bara för att lugna mitt sinne angående de + 8 cm. Måttbandet visade på 116 cm denna gång (114 cm i maj) så nu är jag övertygad om att det bara är vätskeansamlingar som retas med mig i hettan och tänker inte mäta mig igen förren 18 september.

[Råttan]

Dottern hemma på besök, stannar tills i morgon

 

Är spårkurs för hundar här nu i helgen och jag har varit med som "åskådare", alltså inte varit med och tränat med min egen hund. Inspirerad blir man helt klart och jag har fått många bra tips för fortsatt träning för egen del. I morgon blir det några timmar också, tills dottern tröttnar

Blir att packa med kaffe, äggmjölk, kokta ägg, avokado och nötter, samt rågbrödssmörgås med avokadomos till dottern. Blir med andra ord lite "fusklunch".

[Råttan]

Konsten att äta LCHF och vara på sjukhus:

 

 

Mått väldigt skit med ångest och självmordstankar, så jag har varit inne på psykavdelningen sedan i tisdags. Mår dock bättre igen nu och är hemma på permis.

 

Det har funkat ganska bra med maten på sjukhuset och att få det jag vill ha, men lite knepigheter har det varit. Till exempel kvällsmålet, där jag inte fått något skilt utan varit förpassad till pålägg, oftast bara korv, som jag inte äter och ost + lite tomat och paprika. Jag löste det genom att köpa avokado att äta på kvällarna.

En annan grej som dessutom satte i gång hjärnspökena riktigt på mig, var i går då det serverades glass till efterrätt. Även på min bricka stod en skål. Tofuglass, för jag äter ju inte mejerier. Och jag då mitt nöt, skulle bara smaka en sked tyckte jag. Det resulterade i totalt hjärnsläpp i sötsakshjärnan och jag åt upp alltihop. Ungefär som att jag hade chansen där och få i mig glass, vilket jag trånat efter halva sommaren Sött så in i bomben vad det dessutom, så inte fasen var det värt det avsteget

 

I dag serverades också efterrätt - blåbärspaj och mycket riktigt stod en skål även på min bricka igen. Den såg ut som de andras paj, så jag misstänker att det var en miss de gjort i köket. Nå jag hade tillräckligt vett att ge den till personalen, innan jag satte mig till bords

 

En dag fick jag köttfärssås med broccoli och majs, massor med majs fast jag sagt till att jag inte äter majs, men annars som sagt så har det funkat bra med maten Skönt att vara hemma och få styra och ställa med maten själv igen

 

Liothyronin är höjt till 10 mcg nu också i alla fall, fast det inte skulle höjas förrän i slutet av september. Tar 5 mcg på morgonen och 5 mcg vid 12 tiden + 100 mcg Thyroxin på morgon också Även litium är höjd, då jag legat ganska lågt i koncentrationen. Ska och ta blodprover i morgon bitti.

[Råttan]

Hjälp mig snälla, peppa mig!

Jag har svårt att ta tag i och återgå till mina gamla vanliga rutiner igen Veckan på sjukhuset med dåligt psykiskt mående har tagit på och ställt till det för mig vad gäller maten. Det är väl inte så himla besvärliga problem, men jag är ur mina vanliga gängor och har svårt att "komma igen".

 

Dricker för mycket kaffe med äggmjölk, vilket gör att jag inte blir hungrig, men väl sugen. Suget efter sött är för starkt och jag har lagat avokado/hallonglass med kokosgrädde och honung (i söndags). Gjorde paj på köttfärs/squash igår till middag. Pajskal av mandelmjöl, kokosmjöl, sesamfrön, fiberhusk, smör och ägg. Jättegod blev den, men jag vart jäkligt uppblåst och bubblig i magen. Rapade och hade mig Dessutom satte den igång sug efter mer och jag gick och smååt av pajen resten av kvällen.

Jag har lagat både pizza och paj förut utan att ha fått dessa besvär och sug, så jag förstår inte.

 

Nu på morgonen har jag igen druckit kaffe med äggmjölk och "tagit bort" hungern, i stället för att äta ordentlig frukost. Min tanke är ju att jag ska äta tre mål riktig mat om dagen, thats it. Men som jag skrivit förut så känns det som att det blir för mycket vissa dagar, samtidigt som jag blir "upp och ner" om jag inte gör det, då kommer suget ovs.

 

Någon som har förslag på vad jag ska göra för att få min kropp nöjd?

 

En dag kan se ut så här:

 

 

Frukost:

 

Äggröra:

2 ägg

en klick smör el kokosolja (kanske 25 g)

nypa lök

en liten näve riven ost

riven squash

 

Lunch och middag:

 

En handflata fisk, kött el. kyckling (ca 120g tillagat)

En väl tilltagen handflata med grönsaker från ovanjord, samt även morot/rödbeta nu och då

1 dl sås som bea, eller avokado/kokosgrädde, majonnäs ovs

 

En näve nötter på eftermiddagen

 

Bär med kokosgrädde max en gång i veckan

 

OBS! Jag använder inte mejerier, förutom lite ost.

[may]

Jag tycker att ditt intag ser jättebra ut. Själv har jag som strategi att INTE försöka få dåligt samvete om jag överäter LCHF-"godis". Jag har fått kämpa en del med det faktiskt. Jag överäter ofta nötter fast jag har ledproblem och inte borde äta så mkt sånt. Igår åt jag 2/3 av en hel mörk choklad för jag var lite stressad men jag vägrar få ångest över det. Livet är ju kringelikrokigt och man trillar ju dit hela tiden. Jag tänker långsiktigt och när jag trillat dit så är det fort upp på banan igen och inget dåligt samvete. Idag började jag dagen med fettkaffe och jag känner mig bra. En annan sak, ät dig ordentligt mätt när du är hungrig. Är du inte hungrig så ät lite mindre.

[stoscha]

Jag håller med may. Vi som så väldigt gärna känsloäter måste ta en sak i taget. Upp på banan igen med rätt sorts mat och blir det för mycket av den så är det en världslig sak. Huvudsaken att man inte stoppar i sej skit. Ju längre det går desto lättare kan det bli men viktigt är att äta sej mätt på mat. Om du äter mer än du behöver av MAT just nuför att huvet inte riktigt är med är ingen katastrof

[Råttan]

Tack may och stoscha, ni är så kloka Ska försöka att bara se till att äta vettigt igen och inte fundera så mycket

Ett problem may, så är att jag känner ingen mättnad och jag vågar inte äta tills jag blir mätt för det blir stora mängder kan jag säga, tills jag spyr i princip. Jag har svårt att veta hur mycket mat som är lagom på grund av det, så jag går på "handflatemått". Hunger känner jag däremot, eller något jag tror är hunger

 

Jag vet inte riktigt vad jag känner, inte direkt dåligt samvete, utan mera ren panik och rädsla över att jag ska misslyckas med mina föresatser att äta lågkolhydratkost....Ännu en gång. Att jag ska hamna tillbaka i sockerträsket igen. Jag känner igen symtomen, att tillåta mig att äta lite "godkända godsaker" och att liksom lura mig själv att det är okey. Så blir det mer och mer och så fastnar jag i sockret igen.

 

Jag är också rädd att om jag äter bara två måltider om dagen för att jag inte är hungrig på mornarna, så får kroppen för lite och "svälter" och så går jag inte ner för den skull. Jag har ju en kropp som är rätt "misshandlad" av all bantning, hetsätning ovs + mitt psykiska dåliga mående i mer eller mindre 17 års tid.

 

Försöker lära mig att lyssna på min kropp och vad den säger mig, men det är svårt.

[stoscha]

Du HAR ju helt klart rätt tänk, så om du bara tillåter dej att må så bra som du bara kan som kommer du att fixa det här. Du får räkna med minst 3 månader innan du och din kropp är på "speaking foot" med varandra.

Eftersom du, som du skriver, så länge har misshandlat den gäller det att bygga upp förtroendet från början igen och att du lär dej att lyssna på den när den väl vågar släppa fram några signaler.

 

OM du kan och orkar undvik så mycket som möjligt även "tillåtna" godsaker. Det är mycket svårare att överäta på riktig mat. I synnerhet om du tar som god vana att alltid sitta ner och äta med kniv och gaffel från ett fat. MAT är nåt som man äter vid bordet och inte vid köksbänken eller i kylskåpsdörren (jag är själv jättedålig på det, men försöker se till att jag i möjligaste mån äter varm mat, för jag tycker den mättar bättre)

 

Om du har svårt att få i dej frukost, hoppa över den då helt och hållet och om du kan ta en tidigare lunch i stället. Man BEHÖVER inte äta 3 gånger om dagen. Du kanske behöver en liten PUMa (Pålägg Utan Macka) till kvällsfika före läggdags istället?

 

Har du tänkt på att hungerkänslor även kan vara törst?

[Råttan]

Du HAR ju helt klart rätt tänk, så om du bara tillåter dej att må så bra som du bara kan som kommer du att fixa det här. Du får räkna med minst 3 månader innan du och din kropp är på "speaking foot" med varandra.

Eftersom du, som du skriver, så länge har misshandlat den gäller det att bygga upp förtroendet från början igen och att du lär dej att lyssna på den när den väl vågar släppa fram några signaler.

 

OM du kan och orkar undvik så mycket som möjligt även "tillåtna" godsaker. Det är mycket svårare att överäta på riktig mat. I synnerhet om du tar som god vana att alltid sitta ner och äta med kniv och gaffel från ett fat. MAT är nåt som man äter vid bordet och inte vid köksbänken eller i kylskåpsdörren (jag är själv jättedålig på det, men försöker se till att jag i möjligaste mån äter varm mat, för jag tycker den mättar bättre)

 

Om du har svårt att få i dej frukost, hoppa över den då helt och hållet och om du kan ta en tidigare lunch i stället. Man BEHÖVER inte äta 3 gånger om dagen. Du kanske behöver en liten PUMa (Pålägg Utan Macka) till kvällsfika före läggdags istället?

 

Har du tänkt på att hungerkänslor även kan vara törst?

 

Tack! Ja jag tror nog egentligen att jag är på rätt väg, men känns gött att höra från någon annan också

 

Jag har ju ätit LCHF i 6 månader nu, men det är nu som det hänt något, att jag får sug på kolhydrater/socker. men jag tänker att jag har heller inte mått så här skit psykiskt på dessa 6 månader som jag gjort nu. Mår ju bra igen nu, men kroppen är säkert stressad. Dessutom är litiumdosen höjd förra onsdagen, vilket jag inte tänkte på fören nu och när jag började med litium i november -13 hade jag ett fruktansvärt sug efter ätbart/sött och gick hastigt upp 7 kg minns jag.

 

I början av kostomläggningen drack jag fettkaffe på morgonen och åt sedan endast ett mål "riktig" mat på eftermiddagen + något smått på kvällen. Det funkade bra tyckte jag, men jag kände varken hunger eller mättnadskänslor som sagt var, så jag tror att jag åt för lite mat. Gick inte ner i vikt annat än ett par kg i början.

Så hittade jag Anna Halléns blogg som jag plöjde igenom och lärde mig mycket klokt. Så i början på maj började jag äta efter hennes modell. Mådde bättre av det helt klart och började också gå ner i vikt.

Strul med sköldkörteln har ju satt käppar i hjulet, men jag har ändå gått ner utom nu senaste tiden då midjemåttet ökat av någon anledning och det gör att jag får panik över det igen

Så det är många små "stressorsaker" för kroppen antar jag som påverkar mig, men jo jag tror jag ändå har rätt tänk Så tack igen

[Råttan]

Jag ska ju lyssna på min kropp har jag lärt mig och det jobbar jag på. Så om min kropp inte vill ha frukost, utan bara kaffe med äggmjölk, så är det väl så då Så jag ska göra som jag gjorde i början. Det jag är rädd för är att jag får i mig för lite mat om jag äter bara två gånger om dagen, eftersom jag inte litar på mina signaler. Jag är också rädd för att om jag är utan mat för länge så börjar min ätstörning spöka igen, det att det är bara bra att vara utan mat = hetsätning senare.

 

Tips mottages om hur jag ska göra för att lära min kropp om dessa matsignaler och att jag ska våga lita på dem Ska jag låta bli att äta efter klockan och bara gå på hunger/mättnadssignalerna? Det värsta är ju som jag skrivit förut att jag inga mättnadskänslor känner och är då rädd att jag äter för mycket Knöligt detta!

 

stoscha - Jag dricker mycket vatten normalt,(pga litiumet) och om jag känner sug, eller tänker att jag skulle vilja äta något utöver mina måltider så dricker jag vatten.

Jag har också som princip, som du säger att äta varm mat och sitta vid bordet och äta. Det har ju funkat väldigt, väldigt bra tills nu i och med sjukhusvistelsen som varit.

 

Det jag märker, är att när jag går utanför dessa principer, så kommer besvärliga tankar. Bara att äta den där avokado/hallonglassen, som ju är ett okey alternativ gjorde att, inte att jag fick ångest, men de gamla "störda" tankarna smög sig på.

 

Gårdagen gick bra i alla fall. Drack som sagt kaffe med äggmjölk på morgonen, åt sen varm mat vid 11-tiden (gryta på griskött, squash och rödbeta o kokosgrädde + en hög spenat/rucola och några fetaosttärningar, tre körsbärstomater och så olivolja), varm mat vid 16.30 (fisk + samma sallad) när jag kände att jag var hungrig och sedan var jag på besök till en vän där jag drack kaffe med äggmjölk och åt lite bär (blåbär, björnbär och svarta vinbär) vid 20 tiden. Blev kanske lite mycket kolhydrater under dagen i och med bären och rödbetan i köttgrytan, med det får bli mindre i dag i stället

 

Det som är roligt är att människor jag träffar, som inte sett mig på ett tag utbrister att oj, vad smal du har blivit Dessvärre har jag svårt att ta det till mig riktigt på allvar eftersom jag inte märker någon skillnad själv på mina jeans sedan de senaste två månaderna. Och mitt måttband säger tvärt om - jag har större omfång än i maj Fast kanske kroppen omformas på något annat sätt även om midjan ökat

[stoscha]

Både rödbetor och lite bär är OK kolisar om man tål dem. Jag tycker det verkar vara ett helt OK upplägg. Det är ju inte alla som har förmågan att kommunicera med sin kropp så då får man ju ta klockan till hjälp. De 3 första åren var jag jätterädd för att hoppa över en måltid eftersom mina blodsockerfall på blandkost lätt innebar ett större vulkanutbrott

[Råttan]

Både rödbetor och lite bär är OK kolisar om man tål dem. Jag tycker det verkar vara ett helt OK upplägg. Det är ju inte alla som har förmågan att kommunicera med sin kropp så då får man ju ta klockan till hjälp. De 3 första åren var jag jätterädd för att hoppa över en måltid eftersom mina blodsockerfall på blandkost lätt innebar ett större vulkanutbrott

 

Ja, jag väljer att äta lite rotfrukter (och bär) också för den goda näringens skull. Såg dock att rödbeta innehåller lite mer kh än tex morot, MEN jag mår bra på det och så har vi ju landet fullt med både ock + lite annat

 

Blir lite less på de där "rädslorna" vad gäller maten, men jag tror också att det bara är att köra på och låta kroppen min bli trygg. Undrar lite hur länge det kan ta innan jag känner mättnadssignaler? Hungersignalerna kom rätt snabbt efter jag smyglade om kosten 1 november 2012 (plockade bort potatis, ris, spannmål och socker till största delen).

[stoscha]

Gräddstuvade rödbetor med fetaost och bacon är ett höjdartips.

[Råttan]

Vaknat vid 6 nu två mornar i rad. Dricker min mugg med kaffe och äggmjölk och hör och häpna känt mig hungrig vid 9 tiden. I går lagade jag min äggröra på 1 ägg + 75g makrill som jag spolat bort tomatsåsen från, en näve riven squash, lite hackade lökblast och en halv näve riven ost + en klick smör.

 

I morse lagade jag samma äggröra också vid 9, men på 2 ägg bara för att experimentera om det gjorde någon skillnad på när jag blir hungrig, vilket jag känner av nu när klockan börjar närma sig 13. Igår åt jag vid 12 redan, men inte för att jag var hungrig utan för att jag skulle till stan och ville inte ta med mig matlåda.

 

Nu när jag skrivit klart ska jag äta ett ugnsstekt kycklinglår med rivna morötter, gurka, paprika och körsbärstomater samt bea-sås som jag gör själv.

 

Kvällsmat blir gryta på kycklinglever + gris/nöt färs och så squashgratäng.

Blir squash alla dagar nu både morgon, middag och kväll tror jag för svågern odlar och har i överflöd, bara att plocka

 

Det som jag märker igen nu då, när jag äter tre måltider så är att jag är nöjdare på något sätt, än när jag äter bara två. Intressant

[Råttan]

Börjar komma i läge igen, det vill säga att jag är nöjd och glad, äter mina tre måltider, slipper sockertrollet som suktar efter frukt och bär med motiveringen att det är "godkänt", i alla fall i paleokretsar Jag har också minskat på nötterna för att se om min muskelvärk skulle bli bättre. Jag har inte några konstaterade inflammationer direkt i min kropp, men jag ska prova minska omega 6 ytterligare. Dessutom har jag igen börjat med Omega 3 tillskott och D-vitamin vilka jag haft uppehåll med sedan i våras.

Omega 3 kapslarna jag tar innehåller 1240mg omega 3 i två kapslar och D-vitamin tar jag 100mcg nu. Det är lika med 4000IE det va? Dessutom tar jag 300mg magnesiumcitrat, inte alla kvällar men några gånger i veckan i alla fall.

 

Den muskelsvaghet, främst i armar och ben jag fick i februari och som då det varit som sämst knappt kunnat tvätta håret, borsta tänderna och klä på mig, så nu kan jag säga att den är helt borta och jag känner inget av den. Det svängde efter att jag fick börja med Liothyronin (T3 hormon) och är nu efter höjningen het bra som sagt

Muskelsvagheten kom i samband med att lade om kosten och alla sa att det nog är övergångsbesvär och försvinner efter ett litet tag. Nu i efterhand kan jag ju se snart sju månader senare att det hade med sköldkörteln att göra, något som min endokrinolog inte riktigt vill tro

 

Jag inser ju att min kropp har varit och är i stor obalans med tanke på hur jag mår och mått, men att tagit steget till LCHF är ett stort steg och fast jag i mellan åt bara vill ge upp och börja tugga socker och mjöl igen, så finns det inte på "kartan", inte nu efter snart sju månader. För fast jag tycker att jag inte kan säga att jag fått så jättestora hälsovinster, så nog fasen mår jag bättre på många sätt.

Jag måste påminna mig om dessa ting, även om en del kan ha förbättrats i och med annat, kan inte säga vad som är vad:

 

- Jag har gått ner ca 8-9 kg sedan LCHF-starten i februari (totalt ca 22 kg sedan -09)

- Jag är piggare, har mer energi och mår bättre psykiskt

- Min kroniska eksem i hårbotten är ett minne blott

- Muskelsvagheten är borta

- Jag har inte lika mycket problem med min "kroniska träningsvärk", den muskelvärk jag haft sedan 2004-2005 något

- Min mens har blivit regelbunden

 

Skrev en annan tråd om min obefintliga mättnadskänsla och fick lite feedback i alla fall, att jag gör rätt och det bara är att fortsätta. Att mättnadssignalerna kommer med tiden. Tycker bara att jag ätit på ett bra sätt under så lång tid att det borde ha hänt något på den fronten, men nej. Känner absolut ingenting när jag ätit, bara det då att jag blir ju inte hungrig på 5-6 timmar, så då gör jag väl rätt

 

Mätte mig härom dagen och hör och häpna så visade måttbandet 111 cm Så lite har det inte varit förut, 114 cm i maj är det minsta. Så det är ju trevligt att min kropp verkar vara nöjd och belåten och vågar släppa på fettet nu äntligen, efter en midja på 123 här i somras

 

19 september ska jag väga mig har jag bestämt

[Råttan]

På tal om rödbetor som jag skrev om tidigare så gjorde jag något riktigt, riktigt gott till mitt stekta sidfläsk igår

 

Så ni som äter rotfrukter i bland får här ett litet recept:

 

Jag gjorde min majonnäs först, där jag blandar ihop oljegrunden och ställer in i kylen för att alla ingredienser ska bli kalla. Går inte att misslyckas då med majonnäsen

 

2 dl rapsolja,

En pressad vitlöksklyfta

torkad basilika efter smak

salt och peppar efter smak

en skvätt vitvinsvinäger

 

När allt är kallt:

 

Knäck ett helt ägg i mixerglaset och häll försiktigt i oljeblandningen utan att det blir bubblor.

Ställ i stavmixern och börja mixa försiktigt från botten och upp - klart

 

Riv en rödbeta och blanda i rivet i majonnäsen - klart!

 

Så gott blev det

[Råttan]

Flera människor i min närhet och som inte sett mig i sommar har påpekat att jag minskar i vikt, att jag blivit så smal roligt är det ju att höra, men jag har svårt att tro det eftersom mitt måttband säger något helt annat. Ja nå nu har ju bandet minskat under det som var i maj, så då är det väl på rätt väg igen, men jag har svårt att tro att jag gått ner så himla mycket. Jag har svårt att se på mig själv i spegeln, ogillar det helt enkelt, men ställde ändå mig själv naken framför hallspegeln härom kvällen. Nog kunde jag se skillnad på min kropp att det hänt saker både här och där, men inte tyckte jag att det hänt så mycket sedan i våras. Det ska bli spännande att väga mig den 19 sept i alla fall

 

Kan man gå ner i vikt, trots att midjan ökar frågar jag er. Någon som vet det?

 

Idag började jag dagen vid 6.30 tiden med en stor mugg kaffe med äggmjölk

 

Käk vid 12 tiden i form av gäddbiffar (gädda, ägg, kokosgrädde, kryddor, oliver, kokosolja, salt) och så en stor klick av min rödbetsmajonnäs.

 

Nu är klockan 17 och jag har druckit en mugg kaffe med äggmjölk och tuggat i mig en halv näve hasselnötter/mandel

 

Blir väl mat sedan senare och tänkte laga kycklinglår i ugnen och så ett par körsbärstomater + mungbönsgroddar till det och så gör jag en beasås

 

Liothyronin (T3 hormon) höjdes ju från 5-10 mcg för någon vecka sedan. Jag har inte haft direkt självklara hypersymtom, men min hjärna känns lite för upp i varv och väldigt splittrad och ofokuserad och så har min sömn blivit lidande igen. Vaknar allt för tidigt på mornarna, i bland mot 2 tiden och kan inte somna om. Lite pirrig i kroppen, som att pulsen rusar i bland, men ingen hjärtklappning bara någon aning.

 

Min läkare tyckte jag skulle plocka bort den 5 mcg jag tar på dagen och se vad som händer. Det är två dagar sedan nu och jag känner mera lugn i hjärnan idag. Sömnen kan jag inte säga något om, för att jag tar en medicin för att få längre natt. Ska dock lämna bort den nu och se om jag sover lugnare, att det faktiskt var Lion.

 

Läser om många som har hypotyreos och som mår bättre och kan minska Levaxinet då de ätit LCHF ett tag. Det har ju inte hänt mig kan jag säga, tvärt om. Mina hormoner har blivit helt upp och ner sedan jag började med LCHF. Nu behöver det ju inte bero på kosten, vilket det knappast gör. Eftersom jag också höjde litiumdosen i samma veva som jag gjorde kostomläggningen i vintras. Det var då som TSH ökade igen, T3 sjönk och T4 ökade. Mitt mående har ju varit så att det är min hjärna som inte fungerat och att jag varit fruktansvärt trött. Undrar i mitt stilla sinne hur det är ställt med alla mina andra hormoner.

 

Jag började ju äta LCHF för att må bättre, bli av med muskelvärk och trötthet. Efter snart 7 månader har det inte hänt så mycket förutom att jag blev piggare med Lio. Alla pratar om så stora hälsovinster med kostbyte, så jag är lite besviken måste jag säga eftersom jag inte mår speciellt mycket bättre.

 

MEN själva matbiten så är det bara fördelar med, med tanke på mitt sockerberoende och ätstörning. DÄR mår jag så jäkla bra

Så att ge upp detta sätt att äta finns inte på kartan, även fast jag tvivlar i bland.

[stoscha]

Jag tror säkert att det hänt saker med ditt utseende. Det blir liksom omfördelat även om det inte syns mätbart.

I min ungdom överdoserade jag Levaxin en period för jag hade läst om idrottmän som tog extra hormon för att viktminska. Jag känner så väl igen dina symptom med rastlöshet och sömnstörningar. Jag hyperventilerade och hade även extra känsligt skinn. Kan tala om att jag gör inte om det och tvivlar på att nån gör det för att åstadkomma något positivt

[Råttan]

Jag tror säkert att det hänt saker med ditt utseende. Det blir liksom omfördelat även om det inte syns mätbart.

I min ungdom överdoserade jag Levaxin en period för jag hade läst om idrottmän som tog extra hormon för att viktminska. Jag känner så väl igen dina symptom med rastlöshet och sömnstörningar. Jag hyperventilerade och hade även extra känsligt skinn. Kan tala om att jag gör inte om det och tvivlar på att nån gör det för att åstadkomma något positivt

 

Ja, det kan väl vara så att det omfördelas och även minskar på andra ställen än magen....Nå det är som det är.

 

Angående hypotyreosen så är det ju lite olustigt, då mina värden är "fel" och min kropp inte är ok, men vid liothyronindos över 5 mcg så blir det för mycket, trots att det inte hänt så mycket i proverna. Jag är ju piggare och lite klarare i hjärnan, men inte bra.

[ɐuuɐ]

Gräddstuvade rödbetor med fetaost och bacon är ett höjdartips.

Hemsyrade rödbetor kan rekommenderas! Blanda gärna med rysk yoghurt och hackade valnötter.

 

http://taffel.se/artiklar/trend-syra-hemma

[Råttan]

Har varit på vift runt Åland med gubben (och hunden) hela dagen. Stannade vid en campingresturang på eftermiddagen för att tanka lite näring. Mitt val av mat stod mellan någon slags biff med chilibea och pommes och en vanlig simpel räkmacka. Det blev den senare och in kom den största räksmörgås jag någonsin har skådat Rättare sagt så var det en gigantisk hög av räkor med någon sås över. Jag kompletterade med att ösa över mer dressing (vet inte innehållet), för majonnäsen verkade lysa med sin frånvaro, så även brödet som ju borde finnas på en traditionell räksmörgås.

Jag tuggade och tuggade, hittade lite grönsaker under alla räkor och när brödet skådades så dök majonnäsen upp, vilken jag lyckligt skrapade i mig. Det sa stopp i min mage och jag kände plötsligt något som jag inte känt av på mycket länge - mättnad

[Råttan]

Utforskandet av min kropps signaler fortsätter och idag tog jag mod till mig och lassade på en stor bit av fläskfilén jag tillagat i ugnen. Vägde den och det var ca 190 gram, rev en morot, lade upp groddade mungbönor och fem körsbärstomater och krönte härligheten med bea gjord på en äggula och 40 g smör.

 

Jag ville se om jag blev "mätt" före maten tog slut. Eftersom jag normalt äter runt 100-120 g kött eller fisk till en måltid så ville jag bara kolla vad som händer vid större portion.

 

Det som hände var att när jag ätit upp ungefär 120 gram av köttet, grönsakerna och såsen så kände jag verkligen att "jag får inte i mig den sista biten kött, det går bara inte". Inte så där proppmätt som när jag åt kolhydratmat, utan bara att kroppen sa stopp, det räcker. Lite samma som igår med räkmackan.

 

Kanske är det så att jag haft denna känsla tidigare, men liksom inte tolkat den rätt...Intressant hur som

 

Idag har jag för övrigt ätit bara två måltider + två muggar kaffe med äggmjölk. Vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt? Läser att periodisk fasta inte är bra för dem som haft någon form av ätstörning, men fast jag inte äter frukost så dricker jag ju kaffe med rätt kraftig äggmjölk i, så det blir ju ingen fasta. Ändå är jag rädd att jag äter för lite på grund av att jag äter riktig mat bara två gånger om dagen. Vad säger du stoscha, som jag vet att följer mig?

 

Tilläggas bör att jag idag varit mycket nöjd, inget sug eller andra konstigheter. Fast kvällen är inte slut än

Gårdagskvällen, blev det både "glass" på avokado, frusna hallon, kokosgrädde + lite honung och dessutom tuggade jag i mig ost, något jag inte sysslat med på 7 månader snart

[stoscha]

:-) 2 stadiga mål mat och äggmjölk låter väl ok. Om du då känner dej nöjd i själen också hela dagen är nog allt som det ska vara. Prova så ett tag får du väl känna efter

[Råttan]

:-) 2 stadiga mål mat och äggmjölk låter väl ok. Om du då känner dej nöjd i själen också hela dagen är nog allt som det ska vara. Prova så ett tag får du väl känna efter

 

Ja det är väl det jo och egentligen vet jag kanske det. Mitt förnuft säger mig att det borde vara okey, men det är jag som är rädd att hamna i "fel träsk" igen Hjärnspöken med andra ord...Som jag inte borde lyssna på antar jag.

Jag är ju nöjd i själen som du skriver (om jag bortser från för mycket stress angående vikten. Ännu) och mår ju så bra på det jag äter

[nabe]

Tycker att du verkar äta så gott och varierat  vilket jag nu börjar inse är ganska så viktigt för en hållbar kosthållning. Har ätit enligt Lchf sedan januari i år men ganska så strikt eftersom jag haft kraftig övervikt. Känner igen mig lite i dina "hjärnspöken". Men mår du bra är du ju inne på rätt spår.

Jag har också ätstörning men kör fasta med "ätfönster" mellan 11.30-17.30, ca. fem dagar i veckan. Tror det har varit en stor betydelse för min viktminskning. Vet inte riktigt varför man varnar personer med ätstörning för periodisk fasta, för mig funkar det bra. Ibland får jag sötsugsattacker på kvällen men det har jag ju alltid haft, med eller utan periodisk fasta.

[Elja]

Tycker att du verkar äta så gott och varierat  vilket jag nu börjar inse är ganska så viktigt för en hållbar kosthållning. Har ätit enligt Lchf sedan januari i år men ganska så strikt eftersom jag haft kraftig övervikt. Känner igen mig lite i dina "hjärnspöken". Men mår du bra är du ju inne på rätt spår.

Jag har också ätstörning men kör fasta med "ätfönster" mellan 11.30-17.30, ca. fem dagar i veckan. Tror det har varit en stor betydelse för min viktminskning. Vet inte riktigt varför man varnar personer med ätstörning för periodisk fasta, för mig funkar det bra. Ibland får jag sötsugsattacker på kvällen men det har jag ju alltid haft, med eller utan periodisk fasta.

Det är ganska lätt att triggas att förlänga fastan, både för att man får en skön känsla i kroppen och för att man vill vara "duktig". Finns ju forum där folk utmanar varandra, väldigt lätt att haka på. Dessutom kan det vara svårt att inte överäta efter fastebrytet, ffa i början. Egna erfarenheter, det är säkert väldigt olika...

[Råttan]

Jag är rädd för just periodisk fasta av den anledningen att det ska sätta igång mina hjärnspöken igen. Vissa dagar är jag inte hungrig på morgonen, men dricker kaffe med äggmjölk i och äter vid 11-12 tiden. Bara det gör att det kan bli konstigt i hjärnan. Jobbar på att hitta ett sätt som funkar att äta...

[stoscha]

Jag är rädd för just periodisk fasta av den anledningen att det ska sätta igång mina hjärnspöken igen. Vissa dagar är jag inte hungrig på morgonen, men dricker kaffe med äggmjölk i och äter vid 11-12 tiden. Bara det gör att det kan bli konstigt i hjärnan. Jobbar på att hitta ett sätt som funkar att äta...

Precis rätt tänkt! Du ska inte experimentera nånting alls förrän du, din hjärna och din kropp är helt samspelta

[Zepp]

"Kanske är det så att jag haft denna känsla tidigare, men liksom inte tolkat den rätt...Intressant hur som"

 

Vi har alla de signalerna tror jag.. men det är så himla många signaler om ditten o datten så det är svårt att veta vilka man skall lyssna på.. förutom de när någon pockar på.. skall du inte ha det där sista så jag kan diska!   

 

Såå..man får försöka komma på vilka man skall lyssna på.. och vilka goda skäl man skall ange för att slippa äta upp det där sista!

 

Oså på det tredje.. ibland får man ge sig hän.. och verkligen smaka på allt och ta en gång till när det bjuds på speciella saker.. men, rannsaka samvetet.. hur många gånger bjuds det på något exceptionellt eller vansinigt gott.. på sin höjd ett fåtal gånger per år.

 

Dvs man skiljer på vardag och på fest!

 

Hur som helst.. det är den känslan som en bas i ditt ätande.. på det kommer lite andra som kvalitet/smak/kontext/näring!

 

Med andra ord.. det finns en helt ny värld där ute att utforska.. för ditt välbefinnande!

 

Som regel så kommer det periodiska fastandet av sig självt på LCHF.. hur många timmar det nu blir.. väldigt många finner sig själva så småningom bara ätande två gånger om dagen.

[Råttan]

Mår inge bra alls. Misstänker att det är sköldkörteln som spökar igen. Liothyronin minskades pga att jag blev lätt speedad och sov dåligt. I onsdags kom tröttheten och mattheten och svagheten i musklerna tillbaka + rusningar i kroppen, svettas som en gris, yrsel, sus och dån i huvudet. Torsdag blev jag illamående och är så ännu. Fick blodtrycket mätt i torsdags 90/50 och sjuksköterskan som mätte bad mig gå till VC för koll också. Var dit i går på jourtid och då hade trycket stigit och var ok. De tyckte dock att jag skulle besöka läkaren. Tog en massa prover + EKG och nejdå det var inget fel på mig, fullt frisk tyckte läkaren, när jag satt där kräkfärdig med världen snurrande Jag var så arg så jag bara gick ut därifrån innan han pratat färdigt.

 

Måste ringa min endokrinolog på måndag, så här ska det inte vara.

[Zepp]

Det är allt fler som tjatar sig till Liothyronin.. för en del fungerar det i tre månader.. sen slutar det att verka.. kroppen har anpassat sig.

 

Då är det mest troligt inte det som var problemet.. fasten man mådde bättre initialt.

 

Initialt kan man må bra på en hel del grejer.. både lagliga/mediciner och olagliga substanser!

[Råttan]

Men nu är det ju så här kära Zepp att det är inte jag som har tjatat till mig någon Lio, utan det är min endokrinolog som ville att jag skulle prova lägga till det eftersom jag 1: inte mådde bra 2: hade ett T3 värde under referens och ett T4 över referens, samtidigt som TSH stigit igen.

 

Han informerade faktiskt när jag började att alla som börjar med T3 blir piggare först och mår bättre oavsett om man behöver T3 eller inte. Dem som behöver T3 fortsätter att må bra efter de första veckorna, medan de som har en kropp som inte behöver det återgår till sitt gamla mående.

[Råttan]

Mått riktigt skit i helgen, har inte klarat av att vara uppe längre stunder pga att trycket i huvudet blivit smärtsamt till slut. Illamående och kallsvettats då trycket i huvudet ökat. Gubben ville köra in mig till akuten, men jag tyckte inte jag ville det. Läkaren på VC sa ju att det inte var något farligt fel på mig

 

Sedan i söndags kväll har det varit uthärdligt, men trött och matt är jag i kroppen och det dånar/susar i huvudet, trycket är dock inte lika påtagligt och jag mår inte illa längre. Fast någon matlust har jag inte, utan får tvinga i mig trots att maten växer i munnen efter någon tugga.

 

Endokrinologen sa att jag ska minska liotyroninet ännu mer och sedan ta bort det helt. Han ville träffa mig, men hade tid först den 23/9. Blir jag sämre ska jag åka in till akuten, inte VC. Hälsa från honom sa han Han kan inte säga varför jag mår som jag mår och om det är sköldkörtelrelaterat eller något helt annat, men han tror att det är lio som kanske ställt till det mer än nödvändigt och att det inte passar mig. I vilket fall så ska jag inte behöva må som jag gör och gjort och han ska försöka hjälpa mig.

[stoscha]

Usch vad jobbigt! Hoppas att du får hjälp snart. Det är jättejobbigt innan man har diagnos.

 

(När jag hade fel på sköldkörteln tyckte läkaren att jag skulle äta c-vitamin, för vårtrött var ju alla människor och innan jag blev diagnosticerad kärlkramp var vi övertygad om att det var gamnacke pga mycket stillasittande vid skrivbordet. Att det krampade när jag gick var det ingen som kunde förklara... inte för att jag sökte för det heller förrän jag inte kunde gå alls)

[Råttan]

Ja det är frustrerande då man inte vet vad man har "för fel". Mått dock lite bättre de senaste dagarna. Tisdags var det väldigt illa och min man körde in mig till akuten. Två läkare undersökte mig och det togs en massa prover igen - allt bra. Kunde knappt klara av att sitta upprätt, fruktansvärt tryck i huvudet. ena läkaren sa att antingen blir jag kvar där och de utreder vidare, eller så kontaktar jag min husläkare dagen efter för ordentlig utredning. Insåg i efterhand att det kanske var dumt att jag åkte hem....

På VC dagen efter var "min" läkare helt inne på att det är mitt blodtryck som spökar, det går ju riktigt lågt i bland 88/47 som lägst, men han pratade också om sköldkörteln, då mitt TSH stigit närmare 4 igen. Han höjde på eget bevåg thyroxin med 25 mcg (125), sa att litium och hypotyreos är ingen rolig kombination. För många funkar det bra, men en del blir det bara krångel för. Han ville dock överlåta saken till endokrinologen. Jag ska träffa honom den 23:e. Jag tror ju själv att det här är hypon det handlar om, inget annat.

 

Var dum nog att försöka mig på ett pass vattengympa igår när öppenpsyk hade sin grupp. Tio minuter klarade jag av i bassängen, sedan sade kroppen i från och jag kände mig spyfärdig. Så ska det inte vara, så något är fel. Ännu dummare var jag som åkte till mottagningen (öppenpsyk) efter jag tagit mig från simhallen, för allmänt samkväm och fikastund som de alltid har efter vattengympan. Jag hade mat med att värma till mig och satt och småpratade i soffan med ett par vänner och en personal. Innan jag insåg det, så var jag helt kaputt. Mådde apa och funderade hur jag skulle kunna ta mig hem till sängen. Räddaren i nöden, min kontaktperson föreslog att hon skulle köra hem mig med min bil och en annan som jobbade skulle sedan hämta henne från mig. Tilläggas att det tar bara 15 minuter hem till mig med bil. Änglar finns

 

Jag stupade i säng när jag kom hem och sov i 2,5 timme

 

Maten då? Jag har ju haft noll matlust den senaste veckan, men ändå insett att jag måste ha näring, så fast matbitarna växt i munnen på mig så har jag ändå försökt tvinga i mig lite grann.

Senaste dagarna har jag fått bättre matlust igen, mår inte lika illa längre så det beror väl på det.

 

Jag håller på min kropps nya rutin som den anser själv att den vill ha, nämligen kaffe med äggmjölk på morgonen och sedan käk först vid 11-12 tiden. Sedan äter jag ofta lite nötter (läs en näve) vid 15-16 tiden. Min andra måltid är vid 18-19 tiden. Thats it! Kaffe med äggmjölk förtärs 1-3 ggr per dag. Bär i form av sorbé på frysta hallon, avokado och kokosgrädde + lite honung har jag ätit en gång senaste veckan och igår kväll på hundrastningen stannade jag vid en björnbärsbuske som växer övergiven på ett ställe och blev stående både länge och väl mumsandes på de goda bären. Lilla hund blev otålig till slut, så jag fick ge mig

 

En fullständig miss har jag gjort, eller gjorde i måndags när jag köpte en 1kg gräddost. Detta fast jag visste från förut att min avsikt, att ha den enbart i matlagningen inte skulle hålla.....Så trotts dålig matlust, så har jag klarat av att äta ost, vilket jag också gjort. I tid och otid, samt däremellan Inte mycket kvar av osten idag lördag

Förut har jag köpt mer smakrik ost och rivit ner den och haft den i frysen för att använda i maten. Det har gått bra och jag har undvikit detta småtuggande i kylen. Så med andra ord är det samma system som kommer att gälla i fortsättningen

 

På tisdag är det dags för vägning har jag bestämt Grymt nyfiken och grymt nervös är jag. Ni som följt min tråd vet att mitt förhållande till vågen inte är varken sund eller bra, men jag vill ändå kolla nu. Sist jag vägde mig var 9 juni, så det är ett tag sedan. Jag kan inte märka att jag gått ner i vikt sedan dess, jag kan lika gärna gått upp. Ingen aning. Midjemåttet visade på 111 cm den 27 augusti. 114cm i maj.......Ja, ja jag blir knäpp av att fundera för mycket på det här

[Råttan]

Känner mig lättad idag

Försöker att anta ett sundare förhållningssätt till vågen, men det har varit svårt. Dock har jag inte vägt mig på 14 veckor, men i morse var det dags och med stor tveksamhet ställde jag mig upp på den. Kan säga att lättnaden och glädjen var stor när siffrorna blinkade mot mig

 

102,4 kg

 

För 14 veckor sedan vägde jag 108,6 så med andra ord har jag gått ner 6,2 kg under sommaren. Ett snitt på 0,4 kg i veckan vilket i sin tur är exakt det snitt jag haft tidigare, så uppenbart anser min kropp att 400g i veckan är lagom att släppa ifrån sig

 

Om jag räknar på att jag vägde 130 kg som mest sommaren 2009, så har jag nu gått ner 27,6 kg totalt på fem år. Det går med andra ord inte snabbt, men det går och det är jag väldigt glad över

 

För övrigt så är det i dag 7 månader sedan jag började med LCHF Så jag räknade lite på det också och kan konstatera att jag gått ner 14,6 kg på dessa månader. Ett snitt på 0,5 kg i veckan, om jag räknat rätt Då kan jag meddela att jag stått still en del och även gått upp under dessa 7 månader, så inte är det raka spåret ner med ett halvt kg i veckan

 

Jag är oerhört tacksam att jag hittat ett sätt att äta som tycks fungera för mig, så att jag även går ner i vikt. Det jag kan konstatera, efter att ha försökt mig på LCHF flera gånger tidigare genom åren, men bara gått upp i vikt så är att det som nu verkar fungera är att jag:

 

1. Inte äter andra mejerier än ost och smör

 

2. Ser till att äta ordentligt med olika grönsaker och rotfrukter till varje mål

 

3. Begränsar proteinet - en handflata kött/fisk/kyckling/ägg per måltid vilket gett ca 60-70g protein/dag de gånger jag kollat

 

4. Ser till att äta nötter, olika bär, olika frön samt även dricker havtornssaft (blandar nuförtiden i vetegräspulver i bland) för att få i mig viktiga vitaminer, mineraler och andra ämnen

 

5. Lärt mig balansera fettintaget till en nivå jag behöver för att hålla mig mätt 5-7 timmar, men äter inte mer än så

 

6. Ätit tre måltider riktig mat + näve nötter utan undantag dag ut och dag in sedan maj tills nyligen då jag ofta känner att jag bara behöver två måltider om dagen. Tror i alla fall att det varit viktigt för mig att få rutin på maten, att få min sönderbantade/sockerberoende kropp trygg och få ordning på sockersuget

 

Jag är inte rädd för kolhydraterna och jag undviker dem inte. Jag har hypotyreos och har förstått att för lite kolhydrater inte är bra då. I och med att jag inte äter mejeriprodukter, så har jag de få gånger jag räknat på matintaget inte kommit upp över 25g kolhydrater trots mitt intag av rotfrukter, nötter, bär mm.

 

Jag äter som jag gör, inte bara för att gå ner i vikt utan främst för att må bra. Viktminskningen är en bonus tänker jag, som kommer om jag mår bra. Och för att må bra behöver kroppen en mängd olika näringsämnen och byggstenar, inte bara protein och fett. Så med det så fortsätter jag äta som jag gör

[nabe]

Vad skönt att du verkar ha hittat rätt balans. Kämpar lite med det själv.

Ja du har gått ner ett "smörpaket" i veckan och det är inte dåligt det

[Råttan]

Vad skönt att du verkar ha hittat rätt balans. Kämpar lite med det själv.

Ja du har gått ner ett "smörpaket" i veckan och det är inte dåligt det

Ja det är skönt att mitt sätt att äta fungerar för mig även till att gå ner i vikt med, när man läser om kvinnor med hypotyreos som kämpar hysteriskt och inte går ner hur de än gör. Att jag har många hjärnspöken att dras med sen, är en annan sak. Men känner att jag nu bemästrar både sockertroll och annat oknytt

[Råttan]

Eftersom jag ungefär samtidigt som jag började med LCHF för sju månader sedan även blev väldigt muskelsvag och redan då blev rekommenderad att öka lite på kolhydraterna i fall att det skulle bero på det, så har jag nu bestämt mig för att öka ytterligare på dem. Egentligen tror jag inte att min svaghet i kroppen beror på för lite kolhydrater, men det får jag bara veta genom att testa att öka lite till. Jag har legat runt 20g/dag nu och ska öka så jag får i mig runt 50g i stället. Har man hypotyreos så är rekommendationen att inte gå under 50g, fast det är väl individuellt som allt annat.

Jag tänkte börja äta lite frukt, öka på bären och rotfrukterna. Kanske testa sötpotatis, vilket jag aldrig smakat förut Vägrar dock äta potatis eller ris.

 

Det jag är rädd för så är att min viktminskning stannar av, men det kanske är obefogad rädsla. Nog går väl folk ner på paleokost också eller hur? I vilket fall vill jag inte må som jag gör och är det kolhydraterna det handlar om så vill jag veta det, så nu kör jag på det och testar ett tag En annan rädsla är också att jag väcker upp allt vad sockertroll heter, men det lär väl också märkas Åt faktiskt en halv, liten banan efter maten förut och den har inte startat upp något sug, inte ännu i alla fall.

 

I morgon bitti blir det kokosmjölkssmoothie med blåbär, banan, ägg, kokosolja, vetegräspulver och chiafrön

[Råttan]

Tredje dagen idag på 7 månader som jag ätit frukt. En märklig känsla måste jag säga

Min pappa kom på besök i morse, med sig hade han en stor påse äpplen från vildträdet bakom hans garage. Fast de är vilda så är de underbart goda och jag har ätit av dem enda sedan jag var liten Dessutom hade han en påse med mörka vindruvor, som han odlar själv, söta små saker som smälter i munnen Jag hade frågat om äpplena, men att han tog med druvor också hade jag inte riktigt räknat med. Han frågade en gång förut och jag förklarade att jag inte gärna äter druvor, men det hade han glömt så jag orkade inte ta det samtalet igen utan tog emot dem. Problemet för mig är att de fungerar på samma sätt som karameller = svårt att äta några och sedan låta dem vara

 

Att ha äpplen, bananer och vindruvor i huset ställer till det lite i hjärnan märker jag, men det är ändå inget större problem faktiskt. Jag har ätit några druvor och ett äpple idag och det har inte startat upp något sug på något vis, men vetskapen om att det finns i huset gör att det blir lite kaos i hjärnan, på samma sätt som när det stod en gräddost i kylen förra veckan

 

Nu kanske det låter som att jag ska börja trycka i mig en massa frukt här, vilket inte är min tanke. Men att äta kålrötter och rödbetor så jag kommer upp i 50g kh om dagen känns inte aktuellt då det blir ganska mycket av dessa. Jag äter ju inte heller några mejerier förutom lite ost, så jag kommer inte upp i kh med dessa heller. Potatis har jag aldrig varit förtjust i, så det är inte aktuellt och inte ris heller. Ska testa sötpotatis någon dag som sagt var.

 

Så det blir lite mer åt paleohållet nu då, om jag nu ska benämna min mat för något, vilket jag tycker är ganska oviktigt. Jag vill bara hitta ett sätt att äta som jag mår bra av. Så det blir ett experiment detta

 

Vi var och åt på restaurang idag jag och de mina. Beställde stekt lax med hollandésås och frågade vänligt om jag kunde få tex stekta grönsaker i stället för potatisen. Jodå, det gick bra Fick stekta rotsaker, men uppenbart hade de stekt dem i socker, sirap eller liknande för de var bedrövligt söta och sliskiga. Lämnade dem och käkade pizzasallad med dressing i stället