Jump to content

Hur återfå mättnadskänslorna?


Råttan
 Share

Recommended Posts

Hur ska jag få tillbaka mina mättnadskänslor?

 

Har en hetsätnings- och sockerberoendehistoria (aldrig kompenserat/spytt) bakom mig. Bantat i 35 år och blivit större och större (130 kg som mest år 2009, nu runt 108 kg) Psykiskt illa däran sedan 17 år med svåra depressioner mm, men mår mycket bättre idag. Hypotyreos år 2007 på grund av litiumbehandling.Problem med det senaste året.

Ätit med reducerade kolhydrater sedan hösten 2012, men fallit på sockret nu och då och hetsätit.

Ätit LCHF sedan februari 2014.

 

Äter tre mål lagad, riktig mat om dagen och har nu sedan jag börjat känna hunger tillförlitligt ätit bara då jag är hungrig. Väger och mäter inget, men använder ögonmått och handflatemodellen, äter mycket grönsaker och en handflata protein + fett. Inga mejerier, utom ost i matlagningen och smör. Håller nu på balanserar fettmängden utefter hur fort jag blir hungrig och hur min mage fungerar.

MEN jag känner inte mättnad på något sätt, jag kan äta tills jag spyr och det blir i så fall stora mängder, även fett. Får sprutdiarré som första resultat på för mycket fett.

 

Jag förstår ju att mina mättnadssignaler är skadade pga ovanstående, liksom även hungersignalerna var förut, men de kom fort när jag började med  LCHF. Kommer alltid mättnadssignalerna tillbaka förr eller senare, eller kan de förbli borta?

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Man gör prexis så som du just gör.

 

Mättnad/hunger består av många komponenter, inte bara biokemiska signaler utan även till stor del erfarenhetsmässiga lärdommar.

 

Och till stora delar handlar det om att lära sig att om jag äter si och så stor mängd av en viss rätt, så mår jag bra och är ohungrig i ett antal timmar.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Undrar också över det här med mättnadskänslor. Jag har haft problem med det hela livet. EN av mina döttrar (13år) har tyvärr samma problem. Verkar inte ha den där känslan som andra människor har/får vid mättnad. Detta leder ju lätt till att man över-äter och övervikt på det. Dottern kan äta tills hon spyr ibland men blir bättre och bättre att lära sig att använda ögonmåttet så det inte blir för mycket mat. Precis samma för mig.

Jag måttar forfarande mat nu (ätit Lchf sedan jan). Försöker känna mer fysiskt, dra in magen lite och känna om den känns full.

Link to comment
Share on other sites

Undrar också över det här med mättnadskänslor. Jag har haft problem med det hela livet. EN av mina döttrar (13år) har tyvärr samma problem. Verkar inte ha den där känslan som andra människor har/får vid mättnad. Detta leder ju lätt till att man över-äter och övervikt på det. Dottern kan äta tills hon spyr ibland men blir bättre och bättre att lära sig att använda ögonmåttet så det inte blir för mycket mat. Precis samma för mig.

Jag måttar forfarande mat nu (ätit Lchf sedan jan). Försöker känna mer fysiskt, dra in magen lite och känna om den känns full.

Förstår lite att du har problem med det. Du försöker känna "hur full magen är", men det har ingenting med mättnad att göra. Mättnadskänslan sitter i hjärnan.

 

Många här på forumet säger "ät tills du är mätt", och detta kan vara väldigt missvisande. Många tror att mättnad handlar om hur full magsäcken är, vilket är fel.

 

Det tog mig i alla fall ett par månader innan jag vant mig vid den nya typen av mättnad efter jag började med ketogen kost. 

 

Att äta långsamt är det bästa sättet. Drick till maten. Ät med både kniv och gaffel och lägg ned besticken då och då. Ta mindre bitar och njut av maten. Ät gärna tillsammans med andra och försök va den som är klar sist. 20 minuter kan vara en "bra tid" att sikta på.

Så fort huvudet känner sig tillfredställd så är man mätt. lyssna inte på magen :)

Det är mina tips ;)

 

Mvh, 

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Förstår lite att du har problem med det. Du försöker känna "hur full magen är", men det har ingenting med mättnad att göra. Mättnadskänslan sitter i hjärnan.

 

Många här på forumet säger "ät tills du är mätt", och detta kan vara väldigt missvisande. Många tror att mättnad handlar om hur full magsäcken är, vilket är fel.

 

Det tog mig i alla fall ett par månader innan jag vant mig vid den nya typen av mättnad efter jag började med ketogen kost. 

 

Att äta långsamt är det bästa sättet. Drick till maten. Ät med både kniv och gaffel och lägg ned besticken då och då. Ta mindre bitar och njut av maten. Ät gärna tillsammans med andra och försök va den som är klar sist. 20 minuter kan vara en "bra tid" att sikta på.

Så fort huvudet känner sig tillfredställd så är man mätt. lyssna inte på magen :)

Det är mina tips ;)

 

Mvh, 

Tack för tipsen. Funkar tyvärr ej på mig och dottern:(

I mitt huvud skriker det mer, mer ,mer.

Därför försöker jag känna mer "fysiskt" och tala om för min hjärna att nu räcker det!

 

Förlåt "Råttan" om jag snor din tråd lite

Link to comment
Share on other sites

Tack för tipsen. Funkar tyvärr ej på mig och dottern:(

I mitt huvud skriker det mer, mer ,mer.

Därför försöker jag känna mer "fysiskt" och tala om för min hjärna att nu räcker det!

 

Förlåt "Råttan" om jag snor din tråd lite

 

Om jag överäter så tar det 3-4 dagar innan de äkta mättnadskänslorna har kommit tillbaka. Nu vet jag inte hur ofta du råkar överäta, men gör du det ofta så kanske du aldrig känner dem av den anledningen. 

Förstår i så fall om du måttar portionsmängderna, hoppas att mättnadskänslan kommer till dig snart.

Link to comment
Share on other sites

Om jag överäter så tar det 3-4 dagar innan de äkta mättnadskänslorna har kommit tillbaka. Nu vet jag inte hur ofta du råkar överäta, men gör du det ofta så kanske du aldrig känner dem av den anledningen. 

Förstår i så fall om du måttar portionsmängderna, hoppas att mättnadskänslan kommer till dig snart.

Tack. Hoppas på mättnadskänslor jag med. Väldigt väldigt få gånger jag haft mättnadskänslor. Vill alltid äta mer, nu på lchf, men även innan kostomläggningen. Det är som om det inte finns något stopp förens det är för sent då illamåendet kommer. Nej överäter i princip aldrig, en (1)gång sedan januari då jag en dag trilla ner i sockeravgrundet.

Men däremot har jag börjat kunna skilja bättre på vad som är hunger eller bara "sug" sedan jag börjat äta lchf:)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Tack Zepp :)

 

Funderar hur länge det ska ta, innan mättnadssignalen börjar visa sig. Fast det är väl individuellt.

Min kropp skriker inte efter mer mat på det viset, utan jag känner liksom ingenting. Nu är det två år sedan jag överåt och har ätit hyfsat lite kolhydrater, dock någon glass eller bulle ett par gånger i veckan. Och som sagt Hyfsat strikt LCHF sedan februari.

 

Alla säger just det, att ät tills du är mätt och ät fett så du blir mätt, men det går ju liksom inte för det blir kopiösa mängder. Svårt det där...

 

Nå jag gör som Zepp säger, fortsätter som jag gör :) och ser vad som händer :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag kommer ihåg när jag åt mig riktigt tvärmätt första gången på LCHF-mat. Det var nog typ en månad in och alla övergångsbesvären var över. Jag åt lunch vid 13-tiden, lax stekt i smör och så testade jag för första gången blomkålsmos med grädde i. Jag blev så tvärmätt på en ganska normal portion och kunde inte äta nåt förrän lunchen dagen efter. Ganska speciell känsla. Jag har nog aldrig varit så mätt. Kanske nån jul innan LCHF-tiden men då har man ju tryckt i sig massa godis och sånt så det blir inte den braiga känslan av att vara riktigt mätt på bara mat.

Kan ju tillägga att sedan dess har jag sällan varit i sånt tillstånd.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Det kommer aldrig komma någon jättetydlig signal som mitt i en måltid bara kliver fram och säger.. inte en tugga till.. utan det är något man lär sig erfarenhetsmässigt!

 

Och som sagt vad.. oftast är det misstag man lär sig lättast och snabbast på.. kräkmätt/paltkoma eller vrålhungrig långt före planerad nästa måltid är inte så trevligt.

 

En fördel/nackdel med LCHF är att man sällan blir sådär vrålhungrig, jag kan lätt gå en hel dag om jag har annat att tänka på utan mat, det jag då känner är mest att jag blir lite låg, lätt yrslig och lite illamående!

 

Såå.. det är lika bra att ha någon form av planering.. jag satsar främst på två måltider om dagen.. ser till att ha mat hemma för detta.. vart det lite klent någon gång kan man ta någon ostbit till kvällsteet!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Visst har jag ätit mej övermätt även på LCHF. Antingen har det varit på restaurang och maten har varit riktigt god så man har kört tom tallrik (tar jag för mej själv är jag noga med att hellre ta för lite och fylla på). Eller så smörgåsbord... jag tror att det är blandningen... förut undvek jag julbord allt vad jag kunde för jag åt mej sjuk hur jag än gjorde. Numera tycker jag det funkar men det är lätt att överäta ochjag tror att jag inte mår bra av att blanda förton rätter på samma gång

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Svår fråga. Visst kan man bestämma sig för att äta 1 tallrik (och bara 1) full med något, frukost, lunch, middag, kvällsmat, och på så vis rationellt sett begränsa matintaget till en nivå som kroppen klarar sig på (och visst kan en större kropp behöva mer än en mindre kropp), och därmed slippa oron över att man inte äter tillräckligt. Problemet är ju (kan vara) att man ska må bra också. Är man superdupervrålutsvulten så mår man inte bra. Men ett par tips som kommer upp då och då är att vänta, längre än vanligt, med att äta, känna in hungern och riktigt "uppleva den" - före man äter (i en icke-panikartad situation, d.v.s. man vet att det finns mat lättillgänglig) och skilja på sug, hunger, och ätande bara för sakens skull. Andra klassiker är att äta riktigt långsamt och dricka vatten, ett stort glas före maten, och mer medans man äter. Å andra sidan är det ju ingen hit att bli mätt på bara vatten heller, den mättnaden varar inte på samma sätt. Jag tror inte att det är kört, men kanske kan det ta ett tag innan kroppen känner sig trygg igen i signalerna. Mina mättnadssignaler funkar helt ok på en fet LCHF-kost, men äter jag något sött så upphör de att existera helt, då finns det ingen botten. Kanske föra dagbok över mat och mående och prova olika sorters mat (cykla) och se om något funkar bättre?

Du är inte ensam om problemet.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Tack för era svar :)

 

Jag mår ju bra på det sätt jag äter och som sagt så utgår jag från hungern för att hitta rätt mängder. När det kurrar i magen, inte vrålhungrig, men den talar om att nu är det dags för käk. Jag tänker att det är lagom om det tar ca 5-6 timmar efter att jag ätit föregående mål. Har hållit på expirementerat lite med mängden fett och i övrigt vad jag äter, så jag har ungefärliga mängder och märker ju att tar det bara 4 timmar och magen börjar prata, så har jag ätit för lite.

I bland är det knöligt att äta tre gånger om dagen för jag är inte hungrig helt enkelt, men de dagar jag bara ätit två mål så är hela jag onöjd och "suget" kommer.

 

Hungerkänslan försvinner ju när jag äter, så jag är väl mätt då ;) Nå det ger väl sig, får ha tålamod.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag har suttit och sitter även kvar delvis i samma "båt" som Råttan. Min lösning är att jag äter fasta bestämda tider och en viss bestämd mängd mat. Tidpunkterna tog jag fram genom att äta olika mängder mat olika tider och testa fram vad som höll mig ohungrig precis till nästa måltid.

 

Alltså, jag äter inte när jag blir hungrig, utan äter för att slippa bli hungrig.

 

Hunger i mitt fall ledde nämligen ofta till hetsätning och därför vill jag slippa hungret numera. Med min metod blir jag sällan hungrig. Mina fasta måltider gör att jag hinner äta i regel innan jag blir hungrig. Jag äter två gånger om dagen och använder periodisk fasta för att lära mig hantera mättnadssignaler. Trots mina 2½-år med LCHF fungerar de fortfarande dåligt, men jag märker en viss förbättring varje dag som går. Fasta tider och fasta mängder har varit min räddare i nöden.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag har suttit och sitter även kvar delvis i samma "båt" som Råttan. Min lösning är att jag äter fasta bestämda tider och en viss bestämd mängd mat. Tidpunkterna tog jag fram genom att äta olika mängder mat olika tider och testa fram vad som höll mig ohungrig precis till nästa måltid.

 

Alltså, jag äter inte när jag blir hungrig, utan äter för att slippa bli hungrig.

 

Hunger i mitt fall ledde nämligen ofta till hetsätning och därför vill jag slippa hungret numera. Med min metod blir jag sällan hungrig. Mina fasta måltider gör att jag hinner äta i regel innan jag blir hungrig. Jag äter två gånger om dagen och använder periodisk fasta för att lära mig hantera mättnadssignaler. Trots mina 2½-år med LCHF fungerar de fortfarande dåligt, men jag märker en viss förbättring varje dag som går. Fasta tider och fasta mängder har varit min räddare i nöden.

 

Intressant :)

 

Hur mycket äter du per gång och vad ungefär?

 

Jag håller ju på provar mig fram också, funderar om jag skulle klara mig med att äta två gånger om dagen, att lämna frukosten eftersom jag ofta har svårt att få den i mig när jag dricker en mugg kaffe med äggmjölk när jag stiger upp. Har svårt att hitta någon balans i det där och vågar inte riktigt äta bara två gånger, eftersom jag har "galna" ätstörningar kvar i bakhuvudet, typ ät så lite du kan så går du ner mer i vikt ovs. Jag vet ju att det inte är så, men är rädd att det slår slint igen.

Link to comment
Share on other sites

Jag äter uteslutande LCHF-mat och bara sådant som jag tycker om. Dvs inte något som bara rekommenderas. Sådant bryr jag mig inte om. Jag börjar dagen ofta med en tung morgonmat i engelsk stil. Mängden blir så pass mycket att jag klarar mig till kvällen. Syftet med det är att erhålla energi. Jag gjorde sm dig också en gång i tiden, dvs. började dagen med kaffe. För mig ledde det till matmissbruk och onormalt sug framåt kvällen. Därför har jag gjort helt om.

Link to comment
Share on other sites

Ok :)

 

Jag dricker kaffe med det samma när jag stiger upp vid 6-7 tiden, sedan äter jag en äggröra med diverse i vid 11 tiden. För ett tag sedan åt jag äggröran vid 8 tiden, lunch vid 13 tiden och middag vid 19 tiden. Nu blir allt förskjutet liksom

Link to comment
Share on other sites

Min kropp skriker inte efter mer mat på det viset, utan jag känner liksom ingenting. Nu är det två år sedan jag överåt och har ätit hyfsat lite kolhydrater, dock någon glass eller bulle ett par gånger i veckan. Och som sagt Hyfsat strikt LCHF sedan februari.

 

Hmm...petimäter...kanske...men med "hyfsat strikt LCHF" menar du inte det du skrev i föregående meningen väl? Glass/bulle ett par gånger i veckan är inget jag skulle rekommendera i synnerhet om man har problem med mättnadssignalerna från lågkolhydratkosthållningen.

 

 

Alla säger just det, att ät tills du är mätt och ät fett så du blir mätt, men det går ju liksom inte för det blir kopiösa mängder. Svårt det där...

 

Har man en förhållandevis liten förbränning/ämnesomsättning så kan det ibland ställa till det med lågkolhydratkost eftersom mängden man äter blir så liten. Uttryckt annorlunda, är man lite äldre, kvinna, liten och småväxt, inte tränar...så kan man ha en knepigare situation än någon som representerar motsatsen (läs: exempelvis jag).

 

Nå jag gör som Zepp säger, fortsätter som jag gör :) och ser vad som händer :)

Gör så och uppdatera hur det går framöver.

 

Tillägg: Dina diaréer fick mig att fundera på om din kropp inte kan hantera mängden fett du stoppar i dig. Underförstått skulle det, i bästa fall, kunna antyda en begränsad ketoadaption vilket är ännu en anledning att se över att du verkligen äter Strikt med stort S.

 

Något annat att möjligtvis experimentera med skulle kunna vara att se över proteinintaget. Ja, det finns en risk att för mycket protein påverkar ketoadaption pga s.k. glukoneogenes men det har å andra sidan mättande potential också så en balansgång där kan vara värd att ge sig på om inget annat funkar.

 

Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Hmm...petimäter...kanske...men med "hyfsat strikt LCHF" menar du inte det du skrev i föregående meningen väl? Glass/bulle ett par gånger i veckan är inget jag skulle rekommendera i synnerhet om man har problem med mättnadssignalerna från lågkolhydratkosthållningen.

 

 

Har man en förhållandevis liten förbränning/ämnesomsättning så kan det ibland ställa till det med lågkolhydratkost eftersom mängden man äter blir så liten. Uttryckt annorlunda, är man lite äldre, kvinna, liten och småväxt, inte tränar...så kan man ha en knepigare situation än någon som representerar motsatsen (läs: exempelvis jag).

 

Gör så och uppdatera hur det går framöver.

 

Tillägg: Dina diaréer fick mig att fundera på om din kropp inte kan hantera mängden fett du stoppar i dig. Underförstått skulle det, i bästa fall, kunna antyda en begränsad ketoadaption vilket är ännu en anledning att se över att du verkligen äter Strikt med stort S.

 

Något annat att möjligtvis experimentera med skulle kunna vara att se över proteinintaget. Ja, det finns en risk att för mycket protein påverkar ketoadaption pga s.k. glukoneogenes men det har å andra sidan mättande potential också så en balansgång där kan vara värd att ge sig på om inget annat funkar.

 

Lycka till!

 

Tack för dina synpunkter :)

 

Med hyfsat strikt LCHF från februari månad menar jag att jag äter protein och fett och äter ganska mycket ovanjordsgrönsaker, liten mängd rotfrukter i form av morot och rödbeta, nötter och frön i bland, liksom bär någon gång. Enda mejeri jag äter är ost. Det var jag som skrev otydligt med det om sötsaker, men det var tidigare från hösten -12 till februari -14.

 

Jag kan nog äta ganska mycket fett och håller på luskar ut var den gränsen går innan magen får spel.

Jag räknar ju inte normalt på vad jag äter, men gjorde det ett par dagar och låg då bra jämfört vad det rekommenderas. Kh låg strax under 20g minns jag. Något högt protein, som du skriver hade jag faktiskt, så jag har försökt att minska det lite. Det jag kollade någon dag så låg jag runt 65-70g protein om dagen. Jag väger nog idag runt 110 kg (vägt 130 som mest 2009), är kvinna på 44 år.

Link to comment
Share on other sites

Jag känner så väl igen det där med bristande mättnadskänslor och troligen är det också på grund av detta som jag har gått upp nästan 10 kg sedan jag började med LCHF för snart 3 år sedan. Det jag har fått tips om är att bättre planera måltiderna, att skriva upp innan jag äter vad jag tänkt äta och sedan inte äta mer än det. Jag måste mentalt lära mig vad som är tillräckligt, att nöja mig med att bli "ohungrig".
En sak som jag dock upptäckt är att om jag inte äter något till frukost utan bara tar en äggmjölkslatte så får jag bättre mättnadskänsla när det sedan är dags för lunch. Min utmaning brukar mest bli kvällsmaten. Ofta kan jag gå länge utan att vara hungrig men om jag sedan börjar äta så öppnar sig en avgrund och jag skulle kunna äta hur mycket som helst. Eftersom jag äter mycket fort kan jag lätt få i mig två portioner medan övriga familjemedlemmar sitter med sin första.
För egen del har jag märkt att jag gärna vill äta tills jag blir proppmätt som en form av stresshantering. Så det jag ska jobba med är att försöka acceptera att jag inte måste bli mätt under tiden som jag äter utan lära mig att mättnaden kommer långt senare, eller acceptera att jag egentligen inte är hungrig längre.

Lite avundsjuk blir jag på övriga familjemedlemmar som ibland inte äter upp på tallriken med kommentaren - vad mätt jag är. De har heller inga problem med vikten....

Link to comment
Share on other sites

Prova med att dricka ordentligt en stund före maten. Det kanske kan hjälpa till lite för mättnadskänslan? Och försök även att jobba på att inte äta så fort. Lägg ner kniv och gaffel mellan tuggorna och tugga ordentligt. Jag har också en tendens att glufsa i mej som en hund

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Från det att jag börjar äta, så försvinner hungerkänslan i magen, men sedan händer liksom ingenting. Jag äter också väldigt fort, så måste lära mig att sluta äta i samma tempo som jycken min ;) Jag äter min portion jag lagt upp thats it, men vågar inte äta mer bara för att se om jag skulle känna mig mätt.

Link to comment
Share on other sites

Det tar minst en halv timme.. för en del en hel timme innan man känner av stigande energinivåer i blodet.. och man inte ens vill fundera på mer mat.

 

Det är då aversionsystemet drar i handbromsen.

 

Samma system kan vid för mycket mat göra att du mår lite illa en stund.. det är de signalerna du skall lära dig känna igen.

 

Och det är som sagts tidigare.. man vill må bra efter en måltid.. och inte bli vrålhungrig alldeles för tidigt.. det handlar om en erfarenhetsmässig lärdom.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...