Dagbok 303

[Malin303]

Hej!

Om mig: Jag är mamma till fyra barn, fyrtio år gammal, gift med Gubben sedan tolv år. Vi bor i en gammal dragig kåk i en liten by i Österötland, har en stor trädgård som är min hobby och skötebarn. Här finns också två katter och två kaniner, och jag drömmer om att skaffa höns.. En dag kommer jag att få ihop logistiken och då jäklar blir det kackel i buskarna . Jag odlar allt möjligt och omöjligt, enligt principen "går det så går det", ekologiskt så klart! Jag praktiserar täckodling och har börjat kolla in något som heter permakultur. Jobbet då? Jo, jag vikarierar som undersköterska på en akutklinik samtidigt som jag pluggar språk - målet är ännu oklart, kanske blir jag lärare, kanske inte.

Anledningen till att jag jobbar lite och pluggar lite har inte något egentligt mål, nämligen. Det jag gör är att köpa tid..

För två år sedan dog min mamma, i sviterna av diabetes typ 2. Det var inte oväntat, morsan hade varit dålig länge. Länge efter var jag mest lättad, för morsans skull men även för att jag hann dit. Jag fick vara med på sista resan, fick hålla hennes hand när hon gick. Eftersom hon och farsan bodde så lång bort, över hundra mil, var det inte självklart. Efterhand vek lättnaden, jag blev alltmer ledsen och trött. Och lite arg också, vad i helvete liksom! Lämna mig sådär bara, och mina syskon, och pappa som skötte henne själv in i det sista! Vad är det för förnuft i det?!  Samtidigt jobbade jag, skötte hus och hem och barn och socialt liv och hade egentligen inte tid att sörja. Ett gammalt pålitligt recept för att köra in i väggen, eller hur? Det gick aldrig så långt, för jag hann med att bromsa.

Jag blev tvungen att tänka efter. Hur vill jag ha det egentligen? Det första som dök upp var allt jag INTE ville göra! Jag avskyr att hämta barn med andan i halsen, skynda skynda vidare och hämta nästa unge, raketfart hem, dra på spisen, hinna få mat på bordet innan ungarna kroknat.. äta, dra iväg på nån aktivitet, läsa läxor, slänga i en maskin tvätt, blaska av ungar, natta ungar. Säcka ihop framför teven. Träna istället för teve så får du energi, säger vän av ordning. Yeah, well, walk a mile in my shoes säger jag.. Klockan ringer kvart över sex, släpa sig ur sängen, dra ungar ur sängen, osv.. *repeat*

Köpa tid, alltså. Med pengar i form av utebliven lön (jag sa upp mig från mitt gamla jobb, sen gick jag tillbaka som timvikarie) köper jag tid till mig själv. Jag använder den tiden till att plugga, ta hand om barnen och hushållet, träna. Ibland kör det ihop sig och det blir "hämtningsrejs", men oftast inte. Jag möter skolbarnen vid bussen, sen spankulerar vi till förskolan och hämtar nästa. Spankulerar hemåt medan barnen pratar om allt möjligt, och eftersom jag inte har öronen igenpluggade av stress HÖR jag faktiskt vad de säger. Hämtningsrundan tar minst en timme på det här sättet, oftast en och en halv.. Väl investerade stålar!

 En annan bra sak med att jobba som vikarie är att jag kan tacka nej till nattpass, som ordinarie måste man jobba minst tio nätter på sex veckor. Det var inte alls bra för mig att jobba natt, och jag är innerligt tacksam att jag slipper! Det finns de som både kan och vill, och ni har min eviga beundran.. Jag återkommer till nattpassen senare.

LCHF då, för att komma till saken nån gång

När jag hade ammat färdigt yngsta barnet vägde jag in mig på nittio pannor, bmi 33 till mina 164 cm. Jo, jag vet att många är tveksamma till bmi som mått på övervikt.. Det senaste argumentet är att i så fall vore alla hockeyspelare i NHL överviktiga.. Tja, det var rätt länge sedan jag spelade hockey om man säger, NHL-spelarnas fysik är jag inte närheten av.. bmi förefaller vara en vettig måttstock för mig. (Och ärligt talat.. Hur många människor med högt bmi ser ut som professionella hockeyspelare..?)

Jag hade gjort ett misslyckat försök med LCHF innan jag blev gravid med nummer fyra, så det tänkte jag verkligen inte ge mig på igen! Men ät mindre, spring mer hade ju funkat i perioder, så det var väl dags för en ny jojobantning.. Efter fyra miserabla veckor enligt tallriksmodellen hade jag gått UPP i vikt. Toppen

Av min gode vän och personlige LCHF-guru fick jag Skaldemans bok Ät dig ner i vikt. Lite senare fick jag tag på Matrevolutionen, och sedan Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar. Poletten trillade ner, och efter några obehagliga veckor av omställningsbesvär började vikten ticka på neråt.

Tre år senare väger jag nu sjuttio kilo. Det positiva med det är att jag har stått still i ett år . Det negativa är att jag vill gå ner tio kilo till..

Jag är absolut sockerberoende, vilket jag jobbar med ständigt. Kan ha våta drömmar om pastaorgier och nybakat bröd.. Smågodis, mmm.. Äter troligtvis för mycket mejerier, jag tror att det är spärren på vikten. Äter ganska liberalt, mycket grönsaker och, som sagt, mejerier. Träningen kommer jag att återkomma till, men jag ägnar mig åt aktiv vila, motion och träning i olika konstellationer.

Mer då?

Jag älskar att läsa, läser allt och hela tiden. Lyssnar på musik i perioder, nu har både jag och äldste sonen snöat in på AC/DC . Min familj är det som betyder allra mest för mig, det jag prioriterar först.

Det här är min dagbok, som kommer att handla om mina sista tio kilon, min träning och mina funderingar i stort och smått kring LCHF.

Välkommen

[stoscha]

Vad härligt att du varit viktstabil. Kroppen kan behöva nån platå inför nästa avstamp.

Jag kom igång genom periodisk fasta. Tycker det är mycket enklare än mejerifritt. Vad funkar för dej?

[Malin303]

Att vara viktstabil är toppen och räcker ganska långt! Det är första gången i mitt vuxna liv - annars har jag alltid varit på väg upp eller ner.. Oftast upp.

Jag provade 5:2 i våras, men det var svårt och jobbigt och ledde inte till någon bestående viktminskning. Dessutom triggades sockermonstret och jag trillade dit ordentligt ett par gånger.. Men jag kan tänka mig att testa igen.

Mejerifritt känns nästan ogörligt.. Hur fasen kockar man åtta portioner mat (sex pers + två matlådor) om dagen på en liten budget utan mejerier?! Jag funderar på saken, så att säga.

 

@ stoscha: Jag läser alltid dina inlägg med stor behållning och är väldigt imponerad av din medicinska historia (gillar särskilt bärkassen med statiner som inte behövs längre)

[stoscha]

Prova kortare fasta då... om du kan hoppa överett mål. Vi är ju alla olika. Det viktigaste är att man inte kompenserar när man äter igen. Sen... 10 kg är ju ingen katastrof. Man kanbehöva ha lite hull som småbarnsmamma. Hvudsaken att man äter bra så man håller sej frisk

[Zepp]

Välkommen till verkligheten!

 

Jag undrar ibland varför man gick och längtade till att bli vuxen.. när tonåren i själva verket var den bästa tiden.. tyvär var man för ung/dum för att begripa det!

 

Hur som helst.. livet är kort, det handlar om att göra det bästa av den korta stunden!

[Malin303]

Pluggdag idag.

 

Då lämnar jag barnen på morgonen och kvistar in till bibliotekets läsplatser. Det tar lite tid att åka buss, men det är egentid för mig. Oftast sitter jag och läser, ibland bara stirrar jag ut genom fönstret. Ibland blir det pluggbok, men det är så svårt att göra anteckningar på en skumpig buss  (och ja, de andra mammorna på byn tycker nog att jag är lite stollig som anser bussåkande vara egentid.. Egentid, det har man ju på spa liksom! Men jag åker aldrig på spa.. Och jag har blivit mer rädd om tiden.. Är det tantvarning på det, tro? )

Det är färre distraktioner på biblo, det är också bra. Hemma är det så lätt att bara sätta på en maskin tvätt, plocka upp lite skrot från golven, dammsuga av det värsta, hänga tvätten, sätta på en maskin till, skura av det översta lagret i handfatet (jeezez - var kommer all gegga ifrån?!), tömma diskmaskinen, torka av köket.. Huppla så har hela arbetsdagen gått och det är dags att hämta barn! Funkar inte.

Men jag blir ibland lite distraherad av de andra studenterna. De är så himmelens unga - jag kunde vara morsa åt de flesta. Smala och fina de flesta av dem, med den där förmågan att skotta i sig skräpmat utan att det syns på utsidan. Det kunde ju jag också i den åldern.. Och jag tänker ibland stackars satar, ni vet inte vad som väntar.. Jaja, det vet ju ingen av oss, om man ska vara petig

Jag har alltid med mig kaffetermos och matlåda. Idag är det fläskpannkaka med lingonsylt, och en ketoboll till efterrätt. Vatten med en schkvela äppelcidervinäger i till måltidsdryck. Dels för att budgeten inte tillåter så värst många uteluncher, men framför allt för att det inte finns någon bra mat på Campus. Ingen som jag har hittat i alla fall.. Ja, möjligen salladsbuffén på det närmaste fiket om man lassar på ett par Bregottpaket, men jag äter hellre varm mat då.

Idag ska jag försöka formulera metoden för den språkvetenskapliga uppsats jag ska skriva. Össes

Jag famlar lite i blindo, för jag har inte riktigt klart för mig hur jag ska göra.. Vilken metod jag ska använda.. Hur jag ska använda den metod som jag inte vet vilken.. Aargh!

Kommer att få en match av sockermonstret idag! Kombinationen av att försöka lösa ett ytterligt frustrerande problem, omgiven av prasslande smågodispåsar (de andra studenterna) med direkt tillgång till snabba kolhydrater (Pressbyrån ligger en trappa ner i samma hus), under tidspress (redan försenad med uppgiften).. Tja, jag har förlorat liknande matcher några gånger. Men inte idag, hoppas jag! Hm, ska kanske ta med mig ett par extra ketobollar, när jag tänker på saken!

Wish me luck

Fridens

[stoscha]

Heja heja. Du är så himlans duktig!!! Åh vad jag önskade att jag hade haft samma mod som du för 20 år sedan. Då var det nära att jag började plugga, men jag vågade inte släppa taget... Jobbade redan 120% så jag insåg att det gick inte kombinera.

[Nytt Liv]

Hej Malin 303, roligt att läsa om dina dagar! 

Men du, fläskpannkaka och sylt…? Mjöl och socker, snabba kolhydrater, inte vidare LCHF som lunch betraktat och dessutom kan det trigga sug efter fler och värre kolhydrater. Jag var ett riktigt pannkaksmonster och gjorde ofta våfflor, tunnpannkakor och fläskpannkaka. Aldrig mer, skulle inte våga. 

[Jamtlandstjej]

Hej Malin 303, roligt att läsa om dina dagar! 

Men du, fläskpannkaka och sylt…? Mjöl och socker, snabba kolhydrater, inte vidare LCHF som lunch betraktat och dessutom kan det trigga sug efter fler och värre kolhydrater. Jag har varit ett riktigt pannkaksmonster och gjorde ofta våfflor, tunnpannkakor och fläskpannkaka. Aldrig mer, skulle inte våga. 

Förhoppningsvis menar Malin 303 en LCHF-vänlig fläskpannkaka - finns ju såna också.

[Malin303]

Tackar, Nytt Liv

Som Jamtlandstjejen helt riktigt påpekar så använder jag ett LCHF-recept på fläskpannkaka. Det finns flera olika, jag kan lägga upp mitt i receptbanken här om du är intresserad. Lingonsylten är min egen hemkokta, med inget tillsatt socker.. Surt så tungan krullade sig i början, men nu har jag vant mig och tycker den är godare än vanlig sylt

 

Nej, vanlig pankis skulle jag inte heller ta i med tång

[Malin303]

Det blev ingen match mot sockermonstret igår. Högst märkligt det där!

Inte ens när jag gick förbi Pressbyrån på väg till bussen, och den ljuvliga doften av nybakta kanelbullar svävade ut.. Jag sniffade luften och tänkte att det där luktar ju gott, men jag vet ju att det inte gör gott! Såna dagar är det enkelt att låta bli.

 

Idag har jag fritidsgård här hemma

Hämtade alla barnen vid skolbuss och på förskola, äldsta grabben kommer ungefär en timme efter de andra och vill definitivt inte bli hämtad! Idag hade alla lyckats få med sig en kompis hem, så nu huserar jag åtta ungar i åldrarna tre till tretton år.

Mellanmål kan bli ett bekymmer, men jag har bestämt mig för en linje och håller fast vid den. Ibland händer det att kompisarna inte vill äta det som serveras, då erbjuder jag nåt annat men vill de inte ha det heller, ja då får de vara hungriga. EN gång hörde en mamma av sig efteråt och tyckte att jag kunde väl ha gjort en macka åt ungen åtminstone. Men jag har ju nästan aldrig bröd hemma, då blir det svårt..

Idag serverades det Fjällfil med en skvätt grädde och vårt hemgjorda äppelmos. Till detta FinnCrisp med Bregott, skinka och tomat. Äldsta grabben och hans kompis ville ha en frukt också, och det fick de såklart.

Bekymmer blev det när minsta lilla kompisen, tre år, inte ville ha filen. Inte förrän de stora barnen hade dundrat ut ur köket vågade hon säga vad som var fel: Jo, hon tyckte inte om äppelmosen.. Nähä, ny portion, några bananskivor då? Jo det var bättre, då slank både filportionen och FinnCrispmackan ner. Puh!

Ju mindre barnen är, desto mer angelägen är jag om att de ska äta litet. Gärna nåt som de tycker är gott också! Det är ju meningen att det ska vara trevligt att leka hos kompisar, inte att man ska behöva bryta ihop av hunger och blodsockerfall. Just den här lilla raringen vet jag äter dåligt på dagis också, så det är inte säkert att hon har ätit mer än några tuggor macka på hela dagen. De större barnen klarar sig bättre, tänker jag. Undantaget är en av yngre grabbens kompisar som har dålig aptit. Tydligen är det en biverkning av hans medicinering mot ADHD, så honom pysslar jag också lite extra med - innanför den linje som jag har bestämt är okej.

Nu är de större barnen på övervåningen och leker.. något. Det låter ungefär som en elefanthjord som när som helst kommer att störta genom taket. Om de följer sitt vanliga mönster kommer de snart att braka nerför trappen och storma iväg till fotbollsplan. En av fördelarna med att bo i byhåla - det är nära till allt

Småflickorna sitter här med mig och pysslar med glitterlim. Lyckligtvis har lilla kompisens pappa samma inställning som jag - tvättmaskinen är till för att användas - för trots förkläden är det glitterlim lite varstans. Oj, inklusive ögonbryn, ser jag nu.

När de har glittrat klart ska vi gå ut och räfsa löv, och vill de också spela fotboll sen så följer jag dem till plan.

Japp, nu kom elefanthjorden nerför trappen

Vid femrycket är det dags för polarna att gå hem, och dags för de här barnen att läsa läxor medans jag börjar med käket. Idag blir det spaghetti Carbonara. Jag har fasat ut pastan i långsam takt, nu är vi nere i ungefär två gånger i månaden. Jag äter det inte, så klart, och inte Gubben heller eftersom han har IBS, men barnen frågar efter det ibland och då lagar jag det. Jag har provat att byta ut pastan mot både Zoodles a la 56kilo och shiratakinudlar men njä..

Gubben äter potatis till Carbonaragojan, jag brukar ta extra sallad. Så blir alla nöjda och glada

Nu ska jag hjälpa glittertjejerna här att städa ihop, så ska vi gå ut sen.

Det här är väl investerade stålar

[Tiny Tom]

Lite citatfrossa (ett par av mina favoriter som annorlunda respons).

 

Jag undrar ibland varför man gick och längtade till att bli vuxen.. när tonåren i själva verket var den bästa tiden.. tyvär var man för ung/dum för att begripa det!

 

"Youth is wasted on the young."

 

- George Bernard Shaw

 

Hur som helst.. livet är kort, det handlar om att göra det bästa av den korta stunden!

 

"Do the thing and you will have the power."

 

- Ralph Waldo Emerson

[Undeniably]

Det är så himla mysigt att följa din dagbok! Du skriver så levande, att det nästan känns som man har glitterögonbryn själv :-)

[PiaB]

Vad modig du är som tog steget att jobba lite mindre och börja plugga! Och vilken bra och närvarande mamma du verkar vara.

 

Känner mig lite avundsjuk också eftersom även jag skulle vilja börja plugga igen. Till kostrådgivare inom LCHF/Paleo. Men... Man måste ju försörja sig också. Är alldeles för feg att säga upp mig för att följa min dröm. Kanske någon gång i framtiden..?

 

Så, imponerad och kommer att följa din dagbok med intresse!

[Malin303]

Oj, tack så mycket

Jo, jag är lyckligt lottad som kunde ta steget att säga upp mig. Det hade förstås inte gått utan Gubbens helhjärtade stöd , för man måste försörja sig. Tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen åt sig och barnen, annars kan man ha hur vackra principer som helst. Gubben jobbar heltid på  ett aningens (!) mer välbetalt jobb än mitt, så det går ihop sig även om det inte just blir något över. Stackars Gubben då, som måste jobba heltid medans jag roar mig här hemma.. Jo, men det här har också lett till att han numera faktiskt jobbar heltid, alltså 40 timmar i veckan, inte som förut då det blev både 50 och 60 timmar. Fyra dagar av fem är han hemma till middagsmaten, på helgerna får dumburken (=datorn) stanna kvar på jobbet.

Min kompis T skäller på mig ibland för att jag har satt mig i en klassisk kvinnofälla. Hon är rätt så nyskild, fortfarande mycket bitter och anser i stort sett att alla karlar borde ha en rejäl smäll. Av princip, liksom. Jag förstår henne, dels för att hennes ex inte skötte det hela så värst snyggt, dels för att hon har rätt.. Om kvinnofällan i alla fall. Säg att Gubben och jag går skilda vägar av någon anledning, då ligger jag ganska pyrt till. När pensionskuverten trillar in vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet - fattigpensionär är bara förnamnet!

Jag tog själv av mig skorna och kedjade fast mig vid spisen (det enda som fattas är gravid, men det får fortsätta att fattas.. Jag har gjort mitt för att uppfylla jorden ) för jag kunde inte fortsätta som jag gjorde, jag hade blivit sjuk.

 

Fysisk aktivitet, ja.

För mig är det en glidande skala med aktiv vila, motion och träning. Definitionerna går i varandra, gränserna är inte skarpa och de flyttas fram och tillbaka. När jag var som tjockast och åt en tämligen horribel kost så var det fanimej ett träningspass att hämta barnen på förskolan! Backen upp mot vårt hus var oändligt lång och brant, det var med döden i hjärtat jag släpade vagnen med bebisen och trötta treåringen på ståbräda, knappt med luft nog att förmana gossarna att gå på kanten..  Fy fan! Aldrig mer!

Till aktiv vila räknar jag till exempel cykelutflykter. Då lastar vi treåringen och matsäcken i cykelkärran och drar iväg hela familjen. Ibland bara till fågeltornet, det är 2,5 km enkel väg på platt mark. Ibland blir det längre, då brukar vi cykla till någon runsten och läsa vad det står på den (Ja, vadå? Östergötland är nerlusat av vikingatida runstenar och jag är språkvetare.. Jag rår inte för det! Nördig? Jag? Inte då ). Det kan bli ett par mil, sammanlagt. På hemvägen brukar sexåringen också åka kärra då, så har jag hennes cykel som last.

Hit räknar jag också promenader ihop med min kompis J. Oftast runt fem kilometer, men ibland har vi så mycket att avhandla att det blir en mil

Motion är knepigare. Trädgårdsarbete kan till exempel vara både vila och motion. Och ge en träningsvärk som inte är av denna värld, kan jag tillägga!

Jag är hundvakt ibland åt en stor sabla best som inte är uppfostrad alls - en promenad med honom kräver såväl list och fokus som starka muskler och timing. Snart borde han kunna gå så vettigt i koppel så jag kan springa med honom utan att riskera livet - då ska vi se vem som tröttnar först.. *fniss*. Det går som motion.

När min kompis T är hos oss och hälsar på brukar vi promenera långt så hon ska få prata av sig utan att barnens små rosenknoppsöron trillar av. Ju mer förbannad hon blir desto fortare går hon, jag hänger efter som en vimpel.. Bra motion.

Träning då? Min träning består just nu av löprundor på åtta minuter per kilometer.. Patetiskt! Men dock en enorm förbättring från när jag började. Nu har det stått still ganska länge, och jag funderar på hur jag ska komma vidare. Intervaller kanske? Ja, jag funderar på saken. Vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det.

En gång i veckan tränar vi tillsammans några stycken här i byn. Oftast är jag (numera) superfokuserad, då blir det träning. Ibland orkar jag inte riktigt hela vägen, då går det som motion. Vansinnigt roligt är det alltid! Om någon undrar hur karlar ska göra knipövningar, fråga mig för jag vet!

Men össes, höll på  att glömma två av mina favoriter: Fredagsfys och aikido.

Fredagsfys utförs av hela familjen, en vuxen per två barn. Om man följer de stora barnen i spåret, ett terrängspår på 3,5 km, så får man kämpa på! De far ju som såpade ekorrar, och så retas de jäklarna! "Men kom igen morsan, så där långsam är i n g e n.." sen drar de igen! De mindre barnen tar det lite lugnare, kan stanna och plocka blommor, titta på skalbaggar, sitta och vila en stund.. Jättemysigt!

Aikido räknas till kamsporterna, en förhållandevis lite våldsam sådan. Kräver smidighet, fokus, koordination, följsamhet.. En skaplig utmaning för mig som är vig som en dörrpost och ehh.. har problem med koordination. Lindrigt uttryckt. Dessutom har jag problem med att skilja höger från vänster och tvärtom. Och de flesta teknikerna utförs i passgång, vilket är bedrövligt svårt att lära sig! Stackars sensei..

Efter stor vånda (ungdomstrauma) vågade jag mig till gymmet i somras. Hade bokat tid med instruktör, man kan väl dräpa sig i de där mojängerna annars? Som jag för övrigt inte vet hur man använder, det kan ju bli hur kul som helst . Instruktören var tyvärr mer intresserad av att flörta med sin kollega (jag klandrar honom inte - hon var ursnygg) än att hjälpa mig, så mycket klokare blev jag inte. Jag ska göra ett nytt försök.. Sen..

 

Tja, ungefär så ser jag på saken. Jag kommer att återkomma till hur det går med min löpträning. Just nu försöker jag också formulera ett konkret och nåbart mål. Jag vill bli snabbare och uthålligare, såklart, men det duger inte som målformulering. Återkommer till det också.

 

@Tiny Tom: Jag gillar verkligen dina inlägg . Ska plöja igenom några av dem igen, framför allt för att försöka begripa vad du menar med kontakt.

Jag också citatnörd.. Känner du (eller någon annan) igen det här:

"Att vara nöjd är det farligaste för människan"

Tror att originalet är på engelska:

"Contentment is the worst state for man"

 

Sir Winston Churchill, perhaps..? Han hade ju mycket på hjärtat, den mannen.

 

Fridens

Edited October 9, 2014 by Malin303

[Jamtlandstjej]

Läser också din dagbok med stort nöje! :-)

 

Har du sett den här sidan? http://www.ledgenomexempel.se/kom-igang/

 

Jag har kommit så långt att jag skrivit ut startprogrammet - nån dag ska jag nog börja använda det också! ;-)

[Malin303]

Tack, Jamtlandstjej!

Den ska jag läsa med stort intresse!

[Tiny Tom]

Efter stor vånda (ungdomstrauma) vågade jag mig till gymmet i somras. Hade bokat tid med instruktör, man kan väl dräpa sig i de där mojängerna annars? Som jag för övrigt inte vet hur man använder, det kan ju bli hur kul som helst . Instruktören var tyvärr mer intresserad av att flörta med sin kollega (jag klandrar honom inte - hon var ursnygg) än att hjälpa mig, så mycket klokare blev jag inte. Jag ska göra ett nytt försök.. Sen..

 

Om hon (kollegan) så var underskön, tänkande, livserfaren, omtänksam, vidsynt, kreativ, humoristisk...eller något annat attribut som undertecknad spontant finner tilltalande så förtjänar din instruktör klander (och en spark där bak...åtminstone i tankevärlden). Det är minst sagt oproffsigt att bete sig som han gjorde.

 

Ett tips är att du söker upp information på nätet själv till en början (minst!). Om inte annat för att ett instruktörsbesök inte gör någon träningssommar för att tala i metaforer (eller gåtor). Lär du dig hitta egen information, förstå den, anamma den och medelst övning och upprepning applicera den på dig själv så räcker det ofta väldigt långt. Tänk på att övningar i princip kan delas upp i faser och små mikro-milstenar som i princip leder till att man gör övningen korrekt, m.a.o. det finns lägen/situationer i de flesta övningar som man brukar göra fel på så är man bara medveten om dessa så löser det sig i princip med hela utförandet.

 

@Tiny Tom: Jag gillar verkligen dina inlägg . Ska plöja igenom några av dem igen, framför allt för att försöka begripa vad du menar med kontakt.

 

Tack för uppskattning och tack själv för dina välskrivna och generösa inlägg!

 

Om det är muskelkontakt du menar så är det, kortfattat, förmågan att få övningar att optimalt nyttja specifika muskelgrupper. Ja, det handlar dels om känsla, dvs att man helt enkelt "känner" när det stämmer, men lika mycket om hur man anpassar och utför övningar och sin träning för att åstadkomma detta. I praktiken innebär det exempelvis att man maximerar inflytandet av den/de muskelgrupper man vill använda på bekostnad av sådana man helt vill koppla ur...vilket i praktiken innebär att man minimerar dessas medverkan.

 

Men även om man alltid har nytta av väl utvecklad muskelkontakt så är det något som bättre lämpar sig att lägga fokus på som mer avancerad. I början finns så mycket annat att tänka på ändå.

 

Jag också citatnörd.. Känner du (eller någon annan) igen det här:

"Att vara nöjd är det farligaste för människan"

Tror att originalet är på engelska:

"Contentment is the worst state for man"

 

Jag kommer inte på något på rak arm men däremot så associerar jag det direkt till en nylig situation och diskussion med en vän. Vi hade kommit in på "nöjdhet" i relation till kroppen och av någon anledning så landade det i att hon inte verkade förstå skillnaden mellan vad jag mer kopplar till lycka, att känna tacksamhet och att vara allmänt tillfreds (hennes typ av nöjdhet) och det nödvändiga behovet att fortsätta utvecklas inom sådant vi vill prioritera/är intresserad av/mår bra av (vilket jag avsåg). Lite krasst kan ju detta även betraktas som icke fortsatt utveckling leder till stagnation.

 

Summa summarum så bidde det en märklig situation där hon smått irriterat tolkade det som att jag inte var "nöjd" med min kropp (som aldrig varit i bättre form trots att jag inte är purung längre) när det jag menade var att kroppen är ju mitt verktyg/förbättringsobjekt i relation till min träning som jag självfallet avser att förbättra enligt min definition av välmående, hälsa och mål. Ja ja, en passus.

 

Sir Winston Churchill, perhaps..? Han hade ju mycket på hjärtat, den mannen.

 

Jepp, en retorikens mästare onekligen men osäker på om citatet kommer från honom. Några möjliga alternativ på temana stagnation, nöjdhet etc:

 

“What is the difference between a living thing and a dead thing? In the medical world, a clinical definition of death is a body that does not change. Change is life. Stagnation is death. If you don't change, you die. It's that simple. It's that scary.”

― Leonard Sweet

 

“As long as you're moving, it's easier to steer.”

― Anonymous

 

"Iron rusts from disuse; water loses its purity from stagnation... even so does inaction sap the vigor of the mind."

- Leonardo da Vinci

 

“Many people lose the small joys in the hope for the big happiness.”

― Pearl S. Buck

 

“He who is not contented with what he has, would not be contented with what he would like to have.”

― Socrates

 

Haha, och här hittade jag ju ett som fint matchar min passus ovan:

 

"Happiness, to some, elation; Is, to others, mere stagnation."

- Amy Lowell

[Malin303]

Underbart, Tiny Tom

Tack!

[Malin303]

Nöjdhet är ett intressant begrepp, hur olika det är vad man själv lägger in för betydelse.

Som Tiny Tom är inne på, för en del innebär det att nu är jag nöjd, nu stannar jag här. Åt andra hållet, en del blir aldrig nöjda, men väljer att vara permanent missnöjd hellre än att försöka reda ut orsaken till missnöjet och rent av - hemska tanke - göra något åt saken.. Åter andra är nöjda men vill fortsätta att utvecklas.

Jag är väldigt nöjd med min tillvaro just nu, det betyder inte att jag vill stå still. Det kan vara svårt att förstå, har jag märkt.

 

I en liten by som denna vet alla allt om alla - en av nackdelarna med att bo i Byhåla. Det har inte gått obemärkt förbi att vi har omfördelat resurserna, och oj vad många människor det är som anser sig behöva kommentera detta! Inte för att jag tar illa upp, men jag har inte direkt bett om det heller. Det är en annan sak här, där jag lägger upp delar av min tillvaro i akt och mening att den ska läsas och kommenteras.. Eller av mina vänner, som jag förväntar mig ärlig respons av.

Nej, här rör det sig om huvudsakligen kvinnor som talar om för mig varför de inte kan göra samma sak, alltså köpa tid för pengar.

Konversationen brukar se ut ungefär så här:

Oj, vad duktig du är som är hemma med barnen så mycket. Det skulle jag också vilja, men det går inte för att *lägg till något av följande:*

- Vi har inte råd

- Det går inte för mitt jobb

- Jag skulle inte orka

 

Eller den ärligaste och klart mest uppfriskande: "Aldrig i livet, jag skulle dö av tristess! Jag vill vara på mitt jobb och prata med vuxna människor på dagarna, barnen har det jättebra på fritids, och så umgås vi på kvällarna. Jag slutar tidigt på fredagarna, det får räcka." 

 

De som inte anser sig ha råd (de flesta som kommenterat har valt det här alternativet) har stora fina hus som de nyinreder med jämna mellanrum, två bilar, massa prylar, egen teve/dator/platta/mobil till barnen, shoppar nya kläder ofta, har städhjälp några timmar per vecka, åker på spa, reser till Thailand på vintern, fjällen eller alperna på sportlovet och en liten sistaminuten när den svenska sommaren är i fuktigaste laget. Nu vet inte jag hur deras privatekonomi ser ut, men gissningsvis har de råd att gå ner i tid. Men de vill inte, för de vill inte ge upp eller pausa inredningsintresset, bilen, prylarna, shoppingen, resorna, städhjälpen..

 

Hon som inte kan för sitt jobb (en valde detta alternativ) har förstås en jätteflådig position där hon är helt oumbärlig. Samma dag som barnen fyllde ett år har de gått tio timmar om dagen på dagis, 7-17 fem dagar i veckan. Lille killen, tre år, får inte sova middag på dagis, för då blir han helt omöjlig att lägga på kvällen. I det här fallet innebär det att han och brorsan ska äta middagsmat framför Bolibompa på teve medan mamma lagar mat till sig och maken. Pojkarna nattas direkt efter Bolibompa, så mamman och pappan kan äta tillsammans i lugn och ro. Att lille killen är fullkomligt slut på eftermiddagen och antingen gråter, är arg eller hyperaktiv, det tar vi ingen hänsyn till. Herregud, det finns ju utbildad personal, det borde de kunna hantera.. Barnens middagsmat består av korv och mos, spaghetti och köttfärssås, färdiga pannkakor, Billypizzor osv. De vuxna får riktig mat, lågkolhydrat på bra råvaror. Spiken i kistan? Jag mötte mamma och pappa i matchande outfits på hemväg från en skön löprunda tillsammans. Undrade vart de gjort av barnen, tre och fem år. Jo, de satt hemma och tittade på teve med en påse chips. "De får göra det de tycker är kul, vi får göra det vi tycker är kul. Det är ju en annan sak för dig, som får ut nåt av att träna tillsammans med barnen". Helt sant, för övrigt, de springer båda maraton på högst respektabla tider vilket inte jag gör (det här är en människa som jag tycker hjärtligt illa om - märks det..? ). Men kan inte gå ner i tid? Så vitt jag vet har man lagstadgad rätt att jobba 75% så länge barnen är små. Det handlar om vilja, här också.

 

Hon som inte orkar (ett alternativ) vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Hon har det tufft, tuffare än vad till och med Byhålas djungeltrumma har förmedlat tror jag. Jag hoppas att hon orkar igenom, men jag skulle inte bli så väldigt förvånad om hon snart är sjukskriven. 

 

Jag har funderat på varför så många tycker att de behöver kommentera något som egentligen inte berör dem, men jag kommer inte riktigt fram till någon slutsats. Det händer inte så mycket i Byhåla, så man avhandlar det lilla som händer, kanske? Något slags generiskt dåligt samvete för barnen, man borde vara mer med barnen, och så sticker det i ögonen när någon faktiskt ÄR det? (Ärligt talat gör jag det för min skull, inte barnens.. Nu åkte helgonglorian på sned ) Eller man vill komma ur ekorrhjulet men förmår inte, så då känns det bra att berätta varför det inte går? Eller det som jag tror är det troligaste, men knappast det vackraste: Man är inte nöjd med sin egen tillvaro och retar sig lite på den som är det?

Eller vad? Någon som har en idé?

 

Idag blir det fredagsfys och fredagsmys

Det är min tur att springa med de såpade ekorrarna, så jag kommer få ett schysst pass. 3,5 km i delvis obanad terräng försöker jag hålla deras tempo (medan de springer och retas, vill jag tillägga!), sen tar jag ett varv till och kör intervaller i uppförsbackarna. Gubben går med de mindre barnen, så han får en trevlig skogspromenad. Nästa fredag byter vi, men då kör Gubben och ekorrarna mountainbike för Gubben har fått problem med fötterna och har svårt att springa. Då får jag skogspromenaden

Fredagsmys blir tacos - det är barnens tur att laga mat, då får de välja maträtt också. Måltidsdryck är äppelvatten till barnen, rödtjut till mig och Gubben . TGIF!

Sen blir det popcorn till filmen, om man vill ha. Jag skippar det och tar en bit mörk choklad om jag blir sugen. Men den vanan, att käka framför teven, är i stort sett borta. Jag tänkte på det igår när vi såg hela matchen utan nåt som helst tilltugg, det var ingen som saknade det ens

 

Trevlig fredag på er!

Fridens

[stoscha]

Då närmina barn var små fanns inte möjligheten att kombinera ett juste jobb med deltid. När lillkillen skulle börja på dagis jobbade jag 90% en månad och flexade så mycket jag kunde. Följden var att jag satt 3 timmar sedan han somnat i stället. Det höll på att knäcka mej. När storasyster var liten var jag hemma i 1,5 år och höll på att klättra på väggarna. Bara barnspråk räckte inte för mej.

Du är fantastisk som har lust och möjlighet att växla ner, men vi är alla olika och jag hade inte varit en snäll mamma om jag gjort som du. Jag gjorde mitt bästa för att fixa kvalitet i stället för kvantitet och vinnlade mej om att inte säga nej av slentrian bara för att jag inte iddes när vi skulle göra nåt ihop.

[Malin303]

Jag är nog mer imponerad av dem som klarar att vara närvarande föräldrar samtidigt som de jobbar mycket.

Jag klarade inte ut det - jag är den som svarade "Mmmm" när lillebror undrade om storebror verkligen får spola ner bilnycklarna på toa... (Sann historia.) Jag svarade Mmmm på det mesta, för jag lyssnade knappt på vad barnen sa.. Det blir man inte SuperMom på, direkt. 

 

Idag var en bra dag att ta ner studsmattan på! Varmt och torrt, så kan man vika ihop själva mattan och stuva ner den i källaren direkt utan att hänga den på tork först. Om man stuvar ner den fuktig möglar den nämligen - vi har provat

Tanken var att barnen skulle hjälpa till att ta ner den, eftersom det är deras studsmatta. Tja, spola fram tjugo minuter så lät det så här över landskapet:

"NUUU är ni så jävla SNÄLLA och tar NER er jävla STUDSMATTA annars gör JAG det och sen HAR ni ingen studsmatta nästa år för då har jag SLÄNGT den i BRÄNNBART och ni kan GLÖMMA att vi köper en NY.." osv osv.

Jajamänsan, kalla mig gärna hushållets Gudinna med det outsinliga tålamodets källa till mitt förfogande

"JA OBI-WAN" vrålade gossarna tillbaka, men sen blev det faktiskt lite fart på verksamheten.

 

Ikväll blir det fläskfilé a la Solvik, med en rejäl sallad till. Potatisgratäng till Gubben och barnen. Hallongeggamojja med mandelcrunch till efterrätt.

 

Inser att jag måste nog föra matdagbok, ett tag i alla fall. Jag misstänker att jag äter för mycket mejerier, och antagligen alltför täta måltider, för att gå ner i vikt. Men det vet jag ju inte förrän jag har kollat..

 

Fridens

[Malin303]

Det är småfuktigt ute idag..

Hursomhelst så hade jag ett hundratal lökar som skulle ner i jorden, så det var bara att dra på sig regnstället och kängorna och masa sig ut i ösregnet och gräva!

Scilla, pärlhyacinter, påskliljor, pingstliljor.. Och tio tulpanlökar, som rådjursjävlarna kommer att äta upp. Och fyra sorters vitlök! Egentligen är det kanske för sent att sätta dem nu, men jag hoppas det går ändå.

När jag ändå var ute och dyngsur passade jag på att börja gräva för ett nytt, större jordgubbsland. Barnen har önskat det, och jag gräver så gärna 

Ogräsrensning är terapi.. Tyvärr behöver jag inte terapi så ofta så rabatterna ser ut därefter

 

Sen kom stora grabben hem, övertrött, sockerspeedad och allmänt otrevlig. Han var till och med otrevlig mot minsta syster, och då vet man att han inte är i fin form. Annars har han väldigt långt tålamod med henne, och hon är väldigt kär i honom. Så när han kommer hem efter att ha sovit borta en natt vill hon så klart kramas och gosas och visa sina urtjusiga armband och babbla sju mil i minuten, och när han fräser åt henne att vara tyst så.. Man kan tro att han slitit hjärtat ur kroppen på henne, så lessen blir hon.

Då har han sovit över hos sin bästa kompis, spelat halva natten och levt på Billypizzor, läsk och kakor som barnen har fri tillgång till. De har alltså plattor med läsk i garaget, det är bara för barnen att hämta så mycket de vill.. Samma sak med pizzorna, när de blir hungriga är det bara att hämta sig ett par ur frysen och langa in i micron.

Jag då, med mina höga principer om vad som är bra mat, vad säger jag..?

Absolut ingenting.

För ett par år sedan var det en iskall period då han inte hade några kompisar alls. Under den perioden lärde jag mig att innerligt avsky uttrycket "inte riktigt mobbad, men..". Det dök upp då och då i samtal med skolan, och jamen herregud, jag ska inte gå in mer på det för då tar det aldrig slut!

Vi har talat om detta med maten, jag och sonen, och jag tror att han håller sig till en burk läsk per kväll. Men Billypizzor tycker han är jättegott, och det är den mat som serveras så vad gör man?

Jaja. Hellre att han har kompisar och äter skitmat när han är där än att han inte har några kompisar alls, det är min enkla åsikt.

 

Nu har det i alla fall slutat regna, och ungarna har myror i brallorna efter att ha varit inne hela dagen.. Den sockerspeedade gossen behöver bränna av både socker och dåligt humör.. Det är dags för lervällingsfotboll, barnen mot föräldrarna!

Gooooo FÖRÄLDRARNA

[stoscha]

Dels ska du låta maken pinka revir i vår...det kan få en del rådjur att bli lite mindrepåträngande. Dels kan du köpa sånt här grönt metallnät och göra korgar att skydda tulpanerna med. De syns knappt på avstånd. Jag behöver bara ha dem på tills det finns grönt i skogen, men du kanske har mer orädda rovdjur?

[Malin303]

Okej.. Då ska jag beställa revirpinkning till våren  Det ska vara herrpink, förstår jag? Eller kan man beordra ut gossarna också..?

Rovdjuren här är helt osannolika, för ett par år sedan gick de upp på vår gallertrapp för att käka upp mina fina penséer

Vad är det för metallnät? Finns det i trädgårdshandeln eller bygghandeln?

Jag har inte så många tulpaner kvar, satsar mest på lökar de inte gillar.. Men några är ju fint att ha

 

Glinen vann lervällingsfotbollsmatchen med 8-3. Surt!

Men man måste beundra deras strategi - de har utverkat handikapp för minsta tjejen, så hon får ta bollen i famnen och springa.. Sen passar de henne så klart, för de vet att vi vuxna släpper förbi henne. Eller också spelar de äldre tjejen, som drar förbi oss långsamma dinosaurier. Hon har dessutom bollsinne, till skillnad från mig och Gubben som har hål i huvet där bollsinnet ska sitta. Grabbarna utgör ett starkt försvar.

Sen har jag utverkat en handlingsplan för alla former av skitig utomhusverksamhet: Alla ungar som inte ännu tycker det är piiinsaaamt får näcka på trappen, släppa alla leriga, blöta kläder i en tvättkorg som går direkt i tvättmaskinen, de leriga, blöta ungarna går direkt i duschen. Fixat

Jag drar gränsen vid att näcka på trappen, men Gubben är ju inte blyg direkt så han slänger också av sig.. Tur att vi har snälla och tåliga grannar  

 

Nu ska det bli köttfärssås i stora lass, med stekt ägg till. Jag är döhungrig!

 

Fridens

[stoscha]

Jo det måste vara testosteron i pinket

[Malin303]

Pluggdag idag, var ju tanken. Men lilla tjejen hade feber imorse, så jag får vara hemma med henne. Hon får ibland riktigt höga febertoppar, runt fyrtio grader, utan några andra symptom. Första gången trodde jag att termometern var trasig så vi införskaffade en ny, men den visade lika mycket den. Det blir alvedon och hemmagjord slush, och svala bad om tempen klättrar alltför högt. En prinsessfilm hinner vi säkert med också, så får jag sätta mig med böckerna när hon tar en tupplur. Imorgon är hon lite varm, på onsdag feberfri och torsdag är hon tillbaka på förskolan, om hon följer det vanliga mönstret alltså.

Då hinner jag kanske också bestiga tvättberget.. Det är säkert tio maskiners tvätt som har hopat sig på golvet i tvättstugan.. Jag är inte säker, men jag tror att något rörde sig längst ner.. Tar med mig brännbollsträt, för säkerhets skull..

Cover me, I'm going in!

 

Matdagbok, alltså.

Eftersom jag inte gillar att väga och mäta så värst så gör jag inte det. Tror (hoppas) att jag får en någorlunda överblick ändå, och möjligen mina misstankar bekräftade.

Såhär ser dagen ut, så här långt:

 

06.30 Fjällfil med en matsked lingonsylt (hemkokt, inget socker), 2 muggar kaffe med mycket mjölk.. (okej då, kanske måste mäta hur mycket som är "mycket" mjölk ). Jag är en riktig kaffetant och kan hälla i mig ansenliga mängder på en dag, med myyycket mjölk..

 

11.30 2 kokta ägg, ca 25 g smör. 1 mugg kaffe med, hm, 1dl mjölk. Oj, var det sååå mycket..

 

ca 15 En FinnCrisp med bregott och räkost. 2 äppelklyftor med majje.

 

17.30 ca 150 g kokt torsk, 1 kokt ägg med majje. Ångad broccoli med olivolja.

 

Vägde mig imorse, 70,5 kg.

Tänkte att jag skulle mäta också, men jag blev osäker på var? Mäter man där midjan är smalast, alltså där "timglaset" (I wish!) går inåt? Eller där kaggen är störst, alltså ca en decimeter längre ner? Höftmåttet, det måste väl ändå vara över höftbenen? Finns det inte nån kvot man räknade fram där ett tag, som ett mått på hälsosam figur? Eller var det midjemåttet som skulle vara mindre än vaddetnuvar för antal centimeter..? Aarghh 

Ellsehåäffaren med järnkoll, det är jag det

 

Fridens

Edited October 13, 2014 by Malin303

[nabe]

Kul och inspirerande läsning Känner väl igen mig, har 4 barn i åldrarna 3-14 år. Inte helt lätt att få ihop livspusslet alltid. 

[Malin303]

Kul och inspirerande läsning Känner väl igen mig, har 4 barn i åldrarna 3-14 år. Inte helt lätt att få ihop livspusslet alltid. 

Tack

[stoscha]

Haha... när barnen var små kunde jag ge mej 17 på att det försiggick oegentligheter i tvättstugan. Det var en tvättmaskin per dag, och om man missade en dag så var det 3 dagen efter... de ynglade av sej de rackarna!

 

Man säger att kvinnor ska ha ett midjemått under 88 cm, och då är det "timglaset" man räknar.

 

Går det inte ha grädde i kaffet i stället för mjölk så kanske du kan ta lite mindre?

[Jamtlandstjej]

Här fanns det lite uppgifter om midjemått och sånt...

 

http://www.dinbmi.se/midjematt.asp

[Malin303]

Haha... när barnen var små kunde jag ge mej 17 på att det försiggick oegentligheter i tvättstugan. Det var en tvättmaskin per dag, och om man missade en dag så var det 3 dagen efter... de ynglade av sej de rackarna!

 

Man säger att kvinnor ska ha ett midjemått under 88 cm, och då är det "timglaset" man räknar.

 

Går det inte ha grädde i kaffet i stället för mjölk så kanske du kan ta lite mindre?

Ja, nåt skumt är det.. Och vad gör de med de udda strumporna..? De måste ju ta vägen nånstans..?

Jag har provat med grädde, men det är helt enkelt inte lika gott. Men det är ett alternativ att ha i åtanke, eller fettkaffe istället för frukost rentav? Eftersom det blir så hejdlösa mängder mjölk på det här viset

[Malin303]

Här fanns det lite uppgifter om midjemått och sånt...

 

http://www.dinbmi.se/midjematt.asp

Thanx

Där står det att man ska mäta över naveln, alltså där magen (i alla fall min mage!) är som tjockast.

Stoscha säger timglaset.. Jag tror jag mäter båda, nåt kanske minskar vartefter

[Tiny Tom]

Mät på samma ställe varje gång! Det är förändringen du är ute efter så det är inte så viktigt var du mäter som att det blir på ett ställe du lätt hittar och återkommande kan mäta. Naveln är ju ett bra riktmärke ur det perspektivet!

 

[Malin303]

Mät på samma ställe varje gång! Det är förändringen du är ute efter så det är inte så viktigt var du mäter som att det blir på ett ställe du lätt hittar och återkommande kan mäta. Naveln är ju ett bra riktmärke ur det perspektivet!

Så sant

Mätte på båda ställena för skojs skull:

"Timglaset" (hm, nåja.. definitionsfråga!) 88 cm.

Över naveln 105 cm.

 

Tjusigt! Inte konstigt att det ser ut som om jag är på smällen

[Malin303]

Tjahapp, idag skulle jag ju testa fettkaffe till frulle, var det ja.. Det kom jag ihåg när jag hade sörplat i mig halva filtallriken

Eftersom jag knappt inte är vaken så dags så är det i och för sig inte konstigt, jag går på autopilot tills första kaffemuggen sparkar liv i hjärnan. Ikväll ska jag förbereda frullen och skriva en komihåglapp till mig själv.. Ja vad gör man inte för den goda saken

 

Idag ska jag baka. Lilla febriga tjejen mår bättre idag,så det ska nog funka.

Jag älskar att baka fikabröd, det är en sak som jag verkligen kan sakna.. Det finns inget ellsehåäff-vänligt fikabröd som är värt besväret, dessutom är det en vana som vi har gjort oss av med. Att fika i tid och otid, alltså. Men när jag får chansen att baka åt andra, då hugger jag direkt Nu är det ett föräldramöte på dagis som tarvar fika, samt hemmamatch för en av gossarna. Då säljer vi fikabröd i kiosken och gör skaplig vinst varje gång.

Lite avigt är det ju! Själv äter jag det absolut inte, mina barn får EN bit - rekordet innehas för närvarande av en lillasyster i fotbollslaget, som vid sex års ålder klippte i sig tretton kakor på raken Det är ju inga små kakor heller, eftersom de flesta slänger ihop något i långpanna..  Gubben kan ta en bit om det finns något som hans känsliga mage fixar, oftast inget.

Jag fredar mitt samvete med att ta med något ellsehåäff-vänligt också, oftast ketobollar. Klen ursäkt, jag vet..

Jag ska baka sockerkaka med marängtäcke och kärleksmums, hade jag tänkt. Och ketobollar, dårå. Lustigt nog blir jag aldrig sugen själv när jag bakar, jag som annars har vissa problem med sockermonstret.

 

Matdagbok,då:

 

06.30 2dl fjällfil med 2 msk grädde och 1 msk lingonsylt. 1 mugg kaffe med 0,5 dl mjölk. (suck..)

 

fm: två muggar kaffe, sammanlagt 1 dl mjölk.

 

11.30: Rester från igår, alltså några torskbitar, ett kokt ägg och majje.

 

ca 15: Aphungrig! Köttbullemacka på oopsiebröd, hemtrillade köttabullar och tillika hemmasnickrad rödbetssallad. Kaffemugg med 0,5 dl mjölk.

 

17.30: Kycklinggryta. Lårfiléer brynta i smör, grädde, creme fraiche, champignoner, salt o peppar. Broccoli med smör på.

 

kväll: Fortfarande aphungrig. Eller sugen. För trött för att känna skillnad. Evig vandring mellan kylskåp och pluggbok. Oststänger med majje, FinnCrisp med smör, te med grädde, en halv oopsie med ost, slängde andra halvan (de är ju egentligen inte goda!!). Det var säkert nåt mer också..

Edited October 15, 2014 by Malin303

[Malin303]

Skit vad trött jag är.

Lilla febriga tjejen har sovit dåligt, varit uppe och vandrat och säkert drömt feberdrömmar i två nätter nu. Vilket såklart innebär att jag också sovit dåligt. Inatt vid fyrarycket kom hon och lade sig i min säng och kändes misstänkt.. fuktig.. Såklart har hon kissat i sängen. Tackålåv för plastade frottélakan som räddar madrassen, men allt annat är genompinkat. Täcke och kudde, lakan och extrafilt, gosebjörnen och gosekatten. Nattskjortan förstås, och lilla tjejen ända upp i håret. När jag skulle duscha av henne hade vi bara kallvatten, alltså har pannjä.. stannat. Igen. Hurra, för att sota den var PRECIS vad jag hade tänkt skulle bli kul!

Idag är hon feberfri, men trött och gnällig. Precis som jag!

 

Matdagbok:

 

06.30: Fettkaffe på 25 g smör och 2 tsk kokosfett. Inte jättegott, direkt. Och definitivt inte riktigt kaffe! *gnällig barnunge*

           Följt av en  mugg kaffe med 2 msk grädde. Definitivt inte riktigt kaffe! *väldigt gnällig barnunge*

Nu är tanken att man ska vara mätt och belåten till..?

 

13.30 2 kokta ägg, 25 g smör.

 

17.00 Ugnsstekt lax, geggamojja på creme fraiche, lite majje och mycket vitlök *hick* Ojsan, glömde att jag ska på föräldramöte sen.. Oops

 

18.30 Kaffe m mjölk. 2 ketobollar

Edited October 16, 2014 by Malin303

[Undeniably]

Mätt och belåten tills man blir hungrig igen! :-)

[Malin303]

Mätt och belåten tills man blir hungrig igen! :-)

[Malin303]

Föräldramöte på förskolan igår kväll. Vi har en så jäkla bra förskola! Förutom engagerade, kunniga, erfarna och entusiastiska pedagoger har vi eget kök också, så barnen får mat lagad på plats. Av en engagerad och mycket bestämd kock, som inom ramen för riktlinjerna lyckas med konststycket att laga bra mat, det mesta från grunden. När hon kom till förskolan för ett par år sedan var det någon som påpekade att barnen "ska" ha mellanmjölk och margarin.. Det flög inte med den nya kocken

Hade med mig kärleksmums och ketobollar till fikat. I vanliga fall är det jag och en av papporna som tar en boll till kaffet, några föräldrar som inte fikar alls, men de flesta tar vanligt fikabröd. Igår gick ketobollarna med strykande åtgång och det var mycket snack om ellsehåäff. Jag anar att något är på gång i Byhåla..

 

Efteråt var tanken att jag skulle gå en promenad, förutom aikido har jag inte rört på fläsket på evigheter!  Men jag orkade inte, promenaden gick raka vägen hem, borsta tanden och pussa Gubben, uppför trappan och ner i sängen, släcka lampan, sova gott. Klockan nio på kvällen

Sömn är en bit i hälsopusslet som jag inte kan kompromissa med, har jag upptäckt. Jag klarar några nätters dålig sömn, men sen säckar jag ihop och sover tio-tolv-fjorton timmar på raken. Om jag inte gör det, av någon anledning, sover jag dåligt i flera veckor. Somnar sent, vaknar flera gånger per natt, får svårt att somna om, vaknar tidigt.. Och släpar mig fram på dagarna 

Förr, i mitt förra liv, ville jag inte riktigt kännas vid detta. Det är bara att bita ihop och köra på, liksom. Vilket naturligtvis ledde till att jag aldrig sov gott, så jag var alltid trött. Ja herregud, jag vill nästan inte tänka på det!

 

I kväll ska jag jobba. På akutmottagningen, mitt favveställe

 

Matdagbok:

 

06.30 Fettkaffe, 25 g smör o 2tsk kokosolja. Smakar bättre än igår, men det är fortfarande inte riktigt kaffe! *gnäll*

 

fm: två muggar kaffe med mjölk.. Mmm.. Riktigt kaffe!

 

12.00: Två rejäla bitar fläskpannkaka med lingonsylt! Egentligen inte hungrig, men det här är taktikätande. Det är nämligen en 50/50 risk att jag inte får någon möjlighet att ta matrast ikväll. För kolhydratätare är det lite av en katastrof.. Inte för mig, men jag vill ändå gärna ha ätit innan. Hjärnspöke? Hmm.. Tål att tänkas på!

Förresten, torsdag kväll? Make that 70/30!

 

Fridens

Edited October 16, 2014 by Malin303

[Malin303]

Nä, jag hann inte äta min matlåda igår. Men jag hann både dricka och kissa, det är inte alla pass man hinner med det så jag tycker ändå jag ligger på plus

I min ungdom jobbade jag en period på ett demensboende, och jag lärde mig jättemycket! Igår fick jag nytta av de gamla kunskaperna, men jag tycker det är förvånande att sjukvårdspersonal på alla nivåer har så dålig kunskap om hur man kan bemöta demenssjuka patienter för att göra det så smidigt som möjligt för alla inblandade. Det är ju inte rymdfysik direkt, menar jag. Till exempel är det dumt att käfta emot patienten, i ett redan stressat läge kan det utlösa aggressioner. Man ljuger inte heller patienten rakt upp i ansiktet, men man kan vara smidig. Om patienten tror/anser att hen är där för att kolla blodtrycket kan man ta ett tryck medan man pratar omkring vad hen (och, nio gånger av tio, orolig anhörig) egentligen söker för. Det kan man bjussa på, liksom.

My two cents.

 

Det hände en lite lustig grej också. Vi har fått en ny doktor som inte känner mig sen tidigare, utan bara som ny timvikarie. Hon fick syn på mina ytterst eleganta blåmärken på armarna, och visst, hon är relativt ny på akuten, men det tar ju inte så lång tid förrän man lär sig känna igen greppmärken. Och det ser ut som om jag har blivit greppad runt handlederna av en riktig gorilla! Dessutom har jag blåmärken högre upp på undersidan av underarmarna, typiska avvärjningsskador.

Det tog ett tag att övertyga henne om att det är synliga spår av aikido, inte misshandel! Man kan tro, som sagt, att det är en riktigt bitig typ jag har slagits med.. I själva verket är min träningskompis K en liten, späd tjej, väger typ femti kilo drypande våt Men hon har ganska långa händer och ett riktigt järngrepp för att vara en tunnis. Kombinerat med att jag har lätt för att få blåmärken så blir resultatet helt sanslöst ibland.

Det är några i personalen som har tittat på mig, de som känner mig sen tidigare har kanske frågat lite runtomkring, men den här tjejen frågade rakt ut om jag hade blivit slagen, om jag behövde hjälp att söka hjälp och så vidare. Det tyckte jag var bra gjort!

 

Fridens

 

Matdagbok:

 

06.30 2 dl fjällfil med 2 msk grädde o 1 msk äppelmos (hemmakokt, inget tillsatt socker). 1 mugg kaffe med 2 msk grädde

 

12.00 köttfärssås med rejält lager smält ost.. Mmmm..

 

ca 15 1 finncrisp med bregott o räkost. 3 äppelklyftor med majje. Stoor mugg kaffe med 1 dl mjölk

 

17.30 Berg av köttbullar, majje och cremefraichesås. Sallad med vinägrett.

 

kväll: Evig vandring till kyskåpet. Ett kokt ägg, oststänger, en skål turkisk yoghurt, några mandlar, några nötter, te med grädde.. Det kan ha blivit nåt mer också

Edited October 18, 2014 by Malin303

[Malin303]

Trädgårdsarbete, det bästa jag vet..

Räfsa löv, gräva planteringsgropar och jordgubbsland, natta kökslandet, plocka ringblommor, samla frö.

Står i mål en stund åt yngre sonen med kompisar, de ville öva straffläggning. De skjuter ganska hårt får jag säga, jag kommer att ha ett blåmärke eller två imorrn.. Njuter av att jag orkar och kan, när jag vägde nittio kilo slängde jag mig inte gärna mellan målstolparna!

Klipper ner pionerna, jag brukar låta perennresterna vara kvar över vintern men jag har fått nåt skit på pionerna (pionrost?) och ska bränna bladen. Rensar ogräs.

Lämnar med varm hand över till Gubben att tömma varmkomposten - vad än guruerna säger så luktar det inte gott!

In i köket, langar in en bit karré i ugnen som ska bli pulled pork sex timmar senare.

Sen hjälps vi åt, jag och flickorna, att tömma kaninburen, städa ur den och lägga in ny fin halm. Det är snart dags att ställa upp den på ett par pallar och isolera under och på norrsidan, men det får bli nästa helg.

 

Sen gjorde jag ett taktiskt misstag. Jag bad grabbarna att kolla igenom sina garderober och slänga alla trasiga och för små kallingar och strumpor.. I vanliga fall tar det ett par veckor eller månader innan de får tummen loss, men nu gjorde de det direkt.. Oj vilken hög det blev! Eftersom de drar samma storlek trots tre års skillnad i ålder så kan inte lillebror ärva heller.

Det innebär att jag måste åka och shoppa.

Fan!

Jag hatar att shoppa!

Mest av allt till mig själv, att leta baddräkt och behå kan driva mig till tårar redan i första provrummet   Men bara att åka till närmsta shoppingcenter och ge sig in, näe fyyy vad det är synd om mig! Gubben tycker likadant, och eftersom han tog höstens stora jympasko-och-gummistövel-bonanza med ALLA barnen så känner jag att det är min tur.

När jag tänker på saken börjar nog alla behåar falla sönder i sina beståndsdelar, men jag väljer att ignorera det så länge det går..

 

Mina tjejkompisar anser att jag inte är klok. Vilket är bra, för jag får ärva deras gamla kläder när de inte har plats i garderoben för alla nyshoppade kläder längre Men det kanske finns bot..? KBT mot shoppingfobi..? Nån som vet..?

 

Fridens

 

Matdagbok:

 

08.00 Fjällfil med grädde och lingonsylt. Det är sååå mycket godare än fettkaffe! 2 muggar kaffe med mjölk.

 

10.00 Kaffe med mjölk. Ost o skinkrulle.

 

12.00 2 grillkorvar, 1 kokt ägg, majje och kavlis hamburgerdressing.

 

ca 15 De allra sista körsbärstomaterna från växthuset.. Mmm..

 

18.30 Pulled pork, 1 tortillabröd, diverse grönsaker. 2 glas rödtjut

Edited October 19, 2014 by Malin303

[Malin303]

Perfekt dag för cykelutflykt!

Vi lyckades få med en kompis till äldsta grabben, som börjar tycka det är sådär kul att göra utflykter.. Men med en kompis är det helt okej, även om han förstås hellre spelar Minecraft heeela dagen! Inte en chans, säger tråkiga gamla morsan .

Fick med oss granngrabben också, hans mamma är långtidssjukskriven för ryggen och har svårt att komma ut och hitta på nåt. Fördel med Byhåla: Man kan hjälpas åt med såna här saker utan att det behöver bli en jätteapparat.

Från början var tanken att vi bara skulle ta en liten sväng, äta matsäck och sen hem igen. Men det var så himla skönt väder så vi fortsatte till en sjö drygt sju kilometer hemifrån. Det är ungefär vad stora tjejen mäktar med, sen blir det lite för långt för att vara trevligt. Lilla tjejen åker cykelkärra i sällskap med matsäcken   

Göra upp eld, koka kaffe, grilla korv. Blåsa såpbubblor, plocka löv. Leta rätt på grabbarna som plötsligen var försvunna - alla fyra! Sitta och småsnacka med Gubben medans ungarna bygger en bäverdamm. Ifall en bäver skulle vilja titta in..

Det blev en lång och trevlig utflykt, så jag hann inte åka och shoppa strumpor till grabbarna.. Ojjj vad tråkigt ..

 

Matdagbok:

 

08.30 2 dl Fjällfil med 2 msk grädde och 1 msk lingonsylt. 2 muggar kaffe med mjölk..

 

11.00 2 ost o skinkrullar med Bregott

 

13.30 Omelett med tonfiskgoja o sallad. Kaffe m mjölk. En halv grillad korv.

 

15.00 1 spenatfrittata

 

17.30 Köttfärssås med stekt ägg (söndagsmiddag special! Ingen orkar laga nåt mer avancerat än så.. )

 

Kväll: Te m grädde, 1 finncrisp med äppelskivor och majje

[Malin303]

Vägning och mätning idag.

70,3 kg och 88 respektive 103 cm. Alltså - 0,2 kg, +- 0 cm och - 2 cm.

Allt inom gränsen för normal variation, det var väl ungefär vad jag hade väntat mig. Nästa vecka kommer jag troligtvis väga in på plus ett eller rentav ett och ett halvt kilo pga PMS, det tillhör också den normala variationen.

Ärligt talat, när jag kollar igenom en veckas matdagbok får jag nästan vara tacksam för att jag åtminstone är viktstabil..  Och har varit i ett år!

Jag äter ju för tusan hela tiden! Och mejerierna som jag har gnölat över.. alltså att det blir krångligt och dyrt att laga mejerifri mat.. Tja, mejerierna i maten är väl det lilla problemet! De kan jag ju plocka bort sist i så fall, efter all fil, mjölk, grädde, yoghurt och ost jag mular i mig utöver den lagade maten

 

Väldigt nyttigt att föra dagbok..

 

Det som är otypiskt för den här veckan (eller heter det atypiskt..? Det får jag kolla upp) är att jag har rört mig väldigt lite. Ett aikidopass och en cykelutflykt i sakta mak, det är allt. Det brukar bli 2-3 löprundor och en långpromenad också, minst.

 

Nåväl. Då vet jag det. Nu vet jag var jag ska börja.

 

Den här veckan kommer bli ungefär som vanligt, och till helgen åker vi upp till lapphelvetet för att tillbringa höstlovet hos min far. Det är väldigt trevligt att vara där, på alla sätt och vis, men jag har aldrig lyckats äta LCHF mer än två dar.. Sen äter jag lite av pappas goda bröd, sen några av pappas hemodlade mandelpotatisar.. Sen en pilsner i bastun när jag och min syster äntligen får lite tid tillsammans för att lösa världsproblemen.. Sen rasar alltihopa och jag ger mig in i en orgie av snabba kolhydrater!

Den här gången tänker jag inte ens försöka äta LCHF, framför allt för att jag får lite ångest när allt brakar ihop. Istället funderar jag på en strategi för att minimera skadeverkningarna

Vi får väl se hur det går. Jag tänker i vart fall INTE ha ågren!

 

Om någon av er, kära forumkompisar, slänger en bläng i min matdagbok och ser något som jag inte ser.. Eller har något tips i största allmänhet för hur jag ska lyckas med mina sista tio kilo.. Så är jag bara tacksam för kommentarer

 

Fridens

[Sigurdur]

Ett annat citat på samma (tidigare nämnda) tema:

 

Rolling stones - gather no moss

 

Och min absoluta favorit bland citat, jag tror han som sa det var LCHF:are också...

 

It isn´t even food as I understand the definition

 

(Hannibal Lecter)

 

Tänk på det nästa gång ni ser er om i mataffären...

[Malin303]

Ett annat citat på samma (tidigare nämnda) tema:

 

Rolling stones - gather no moss

 

Och min absoluta favorit bland citat, jag tror han som sa det var LCHF:are också...

 

It isn´t even food as I understand the definition

 

(Hannibal Lecter)

 

Tänk på det nästa gång ni ser er om i mataffären...

Håller nog med.. Han hade ju inga problem med inälvsmat i alla fall.. O det är ju jättenyttigt

[Malin303]

Muskelkontakt, muskelkontroll och kroppsuppfattning är begrepp som jag funderar omkring ibland.

Under mina år som överviktig och fet klippte jag av kroppsuppfattningen jäms med hakan (första alltså, inte andra eller tredje  ) ungefär, det som fanns under var en oformlig massa som i varje fall inte var min! Under graviditeterna och amningsperioderna var jag väl något mer kompis med kroppen, men kontakt hade vi inte riktigt.. Utom när jag födde, då upplevde jag att min kropp var stark och urkvinnlig och helt och hållet DÄR. Men graviditeterna, tja.. Till exempel trodde jag ända fram till nummer fyra att jag hade ont av foglossning. Efter att äntligen ha masat mig till en sjukgymnast kom han fram till att jag inte alls hade foglossning, däremot inflammerade muskelfästen bak mot ändan. Lösningen var stretching, inte bälte.. Jag kände inte att det gjorde ont och ömmade kring sittknölarna, jag hade bara ont och svårt att gå i största allmänhet. Tyckte jag.

Ett annat exempel är från jobbet. Under den här perioden hade jag ofta ont i huvudet och konsumerade paracetamol i hastig takt. En av sjuksköterskorna på jobbet sa att jamen det är inte konstigt att du alltid har ont i huvet, du har ju axlarna uppe vid öronen! Vadå? Har jag? Det har jag väl inte? Jag hade ingen aning om att det var därifrån det kom. Hela skulderpartiet, axlar och nacke var som stöpta i ett stycke gjutjärn, men jag tyckte jag var avslappnad.

Det var då jag utvecklade min motvilja mot att shoppa, det kändes inte meningsfullt för mig att köpa fina kläder. Jag tycker fortfarande inte om att shoppa, även om det är delvis av andra orsaker. Jag har fortfarande svårt att se mig själv i spegeln. Det går bra med småbitar: Mascaran på ögonfransarna, och ingen annanstans - check. Kjolen inte nerstoppad i trosorna - check. Håret samma skatbo som vanligt - check. Men att stå framför en helfigursspegel och bara titta, det klarar jag inte.

Jag har betydligt bättre kontakt med min kropp nu än för tjugo kilo sen, men jag är inte riktigt framme.

 

Det här hänger ihop med både muskelkontakt och muskelkontroll, tror jag. Åtminstone om jag förstod Tiny Toms förklaring ungefär rätt. Om jag ska göra till exempel plankan, så vet jag hur en planka ska se ut. Jag är övertygad om att jag gör rätt, tills min träningskompis kommer fram och säger upp med rumpan! Stabil bål! Upp med huvudet! Då har jag säckat ihop som en hängmatta, vilket har känts som en planka..

Från aikidoträningen har jag många exempel. Jag tror att jag har nämnt att aikido kräver att man är smidig och följsam.. Och jag är ungefär så följsam som en dörrpost . Intellektuellt förstår jag vad ska göra, böja på knäna till exemel, eller vara i rörelse när uke attackerar. I själva verket står jag tvärstill, på helspänn och med spikraka ben. Och milde himmel vad roligt det är med fallträning! Det låter ungefär som när man tippar ett kylskåp nerför en källartrapp när undertecknad gör framåtfall.. Vår arme instruktör, han får kämpa på han också  .

Jag känner inte i kroppen, i musklerna, vad som händer, vad jag gör, vad har kontakt med vad. Men jag tänker att om jag fortsätter att jobba på det, att känna efter så måste jag väl få kläm på det till slut?

Det låg en tanke bakom att börja med just aikido, som är något väldigt främmande för mig. Att våga mig utanför bekvämlighetszonen och göra något som jag är så väldigt kass på, bara för att. Antingen blir jag bättre, eller så dräper jag mig nästa år när vi ska börja med vapenträning. Alltså, vapen och vapen, det är ju träpinnar i olika längder med tjusiga namn.. Men är man tillräckligt klumpig kan man göra sig illa på träpinnar också   

 

Nu måste jag sluta filosofera och börja packa. Vi ska vara borta en dryg vecka.. Såå.. Tja, tänk tvåmånaders polarfärd, ungefär så ser det ut

 

Fridens

[stoscha]

Malin älskling... du är så härlig! Det är ofta att jag ler när du skriver men idag skrattade jag högt. Maken undrat vad jag håller på med?

Jag är smidig som ett kylskåp men det skiter jag i. Maken har ont i ryggen och kan inte dansa mer än en minut i taget i alla fall.

Jag tycker du ska lusläsa Mys blogg lchfingenjören. Hon har sett det positiva hos sej oavsett vikt och aldrig nekat sej själv att vara sitt bästa jag.

På den tiden då jag var ung söt och smal var jag på en lång kurs där en av eleverna var en gravt överviktig kvinna dubbelt så gammal som jag (tyckte jag då iaf.. hon var säääkert nästan död och miiinst 50)

Himmel vad jag beundrade henne för hon hade minsann inga intetsägande tält. Hon var färgstark både i personlighet och sätt. Själv var jag ofta klädd i grått eller blekt till mitt blonda hår. Idag har jag rött hår som syns på en mils avstånd och älskar djurmönstrat som den jäkla katta jag är.

Vad jag vill säga är att det kan ta tid att lära sej älska... framför allt sej själv men det är alltid värt försöket.

Idag ser jag mej som mindre tjock än när jag vägde 47 kg. (Jag har aldrig haft midja.. farmor var också rak)

[Malin303]

Malin älskling... du är så härlig! Det är ofta att jag ler när du skriver men idag skrattade jag högt. Maken undrat vad jag håller på med

Jag är smidig som ett kylskåp men det skiter jag i. Maken har ont i ryggen och kan inte dansa mer än en minut i taget i alla fall.

Jag tycker du ska lusläsa Mys blogg lchfingenjören. Hon har sett det positiva hos sej oavsett vikt och aldrig nekat sej själv att vara sitt bästa jag.

På den tiden då jag var ung söt och smal var jag på en lång kurs där en av eleverna var en gravt överviktig kvinna dubbelt så gammal som jag (tyckte jag då iaf.. hon var säääkert nästan död och miiinst 50)

Himmel vad jag beundrade henne för hon hade minsann inga intetsägande tält. Hon var färgstark både i personlighet och sätt. Själv var jag ofta klädd i grått eller blekt till mitt blonda hår. Idag har jag rött hår som syns på en mils avstånd och älskar djurmönstrat som den jäkla katta jag är.

Vad jag vill säga är att det kan ta tid att lära sej älska... framför allt sej själv men det är alltid värt försöket.

Idag ser jag mej som mindre tjock än när jag vägde 47 kg. (Jag har aldrig haft midja.. farmor var också rak)

Tack, rara Stoscha! Det var väldigt snällt av dig   

Ibland känns det som om jag bara babblar ut i rymden. Även om tanken är att jag främst skriver för mig själv blir jag så glad när någon läser

 

Jag kämpar på med min kroppsuppfattning. Det känns som om sist vi hade kontakt vägde jag 55 kg och hade platt mage och söta små tuttar som satt under hakan, typ. Min nuvarande kropp är femton kilo tyngre och både magen och tuttarna har emigrerat söderut. Däremellan har det hänt en hel del, inte minst att jag har varit uppe på nittio kilo och vänt. Fyra barn har också lämnat sina spår, sina hederstecken.

Det som är så himla fint med den här uppgraderade varianten är att även om den inte ser konventionellt snygg ut så känns den bättre än den gamla versionen. Jag känner mig nog inte smalare, men jag är starkare och uthålligare nu än vad jag någonsin har varit. Jag njuter av att spela fotboll och brännboll med barnen, eller bara härja ute i största allmänhet. Har aldrig varit bra på att leka, men härja, hade det varit en OS-gren hade jag tagit guldmedaljen. Lätt som en kesoplätt

Jag kan springa en mil i terräng, jag kan cykla en hel dag, jag kan spela vattenrugby med ett gäng tolvåringar utan att behöva ambulans.. Jag kan fanemej hoppa studsmatta utan att kissa på mig! Det är något av en merit i tjejkompiskretsen   Jag vågar mig in i en dojo, trots att jag är smidig som en trottoarkant.

Jag läser Mys blogg alltemellanåt, hon har mycket kloka saker att säga om självkänsla. Det är av henne, bland andra, som jag har lärt mig vilken dålig idé det är att straffa sig själv när man har varit ner i pizzaträsket. Man ska älska sig själv istället, så blir både längden och frekvensen på träskvistelserna kortare och glesare. Det funkar   

Vissa delar har jag kvar. Kontakt och kontroll, till exempel. Och min högst märkliga gymskräck. Kanske att jag är femti bast innan jag ger mig in i ett gym igen, men då har jag ju något att se fram emot

 

Jaja. Åter packningen. Skrev jag tvåmånaders polarfärd? Jag menade sexmånaders

[Malin303]

Idag far vi. Upp till lapphelvetet och hälsa på min farsgubbe

Det blir jag och alla barnen, stackars Gubben måste vara hemma och jobba

Lite stressad är jag över att dra runt på Arlanda med hela gänget, min stora stora skräck är att tappa bort en unge där.. Där känner jag mig verkligen som en lantis, helt förvirrad och bortkommen. Det blir inte bättre av att jag har så fruktansvärt uruselt lokalsinne! Idag tänker jag helt kallt lita på äldsta grabben, han får läsa skyltar och dirigera oss dit vi ska så håller jag reda på resten av gänget. Det kan i alla fall inte gå mer åt fanders än när jag ska göra båda sakerna själv

 

Har tänkt ut en strategi för maten. LCHF håller max ett par dar hos farsan, sen går det inte längre, det vet jag ju av erfarenhet. Alltså gäller det att satsa på riktig mat, även när den består av till exempel potatis. Pappas finaste egenodlade mandelpära ska jag tillägga, den har inget gemensamt med hårdsprutad King Edward från ICA! Det goda brödet tänker jag också äta, fast jag vet att det drar igång sötsuget. Pappas rieska bakat i bagarstugan.. Det är sååå gott! Åh, och köttsoppan.. Gjord på älgkött, med mycket grönsaker. Potatis, morötter, palsternacka och purjo.. Mmm.. Soppan blir fet trots att älgkött är magert. Beror det på att man kokar med ben? Är det märgen som är fet? För man kokar ju soppan på magert "skräpkött". Någon som vet?

En pilsner i bastun får det också bli. Det går att lösa världsproblemen tillsammans med syster utan pilsner.. Men det blir mycket bättre med, av någon underlig anledning

Jag har för avsikt att låta bli att småäta på kvällen, bullar och kakor och glass. Vi får väl se hur det går!

Förhoppningsvis kan vi vara ute mycket, det gör mycket för att hålla sockermonstret i strama tyglar. Men det är lurigt med vädret, det kan bli fint men det kan lika gärna bli isande kallt, blött och blåst.. Påsk är alltid fint däruppe, september också, men slutet på oktober..

Hur det nu går tänker jag INTE ha ågren, varken före eller under eller efter!

 

Har med farsans födelsedagspresent också. Tre par långkalsonger i bomull, med hög midja så det går att dra upp dem över den lilla gubbmagen . Y-front, naturligtvis, så man inte blir kall om rumpan om man måste pinka utomhus. Och en flaska Chivas Regal, favoritvirren

Min syster är lite förtvivlad, för hon försöker ofta köpa kläder till far och det blir alltid fel. Det är inte konstigt alls, för min syster som är den mest varmhjärtade och generösa människa jag känner vill gärna skämma bort pappa lite. Så hon köper dyra underställ i ullblandningar, formsydda strumpor som ska hålla värmen på bästa sätt eftersom farsan alltid fryser om fötterna, Icebugskängor och goretexjackor.. Det är bara det att långfjåsorna har låg midja, så de skär in. Strumporna sitter åt på fel ställen, samma sak med kängorna. Jackorna går ner över ändan, vilket är det värsta han vet.. Und so weiter.

Jag har lovat mig själv att aldrig gå och riva i skåpen hemma hos far, utan hans uttryckliga tillåtelse. Men jag ska fråga snällt om jag kan få kasta de kallingar, strumpor och undertröjor som består av mer hål än tyg.. Och i så fall gäller det att vara snabb som tusan och smuggla undan godset innan det hamnar i skåpet igen! Vi har inte alltid samma åsikt om hur trasigt det får bli nämligen

 

Nu försvinner jag från radarn en vecka och lite till.

Ha det gott