Malin303

Dagbok 303

Recommended Posts

Dag tre på fakirexperimentet.

 

Hittills har det ju varit smärtfritt.. Det är väl för tidigt att säga något egentligen, men jag trodde det skulle vara svårare från början. Och det är just såna kommentarer som brukar bita en i arslet ett par dar senare :D

Det är absolut inga problem att hoppa över frukosten, och tackålåv är det inga av barnen som bryr sig om att jag inte äter. Ägg o bacon är gott, bantarbiffar med kryddsmör är gott. Saknar inte grönisar än så länge, inte mejeriprodukterna heller. Men jag håller nog fast vid min ynka kaffemjölk!

Ska tala med min gode vän och LCHF-guru idag, se hur det går för honom.

Karaktäristiskt nog glömde jag att väga mig i måndags morse, innan start. Så jag får gå på den senaste vikten innan, alltså 71,3 kg. Måtten var 88 cm på timglaset, 107 cm på kaggen.

Jag har ett märkligt förhållande till vågen. Tycker absolut inte att det är ångestladdat att väga mig eller så. Däremot kan jag glömma bort att väga mig, eller så kommer jag ihåg att väga mig men glömmer bort vad siffrorna visade. Eller så kastar jag om siffrorna, om vågen visar till exempel 72,6 så kan jag få det till 76,2 eller 67,2. Det är väl konstigt?! Jag har inga problem med siffror i nåt annat sammanhang.

 

Pluggdag idag. Nytt försök att sitta hemma!

Wish me luck..

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Stort glas vatten, smakar död räv i munnen :blink: Följt av kaffe med larvigt lite mjölk.

 

11.00 Ägg o bacon. Vatten.

 

14.00 Bantarbiff med vitlökssmör. Vatten.

 

18.00 ÄntligenäntligenÄNTLIGEN en löprunda i skogen! Herregud så skönt att ÄNTLIGEN komma ut! Och vad tungt det gick..

 

21.00 Bantarbiff med persiljesmör. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Pluggdag idag igen. Nu jäklar i min lilla låda är jag på G! :)

 

Fakirexperiment dag fyra. Fortfarande smärtfritt och enkelt. Inget sug. Löprundan igår var tung, men det har nog mer att göra med att det var så längesen sist..

Min gode vän och LCHF-guru hänger i, men har jättemycket sug som han upplever som väldigt jobbiga att stå emot. Jag tror att det är så enkelt som så att han äter för lite fett! Men han tror inte att det är så, utan bara att det är enklare för mig. Jag tycker att det är ju skitlätt att kolla, men det behövs inte. Anser han :blink:  Alltså, fetthalten är lätt att kolla, inte om det är enklare för mig eller inte :D

Virrig? Jag? Inte värre än vanligt ;)

 

Matdagbok:

 

06.30 Kaffe med patetiskt liten mjölkskvätt. Stort glas vatten och en nypa salt.

 

12.00 Bantarbiffar med smör. Vatten.

 

17.30 Bantarbiffar med smör. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu, precis nyss, lämnade jag in en kursuppgift som har hängt över mitt huvud med sylvass egg i flera veckor! Ha, lämnade med två timmar och fyrtitre minuter tillgodo också, sånt ger väl stilpoäng..? 

Den här gången trodde jag faktiskt att jag hade klantat till det ordentligt, som åkte på höstlov med barnen istället för att plugga duktigt.. Och sen en vabbvecka med lilla tjejen hjälpte ju inte upp saken! Plugga när barnen är hemma, det har jag gett upp för länge sen. Jag hinner bara precis börja fokusera på det jag ska göra så kommer det:

Mamma jag är fääärdig.. Eller

Mamma, var är brödrosten? Eller

Mamma hon slog mig! Eller

Men det var ju han som snodde mitt lego! Eller bara klassikern

Maaammaaa!

Till slut, efter ett antal omstarter, blir jag irriterad och fräser åt barnen, vilket förstås inte hjälper. Grabbarna är stora nog att inte störa en timme eller två, men tjejerna är helt enkelt för små än så länge.

Jaja. Uppgiften blev inlämnad i tid, alla hinner få bidragen till seminariet, alla hinner förbereda sig, alla är nöjda :)

 

Fakirexperimentet dag fem; fortfarande problemfritt.

Imorse hände en grej bara, precis när jag satte mig upp på sängkanten kom en våg av illamående. Det höll i sig i kanske en minut och jag mådde verkligen nästan-spy-illa, sen gick det över lika fort. Det kändes nästan som graviditetsillamående, men inte riktigt. För säkerhets skull ska jag faktiskt kolla ett gravtest idag, men jag tror inte det. Å andra sidan skulle jag inte bli jätteförvånad om jag är med barn. Jag har passerat fyrtio, det talar emot. Å andra sidan har jag haft väldigt lätt att bli gravid. På typ alla kända preventivmedel. Det räcker med att Gubben lånar tandborsten, ungefär. Alla våra barn är inte precis planerade, om man säger som så. Ett barn av fyra är planerat, om man ska vara ärlig. Sen har vi tagit emot dem med glädje och tacksamhet, alla barn som har kommit, och en femte skulle vara lika välkommen. Men planerat, njäe, inte så värst..

 

Jahaja, nu kom jag in på barnbegränsning, och bristen därpå, när jag skulle redogöra för fakirexperimentet :blink:

 

Min gode vän och LCHF-guru har inte svarat på mail, telefon eller sms sedan igår. Jag gissar att han tog ett hopp ner i pizzaträsket igår kväll, nu mår han skit och ägnar dagen åt att ömsom tycka synd om sig själv, ömsom förbanna sin svaghet. Och fortsätter att äta skitmat såklart, det ingår i konceptet.

Om vi bodde lite närmare varann skulle jag kanske åka dit och luta mig mot dörrklockan tills han öppnar, se hur han mår. Men med över hundra mil emellan blir det ju svårt! Jag får vänta på att han hör av sig.

 

Ikväll ska jag stå på fritidsgården och kränga beklämmande mängder godis och läsk till lågstadiebarnen. Som med allt annat i lilla Byhåla är det idrottsföreningen som driver ungdomsgården, och vi som är engagerade får turas om att offra fredagkvällen. Det är inte så farligt tycker jag, men en gång per termin kunde räcka..

Ikväll passar det extra bra, dels ska jag stå med min bästa kompis, dels har jag då tre anledningar att skippa fredagsvinet! Då känns det inte alltför sorgligt :P

 

Önskar alla en trevlig helg :)

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.15: Stort glas vatten, en nypa salt. Kaffe med mjölkskvätt. Börjar kännas okej med 0,25 dl mjölk! Det trodde man ju inte :ph34r:

 

12.00: Ägg o bacon. Vatten.

 

18.00: Bantarbiffar med vitlökssmör. Vatten.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Malin 303, jag vet inte om du behöver plugga ;) , jag tycker att du har vägen utstakad som författare, det är lika roligt att läsa dina inlägg varje gång, man får sig ett gott skratt, och känner igen sig i mycket i det du skriver :)  :)  :)

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Denna LCHF-guru låter som en anti-guru. Är han en självutnämnd guru utan självinsikt?

 

Illamåendet på morgonen, kan det helt enkelt inte bero på fakirandet, dvs saltbrist? Du skriver att du tar en nypa salt i vatten på morgonen. Vad menar du med salt? Tycker att du minst ska ta en tsk Seltin. Och kanske två gånger per dag när du fakirar, dvs även på kvällen.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Malin 303, jag vet inte om du behöver plugga ;) , jag tycker att du har vägen utstakad som författare, det är lika roligt att läsa dina inlägg varje gång, man får sig ett gott skratt, och känner igen sig i mycket i det du skriver :)  :)  :)

Tack, vad glad jag blir :):wub:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Denna LCHF-guru låter som en anti-guru. Är han en självutnämnd guru utan självinsikt?

 

Illamåendet på morgonen, kan det helt enkelt inte bero på fakirandet, dvs saltbrist? Du skriver att du tar en nypa salt i vatten på morgonen. Vad menar du med salt? Tycker att du minst ska ta en tsk Seltin. Och kanske två gånger per dag när du fakirar, dvs även på kvällen.

 

Jag är inte gravid i alla fall, nu har jag kollat. Och även om det sitter en liten morsa där inne som tycker det är tråkigt så är det bra.

Jag vill gärna orka med de barn jag har. Fyra är en bra siffra för Gubben och mig :)

 

Alltså är nog saltbrist en bra gissning.

Jag har tagit en nypa flingsalt, som är vanligt joderat hushållssalt egentligen, för att jag började känna av huvudvärk. Jag trodde det var stressbetingat och hängde ihop med den förb.. inlämningsuppgiften, men jag har märkt att det ofta funkar med en nypa salt och ett glas vatten även vid sådan skallebank. Sen kan man vänta en halvtimme, har det inte hjälpt får man väl klämma en Ipren då.

Hm, det här är väldigt intressant egentligen! Varför får man brist på salt på just fakirdieten? Jag äter ju bara bantarbiffar, som jag saltar ganska rejält vid tillagningen, och bacon som ju smakar nästan FÖR salt efter ett tag.. Och ägg, då. Borde inte det räcka? Måste läsa på en gång till märker jag :)

Under tiden ska jag genast inhandla seltin och klämma en tesked på morgonen, till att börja med. Tack för input, PiaB :)

 

Min gode vän och LCHF-guru, ja..

Det är faktiskt jag som har utnämnt honom till min personlige guru, eftersom det var han som fick in mig på LCHFbanan för nästan fyra år sedan. Först tyckte jag det lät heeelt vansinnigt, det var ju upp-och-nervända världen! Frukt är nyttigt! Fett är farligt! Jag var ju framgångsrik viktväktare dessutom, hela tre gånger hade jag nästan gått ner till målvikt! För övrigt ska jag tillägga att om man verkligen gillar att späka sig, då ska man testa viktväktarnas program för ammande kvinnor. Så jäkla hungrig har jag aldrig varit, varken förr eller senare! Har aldrig gråtit så mycket heller. Lyckligtvis grep Gubben in och frågade försiktigt om jag kanske kunde vänta med att ta tag i vikten tills jag åtminstone hade helammat färdigt.. Efter att ha lipat två dar i sträck fick jag nog hålla med denna förnuftets röst. Amningshormoner är starka grejer som inte bör kombineras med svält! :wacko:

Ja, sen provade jag LCHF, och det var total katastrof! Till och med min plåtmage, som klarar vad som helst i vilka mängder som helst, ballade ur. Jag mådde illa, satt på toa, hade ont i huvudet, kände mig klen och "influensig" i kroppen, muskelsvag och darrig, och stendum i huvet.

Övergångsbesvär i kvadrat, helt enkelt. Hade jag fattat det då hade jag nog backat lite, lagt till en del kolhydrater och sen fasat ut dem långsamt. Men då tänkte jag på LCHF som en diet, gärna quick-fix, gärna alla tretti kilo på tio veckor, tack! Så kan man äta som vanligt sen..

Jamen då blev det tallriksmodell och promenader, på vilket jag gick UPP i vikt! Men va fan?!

Det var då min gode vän gjorde sin stora insats. Han köpte varenda LCHF bok som fanns på den tiden, det var Skaldemans första bok Ät dig ner i vikt, Annika Dahlqvists guide till bättre hälsa och en kokbok. Du gillar ju att läsa, stod det på en lapp, läs nu för fan och ring mig sen så ska vi snacka. Det var då han blev min personlige guru, för sedan dess har jag ätit LCHF.

Vi snackat om löst och fast som gäller LCHF i några år nu, men nu när jag ser tillbaka ser jag hur han har förändrats.

Från början var han positiv, villig att prova och villig att stå ut med övergångsbesvär och sug. Han övertalade ju mig att prova igen med bokkuppen, bara det. Men trillade dit igen, ofta på grund av rent vansinniga saker som att han var bjuden på middag hos kompisar och inte ville "besvära" med sin strikta kost. Hos kompisar alltså, som bara vill honom väl och hjärtans gärna skulle steka en bit kött och slänga på en klick kryddsmör.. Om de bara hade vetat om det, alltså.

Från början tyckte jag nog också att han accepterade att han var väldigt känslig för socker. Minsta lilla avsteg från strikt LCHF drar igång ett sug som han inte klarar att stå emot. Nu är jag inte så säker längre, jag tror det är därifrån bitterheten kommer, som dyker upp i form av kommentarer som att det är mycket lättare för mig.. Det kanske är sant? Han kanske måste kämpa mycket hårdare? I så fall, tuff skit! Var och en får kämpa på efter sina egna förutsättningar, det gäller alla. Livet är orättvist på det sättet.

Efter att han utvecklade diabetes typ 2 känns det som att han har gett upp.

Jag tror verkligheten har kommit ikapp också, åren har inte stått still. Hans kompisar börjar få stora barn, själv är han fortfarande ofrivillig ungkarl. Men så fort han blir smal och lycklig, då jäklar! Jaha, frågar jag då, och vad ska du göra för att komma dit? Jag ska börja på måndag..

Han har också stängt igen för diskussioner. Eller jo, handlar det om att hjälpa mig att reda ut nåt, då kan vågorna gå höga. Men när det gäller hans situation då är det nej tack. Mitt supertips om att hantera sötsug till exempel, det tänker han inte prova för han vet redan att det inte funkar. Hur vet du att det inte funkar om du inte har provat? Jag bara vet.

 

Det är en trasslig och frustrerande situation. Men jag håller faktiskt på att distansera mig ifrån den, för jag tror inte jag kan hjälpa honom i detta. Jag kan stötta honom så gott en vän kan, men jag kan inte lösa det åt honom. Och i största hemlighet tror jag att det är det han väntar på, att någon annan ska kämpa åt honom, fixa åt honom, laga det som är trasigt. Min guru är han ändå, fast han inte kan hjälpa sig själv.

 

Jamen nu har jag ju amatörpsykologiserat så det räcker ett bra tag :rolleyes:

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

07.30: En nypa salt, ett stort glas vatten. Kaffe med mjölk.

 

12.30: Bantarbiff med chilismör. Blev väl så hett :wacko: . Mycket vatten!

 

16.00: Ägg o bacon.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Han låter lite som min sambo. Dvs, tar alla chanser att fuska. Ett gravt sockerberoende i grunden tror jag. Jag tycker aldrig att det är några problem att äta ute, eller gå bort på bjudning. Det finns ju alltid något att äta även om det alltid innebär för lite fett. Men detta gäller inte för min sambo som tycker att det är för jobbigt att "krångla". Men egentligen bara en ursäkt att få äta pommes frites, efterrätt och sedan köpa en godispåse på hemvägen eftersom han redan ballat ur!

Eller: "eftersom vi ska åka till London kan jag lika gärna unna mig det ena eller andra minst en vecka innan London, jag kommer ju ändå att allt jag vill under resan. Men när vi kommer hem ska jag äta strikt!"

Om några veckor ska han på konferens i USA. Ska bli intressant att se när den resan börjar...

 

Men man kan ju inte äta åt någon annan!

 

Han dricker för övrigt Cola zero eller julmust light i stora mängder varje dag. Inte konstigt att sötsuget bibehålles.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Han låter lite som min sambo. Dvs, tar alla chanser att fuska. Ett gravt sockerberoende i grunden tror jag. Jag tycker aldrig att det är några problem att äta ute, eller gå bort på bjudning. Det finns ju alltid något att äta även om det alltid innebär för lite fett. Men detta gäller inte för min sambo som tycker att det är för jobbigt att "krångla". Men egentligen bara en ursäkt att få äta pommes frites, efterrätt och sedan köpa en godispåse på hemvägen eftersom han redan ballat ur!

Eller: "eftersom vi ska åka till London kan jag lika gärna unna mig det ena eller andra minst en vecka innan London, jag kommer ju ändå att allt jag vill under resan. Men när vi kommer hem ska jag äta strikt!"

Om några veckor ska han på konferens i USA. Ska bli intressant att se när den resan börjar...

 

Men man kan ju inte äta åt någon annan!

 

Han dricker för övrigt Cola zero eller julmust light i stora mängder varje dag. Inte konstigt att sötsuget bibehålles.

Ha ha, det låter som mitt i prick!

Är din sambo överviktig?

 

Min gode vän har ett rejält sockerberoende, han borde verkligen inte dricka lightläsk. Men det gör han, "för man måste ju få unna sig något". Sen trillar han dit. Ja herregud så bedrövligt.

Förutom det har han, tror jag, känslomässiga problem som han MÅSTE bearbeta om han nånsin vill komma tillrätta med sin vikt. Men tala om för en norrlänning att han behöver terapi..

Man kan lika gärna spara in det krutet, om man säger så :D

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

70,0 kg idag. Alltså -1,3 kg på tio dagar, varav sju på fakirexperimentet.

Det var ju jämrans trevligt! :)

Hittar tyvärr inte måttbandet, flickorna behövde det till en lek och det har inte surfat upp till ytan än. Men jag känner att brallorna, som satt väl så tajt efter fikaorgien på höstlovet, har lossnat lite igen. Puh!

 

Fakirexperimentet härmed avslutat :)

Däremot kommer jag att fortsätta äta strikt ett tag till, och hålla mig till 16:8.

Jag var lite orolig för att min äldste pojke skulle tycka det var jobbigt att jag inte äter på morgonen, för så var det förra gången jag testade, men han märkte det inte ens. Det gjorde inte de andra barnen heller. Allt väl där!

De har höjt lite på ögonbrynen åt de eviga bantarbiffarna med smör, men de är redan vana vid att jag äter lite annorlunda än dem så det har inte varit jättekonstigt.

Jag tycker att det har funkat hur bra som helst!

 

Min gode vän och LCHF-guru har det faktiskt också gått bra för. Jag trodde ju att han hade dykt ner i pizzaträsket när han försvann från radarn, och han erkände att det var precis det han hade tänkt.. Men det kom jobb emellan, och när han hade jobbat färdigt hade sansen återvänt.

Han körde alltså fakirexperiment i två dagar, men sen har han ätit strikt. Jag håller tummarna för honom.

 

Nu ringde chefen med en aning panik i rösten och undrade så snällt om jag kunde tänka mig att jobba ikväll.. Det är generationsskifte bland vikarierna, de gamla erfarna har gått vidare eller fått anställning, så det är i stort sett bara nytt folk. De är jätteduktiga, problemet är att det tar ett tag att lära sig allt man behöver kunna. Det går liksom inte på en kaffekvart, vilket är ungefär vad man får i introduktion i vårt kära landsting.. :blink: Som undersköterska behöver man veta och kunna både det ena och det andra, från var engångsskalpellerna förvaras i händelse av ett riktigt superakut kejsarsnitt (har hänt en gång), till var man hittar verktyg för att klippa av ringar. Eller handklovar, oftast fredag-lördagnätter :P (händer oftare än man kan tro). Eller hur man tar hand om skärrade anhöriga. Eller skärrade patienter, för den delen. Inte så väldigt sällan får man översätta vad doktorn har sagt till svenska. För sjukvårdspersonal är det självklart att alla vet vad som menas med en CT-skalle, för en patient som just klarat livhanken i en krock är det inte lika solklart.. Vilket vi ofta glömmer bort.

Eller det som brukar vara värst när man är ny, att vid ett stort trauma eller hjärtstopp eller whatever vara den som längst bak i bakgrunden assisterar, räcker fram, hämtar, tar blodtrycket, pulsen, ännu viktigare har koll på och informerar om huruvida dessa är på väg upp, ner eller stabilt, har koll på tiden, har koll på vem som gör vad, för allt ska dokumenteras efteråt.. Ofta assisterar man två eller tre läkare och sjuksköterskor samtidigt, runt samma patient samtidigt alltså, så man måste hela tiden prioritera, värdera, hålla i huvudet. Är man bra ligger man två steg före hela tiden, vilket man lär sig av erfarenhet och på plats.

 

Nåväl. Måndagkvällar är det inga handklovar i omlopp. Hittills i alla fall :) . Det brukar vara ganska lugnt, man kan passa på att fylla på i lådor och skåp och städa av utrymmen som inte tas varje dag. Mäta temperatur i kylskåp, frys och kylbrickor brukar jag göra, så vi inte rätt som det är serverar matförgiftning. Det räcker med att maten är bedrövlig i sig, socker på stärkelse och så margarin till det :angry:

Eller så är det fullt ös, det kan man aldrig veta i förväg!

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Kaffe m mjölk.

 

12.00: Ägg o bacon

 

21.30: Pulled pork, grönsallad.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Få se nu.. trodde jag att det skulle bli ett lugnt arbetspass igår..?

Jo, tjosan Kerstin :huh:

 

Det var fullt ös från det vi satte dojorna i golvet till vi stämplade ut. Det var fortfarande fullt ös, men då var det nattpassets ös :)

Inga stora grejer, men en stadig ström. Och ovanligt mycket blod, utan att bli alltför grafisk ska jag säga att foppatofflor kanske inte är så vackra, men det är attans praktiskt att de går att diska och torka av på nolltid. Ett par rena strumpor bara så är man nåtsånär presentabel igen ;)

Chefen undrade om jag ville ha ett dagpass idag, och eftersom jag lider av Duktig Flicka-syndromet höll jag på att tacka ja av bara farten. Men jag hann stänga igen klaffen och tänka efter, och då tackade jag nej. Jag behöver plugga idag, och jag vill hämta barnen tidigt och vara med dem på eftermiddagen. Vi ska laga mat och pröva lite olika mellanmålstips som jag fick i en annan tråd här :)

Tänkte släppa loss grabbarna på smoothieingredienserna, de ville gärna kolla också om det går att frysa smoothies så det blir glass.. Ja, man vet ju inte förrns man har provat, eller hur?

Jag och flickorna ska prova göra ett par olika varianter av chokladbollar. Själv vill jag gärna testa en smoothie på avocado och gröna blad.

Sen gissar jag att det tar en stund att städa köket :D

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

07.30: Kaffe med mjölk. Upptäckte att jag måste fortfarande mäta upp en kvartsdeciliter, annars blir det en dryg deciliter.. Jojo, mitt ögonmått är lite av ett glädjemått när det gäller kaffemjölk :rolleyes:

 

12.30: Ägg o bacon

 

17.00: Kycklinggryta. Extra smör o några salladsblad till.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tänkte släppa loss grabbarna på smoothieingredienserna, de ville gärna kolla också om det går att frysa smoothies så det blir glass.. Ja, man vet ju inte förrns man har provat, eller hur?

Om man har en gammaldags matberedare med knivar gör man lätt "mjukglass" i den. Vi mixar frysta jordgubbar, en skvätt Fun jordgubb, grädde och Rysk Yogurt. Blir jättegod mjukglass. Sist gjorde vi för mycket och då provade vi att frysa det som blev över. Funkade ganska bra. När vi tog fram glassen några dagar senare mikrade vi den i kanske 30 sekunder. Blev helt klart ätbart.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man har en gammaldags matberedare med knivar gör man lätt "mjukglass" i den. Vi mixar frysta jordgubbar, en skvätt Fun jordgubb, grädde och Rysk Yogurt. Blir jättegod mjukglass. Sist gjorde vi för mycket och då provade vi att frysa det som blev över. Funkade ganska bra. När vi tog fram glassen några dagar senare mikrade vi den i kanske 30 sekunder. Blev helt klart ätbart.

 

Jag brukar göra glass av djupfrysta bär och grädde i mixern. Funkar bra utan sötning även till icke-LCHF'are! :)

Hallon/blåbär plus grädde blir en smaskig kombination. :P

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Usch och fy vilken tråkig dag det var igår :(

Det började med att jag fick ett förvirrat telefonsamtal från mitt lokala fackkontor. De hade fått uppgifter om att jag tackade nej till arbete trots att jag får ersättning från A-kassan. Tjejen hade letat och letat, men hon hittade inte mina uppgifter och nu fick hon gå till källan för att reda ut detta.

Jag fattade ingenting, för jag har såklart ingen ersättning. Man får inte stämpla när man pluggar, för det första. Och jag har valt att ha det så just för att med gott samvete kunna tacka nej till arbete när det passar mig, för det andra. Främst de fruktade nattpassen, men andra pass också.

Det är alltså någon på mitt jobb som tror att jag utnyttjar systemet, och som retar sig tillräckligt på det för att ringa facket och skvallra!

När facktjejen sa vem det var som hade skvallrat började jag nästan tjuta. Det är den sista jag trodde! Det är en tjej som jag har jobbat ihop med i många år, och vi har alltid gått bra ihop. Trodde jag, då. Vi började nästan samtidigt, vi är ungefär lika gamla, vi har varit gravida lite omlott så vi har hjälpts åt med att täcka upp för varann, och byta patienter ibland. Så att den som är nygravid och mår illa ska slippa torka fyllespyor, till exempel. Eller mot slutet av graviditeten, att man slipper tunga förflyttningar och de patienter som kan tänkas bli våldsamma. Vi har pratat om stort och smått i livet, bekymmer och glädjeämnen, barn och blommor och allt sånt som man pratar om när man utför de tråkiga rutinuppgifterna tillsammans.

Hon, av alla jävla människor!

Istället för att fråga mig rakt ut hur jag försörjer mig, eller det ärligaste vore väl att fråga om jag stämplar och hur är det med samvetet i så fall..? Nej då, då ringer hon till facket bakom ryggen på mig!

Jag vill aldrig tillbaka till det där stället igen. För det här är bara toppen på isberget av skitsnack, det kan jag garantera med hundra procents säkerhet.

Men även om jag lever lyxliv på Gubbens bekostnad så går det inte ihop sig om jag inte jobbar litegrann i alla fall, så det är väl bara att bita ihop och gå dit. Och jag fattar väl att jag överreagerar, men jag har aldrig klarat sånt här särskilt bra. Skitsnack och skvaller är inte min gren, från nåt av hållen.

 

Ska man se det positiva, och det ska man väl, så har jag ingen som helst önskan att tröstäta. Slå ihjäl nån, absolut, men inte tröstäta.

 

Ska dra fördel av mitt urusla humör och ta med mig lilla tjejen in till stan, passa på att handla lite nödvändigheter till barnen (grabbarna har redan slitit ut första paret vinterhandskar! Hur det nu är möjligt?!) och börja på julklapparna. Jag avskyr att shoppa, har jag nämnt det? :angry:

 

Hoppas ni har en bättre dag än vad jag har!

 

Matdagbok:

 

06.30: Kaffe med mjölk.

 

11.30: två kokta ägg, tonfiskgeggamoja.

 

20.00: bantarbiff med vitlökssmör efter löprundan.

Redigerad av Malin303
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag förstår din besvikelse och att du blir arg...

Men människor kan, och de man minst anar bli väldigt avundsjuka.

Förmodligen på att du har en valfrihet, du har inte fastnat i det gängse systemet och du har modet att leva ditt liv som DU vill :)

 

Har själv varit med om liknande, när jag tog samma beslut som dig, när våra barn var små ...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vet precis hur det känns. På mitt förra jobb var jag utstött, det var en satkärring som gjorde allt för att göra livet surt för mig. Men så började en ny kvinna, som tog kontakt med mig. Hon blev min vän, och vi pratade om allt möjligt. Efter 3 år bad min chef om att jag skulle komma in på hans kontor. Han hade fått klagomål på mig, att jag "var påloggat facebook hela dagen, och det var demotiverande"

Gissa vem som klagat? Jag var så chockad och ledsen. Och det från HENNE, som googlade recept och delfinresor dagarna i ända. Ja jösses...

Kram på dig! Assholes are everywhere. (Inte så sofistikerat som dina ordspråk, men inte mindre sant :-) )

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Antagligen är hon avundsjuk på dig för att du läser vidare. Om ni tidigare följts åt på olika sätt och sedan drar du ifrån. Klart det yttrar sig på något sätt. Försök att prata med henne så hon inte upplever dig som ett hot (mot sin egen självbild). Vill hon plugga vidare kan hon säkert ordna det på något sätt. Vill hon inte det behöver hon inte försöka sätta dit dig på grund av avundsjuka. Vi har alla rätt att vandra vår egen väg.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bättre idag :)

Jag har läst era kloka inlägg, och jag förstår vad ni menar. Jag kommer ju själv ihåg den där känslan av att vara inträngd i ett hörn, upptryckt mot väggen, fast.. Det är inget trevligt läge och det ÄR svårt att bryta sig loss.

MEN - man måste göra det själv, om man är tillräckligt motiverad. Sen är inte det hela sanningen heller, alla har inte en Gubbe med hyfsad lön som är villig att sänka levnadsstandarden för att frun ska må bra. En del har ingen Gubbe alls, men barn som ska försörjas på en undersköterskelön.. (Man blir inte fet på att vara pottkusk, om nu nån trodde det ;) ). Men en av mina gamla kollegor gjorde det ändå, hon klämde ihop sig och sina tre barn i en hyrestrea, sa upp sig och läste till syrra! Hon är något av en förebild för mig, om ni hajar :)

Så okej, jag förstår henne bättre. Men ändå, att gå bakom ryggen på mig sådär..? Det fattar jag inte.

Nästa gång jag jobbar, på söndag, kommer vi mötas i skiftet. Då måste jag ta upp det här öga mot öga, även om jag är sorgligt kass på konflikter. Men jag är fortfarande tillräckligt arg för att tycka att det ska bli jävligt intressant att se hur hon ska förklara detta?!

 

Det får bli söndagens problem. Jag tenderar att oroa mig för obehagliga grejer lååångt i förväg, försöker att sluta med det!

Ett mer omedelbart orosmoment är aikidoläger imorgon. Jag känner inte en kotte som ska dit, och alla de kottarna är för övrigt högt graderade. Vilket inte jag är! Jag har varit på träningsläger förut, och alla är så snälla och förstående. Måna om att nybörjarna ska ha det bra. Det är ändå skitjobbigt att hela tiden vara superfokuserad bara för att hänga med! Ett pass är 45 minuter, sen är jag helt slut. Då är det bara att ladda om för nästa..

Ett annat problem är maten, det serveras "en lättare lunch". Gissa vad..? Yoghurt, mackor och juice! Urrrk :wacko:

Det blir medhavd matsäck. Jag tänker ett par bantarbiffar med kryddsmör och en stor grönsallad. Några ketobollar är bra att ha, till efterrätt och i stället för sportdryck. Typ. Hm, ska kanske kolla om det finns micro..? Kalla biffar med kallt smör känns sådär.. :blink:

 

Nu ska jag plugga.

 

Fridens :)

 

Matdagbok:

 

06.30: Kaffe med mjölk. Mmmm, kaffe...

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lägg en ostskiva på så får du en macka... då känns det helt ok att äta kallt

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lägg en ostskiva på så får du en macka... då känns det helt ok att äta kallt

... och en salamiskiva och en paprikaring ... :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo dina bantarbiffar, vad är det? pannbiff?  :rolleyes:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo dina bantarbiffar, vad är det? pannbiff?  :rolleyes:

Ja, typ.

Originalreceptet är nog från Skaldeman, då ska det vara nötfärs och fläskfärs blandat (han menar att affärens blandfärs är för mager), och sen kryddor och steka.

Jag blandar ihop vad färs jag råkar ha i frysen, kör i ett ägg och lite grädde och kryddor och steker i rejält med smör, såklart.

Voila, bantarbiff :)

 

O de var helt okej kalla med lite grönisar på :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Malin303, jag läser dina inlägg med stor behållning! 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.