Malin303

Dagbok 303

Recommended Posts

Låter smumsigt! Ska man göra avsteg så är väl äpple kanske ett bra alternativ! Tack! :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Låter smumsigt! Ska man göra avsteg så är väl äpple kanske ett bra alternativ! Tack! :P

Vassego :)

Jag tycker det här är ett skapligt alternativ om man vill fika någon gång. Till exempel triggar det inte mitt sockertroll (som är hyfsat lättriggat fortfarande!) vilket är en förutsättning för att jag ska ska ta en fika. Antagligen för att jag gör dem i ganska små formar och smojsar på bra med vaniljsås.. ^_^

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu svänger det i jobbtillvaron..

Förra veckan var jag i stort sett bosatt på mitt gamla jobb på sjukan. Ett olyckligt magsjukeutbrott hade fällt i stort sett alla som kan gipsa, samtidigt som det var halt ute. Ingen bra kombination! Klart man ställer upp. Jag gillar dessutom att gipsa, och jag är bra på det. Det är som med så mycket annat, antingen har man det "i händerna" eller så har man det inte. Har man det inte så spelar det ingen roll hur mycket man läser på, det blir inte bra ändå. Även om man kan öva upp känslan, förstås. Om man har intresset. Till exempel kom en tjej tillbaka som fått en gipsskena för ett kattbett ett par dar tidigare, med fula tryckmärken på handen och armen där skenan var alltför ojämn. Hon bad nästan om ursäkt för att hon kom tillbaka, men hon hade småbarn hemma och behövde verkligen få sova för att orka med och hon kunde inte sova med skenan eftersom den tryckte så hemskt..

Då blir man nästan sur på den nonchalanta idi.. stressade sjuksköterska som i hastigheten slänger ihop en skena utan att ens kolla hur den sitter :angry:  Den här var så illa hopkommen att det inte ens gick att slipa ner ojämnheterna, det var bara att göra en ny. Inte bra för den enskilda patienten, inte bra för vårdflödet på grund av längre väntetider, inte bra för personalen.

 

Sen blev det vikariepoolen i skolan ett par dar, och sen -hoppsan!- blev jag erbjuden vikariat fram till sommarlovet!

Hur sjutton gick det till..? :huh:

Eller jo, jag vet hur det gick till. Det är en låg- och mellanstadieskola i ett område med många sociala problem. Halva klasserna har diverse diagnoser, det är både bokstäver och autismspektrat och dyslexi i varierande grader. Samt alla tänkbara sociala problem, såklart. Inklusive åtminstone ett fall av undernäring! I de två sjätteklasserna som jag ska ha ska det egentligen vara fyra lärare i arbetslaget, plus diverse speciallärare, specialpedagoger och assistenter. Med mig blir vi tre lärare, med diverse andra, varav det fattas åtminstone en assistent på heltid. Hon som jag ska vikariera för är sjukskriven för utmattningsdepression, samma med läraren som hon i sin tur ersatte förra terminen.. Var den fjärde kärnmedlemmen befinner sig har jag inte en aning om! Det är alltså inte så att pedagogerna står på kö för att få jobba här. Vilket man ju fattar, eftersom de i stort sett halade in mig, utan lärarutbildning, från gatan.

Det är ingen idealisk situation, således..

Men jag har en bra känsla.

Och vid det här laget har jag accepterat den egenskapen hos mig själv, att jag gärna hoppar i med huvudet först och tänker efter sen. När jag var yngre hade jag nog hellre velat vara en mer ordentlig människa, men det är jag inte. Livet tar sina vändningar, för min del ofta på ett bananskal och i halsbrytande fart! Det är okej :)

Jag fattar ju att det här inte blir lätt, men det värsta är att jag blir tvungen att sätta betyg i minst ett ämne, antagligen engelska. Det är fanimej det värsta! Hade jag tänkt på det innan jag tackade ja, då vete tusan.. Den stackars läroplanen kommer att bli sönderläst, framifrån och bakifrån och troligen stående på huvet innan jag vågar sätta en liten bokstav bredvid ett namn. Huga!

Det näst värsta är att det är på heltid. Heltid är inte min gren, jag vet ju det. Men jag tänker att det här är under en begränsad period, sexton veckor om man ska vara petig. Och med ett påsklov mitt i. Det måste ju gå? Jag har Gubbens och barnens helhjärtade stöd, annars skulle det inte gå, såklart.

 

Och så skolmaten, då.. Naturligtvis är den här skolan den som har sämst salladsbord av alla skolor jag jobbat på! Några futtiga kantiner med hopgojsade grönisar, broccoli ihop med ärter, några lessna blomkålsbitar ihop med paprika och majs (varför?!), sladdrig sallat med riven morot.. Urrk! Söta dressingar, och givetvis margarin till knäcket så man kan inte ens sno åt sig lite smör!  :angry: "Maten" är samma mjölbaserade halvfabrikat som resten av kommunen bjussar på, så den är man ju van vid.. Att slippa den pedagogiska lunchen finns inte på världskartan, även sjätteklassarna behöver all hjälp de kan få även i matsalen.

 

Så mina sista tio kilo, som jag tjatat så om, får bli ett vilande projekt. Jag får satsa på att vara viktstabil, vilket inte är det sämsta!

 

Jaja, nu skulle jag egentligen ha babblat på om mina äventyr i ju-jutsudojon, för dumildegodetid SÅ roligt det var! Men de älskade sportlovslediga barnen vill ha datorn (ja, vi har bara en dator till nöjen i hushållet.. Det är sant!) så jag får väl dra det senare :)

Nu ska jag istället ta med yngsta grabben ut i köket och göra äppelpajsingar, vilket barnen har beställt istället för semlor.

 

Fridens :)

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var rädd om dej så du inte rusar in i väggen du också, som de andra du vikarierar för!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var rädd om dej så du inte rusar in i väggen du också, som de andra du vikarierar för!

Tack för omtanken! :)

Jo, det är ju det jag är lite rädd för. Det är lätt att förstå hur det har gått till också, tycker jag.

Antingen sliter man ihjäl sig på att försöka få ordning på ett gäng prepubertala ungar som knappt går att ha i möblerade rum. Så illa är det faktiskt, de kan bara sitta ner och hålla klaffen stängd i max fem minuter, och det efter en förberedelsetid på ca tio minuter då man jagar fast "rymmarna" och får dem att sätta sig på sina noga utvalda platser, lugnar de värsta humörsvängningarna, bryter upp slagsmålen, och så vidare. På de fem minuterna gäller det att man håller en väldigt intressant genomgång som samtidigt ska vara glasklart enkel att förstå och fyrkantigt inramad, annars tappar man barnen igen. Sen börjar man om med ordningsfrågan innan själva arbetet kan ta vid. Tar det föralldel inte personligt om man blir kallad något mindre lämpligt. Och så vidare.

Eller så kan man engagera ihjäl sig, och det går nog ganska fort.. Hur kan man inte engagera sig i ett barn som är undernärt till exempel - inte på tevereklamen dit man kan skicka en hundring om man tror att det hjälper, utan här, mitt framför dig? Vilket för övrigt uppdagades när den handlingskraftige unge mannen åkte fast för snatteri; han hade snattat mat åt sig och sina småsystrar i flera månader.. Hur kan man inte engagera sig i barn som kämpar som galningar för att klara skolarbetet trots svår dyslexi och/eller dyskalkyli, för att ta ett annat exempel?

Jag är ganska hårdfjällad så stök och bråk och bli kallad surkärring (eller värre) för att jag kräver ordning, det biter inte så värst.. Då hade jag inte pallat att jobba på akuten i tio år, där stressade människor klämmer ur sig både det ena och det andra.. ;)

Det blir värre med den andra biten.

Jag måste lämna kvar jobbet på jobbet. Fysiskt, alltså lämna kvar böcker och dator, och mentalt. Tyvärr är det heltid, men det var inte förhandlingsbart. Av en gammal kursare från språkvetenskapen, som blev högstadielärare sen, har jag fått tipset att inte ta telefonsamtal på kvällen. Låt Gubben svara i hemtelefonen och säga nej, hon är inte hemma just nu, om det ringer föräldrar. Svara inte i mobilen om du inte vem det är..

Jag bara storknade! Som förälder har jag aldrig ringt hem till nån av mina barns lärare - skrivit ilskna mejl har jag gjort ett par gånger, men då förutsätter jag ju att de läser och besvarar dem på arbetstid. Men min kompis sa att det var inte ovanligt. Och då ringer de inte för att sonalyckan har varit i bråk på rasten och de vill veta vad tusan skolan gör för att förhindra att det händer igen, eller liknande, utan för att till exempel ifrågasätta ett kommande betyg. Som läraren i det här fallet hade flaggat för var i sjunkande på två utvecklingssamtal.. Då har man ju gott om tid att ta det på arbetstid, tänker jag, men tydligen inte.

Jag måste prioritera att sova i första hand och att få tid med barnen i andra. Sover jag för lite blir jag fort knäpp, till slut kan jag inte sova alls. Får jag inte vara med barnen då blir jag bara lessen. Det som kommer få vika ner sig, i början i alla fall, är min egna träning. Matlagningen kommer få ta mycket mindre tid, hur sjutton det ska gå? Jag vägrar snabbmakaronträsket, där är min gräns nådd och passerad!

Städa, tja.. det får vi väl göra nån gång.. Min älskade trädgård får väl vila lite i vår, men bara lite! Det ger så mycket att få vara i trädgården, och där är jag med barnen också. Min älskade Gubbe och jag, vi arbetar bra ihop när det är kämpigt. Har det bra tillsammans också.

 

Ja herredumilde, det är mycket som far runt i mitt lilla huvud!

Hur ska jag, hur kommer det att, vem ska, hur kommer barnen att.. Och så vidare.

 

Nu ska jag i alla fall ut i trädgården och släpa runt lastpallar! Det är äldsta grabbens och äldsta tjejens tur att göra fredagsfys, och de har blivit inspirerade av Ninja Warrior.. Det är ett teveprogram som handlar om världens svåraste hinderbana, tydligen. Hinderbanan heter alltså Ninja Warrior :)  Och nu ska vi återskapa delar av den med hjälp av lastpallar - vad kan gå fel..? Uppvärmningen blir ett varv i skogen på byns lilla stig, som vi delar med andra motionärer, hundrastare, ryttare och mountainbikeåkare. Det blir till att springa med slask upp till knäna, alltså, men det är i alla fall inte halt längre.

Sen blir det tacos, rödtjut och film. Det är min tur att välja film, och jag ska ta Superhjältarna. Ganska gammal film, relativt sett alltså, men den är bra! Mer än en gång har man önskat sig superhjältemammans elastiska armar.. :P  

 

Fridens :)

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Oj.. Nu har jag just fått mitt livs utskällning! :wacko::blink:

Det var så här..

En kompis till yngsta grabben ringde och ville leka, och det gick ju bra såklart. Mamman skjutsade hit honom, vi småpratade en stund och kom överens om att sonen skulle hämtas vid fyra.

Så långt så väl.

Efter ett tag märker jag att pojken är röd i ögonen, snuvig och lite tungandad. Först trodde jag att han grät; vad har hänt liksom?! Sen fattade jag ju att han antagligen var allergisk.. Oj oj! Hur allergisk är du, frågade jag, men han fattade ju inte vad jag menade med det.. Men den tunga andhämtningen tyckte jag var lite illavarslande så ut med ungarna på trappen, fråga efter mediciner (som han inte hade med sig) och ringa till mamman.

Som alltså skällde ut mig efter noter, uppbackad av en symfoniorkester. Mitt i skällandet försöker jag få reda på HUR allergisk är han, hur illa är det? Ska jag ringa efter ambulans eller räcker det med att hon slänger sig i bilen med hans mediciner? Enligt min erfarenhet kan en pälsdjursallergi leda till så svåra andningsbesvär att plingplongtaxi kan vara befogat, även om det inte är jättevanligt, och jag vill ju inte gärna vänta och se hur dålig han blir om mamman har inside-info.. 

Mitt i gormandet lägger hon på, och jag bara hoppas att hon är på väg. Helst med mediciner och inte bara för att strypa mig..

Sen när hon väl kommer fortsätter hon att leva om, men vid det här laget har jag också surnat till. Vad fan skäller hon på mig för?! För att jag har den oerhörda fräckheten att ha katter, eller vad?! Men vill ändå inte bära mig illa åt inför pojken, som är ganska olycklig, så jag säger inte desto mer.

Jaha, men han får inhalera, stuvas in i bilen och sen drar de som en avlöning.

Vansinnigt otrevligt! Och jag fattar egentligen ingenting? :huh:

Det ligger väl i deras intresse att ta reda på om vi har djur eller inte, om pojken är allergisk? Och, hm, man kan ju nämna dammallergi också i så fall. Städa är inte min gren, det har jag kanske nämnt.. På samma sätt som man talar om en eventuell födoämnesallergi?

Det skulle jag göra. För inte fan talar jag ju om att jo, förresten, vi har katter och kaniner och dammelefanter, är han allergisk mot någotdera kryssa i här..

 

Usch. Jaja.

Nu har jag fått skriva av mig, nu känns det bättre :)

 

Nu ska jag servera en ljuvligt doftande kycklinggryta till de barn som är kvar!

 

Fridens :)

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Oj.. Nu har jag just fått mitt livs utskällning! :wacko::blink:

Det var så här..

En kompis till yngsta grabben ringde och ville leka, och det gick ju bra såklart. Mamman skjutsade hit honom, vi småpratade en stund och kom överens om att sonen skulle hämtas vid fyra.

Så långt så väl.

Efter ett tag märker jag att pojken är röd i ögonen, snuvig och lite tungandad. Först trodde jag att han grät; vad har hänt liksom?! Sen fattade jag ju att han antagligen var allergisk.. Oj oj! Hur allergisk är du, frågade jag, men han fattade ju inte vad jag menade med det.. Men den tunga andhämtningen tyckte jag var lite illavarslande så ut med ungarna på trappen, fråga efter mediciner (som han inte hade med sig) och ringa till mamman.

Som alltså skällde ut mig efter noter, uppbackad av en symfoniorkester. Mitt i skällandet försöker jag få reda på HUR allergisk är han, hur illa är det? Ska jag ringa efter ambulans eller räcker det med att hon slänger sig i bilen med hans mediciner? Enligt min erfarenhet kan en pälsdjursallergi leda till så svåra andningsbesvär att plingplongtaxi kan vara befogat, även om det inte är jättevanligt, och jag vill ju inte gärna vänta och se hur dålig han blir om mamman har inside-info.. 

Mitt i gormandet lägger hon på, och jag bara hoppas att hon är på väg. Helst med mediciner och inte bara för att strypa mig..

Sen när hon väl kommer fortsätter hon att leva om, men vid det här laget har jag också surnat till. Vad fan skäller hon på mig för?! För att jag har den oerhörda fräckheten att ha katter, eller vad?! Men vill ändå inte bära mig illa åt inför pojken, som är ganska olycklig, så jag säger inte desto mer.

Jaha, men han får inhalera, stuvas in i bilen och sen drar de som en avlöning.

Vansinnigt otrevligt! Och jag fattar egentligen ingenting? :huh:

Det ligger väl i deras intresse att ta reda på om vi har djur eller inte, om pojken är allergisk? Och, hm, man kan ju nämna dammallergi också i så fall. Städa är inte min gren, det har jag kanske nämnt.. På samma sätt som man talar om en eventuell födoämnesallergi?

Det skulle jag göra. För inte fan talar jag ju om att jo, förresten, vi har katter och kaniner och dammelefanter, är han allergisk mot någotdera kryssa i här..

 

Usch. Jaja.

Nu har jag fått skriva av mig, nu känns det bättre :)

 

Nu ska jag servera en ljuvligt doftande kycklinggryta till de barn som är kvar!

 

Fridens :)

 

Oj!

Förstår att du blev chockad!

Kan det vara så att mamman i själva verket blev rädd?..

det kan ju leda till de mest märkliga reaktioner...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, man tycker ju att det borde ligga i hennes intresse, att kolla upp sådant innan.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hur går det för dig Malin? Har du blivit kidnappad av åttondeklassare eller bara så slutkörd att du inte orkar skriva? Jag hoppas att du snarare bara har så fullt upp med trevligheter att du inte hinner!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.