Ska jag aldrig få "nåt gott"....

[Rulicia]

Jag äter en liberal lchf (=kan äta lite potatis eller ris ibland, och vill att det ska vara ok för mig) och har landat på 68 kg, vilket är bra till min längd.
Mitt största problem är att jag är svårt sockerberoende. Jag har alltid stoppat i mig vitt bröd, vita kolhydrater, chips och smågodis. Dessa saker har jag ju valt bort nu, och lyckas "i stort sett" med det med ett eller annat snedsteg.
Efter ett par år på lchf så får jag hjärtklappning av snabba kolhydrater och godis, vilket är "bra" för det är ju obehagligt, och det hjälper mig lite att stå emot.

Så har jag läst det här om t.ex rött vin att det ska vara okej, samt det här tänket att levern kan inte skilja på socker och alkohol. Så då är det bättre att ta ett glas vin än att dra i sig en påse godis.
Jag tycker om vin också, men tyvärr ofta när jag tar 1-2 glas, så får jag massor med arga röda prickar. Vet att man kan få det pga överkänslighet mot alkohol.
Detta är så tråkigt för det känns som min kropp skriker åt mig att den vill inte ha snabba kolhydrater, inte godis, inte alkohol. Vad finns det kvar ? :-(

Hela mitt liv har ju gått ut på att jag ska få "nåt gott".

Maten är ju god, det är inget problem.
Jag är inte så mycket för nötter, och har valt bort korv, pålägg etc för att undvika sammansatta livsmedel med diverse mer eller mindre nyttiga igredienser. Jag tror väldigt mycket på lchf samt att äta ren mat.

Men de är en inre stid hela tiden att jag vill ha "nåt mer". Jag klarar inte av att gå helt strikt, är väl liksom inte tillräckligt mentalt stark på nåt sätt. Många säger att på strikt lchf så tystnar sötsuget, jag har aldrig klarat att äta strikt tillräckligt länge. Någon vecka räcker inte, och det är väl så långt jag klarar att äta riktigt strikt innan jag tänker "äsch det gör väl inget om jag äter lite potatis".
Samt jag skulle vilja kunna äta lite sånt ibland, då jag egentligen inte tror att det skulle göra nåt. Jag vill egentligen inte bli strikt. Men antar att detta potentiellt bidrar till att jag har kvar mitt sug efter gott.

Känner att jag fastnat i en cirkel där jag aldrig blir av med mitt sug, men samtidigt inte klarar att gå hela vägen.
Hälsomässigt så mår jag bra nu, men det är jobbigt att den här rösten aldrig blir tyst, den som gärna vill "ha nåt".
Jag skulle nog kunna vara nöjd med att det här "något" är lite rött vin, om det inte vore för utslagen, som ju är kroppen som ropar nej. Det hjälper inte med antihistamin heller.
Tack om ni orkade läsa min långa gnällpost :-) Hoppas kanske bara på lite tröst eller liknande erfarenheter som kan stödja.

 

[Zepp]

Summan av lasterna är konstant.. det handlar mer om att skifta focus på vad unnandet är för något!

[Johanna07]

Kanske helt OT, men har du provat ekologiskt rödvin? Jag får utslag av vissa viner ibland och ekologiska viner verkar funka bättre för mig.

[Syster]

Jag kan känna igen mig lite i det du skriver Rulicia..."ska jag aldrig få nåt gott", men för mig är det omvänt, jag har inget sötsug kvar efter 7 år på LCHF, och det är väldigt lite jag är sugen på.

Sen har jag en del åkommor som jag får anpassa mig efter, och ska jag äta/eller inte äta rättare sagt, så ska jag utesluta...

 

Mejerier

Ägg

Järnrika produkter

Fläskkött

Ost

Vissa grönsaker

Nötter, frön och mandlar...säkert en del annat också som jag inte kommer på just nu...

 

Så med en LCHF-kost blir det väldigt lite att välja på...Hmm, så tidvis blir jag så less på mat och fundera ut vad jag ska eller inte ska äta så jag tappar helt intresset för mat och önskar att det bara fanns ett "piller" som ger en allt man behöver.

 

Men jag kan sakna att verkligen vara sugen på något och den omedelbara (men övergående) tillfredsställelsen av att få äta det man verkligen vill ha.

 

Lite OT kanske och till föga hjälp för dig, men jag fick skriva av mig lite och gnälla jag också

[Sigurdur]

Jag vet också flera som fått prickar av vissa viner men inte av andra. Tillsatser, pesticider? Prova en annan sort, gärna ekologisk.

 

 

För övrigt vet jag precis vad du menar. Det finns så mycket "gott" att äta, och i livet överhuvudtaget, men JAG VILL KNARKA! Jag vill ha mitt socker, mina chips, min kick, min ångestdämpare. Ge f-n i mitt knark, liksom. Pappa bad mamma sluta röka, och då svarade hon argt: Det är ju det enda roliga jag har! Och tro mig, den har kvinnan har mycket roligt i sitt liv, men det är ju hennes knark!  Varning för att hota någons knark... Och nu har jag ju knarkat lite idag, jag kan lika gärna knarka resten av dagen/veckan.....

Låter det bekant? Våra hjärnor är knäppa, men medvetenheten kan lindra besvären (lite).

Unna dig lycka och god mat varje dag, för att mota bort sug-skapande ångest så gott det går.

[Zepp]

Eh.. handlar rätt mycket om Dopamin.. "feel good hormonet"!

 

En liten bieffekt av LCHF är att man kan bli låg när man inte får sina dopaminkickar!

 

Rekomenderad läsning;

 

"Övervikten sitter i hjärnans belöningssystem där de osynliga krafterna som styr dina matvanor finns. Om man lär sig samarbeta med sin hjärna kommer kroppen inte att protestera när man byter vanor. Då bantar man med hjärnan istället för att köra huvudet i väggen."

 

http://www.bokus.com/bok/9789127134577/hjarnkoll-pa-vikten/

[stroker49]

Prova med att köpa bättre/dyrare rödtjut. Min mor tål inte enklare vin men har inga problem med bra vin. Gå upp till över 180kr/flaska och prova lite olika för att se om det hjälper. Vitt vin brukar också tålas bättre av många. Vitt vin som är lite billigare är ju odrickbart i vilket fall så det kanske löser sig automatiskt. Men jag har hittat ett billigt vitt vin som är drickbart (trots att det inte är Italienskt!). Villa Garros för 89:-/flaska.

 

Rött vin med lite goda ostar, det är en diet jag kan leva med!

(favoriter, Gorgonzola, Parmesan, Brie men även utanför Italien finns det enstaka exempel, Västerbotten, Jämtländsk lagrad getost, Roquefort.....)

[Lua]

Triggas du av frukt och bär? Det skulle ju annars kunna vara en guldkant att lura sig med, tänker jag Jag äter frukt som godis, kanske 2 gånger i månaden och det funkar jättebra för mig. Igår t.ex. stekte jag små, svenska, ekologiska äpplen i ugn och det var skitgott Jag känner tydligt igen det du beskriver för övrigt!

[Zepp]

När det gäller vin.. och en normal konsumtion utan överdrifter så är det främst två problem!

 

Histamin och svavel!

 

Ju billigare vin ju sämre som regel.

 

Histaminet blir man av med genom dubbeljäsning och svavlet tillsätts ofta till billiga sorter.

[Rulicia]

Tack, vad många bra svar!

Jag dricker oftast ekologiskt vin, men gärna billigare sorter. Jag hade tänkt bort vitt vin, eftersom det kanske innehåller socker. Kanske om man väljer ett riktigt torrt vitt? Har ockå fått för mig att rött är mer allergiframkallande.

Jag kan också känna att det blir "lite lite" att välja på, om man verkligen ska ta bort allt som är dåligt för en. Även om det jag äter alltid är gott. Det där pillret önskar jag också fanns ibland, så man slapp grubbla så mycket på ätandet.

Ang. knark. ja precis så är det. Hjärnan i sitt beroende vill få mig att känna att "jag får ju aaldrig nåt gott"" Men i verkligheten äter jag mig mätt varje dag på bra mat som är jättegod och nyttig. Det finns ju inget problem, det är ett konstgjort problem! Varje gång jag blir "sugen på nåt" så tänker jag "kokt ägg, kokt ägg, kokt ägg..." Och det vill jag absolut inte ha då. Alltså är jag _inte hungrig_ och behöver inte ha nåt. Men inte håller hjärnan klaffen för det.

Jag vet faktiskt inte om jag triggas av frukt, har aldrig varit mycket för det. Men det är ju sött, fast inte likt smågodis. Det vore ju jättebra om jag kunde äta det, och lära hjärnan att det är "godis". Sedan är ju frukt inte jättebra heller, men säkert bättre än smågodis.

Sammanfattningsvis - jag önskar jag kunde äta en liberal lchf, och slippa ha sötsug. En omöjlig kombination för just mig, kanske.
Jag vill ändå aldrig gå tillbaka till min tidigare livsstil med ett helt okontrollerat ätande. Så jag kanske får ha den här brottningsmatchen i huvudet, och vänja mig vid den. Jag vill ändå inte ge mig!

Tack igen för många bra tankar!

[Kjell Granelli]

Detta vita vin påstods på ett systembolag i Västmanland vara det i sortimentet med minst socker: gott och prisvärt är det också http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?varuNr=6367

[Rulicia]

Tack för alla fina vintips! De antecknas :-)

[Annika Rane]

Detta vita vin påstods på ett systembolag i Västmanland vara det i sortimentet med minst socker: gott och prisvärt är det också http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?varuNr=6367

 

Det ovan har en sockerhalt på 5 gram/liter. Det finns flera vita viner med sockerhalt under 3 gram/liter, t ex nr 2028 Running Duck. Ekologiskt odlat och etiskt märkt. Och prisvärt

[Tiny Tom]

Till att börja med så vill jag påtala att det är riktigt synd om mig (med). Jag har haft lunginflammation i en dryg vecka och äter antibiotika. Fast det är egentligen inte det jag ska sitta här och bedriva självömkan om nu...fast jag inbillar mig att det kan bli en någorlunda övergång till vad du skriver om. Till saken.

 

Under den här tiden så har jag inte tränat alls. Tja, frånsett några tvåtimmars extremt lugna promenader (aktiv vila...sömngående) för att inte tappa förståndet. Det har tvingat mig att dra ned på kolhydratintaget, för kolhydrater äter jag främst i relation till det behov som min träning skapar och inte annars. Något jag noterat är att jag inte ens varit sugen på kolhydrater ändå så för min del har det inte varit särskilt svårt. Det jag däremot insett är att då har ju behovet av mer strikt ersättningsföda uppstått igen så istället för Snickers har det ex. blivit choklad med hög kakaohalt. Jäklar vad gott det var! Nackdelen med att äta för att driva kroppen som en maskin är just att man (jag) ibland glömmer bort alla orsaker till varför man äter. Även om jag inte direkt klagat över att jag goffat i mig Snickers och liknande somliga träningsdagar så måste jag ändå erkänna att mörk choklad faktiskt är godare och, känner jag, bättre. En trevlig återbekantskap helt enkelt!

 

För att spola fram lite så vill jag adressera den här aspekten du för på tal:

 

Jag är inte så mycket för nötter, och har valt bort korv, pålägg etc för att undvika sammansatta livsmedel med diverse mer eller mindre nyttiga igredienser. Jag tror väldigt mycket på lchf samt att äta ren mat.

 

Jag kan förstå din tro och t.o.m. dela den utan att för den sakens skull följa den. Däremot är min erfarenhet att när mat och kostintag blir för mycket av tro så är det inte så bra. Jag köper att det i regel alltid är bättre att äta så obehandlat, oprocessat som bara går. Högkvalitativa råvaror, ekologiskt, närproducerat etc är inte heller dumt. Paleomodellen är en bra grund i allmänhet.

 

MEN, ibland är inte världen och allt vi gör perfekt. Tvärtom skulle jag hävda att man bör sträva efter att få till 80% av det man finner värt att bry sig om så brukar det ofta räcka förvånansvärt bra. Det finns ju också det där med att 20% av det viktigaste leder till 80% av resultaten etc etc. Men det här är ingen teaser på en kommande managementbok...så jag ska försöka hålla mig till ämnet. Min poäng är således att OM det är så att det du försakar från kategorin "inte ren mat" faktiskt skulle underlätta för dig att följa den här kosthållningen livet ut så vad är egentligen viktigast? Funkar det att äta saker som korv, salami (eller vad det nu var du definierade som LCHF-haram) så var inte för hård mot dig själv. Alla långa processer blir framgångsrika först när de lyckas fullföljas därför är bland det viktigaste att förstå vad gäller framgång inom längre sammanhang just att beakta detta direkt. Uttryckt annorlunda, Tre månader stenhård träning som bränner ut en är bortkastad ty träning tarvar i regel år eller liv av genomförande för att verkligen komma till sin rätt. Därför är det bättre att träna lagom/tillräckligt hårt över tid. Det här gör i regel också att man gör det som krävs, träningen blir roligare, man klarar av att hålla liv i det etc etc...och resultaten kommer. Win-win-win.

 

Detsamma gäller mat. Om LCHF-striktheten är för hård och en lite mer upplättad syn på det funkar bättre - i det långa loppet - så tveka inte. Det är den långa processen som är av vikt. Inte att göra rätt/perfekt/enligt läran och den heliga skriften i några månader, något år eller t.o.m. ett par år följt av att man ger upp.

 

För egen del så nyttjar jag hemska lightprodukter och då främst (endast, vad jag kommer på i varje fall) Fun Light eller liknande i vatten, kvarg, yoghurt etc. Det är inte idealt (och frågan är ju alltjämt hur allvarligt det är i det långa loppet och med små mängder) och normalt inte LCHF-halal. Men jag ser det ur det långa perspektivet och det perspektivet utgår från att jag kommer lyckas och det utan att det ens upplevs som en ansträngning. Nu upplever jag att jag äter extremt liberalt, vilket väl framgår av det jag skrivit här redan, men det kan jag och måste jag göra för att jag tränar som jag gör. (Börja träna gott folk så får ni bättre marginaler!)

 

Nu är jag inte säker på att det du försakar räcker för att mota bort upplevelsen av att du vill ha "nåt mer" men det kan vara något att betänka i varje fall.

 

Det du skriver här...

 

Samt jag skulle vilja kunna äta lite sånt ibland, då jag egentligen inte tror att det skulle göra nåt. Jag vill egentligen inte bli strikt. Men antar att detta potentiellt bidrar till att jag har kvar mitt sug efter gott.

 

...i kombination med det här...

 

Känner att jag fastnat i en cirkel där jag aldrig blir av med mitt sug, men samtidigt inte klarar att gå hela vägen.

Hälsomässigt så mår jag bra nu, men det är jobbigt att den här rösten aldrig blir tyst, den som gärna vill "ha nåt".

 

...gör att...

 

Jag skulle nog kunna vara nöjd med att det här "något" är lite rött vin, om det inte vore för utslagen, som ju är kroppen som ropar nej. Det hjälper inte med antihistamin heller.

 

...jag håller tummarna att lite mindre rigid hållning, eventuellt i kombination med att du får till vindrickandet kontra utslag faktiskt bör betraktas som en bra väg att gå för dig och något som faktiskt kan fås att fungera.

 

Tänk på att vara snäll mot dig själv och inte kräva mer än de resultat du söker faktiskt kräver. Tillräckligt bra är bra nog.

 

Tack om ni orkade läsa min långa gnällpost :-) Hoppas kanske bara på lite tröst eller liknande erfarenheter som kan stödja.

Med tanke på att jag tog mig friheten att gnälla för egen räkning också så vem är jag att peka finger! Den som är utan skuld kastar första stenen...eller billiga vinflaskan.

 

Lycka till!

[stoscha]

Tack, vad många bra svar!

Jag dricker oftast ekologiskt vin, men gärna billigare sorter. Jag hade tänkt bort vitt vin, eftersom det kanske innehåller socker. Kanske om man väljer ett riktigt torrt vitt? Har ockå fått för mig att rött är mer allergiframkallande.

 

Jag kan också känna att det blir "lite lite" att välja på, om man verkligen ska ta bort allt som är dåligt för en. Även om det jag äter alltid är gott. Det där pillret önskar jag också fanns ibland, så man slapp grubbla så mycket på ätandet.

 

Ang. knark. ja precis så är det. Hjärnan i sitt beroende vill få mig att känna att "jag får ju aaldrig nåt gott"" Men i verkligheten äter jag mig mätt varje dag på bra mat som är jättegod och nyttig. Det finns ju inget problem, det är ett konstgjort problem! Varje gång jag blir "sugen på nåt" så tänker jag "kokt ägg, kokt ägg, kokt ägg..." Och det vill jag absolut inte ha då. Alltså är jag _inte hungrig_ och behöver inte ha nåt. Men inte håller hjärnan klaffen för det.

 

Jag vet faktiskt inte om jag triggas av frukt, har aldrig varit mycket för det. Men det är ju sött, fast inte likt smågodis. Det vore ju jättebra om jag kunde äta det, och lära hjärnan att det är "godis". Sedan är ju frukt inte jättebra heller, men säkert bättre än smågodis.

 

Sammanfattningsvis - jag önskar jag kunde äta en liberal lchf, och slippa ha sötsug. En omöjlig kombination för just mig, kanske.

Jag vill ändå aldrig gå tillbaka till min tidigare livsstil med ett helt okontrollerat ätande. Så jag kanske får ha den här brottningsmatchen i huvudet, och vänja mig vid den. Jag vill ändå inte ge mig!

Tack igen för många bra tankar!

Jag är inte mycket för frukt men kan unna mej några medjooldadlar med mogen grönmögelost eller ett färskt fikon med parmesanskivor eller nån annan smakrik ost. Det är mycket mindre sött än godis men ändå lite godislikt.

Titta på systembolaget.se. Där kan du se hur mycket socker det är i vinerna. Jag har varit tvungen att byta bort några favoritviner, men vi har hittat både rött vitt och rose utan socker. Det som inte finns alls är bubbel till hyfsat pris så det löser vi genom att göra spritz i stället

[Rulicia]

Tiny Tom/ Oj, vad mycket jobb du lagt på din tänkvärda post! Jag ska verkligen fundera på allt det du skriver.
Det är så jag tänkt, att det är bättre att vara lite liberal, om det hjälper mig att fortsätta med denna livsstilen. Det är ändå jättestor skillnad mot förr, då jag åt snabba kolhydrater hela tiden från morgon till kväll.

När jag började läsa på om lchf och läsa innehållsförteckningar, (vilket jag aldrig gjorde förr) så sjönk det verkligen in vad en del av alla de där ingredienserna var för något. Jag fick jättesvårt för att äta sådan mat. Men kan verkligen sakna leverpastejen och salamin. (Vet att man antagligen kan göra egen leverpastej, men jag är på den nivån att jag är mäkta imponerad av att jag kan lägga smör och en köttbit i en stekpanna. Så, en bit kvar till hemlagad leverpastej)
Men som du säger... kanske man kan äta lite leverpastej ändå. Jag får grunna på detta.

Det du skriver får mig att tänka att jag har på något sätt inte hittat min rätta nivå. Jag har nog inte tänkt på det förut, på det sättet. Har bara tyckt att nu äter jag ju nyttigt och så ska det räcka. Känns något inte bra, då ska jag bli ännu nyttigare/mer strikt så ska det rätta till sig. Det är kanske inte riktigt är så enkelt.

Den där rösten som skriker i mig kanske försöker säga något jag borde lyssna på? Den kanske inte alls säger "jag vill ha massor med smågodiiiiiis" utan "jag vill ha lite leverpasteeeej!!!".

Whoa. Tänk om det verkligen är så.

Tack igen till alla för vänlighet och idéer! Det hjälper jättemycket att läsa om era tankar och funderingar.

 


 

[Annika Rane]

Det som inte finns alls är bubbel till hyfsat pris så det löser vi genom att göra spritz i stället

 

Stoscha, har du provat nr 7904 "Privat" (eko), nr 7889 "Boschendal", nr 7725 "Clotilde Davenne" eller nr 7776 "La Vida al Camp"? Samtliga med hyfsat pris och en sockerhalt under 3-4 gram/liter.

 

Kan väl tillägga att jag lagt ner en del tid på att dammsuga Systembolaget efter ekologiska viner med låg sockerhalt och hyfsat pris...

[stoscha]

Stoscha, har du provat nr 7904 "Privat" (eko), nr 7889 "Boschendal", nr 7725 "Clotilde Davenne" eller nr 7776 "La Vida al Camp"? Samtliga med hyfsat pris och en sockerhalt under 3-4 gram/liter.

 

Kan väl tillägga att jag lagt ner en del tid på att dammsuga Systembolaget efter ekologiska viner med låg sockerhalt och hyfsat pris...

Nej, ska kolla på dem. Ligger de på beställningssortimentet går de bort för det ids jag inte, men jag har saknat nåt som man kan ta till när detär extra festligt. Tack för tipset.

Det ÄR synd att det inte går att se sockerhalten när man är där. Har man siktat insej på nåt och det inte finns är det svårt att hitta alternativ. Visst personalen ställer gärna upp men det är inte alltid man har tid med det

[Annika Rane]

Nix, inget ur beställningssortimentet. Det orkar inte jag heller. "La Vida al Camp" är förresten också eko. Rekommenderar Systembolgets app, där har du sockerhalten och en massa annan fin information såsom exakt var i butiken den önskade flarran står

[Tiny Tom]

Tiny Tom/ Oj, vad mycket jobb du lagt på din tänkvärda post! Jag ska verkligen fundera på allt det du skriver.

 

Det tenderar bubbla ur mig oavsett men i synnerhet när jag har lunginflammation eller av någon annan anledning är "inkapaciterad" s.a.s. Hoppas det kommer till någon nytta!

 

Det är så jag tänkt, att det är bättre att vara lite liberal, om det hjälper mig att fortsätta med denna livsstilen. Det är ändå jättestor skillnad mot förr, då jag åt snabba kolhydrater hela tiden från morgon till kväll.

 

Låter bra. De flesta förändringar kan betraktas ur min Trappstegsmodel (med lite tur går den att finna beskriven här på forumet), dvs att man gradvis tar ett kliv upp när man är mogen för det.

 

När jag började läsa på om lchf och läsa innehållsförteckningar, (vilket jag aldrig gjorde förr) så sjönk det verkligen in vad en del av alla de där ingredienserna var för något. Jag fick jättesvårt för att äta sådan mat. Men kan verkligen sakna leverpastejen och salamin. (Vet att man antagligen kan göra egen leverpastej, men jag är på den nivån att jag är mäkta imponerad av att jag kan lägga smör och en köttbit i en stekpanna. Så, en bit kvar till hemlagad leverpastej)

Men som du säger... kanske man kan äta lite leverpastej ändå. Jag får grunna på detta.

 

Salami må innehålla ett och annat som man inte alltid har koll på men det är ju i regel ok ur kolhydratinnehållet. Leverpastej kan säkert också funka om du beaktar att inte bara innehåll per 100 g är att utgå ifrån utan även mängden man tar. Ponera att 100 g leverpastej innehåller 10 g kolhydrater. Äter du bara 50 g leverpastej så blir det ju bara 5 g kolhydrater etc.

 

Det du skriver får mig att tänka att jag har på något sätt inte hittat min rätta nivå. Jag har nog inte tänkt på det förut, på det sättet. Har bara tyckt att nu äter jag ju nyttigt och så ska det räcka. Känns något inte bra, då ska jag bli ännu nyttigare/mer strikt så ska det rätta till sig. Det är kanske inte riktigt är så enkelt.

 

Det kan ju faktiskt vara så också. Är det något jag skulle råda alla som börjar med lågkolhydratkost så är det att gradvis sträva mot att vara så strikt det bara går och sedan hålla det ett tag. Det är nämligen först då man vet hur det går och man kan på köpet få en och annan "omställning" smakmässigt, biokemiskt etc som (kanske) inte annars skulle inträffa. Mycket bättre/lättare att senare eventuellt öka kolhydratintaget dessutom då man redan varit väl inkörd på det strikta och detta i regel leder till bra koll.

 

Men bortom detta, får man det att funka bra med lite mer liberalt upplägg så varför inte köra på det? Det finns ju alltid medicinska aspekter och liknande där strikt ketogen kosthållning (ev. även i kombination med periodisk fast en period) kan ha sina poänger. Finns däremot inga medicinska problem så är det ju bara att sträva mot något man faktiskt kan få att funka med lätthet istället för att uppleva att det är mer jobbigt än nödvändigt...och det helst bör vara.

 

Det där med att hitta sin nivå kan vara mer mångfacetterat än man tror.

 

Jag hittade ju rätt snabbt "min nivå", dvs jag körde strikt de första åren och låg då i regel på max 30 g/dag. Sen vacklade jag in på 30-50 g/dag helt enkelt för att den där lilla extra mängden kolhydrater gjorde livet mycket enklare och kostintaget förvånansvärt mer varierad. Snabbspolat till nu då jag åtminstone träningsdagar äter mer eller mycket mer kolhydrater helt enkelt för att min träning kräver det. Alla de här tre nivåerna har varit behagliga och om något så är faktiskt nuvarande den som varit knepigast helt enkelt för att jag vant mig vid att inte behöva tänka så mycket på kolhydrater alls...

 

Jag utesluter inte att jag kommer experimentera med andra nivåer framöver också.

 

Den där rösten som skriker i mig kanske försöker säga något jag borde lyssna på? Den kanske inte alls säger "jag vill ha massor med smågodiiiiiis" utan "jag vill ha lite leverpasteeeej!!!".

Whoa. Tänk om det verkligen är så.

Tack igen till alla för vänlighet och idéer! Det hjälper jättemycket att läsa om era tankar och funderingar.

 

Ja, det kan absolut vara så. Sen finns ju alltid risken att den där risken kombineras med flera röster som inte är fullt så produktiva à la "mmm...det var gott med leverpastej...man kanske skulle ta lite till...och kanske bara lite smågodis". Men så ska det inte nödvändigtvis behöva gå.

 

Försök hursomhelst finna en balanserad nivå som funkar naturligt och som du kan hålla och känna dig tillfreds med. Just känslan av att man försakar något är inte bra eftersom den i regel bara kan hanteras med viljestyrka...och det är ingen bra utgångspunkt då det ofta brukar vara dömt att misslyckas. Kan du däremot hitta en balansnivå där du mår bättre och känner att du trots allt "får något gott" så är du definitivt på banan för gott.

 

Lycka till!