Malin303

Dagbok 303

Recommended Posts

Nu får du pallra dig hem från renar och jojkande, vi saknar dina inlägg här!!!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu får du pallra dig hem från renar och jojkande, vi saknar dina inlägg här!!!

Tack kompis  :wub: . Nu har jag jojkat färdigt, nu är vi hemma igen :)

När jag gjorde upp min smarta plan för att äta okej så glömde jag en liten sak.. Fikat!

Farsan är inte så mycket för att fika, han brukar baka bullar så det finns i frysen när vi kommer, det är allt. Han trugar inte eller så, bara talar om att det finns (underbara, gudomligt goda) bullar om vi vill ha. Men tanterna! Oj oj, tanterna i byn! Finns det inte nåt teveprogram där deltagarna ska baka det bästa fikabrödet? De skulle kunna parkera sig i Tornedalen och sen beta av by för by i jakt på Mästaren. Det skulle ta åratal innan de ens hade finalisterna klara, det är jag övertygad om.

I alla fall, det är ju tradition att vi knallar runt och hälsar på alla tanter och farbröder i byn. I början tyckte jag det var lite jobbigt, är man över åtti år är det kanske inte jättekul att det stormar in ett sällskap med massa småbarn som babblar sju mil i minuten i munnen på varandra, en (Gubben) försöker med gott mod öva upp sin klart undermåliga Meän kieli, en (jag) försöker förgäves dämpa ungarnas framfart.. Men farsgubben var obeveklig, det är klart ni ska hälsa på, vi är ju släkt! (Nu är vi ju släkt med typ alla, som det är i Tornedalen och norrbottens inland.. så det argumentet är ju både meningslöst och svårt att säga emot.) Nu har jag fått höra att när djungeltrumman går att vi är på väg så ringer tanterna till farsan för att kolla så att det stämmer, och för att försäkra sig om att vi har tid att komma.. Ja käre värld.

I vanliga fall blir det alltid ståhej kring Gubbens IBS, han kan ju inte fika nånting med vetemjöl och så gräver de fram de kokostoppar eller nåt sånt till honom. Under tiden mular barnen i sig av sju sorter plus vetebröd, så det märks inte att jag tar en slät kopp kaffe. Särskilt eftersom jag reflexmässigt samlar ihop ungarnas muffinspapper och dylikt skräp, det ser ut som att jag har ätit fyra muffins. Men den här gången var ju inte Gubben med och tog smällen, så där satt jag och blev trugad att ta av alla sorter. Jag har ju blivit så mager också, tyckte de  :D 

Voj herra Jesus. Hur argumenterar man för LCHF i det läget? Till tanter och gubbar som hör illa? Och dessutom kommunicerar på svenska kanske en gång i veckan? Och jag kommunicerar på Meän kieli ett par gånger om året? Medan ungarna babblar och frågar HÖGLJUTT, för de har ju fattat att gamlingarna hör illa? Här hemma i södern ljuger jag obekymrat om min dåliga mage och födoämnesallergi om det behövs, men inte kan jag ljuga tanterna rakt upp i ansiktet?!

Jag erkänner att jag inte ens försökte, jag la mig platt. Och mumsade fikabröd som om domedagen var nära och endast fikabröd kunde frälsa mig! Jag ångrar mig inte ens så väldigt mycket, det var rent fantastiskt gott. Å andra sidan har jag inte ställt mig på vågen, en dryg veckas ihärdigt moffande kan ge en rejäl skjuts uppåt.. Jaja, det är fan ingen idé att ångra sig ändå :)

Vi saknade Gubben annars också. Han har en fantastisk förmåga att prata med precis vem som helst, han flörtar så fint med tanterna och berömmer det goda fikat. Gubbarna frågar han ut om rengärdena och hur man röker sik och hur man bränner hemma, på en bedrövlig blandning av svenska och obegriplig Meän kieli, och är kompis med varenda en. På riktigt, alltså, det är inte som han gör sig till. Och sen lägger han av sitt stora garv så nästan väggarna rasar. Barnen är också helt fantastiska, de bryr sig inte om ifall det luktar lite kiss eller kanske inte är helt välstädat i alla hörn, språkförbistringen jobbar de förbi på nåt vis. Sånt som skrämde mig när jag var barn, eller i varje fall gjorde mig blyg och illa till mods, det bryr de sig inte om. De går rakt på det som är viktigt, alltså fika och prata :)

Jag fick ta en smäll till i stället för Gubben, hemma hos en farbror som alltid bjuder på kaffekask. Många av gamlingarna däruppe är frireligiösa och dricker inte alkohol (det har ju Gubben glömt när han frågar om hembränning, men det är aldrig någon som blir arg på honom ändå :huh: ), men den här farbrorn dricker gärna en kask vid högtidliga tillfällen. Tjahapp, nu var ju inte Gubben med, men kask måste vi ju ha. Tackålåv kan ju inte fruntimmer dricka riktig kask, men det var ändå så jag gick i cirklar på vägen hem :blink: . Mitt på blanka eftermiddagen, med ansvar för fyra barn!

Riktig kaffekask? Jo, man lägger en femtiöring i botten på en kaffekopp, sen häller man på kaffe tills slanten inte syns. Sen häller man på sprit tills den syns igen. *hick*

 

Med maten gick det ungefär som jag hade tänkt, och jag lyckades faktiskt låta bli kvällsvandringen mellan teven och kylskåpet även om jag var otroligt sugen! Det räknas som framgång, anser jag optimistiskt, trots fikaorgierna. 

Vi hade hyfsat väder och kunde vara ute mycket, det var jätteskönt. Jag fick också ett par otroliga löprundor på en väg som är ny för mig, som de har dragit för att kunna avverka skog på berget. Det var lagom mjukt och lättsprunget och efter ett par kilometer på platt mark började det luta uppför, sen blev det allt brantare och sista hundra, tvåhundra metrarna blev det tvärbrant. Det var helt underbart att brassa på mer och mer ju mer det lutade och ge järnet sista biten. Sen lunka ner i sakta mak, få ner lungorna på ungefär rätt plats igen.. Och sen göra om det en gång till  :). Tyvärr glömde jag att låna med mig Gubbens Garminklocka, det hade varit kul att veta vad jag hade för puls högst upp och hur brant det var egentligen.

 

Nu ska jag gå och vårda dunderförkylningen jag drog på mig på vägen hem. Imorgon ska jag berätta vad jag anser om stressade herrar i kostym som tydligen äger Arlanda flygplats :angry:

 

Fridens :)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skönt att du är hemma igen! Och tack för rolig läsning, underbart!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack, vad rara ni är :):wub:

 

Vägde och mätte mig imorse.. 72,4 kg, 88 cm samt 110 cm.

Alltså + 2,1 kg, +- 0 cm, + 7 cm. På två veckor.

 

Aj aj :blink:

 

Gissningsvis är det en del vätska, sju centimeter runt kaggen tyder på det. När jag försöker knäppa jeansen känns det som dagarna före mens, då jag lätt samlar på mig ett par kilo vätskevikt. Problemet är att nu är det en vecka efter mens, nu borde jag väga som minst!

Fikaorgien, och för all del bröd- och potatisätandet, har satt sina spår.

Ångrar jag mig? Nix.

Skulle jag göra om det igen? Under samma förutsättningar? Japp.

 

Jamendåså. Då är det bara att ta nya tag :)

Funderar på att testa 16:8 genom att hoppa över frullen. Jag har ju läst om många här som tycker att det fungerar alldeles utmärkt, så varför inte? Jag försökte ju att byta ut min älskade fjällfil mot fettkaffe, det gick sådär. Helt enkelt för att jag blir gnällig som en barnunge om jag inte får riktigt kaffe på morronen (jag vet.. I vissa sammanhang är jag inte så värst mogen ;) ).

Om jag nu bestämmer mig för att köra fettkaffe, då gör jag det, då får gnällkäringen bita ihop. Men jag vill nog prova att hoppa över frullen först.

Om det ska fungera bygger det lite på hur min äldste son reagerar. För nåt år sen (ett par år sen? Minnet är bra, men mycket kort!) testade jag lite löst med 16:8 och 5:2, bara för att se hur det kändes. Men sonen blev rätt orolig, började bevaka mig och Gubben och frågade hela tiden varför jag inte åt eller varför jag åt så lite. Han var inte nöjd med svaren heller, det märktes. Han kollade också var vi var, när vi skulle komma hem, var syskonen var osv. Det här sammanföll med en jobbig period i skolan, då pedagogerna uttryckte det som att han var "inte riktigt mobbad men..", ett uttryck som jag avskyr innerligt! Jag var väl inte på topp heller.

Jag tror inte att han skulle reagera på samma sätt nu. Han mår bra, han har det bra i skolan, jag mår bra, allt är lugnt. Jag tror att han skiter fullkomligt i huruvida jag äter eller inte, eller om jag äter grillad björnröv till frukost, som det ska vara mellan en tolvåring och hans mamma! Men OM han reagerar, eller nåt av de andra barnen, ja då får vi se hur det blir. För mig står eller faller det inte med 16:8, det finns mycket annat att skruva på.

 

Nu gäller det först och främst att komma upp på den rätta vägen igen. Igår blev det en del slarv med maten, för att inte tala om ett gäng halstabletter och varm mjölk med honung. Och whisky, Gubben svär på att det är bra bot mot ont i halsen! Det blir i alla fall roligare :P

Nu gäller det alltså att manövrera den hunger och det enorma sötsug som följer på kolhydratmissbruk, utan att ta till mitt bästa knep med långa promenader. Dels för att jag är döförkyld och har ont i halsen, det behövs bara att jag blir kall så tippar det över till en öroninflammation som kräver antibiotika. Dels för att jag är hemma med minsta tjejen som har svinkoppor och ögoninflammation, jag drar inte ut henne i blåsten i onödan.

Det får bli hett te, kokta ägg med smör och i övrigt bra mat. Lax till middag, kanske? Med spenat. Och tjejernas favoritsås på creme fraiche och vitlök. Och kanske en liten virre, det är väl förenligt med ellsehåäff :) . Så kanske det går att domptera sockermonstret.

 

Just ja, kostymer på Arlanda.

Den här Herr Dyr Kostym var uppenbarligen väldigt stressad och hade väldigt bråttom till sitt viktiga viktiga. Så bråttom så han valde att plöja rakt igenom ett långsammare sällskap på en vuxen och fyra barn (oss) hellre än att gå runt. Att han därmed sprang omkull en treåring, det är smällar man får ta om man är en Dyr Kostym. Och han såg oss, jag såg det på hans blick, och valde ändå att plöja rakt fram. Hur fan är man skapt då?!

Slängde han ur sig en ursäkt åtminstone? Ett oj förlåt lite över axeln, på väg mot sitt viktiga?

Inte Herr Kostym! Han SVOR åt treåringen som hade mage att stå i vägen där Kostymen skulle fram!

Jag var så inihelvete förbannad!

Ponera att Dyr Kostym åker på flådig semester till alperna, trillar i skidbacken och bryter benet? Om han hoppar i vägen för mig på kryckor, inte fan plöjer jag väl rakt över honom då? För att han är i vägen? Lika lite som man mejar ner en treåring? Det är väl folkvett?!

(Eller ja, om jag fick syn på just den här Kostymen skulle jag tackla omkull honom och ge honom en liten klapp på huvet, med eller utan kryckor. Men ni fattar.)

Så om någon av er råkade befinna er på Arlanda i söndags förmiddag och beskådade en vansinnigt arg, något rultig medelålders kvinna som vrålade efter en välklädd, raskt flyende herre att komma tillbaka genast för helvete och be om ursäkt till flickan.. Tja, då har jag väl presenterat mig i all min glans.. ;)

 

Nu ska jag laga lunch till mig och lilltjejen (som tog Kostymincidenten betydligt bättre än mig..).

Omelett med skinka och tomat, hennes favve.

 

Fridens :)

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Köp den svindyra manukahonungen. Denbiterfaktiskt ordentligt på basilusker. Ta en tesked och låt smälta sakta i munnen några gånger per dag

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Köp den svindyra manukahonungen. Denbiterfaktiskt ordentligt på basilusker. Ta en tesked och låt smälta sakta i munnen några gånger per dag

Var hittar man denna honung..?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den brukar finnas på Hälsokostaffärer, och så finns den här, i lite olika varianter...

 

http://www.vitaminvaruhuset.se/sok/?q=honung

 

Och säkert på en massa andra "hälsokostsidor" på nätet :)

Aha, tack.

Får be Gubben kvista förbi hälsokosten imorrn då  :) 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vägde mig igen, för skojs skull. Egentligen brukar jag väga mig en gång i veckan, det funkar bäst för mig, men nu gjorde jag ett undantag: 71,5 kg. Alltså - 0,9 kg på en dag.

Ska bli intressant att se hur mycket jag pinkar ur mig till imorrn :)

Förutsatt att jag vinner över sockermonstret idag också förstås, min erfarenhet är att det är värst dag två och tre samt första helgen efter att jag har kommit på banan igen.

Varför just helger ska vara så svårt, det begriper inte jag?

Jag har för länge sen gjort mig av med ovanan att snacksa framför teven, att barnen och Gubben gör det på fredagkvällen stör mig inte det minsta. På lördagarna brukar vi laga nåt gott käk, men det är ju det minsta problemet med LCHF! (största problemet enligt mig är att hålla en rimlig budget, särskilt om man vill ha bra råvaror.. LCHF är dyrt.) Ofta har vi gäster, äter vi hos våra kompisar brukar de laga sån mat att det är enkelt att undvika kolhydraterna. Alltså ingen lasagne, inget mjöl i såsen, inga vetekorn i salladen osv. Och de tar inte illa upp om man hoppar över potatisen eller tackar nej till efterrätten, även om de själva tycker att LCHF är vansinne.

Dessutom brukar vi röra oss ganska mycket på helgerna. Vi införde fredagsfys tillsammans med barnen efter Jonas Coltings drapa om att vi fredagsmyser ihjäl våra barn. Nu är det ju inget tungt fyspass direkt, även om jag får jobba på rätt bra när jag springer med pojkarna, men tanken är ju i första hand att skapa en bra vana för både barn och vuxna. Lördag och söndag brukar vi vara mer ute än inne, jobba i trädgården, leka med barnen, cykla eller gå på utflykt. Lågintensiv motion, eller aktiv vila, som är det som funkar allra bäst för mig för att slippa sötsug!

Jag börjar så smått misstänka att problemet med helgen är vinet :(

Jag älskar mitt rödtjut, matlagningssupen på fredagkvällen är en höjdpunkt jag ogärna vill avstå. Även om det drar igång sötsuget.

Jag vet inte om det är så att det är vinet som ställer till det, men jag börjar tro det. Någon som har erfarenhet av detta?

Det enklaste är ju egentligen att testa själv, att avstå från alkohol en månad och se vad som händer. Hmm, ska fundera på saken..

 

Hemma med lilla tjejen idag också. Hon ser för gräslig ut, stora variga blemmor över hela ansiktet och bålen. Dessutom, förutom svinkopporna alltså, har hon ögoninflammation så ögonen är igensvullna och geggiga. Jag mår inte bättre heller, ont i halsen som fasen. Men torrhostan har gått över, istället hostar jag upp.. grejer. Små gröna.. saker som luktar perkele. Urk! Men jaja, det är väl bättre att hosta upp de små gröna.. grunkorna hellre än att ha dem kvar i luftrören, men alltså urk!

Manukahonung beställt av Gubben, han skulle kvista förbi hälsokosten på väg hem från jobbet :)

Det fina med att köpa tid för pengar är jag inte behöver känna mig stressad över att vara hemma så här. Det är ingen som saknar mig på jobbet, eller jo de ringde igår och undrade om jag kunde jobba idag och imorrn, men det blir inga problem att hitta någon annan. Annars hade jag vid det här laget börjat spana lite optimistiskt, börjar inte tjejens blemmor torka ut nu? Ser inte ögonen bättre ut? Mår jag inte rätt bra själv, egentligen? Alltså, nu borde ju lilla tjejen kunna gå på förskola och jag på jobbet?

När sanningen är att tjejen har visserligen inga nya blåsor men de hon har är geggiga och smittar alltså fortfarande. Ögonen ser hemska ut, och gör ont. Och kan smitta, eftersom hon gnuggar ögonen och sen petar på allt möjligt. Bortsett från halsen och hostan mår jag fint, så länge jag sitter still. Så fort jag gör nånting, det räcker med att hänga en tvätt, börjar jag kallsvettas. Ett pass på akuten är aningens mer ansträngande än att hänga tvätt..

Det är skönt att slippa känna sig jagad, det är bara det jag menar.

 

Ska föra matdagbok en vecka igen. Målet är först och främst att hålla mig på banan, i andra hand att minska på småätandet. Det kommer säkert att bli väl mycket mat, mycket mejerier, kanske en skål bär och grädde för mycket.. Men det är sekundärt just nu.

 

Nu ska jag och tjejen måla med vattenfärger. Det kommer att bli urtjusigt, min konstnärliga ådra är fullt i klass med min smidiga, välkoordinerade kropp.. :lol:

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

07.00: Fjällfil med en skvätt grädde och en sked lingonsylt. Kaffe med 0,5 dl mjölk. Har faktiskt dragit ner på kaffemjölken till hälften :)

 

fm: kaffe med mjölk

 

12.00: Ett stekt ägg, 3 skivor bacon och ca 50 g vita bönor i tomatsås (11 g kh/ 100 g).

Efter en stund var jag hungrig igen och började rafsa runt i skåpen.. Blev medveten om vad jag höll på med och stekte ett ägg och två skivor bacon till, istället för att gå och småäta. Nu känner jag mig som en boaorm som har svalt en get :)

 

15.00: Döhungrig igen! 2 stora glas vatten, en FinnCrisp med smör och ett kokt ägg.

 

17.30: Fläskpannkaka med lingonsylt.

 

20. nånting: Te med grädde. 1 FinnCrisp med smör och skinka.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det där glaset matlagningsvin som man tar är ju det som verkligen får igång den kreativa ådran vid spisen. Jag älskar min rioja

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej Malin! Nu har jag läst det du skrivit hittills. Mycket intressant och jag kommer att läsa vidare när du skriver mer. Heja!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det där glaset matlagningsvin som man tar är ju det som verkligen får igång den kreativa ådran vid spisen. Jag älskar min rioja

Precis!

En månad utan vin, tänk på min stackars familj som får leva på vad det nu blir för hoptorkade skosulor jag åstadkommer utan matlagningssupen på fredagarna  ;) 

Det är en förskräcklig tanke :wacko:

 

Skämt åsido, att bli medveten är, för mig, halva lösningen. Då kan jag tänka, framåt lördag eftermiddag, att okej, nu är jag sugen.. Det är för att jag drack vin igår och det var det värt! Då är det inte så svårt att stå emot heller, när man har valt det själv.

Låter ju himla fånigt, men det funkar :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej Malin! Nu har jag läst det du skrivit hittills. Mycket intressant och jag kommer att läsa vidare när du skriver mer. Heja!

Tack :):wub:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mhm, här är en vinjunkie till. Det är helt omöjligt att avstå. Min strategi för helgen är smutting! Att bara smutta på vinet, dricka sakta. Njuta varje slurk, utan att balja i mig sådana mängder... Så får vi se hur bra det fungerar i verkligheten....

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det snöar! Wohoo :D

Jag är ju östgöte (förlåt, öschöte ska det vara  ;) ) sedan många år, men det sitter en liten tornedaling därinne som anser att på vintern ska det vara snö, is och minusgrader! Vad är det för poäng med att vada runt i slask i flera månader, liksom?

 

Fortfarande hemma med lilla tjejen. De andra barnen hade också svinkoppor när de gick på dagis, men de var aldrig i närheten av detta! De hade några blåsor som vätskade och var läbbiga ett par dar, sen torkade de ut och fick skorpor, sen var det klart. Den här lilla smulan ser ut som ett rymdmonster från en svindyr Hollywoodproduktion. Men imorse hade hon fått på sig sin prinsessklänning och dansade runt, och alla syskon tyckte att hon var den sötaste lilla prinsessa de nånsin sett.. Det är äkta kärlek det  :wub:

 

Apropå äkta kärlek så fick jag både min beställda manukahonung av Gubben igår, och en bok som jag har velat ha jättelänge. Det är Born to Run. A Hidden Tribe, Superathletes, and the Greatest Race the World has Never Seen av Cristopher McDougall (2009). Den handlar om löpning (föga överraskande ;) ), hur vi människor är skapta för att springa, sågar löparskor och beskriver det mest fantastiska ultralopp som ingen nånsin fick se med en bortglömd mexikansk stam och några amerikanska ultralöpare. Låter väl helt underbart?

Särskilt sågningen av springskor ser jag fram emot :) . Sen kanske jag äntligen kan motivera kostnaden för ett par five fingers "barfota"skor till mig själv? Efter att alla barn har fått nya vinterhandskar, obviously. Och stora grabben nya vinterkängor, hur jäkla fort växer de egentligen?! :o

 

Nu har jag återigen fått förfrågan om att bli ansvarig för kiosken i vår lilla idrottsförening. Det är massa å ena sidan, å andra sidan.

Å ena sidan så bor vi i en liten byhåla och vi måste hjälpas åt om vi ska ha en fungerande idrottsförening. Det är lite alle man på däck, som det brukar vara. Å andra sidan är vi redan engagerade, Gubben tränar ett lag och jag hjälper till att träna ett annat. Utöver detta är alla barnen med i olika aktiviteter, så vi är också fotbollsföräldrar och innebandyföräldrar med allt vad det innebär av engagemang i lagens aktiviteter.

Å ena sidan är jag inte nån ledartyp, jag är inte den som samlar gänget och säger att nu gör vi så här. Jag är mer av en arbetshäst, jag jobbar på tills det är klart och lite till. Duktig Flicka kan man också kalla det, om man vill vara snorkig. Å andra sidan är det nog inte mer jobb med kiosken än att man kan klara det själv, tror jag. Arbetshästen får väl lunka på i selen då, om jag nu inte får hjälp. Jag kan ju ge det en säsong, funkar det inte får jag väl tala om för styrelsen att det behövs en mer driven person på posten.

Å ena sidan finns det några fotbollsföräldrar i byn som inte gör ett skit för föreningen, som skulle kunna ge ett handtag. Å andra sidan kan man ju inte tvinga dem, har de inte tid så har de inte. Jag har ju tid.

Men det som verkligen får mig att fundera på saken, det är möjligheten att styra utbudet i kiosken! Det är nog svårt att ta bort de hejdlösa mängder med godis, glass, fikabröd och läsk som finns på cuper och matcher. Men man skulle kunna lägga till, eller hur? En kioskansvarig kan ju köpa in till exempel korv med mer kött än sågspån, om inte annat som alternativ till den vanliga korven? Se till så det finns acceptabelt fikabröd även till de barn som inte äter gluten och socker? (har jag nämnt att jag gillar att baka..?  :ph34r: ) Se till så det finns frukt, åtminstone, som alternativ till godis?

Det finns säkert mer att tänka på, släng in en rad om du kommer på nåt!

I en större förening med större krav på ordning och reda funkar det inte så här, det fattar ju jag också. Just det att vår förening är pytteliten öppnar upp möjligheten för en person att göra en liten, liten skillnad.. Jo, jag måste nog tänka över det hela.

 

Nu ska jag och tjejen dra på oss täckbyxorna och gå ut. Jag måste få frisk luft, annars blir jag hollo :blink:

Det gick sådär med sötsuget igår, det fick bli en liten kvällsfika. Eftersom alternativet var att bosätta mig i skafferiet och äta upp det så ligger jag på plus ändå, tycker jag :)

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Fjällfil med gräddskvätt och lingonsyltsked. Kaffe med mjölk.

 

fm: kaffe m mjölk

 

12.00: Två "skinkamackor", alltså skinkskivor med ett rejält lager bregott. Pumor, helt enkelt. För att rädda mig från svältdöden som lurar runt hörnet (dramatisk? jag? Inte då!).

Följt av två stora bitar fläskpannkaka med lingonsylt.

 

17.30: Korv Stroganoff med smörsvängd broccoli

 

20. nånting MEN DRA BALLEN I GRUSET VAD HUNGRIG JAG ÄR!! Jag vill ha en pizza, okej?! En stor! OCH en burgare. MED bröd! OCH pomme!

Efter ett utbrott värdigt en tvååring slutar det med en mugg te och två FinnCrisp med mycket smör. Suck. Nu är det tungt.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har märkt att energibars är väldigt populära. Baka egna sådana och sälja i kiosken?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Coltingbollar brukar väl vara populära? Söta med dadlar i stället för sötströ/stevia?

Kladdkakor finns i 100 LCHF-varianter och är ju snabbakade. Även om du gillar att baka kan det ju ibland vara bra om det inte tar all din lediga tid.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Coltingbollar brukar väl vara populära? Söta med dadlar i stället för sötströ/stevia?

Kladdkakor finns i 100 LCHF-varianter och är ju snabbakade. Även om du gillar att baka kan det ju ibland vara bra om det inte tar all din lediga tid.

Jag tänkte att OM jag nu tar på mig denna verksamhet ska jag dra ner på det "vanliga" bakandet.

(Sjukt egentligen att tänka så, att vanligt fikabröd fortfarande är det "vanliga" när det borde vara det "oätliga" eller åtminsone "det med stora röda varningsflaggen". Ord har makt..)

Eftersom alla barnen är med i nån verksamhet i föreningen så är det redan som det är en ändlös flod av fikabröd i långpanna som lämnar detta hus.

Energibars måste ju gå att göra i långpanna, apropå det..

 

Summan av bakningen blir nog ungefär detsamma, men det är ju mycket mer än så att ha ansvar för den sabla kiosken. Å ena sidan, å andra sidan.. :wacko:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tja, hur är det med frivilliga i by'n? För om du blir ansvarig och varenda gång blir stående i den sabla kiosken, är det inte kul. (För all del, inte säkert du får behålla jobbet om du introducerar en lchf kiosk, utan bullar och läsk.. ;-) )

Men om du har några människor du kan växla på, så ditt jobb blir mer att organisera, tycker jag absolut du ska göra det! Eldsjälar behövs, och du verkar så engagerad och glad, och världen behöver sådana som dig!

 

Edit: nu har jag precis läst om din kvällskris med hunger och utbrott a la tvååring... Haha! Kanske du inte är så lämpad för kiosk...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

71,3 kg idag, alltså - 0,2 kg på två dagar. Det var ju ganska ynkligt, trodde jag skulle pinka ur mig mer än så första veckan. Men okej då, -1,1 kg sammanlagt.

 

Igår kväll var det riktigt tungt. Jag var så sugen så jag höll på att smälla av! Det där otäcka suget som känns som hunger, tills man tar till äggtricket. Är jag nåtsånär balanserad funkar äggtricket, igår kväll blev jag bara ilsken :angry: . Det är då man ska kasta sig ut och gå en långpromenad, men eftersom Gubben jobbade sent igår så gick det inte. Inte när lilla tjejen fortfarande har det jobbigt med klådan. Annars börjar barnen bli så stora att vi kan lämna dem själva en timme eller två, om de äldre tar ansvar för de yngre. Vilket känns helkonstigt! Vi som kanske haft barnvakt tio gånger sammanlagt? på tolv år.

Förhoppningsvis är det värsta över nu. Säg att det värsta är över nu! Inte lika säker längre på att kakorgien var värt det.. :wacko:

 

I helgen ska jag i alla fall jobba på akutmottagningen. Det blir bra :) . Nu börjar jag bli rastlös och behöver komma ut ur huset. Orken är tillbaka även om jag fortfarande hostar. Om jag fattat rätt smittar jag inte heller längre, så det är ingen fara med att ta hand om människor som redan är nedsatta i sitt immunförsvar. Ett stor plus är att jag väldigt ogärna fuskar med maten när jag är på jobbet! Jag är ju en förebild för sjutton, får alltsomoftast visa upp min matlåda och hålla ett litet föredrag om grundläggande LCHF  :). Det gör jag så gärna! Mina nya kollegor kanske skakar lite på huvudet, men de gamla rävarna kommer ju ihåg hur jag såg ut och mådde när jag släpade runt tjugo kilo extra fläsk..

 

Men nu måste dammsugaren motioneras!

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Fjällfil med grädde och lingon. Kaffe med mjölk.

 

fm: kaffe med mjölk

 

12.00: 2 kokta ägg med 25 g smör o en bit rökt renhjärta. Mmm..

 

15.00: grönt te utan nånting! Halleluja!

 

18.00: Matlagningssupen :)

18.30: Ostburgare med Oopsiebröd, tomater, lök, o dressing. Mmmm.. Vin till!

Redigerad av Malin303
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Össes vilken helg :blink:

Jag har i stort sett varit bosatt i gipsningsrummet hela helgen. Det gör inget, jag gillar att gipsa. Och jag är ganska duktig på det också, får väldigt sällan klagomål. Men det är ganska fysiskt tungt och kan bli knepiga arbetsställningar, jag har lite träningsvärk faktiskt :P

På lördagkvällen hade jag en liten kris då ett gäng skulle beställa pizza.. Jag är pizzatorsk, så är det. Men det var en liten kris, för jag påminde mig själv om hur jämrans tungt det är att börja om igen och att det är såå inte värt det! Det doftade verkligen underbart gott när de öppnade kartongerna, men då hade krisen passerat och jag var väldigt nöjd med min "macka" på oopsiebröd med en stor kletig underbart god tonfisksallad på! Oopsies är ju egentligen inte goda, men som underlägg till klabbiga sallader funkar de bra.

 

Anyway, den här veckan ska jag för första gången prova fakirmetoden a la Skaldeman :)

Det ska bli väldigt intressant!

Anledningen är att min gode vän och LCHF-guru ska göra en omstart (för hundrafemtielfte gången..) och vill ha lite draghjälp. Tanken är att vi båda två ska leva på fakirbiffar och ägg o bacon en vecka, vatten och kaffe att dricka och för mig en deciliter mjölk om dagen att ha i kaffet.. Sen utvärderar vi och ser om vi ska köra en vecka till eller inte.

 

Min gode vän och LCHF-guru väger drygt 160 pannor till 180 cm. Har kämpat med övervikten hela sitt vuxna liv. För ca ett (eller var det två..?) år sedan utvecklade han diabetes typ 2, han har metformin men han tar den inte för han tycker inte det funkar i jobbet att vara dålig i magen.. Helt jävla vansinnigt!

Den naturliga lösningen är LCHF, såklart. Det fattar han ju själv också, men han klarar det inte. Eller har inte klarat det hittills i alla fall, utom i kortare perioder. Nu är det alltså dags igen, och om jag kan bidra med lite draghjälp så gör jag det så gärna.

Det finns väldigt mycket att berätta om min vän, jag kommer nog använda en del utrymme här till att försöka reda ut saker han sysslar med som jag inte förstår. En sak som jag verkligen inte begriper är att han förefaller ta så lätt på sin diabetes! För honom är det knappt inte ett problem, problemet är att han är fet, äcklig, olycklig och ensam - hans egna ord, inte mina! Så fort han blir smal kommer han att bli lycklig, få en tjej och kanske skaffa barn. Instant happiness!

För det första funkar det inte så.. För det andra har han diabetes NU, det är ett problem NU som han måste ta tag i NU! Som jag ser det måste han antingen kostbehandla, vilket rimligtvis är det bästa och egentligen mest självklara.. Eller medicinera med metformin, om han väljer att äta skräpmat.

Men det skiter han ju i, åtminstone när jag säger det. Han ska ju börja på måndag! Att min mamma plågades svårt och till slut dog av sin diabetes, det gäller ju inte honom!

Om jag är förbannad? You bet :angry:

Jaja. I slutändan måste var och en själv ta ansvar för sin egen hälsa.

 

Matdagboken blir kanske inte så intressant den här veckan, om jag nu klarar fakirmetoden. Men jag kör ändå :)

 

06.30 Kaffe med en ynka kvartsdeciliter mjölk! Futtigt!

 

11.00 Bantarbiff. Vatten.

 

17. 30 Bantarbiff igen. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varsågod! Idag är det du som får Nobels tapperhetsmedalj för att låta bli pizzan!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varsågod! Idag är det du som får Nobels tapperhetsmedalj för att låta bli pizzan!

Tackar tackar :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Snurrig dag idag.

 

Försöker plugga, för fy tusan vad jag ligger efter! Sänder en tacksamhetens tanke till min handledare, världens bästa :wub: . Men sitter hemma, ifall de ringer från förskolan om lilla tjejen. Det funkar sådär. Skulle bara snabbt dammsuga av golvet i det rum jag sitter i, men kunde inte fatta vad som var fel med den sabla dammsugaren?! Funka då, liksom! Men okej, den funkar bättre om man sätter i kontakten.. :blink:

Sen ringde min kompis T fullständigt förtvivlad. Nya förvecklingar i skilsmässodramat betyder att hon antagligen inte kan bo kvar i huset med de tonåriga barnen. Fyrtiofem minuter senare är jag öm i öronen och har nog inte varit till nån större hjälp är jag rädd.

Sen ringer min gode vän och LCHFguru. Han har redan börjat göra avsteg från fakirdieten, än så länge med okej mat men jag gissar att det bara är en tidsfråga. När jag frågar honom varför, vi skulle ju köra en vecka? skojar han bort det. När jag pressar honom blir han sur och tycker att man måste ju få unna sig NÅGOT annars är livet inte värt att leva. Det är ju helt annorlunda för mig menar han, och syftar på min familj. Eftersom jag är lycklig kan jag aldrig förstå vad han måste gå igenom.. Men VÄX UPP var min aningen irriterade, inte så värst diplomatiska respons! Det kan han gott och väl ta som förevändning för en djupdykning i pizzaträsket, och gärna försöka skylla det på mig sen - men det funkar inte.. :P

 

Hur som tänker jag köra fakirexperimentet färdigt :)

Och det är en vacker dag! Jag ska göra en omstart med att gå ut och plocka ringblommor, krasse och gurkört till en bukett. Hur de överlevde två dagars snöande och minusgrader begriper jag inte, men jag är tacksam att de gjorde det.

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30 Två koppar kaffe med ynka kvartsdeciliter mjölk i varje. Patetiskt! Och gränsfall om det går som riktigt kaffe..

 

11.30 Ägg o bacon. Vatten.

 

17.30: Bantarbiffar med smör. Vatten.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag tre på fakirexperimentet.

 

Hittills har det ju varit smärtfritt.. Det är väl för tidigt att säga något egentligen, men jag trodde det skulle vara svårare från början. Och det är just såna kommentarer som brukar bita en i arslet ett par dar senare :D

Det är absolut inga problem att hoppa över frukosten, och tackålåv är det inga av barnen som bryr sig om att jag inte äter. Ägg o bacon är gott, bantarbiffar med kryddsmör är gott. Saknar inte grönisar än så länge, inte mejeriprodukterna heller. Men jag håller nog fast vid min ynka kaffemjölk!

Ska tala med min gode vän och LCHF-guru idag, se hur det går för honom.

Karaktäristiskt nog glömde jag att väga mig i måndags morse, innan start. Så jag får gå på den senaste vikten innan, alltså 71,3 kg. Måtten var 88 cm på timglaset, 107 cm på kaggen.

Jag har ett märkligt förhållande till vågen. Tycker absolut inte att det är ångestladdat att väga mig eller så. Däremot kan jag glömma bort att väga mig, eller så kommer jag ihåg att väga mig men glömmer bort vad siffrorna visade. Eller så kastar jag om siffrorna, om vågen visar till exempel 72,6 så kan jag få det till 76,2 eller 67,2. Det är väl konstigt?! Jag har inga problem med siffror i nåt annat sammanhang.

 

Pluggdag idag. Nytt försök att sitta hemma!

Wish me luck..

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Stort glas vatten, smakar död räv i munnen :blink: Följt av kaffe med larvigt lite mjölk.

 

11.00 Ägg o bacon. Vatten.

 

14.00 Bantarbiff med vitlökssmör. Vatten.

 

18.00 ÄntligenäntligenÄNTLIGEN en löprunda i skogen! Herregud så skönt att ÄNTLIGEN komma ut! Och vad tungt det gick..

 

21.00 Bantarbiff med persiljesmör. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Pluggdag idag igen. Nu jäklar i min lilla låda är jag på G! :)

 

Fakirexperiment dag fyra. Fortfarande smärtfritt och enkelt. Inget sug. Löprundan igår var tung, men det har nog mer att göra med att det var så längesen sist..

Min gode vän och LCHF-guru hänger i, men har jättemycket sug som han upplever som väldigt jobbiga att stå emot. Jag tror att det är så enkelt som så att han äter för lite fett! Men han tror inte att det är så, utan bara att det är enklare för mig. Jag tycker att det är ju skitlätt att kolla, men det behövs inte. Anser han :blink:  Alltså, fetthalten är lätt att kolla, inte om det är enklare för mig eller inte :D

Virrig? Jag? Inte värre än vanligt ;)

 

Matdagbok:

 

06.30 Kaffe med patetiskt liten mjölkskvätt. Stort glas vatten och en nypa salt.

 

12.00 Bantarbiffar med smör. Vatten.

 

17.30 Bantarbiffar med smör. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu, precis nyss, lämnade jag in en kursuppgift som har hängt över mitt huvud med sylvass egg i flera veckor! Ha, lämnade med två timmar och fyrtitre minuter tillgodo också, sånt ger väl stilpoäng..? 

Den här gången trodde jag faktiskt att jag hade klantat till det ordentligt, som åkte på höstlov med barnen istället för att plugga duktigt.. Och sen en vabbvecka med lilla tjejen hjälpte ju inte upp saken! Plugga när barnen är hemma, det har jag gett upp för länge sen. Jag hinner bara precis börja fokusera på det jag ska göra så kommer det:

Mamma jag är fääärdig.. Eller

Mamma, var är brödrosten? Eller

Mamma hon slog mig! Eller

Men det var ju han som snodde mitt lego! Eller bara klassikern

Maaammaaa!

Till slut, efter ett antal omstarter, blir jag irriterad och fräser åt barnen, vilket förstås inte hjälper. Grabbarna är stora nog att inte störa en timme eller två, men tjejerna är helt enkelt för små än så länge.

Jaja. Uppgiften blev inlämnad i tid, alla hinner få bidragen till seminariet, alla hinner förbereda sig, alla är nöjda :)

 

Fakirexperimentet dag fem; fortfarande problemfritt.

Imorse hände en grej bara, precis när jag satte mig upp på sängkanten kom en våg av illamående. Det höll i sig i kanske en minut och jag mådde verkligen nästan-spy-illa, sen gick det över lika fort. Det kändes nästan som graviditetsillamående, men inte riktigt. För säkerhets skull ska jag faktiskt kolla ett gravtest idag, men jag tror inte det. Å andra sidan skulle jag inte bli jätteförvånad om jag är med barn. Jag har passerat fyrtio, det talar emot. Å andra sidan har jag haft väldigt lätt att bli gravid. På typ alla kända preventivmedel. Det räcker med att Gubben lånar tandborsten, ungefär. Alla våra barn är inte precis planerade, om man säger som så. Ett barn av fyra är planerat, om man ska vara ärlig. Sen har vi tagit emot dem med glädje och tacksamhet, alla barn som har kommit, och en femte skulle vara lika välkommen. Men planerat, njäe, inte så värst..

 

Jahaja, nu kom jag in på barnbegränsning, och bristen därpå, när jag skulle redogöra för fakirexperimentet :blink:

 

Min gode vän och LCHF-guru har inte svarat på mail, telefon eller sms sedan igår. Jag gissar att han tog ett hopp ner i pizzaträsket igår kväll, nu mår han skit och ägnar dagen åt att ömsom tycka synd om sig själv, ömsom förbanna sin svaghet. Och fortsätter att äta skitmat såklart, det ingår i konceptet.

Om vi bodde lite närmare varann skulle jag kanske åka dit och luta mig mot dörrklockan tills han öppnar, se hur han mår. Men med över hundra mil emellan blir det ju svårt! Jag får vänta på att han hör av sig.

 

Ikväll ska jag stå på fritidsgården och kränga beklämmande mängder godis och läsk till lågstadiebarnen. Som med allt annat i lilla Byhåla är det idrottsföreningen som driver ungdomsgården, och vi som är engagerade får turas om att offra fredagkvällen. Det är inte så farligt tycker jag, men en gång per termin kunde räcka..

Ikväll passar det extra bra, dels ska jag stå med min bästa kompis, dels har jag då tre anledningar att skippa fredagsvinet! Då känns det inte alltför sorgligt :P

 

Önskar alla en trevlig helg :)

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.15: Stort glas vatten, en nypa salt. Kaffe med mjölkskvätt. Börjar kännas okej med 0,25 dl mjölk! Det trodde man ju inte :ph34r:

 

12.00: Ägg o bacon. Vatten.

 

18.00: Bantarbiffar med vitlökssmör. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Malin 303, jag vet inte om du behöver plugga ;) , jag tycker att du har vägen utstakad som författare, det är lika roligt att läsa dina inlägg varje gång, man får sig ett gott skratt, och känner igen sig i mycket i det du skriver :)  :)  :)

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Denna LCHF-guru låter som en anti-guru. Är han en självutnämnd guru utan självinsikt?

 

Illamåendet på morgonen, kan det helt enkelt inte bero på fakirandet, dvs saltbrist? Du skriver att du tar en nypa salt i vatten på morgonen. Vad menar du med salt? Tycker att du minst ska ta en tsk Seltin. Och kanske två gånger per dag när du fakirar, dvs även på kvällen.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Malin 303, jag vet inte om du behöver plugga ;) , jag tycker att du har vägen utstakad som författare, det är lika roligt att läsa dina inlägg varje gång, man får sig ett gott skratt, och känner igen sig i mycket i det du skriver :)  :)  :)

Tack, vad glad jag blir :):wub:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Denna LCHF-guru låter som en anti-guru. Är han en självutnämnd guru utan självinsikt?

 

Illamåendet på morgonen, kan det helt enkelt inte bero på fakirandet, dvs saltbrist? Du skriver att du tar en nypa salt i vatten på morgonen. Vad menar du med salt? Tycker att du minst ska ta en tsk Seltin. Och kanske två gånger per dag när du fakirar, dvs även på kvällen.

 

Jag är inte gravid i alla fall, nu har jag kollat. Och även om det sitter en liten morsa där inne som tycker det är tråkigt så är det bra.

Jag vill gärna orka med de barn jag har. Fyra är en bra siffra för Gubben och mig :)

 

Alltså är nog saltbrist en bra gissning.

Jag har tagit en nypa flingsalt, som är vanligt joderat hushållssalt egentligen, för att jag började känna av huvudvärk. Jag trodde det var stressbetingat och hängde ihop med den förb.. inlämningsuppgiften, men jag har märkt att det ofta funkar med en nypa salt och ett glas vatten även vid sådan skallebank. Sen kan man vänta en halvtimme, har det inte hjälpt får man väl klämma en Ipren då.

Hm, det här är väldigt intressant egentligen! Varför får man brist på salt på just fakirdieten? Jag äter ju bara bantarbiffar, som jag saltar ganska rejält vid tillagningen, och bacon som ju smakar nästan FÖR salt efter ett tag.. Och ägg, då. Borde inte det räcka? Måste läsa på en gång till märker jag :)

Under tiden ska jag genast inhandla seltin och klämma en tesked på morgonen, till att börja med. Tack för input, PiaB :)

 

Min gode vän och LCHF-guru, ja..

Det är faktiskt jag som har utnämnt honom till min personlige guru, eftersom det var han som fick in mig på LCHFbanan för nästan fyra år sedan. Först tyckte jag det lät heeelt vansinnigt, det var ju upp-och-nervända världen! Frukt är nyttigt! Fett är farligt! Jag var ju framgångsrik viktväktare dessutom, hela tre gånger hade jag nästan gått ner till målvikt! För övrigt ska jag tillägga att om man verkligen gillar att späka sig, då ska man testa viktväktarnas program för ammande kvinnor. Så jäkla hungrig har jag aldrig varit, varken förr eller senare! Har aldrig gråtit så mycket heller. Lyckligtvis grep Gubben in och frågade försiktigt om jag kanske kunde vänta med att ta tag i vikten tills jag åtminstone hade helammat färdigt.. Efter att ha lipat två dar i sträck fick jag nog hålla med denna förnuftets röst. Amningshormoner är starka grejer som inte bör kombineras med svält! :wacko:

Ja, sen provade jag LCHF, och det var total katastrof! Till och med min plåtmage, som klarar vad som helst i vilka mängder som helst, ballade ur. Jag mådde illa, satt på toa, hade ont i huvudet, kände mig klen och "influensig" i kroppen, muskelsvag och darrig, och stendum i huvet.

Övergångsbesvär i kvadrat, helt enkelt. Hade jag fattat det då hade jag nog backat lite, lagt till en del kolhydrater och sen fasat ut dem långsamt. Men då tänkte jag på LCHF som en diet, gärna quick-fix, gärna alla tretti kilo på tio veckor, tack! Så kan man äta som vanligt sen..

Jamen då blev det tallriksmodell och promenader, på vilket jag gick UPP i vikt! Men va fan?!

Det var då min gode vän gjorde sin stora insats. Han köpte varenda LCHF bok som fanns på den tiden, det var Skaldemans första bok Ät dig ner i vikt, Annika Dahlqvists guide till bättre hälsa och en kokbok. Du gillar ju att läsa, stod det på en lapp, läs nu för fan och ring mig sen så ska vi snacka. Det var då han blev min personlige guru, för sedan dess har jag ätit LCHF.

Vi snackat om löst och fast som gäller LCHF i några år nu, men nu när jag ser tillbaka ser jag hur han har förändrats.

Från början var han positiv, villig att prova och villig att stå ut med övergångsbesvär och sug. Han övertalade ju mig att prova igen med bokkuppen, bara det. Men trillade dit igen, ofta på grund av rent vansinniga saker som att han var bjuden på middag hos kompisar och inte ville "besvära" med sin strikta kost. Hos kompisar alltså, som bara vill honom väl och hjärtans gärna skulle steka en bit kött och slänga på en klick kryddsmör.. Om de bara hade vetat om det, alltså.

Från början tyckte jag nog också att han accepterade att han var väldigt känslig för socker. Minsta lilla avsteg från strikt LCHF drar igång ett sug som han inte klarar att stå emot. Nu är jag inte så säker längre, jag tror det är därifrån bitterheten kommer, som dyker upp i form av kommentarer som att det är mycket lättare för mig.. Det kanske är sant? Han kanske måste kämpa mycket hårdare? I så fall, tuff skit! Var och en får kämpa på efter sina egna förutsättningar, det gäller alla. Livet är orättvist på det sättet.

Efter att han utvecklade diabetes typ 2 känns det som att han har gett upp.

Jag tror verkligheten har kommit ikapp också, åren har inte stått still. Hans kompisar börjar få stora barn, själv är han fortfarande ofrivillig ungkarl. Men så fort han blir smal och lycklig, då jäklar! Jaha, frågar jag då, och vad ska du göra för att komma dit? Jag ska börja på måndag..

Han har också stängt igen för diskussioner. Eller jo, handlar det om att hjälpa mig att reda ut nåt, då kan vågorna gå höga. Men när det gäller hans situation då är det nej tack. Mitt supertips om att hantera sötsug till exempel, det tänker han inte prova för han vet redan att det inte funkar. Hur vet du att det inte funkar om du inte har provat? Jag bara vet.

 

Det är en trasslig och frustrerande situation. Men jag håller faktiskt på att distansera mig ifrån den, för jag tror inte jag kan hjälpa honom i detta. Jag kan stötta honom så gott en vän kan, men jag kan inte lösa det åt honom. Och i största hemlighet tror jag att det är det han väntar på, att någon annan ska kämpa åt honom, fixa åt honom, laga det som är trasigt. Min guru är han ändå, fast han inte kan hjälpa sig själv.

 

Jamen nu har jag ju amatörpsykologiserat så det räcker ett bra tag :rolleyes:

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

07.30: En nypa salt, ett stort glas vatten. Kaffe med mjölk.

 

12.30: Bantarbiff med chilismör. Blev väl så hett :wacko: . Mycket vatten!

 

16.00: Ägg o bacon.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Han låter lite som min sambo. Dvs, tar alla chanser att fuska. Ett gravt sockerberoende i grunden tror jag. Jag tycker aldrig att det är några problem att äta ute, eller gå bort på bjudning. Det finns ju alltid något att äta även om det alltid innebär för lite fett. Men detta gäller inte för min sambo som tycker att det är för jobbigt att "krångla". Men egentligen bara en ursäkt att få äta pommes frites, efterrätt och sedan köpa en godispåse på hemvägen eftersom han redan ballat ur!

Eller: "eftersom vi ska åka till London kan jag lika gärna unna mig det ena eller andra minst en vecka innan London, jag kommer ju ändå att allt jag vill under resan. Men när vi kommer hem ska jag äta strikt!"

Om några veckor ska han på konferens i USA. Ska bli intressant att se när den resan börjar...

 

Men man kan ju inte äta åt någon annan!

 

Han dricker för övrigt Cola zero eller julmust light i stora mängder varje dag. Inte konstigt att sötsuget bibehålles.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Han låter lite som min sambo. Dvs, tar alla chanser att fuska. Ett gravt sockerberoende i grunden tror jag. Jag tycker aldrig att det är några problem att äta ute, eller gå bort på bjudning. Det finns ju alltid något att äta även om det alltid innebär för lite fett. Men detta gäller inte för min sambo som tycker att det är för jobbigt att "krångla". Men egentligen bara en ursäkt att få äta pommes frites, efterrätt och sedan köpa en godispåse på hemvägen eftersom han redan ballat ur!

Eller: "eftersom vi ska åka till London kan jag lika gärna unna mig det ena eller andra minst en vecka innan London, jag kommer ju ändå att allt jag vill under resan. Men när vi kommer hem ska jag äta strikt!"

Om några veckor ska han på konferens i USA. Ska bli intressant att se när den resan börjar...

 

Men man kan ju inte äta åt någon annan!

 

Han dricker för övrigt Cola zero eller julmust light i stora mängder varje dag. Inte konstigt att sötsuget bibehålles.

Ha ha, det låter som mitt i prick!

Är din sambo överviktig?

 

Min gode vän har ett rejält sockerberoende, han borde verkligen inte dricka lightläsk. Men det gör han, "för man måste ju få unna sig något". Sen trillar han dit. Ja herregud så bedrövligt.

Förutom det har han, tror jag, känslomässiga problem som han MÅSTE bearbeta om han nånsin vill komma tillrätta med sin vikt. Men tala om för en norrlänning att han behöver terapi..

Man kan lika gärna spara in det krutet, om man säger så :D

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

70,0 kg idag. Alltså -1,3 kg på tio dagar, varav sju på fakirexperimentet.

Det var ju jämrans trevligt! :)

Hittar tyvärr inte måttbandet, flickorna behövde det till en lek och det har inte surfat upp till ytan än. Men jag känner att brallorna, som satt väl så tajt efter fikaorgien på höstlovet, har lossnat lite igen. Puh!

 

Fakirexperimentet härmed avslutat :)

Däremot kommer jag att fortsätta äta strikt ett tag till, och hålla mig till 16:8.

Jag var lite orolig för att min äldste pojke skulle tycka det var jobbigt att jag inte äter på morgonen, för så var det förra gången jag testade, men han märkte det inte ens. Det gjorde inte de andra barnen heller. Allt väl där!

De har höjt lite på ögonbrynen åt de eviga bantarbiffarna med smör, men de är redan vana vid att jag äter lite annorlunda än dem så det har inte varit jättekonstigt.

Jag tycker att det har funkat hur bra som helst!

 

Min gode vän och LCHF-guru har det faktiskt också gått bra för. Jag trodde ju att han hade dykt ner i pizzaträsket när han försvann från radarn, och han erkände att det var precis det han hade tänkt.. Men det kom jobb emellan, och när han hade jobbat färdigt hade sansen återvänt.

Han körde alltså fakirexperiment i två dagar, men sen har han ätit strikt. Jag håller tummarna för honom.

 

Nu ringde chefen med en aning panik i rösten och undrade så snällt om jag kunde tänka mig att jobba ikväll.. Det är generationsskifte bland vikarierna, de gamla erfarna har gått vidare eller fått anställning, så det är i stort sett bara nytt folk. De är jätteduktiga, problemet är att det tar ett tag att lära sig allt man behöver kunna. Det går liksom inte på en kaffekvart, vilket är ungefär vad man får i introduktion i vårt kära landsting.. :blink: Som undersköterska behöver man veta och kunna både det ena och det andra, från var engångsskalpellerna förvaras i händelse av ett riktigt superakut kejsarsnitt (har hänt en gång), till var man hittar verktyg för att klippa av ringar. Eller handklovar, oftast fredag-lördagnätter :P (händer oftare än man kan tro). Eller hur man tar hand om skärrade anhöriga. Eller skärrade patienter, för den delen. Inte så väldigt sällan får man översätta vad doktorn har sagt till svenska. För sjukvårdspersonal är det självklart att alla vet vad som menas med en CT-skalle, för en patient som just klarat livhanken i en krock är det inte lika solklart.. Vilket vi ofta glömmer bort.

Eller det som brukar vara värst när man är ny, att vid ett stort trauma eller hjärtstopp eller whatever vara den som längst bak i bakgrunden assisterar, räcker fram, hämtar, tar blodtrycket, pulsen, ännu viktigare har koll på och informerar om huruvida dessa är på väg upp, ner eller stabilt, har koll på tiden, har koll på vem som gör vad, för allt ska dokumenteras efteråt.. Ofta assisterar man två eller tre läkare och sjuksköterskor samtidigt, runt samma patient samtidigt alltså, så man måste hela tiden prioritera, värdera, hålla i huvudet. Är man bra ligger man två steg före hela tiden, vilket man lär sig av erfarenhet och på plats.

 

Nåväl. Måndagkvällar är det inga handklovar i omlopp. Hittills i alla fall :) . Det brukar vara ganska lugnt, man kan passa på att fylla på i lådor och skåp och städa av utrymmen som inte tas varje dag. Mäta temperatur i kylskåp, frys och kylbrickor brukar jag göra, så vi inte rätt som det är serverar matförgiftning. Det räcker med att maten är bedrövlig i sig, socker på stärkelse och så margarin till det :angry:

Eller så är det fullt ös, det kan man aldrig veta i förväg!

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Kaffe m mjölk.

 

12.00: Ägg o bacon

 

21.30: Pulled pork, grönsallad.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Få se nu.. trodde jag att det skulle bli ett lugnt arbetspass igår..?

Jo, tjosan Kerstin :huh:

 

Det var fullt ös från det vi satte dojorna i golvet till vi stämplade ut. Det var fortfarande fullt ös, men då var det nattpassets ös :)

Inga stora grejer, men en stadig ström. Och ovanligt mycket blod, utan att bli alltför grafisk ska jag säga att foppatofflor kanske inte är så vackra, men det är attans praktiskt att de går att diska och torka av på nolltid. Ett par rena strumpor bara så är man nåtsånär presentabel igen ;)

Chefen undrade om jag ville ha ett dagpass idag, och eftersom jag lider av Duktig Flicka-syndromet höll jag på att tacka ja av bara farten. Men jag hann stänga igen klaffen och tänka efter, och då tackade jag nej. Jag behöver plugga idag, och jag vill hämta barnen tidigt och vara med dem på eftermiddagen. Vi ska laga mat och pröva lite olika mellanmålstips som jag fick i en annan tråd här :)

Tänkte släppa loss grabbarna på smoothieingredienserna, de ville gärna kolla också om det går att frysa smoothies så det blir glass.. Ja, man vet ju inte förrns man har provat, eller hur?

Jag och flickorna ska prova göra ett par olika varianter av chokladbollar. Själv vill jag gärna testa en smoothie på avocado och gröna blad.

Sen gissar jag att det tar en stund att städa köket :D

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

07.30: Kaffe med mjölk. Upptäckte att jag måste fortfarande mäta upp en kvartsdeciliter, annars blir det en dryg deciliter.. Jojo, mitt ögonmått är lite av ett glädjemått när det gäller kaffemjölk :rolleyes:

 

12.30: Ägg o bacon

 

17.00: Kycklinggryta. Extra smör o några salladsblad till.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tänkte släppa loss grabbarna på smoothieingredienserna, de ville gärna kolla också om det går att frysa smoothies så det blir glass.. Ja, man vet ju inte förrns man har provat, eller hur?

Om man har en gammaldags matberedare med knivar gör man lätt "mjukglass" i den. Vi mixar frysta jordgubbar, en skvätt Fun jordgubb, grädde och Rysk Yogurt. Blir jättegod mjukglass. Sist gjorde vi för mycket och då provade vi att frysa det som blev över. Funkade ganska bra. När vi tog fram glassen några dagar senare mikrade vi den i kanske 30 sekunder. Blev helt klart ätbart.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man har en gammaldags matberedare med knivar gör man lätt "mjukglass" i den. Vi mixar frysta jordgubbar, en skvätt Fun jordgubb, grädde och Rysk Yogurt. Blir jättegod mjukglass. Sist gjorde vi för mycket och då provade vi att frysa det som blev över. Funkade ganska bra. När vi tog fram glassen några dagar senare mikrade vi den i kanske 30 sekunder. Blev helt klart ätbart.

 

Jag brukar göra glass av djupfrysta bär och grädde i mixern. Funkar bra utan sötning även till icke-LCHF'are! :)

Hallon/blåbär plus grädde blir en smaskig kombination. :P

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Usch och fy vilken tråkig dag det var igår :(

Det började med att jag fick ett förvirrat telefonsamtal från mitt lokala fackkontor. De hade fått uppgifter om att jag tackade nej till arbete trots att jag får ersättning från A-kassan. Tjejen hade letat och letat, men hon hittade inte mina uppgifter och nu fick hon gå till källan för att reda ut detta.

Jag fattade ingenting, för jag har såklart ingen ersättning. Man får inte stämpla när man pluggar, för det första. Och jag har valt att ha det så just för att med gott samvete kunna tacka nej till arbete när det passar mig, för det andra. Främst de fruktade nattpassen, men andra pass också.

Det är alltså någon på mitt jobb som tror att jag utnyttjar systemet, och som retar sig tillräckligt på det för att ringa facket och skvallra!

När facktjejen sa vem det var som hade skvallrat började jag nästan tjuta. Det är den sista jag trodde! Det är en tjej som jag har jobbat ihop med i många år, och vi har alltid gått bra ihop. Trodde jag, då. Vi började nästan samtidigt, vi är ungefär lika gamla, vi har varit gravida lite omlott så vi har hjälpts åt med att täcka upp för varann, och byta patienter ibland. Så att den som är nygravid och mår illa ska slippa torka fyllespyor, till exempel. Eller mot slutet av graviditeten, att man slipper tunga förflyttningar och de patienter som kan tänkas bli våldsamma. Vi har pratat om stort och smått i livet, bekymmer och glädjeämnen, barn och blommor och allt sånt som man pratar om när man utför de tråkiga rutinuppgifterna tillsammans.

Hon, av alla jävla människor!

Istället för att fråga mig rakt ut hur jag försörjer mig, eller det ärligaste vore väl att fråga om jag stämplar och hur är det med samvetet i så fall..? Nej då, då ringer hon till facket bakom ryggen på mig!

Jag vill aldrig tillbaka till det där stället igen. För det här är bara toppen på isberget av skitsnack, det kan jag garantera med hundra procents säkerhet.

Men även om jag lever lyxliv på Gubbens bekostnad så går det inte ihop sig om jag inte jobbar litegrann i alla fall, så det är väl bara att bita ihop och gå dit. Och jag fattar väl att jag överreagerar, men jag har aldrig klarat sånt här särskilt bra. Skitsnack och skvaller är inte min gren, från nåt av hållen.

 

Ska man se det positiva, och det ska man väl, så har jag ingen som helst önskan att tröstäta. Slå ihjäl nån, absolut, men inte tröstäta.

 

Ska dra fördel av mitt urusla humör och ta med mig lilla tjejen in till stan, passa på att handla lite nödvändigheter till barnen (grabbarna har redan slitit ut första paret vinterhandskar! Hur det nu är möjligt?!) och börja på julklapparna. Jag avskyr att shoppa, har jag nämnt det? :angry:

 

Hoppas ni har en bättre dag än vad jag har!

 

Matdagbok:

 

06.30: Kaffe med mjölk.

 

11.30: två kokta ägg, tonfiskgeggamoja.

 

20.00: bantarbiff med vitlökssmör efter löprundan.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag förstår din besvikelse och att du blir arg...

Men människor kan, och de man minst anar bli väldigt avundsjuka.

Förmodligen på att du har en valfrihet, du har inte fastnat i det gängse systemet och du har modet att leva ditt liv som DU vill :)

 

Har själv varit med om liknande, när jag tog samma beslut som dig, när våra barn var små ...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vet precis hur det känns. På mitt förra jobb var jag utstött, det var en satkärring som gjorde allt för att göra livet surt för mig. Men så började en ny kvinna, som tog kontakt med mig. Hon blev min vän, och vi pratade om allt möjligt. Efter 3 år bad min chef om att jag skulle komma in på hans kontor. Han hade fått klagomål på mig, att jag "var påloggat facebook hela dagen, och det var demotiverande"

Gissa vem som klagat? Jag var så chockad och ledsen. Och det från HENNE, som googlade recept och delfinresor dagarna i ända. Ja jösses...

Kram på dig! Assholes are everywhere. (Inte så sofistikerat som dina ordspråk, men inte mindre sant :-) )

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Antagligen är hon avundsjuk på dig för att du läser vidare. Om ni tidigare följts åt på olika sätt och sedan drar du ifrån. Klart det yttrar sig på något sätt. Försök att prata med henne så hon inte upplever dig som ett hot (mot sin egen självbild). Vill hon plugga vidare kan hon säkert ordna det på något sätt. Vill hon inte det behöver hon inte försöka sätta dit dig på grund av avundsjuka. Vi har alla rätt att vandra vår egen väg.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bättre idag :)

Jag har läst era kloka inlägg, och jag förstår vad ni menar. Jag kommer ju själv ihåg den där känslan av att vara inträngd i ett hörn, upptryckt mot väggen, fast.. Det är inget trevligt läge och det ÄR svårt att bryta sig loss.

MEN - man måste göra det själv, om man är tillräckligt motiverad. Sen är inte det hela sanningen heller, alla har inte en Gubbe med hyfsad lön som är villig att sänka levnadsstandarden för att frun ska må bra. En del har ingen Gubbe alls, men barn som ska försörjas på en undersköterskelön.. (Man blir inte fet på att vara pottkusk, om nu nån trodde det ;) ). Men en av mina gamla kollegor gjorde det ändå, hon klämde ihop sig och sina tre barn i en hyrestrea, sa upp sig och läste till syrra! Hon är något av en förebild för mig, om ni hajar :)

Så okej, jag förstår henne bättre. Men ändå, att gå bakom ryggen på mig sådär..? Det fattar jag inte.

Nästa gång jag jobbar, på söndag, kommer vi mötas i skiftet. Då måste jag ta upp det här öga mot öga, även om jag är sorgligt kass på konflikter. Men jag är fortfarande tillräckligt arg för att tycka att det ska bli jävligt intressant att se hur hon ska förklara detta?!

 

Det får bli söndagens problem. Jag tenderar att oroa mig för obehagliga grejer lååångt i förväg, försöker att sluta med det!

Ett mer omedelbart orosmoment är aikidoläger imorgon. Jag känner inte en kotte som ska dit, och alla de kottarna är för övrigt högt graderade. Vilket inte jag är! Jag har varit på träningsläger förut, och alla är så snälla och förstående. Måna om att nybörjarna ska ha det bra. Det är ändå skitjobbigt att hela tiden vara superfokuserad bara för att hänga med! Ett pass är 45 minuter, sen är jag helt slut. Då är det bara att ladda om för nästa..

Ett annat problem är maten, det serveras "en lättare lunch". Gissa vad..? Yoghurt, mackor och juice! Urrrk :wacko:

Det blir medhavd matsäck. Jag tänker ett par bantarbiffar med kryddsmör och en stor grönsallad. Några ketobollar är bra att ha, till efterrätt och i stället för sportdryck. Typ. Hm, ska kanske kolla om det finns micro..? Kalla biffar med kallt smör känns sådär.. :blink:

 

Nu ska jag plugga.

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Kaffe med mjölk. Mmmm, kaffe...

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lägg en ostskiva på så får du en macka... då känns det helt ok att äta kallt

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lägg en ostskiva på så får du en macka... då känns det helt ok att äta kallt

... och en salamiskiva och en paprikaring ... :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo dina bantarbiffar, vad är det? pannbiff?  :rolleyes:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo dina bantarbiffar, vad är det? pannbiff?  :rolleyes:

Ja, typ.

Originalreceptet är nog från Skaldeman, då ska det vara nötfärs och fläskfärs blandat (han menar att affärens blandfärs är för mager), och sen kryddor och steka.

Jag blandar ihop vad färs jag råkar ha i frysen, kör i ett ägg och lite grädde och kryddor och steker i rejält med smör, såklart.

Voila, bantarbiff :)

 

O de var helt okej kalla med lite grönisar på :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Malin303, jag läser dina inlägg med stor behållning! 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.