Sasch

Är sååå arg på dietister!!!

Recommended Posts

Hej kära LCHFare!

Min svärmor väger närmare 200 kg, har diabetes 2, har kol och har sköldkörtelnedsättning. Hon äter 21 olika mediciner varje dag. Hon äter mycket kolhydrater, frukt, godis, kakor, bullar, glass, fun light och pulversoppor och använder margarin.

Vi har pratat med henne att hon kan må bättre och gå ner i vikt om hon äter LCHF men hon tror ju på vad läkarna säger.

Nu i förra veckan kom det en dietist hem till henne och tittade i hennes kyl,frys och skafferi och hon sa att hon inte behövde ändra på så mycket???

Hur kan hon säga det och se hur hon ser ut och mår???

Jag började prata om hur sjukvården inte hängde med i forskningen beträffande kosten och hälsan. Berättade lite boken "Hotet mot din hjärna" men vet inte om hon lyssnar på det örat.

Men vad ska man göra?

Byta till rätt läkare eller kostrådgivare? Har någon varit med om något liknande och vad har ni gjort?

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var en konstig dietist. Godis, kakor, glass och bullar är ju knappast något som kan rekommenderas till en person som behöver gå ner i vikt oavsett vilken kosthållning man förespråkar.

 

Du skriver också att hon tror på vad läkarna säger. Vad säger dom då?

 

Sedan är det i och för sig konstigt också att din svärmor inte bryr sig mer om sin hälsa.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Sedan är det i och för sig konstigt också att din svärmor inte bryr sig mer om sin hälsa.

Det är ju precis det som etablissemanget (LSV, Coca-Cola, dietister, alla lobbyister etc.) brukar säga - allt är den enskilda individens fel och ansvar. De brukar säga: det är inte vårt fel - det är bara att bry sig mer om sin hälsa, exempelvis kan man springa mer och äta mindre.

 

MEN det är INTE så lätt.

 

Säkerligen skulle det gå lättare att hoppa över godis och kakor för sagda svärmor om hon åt LCHF. Önskan efter vitt mjöl och socker skulle då inte vara lika stark. Du måste förstå att alla har inte lika lätt att säga nej till sånt som inte är så nyttigt för kroppen - försök att förstå att det är som en drog. Självklart vet hon att vitt mjöl och socker inte är nyttigt men kan inte låta bli. Så blir det om hela kroppen är i obalans som den gärna blir om man matar den med lättmargarin, lättprodukter och en massa kolhydrater - allt enligt rådet från dietisten.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ring vårdcentralen och hota att anmäla dem för vanvård!
Socialstyrelsen har godkänt LCHF vid kraftig övervikt och diabetes typ 2!

 

Jag har läst någonstans (kan tyvärr inte ange någon källa men det borde gå att hitta om man googlar flitig :) ) att om patienten inte får behandling utifrån behov kan man anmäla för vanvård. Om din svärmor har ätit enligt råden och inte gått ner i vikt så finns det faktiskt alternativ så vården kan ge, t.ex. lchf kost!

 

Ni får rätta mig om jag har fel.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var en konstig dietist. Godis, kakor, glass och bullar är ju knappast något som kan rekommenderas till en person som behöver gå ner i vikt oavsett vilken kosthållning man förespråkar.

 

Du skriver också att hon tror på vad läkarna säger. Vad säger dom då?

 

 

Ja, det är det som är så konstigt :angry: . Läkarna säger att hon ska äta enligt tallriksmodellen :( .

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tycker verkligen inte att du ska bry dig om vad läkarna säger. Om de fortfarande är så pass korkade att de förordar den kolhydratsstinna tallriksmodellen för en person som både har diabetes 2 o hypotyreos så sluta lyssna på dem!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är ju precis det som etablissemanget (LSV, Coca-Cola, dietister, alla lobbyister etc.) brukar säga - allt är den enskilda individens fel och ansvar. De brukar säga: det är inte vårt fel - det är bara att bry sig mer om sin hälsa, exempelvis kan man springa mer och äta mindre.

 

MEN det är INTE så lätt.

 

Säkerligen skulle det gå lättare att hoppa över godis och kakor för sagda svärmor om hon åt LCHF. Önskan efter vitt mjöl och socker skulle då inte vara lika stark. Du måste förstå att alla har inte lika lätt att säga nej till sånt som inte är så nyttigt för kroppen - försök att förstå att det är som en drog. Självklart vet hon att vitt mjöl och socker inte är nyttigt men kan inte låta bli. Så blir det om hela kroppen är i obalans som den gärna blir om man matar den med lättmargarin, lättprodukter och en massa kolhydrater - allt enligt rådet från dietisten.

 

Nu har hon inte valt att äta LCHF heller. Jag kan förstå ditt resonemang så länge man är frisk och tycker att man mår bra men att välja att äta 21 olika läkemedel plus alla andra olägenheter nu när kunskap finns tillgänglig för alla genom Internet, det har jag svårt att förstå.

 

Det handlar ju inte bara om att det inte är så nyttigt, hela hennes hälsa har ju gått åt pipan.

 

Sedan tycker jag också att sjukvårdens kostråd är dåliga och att dom inte förklarar tillräckligt vad man kan göra för att komma ur situationen.

 

Det finns mycket mer dom skulle kunna göra för att både informera, stötta och hjälpa patienter som hamnat i hennes situation.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har börjat köra den elaka metoden. I vissa fall. Don efter person. Säg som det är. Ta bort all silkesskit och gulligull.

Äter en varelse så där så hamnar den varelsen på den vikten. Oavsett kön, sjukdom, eller art.

Är man obildad och okunnig så kan man inte avgöra vad som är goda råd eller ej. Inte heller vågar man säga emot "akademikern", för den vet nog bättre än lilla jag.

Om något inte har fungerat hittills, gör annorlunda.

Det låter som att det krävs en rejäl is-kalldusch i det här fallet.

 

Och om den där dietisten visar sig igen, ge det en fet sabla rump-spark och hälsa från mig.

 

Visa din svärmor den här tråden och kostdoktorns LCHF-tips. En före+efter-bild på tommytappar kan nog inspirera också.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kan någon förklara hur sådana dietister tänker egentligen?

 

"Ööööh, dööööh, jag är en ynklig skit som har fått lite makt över andra människor som är okunniga i vissa ämnen, hööhööhh, vad ska jag göra med den?

Döhöööh, jag vet! Jag använder den till att döda andra människor! Jag är förmer! Dööhööhöhhh".

 

Det var ett naturtroget porträtt en parodi av en medelmåttlig dietist i Sverige idag.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har full förståelse för att man kan bli arg på dietister... Det har jag egen erfarenhet av.  Men din svärmor behöver absolut bättre hjälp än så! Visst, byta till rätt läkare eller kostrådgivare kan säkert vara bra, förutsatt att du känner till någon som är "rätt". Och sen förstås lyckas övertala din svärmor att vilja byta, för det är ju inget du har rätt att bestämma heller.

 

Hur är din svärmor som person? Har hon ett litet "jävlaranamma" i sig, kanske det kan gå att utmana henne. "Reta" henne att gå med på att försöka i tre månader, stenhårt. Om hon inte går ner minst fem kilo (eller vad du vill dra till med), slutar du tjata i tid och evighet, eller något ditåt.

 

Eller är hon den försiktiga typen? En sådan som tror att hon kommer att gå under psykiskt om hon inte får den mat hon är van? Eller som verkligen tror att hon kommer att gå upp tio kilo till om hon börjar äta smör? Skulle hon kunna gå med på att försöka en månad eller tre utan tillsatt socker och mjöl? Nej, jag tror inte heller att det är tillräckligt. Men det skulle förmodligen ge tillräckligt positiva effekter för att få henne att lyssna vidare. Eller är hon så kraftigt sockerberoende att hon skulle få enorma abstinensbesvär av den omställningen?

 

Jag hoppas i varje fall att ni hittar ett sätt, att övertala henne att prova. För den kost hon äter idag, är ju direkt livsfarlig för henne.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om hon är mottaglig för kunskap så kunde du ge henne "Matrevolutionen" i julklapp eller födelsedagspresent. För min del förändrade den boken precis allt! Ibland funkar det bäst att ge en angelägen bok i present, fint inslagen. Istället för att sätta den under näsan på henne och skrika "läs"!!! Det beror ju såklart vilken människotyp hon är, förhoppningsvis är hon lite nyfiken på annat och vill vidga sina vyer.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om hon är mottaglig för kunskap så kunde du ge henne "Matrevolutionen" i julklapp eller födelsedagspresent. För min del förändrade den boken precis allt! Ibland funkar det bäst att ge en angelägen bok i present, fint inslagen. Istället för att sätta den under näsan på henne och skrika "läs"!!! Det beror ju såklart vilken människotyp hon är, förhoppningsvis är hon lite nyfiken på annat och vill vidga sina vyer.

Den gav vi till henne som påskpresent men hon orkar inte läsa säger hon men vi skulle kunna ge henne ljudboken vi har.

Hon är ganska envis och är fettskrämd och vill äta det hon vill ha, lyssnar inte på min sambo när han tar upp detta ämne.

Hon har även förlorat smaken så hon tycker inget är gott längre. Så det är ju inte så roligt med mat, speciellt inte att äta själv (hon är änka).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den gav vi till henne som påskpresent men hon orkar inte läsa säger hon men vi skulle kunna ge henne ljudboken vi har.

Hon är ganska envis och är fettskrämd och vill äta det hon vill ha, lyssnar inte på min sambo när han tar upp detta ämne.

Hon har även förlorat smaken så hon tycker inget är gott längre. Så det är ju inte så roligt med mat, speciellt inte att äta själv (hon är änka).

 

Detta kanske låter elakt men när man nått en viss gräns finns det inget lirkande och trixande som fungerar. Raka och tydliga puckar! Fråga henne rakt ut "Vill du dö? Vill du plåga din kropp så att du går en smärtsam död till mötes?"

 

Det verkar som att ni har gjort det ni kan egentligen genom att prata och erbjuda hjälp och det går inte in. Då är det läge att vara övertydlig.

 

Och vad gäller dietisten så kan jag inte smälta hur det ens kan vara ok att han en enda kaksmula hemma vid den fetman!

Det är ju ren misshandel att inte ge bättre vård än så!

 

Jag kan köpa att det är allt annat än aptitretande att äta ensam. Att leva ensam är ingen höjdare. Men någonstans måste man ta ansvar för sitt eget liv. Ingen annan kan göra det åt en. Det är så verkligheten ser ut för oss alla. Ena dagen sitter vi som familj vid matbordet och dagen efter kanske man sitter där ensam. Åter igen handlar det om ens egen vilja att leva.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner till problemet.

Har en god vän 75+, 130 - 140 kg, diabetiker, sköldkörtelproblematik, pacemaker. Äter en massa mediciner. 

MEN - han äter också en massa kolhydrater, precis som din svärmor! 

Går regelbundet till läkare och diabetessköterska, men kostbehandling har aldrig varit aktuellt; endast medicinering.

I likhet med din svärmor vill han inte heller läsa de böcker jag lånat honom, t ex Matrevolutionen och Ett sötare blod.

Nu har han remitterats till bassängträning för att få ner vikten - att promenera är helt uteslutet eftersom han inte orkar.

Hur han ska gå ner i vikt utan kostomläggning genom att simma ett par gånger i veckan förefaller absurt för mig, men sjukvården är alltså av en annan mening.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sluta att terrorisera din svärmor, hon är myndig och har all rätt att långsamt ta livet av sig. Hon har kol, då har hon antagligen rökt trots att riskerna med rökning varit kända i decennier.

Hon bryr sig inte och vill inte lyssna, så sluta tjata.

 

Kanske är det så att all ohälsa ger mål och mening i hennes liv. Det är kanske ett projekt som också innebär att hon får träffa trevliga läkare och dietister som får bry sig om henne. Hon kan klaga och kanske få hjälp och stöd av er anhöriga.

 

Ni kan fortsätta som "medberoende" eller vara raka/elaka och säga att hon får ingen mer hjälp, utan hon får klara sig och hon har valt sin situation.

Eller också är jag för cynisk/elak?

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Eller också är jag för cynisk/elak?

Jag tycker inte det. Var och en har sitt eget val att göra och vill de inte lyssna så kan man inte göra något åt det. Tyvärr. Man försöker en gång, funkar det inte så funkar det inte. Min egen äldre bror lyssnade inte heller, vi begravde honom i somras.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Hon bryr sig inte och vill inte lyssna, så sluta tjata.

 

 

Kommer att tänka på talesättet "man kan leda en häst till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka". 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Precis så känner jag här på mitt hälsohem, alla som jag försöker berätta om mitt val, sluter öronen och säger att det är bättre det som de äter, tokmycket kolisar, men jag lovade mig själv i kväll att sluta min mission, alla gör som de vill, och jag gör som jag vill,

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man kan ju lugnt säga att jag har erfarenhet i detta ämne. Den 16/10-2013 avled min mor pga sina komplikationer från den gedigna lista av åkommor hon drogs med. Diabetes typ 2, reumatism, astma och allergier, en massiv övervikt, dåliga blodfetter (i alla fall enligt läkarna och med tanke på hur hon åt var de säkert dåliga på riktigt), högt blodtryck, osv. Jag spenderade flera år med att upplysa, förmana, förbanna och allt annat mellan himmel och jord för att försöka få till en förändring, men icke. När så den 16/10 2013 kom och hon faktiskt strök med var det enda jag kunde tänka på att min mor fick gå bort utan att egentligen riktigt veta att jag älskade henne. Det fanns liksom inte plats för sådant när jag skulle försöka få henne att göra en förändring som JAG ville att hon skulle göra. Det ångrar jag bittert! Hon ville inte ändra på något och jag borde accepterat det och låtit henne äta ihjäl sig, vilket ju faktiskt var vad hon gjorde, men det var hennes val.

 

Jag tänker inte ge någon något råd, för alla måste göra som de själv känner är bäst, men jag ångrar i alla fall att jag försökte ändra på henne så pass att hon fick gå bort utan att riktigt veta hur mycket hon betydde för mig.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mycket tänkvärt Magnus77...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

jag ångrar i alla fall att jag försökte ändra på henne så pass att hon fick gå bort utan att riktigt veta hur mycket hon betydde för mig.

 

Jag tror att hon vet det. Kram. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.