Anhörig med cancer

[Kalista]

Det är första gången jag skriver här, men jag vet inte vart annars jag kan vända mig. Jag har en syster som fick livmoderhalscancer i våras. Vi ser helt olika på det här med kosten, jag har ätit lchf i fem år (i höst), hon är helt ointresserad av detta, är fettskrämd och tror möjligen att kosten kan vara bra för att förlora några kilon. Vi har båda gått till kurator på sjukhuset och jag har där nämnt min oro för att hennes sockerkonsumtion är en bra grogrund för cancertillväxt, jag har också nämnt det för den läkare som är ansvarig för hennes behandling, och där fått höra att kostens betydelse är noll. Läkaren har mao sagt att det är ok att äta som vanligt, vilket i hennes fall är mycket socker -som jag ser det.

 

När vi var hos kuratorn i somras sa syrran att hon, kanske skulle kunna tänka sig att ändra i kosten när behandlingen är klar, men inte här och nu. På ett plan kan jag förstå henne, eftersom hon genomgår en fruktansvärt trauma, och då blir förändringar förmodligen ångestladdade. Samtidigt som jag tycker att hennes sockerkonsumtion inte bidrar till att stärka hennes kropp under behandlingen som hon genomgår nu. Jag har alltså pratat med henne och sockrets påverkan, men sedan lagt ner det, och låter saker vara som de är.

 

Hon har fått cellgifter under sommaren, nu får hon strålning och cellgifter under 7 veckors tid. Jag tycker att jag får stöd från omgivningen utom när det gäller en sak, nämligen kosten. Jag är nästan helt ensam om att varna för socker och vetemjöl, vilket gör att jag känner mig som en konspirationsteoretiker. Vi lever båda ensamma. Där har jag ingen att prata med, och det är därför som jag skriver här. Finns det någon i samma sits, som har anhörig med cancer, och hur förhåller du dig till sjukdomen i så fall? Syrran har fått en del biverkningar, sover till exempel dåligt och vaknar många gånger per natt.

 

Senast igår pratade vi i telefon, där vi var oense huruvida biverkningarna kunde mildras med bättre kost - hon menade att hon fått biverkningar enbart av behandlingen. Jag sa att biverkningarna sannolikt skulle vara mildare om hon åt en kost låg på kolhydrater. Men säker kan jag ju inte vara - eftersom jag bara har litteratur att förhålla mig till och ingen praktisk erfarenhet.

 

Idag fick jag dåligt samvete för att jag tycker som jag tycker - kanske är mitt förhållningssätt fel och gör att  hon blir sämre i sin sjukdom eftersom hon inte känner stöd från mig? Hur ska jag göra?

[Smilla47]

Var det inte någon på 1930-talet fick Nobelpris för upptäckten att socker göder cancerceller?

[Zepp]

Du menar Warburg.. han fick dock pris för en annan upptäckt!

 

Annars så kallas det för Warburgeffekten.. dvs han menade att cancer var beroende utav glukos för sin överlevnad.. och det stämmer till viss del iomed att de gör om mitocondrierna för att föröka sig så de blir beroende av glykolys!

 

Men nu har vi alltid glukos i blodet, men det intressanta är snarare att vissa cancerformer är beroende av insulin, då de använder GLUT4 för sin försörjning.

 

Dock så har man på senare tid hittat cancer som har en överepresentation av GLUT1.

 

Sen så har fasta och därmed ketos setts göra att man behöver mindre medecin alternativt att medecinen blir effektivare.

 

Men till syvende och sist, cancern har hela sin utveckling i kroppen, den är anpassad för den miljön och fungerar sämre på en miljö som förändras.

[jessirene]

Jag svarar bara för att jag vill stötta dej och har varit i en liknande situation. En riktig dilemma situation. Men jag har inget bra svar. I mitt fall gick det inte bra. Om det var vårdens mat eller cancern som orsakade den dödliga utgången får vara osagt.

Min bedömning var att jag inte kunde påverka matvanorna, och då skulle jag om jag ville driva igenom en förändring skapa en massa oro och missnöje som skulle ta energi. Dessutom hade han en cancertyp som inte brukar nämnas bland de som påverkas av "välfärd".

Jag ångrar mej inte, jag gick på det som kändes rätt då, han tyckte att han fick värdens bästa vård och det ville jag inte förstöra. Och det kanske han fick också.

Som sagt, jag svarar mest för att jag känner sympati, hoppas det går bra för din syster och att du hittar ett förhållningssätt som fungerar för er.

[ɐuuɐ]

Glukos finns alltid att tillgå för cellerna, oavsett om man äter kolhydrater eller inte. Sannolikt kan cancern dock växa något långsammare om man inte har några blodsockertoppar och dessutom håller insulinet lågt. IGF (Insulin Growth Factor) verkar vara en viktig del i cancerpusslet. Många cancerläkare verkar vara av åsikten att det viktigaste är att patienten äter. Många cancerpatienter tappar aptiten, och det i sig ger en dålig prognos.

 

Ett bra immunförsvar är antagligen viktigt för att cancer inte ska utvecklas. Dåligt kost optimerar inte immunförsvaret, så i den meningen är kosten viktig. Men de flesta personer drabbas ändå inte av cancer i unga år, trots usel kosthållning.

 

Livmoderhalscancer triggas av en virusinfektion i många fall. Många cancertyper gör det, t ex levercancer triggas av hepatitinfektion (B-typen tror jag främst). Vissa typer av ändtarmscancer triggas av kondylom.

 

Jag har läst vittnesmål om att ketogen kost ett par dagar innan och under cellgiftsbehandlingarna gör att biverkningarna blir mycket mildare. Exakt hur detta skulle fungera har jag inte satt mig in i, men det låter onekligen intressant. 

[ɐuuɐ]

Här är en mus-studie som visar att den cancerdödande effekten av kemoterapi och strålning ökade vid ketogen kost:

 

http://cam.cancer.gov/annualreport/fy11/ar_highfat_diet.html

 

Utdrag:

To test the feasibility of this approach, Dr. Spitz and his colleagues conducted preliminary studies in mouse models of human pancreatic cancer, lung cancer, and head and neck cancer. These mice were implanted with human cancer cells and treated with standard chemo-radio-therapy combinations used clinically with and without feeding a ketogenic diet.

“We’ve been able to show that if you feed tumor-bearing mice a ketogenic diet, you can inhibit tumor growth and delay the progression of disease in animals that have been treated with radiation and chemotherapy,” Dr. Spitz reported. The researchers also saw an increase in chemical markers of oxidative stress in blood samples and tumor samples from animals that were fed the ketogenic diet during therapy.

“We think there might be a causal relationship between the oxidative stress and the enhanced chemo-radio-therapy responses of tumors in animals fed ketogenic diets, but we’re still doing experiments to try to prove if that is true,” Dr. Spitz added. 

 

Länk med vetenskaplig uppsats om detta: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2213231714000925

 

Notera särskilt att den ketogena kosten inte är en vanlig lågkolhydratkost, utan består till 90% av fett, 8% protein (det är väldigt lite protein), och 2% kolhydrater. Det är en kost som är svår att stå ut med om man inte är väldigt motiverad.

Edited October 7, 2014 by ɐuuɐ

[Modesty]

Det verkar som Tyskland är landet där man kommit längre när det gäller cancer och kost bl a ramlade jag på denna sida med en bok om ketokost vid cancer (krebs) av läkare, gissar att google kan göra en översättning av denna sida och det finns mer att läsa http://krebszellen-lieben-zucker-patienten-brauchen-fett.de/

[Kalista]

Tack för era svar. Det låter intressant att ketogen kost gör biverkningarna mildare och är något jag själv har anat utifrån det som jag har lärt mig om Insulin Growth Factor etc, men eftersom jag inte har någon praktisk erfarenhet så blir det svårare för mig att som anhörig att hävda "att såhär är funkar det". Det som ni tar upp här, har jag nämnt för henne tidigare, och  jag tror inte det gör någon skillnad att säga det igen, i alla fall inte i nuläget. Nu känner jag det som att jag vill finnas där för henne och låta det vara bra så, men tankar på kosten finns hela tiden i bakhuvudet.

 

Jag avvaktar och ser om jag får fler svar

[ɐuuɐ]

Här hittade jag en vetenskaplig uppsats om att biverkningarna blir mildare:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18378900

 

Konkret handlar undersökningen om att fasta helt (tillfälligt, just under själva terapin samt ett par dagar innan), och kombinera detta med högdos-kemoterapi.

[Vältränad nörd]

Vill belysa det anna nämner angående fasta och biverkningar under cancerbehandlingen. Följande dokumenter sändes i Norge för ett par år sedan där den studien tas upp. 

 

 

Programmet handlar om fasta. Efter 40 minuter börjar avsnittet om cancerbehandling och fasta. Där tar de upp studier gjorda på både djur och människor. Slutsatsen är att fasta minskar biverkningarna från cellgiftsbehandlingen. Programmet är mycket sevärt. Det här visar att vad vi äter eller inte äter kan påverka hur behandlingen går, så jag tycker det är mycket olyckligt att läkaren säger att kostens betydelse är noll. Det får mig att undra hur uppdaterad den läkaren är på forskningsfronten inom hans/hennes område, eftersom det finns forskning som visar det motsatta.

 

Hur du ska göra med din syster är ju ett svårt dilemma. Jag förstår att det är av omtanke du lägger dig i, det kan vara bra att du nämner det för henne. Du kan också rekommendera att hon ser programmet jag rekommenderar. Jag tror programmet är lättare att ta till sig än att läsa forskningsrapporter.

[Johanna07]

Om hon kan tänka sig prova på någon typ av fasta/ketogen kost så skulle jag rekommendera benbuljong.

[MKJ]

Jag åt mig frisk från cellförändringar på livmoderhalsen (ett slags förstadium till cancer) och då var det smoothies på färsk grönkål som gällde. Jag åt blandkost utan socker och vitt mjöl i övrigt. Mycket grönsaker, bär och frukt och så tror jag det är viktigt att inte ligga på kaloriöverskott och att röra sig mycket. Jag har läst på många ställen att motion ökar chansen att överleva cancer och minskar risken för återfall. Promenader är kanske bäst för kraftig motion kan sänka immunförsvaret, speciellt om man inte är van. Bäst är nog att ta reda på så mycket fakta som möjligt även när det gäller hur man bäst skall motionera för att det skall ha en positiv effekt.

 

Läkaren sa att viruset är så vanligt så det skall till något mer för att det skall bli cellförändringar eller cancer. När jag efter 2 operationer fortfarande hade cellförändringar av andra graden så beslöt jag mig för att försöka äta mig frisk och det lyckades. När jag kom till frissan efter den sommaren så sa hon att så fin lyster och bra kvalitet på håret hade jag aldrig haft tidigare under dom 14 år jag gått hos henne.

 

Ann Wigmore åt sig frisk från tarmcancer och hon har skrivit en del böcker.

 

Om du söker på nätet kan du nog hitta många som ätit sig friska från cancer.

[Kalista]

Ska kolla din video senare, Vältränad nörd! Jo, min syster vet att jag varnar för socker av omtanke om henne, och att det är mitt sätt att säga "fuck cancer". Jag tycker t.ex. inte att Cancerfonden är speciellt seriösa eftersom de vill förknippas med bullar och kakor en gång om året. Jag håller helt med om att läkarens ord är olyckliga, det gör ju att den som vill fortsätta med socker gör det.

[Aleks]

Du har fått många bra tips här redan. Jag tänker mer i psykologiska banor. Vänd på steken!!

Du "predikar" ketogen kost. Du skriver själva att du känner dig som en konsipirationsteoretiker. Varför inte vända på det och säga något som kan summeras som "nu fyller vi din kropp med näring så att den orkar kämpa mot cancern så att du blir frisk"?

 

Har du möjlighet att hjälpa din syster att fylla kyl och frys?

Har du möjlighet att under en period äta alla middagar tillsammans med henne?

Har du möjlighet att laga det mesta av hennes mat under en period?

 

Du skriver att ni är ensamstående båda två. Att ensam laga mat till EN är så in i bombens tråkigt att man lätt faller för att hämta en burgare på Donken eller fyra små rätter från kinakrogen eller stanna på Espresso house och äta en stor muffins... du förtår nog min tanke. Mår man dessutom som hon gör, skit, så är det extra svårt att hålla tankarna på rätt köl och tänka på att laga bra och nyttig mat. Är man två vid matbordet är det offtast lättare att få upp aptiten något och peta i sig någon mat. Den som lagar maten brukar också tycka att det är roligare att laga den om man har någon att laga maten till  .

 

Jag har en väninna som överlevde just precis den cancertypen som din syster har fått. Jag har på tillräckligt nära håll sett hur det går till för att veta att det är tufft.

Läkaren som sa till dig att kosten inte har någon påverkan alls hade jag velat skälla ut! Kan du inte säga något till honom? Som att det är dags att han sätter sig i skolbänken igen och lär sig ett och annat om kost? Om nu kosten inte har någon inverkan alls då finns det alltså inte mat som orsakar cancer? Och då skyddar inte fullkorn mot cancer heller? Alltså nu får de sk utbildade GE SIG!!!

Först ska vi INTE äta en viss mat för att den ORSAKAR cancer och sedan ska vi äta en viss mat för att den SKYDDAR mot cancer. Men sockret ska vi ge f-n i att röra?
Hör han inte hur det låter själv?

[Kalista]

Aleks - jag har sagt att till henne att hon behöver läka sin kropp med bra och närande mat eftersom hon får en så tuff behandling. Så jag tycker att jag har försökt med det. Just nu är hon i en annan stad för behandlingen, ja från måndag till fredag, så vi ses inte så mycket men jag har varit med henne på tidigare behandlingar och försökt stötta henne.

 

Känner mig för tillfället dränerad på energi själv då jag talat för döva öron. Jag har bl.a. skrivit ett långt mail till hennes väninna om detta, jag hoppades att jag skulle få lite stöd av henne - som att det är bra om det kommer från någon annan och inte bara mig. Väninnan och jag hade ett långt samtal, hon tyckte bl.a. att vi skulle låta det vara som det var så länge, det är bättre att hon äter fel än inget just nu i alla fall. Så gott som "alla"  vi känner tycker att jag är överdriven när jag varnar för socker, jag ser mig som väldigt sockerkänslig och jag har sagt att syrran inte heller tål socker. Vilket hon inte håller med om. Det jobbigaste är att inte ha någon som förstår en.

 

Jag träffade läkaren i juni och sedan dess har jag inte träffat hen. Jag har bjudit syrran på middag och varit noga med att det ska vara gott och näringsrikt, och ska höra om vi kan laga mat ihop. Ursäkta om detta blev lite rörigt, mycket tankar i huvudet just nu.

 

Är nyfiken på om din väninna åt ketogen kost under sin behandling, och hur hon mådde i så fall? Jag har tipsat min syrra om kokosfett exvis, men det gick naturligtvis inte hem. Därför vore det intressant att höra om någon som gått igenom något liknande.

[Aleks]

Aleks - jag har sagt att till henne att hon behöver läka sin kropp med bra och närande mat eftersom hon får en så tuff behandling. Så jag tycker att jag har försökt med det. Just nu är hon i en annan stad för behandlingen, ja från måndag till fredag, så vi ses inte så mycket men jag har varit med henne på tidigare behandlingar och försökt stötta henne.

 

Känner mig för tillfället dränerad på energi själv då jag talat för döva öron. Jag har bl.a. skrivit ett långt mail till hennes väninna om detta, jag hoppades att jag skulle få lite stöd av henne - som att det är bra om det kommer från någon annan och inte bara mig. Väninnan och jag hade ett långt samtal, hon tyckte bl.a. att vi skulle låta det vara som det var så länge, det är bättre att hon äter fel än inget just nu i alla fall. Så gott som "alla"  vi känner tycker att jag är överdriven när jag varnar för socker, jag ser mig som väldigt sockerkänslig och jag har sagt att syrran inte heller tål socker. Vilket hon inte håller med om. Det jobbigaste är att inte ha någon som förstår en.

 

Jag träffade läkaren i juni och sedan dess har jag inte träffat hen. Jag har bjudit syrran på middag och varit noga med att det ska vara gott och näringsrikt, och ska höra om vi kan laga mat ihop. Ursäkta om detta blev lite rörigt, mycket tankar i huvudet just nu.

 

Är nyfiken på om din väninna åt ketogen kost under sin behandling, och hur hon mådde i så fall? Jag har tipsat min syrra om kokosfett exvis, men det gick naturligtvis inte hem. Därför vore det intressant att höra om någon som gått igenom något liknande.

 

Min vännina genomgick sin behandlign långt innan jag visste att lchf fanns. Hon åt vanlig husmanskost, mat lagad från grunden men inte rädd för Donken osv. Så tyvärr blir inte det till någon hjälp.

 

Om du känner att du har gjort allt du kan får du nog backa undan. Ta dig tid att hitta din egen ork och styrka så att du orkar finnas där och stötta. Tyvärr förstår inte alla vikten av att hålla en bra kost eller vill kanske inte förstå?

Socker är rena bomben att ta upp med vissa. Jag försökte göra det med min mamma för några år sedan och hon höll på att explodera!! Jag hade ju fel och var så gott som dum i huvudet. Att mamma någon vecka tidigare beklagat sig att "alla andra" kan ta någon bit choklad med hon kan inte behärska sig var ju inget hon kändes vid då...

Socker är ett extremt känsligt ämne.

[Trollmormor]

Orkar din syster att läsa en bok? I så fall kan jag rekommendera Ann Fernholms bok "Ett sötare blod" . Eller ge den till hennes väninna.

[Johanna07]

Orkar din syster att läsa en bok? I så fall kan jag rekommendera Ann Fernholms bok "Ett sötare blod" . Eller ge den till hennes väninna.

 

Finns som ljudbok också.

[Kalista]

Jag har tipsat henne om exempelvis Ett sötare blod, långt innan hon fick cancer. Att jag ser mig som friskare med lchf än innan, tror hon beror på "att jag tror på det, alltså placebo. Detsamma gäller för alla tusentals människor som blivit bättre med lchf - alla "tror" att de är bättre och därför mår de bättre. Jag har bett henne att själv läsa och bilda sig en uppfattning, istället för att envist hävda att jag har fel, utan att ens läsa. Men jag har inte lyckats förut.

 

Men ljudbok kanske vore något? Jag har aldrig lyssnat på någon i hela mitt liv, men ska kolla med biblioteket om de har / kan ta hem den. Tyvärr har jag dålig ekonomi själv så jag får förlita mig på biblioteket m.m. Video är också något jag tror på, det blir lättare att ta till sig då för den som i vanliga fall lever i "förnekelse". Jag ska kolla på videon som Vältränad nörd har lagt upp, men även kolla runt lite på nätet.

 

Jag har tipsat väninnan tidigare om ketogen kost och D-vitamin för en annan persons räkning och fick inget gensvar där och då, men jag kan tänka mig att prata  med henne igen. Det viktiga för mig är ändå att jag vet att jag gjort mitt bästa för att informera henne - samtidigt som jag har backat lite eftersom hon är en vuxen människa och måste ta eget ansvar. Det betyder inte att jag har gett upp! Är så tacksam att ni bryr er

[evadal0708]

En tråkig sak med cancer som gått långt är att man börjar magra hastigt och hamnar i ett tillstånd som kallas kakexi. Då har cancern blivit så allvarlig att man oftast inte vill äta och cancern lyckas ta näring från musklerna som förtvinar. Då har nog inte någon diet så stor betydelse.

 

Därför är det nog viktigt att börja äta ketogen kost så snabbt som möjligt när cancern är diagnostiserad!

[MKJ]

Tror hon inte att det man äter och dricker påverkar möjligheterna att bli frisk från cancer?

 

Du skulle ju kunna börja med att visa henne exempel på människor som ätit sig friska och inte bara fokusera på ketogen kost.

 

Det är ju mycket vunnet om hon åtminstone avstår från raffinerade livsmedel och äter eller dricker så mycket gröna grönsaker som möjligt.

[Aleks]

Tror hon inte att det man äter och dricker påverkar möjligheterna att bli frisk från cancer?

 

Du skulle ju kunna börja med att visa henne exempel på människor som ätit sig friska och inte bara fokusera på ketogen kost.

 

Det är ju mycket vunnet om hon åtminstone avstår från raffinerade livsmedel och äter eller dricker så mycket gröna grönsaker som möjligt.

 

Problemet är väl att om läkare säger att kosten inte spelar någon roll så kommer inte patienten att tro det heller.

[Johanna07]

Näringstät kost borde vara viktigt. Ge kroppen mycket näring för att klara utmaningen/den svåra tiden.

[MKJ]

Problemet är väl att om läkare säger att kosten inte spelar någon roll så kommer inte patienten att tro det heller.

 

Har dom sagt det?

[ɐuuɐ]

Det finns föreningar för cancerdrabbade. Det kan vara bra att träffa andra som sitter i samma båt, och personer som tillfrisknat delar där gärna med sig av sina erfarenheter. En cancerdrabbad släkting till mig fick mycket information och inspiration den vägen, särskilt om mikronutrienter. 

[MKJ]

Forskarna har kommit fram till att tre till fem timmars promenad i veckan, eller liknande aktivitet, minskar risken att dö av bröstcancern med 54 procent.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/motion-minskar-cancerdodlighet_139464.svd

 

Det gäller visserligen en annan sorts cancer men intressant ändå tycker jag.

[Kalista]

Nu svarar jag till alla. Det som ni tagit upp, att näringsrik mat läker gör att kroppen tillfrisknar fortare har jag sagt. Jag har flera ggr,även innan hennes cancer, sagt att vi aldrig har ätit så mycket "skit" som vi gör idag och att våra kroppar inte är genetiskt anpassade för det, och det är därför som vi blir sjuka.

 

Men problemet är att hon inte tycker att hon äter onyttigt, och att hon klarat sig bra tidigare från sjukdom.  "Men nu har du ju faktiskt cancer, är inte det ett tecken på att något är fel?", sa jag då till henne. Hon tycker likväl att hon blivit drabbad pga gener eller vad som helst, men anser inte att kosten har någon betydelse. Jag tänker på ett uttryck dr Phil har sagt: "Vill du bli lycklig eller vill du ha rätt?" I det här fallet tror jag att hon vill "ha rätt". Jag tror att hon klamrar sig fast vid sin sin mat eftersom både läkaren och alla vi umgås med tycker att socker är OK. Eftersom jag säger tvärtom, så ses jag som extrem, det i sig gör att jag inte blir trovärdig på något sätt. Så när jag tar upp det, vilket jag gör ibland, (exvis ett papper med någon som ätit sig frisk eller friskare) så stänger hon av.

 

Jag har varit förtvivlad över hennes ointresse, att hon helt enkelt skiter i hur det går med sin sjukdom och vi har bråkat mycket om detta, men inte kommit någonvart. Eftersom hon inte tror på det som jag säger om socker och cancertillväxt.

 

Detta med beroende är ju svårt, man kan ju veta rationellt att socker inte är bra, det gäller ju även de som är beroende av alkohol, droger m.m. De slutar ju inte bara för att familjen vill det, de måste vilja själva också. Det som jag kan påverka, försöker jag att påverka. Men hon är en vuxen människa och vi är inte tillsammans 24 timmar om dygnet. Jag handlar lite extra som jag vet att hon äter, t.ex sardiner i tomatsås på burk, ekologisk avokado. Hon är väldigt fettskrämd och har tyvärr inte blivit mindre fettskrämd för att hon har cancer.

 

Men jag ger inte upp, har lite idéer om nästa steg.

[Rookie]

Jag tänker att när man sitter i en sån sits som din systerså är man extremt utsattoch känslig och som försvarsmekanism för attens orka med situationen slår man ifrån sig allt ansvar. Får man sen höra att man äter fel och blir " tjatad" på så låserman sig bara och blir envis. Det är ju hemskt svårt att acceptera att det är ( kanske delvis) pga man har misshandlat sin kropp med socker som man har blivit så sjuk. Och attdå ha någon som påpekar det, ( även om du har rätt) gör inte att man direkt vill erkänna det. Det skulle bli som att lägga skulden på sig själv.

 

Jag har dock ingen bra lösning, o jag vet att du desperat vill din systers bästa, självklart, menär hon inte redo att acceptera läget så hjälper inte dina visdomsord, utan du får nog klura ut något nytt.

Bor ni nära varandra? Laga middag ihop? Kan du inte flytta in där eller ha henne hos dig under den svåra tiden? Lättare att smyga in bra mat i vardagen då, du behöver inte ens nämna att det inte innehåller kolhydrater eller socker, prata inte alls om det utan servera det bara tex. Jag vet inte, en ide bara....

 

Oavsett hoppas jag verkligen på det bästa för henne. Cancer är fruktansvärt! Lycka till

[Kalista]

Jo, så tror jag att det är. Hon orkar inte ta itu med det, även om hon kanske tycker att jag har en liten poäng. Jag har bott hos henne periodvis men vill hon inte äta den mat som jag föreslår så, vad ska jag göra? Jag kan ju inte tvinga henne. Hon kan åka och handla själv och då köper hon det hon vill även om jag tycker att det är dåligt, hon är inte mottaglig för mina argument. Däremot så har jag lagat mat ibland som jag bjudit henne på och tänker fortsätta med det, och hoppas hon äter den. Tack för svar i alla fall!

[Kalista]

Jag har varit noga med att säga att jag också varit sockerberoende (till en viss grad) under många år, för att tala om att hon inte ska känna skuldkänslor för detta. Att socker triggar samma belöningscentra i hjärnan som exempelvis heroin. Men hon anser heller inte att hon äter särskilt mycket socker/mjöl m.m.

[ɐuuɐ]

Forskarna har kommit fram till att tre till fem timmars promenad i veckan, eller liknande aktivitet, minskar risken att dö av bröstcancern med 54 procent.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/motion-minskar-cancerdodlighet_139464.svd

 

Det gäller visserligen en annan sorts cancer men intressant ändå tycker jag.

Lagom mycket motion är det som brukar komma allra högst upp på listor av hälsobefrämjande vanor. Förutom att låta bli att röka, möjligtvis.

[Mats M]

Intressant artikelserie: http://www.diagnosisdiet.com/what-causes-cancer/

[roffe]

Här en professor som går igenom sin forskning med ketogenic diet(LCHF) och cancer. Han tar bl a upp att vid sidan om glukos så är aminosyran glutamin en viktig faktor för cancerns fortsatta liv. Det tråkiga är att glutamin frigörs vid t ex strålbehandling och ger då liv till cancern.  

 

http://coconutoil.com/ketogenic-diet-may-be-key-to-cancer-recovery/

Presenterad av Dr. Mercola.

[Jeanette H-H]

Jag har förstått att allvarligt graviditetsillamående och cellgiftsillamående har stora likheter. Jag fick bort det förra med ketogen glutenfri lchf. Jag skulle berätta det.

 

Kan tillägga att jag själv gett upp gällande en anhörig. Handlar inte om cancer men ändå.

[MsHisingen]

Såg att någon redan hade nämnts Fernholms Ett sötare blod, men det kanske går lättare för henne om hon bara läser det aktuella kapitlet om cancer, kapitel 13, där det bland annat kommer fram att cancerläkare själva absolut skulle utesluta socker i kosten om de drabbades.