- för smal - jobbiga kommentarer från omgivningen

[52jo 99]

Ett kanske något ovanligt problem 

 

min man har tappat  20 kg sedan lchf-starten. Numera  BMI normalt. Midjemått 98 cm. Längd 177 cm.  Viktstabil sedan ett tag.

Han är smal och tunn.

 

Nu till den jobbiga ... det går inte en dag utan kommentarer från någon i omgivningen. Alla tror att han är sjuk och man kan inte hålla sig utan frågar rent ut vad han lider av för sjukdom. Det här har nu pågått så pass länge att  det blivit riktig jobbigt och vi börjar själva  gå och fundera över om han kanske är allvarligt sjuk ändå. 

 

 

Det har gått så lång så att vi har diskuterat om det kanske vore bäst att avsluta LCHF dieten och återgå till blandkost igen. Jag tror inte på det eftersom han har en hel del sjukdomar/åkommor som borde bli bättre med en socker och glutenfri kost

 

 

Har någon av er haft liknande problem och har ni några råd att ge oss

[Glen Åkesson 447]

Hej. Jag kan också få en del kommentarer. Dock verkar dom kommentarerna komma från folk som inte ser så smala och fina ut i hyn direkt... Hitta något schysst sätt att markera att dom som kommenterar ska behålla sin nyfikenhet för sig själva, men fortsätt ät det ni mår bra av. 98 cm i midja låter inte vansinnigt smalt, vad har era vänner och bekanta för midjemått? Kan det dölja sig lite avundsjuka över att din man har en stark karaktär? Det finns så många anledningar att folk stoppar näsan där den inte hör hemma.

 

Jag gör som tonåringarna gör om dom upplever sig för smala (verkar göra enligt tidningarna  ): Börja bygg. Tunga styrkelyft med syfte att öka testosteronnivåerna och få större muskler. Kolla in marksdailyapple.com och fundera på om det inte är dags att skaffa sig mer kött på kroppen? Det betraktas ju som hälsosamt och om inte annat kanske det inger någon form av respekt så att folk slutar kommentera?   .

 

Egentligen ett lyxproblem.

Glen

[Totto 902]

Fundera ut ett standardsvar till dumma kommentarer. T ex Sjuk, jag? Nej, det är så här man ser ut när man är frisk!

 

Eller: Tänk att fetmaepidemin har gått så långt att folk tror att man är sjuk om man inte är överviktig!

 

Eller något annat.

[Limp 2 162]

Det finns alltid avundsjuka om inget annat....samt att många tror man går på något slags kur. Men det finns också en massa beundran. Människor utan navelskådning brukar fatta "galoppen" direkt. Jag hör från fler och fler i min omgivning hur de borjat ta tag i olika saker med sina liv och som oftast går det ut på att minska det tillsatta sockret.

 

Här kommer några exempel på olika meningsutbyten jag brukar ibland hamna i.... provocerande frågor kan också kräva ibland provoceranade svar, enligt min mening 

 

F= Frågeställeren och J= lilla jag

 

F: Hur länga ska du fortsätta äta LCHF ?

J: Jag äter lågkolhydratkost, dvs utan tillsatt socker och ämnar att göra det livet ut !

F: Öhhh...

 

F: Snart är det ingenting kvar av dig, hur länge ska du fortsätta banta ?
J: Jag bantar inte, utan har ätit mig frisk genom omläggning av kosten. Min vikt har normaliserats av sig själv utan ansträgning !

F: Öhhh...

 

F: Snnyggt... hur har du lyckats med detta... har du börjat motionera ?

J: Jag har bara ändrat mina kostsvanor totalt... jag har inte sprungit en enda meter !

F: Öhhh....

 

F: Är det inte tråkigt att äta så monotont ?

J: Jag får äta det jag vill och när jag vill... den ultima friheten för mig som tidgare matmissbrukare som åt potatismos och köttbullar 4 dagar i veckan och korv som tillbehör de tre återstående !

F: Öhhh...

 

F: Är du helt säker på att du kommer kunna hålla din diet livet ut ?

J: Jag är helt säker... jag får ju äta den maten som jag älskar över allt annat !

F: Öhhh...

 

F: Saknar du inte det livets goda ?

J: Ett tag sedan åt jag ölkorv ca. 10 dagar i rad... både till morgon- som kvällsmat. Vad mer kan man begära av livet... jag får ju äta maten jag äskar och när jag vill det !

F: Öhhh...

 

F: Saknar du inte öl ?

J: Ja... ibland, men det verkar som jag håller på att bli mer och mer en finsmakare... i både gott och ont. Ädlare sorter... du vet. Ett lågt pris för ett friskare liv !

F: Gott

[ɐuuɐ 1 328]

 Fyller på lite (J antas vara man här):

 

F: Oj vad du ser smal ut! Har du cancer?

J: Nej. För övrigt är mitt midjemått fortfarande över 90 cm, så jag räknas inte som smal än faktiskt.  Vad har du för midjemått?

[Aleks 526]

Slängde in "midjemått på män" på google och hittade bla detta på 1177.se:

 

"För män anses ett midjemått på 94-101 cm innebära en ökad hälsorisk i kombination med andra riskfaktorer." Samtidigt skriver de att gränsen för män går på ett midjemått på 102 cm, under betyder att man är normal.

 

Hittade även ett ställe där de skrev att ett midjemått på över 90 är ohälsosamt.

På en annan sida stod det att midjemåttet ej bör överskrida 94 cm.

På män alltså, för kvinnor var det 77-80 cm.

 

Jag personligen anser att det är tajta siffror... Men om folk är rädda att din man är sjuk kanske ni kan hänvisa till "experter" som säger att hans midjemått ligger lite i överkant eller mitt i rekommendationen?

Och slutar inte gnället fråga vad de har för midjemått för de ser minsann inte friska ut de heller.

 

Ser din partner sjuk ut när du tittar på honom?

Eller är det så att han har tappat vikt men använder fortfarande samma kläder?

Bara en sån grej kan göra att man ser döende ut. För stora kläder gör att man ser allt annat är frisk och kry ut. Jag har sett det.

[Flæskesvær 33]

Mycket förenklat så gäller väl "känner man sig frisk så är man frisk"? 

Det är inte en sjukdom att vara normalviktig. Nu vet ju de flesta på det här forumet att bmi inte är optimalt för att bestämma var i skalan man ligger, men för gemene man så är det väl det som gäller? - Så kan man svara:

- Enligt bmi så är jag överviktig/normalviktig etc.  Vill man effektivt få slut på kommentarer och frågor så är det ju bara att fråga tillbaka, vad är ditt bmi? 

Eller varirant på vad toto skrev: jag är inte sjuk bara för att jag inte längre är tjock.

[Sigurdur 617]

Byt omgivning.

Enkelt uttryckt: vänner som inte tål att man blivit normalviktig/frisk är inte riktiga vänner - jag har själv dumpat sådana vänner av samma anledning.

Ibland är det inte vännerna det är fel på, utan släkt och arbetskamrater. Då dessa är svårare att byta ut, så får man säga det en gång:
"Jag är frisk, jag är normalviktig, tack för att du bryr dig". Sedan får det vara bra. Fler frågor bemöts med ett torrt, neutralt:

"Jag har redan svarat på det där."

Folk kommer att vänja sig.

 

Byt inte kost som gjort gott för hälsan, bara för att omgivningen är missunnsam, det låter ju helt vansinnigt.

[nabe 429]

På en del förändras ansiktet ganska mycket vid viktnedgång. Träffade en gammal arbetskamrat som gått ner massor i vikt och kände knappt igen henne. Hon såg mycket äldre ut och såg faktiskt sjuk ut. Skulle ju aldrig kommentera detta och är ju väldigt glad för hennes skull, att hon lyckats. Hon tjoade på om lchf, så hon var ju inte sjuk. Men en sjukt mycket gladare person

[HelenaB 1 178]

Nu har de flesta vant sig vid att jag är smal så det händer inte så ofta längre att jag får kommentarer. Med i början fick jag en hel del, och en del frågade också om jag tappat vikt p g a sjukdom. Men de som frågade om sjukdom gjorde det i stil med: Jag ser att du gått ner, är det med vilje eller p g a sjukdom? Jag tog inte illa upp i de fallen för när jag talade om att det var en bieffekt av att jag nu åt hälsosamt så blev de glada å mina vägnar och vågade då säga att jag såg fin ut. Jag kan tycka att det var rätt finkänsligt, för om jag hade haft en sjukdom som gjort mig smal så hade jag nog inte tyckt att - Oh, vad smal du har blivit - varit en särskilt kul kommentar. Hur positivt det än var menad.

Det fanns även de som tyckte att nu räcker det väl ändå, nu är du ju jättesmal. Mitt blev då att - Det här är hur jag egentligen ser ut när jag inte har fettkostymen på. Jag äter det jag vill och mår bra av och då landar jag i vikt där kroppen mår som bäst. Oftast blev det ingen ytterligare diskussion efter det.

 

Det ligger väl i människans natur att kommentera och lägga sig i. Nu när jag får kommentarer så tar jag tillfället i akt att dra upp detta med sockerberoendet som jag brinner för att få ut förståelsen kring.

[margaretha 1 373]

När jag läser denna tråd får jag ett minne för länge sedan läste jag en rolig grej vill du se smal ut skaffa dig feta vänner.

[Sigurdur 617]

Vill du se smal ut - bjud dina vänner på tårta.

[Totto 902]

Själv säger jag i allmänhet som det är, att jag har diabetes. Jag började gå ner i vikt redan flera år innan diagnos och med strikt LCHF har jag nu nått ett BMI på 21,5. Så frågar nån om jag är sjuk säger jag att jag har diabetes, men att jag inte varit så här frisk som jag nu är på ett kvarts sekel.

 

En kompis tjatade om att jag blev för smal, hon var då mycket smalare än jag, så frågade henne om hon ville att alla utom hon skulle vara tjocka? Det fick tyst på henne.

 

Så brukar jag ibland tillägga att jag fortfarande har en bit av magen att bli av med. Det är viktigt som diabetiker att inte vara bukfet.

[52jo 99]

man kan tro att vi har samma bekanta när jag läser de frågor som ni har mött.

 

lite tröstande att läsa att även andra mött samma problem, även om det är ett lyxproblem och många LCHFare säkerligen kan avundas hans viktnedgång. 

 

Min man är drygt 60 år och det är klart tappar man 20 kg på ett halvår så blir man inte precis vackrare, åtminstone inte i initialskedet   BMI ligger nu på 24 (kollade igår). 

 

Men lite grand kan man ju fundera över vad som hänt i samhället när ingen kommenterar en övervikt på 20 kg men däremot blir jätteengagerade när någon närmar sig en s k normalvikt. Jag ser ju också att bland min mans vänner är han helt klart den "tunnaste".

 

Ja jag tycker fortfarande att det här är väldigt jobbigt och de som inte vågar fråga honom direkt om hans sjukdomsbild kommer till mig med sina frågor. Nu tror jag också rent generellt att en viktnedgång av den här storleksordningen inte enbart  är positiv utan att den även kan stressa kroppen. Har man en hel del sjukdomar sedan tidigare blir  även en viktnedgång  en belastning. Men som sagt nu är han viktstabil, jag kommer också att börja föra matdagbok för att på så sätt få koll på vårt näringsintag. 

 

Hans blodfetter är däremot fortfarande dåliga, vi hade ju hoppats på en drastisk förändring under de här 6 mån på lchf kost

[stoscha 7 128]

 

Hans blodfetter är däremot fortfarande dåliga, vi hade ju hoppats på en drastisk förändring under de här 6 mån på lchf kost

6 månader är ingen lång tid. Vilka värden är det som är dåliga? Är det framräknat LDL går det ju inte tro på med LCHF-kost. Har de tagit apo-värdena?

Jag har haft riktigt astronomiska kolesterolvärden och hade efter 1,5 år på LCHF samma värden med enbart kost som med tung statinmedicinering, men normala värden fick jag inte förrän jag även började med periodisk fasta. Nu är det bara triglyceriderna som är förhöjda, men de är ändå halverade sen ifjol.

Men fasta är väl inte bästa grejen när problemet är att man är för smal. Men ge kosten ytterligare en tid. Förhöjda kolesterolvärden är ju en indikation på att man har inflammationer i kroppen och det kan ta tid att läka ut.

[52jo 99]

6 månader är ingen lång tid. Vilka värden är det som är dåliga? Är det framräknat LDL går det ju inte tro på med LCHF-kost. Har de tagit apo-värdena?

Jag har haft riktigt astronomiska kolesterolvärden och hade efter 1,5 år på LCHF samma värden med enbart kost som med tung statinmedicinering, men normala värden fick jag inte förrän jag även började med periodisk fasta. Nu är det bara triglyceriderna som är förhöjda, men de är ändå halverade sen ifjol.

Men fasta är väl inte bästa grejen när problemet är att man är för smal. Men ge kosten ytterligare en tid. Förhöjda kolesterolvärden är ju en indikation på att man har inflammationer i kroppen och det kan ta tid att läka ut.

HDL 1,0 (ökning från 0,7)

LDL 6

Trigl 1,5 

totalt 7,6

vår vc tar inte apo kvot

[stoscha 7 128]

HDL 1,0 (ökning från 0,7)

LDL 6

Trigl 1,5 

totalt 7,6

vår vc tar inte apo kvot

Triglycerider är ju riktigt OK och HDL är ju också hyfsat. Alla är överens om att totalkolesterolvärdet inte är nåt att egentligen bry sej om och så hiskeligt är det ju inte. Jag har läst att värdet 5 som de säger är gränsen är nåt som läkemedelsfabrikanterna har kommit på för att så många som möjligt ska bli påtvingade statiner...

Som värst (som jag har noterat) hade jag totalkolesterol på 13,8 och triglycerider på 18. (På den tiden mätte man inget annat än total. Nu har jag triglycerider på 3,1 och HDL på 0,89. Mina apor har de inte mätt sen i december men min läkare kvittrar, i synnerhet sedan totalvärdet är under den där magiska 5:an. :-P

Vitsen med att mäta apor är att man får en indikation på om man har små elaka LDL eller stora fluffiga ofarliga. LDL är också nåt vi behöver, bara de inte är små och oxiderade. Det är då de fastnar i kärlen och förorsakar problem.

Men med lågkolhydratskost minimerar man ju såna problem

[Walter Levy 9]

Ett relaterat ämne - jag brukar ofta (senast idag) få frågan om jag på något sätt jobbar med träning alternativt har ett väldigt fysiskt jobb (underförstått: för Du ser ju så oförskämt smal och vältränad ut). Tycker väl iofs inte att det är speciellt jobbigt men det visar att folka är vana att se överviktiga otränade individer men inte friska och tränade. Jag brukar svara att jag sitter framför datorn mest hela dagarna, men att jag äter nyttigt. Oftast räcker det som svar men ibland frågar de vidare - och då berättar jag vad jag äter.

[Limp 2 162]

Pekfingervalsen är en suverän träningsform och gör en smal... ska du svara