Dagbok 303

[Malin303]

Malin303, jag läser dina inlägg med stor behållning! 

Tack

[Undeniably]

Malin, var är du? Du är väl inte i lappland igen? Saknar dina inlägg :-)

[Malin303]

Malin, var är du? Du är väl inte i lappland igen? Saknar dina inlägg :-)

 

Inte lappland den här gången, men det känns nästan som att jag har varit låångt borta.. Från min vanliga tillvaro i alla fall.

Jag har nämligen börjat jobba som lärarvikarie, i kommunens vikariepool

Jag har ju funderat lite löst på vad jag vill bli när jag blir stor, och en tanke är lärare. En annan är att skaffa små bokstäver efter namnet. Men lärare alltså, så i våras slängde jag in en ansökan till kommunen och fick ett artigt svar att de tyvärr bara anställde utbildade lärare, även i vikariepoolen. Lovvärt, men lycka till med den tänkte jag och glömde bort alltihopa. För ett par veckor sen fick jag ett mejl från dem igen, och nu var jag så hjärtligt välkommen på intervju, helst bums samma dag.. (inget desperata, nej då ).

Så fort jag fick utdraget från polisens register att jag är en laglydig människa så sa det knakelibrak i inkorgen och jag är bokad varenda pass jag har satt upp att jag är tillgänglig!

Hoppsan..?

Det finns en massa orsaker till att det är brist på vikarier, och jag ska spekulera vidare i det. Just nu är jag ganska nöjd, förstås.

För även om det är fruktansvärt slitigt så är det också så himla roligt! Jag har träffat så mysiga ungar så det är inte klokt.. Senast igår när en kille, typ en halvmeter längre än mig, med en röst som svajade över hela målbrottsregistret ville att jag skulle ha dem i spanska också, för det hade gått så bra engelskan. Då blir man ju glad (Men nej, min spanska sträcker sig till cervesa, por favor. Tror inte det går hem på högstadiet..)

Nu har jag insett att även om det är aproligt så måste jag nog dra ner på takten, det här är ett bra sätt att braka in i väggen annars   Så idag har jag pluggdag, måste ju se efter mina egna studier också! Nu har också Gubben lugnare på sitt jobb och kan ta fler hämtningar och lämningar av våra barn, det är bra. För att inte tala om läxläsning, matlagning, julstöksförberedelser, tvätt, plock, städ, skjuts hit och skjuts dit och avslutningar av alla slag. Och lucialinnen för tjyvens, de hade jag glömt! Och en griskostym, yngre sonen ska agera julgris i klassikern "vår juuulskinka har rymt" i skolans luciatåg

Så, ja, det är vad jag har hållit på med!

 

Min strikta LCHF gick förstås rakt åt fanders i och med detta.

Jag har läst här på forumet om hur andra gör, som äter "pedagogisk lunch", och jag hyser den djupaste beundran för dem!

Första dan gick ganska bra, ris och nån gryta till lunch. pyttelite ris, en skopa gryta och ett rejält lass med sallad. Tyvärr hade de bara margarin, så det blev ju för lite fett. Var bra hungrig på vägen hem, men det klarade sig. Ägg och bacon till kvällsmat, ändå var jag och kvällsvandrade i kylskåpet..

Andra dagen sprack bubblan, då var det pannkakor och sylt.. "man måste smaka" informerade förstaklassarna, så det var ju bara hugga in och se glad ut. På hemvägen klarade jag inte sockermonstret, som puttade in mig på pressbyrån och tilltvingade sig en snickers. En dubbel! Som jag slukade på bussen hem. Där Gubben hade gjort spaghetti och köttfärssås. I vanliga fall äter jag köttfärssås med smörsvängd broccoli och kanske ett ägg, men nu blev det pasta. En stor portion pasta. Gud, det är faktiskt pinsamt att bekänna detta!

Helgen tänker jag faktiskt inte gå in på..

Det var baksidan av vikariejobbet.

Jag måste ju komma på ett sätt att hantera detta, men jag vete tusan hur! Det räcker tydligen med en liten sked ris och endast gud vet väl hur mycket mjöl det är i grytorna, för att trigga sockermonstret. Att ha med ägg och majje, tänk att bekämpa skogsbränder med blomsprutan.. Ungefär så effektivt var det!

 

Tips och tricks emottages tacksamt!

 

Fridens

[nabe]

Ja det är irriterande det här med pedagogisk lunch. Hade det serverats bra mat är det väl inga problem. Syftet är ju bla samvaro mellan vuxna och barn och visa vad en balanserad måltid är. Att sitta som pedagog och tvinga i sig skräpmat som ett gott exempel? för att få barnen på så sätt att tycka skolmaten är god? Barn är ju inte dumma. Dessutom förstår barn att alla kan inte äta samma. Vissa är allergiska, vissa äter inte gris, är vegetarianer osv. Därför menar jag att du borde få ta med dig eget smör och annat för att kunna komplettera måltiden efter ditt behov. 

[stoscha]

Malin.. du har en fantastisk förmåga att sätta ord på det som bekymrar dej så jag har full tilltro till att du klarar av precis vad du ger dej fan på. Och som vanligt är dina inlägg nåt som man mår bra av att läsa. .

[Malin303]

Malin.. du har en fantastisk förmåga att sätta ord på det som bekymrar dej så jag har full tilltro till att du klarar av precis vad du ger dej fan på. Och som vanligt är dina inlägg nåt som man mår bra av att läsa. .

Tack kompis

Ja milde himmel, vad har jag gett mig in på..

Jag tänkte att det här vikariejobbet kunde bli ett trevligt extraknäck, en chans att göra något nytt och även se mig om i skolorna, ifall lärarspåret blir allvar. Då kan det vara bra, tänker jag, att ha sett några skolor och känt lite på kulturen i lärarummen. Såhär tidigt ska man kanske inte säga så mycket, men trenden är den att ju "finare" skola desto snorkigare personal. Det är de som himlar med ögonen när man frågar efter vägen till klassrum 404, som tycker att det är jobbigt med vikarier, liksom.. Som i förbifarten kläcker ur sig att den här pojken (lika lång som jag, kanske tio kilo tyngre) som jag måste punktmarkera som rastvakt, han kan bli våldsam också. Vad som utlöser våldet, mot vem det vänder sig eller hur jag förväntas hantera det var tydligen inget som de ansåg intressant, för det fick jag aldrig veta.. I fredags informerade jag om att jag kunde åka hem också, om de inte kunde bestämma sig för vilket klassrum jag skulle hjälpa till i. Alla ville ha den vanliga assistenten, ingen ville ha vikarien. Och det fattar väl jag också, att det är smidigare med den som redan kan än med den som är ny, men det finns nåt som heter folkvett också!

I de fattiga områdena där folk har (ursäkta) riktiga problem är man desto mer välkommen. Där ses man som en resurs, inte en belastning.

 

Men skolmaten, oj oj..

Ändå har jag uppfattningen att den är bättre än när man själv gick i skolan. Till skillnad från sjukhusmaten, som har gjort tvärtom. Alla skolor jag har varit i har stora, fräscha salladsbord med mycket att välja på. Det är lite skillnad mot skålen med vitkål och lingonsylt vi blev serverade till typ allt. Potatisen är helt okej, pastan klart ätbar, maten de lagar själva är god.

Problemen är "maten" de får som halvfabrikat, till exempel en fullkomligt genomvidrig fiskgratäng som är något av det vedervärdigaste jag någonsin satt på en gaffel!    Kartongliknande pannkakor som barnen äter med förtjusning med mängder supersockrad sylt (0,1% hallon, ungefär). Lättmjölk och margarin (rrrys!), och alla sorters geggamojjor med en rejäl dos vetemjöl. På fritids har väl de flesta skolor tagit bort de värsta avarterna, marmelad, O'boy, nyponsoppa och dylikt. Men mellanmålet baseras i stort sett alltid på bröd, naturligtvis med margarin och kanske en skiva lättost..

 

För mig har det väl gått sådär. Jag tar mycket sallad, pyttelite pasta/potatis/ris och en skopa med sovel. Har med ägg och majje till min rast, men det är som att släcka bränder med blomspruta..

Sockermonstret har inte kunnat tilltvinga sig fler snickers, men det är en daglig kamp att passera pressbyrån på busscentralen.

Det är två veckor kvar på terminen och jag ska jobba nästan alla dagar. Det får bli som det blir med maten, men till vårterminen då jäklar! Ska jag ha kommit på nån genial lösning på "pedagogiska-lunchen-problemet"

 

Fridens

[EVS]

Tips 1: Du TÅL inte pasta! Alltså kan du inte äta ens lite av det. Punkt. Samma sak med mackor. Samma sak med pannkakor. Punkt.

Tips 2: Om du har svårare för att övertyga dig själv och din omgivning om att du inte heller tål ris och potatis, lägg det då på tallriken, men Ät Inte Upp Det. OK? Det ryms mycket i en servett. Det vet eleverna, de gör likadant...

Tips 3: Fortsätt med "blomsprutan". Ägg och majje är bra mellanmål.

Tips 3: Ät dig rejält mätt på lagad mat till frukost. Biff och beasås, om du kan, men annars åtminstone ostomelett och bacon.

Tips 4: Ta med dig kokosolja. Jag brukar fylla en tom vaniljpulverburk, den ryms i handväskan eller vid behov i fickan. Tillsätt i riklig mängd i det te eller kaffe du dricker under dagen.

Tips 5: Drick endast vatten till maten, bojkotta lättmjölken lika hårt som pastan och pannkakorna.

 

Lycka till!

[Syster]

Men nog är det väl hemskt egentligen, att man ska behöva "smussla" med den mat man äter eller INTE äter.

Varför ska NÅGON överhuvudtaget vara tvungen att äta något man inte mår bra av, och då ska det ju inte spela någon roll om man är pedagog, sotare eller civilingenjör  ELLER elev.

[Annika Rane]

Kommer man som vikarie är man ju redan "konstig", så varför inte löpa linan ut och ha med matlåda? Skyll på allsköns allergier om du inte vågar stå upp för LCHF (naturligtvis det bästa...). Annars är väl tricket att äta från salladsbuffén och skippa resten, naturligtvis kan ingen tvinga dig att äta mjölmat. Genom att äta mycket grönsaker föregår du ju verkligen med gott exempel, de flesta barn äter bara majs och gurka. Kanske det finns någon oliv- eller rapsoljebaserad dressing som är OK? Ät sallad och fyll sedan på med bra mat hemifrån på din rast.

[Malin303]

Tips 1: Du TÅL inte pasta! Alltså kan du inte äta ens lite av det. Punkt. Samma sak med mackor. Samma sak med pannkakor. Punkt.

Tips 2: Om du har svårare för att övertyga dig själv och din omgivning om att du inte heller tål ris och potatis, lägg det då på tallriken, men Ät Inte Upp Det. OK? Det ryms mycket i en servett. Det vet eleverna, de gör likadant...

Tips 3: Fortsätt med "blomsprutan". Ägg och majje är bra mellanmål.

Tips 3: Ät dig rejält mätt på lagad mat till frukost. Biff och beasås, om du kan, men annars åtminstone ostomelett och bacon.

Tips 4: Ta med dig kokosolja. Jag brukar fylla en tom vaniljpulverburk, den ryms i handväskan eller vid behov i fickan. Tillsätt i riklig mängd i det te eller kaffe du dricker under dagen.

Tips 5: Drick endast vatten till maten, bojkotta lättmjölken lika hårt som pastan och pannkakorna.

 

Lycka till!

Du har så himla rätt!

Så enkelt är det faktiskt, fast det är så jävla svårt!

Det vet jag ju egentligen också, jag har mer än en mil ellsehåäffande bakom mig.. Ändå trillade jag i gropen.

 

Lite förvånad är jag allt själv över att jag trillade i "man måste smaka"- gropen. I och för sig uttalat av några raringar i sjuårsåldern, men ändå.. Det självklara svaret är ju att det går inte för jag tål inte pannkakor. Istället fick jag hjärnsläpp och tuggade i mig en, sen var sockertrollet klarvaket och det var slut på friden!   Men upptakten var faktiskt hjärnsläpp och inte sockersug, för de där kartongliknande historierna har inte mycket gemensamt med riktiga plättar. Verkligen inte värt det, alltså!

Andra fallgropar är larvigt knepiga att navigera, bland annat för att jag är på nya ställen hela tiden och inte är bekant med geografin. Lämnar jag kokosoljan i jackfickan så kan man ge sig fan på att vi dricker kaffe i ett annat hus åt andra hållet, och eftersom jag hellre vill småprata med de andra lärarna på vägen gör jag mig inte gärna omaket att hämta den. Lämnar jag den i väskan så låser jag väl in den nånstans och går ifrån den. I byxfickan, nja.. Den fläcken har jag fortfarande inte fått bort, efter att burken läckte..   Ja, jag säger ju att det är larviga problem! Icke desto mindre blir det problem, eftersom jag då är hungrig till lunchen. Oj vad lätt det är då att ta en liten potatis, en liten skopa ris eller en halv knäcke.. Eftersom de ligger där. Det krävs självövervinnelse och karaktärsfasthet, nåt som jag har vant mig av med! För mig tillhör det den gamla dåliga tiden med kaloribantning, då jag alltid, alltid var hungrig.. Jag ska alltså inte ens lägga det på tallriken med tanken att smuggla undan det i servetten. Ligger det på tallriken hamnar det i magen.

Dagens sista grop är nästan värst, för det är pressbyrån på busstationen . Jag ska inte ens gå in där, jag vet ju det! Men då är det tjugo minuter kvar tills min buss går, jag fryser och är trött och allmänt slut i huvudet.. Ska hämta lillan på dagis, vilket inte är trevligt alls så sent på dagen, och/eller nummer två och tre i barnaskaran från fritids, vilket är marginellt trevligare.. Men en kopp kaffe kan man väl få? Har hört rykten också att de har ostskivor? Eller en påse nötter kanske..?  I ren desperation, eftersom sockertrollet är vaket och försöker förhandla, kan man tänka sig ett litet äpple! Jaha, så går man in och de jävlarna har bakat lussekatter.. Men förihelv..!

Efter snickers-incidenten har jag dock inte köpt nåt mer olämpligt än just ett äpple (som jag slukade, inklusive skruttet.. Tror att den lilla lappen följde med också ), men det är en kamp som jag nog kommer att förlora förr eller senare. De berömda ostskivorna hittar jag inte ens..? Ska alltså inte gå in där. Då måste jag ha med mig något LCHF-vänligt mellanmål, vilket bär mig emot eftersom jag ju precis har SLUTAT äta mellanmål, LCHF-vänliga eller ej.. Aarggh!

När jag väl har kommit hem är det lugnt, de gamla vanorna är just gamla etablerade vanor. Tackålåv! Men visst är jag sugen, mer eller mindre hela tiden! Det blir till att dricka vatten och ta till äggtricket, mitt favoritknep med promenader är svårt eftersom tiden inte riktigt räcker till. Även om jag jobbar och barnen är på fritids så ska läxorna läsas, flöjtläxan spelas, jympapåsen packas, maten lagas och ätas och röjas upp efter, barn badas.. Som för alla andra barnfamiljer, således När barnen är i säng stupar jag också på kudden, sömn är något jag måste prioritera även över motion.

 

Herregud vilka problem man har.. Det är faktiskt lite roligt att läsa igenom den här drapan och inse att det knappast är riktiga problem   

Jag blev tagen på sängen av hur illa jag tål skolmaten, det är inte mer med det.

 

Lösningen är ju också självklar. Det är EVS punkter som gäller. Eventuellt också matlåda, som Lilla Anna föreslår. Jag har för övrigt inga problem med att stå för att jag äter LCHF inför vuxna människor, med barnen känns det lite trixigare. Men då är det ju bara att säga att jag inte tål spannmål så bra, vilket också är hundra procent sant! Hm, undrar om man ska smuggla med sig egen dressing i skolmatsalen? Jag vet inte vad som är i skolans dressingar, men de smakar bra sött.. Men den flaskan glömmer jag väl också i väskan

Jag tänker i varje fall inte sluta med vikarierandet, för det är så himla roligt. Och givande, på många plan (utom i plånboken!) även om det också är ganska slitigt.

 

Idag har jag egen pluggdag, vilket behövs!

Barnen åker buss hem och jag ska hämta lilla dagistjejen tidigt. Äntligen, som jag har saknat det! Sen ska vi baka och göra julgodis, men i år har jag faktiskt sagt nej till det "vanliga" bakandet. Utom chokladbiskvier, som är det enda fikat som Gubben tål som han tycker är riktigt gott.. Det vill jag gärna göra till min Gubbe . Annars blir det ketobollar, med stevia så även resten av släkten kan äta dem.. Ischoklad a la LCHF, chokladdoppade mandlar och äppel"pajer" med vaniljsås. Ja, vaniljsåsen väntar jag ju med förstås.. "Pajerna" tänkte jag krydda med pepparkakskryddor så blir de lite juliga.

Resten av släkten får äta eller låta bli, eller baka sitt eget.

 

Tack snälla för tips och pepp, jag behöver det så väl..

 

Fridens

[EVS]

 

Så enkelt är det faktiskt, fast det är så jävla svårt!

 

 

Jag påstår egentligen inte heller att det är lätt. Ibland är det galet svårt, med de där pedagogiska luncherna! Decembermatsedeln hos oss verkar dessutom vara satt för att de som lagar maten ska behöva anstränga sig så lite som möjligt! Det är risgrynsgröt, korv med bröd, korv med mos, fiskpinnar, "kartongplättar" (bra benämning) och pasta på längden och tvären. Har då någon experimenterat med någon oätlig vinegrett på hälften av grönsakerna, blir det inte mycket kvar att äta. Jag börjar vara lite less på te med kokosolja! Men jag känner i alla fall inte längre något behov av att äta mig mätt på lussebullar på rasten, vilket jag vill minnas var standardmetoden ifjol...

[Malin303]

Första dagen som jag inte är bokad som vikarie, trots att jag är tillgänglig.

Rätt så skönt faktiskt.. Nu flyger jag på ångorna, det kan jag villigt erkänna. Det ska bli såå skönt att ha jullov

Tyvärr så åker vi inte upp till pappa, utan söderut till Gubbens släkt. Det är mycket stressigare där, högre tempo på allting och krav på att man måste göra saker hela tiden, jag tycker det är skitjobbigt! Vad är det för fel på att lägga sig raklång och plöja igenom hela julklappsboken på en gång..? Sen måste man föralldel ta ihop sig och gå ut med barnen, för de blir skogstokiga om de inte kommer utomhus. Uppe hos far är det snö.. Och is på sjön. Så där kan man åka skidor och skridskor och ta en sväng med skotern om man känner för det. Hos svärmor och svärfar är det som hos oss: slask, lera, kallt och blött.. Visst, vi går ut en stund och försöker lite oinspirerat hitta på nåt att göra, men det blir oftast en liten promenad och sen hem igen. Jag kan promenera i vilket väder som helst, men ungarna är marginellt roade! Vi försökte spela landhockey på gatan en gång, men mina nerver pallade inte. Ungar med hockeyklubbor+flådiga bilar parkerade utmed gatan=det blir dyrt..

 

Maten är ett värre problem.

Svärmor, som är svårt indoktrinerad på lågfettskost, tycker att LCHF är jävulen. Svärfar är bypassopererad för ca tio år sedan, och ena sonen (Gubbens bror, således) fick en hjärtinfarkt några dagar före sin fyrtiårsdag. Hade han inte befunnit sig på rätt plats hade han dött. Hon har alltså goda skäl att vara intresserad av kostens betydelse för hälsan, men det tar sig uttryck i light, margarin och "man kan äta lite av allt" (gärna medan man trycker i sig en kaka eller två till elvakaffet ).

Vi står på var sida om ett djupt dike, för att uttrycka det diplomatiskt, och har inte hittat nåt sätt att mötas.

Jag brukar ta med helfet A-fil, Bregott, grädde och ett paket ägg, det täcker det nödvändigaste. Margarinet i maten kan jag inte göra så mycket åt, men vi får i alla fall en hyfsad frukost och mellanmål. Barnen smakade lättfil en gång, då skulle man haft en kamera..

Jag och barnen klarar oss väl ändå, även om jag tycker att ungarna får i sig väldiga mängder med socker! Men okej, det är viktigare vad man äter mellan nyår och jul än mellan jul och nyår.. Och jag anser att far- och morföräldrar ska få skämma bort barnbarnen lite som de vill, jag försöker lägga mig i så lite som möjligt i deras relation.

Det är värre för Gubben, som lider av IBS. Svärmor försöker nog ta in det, men jag tror att hon inte orkar riktigt. Inte minst för att det går på tvären mot allt hon vet om kost.. Enligt henne ska han ju må bättre av grovt bröd med margarin på! Fibrer är ju bra! Fett är farligt!

Dessutom jagar hon i all välmening en lösning, en riktig diagnos och ett botemedel. Tyvärr är Gubben utredd på längden och tvären och bakvägen också, och resultatet blev "slaskdiagnosen" IBS. Vilket hon inte kan acceptera, så jag får allehanda tips om vad det kan vara egentligen och hur man ska bota Gubben. Hon har slutat tipsa Gubben, för han blir bara förbannad och säger åt henne att lägga av. Jag försöker att ha tålamod, för jag kan sätta mig in i hur jag skulle reagera om det var min son det gällde, medelålders eller ej.

Hur som haver och för att komma till poängen, eftersom svärmor har egna idéer om vad som fattas Gubben och inte alltid lyssnar så noga, så kan det bli tokigt. Sist vi var där så blev Gubben plötsligt jättedålig, en timme på skithuset med oerhört smärtsamma kramper och resten av dagen i sängen och ett inställt besök på badhuset.. Sen hade han ont i flera dagar, svullen om magen, fisig, illamående och kunde knappt inte äta. Början på en ond spiral som han lärt sig undvika, och jag med som lagar nittio procent av all mat.

När han började forska i orsaken till detta visade det sig att svärmor, återigen i all välmening, hade rett köttfärssåsen med glutenfritt mjöl.. Hon hade kommit på den briljanta idén att han nog är glutenintolerant, och då är ju saken biff!

Efter den betan, och när hon med egna ögon såg hur jävla dålig han blir, så lyssnar hon lite mer på vad han tål och inte tål. Men det är svårt för henne att acceptera begränsningarna.

Nu har Gubben dessutom blivit sämre, det är fler livsmedel han blir dålig av. Jag har börjat läsa på om FODMAP och tycker det verkar värt att testa, men det är ju upp till Gubben förstås.

Gubben har i alla fall redan börja samla tålamod till jul, för att inte fara ut mot sin mor i onödan. Han utesluter hellre än hittar ersättningar, vilket svärmor tycker är tokigt ("man kan äta lite av allt") så hon hittar på allt möjligt jox som Gubben kan äta "istället för.." Och han blir vansinnig, för han vill inte ha smörjan och framför allt är han väldigt less på att pratet kring matbordet handlar om hans mage.. Vilket man ju kan förstå. Men inte svärmor, som börjar med sitt "men du kan väl smaka i alla fall", och sen är de igång..

Nä fy fan, jag tror jag stannar hemma

Usch, vad neggo det här blev!

Möjligen slutar det i år med att jag ber båda två hålla käften, för jag är också en aaaningens less på att två vuxna människor beter sig som skitungar. Om man ska vara ärlig.

 

Nu ska jag i alla händelser ta en liten whisky mot min onda hals, sen ska jag plugga. Har kommit på ett lysande uppsatsförslag, tror jag   

 

Fridens

[Trollmormor]

Hm, ska man inte undvika fibrer när man har IBS?

[Jamtlandstjej]

Hm, ska man inte undvika fibrer när man har IBS?

 

Absolut!! Minsta fiber och jag blir dålig...

[Malin303]

Hm, ska man inte undvika fibrer när man har IBS?

Tja, jag skall inte tala för alla som lider av IBS, det är ju en ganska spretig diagnos..

Men jag har mandat att tala för min Gubbe och han ska verkligen inte äta fiberrikt bröd, i alla fall!

 

Haken är ju att svärmor inte riktigt har hängt med, så hon kan föreslå en grov knäckemacka (med Becel och lättost på..) som komplement till maten, om han nu inte kan äta  fiberpastan hon köpt särskilt till honom..

[Greeneyes66]

Gjorde som du ja...tog en whisky som "meducin" för ond hals!  Men...effekten är tveksam...men...provar nog detsamma ikväll igen...en liiiten en...

 

Ta skidorna på axeln, smör och ägg i "ryggan" och åk till "Nörrland" över jul...verkar mycket lugnare...

 

Krya!

[Malin303]

Gjorde som du ja...tog en whisky som "meducin" för ond hals!  Men...effekten är tveksam...men...provar nog detsamma ikväll igen...en liiiten en...

 

Ta skidorna på axeln, smör och ägg i "ryggan" och åk till "Nörrland" över jul...verkar mycket lugnare...

 

Krya!

Tack detsamma..

Jag hävdar envist att onda halsar blir bättre av whisky. Whisky är sprit, sprit är bakteriedödande. Logiken är glasklar

Okejdå, om det inte hjälper direkt så blir det i alla fall roligare att vara sjuk

[PiaB]

En och annan whisky kanske även lättar upp besöket hos svärmor?

 

Själv försöker jag bota min killiga hals med ett glas champagne. Tror ni det funkar också?

[margaretha]

Nej men godare än whisky

[Malin303]

Hutter, rys, fryyys.. Snörvel..

Tjahapp, då var det dags för årets förkylning

Jag och minsta tjejen samsas om soffan, vi är ungefär i samma skick. Skillnaden är att hon, på barns vis, inte verkar fara illa av att ha feber. Själv blir jag fullständigt däckad! Släpar mig upp för att koka te, efter den prestationen måste jag vila en stund.. Skolbarnen har julavslutning idag, så de kommer hem tidigt. Lyckligtvis är de kapabla att rådda ihop lunch till både sig själva och lilla tjejen, så jag slipper. Gubben kommer hem tidigt från jobbet också, han får fixa kvällsmat! På den gamla tiden hade det blivit hämtpizza, nu vet jag inte vad han ska hitta på. Skiter i vilket.

 

En sån här dag är perfekt att ägna åt trädgårdsdrömmar..

Min kompis J är lika trädgårdstokig som jag, och duktigare på att odla. I några år har vi varit medlemmar i Trädgårdsamatörerna, vilket förutom trevligt sällskap ger tillgång till deras frölista. Alltså har jag två lastpallar fulla med fröodlade perenner, buskar och träd i varierande stadier. J har fyra eller fem pallar.. Vi var rörande överens om att i år skulle vi inte så några perenner utan istället hitta plats till de vi har. Vilket innebär att gräva nya rabatter, för de befintliga är knökafulla (Heidi Palmgren Would Not Approve!)

Men herregud! Det går ju inte?! Nu, när trädgårdslängtan är som svårast så kommer ju den sabla frölistan, för att inte tala om alla härliga frökataloger. Det är jätteroligt att så ettåringar också, för att inte tala om grönsakerna! Men det är ju jääättelänge kvar, perennerna kan man börja med så fort fröpåsarna dimper ner i brevlådan..

Efter en hastig telefonkonferens kom vi överens om att vi måste nog i alla fall kolla igenom listan, det kan ju finnas nåt som man man bara måste ha.. Rönnar, till exempel.. Så när jag piggnar till tar vi en kväll med en flaska vin och frölistan, vad kan gå fel..?

Men idag ska jag ägna mig åt köksträdgården. Växelbruk är ett måste hos mig, så nu ska jag planera vad som ska vart. Det är lite pusslande för att få ihop det, för även om jag har hyfsat stor tomt har jag (än så länge) inte så väldigt stor köksträdgård. Det går alltså inte ännu att köra växelbruk fullt ut. Prio ett är tidigpotatis, prio två är spenat! Ungarna var som tokig i spenat i fjol, särskilt en sallad med bacon och kikärter på spenatbotten. Mmm..

Sen vet jag inte riktigt. Squash förstås, i fjol fick jag nada och noll. Mitt försök att odla tre systrar gick inte bra alls, snigeljäv.. åt upp all squash för mig

Just ja, hade ju en tråd om tre systrar.. Den ska jag leta rätt på och berätta hur det gick.

Sen ska jag läsa vidare om permakultur, ett system som jag finner ytterligt sympatiskt, funktionellt och förenligt med ekologisk odling

 

Nu ska jag släpa mig upp och koka te igen - min egen blandning av mynta och citronmeliss och en yttepytteliten bit chili, tack för det kryddlandet , ta en sked manukahonung och sätta mig med papper och färgpennor. Lycka..

 

Fridens

[Malin303]

Har just kånkat upp alla skridskor som fanns i källaren. De måste ha förökat sig på något mystiskt vis därnere, för totalt är det tolv par..? Det har jag inget minne av att det var SÅ många förra året..? Mycket märkligt!

Om man räknar bort mina och Gubbens så blir det alltså tio par skrillor på fyra barn, alltså måste några passa! Trodde man ju

Äldsta grabben har gjort ett ryck under hösten, så allt är för litet. Byxbenen fladdrar runt vaderna, tröjärmarna kryper upp mot armbågarna.. Häromdagen kom han och sa mamma jag måste ha nya strumpor igen.. Då sitter strumphälen under hålfoten på ungen Så okej, det var inte helt otippat att just hans skriller skulle vara för små. Och minsta tjejen är liten och nätt på alla håll, så jag misstänkte att det minsta paret fortfarande är för stora för henne. Men de andra två då..? Nehej minsann!

Av någon anledning har vi tre par i storlek 38, för små för äldsta grabben men för stora för lillebrodern. Två trettifemmor, för små för grabben men för stora för äldsta tjejen. Ett par 32, som naturligtvis är pyttesmå i storleken, snarare trettior, vilket naturligtvis är för litet.. Och så vidare!

Aaargh!

Friluftsfrämjandets bytesmarknad är skitbra för såna här saker, men den missade vi i år. Lyckligtvis har vi en bra anslagstavla i vår lilla byhåla, med lite tur har jag bytt storlekar redan imorrn.. För sen åker vi till svärmor och svärfar för att fira jul.

Det blir nog bra. Hoppas jag.

Någon vidare respekt för att jag äter LCHF har de ju inte, å andra sidan är just julmat inte så svårt  

Jag är faktiskt nåtsånär på banan igen. Inte strikt, men liberal.

 

Nu ska jag gå och fixa stora, saftiga hamburgare till de hungriga massorna! Med ost, tomat, isbergssallad, majje och ett berg med cole slaw bredvid.. Floridasallad till lilla tjejen som inte gillar cole slaw.. Mmm!

 

Fridens

[Malin303]

Med viss tvekan klev jag upp på vågen imorse..

71,4 kg. Blä. Bläbläblä   1,4 kg plus på en månad, alltså. Samma tid som jag har ätit pedagogiska luncher och försökt hantera det rejäla sötsug som följer på dem!

Alltihopa har satt sig på kaggen också, alla brallor sitter väldigt obekvämt eftersom de skär in i fläsket. Alternativet är att ha tights och se gravid ut.. Inte jättekul när man INTE är gravid!

Det enda försonande draget hos de där sabla pedagogiska luncherna är att för vissa barn (och många, många fler än man tror, misstänker jag) är det enda gången de sitter ner med en vuxen och äter ett lagat mål mat. Synd bara att käket är av högst tveksam kvalitet, dårå

 

Det känns som om de där sista tio kilona, nu elva komma fyra kilona, blir ganska tunga att bli av med.

 

Jaja. Nu är det jullov

Julmat är ju enkel LCHF även hos svärmor, det blir nog inga större problem. Jag tänker dricka vatten och, när så bjuds, rödtjut. Har gjort lite LCHFjulgodis och bakat ketobollar. En laddning chokladbiskvier är bakade med vanligt socker, men de är egentligen mest till Gubben. Jag har inga problem med att avstå. Det är värre med riktigt julgodis.. knäck är ju larvigt gott!

 

Jag har önskat mig Ann Fernholms Det sötaste vi har i julklapp, hoppas den ligger under granen   Sen ska jag ta med mig några böcker hem som jag med en dåres envishet lånat ut till svärmor, bland annat Ett sötare blod (Fernholm) och Hjärnkoll på vikten (Ingvar). Inte för att hon läser dem, det går för mycket på tvärs mot hennes världsuppfattning.

Men jag tycker det är inspirerande att läsa, och hjälper till med motivationen när den inte är på topp.. Som nu.

 

Fridens

[Malin303]

Tjenixen

 

Tjahapp, då var jullovet slut då. Det var.. Intressant. Tjära svärmor och Gubben gick en match direkt, en allt högljuddare historia som avslutades med att Gubben på hög volym och med föga diplomati förklarade att han INTE hade för avsikt att provsmaka bovetegröt, ej heller glutenfria lussekatter, glutenfri pasta eller glutenfria pannkakor. Sen slapp han allt vidare tjat, kul för honom men gissa vem som fick höra allt istället..?

Sen kom allt det vanliga tjafset om LCHF också, och jag är sååå less..  

Framför allt äldsta brorsan kan och vet allt om allting, och kan förklara precis varför LCHF inte funkar. Han kan inte riktigt förklara hur jag har kunnat gå ner tjugo kilo, så det undviker han helt enkelt. Att han själv har utvecklat en rejäl kagge trots flitigt tränande och inmundigande av havregrynsgröt, det nämner han inte heller. Den finns liksom inte, trots att skjortknapparna kämpar för livet!

Jag och svärmor hade en diskussion om filmjölk, av alla saker.. Hon undrade varför Gubben envisas med att äta helfet A-fil när hon särskilt köper lätt A-fil till honom. Jag drog mina vanliga argument, hon drog sina, båda två med känslan av att det är som att snacka med en vägg.. Först efteråt kom jag på att det finns väl en ny (?) metastudie där man kommer fram till att mättat fett är som värst neutralt för CVD. Var har jag läst det? Vad kan den studien heta, tro..? Om det plingar till i hjärnan på någon av er, så hojta till

I alla fall fick jag igen mina böcker, hon ursäktade sig med att hon har fått så svårt att läsa. Så hon har inte läst dem, alltså. Ska köpa ljudböcker till henne, eftersom jag är tjurskallig intill dumhetens gräns!

Och eftersom jag, inspirerad av en forummedlem, har talat om att jag jättegärna diskuterar LCHF - OM de läser på först! Tills dess får de vänligen hålla sina åsikter för sig själva!

 

Antagligen har jag varit mer lättretlig i ämnet än vanligt eftersom det har gått så tungt. Det har fan inte gått bättre under jul och nyår heller, och jag drar mig för att ställa mig på vågen. Usch!

Nu ska det bli skönt med vanlig vardag igen, även om det innebär *svälj* pedagogisk lunch

 

Fridens

[Undeniably]

Där var du! Har saknat dig! :-)

 

Att ställa sig på vågen var hemskt, inte blev det bättre av att jag faktiskt gick ännu mer upp de två första dagarna på lchf kost. Blä!

Men skam den som ger sig. Nu kör vi igen!

[Malin303]

"Glömde" väga mig imorse. Märkligt fenomen det där, för intellektuellt vet jag ju att det är bättre att ha koll även om siffrorna är otrevliga. Då vet jag vad jag har att göra med ändå. Men i någon del av reptilhjärnan sitter en knubbig krokodil som anser att det man inte vet har man inte ont av.. Eller en struts kanske, som glatt stoppar huvudet i sanden en dag till. Inne i reptilhjärnan, alltså . Det här blev ju nästan lika bra som sportgrodor, he he   

Fast just idag så skiter jag högaktningsfullt i vikten, för när vi masade oss upp imorse jag och barnen, då hade det snöat under natten! Sista dagen på jullovet kom det äntligen lite snö, hurra! Vi smällde i oss en rejäl ägg och baconfrulle, sen packade jag ihop varm choklad, kaffetermos, ett gäng kalla köttbullar, några pumor och apelsiner. Svor ve och förbannelse för att jag inte hade sett till att ha köttfärslimpa i skivor i frysen, det är perfekt att göra utflyktsmackor på. Men det fick duga med köttbullar den här gången. Ungarnas choklad gör jag på gräddmjölk, kakao och lite socker. Det är fascinerande hur lite socker det behövs för att barnen ska tycka att det är gott, man kan ju undra varför O´boy och liknande otyg ska innehålla såna vansinniga mängder? Eller är det grädden som gör chokladsmaken fylligare, och då behöver det inte vara  så sött? Jag vet inte.

Jaha, ner med alltihopa i ryggsäcken, fram med pulkor, snowracer, tefat och stjärtlappar och iväg till dödskallebacken! Den förskräckligt branta backen som fått sitt namn av att den är absolut livsfarlig för små barn! Hm, nåja.. Men man kan få upp hyfsad fart i alla fall Sen gäller det att få stopp innan man dråsar ner i diket. Vi som väger lite mer än barnen vet ganska så väl om det är vatten i diket eller inte, om man säger som så..

En av de handlingskraftigare morsorna i byn hade fått med sig ved, så det fanns en liten brasa också. Minsta tjejen provade att grilla apelsin, hon sa att det var jättegott.. Gullunge!

Vi gav inte upp förrän all matsäck var uppäten, backen åkt minst hundra gånger, kängorna var fulla med snö och baken full med blåmärken. Det var bara att bädda ner minsta tjejen i pulkan och knata hemåt igen. En helt perfekt dag!

Nu är jag rätt slut och helt nöjd med att sitta framför burken en stund.. Barnen har hittat andra andningen och är ute igen och leker i snön tillsammans med gud allena vet hur många grannbarn. Då kan de leka tillsammans alla syskon, trots åldersskillnaden. Det tycker jag är så fascinerande! Femtielva ungar i ålder fyra till fjorton år som släpper loss i nån slags äventyrslek, alla får plats, alla har roligt, ingen bråkar och slåss (än).

 

Apropå handlingskraftig, nu måste jag bestämma mig för om jag ska ta på mig ansvaret för kiosken i vår lilla idrottsförening eller inte. Jag ska fundera ett varv till.. Ta reda på mer exakt vad det innebär.. Men om det är som jag tror, då ska jag göra det. Med baktanken att ha ett litet ellsehåäff-utbud, såklart!

 

Imorrn ska jag komma ihåg att ställa mig på den sabla vågen

 

Fridens

[Malin303]

74,1 kg.

*bleep*

*bleepetibleepbleep*

Jamen ni fattar!

[Undeniably]

Var massa bleeep här också. Så du är i gott sällskap!

[Malin303]

Okej, puh.. Det är faktiskt riktigt skönt ibland att bli superbarnslig och *bleep*a över hur orättvis vågen är! Men det har gått över nu.. För tillfället, i alla fall

 

Vikten är en bit i pusslet, men faktiskt inte den primära orsaken till att jag äter LCHF längre. Den var det när jag började, nittio kilo är så väldigt, väldigt för mycket för mig! Jag såg ut som en flodhäst, kände mig som en flodhäst, orkade absolut ingenting.. Promenadtakten var fullt i klass med minsta tjejen, men hon var ett år då! Backen upp till vårt hus var oöverstigligt (nästan) brant, och eftersom jag knappt hade någon energi var det dagens gärning att släpa barnvagn, matkassar och treåring på ståbräda uppför backen fram till dörrn. Efter det var jag genomsvett. Och tvungen att pausa med en kopp kaffe och varför inte en liten (stor) kaka eller två (eller hela kakburken). Det var inte tal om att stanna ute och leka med barnen en stund, eller bara låta barnen leka själva och skrota runt i trädgården en stund.

Fy fan, det är nästan mardrömslika flashar det här, ska ni veta! De som säger att feta människor är lata skulle ha en propp ! Eller åtminstone, som Thess brukar föreslå i sin blogg, prova att gå en dag med en fatsuit med X antal kilo på. Bara en dag, får vi se hur kaxig de är sen..

Men den där backen, som var så vansinnigt brant då, är samma backe som jag brukar jogga ett par varv uppför och nerför som uppvärmning numera. Till vardags märker jag knappt att den är där, oavsett vad jag släpar på.

Vad gäller vikten ska jag lägga till en detalj: Det hade inte stannat vid nittio. Trots att jag kämpade emot med vad jag hade av bantningskurer (viktväktare, pulver, tallriksmodellen i kombination med motion.. you name it, I've tried it!) så kröp vikten uppåt. Ett hopp upp för varje graviditet, ytterligare ett skutt för varje amningsperiod (finns det någon i hela världen mer än mig och min syster som faktiskt gått UPP i vikt av amma?! Tror inte det!), lite upp och lite ner däremellan men mer upp. Det är viktigt för mig att komma ihåg det!

Och jag tänker aldrig, ALDRIG någonsin mer bli så tjock att jag inte orkar härja med barnen!

 

Men fetman var en del i det hela, den förklarar inte helt och hållet bristen på ork. En annan del är bristen på vardagsflås. Det är i och för sig inte så konstigt, när dagens stora ansträngning är att gå till affären och hem igen (sammanlagd sträcka ca fyra km), då finns inga marginaler. Om dagens stora ansträngning är en heldag i pulkabacken, då är inte en sväng till affären så jobbig. Eller ett löppass i fem km terräng.

Vardagsflåset hänger ihop med vikten, jag skriver med eftertryck under på att man slutar röra sig när man blir tjock, man blir inte tjock för att man slutar röra sig! Den magiska punkten när det tippar över verkar vara individuell, men jag tror det gäller för många av oss. För mig verkar den punkten ligga vid ca 80 kilo, om jag nu går tillbaka och tänker efter när det började bli trevligt att promenera med min kompis J. Mellan nittio och åttio kilo var det en plåga, hon halvsprang (tyckte jag då.. Det gjorde hon ju inte egentligen) och jag hängde efter som en vimpel, knallröd i fejan och med andan i halsen. Det var vid åttio kilo ungefär som jag inte längre brast ut i asgarv vid tanken på att springa en runda, det verkade faktiskt vara möjligt. Vid sjuttifem började jag så smått springa, pushad av att jag skulle skugga min son på orienteringstävlingarna den sommaren.

 

Den stora energitjuven misstänker jag ändå var maten. Skit in, skit ut.. Att jag var så desperat efter kakburken på eftermiddagen, eller knäckemackorna och frukten för den delen, berodde ju på att jag behövde energi. Och fick det gå för länge mellan målen, om blodsockret sjönk för lågt, då var det inte roligt att vara i närheten! Gubben lärde sig fort att ha en snickers i jackfickan om vi skulle gå på stan. När jag blev ilsk och otrevlig tittade han inte ens på mig (man söker inte ögonkontakt med skogstokiga flodhästar, som ett tips) han bara räckte över snickersen. Sen var det dags att leta upp ett lunchställe, gärna en donken eller pizzabuffé för att fylla på med vitt mjöl och socker. Det var ett evigt tricksande för att parera den där slänggungan, och jag vill inte frivilligt utsätta mig för det igen! Gubben är nog inte alltför intresserad han heller, han har fått ta sin beskärda del med skit .

 

Det finns fler skäl att äta LCHF, inte minst barnen och deras hälsa. Men om jag listar MINA viktigaste skäl, då är de det jag har nämnt. Egentligen handlar det inte så mycket om vikten, eller utseendet då, även om jag inte är så värst förtjust i den magnifika kagge jag utvecklat! Det handlar om att få energi från maten, inte parera blodsockerfall. Om att orka göra det jag vill, inte bara släpa mig genom dagen och ner i soffan.

 

Dags för strategi, således.

Helst skulle jag vilja testa strikt igen, jag mådde skitbra den lilla tid jag testade! Men eftersom jag ska börja jobba i skolan igen är det inte realistiskt, inte till att börja med i alla fall. Att jag är känslig för den där slänggungan bekräftas av att jag har så svårt att hantera de *bleep* pedagogiska luncherna. I och för sig trillade jag i träsket med ett magplask, det tänker jag inte göra om.. Men även om jag låter bli de mest uppenbara kolisarna tror jag att det är tillräckligt mycket för att ställa till bekymmer för mig. Mjöl i grytorna, socker i dressingarna, på tok för lite fett. Alltså måste jag äta en ordentlig frulle (synd egentligen.. det är bra praktiskt att kunna skippa frukosten!) så jag helst fortfarande är mätt på lunchen.. Äta vad som går i skolmatsalen, ha med kokosfett att ha i eftermiddagskaffet. Missar jag kafferasten - förvånansvärt ofta är det just vikariens tur att vara rastvakt, är inte det konstigt..?  - får jag väl äta en sked direkt ur burken, bara.

Och varje gång jag går förbi pressbyrån ska jag tala om för mig själv hur himla duktig jag är som bara går förbi! Låter ju fånigt, men det är överraskande effektivt

 

Efter den här långa svängen ner Memory Lane ska jag lägga upp en plan för mitt eget pluggande. Det är okej om det masar sig fram, jag har en egen kursplan och inga fasta deadlines utöver de jag kommer överens om med mina handledare. Men det får inte ta helt stopp, då är det sååå svårt att sparka igång maskineriet igen! Jag fick en briljant idé till en uppsats, som min handledare kanske inte tyckte var briljant men ganska intressant och "genomförbar".. Den måste jag ta tag i, skriva en arbetsplan och börja leta litteratur. Sånt är så himla kul! (Nördig..? Jag?! Inte då.. )

 

Idag blir det fredagsfys också, första gången på flera veckor! Heja vardag

Grabbarna har lovat att sätta ihop en bana med stationer, det ska bli kul att se vad de hittar på.. Sen var det flickornas tur att bestämma fredagsmys, så det blir frukt- och grönsaksstavar med dipp. Och oststavar! Äldsta tjejen, sju år, gillar att greja i köket så vi ska hjälpas åt med att slå majonnäs och skära grönisar.

Bara kvar att bestämma vad vi ska äta för mat. Tacos, kanske..?

 

Ha en trevlig helg!

Fridens

[Malin303]

Alltså, jo, de där stationerna som grabbarna hade råddat med till fredagsfysen.. Stöön..

Igår morse hade jag sån sabla träningsvärk att det var en utmaning att få på mig strumporna!

Vi ska inte tala om att sätta sig ner på en stol, ni vet när man börjar sätta sig och sen viker sig kroppen så man rasar ner sista biten? Jag är tacksam för att vi har stadiga köksstolar, om man säger så. Grabbarna skrattade så de grät, de små odjuren

Lika roligt hade de på stationen som bestod av limbo.. Man är ju inte vigast i världshistorien, även om det faktiskt har blivit bättre sen jag började med aikido. Men jag kan ju ändå inte böja mig bakåt! Det kan egentligen inte Gubben heller, men han slog mig med ett par centimeter på ren vilja.  

Vi hade faktiskt riktigt roligt! Jag kan varmt rekommendera fredagsfys för att sparka igång helgen, det behöver inte vara så märkvärdigt eller ta så lång tid. Man behöver ju inte lägga sitt eget tyngsta pass på fredagar just.. Vi var påklädda och redo för uppvärmning vid tretiden, kvart över fyra var de leriga kläderna instoppade i tvättmaskinen och de leriga deltagarna på väg genom duschen. Sen var det lagom att dra på sig mysbrallorna, korka upp vinet och börja med käket, ha lite vanligt fredagsmys.

Nu på fredag är det då tjejernas tur att hitta på stationer.. Det ska bli intressant

 

Träningsvärken talar sitt tydliga språk: Det är dags att komma igång igen! Jag mår inte väl av att bli stillasittande, det vet jag ju. Det blir promenader tills det blir bättre väglag och varmare i luften, jag får så jäkla ont i halsen av att springa när det är kallt! Är det bara jag..?`

Dessutom börjar aikidon den här veckan, det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning! Hur var det nu man skulle skruva ihop hjärnhalvorna för att få ihop det där..? Hjälp..!

 

Fridens

[Malin303]

Tjahopp, då har man hämtat hem stora tjejen från skolan, med feber och illamående..

Det är tydligen dax för årets magsjukevåg. Verkar bli en ganska våldsam historia om man får tro fritafröken, manfallet började i måndags och nu är en fjärdedel av klassen utslagen och alla mattor utom en på tvätt.. Urrk

Stackars tjejen, hon har inte kräkts än men är vit som ett lakan trots febern och bara ligger med gosenallen i famnen. Hon har frågat efter storebrorsan också, ett säkert tecken på att hon inte mår bra. Han är en stor trygghet för henne fast han bara är 2,5 år äldre, hon vill gärna ha honom i närheten. Och han är så jäkla snäll och trygg, han kan sätta sig och läsa för henne en stund fast han kanske hellre skulle vilja göra nåt annat. Det tar emot, men jag måste nästan be honom passa henne medan jag hämtar minsta tjejen på dagis. Gubben är naturligtvis på resande fot i jobbet, kommer hem på fredag. Det slår ju aldrig fel!

Hur fan gör alla andra i såna här lägen, undrar jag då?! Jag kan ju inte släpa runt på en magsjuk sjuåring för att hämta lillasyrran, men jag kan ju inte lämna henne ensam heller när hon inte mår bra?! Alla har ju inte mormor eller farfar som kan ställa upp, eller större syskon för den delen?

Sen är ju frågan, vad ska jag ge henne att äta när hon börjar må bättre? Jag blir alltmer tveksam till rostat bröd och blåbärssoppa, det har ju varit standard.. Rostat vitt bröd, det är ju snällt för magen. Tänkte man. Trodde man. Tror man inte längre!

Jag ska i alla fall koka egen blåbärssoppa, så kan jag söta lite mer lagom! Men vad mer, som är lite lättsmält och snällt? Tips emottages tacksamt!

Sen återstår att se vilka/hur många av oss som åker på spysjukan. En kvalificerad gissning är att äldsta brorsan och jag, plåtkistorna i familjen, klarar oss medan yngre brorsan, lilla syster och Gubben åker dit. Hm, Gubben kanske ska hålla sig borta ett tag..? Han kan bli såå jäkla dålig, och det tar veckor innan han blir bra.

Ett tag försökte vi med vitpepparkorn, det sägs ju mota magsjuka, men inte hos oss tydligen. Jag har nog en vecka, tio dagar vab att se fram emot.. 

 

Jaha, då har jag avhandlat spysjuka också.. Det är visst ingen ände på kreativiteten

 

Fridens

[Malin303]

Fritisfröken hade rätt, det är en rätt obehaglig variant av magsjuka som går på skolan.

Till och med plåtkistan själv, alltså jag, är lite darrig i sömmarna! Jag är inte sjuk, men mår lite illa hela tiden. Ont i huvudet, kan inte koncentrera mig. Det kan i och för sig bero på sömnbrist också. Lilla tjejen, fyra år, har ännu inte lärt sig den ädla konsten att pricka hinken eller holken. Men hon försöker!

Vad jag verkligen skulle behöva är en tvättmaskin med snabbprogram. Mitt gamla tröskverk, gud välsigne det så länge det håller, tar två timmar på sig för att beta av en sextitvätt. Det är några tvättar på kö nu, så att säga.

Jag vägde mig imorse men nu kan jag för mitt liv inte komma ihåg nuffrorna? Jag hade gått upp i alla fall. Och OJ vad jag skiter i det just nu!

 

Fridens

[Undeniably]

Usch! Krya på er, hela familjen 303!

[Malin303]

Usch! Krya på er, hela familjen 303!

Tack

Jag mår lite bättre idag, men det känns lite som sjösjuka! Golvet gungar lite hela tiden, magen gungar i otakt.. Urk

Nu är tjejerna friska, men grabbarna mår pyton och kräks. Även äldsta grabben, plåtkista nummer två! Men de behärskar ju konsten att pricka holken, tack jesus!

Vägde mig imorse igen för skojs skull, för att konstatera en märklig sak som jag har lagt märke till förut: När jag inte äter nästan nånting så går jag UPP i vikt. Är inte det konstigt? Men det förklarar ju i och för sig varför det var precis stenkört att pulverbanta, det jag tog till som sista desperata åtgärd innan jag gick över till LCHF. Kroppen identifierar svältläge och håller stenhårt i varenda kalori? Eller vad händer egentligen?

 

Nu ska jag koka te till mina grabbar, sen blir det ljummen, hemkokt blåbärssoppa.

Hälsningar från spysjukereservatet!

 

Fridens

[stoscha]

Det där märker jag också. Jag fastar ju 2 ggr per vecka. Morgonen efter en fastedag ligger jag alltid i högre spannet av minvikt men dagen efter såligger jag lägre

[Malin303]

Då var vi friska från magsjuka, men åker på en halsinfektion som är rena pesten! Först äldsta grabben, sen yngsta grabben, sen Gubben och nu jag.

Jag hann jobba två dar.. På en högstadieskola som var rena rövarnästet i och för sig, men ändå. Ett rövarnäste där lärarna har gett upp. De noterar knappt att ungarna sitter med jackor och mössor på, musik i öronen och facebook på skoldatorn, alltihopa emot skolans regler. Eller att ungarna strosar in tio minuter för sent, eller ja strosar, de kommer in och vrålar "YO BITCHES WAZZUUUUUP" precis när man fått tillräckligt tyst för att ha genomgång. När jag svarade med "sit down, shut up and open your book on page twentysix, please. And don't disturb my class again!" såg de genuint förvånade ut. Vadå? Stör jag? liksom. Böcker och pennor har de inte hört talas om knappt. Jo, en av de där stökiga grabbarna, söt som en ängel och säkert lika snäll, trodde att han hade fått böcker i början på läsåret, men han hade inte sett dem sen dess..

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Lite nervös blir jag också för min äldsta grabb, som till hösten ska börja högstadiet i en kommunal skola med ganska dåligt rykte. Det är emot mina principer att sätta honom i en friskola där de i stort sett öppet gör reklam för sin affärsidé som är maximal vinst till aktieägarna.. Men frågan är i vilken miljö det är bäst att bedriva självstudier.. För rent krasst är det vad det handlar om, i båda fallen. Jaja, vi får se. Han ska väl få vara med och bestämma själv också kanske.

 

Vikten står i stort sett still. Aptiten är tillbaka i alla fall, trots halspesten. Jag tänker äggtricket, och det har blivit många ägg och mycket mat. Jag är hungrig! Men tackålåv inte så värst sugen på onyttigheter. Men sen då?

Jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Eller ska jag ge mig och vara nöjd på ca sjutti kilo, det funkar ju? MÅSTE jag gå ner "de sista tio"?

Framför allt vill jag komma igång med träningen igen - men nu är det "vabruari". Så här är det varje år, det är bara att ha tålamod.

 

Nu ska jag och grabben gå ut och lyfta ut kaninerna i hagen en stund. De ser så roliga ut när de gräver i snön, det bara sprutar om dem   Sen får de liksom tokryck och springer några varv runt hagen, hoppar över varann om brorsan råkar stå i vägen, sen gräver de igen. De har äntligen blivit handtama, barnen har jobbat jättemycket med det. När vi fick dem var de så skygga så man fick greppa dem i nackskinnet när de sprang förbi, annars gick det inte att få tag på dem.

Sen tror jag att jag bäddar ner honom och minsta tjejen i soffan med en bra film, så kan jag plugga lite. Så gör vi!

 

Fridens

[kareng]

Det är svårt att välja skola. Men jag tror att man ska frånse från sina ideologiska principer (om det är friskola eller kommunal) och välja den med bäst rykte och minst klasser på rimligt avstånd från hemmet.

 

Jag är personligen emot "vinster i välfärden" men trots det valde vi en friskola när vår son började högstadiet. Mycket tack vare att den låg där den låg men också på grund av rykte och små klasser. Det fungerar inte perfekt men jag har svårt att tro att det är så mycket bättre någon annanstans.

 

Det jag uppskattar mest med skolan är:

• veckobrev/planering varje vecka på fredagen med kommande veckas läxor och prov i alla ämnen + andra aktiviteter (så man kan följa med, påminna och hjälpa till).
• att mentorerna alltid är tillgängliga via mejl och sms och svarar på frågor snabbt när det behövs.
• att de har ordningsregler som både elever och föräldrar får skriva under i början av läsåret exempelvis angående mobiltelefonanvändning, förseningar etc.
• att de har ett föräldraråd och att både lärarna och rektor har rykte om sig att vara lyhörda.

 

Sen kanske man också skulle önska att de ägnade lite mer tid till just "undervisning" och inte bara en massa grupparbeten och egenstudier, men där tycker jag att de har blivit bättre. Nu går han i åttan och vet vad han vill ha för betyg för att komma inte på den linje han vill i gymnasiet.

 

Det här är lite som jag tänker när det gäller att välja skola. Du kanske kan ha användning av det när ni ska välja skola till er son!

 

Jag vill tillägga att det också är bra att ta reda på hur de jobbar med mobbing och liknande. Använder de Friends eller vad har de för förebyggande planer?

[Undeniably]

Hahaha, vilka elever! Finns det inget hyfs alls längre?

 

Ang vikt, så tänker jag sådär ibland... "Nu skiter jag i resten av kilona och dricker vin i stället.."

Men har tänkt att satsa hårt till påsk. Har jag inte gått ner mer till påsk, så får det bli så här. Men om vågen skulle ticka neråt, ja, då blir jag glad! För jag vill hemskt gärna ner några fler kilon! Blir ju så glad varje gång vågen går neråt. Men får fullkomligt noja när den stått still i fyra dagar (som nu). Jag känner att jag blir mentalt utkörd av det här rejset!

[Malin303]

Tack kareng för dina tänkvärda synpunkter om skolval!

Efter min lilla, lilla tid i skolan tycker jag att det där med ordningsregler inte är minst viktigt. Då har man som lärare något att jobba med, för att hjälpa barnen att få en nåtsånär vettig arbetsmiljö. Det är svårt att tänka en rak tanke när ljudvolymen är sjutusen, eller när nån petar, buffar och snor ens penna hela tiden.

Egen dator är jag också ganska tveksam till.. Av det lilla jag har sett så är det mer distraherande än vad det är till hjälp, det är alltför lätt att börja surfa eller spela så fort skolarbetet tar emot. När läraren då är mer upptagen av att släcka bränder än att gå runt och hjälpa till, då blir det inte mycket gjort! På gymnasiet kanske man är mer mogen för det ansvaret, men jag tror att de flesta högstadieelever inte är det.

Apropå skola, vår idiot till utbildningsminister anser att tidiga betyg är den heliga graal för att sverige ska få bättre resultat i skolmätningarna.. Han säger, på fullt allvar alltså, att resultaten började sjunka när vi började ge senare betyg.. Voi jesus! Kanske någon barmhärtig människa kunde skriva in honom på en kurs i läroplanshistoria? Sådär femton hp borde räcka.. Eller bara ge honom en snabb genomgång av styrdokumenten för de senaste femti åren? Så han slipper göra bort sig offentligt, arme man..

Notera dessutom att han är mer bekymrad över resultaten i mätningarna än vad av ungarna faktiskt har lärt sig.. Säger en del, eller..?

Jaja, skit i det. Om han får igenom tidiga betyg så kommer vi ju se om en sådär tjugo år att OJ, det var inte det som var problemet! Faktiskt fick vi ännu sämre resultat! Vojne vojne, vad gör vi NU? Då kanske man kan lära av historien.. Kanske..!

 

Jag är i alla fall ny kioskansvarig i vår lilla idrottsförening

Jag hade hoppats få med mig min kompis och dela på det, men hon behövdes på annat håll. Men det är nog inte så värst betungande, inte som i grannföreningen där de måste vara tre..

Vi bor ju i en liten byhåla och måste hjälpas åt om vi ska ha en förening överhuvudtaget. Alla barnen är aktiva, Gubben tränar ett av lagen och är hjälptränare i ett annat, jag har hittills mest ägnat mig åt punktinsatser i barnens lag. Men nu är det dags alltså att ta lite mer ansvar. Det är de mest uppenbara skälen..

Min baktanke är att ha ett litet LCHF-utbud. Inga fantastiska mängder, men det ska gå att köpa en lite dyrare korv med högre kötthalt, och få majje, dressing och en skiva ost på den. Grädde i kaffet som alternativ till den vedervärdiga ersättningsprodukt som innehåller Gud allena vet vad! Ketobollar (gluten-, laktos- och sockerfria) och äppelpajsingar med vaniljsås (socker- och glutenfria) i fikahyllan. Och frukt! Hamburgarna kan jag inte göra nåt åt just nu i alla fall, det blir de vanliga skosulorna med potatisflingor och grejer i.

Jag räknar kallt med att gå back litegrann på korven, förhoppningsvis inte alltför mycket.. Och åtminstone i början lär det bli en kund på ellsehåäff-fikat, nämligen jag   Ja, kanske Gubben också, då. Tror nämligen att om man äter LCHF eller är till exempel glutenallergiker, då har man med sig eget fika! Det spelar ingen roll, huvudsaken i början är att det finns som alternativ. Och eftersom det är jag som bakar är det ingen annan som behöver bekymra sig om det

Själva bakningen blir inte extra betungande för mig, jag har bakat till matcherna i flera år. Jag bara styr om det från sockerfika till ellsehåäff-fika Det kommer ändå finnas vanligt fikabröd så det räcker och blir över.

Det här ska bli väldigt intressant!

 

Nu ska jag gå och vårda mina barn. Tre av fyra är hemma med en rejäl förkylning, det är faktiskt rekord! Jag ska baka ketobollar med hackade dadlar istället för stevia som sötning, får se om det går hem

Ikväll ska vi prova att göra "pizza" i tacotubs. Det kan vara värt kolisarna, vi får se.. Det går i alla fall ihop med Gubbens FODMAP, det är viktigt nu. Jag saknar verkligen pizza! Har inte hittat nån ersättning som fungerar, tyvärr. Meatza är gott, för all del, men det är mer typ köttfärslimpa med fyllningen ovanpå än pizza.

Jaja. Små bekymmer..

 

Fridens

[nabe]

Bra kämpat med kiosken!

Ja det här med pizza. Brukar få till en liknelse: uppvispat ägg med en skvätt grädde och pizzakrydda. Häll ut på bakplåtspappersklädd plan plåt, "forma" rund med sked och förgrädda ett tag. Sedan på med pålägg och gratinera. Smakar inte omelett men inte heller riktig pizza såklart men blir rätt gott och liknar.

[kareng]

Till pizzabotten brukar jag göra något LCHF-frall/tekake-recept som jag plattar ut och förgräddar i 20 minuter innan allt annat kommer på och in i ugnen igen. Det blir lite som hemgjord vanlig panpizza på bakpulverdeg.

[Jamtlandstjej]

Jag gör pizzabotten av riven ost och ägg, som jag förgräddar. Numera tycker jag det är godare an "vanlig" pizzabotten. Det man får tänka på är att inte ha för blöt fyllning. Ex. krossade tomater funkar inte så bra... Brukar göra en tomatsås på tomatpuré, olja kryddor och lite vatten, som jag smetar på innan fyllningen. Sen fyller jag med det jag gillar! :-)

[Malin303]

Tack för pizzabottenrecepten

Jag ska testa dem, trots en nära-dödenupplevelse (okej, överdriver liite då ) med en botten som blev som omelett.. Jag gillar omeletter, alltså, men inte när jag väntar mig smaken av pizzadeg.. Rrrys!

 

Experimentet med taco tubs som botten blev väldigt lyckat, men det är 11 kolhydrater i varje tub. Å andra sidan räcker det med en, som man fyller precis överfull med massa smarrig fyllning.. Mmm!

[Malin303]

Träningsvärk igen..

Det verkar bli ett återkommande tema med variation

Den här gången beror det inte på att jag är ovan och otränad, utan på att jag har utfört för mig helt nya rörelser. Japp, vi har börjat med vapenträning på aikidon!

Alltså, vapenträning låter ju himla otäckt, men det är träpinnar i olika längder beroende på vad det ska föreställa. I aikido ska de föreställa samurajsvärd, så det är drygt meterlånga, svagt böjda pinnar som kallas bokken. Tyngre än vad de ser ut för är de också.. Efter att ha tränat tre olika slag hundrafemtielva gånger var jag lite öm i axlar och nacke - samurajer hugger tydligen ihjäl varandra med dubbelfattning och över huvudet. Men det var ju ingen fara. Men idag.. Ni vet de här vrida-ur-en-trasa-musklerna? Jeezez!   Jag kan knappt knyta händerna. Skulle lyfta av locket till kaninburen och det gick inte! Jag fick inget grepp. Nu har vi ett ganska tungt lock eftersom kaninerna är utbrytarkungar, men ändå.. Jag fick putta med kängan.

Roligt var det i alla fall

 

Nu ska jag ut och mjuka upp kroppen med lite snöskottning!

Fick en jätterolig kommentar igår av en bekant i byn: "Ja, nu är väl du nöjd som är norrlänning! Med all jävla snö!" Sagt med ett ytterst surt och bittert tonfall

Jaa, svarade ju jag, det är klart jag är! Hellre massa snö än att vada runt i slask och lera i flera månader! Men det är ändå faktiskt inte mitt fel att det snöar..

Sen kunde jag inte låta bli att påpeka att jag ju också har massa gratis arbetskraft som kan skotta bort snön, eftersom jag råkar veta att hans slöa tonåringar inte går att få att hjälpa till hemma med vare sig mutor, lögner, böner, kofot eller spett! Det var kanske inte så snällt av mig.

Tjejerna har förresten fått egna snöslädar!  Vackert ljusgröna och i deras storlek, helt perfekt.

 

Alla barnen kommer hem tidigt idag, och jag tror alla får med sig en kompis. Så det blir ett himla liv, en sabla röra, ofattbara mängder blöta kläder som ska torka någonstans och ett berg av mellanmål som ska tillagas.. Helt underbart alltså

Tror att jag ska baka äppelpajsingar och veva ihop en vaniljsås, bara för att.

 

Fridens

[Malin303]

Guddagens

Jajjemensan, alla barnen hade med sig kompisar hem i förrgår. Jag tycker det är mysigt med alla polare, det enda jag kan ha lite svårt för är den otroliga ljudvolym åtta-nie ungar lyckas åstadkomma i vårt lilla hus! Röran och stöket och disken bryr jag mig inte om. Mamman som kom och hämtade minsta tjejens kompis, en liten kille som aldrig varit med hem förr, var helt förundrad! Hur många ÄR de egentligen..? River de inte hela kåken..?

Men det är bara fyra som är mina, försökte jag.

Men okej, jag förstod vad hon menade när jag såg mig om lite. Vår ganska stora men vansinnigt illa planerade hall var överbelamrad med ytterkläder i varierande stadier av "på tork". Kängor huller om buller på golvet i sjöar av smält snö. Dessutom är tapeterna från åttitalet, tjusigt ljusrosa komplett med en rosa bård mitt på.. Golvet är klinker lagt på ett rörligt underlag, så alla plattorna är spruckna. Och rosa, för övrigt.. Det är dags att renovera, lindrigt uttryckt, men vi har varken haft tid, energi eller pengar. Eller intresse, om jag ska vara ärlig. Inredningsintresset hamnade på samma ställe som shoppingintresset i min hjärna, alltså inte alls.

Hallens - och kåkens, för den delen - utseende har med barnen att göra såtillvida att det gör inte så mycket om de nästan river stället. Vi har inga dyrbarheter, inga vita soffor, inga nyslipade trägolv eller rostfria ytor som inte tål fingeravtryck. De få saker vi är rädd om är barnen också rädda om, som kannan som är det enda jag har kvar efter min farmor, eller när jag börjar fröodla i fönstren. Vilket jag redan har börjat med, för övrigt. Fyra sorters chili, från mild till halvhet, och en del perenner, som jag inte skulle så i år, nä

Det kopplade ytterligare när jag kom på vem mamman är, hon jobbar i (eventuellt äger/driver?)  en inredningsbutik inne i stan. Deras hus är jättefint, har varit med i Allt i hemmet eller nån liknande tidning. Trädgården är väldigt tjusig, ni vet en sån där med häckar som delar in rum, designade utemöbler, känsligt sammansatta perennrabatter där bladformerna spelar huvudrollen.. Inte en tagetes eller solros så långt ögat når! Absolut inget ogräs eller halvt misslyckade odlingar. Eller FÖR lyckade odlingar, odlar man lupiner är det ett hett tips att klippa av fröställningarna..

För kanske tio år sen skulle jag ha mått direkt dåligt av att släppa in den här kvinnan i mitt hem. Om det hade kopplat redan på dagis hade nog inte pojken fått följa med hem, för att jag skulle slippa skämmas. Det är fanimej det bästa med att bli äldre, att jag numera lugnt kan skita i såna saker! Jag kan helt ärligt och utan att vara missunnsam säga att deras hus och trädgård är jättefina - men det är inte för mig! Och det är sååå skönt att slippa bry sig om vad någon annan eventuellt tycker..

 

Något som faktiskt bekymrar mig lite är äldsta grabbens bästa kompis. Han var också med hem till oss, vilket är ovanligt. För det mesta är de hemma hos honom, vilket jag kan förstå. Han har inga störiga småsyskon, men myyycket ballare teknikprylar. Till exempel har han två speldatorer, kompletta med specialmöss och extra bra hörlurar. Vad jag förstår får han också köpa vilka spel han vill, vilket kanske gör det lite fånigt att jag envisas med att hålla de värsta spelen från vårt hus.. Han har egen teve, med egen playstation. Dessutom har de en pool, så på sommaren får man ju knappt upp dem därifrån

Det är hos den här kompisen barnen får förse sig själva med billypizzor, kakor och läsk till mellanmål. Det är fri tillgång, bara att hämta.  

Den här ungen har ALDRIG ätit hos oss. Aldrig! Enligt min grabb är det också ytterst sällsynt att han äter i skolan.

I förrgår gjorde jag äppelpajsingar med vaniljsås till mellis. De döhungriga fick också filmjölk med grädde, svarta vinbär och banan, och ett kokt ägg. Men äppelpajsingarna var ju höjdpunkten alltså, och får jag skryta lite så är de jävligt goda..    Men nej, han ville inte ha. Såg ut som om jag erbjöd en skål med hästbajs, ungefär.

Nu är han ju inte mitt barn och inte mitt bekymmer, men ändå! Vad lever pojken av?! Vad jag har förstått så är ett mål hemlagad mat för honom chicken nuggets och pommes, och vad är det att leva, växa och gå i skolan på?! Vi umgås inte familjevis, men jag har förstås träffat föräldrarna och de är de raraste, trevligaste, goaste människorna man kan tänka sig. Jag får inte ihop det!

Jaja. Om jag inte ser upp kommer jag sluta som nån slags supermorsa som ska rädda världen

 

Nu ska jag ut och kolla posten - hoppashoppashoppas fröpåsarna kommit idag!

 

Fridens

[Malin303]

Thank God It's Friday

Vi är bortbjudna ikväll, till min kompis J med familj. Hon är lika mycket trädgårdsnörd som jag, så nu är det vilda planer inför vår och sommar och mycket kackel om fröer. Förra året upptäckte jag hur vansinnigt enkelt det är att ta sticklingar av rosor, om man bara följer vissa enkla regler, så nu ska ett hörn av tomten bli rosodling Det måste ju diskuteras över ett glas vin..

De har också en drös med barn, så vår drös passar in fint.

En av mina få singelkompisar frågade en gång om det inte är tråkigt att bara umgås med andra par, med barnen i släptåg. Saknar vi inte att gå ut på krogen? Gå ut och dansa?

Tja.. Vad ska man säga? De gånger vi har haft barnvakt till alla barnen kan jag räkna på två händer. Tre av de gångerna har jag ägnat mig åt att föda barn, då är det som småpraktiskt med barnvakt, men inte fan är man sugen på krogen.. För övrigt umgås vi med massa människor som inte nödvändigtvis hänger ihop parvis, men barnen har vi onekligen med oss. Jag avslutade med att säga att vi gärna kommer hem till henne och träffar hennes gäng med singelpolare, det kunde faktiskt vara värt besväret med att skaffa barnvakt! Men då såg hon nästan rädd ut, undrar varför..?

Det jag inte sa, men tänkte, är att vi har valt ett umgänge där det funkar att ha med barnen. För jag tycker om att ha barnen med mig, jag uppfattar inte att de är till besvär. De går ju att ha i möblerade rum, menar jag.. Faktiskt är de väldigt trevliga och hyfsat belevade, och när det är dags för vuxensnack brukar de redan ha försvunnit till andra sidan huset.

 

Vart skulle jag nu komma med detta, innan det spårade ur..?

Jo, just det! Att vi är bortbjudna ikväll

Min kompis J är chef inom landstinget, välutbildad, klartänkt, verbal, smart.. Hennes man är gymnasielärare i biologi, fysik och kemi, skitduktig pedagog, också välartikulerad och klok och gudabenådad kock!

Båda två tycker att LCHF är skit, det kan aldrig funka, det är inte naturligt och det kan aldrig vara bra för kroppen.. Anar ni en viss motsättning..?

Det här är i praktiken inget problem. Eftersom jag inte äter kolhydratstinn mat frivilligt så bjuder de aldrig på "blandmat" utan det går alltid att välja bort pastan eller potatisen. Även om man kan bli kan gråtfärdig av att välja bort hans nybakade, doftande surdegsbröd.. 

Gubbens mage, och nu FODMAPs diet, tar de alltid hänsyn till på samma sätt.

Vi pratar aldrig om det längre heller. Men jag måste erkänna att jag undrar ibland! De vet ju att jag har gått ner tjugo kilo, även om jag inte är direkt sylfidsmal. De vet att jag mår skitbra. De är ju för fanken kloka människor som borde se logiken! Han är ju kemilärare, för guds skull! Båda har för övrigt en del trivselkilon, särskilt mannen i familjen som har alltihopa på kaggen.

Men det heter att alla kan äta lite av allt, och det kanske är dags att börja motionera lite.. Inte för att jag klagar på det, jag och J har promenerat många mil i ur och skur och vi har alltid mycket att avhandla. Så det är bra för själen, om inte annat

Men undrar, det gör jag..

 

Nu ska jag ägna mig åt mitt senaste intresse, läroplanshistoria. Första seminariet är nästa vecka, det gäller att vara förberedd.

Nördig? Jag?

Jajjemensan

 

Fridens

[geminick]

Hej Malin!

Måste bara hoppa in och säga att va ballt att du tränar aikido! Är det nåt du börjat med nyligen? (Jag har, tyvärr, inte ögnat igenom hela din tråd - har lite tidspress haha!)

Började själv med taekwondo i september förra året, så är lite nyfiken.

[Malin303]

Hej Malin!

Måste bara hoppa in och säga att va ballt att du tränar aikido! Är det nåt du börjat med nyligen? (Jag har, tyvärr, inte ögnat igenom hela din tråd - har lite tidspress haha!)

Började själv med taekwondo i september förra året, så är lite nyfiken.

Tack

Jag började förra året, har sjätte kyu. Så jag är fortfarande nybörjare!

Jag tycker det är aproligt men svårt, och väldigt, väldigt frustrerande! Ta bara en sån sak som att nästan alla (men inte alla.. Det vore ju FÖR enkelt..) tekniker utförs i passgång. För min hjärna så är det bara helt fel . Så jag måste hela tiden koncentrera mig på vad jag gör.

Min träningskompis K däremot, hon fattade nästan direkt hur det hänger ihop.

 

Taekwondo verkar också kul! Och karate! Och jiu-jutsu! På sportlovet ska jag testa Brazilian jiu-jitsu, de kör väl mest bara brottning om jag har fattat rätt.

Jag menar, en fyrtioettårig något knubbig tant med tjugoåriga stridisar i en dojo.. Vad kan gå fel..?

[stoscha]

Vi hade alltid med ungarna när det begav sej. På fest, restaurang, semester... ever. Kypare på Rhodos hämtade kollegorna för att visa vår portabla barnstol och lillkillen somnade i mitt knä när han inte orkade längre.

[Greeneyes66]

Hörrödudu! Äppelpajsningarna? LCHF vänligt? Låter ju himmelskt isf...  Bjussar du på recept?

[Malin303]

Hörrödudu! Äppelpajsningarna? LCHF vänligt? Låter ju himmelskt isf...  Bjussar du på recept?

Men självfallet

Fast egentligen kanske de inte är så värst LCHF-vänliga eftersom det är mycket äpple..

Tyvärr har jag ingen aning om mängd eftersom jag höftar i allting.. Å andra sidan tror jag det är svårt att få det fel, de har aldrig blivit misslyckade

 

Jag skivar äpple i muffinsformar (eller gammelfarmors mandelmussle-formar, då brukar jag smöra dem lite) och kryddar med kanel och vaniljpulver.

Sen mojsar jag ihop kokosflingor med mandelmjöl och smält smör till en smulig deg som jag skedar över äppelskivorna. Ska pajsingarna serveras till icke-ellsehåäffare brukar jag ha i lite sötströ i degen också, ellsehåäffare brukar tycka att det blir tillräckligt sött av äpplet.

Gräddar i 175 grader tills äpplena är mosiga och degen gyllenbrun.

 

Till detta serverar jag vaniljsås:

Jag blandar tre äggulor med en generös skvätt grädde och sjuder ihop det tills det tjocknar. Smaksätter med vaniljpulver. När det har kallnat vänder jag ner vispad grädde, för att såsen ska bli tjockare och fluffigare

Jag tror att det ska vara en halv deciliter grädde per äggula, men jag mäter inte här heller.. Det man får tänka på är att inte koka såsen, då blir det omelett, typ!

 

Från början kommer receptet från EVS, tack för det