Nybörjare

[DaniM]

Jag började med LCHF för tre veckor sedan. Från början var det svårt att börja tänka på att man får och ska använda fett, men jag gör det, även om det finns en liten del i mig som känner "det här kan inte vara rätt". Men som sagt, jag följer reglerna, håller mig under 20 g kolhydrater per dag, äter fett och de rätta grönsakerna. Har försökt räkna hur mycket jag äter, håller mig kring 1700 kcal/dag. Men inga resultat... Varken på vågen eller måttbandet. Okej, jag mår bättre, känner mig lättare och allt detta, jag vet att det handlar om ett nytt sätt att leva på och jag känner verkligen att en helt ny värld av mat har öppnat sig för mig och att jag hittat något jag kan fortsätta med (om än med liten ansträngning, för det är ju lättast att ta en macka när man inte orkar laga mat, vilket jag inte gör nu utan äter hemlagad mat av bra kvalitet,). MEN... Jag tror att det fortfarande finns risk att jag blir less efter ett tag, det är mina erfarenheter sedan förut. Jag väger 115 kg till mina 165 cm och har en hel del att gå ner för att må bättre, att bara må bra i magen räcker tyvärr inte. Det behöver inte hända mycket, jag föredrar att det går sakta så att huden hinner med, men lite... jag är hela tiden rädd att jag kommer gå upp istället med allt detta fett. Jag läser hela tiden hur mycket folk går ner, olika program räknar ut hur "fort" det ska gå, och samtidigt händer det ingenting med mig... Börjar kännas som tidigare bantningsförsök...

 

Så här kan min dag se ut:

Frukost: 1-1½ dl turkisk eller grekisk yoghurt, lite frysta osockrade blåbär, ibland lite solrosfrön eller 1 dl keso, men inte alltid. Kaffe med grädde. 

Lunch: sallad med fetaost, oliver, 2 ägg, majonnäs- och pestodressing (blandar själv) alternativt någon köttbit och sallad.

Middag: Omelett med champinjoner, bacon, lite ost och grädde. Eller 1 avokado, 1 dl keso, 1 dl creme fraiche och 2 ägg.

Äter inga mellanmål, blir jag sugen tar jag lite ost (sockersuget är borta sedan länge). Ingen frukt. Väljer ovanjordsgrönsaker. Känns ändå som om jag gör något fel. I början trodde jag att jag åt för lite fett, men kan jag ha ökat för mycket (steker allt i smör eller kokosolja). Jag är inte helt mätt hela tiden, kan vara lite hungrig mellan måltiderna på dagarna, men det stör mig inte, när jag är på jobbet t ex, att vara lite hungrig en timme eller så, jag blir inte frestad alls utan det känns okej. Dessutom har jag tendens att äta när jag är lite uttråkad så jag måste vara försiktig med att skilja på hunger och sug.

Någon som hållit på längre som har något tips? Vad gör jag för fel?

Tack på förhand!

 

 

[may]

Jag började med LCHF för tre veckor sedan. Från början var det svårt att börja tänka på att man får och ska använda fett, men jag gör det, även om det finns en liten del i mig som känner "det här kan inte vara rätt". Men som sagt, jag följer reglerna, håller mig under 20 g kolhydrater per dag, äter fett och de rätta grönsakerna. Har försökt räkna hur mycket jag äter, håller mig kring 1700 kcal/dag. Men inga resultat... Varken på vågen eller måttbandet. Okej, jag mår bättre, känner mig lättare och allt detta, jag vet att det handlar om ett nytt sätt att leva på och jag känner verkligen att en helt ny värld av mat har öppnat sig för mig och att jag hittat något jag kan fortsätta med (om än med liten ansträngning, för det är ju lättast att ta en macka när man inte orkar laga mat, vilket jag inte gör nu utan äter hemlagad mat av bra kvalitet,). MEN... Jag tror att det fortfarande finns risk att jag blir less efter ett tag, det är mina erfarenheter sedan förut. Jag väger 115 kg till mina 165 cm och har en hel del att gå ner för att må bättre, att bara må bra i magen räcker tyvärr inte. Det behöver inte hända mycket, jag föredrar att det går sakta så att huden hinner med, men lite... jag är hela tiden rädd att jag kommer gå upp istället med allt detta fett. Jag läser hela tiden hur mycket folk går ner, olika program räknar ut hur "fort" det ska gå, och samtidigt händer det ingenting med mig... Börjar kännas som tidigare bantningsförsök...

 

Så här kan min dag se ut:

Frukost: 1-1½ dl turkisk eller grekisk yoghurt, lite frysta osockrade blåbär, ibland lite solrosfrön eller 1 dl keso, men inte alltid. Kaffe med grädde. 

Lunch: sallad med fetaost, oliver, 2 ägg, majonnäs- och pestodressing (blandar själv) alternativt någon köttbit och sallad.

Middag: Omelett med champinjoner, bacon, lite ost och grädde. Eller 1 avokado, 1 dl keso, 1 dl creme fraiche och 2 ägg.

Äter inga mellanmål, blir jag sugen tar jag lite ost (sockersuget är borta sedan länge). Ingen frukt. Väljer ovanjordsgrönsaker. Känns ändå som om jag gör något fel. I början trodde jag att jag åt för lite fett, men kan jag ha ökat för mycket (steker allt i smör eller kokosolja). Jag är inte helt mätt hela tiden, kan vara lite hungrig mellan måltiderna på dagarna, men det stör mig inte, när jag är på jobbet t ex, att vara lite hungrig en timme eller så, jag blir inte frestad alls utan det känns okej. Dessutom har jag tendens att äta när jag är lite uttråkad så jag måste vara försiktig med att skilja på hunger och sug.

Någon som hållit på längre som har något tips? Vad gör jag för fel?

Tack på förhand!

Vad bra att du har hittat nåt som du tror kan hålla långsiktigt, och vad bra att du har lärt dig skilja på sug och hunger. Det tog lång tid för mig. Jag tror du kanske äter för lite mat/fett, och kom ihåg att det kan ta lång tid innan kroppen börjar släppa ifrån sig vikt. Har du någon sjukdom, och är du stressad? Det finns vissa sjukdomar som kan påverka viktnedgång och är man i stress är det också svårt.

[Sanne Lannizter]

Om du har hållt på med många olika dieter och svälter så kan det ta ett tag innan kroppen vågar släppa ifrån sig fettet. Fortsätt kämpa!

[DaniM]

Inte stressad, inte ens på jobbet... Sjukdomar... Tja, jag har några. Äter sköldkörtelhormon pga hypotyreos, har även PCOS (gynekologerna har länge sagt till mig att kolhydratfattig kost skulle hjälpa men jag trodde inte jag kunde avstå från bröd och pasta...  ), högt blodtryck (inte så konstigt med min övervikt + ärftlighet) och sist men inte minst MS (men den påverkar inte vikten). Så visst, jag är medveten om att mina sjukdomar påverkar det hela men det ska inte vara omöjligt att gå ner, jag får inte tänka så för då ger jag upp och är uppe i över 200 kg snart... Jag har tidigare gjort lite halvhjärtade försök med tallriksmodellen (med hjälp av en dietist), viktväktarna (funkade ej pga hög kolhydratinnehåll), Modifast 1-2 gånger per dag, och även 5:2 (den var tuff, och det gick bra men jag hade tendens att överäta de 5 dagarna jag åt som vanligt). Så lite olika resultat, men vad än jag försökte gick jag ner cirka 5 kg och sedan stannade det av. Aldrig har det varit så att det inte hänt någonting... Jag kanske ska se den skillnaden som positivt? Svårt... Är mest rädd för att jag börjar gå upp, särskilt om jag ska äta mer...

Jag fortsätter kämpa, det känns inte riktigt som någon kamp heller för tillfället, men om jag känner mig själv slutar det bli roligt efter ett tag... självkännedom som resultat av 20 år av analyser av mitt beteende (har dock aldrig hårdbantat, har aldrig riktigt trott på det)...

[may]

Inte stressad, inte ens på jobbet... Sjukdomar... Tja, jag har några. Äter sköldkörtelhormon pga hypotyreos, har även PCOS (gynekologerna har länge sagt till mig att kolhydratfattig kost skulle hjälpa men jag trodde inte jag kunde avstå från bröd och pasta...  ), högt blodtryck (inte så konstigt med min övervikt + ärftlighet) och sist men inte minst MS (men den påverkar inte vikten). Så visst, jag är medveten om att mina sjukdomar påverkar det hela men det ska inte vara omöjligt att gå ner, jag får inte tänka så för då ger jag upp och är uppe i över 200 kg snart... Jag har tidigare gjort lite halvhjärtade försök med tallriksmodellen (med hjälp av en dietist), viktväktarna (funkade ej pga hög kolhydratinnehåll), Modifast 1-2 gånger per dag, och även 5:2 (den var tuff, och det gick bra men jag hade tendens att överäta de 5 dagarna jag åt som vanligt). Så lite olika resultat, men vad än jag försökte gick jag ner cirka 5 kg och sedan stannade det av. Aldrig har det varit så att det inte hänt någonting... Jag kanske ska se den skillnaden som positivt? Svårt... Är mest rädd för att jag börjar gå upp, särskilt om jag ska äta mer...

Jag fortsätter kämpa, det känns inte riktigt som någon kamp heller för tillfället, men om jag känner mig själv slutar det bli roligt efter ett tag... självkännedom som resultat av 20 år av analyser av mitt beteende (har dock aldrig hårdbantat, har aldrig riktigt trott på det)...

Man klarar sig bra utan bröd och pasta. Jag har aldrig haft nåt sockertroll men har varit brödoman, och nu sörjer jag inte ens att jag inte äter bröd. De med hypotyreos kan ha problem med viktnedgången vid LCHF vad jag förstår men jag är ingen expert. När det gäller MS och andra autoimmuna sjukdomar så kan ju LCHF vara mycket positivt. Dock gäller det i bägge fallen, tror jag, att vara påläst. Kolla trådar här i ämnena och kämpa på! Kanske kan andra i forumet komma med input här.

[Glen Åkesson]

I början skulle jag inte ägna mig åt kalorirestriktion. Ät fett när du är hungrig! Dom där luncherna/middagarna verkar alldeles för små och 1700 kcal verkar till din vikt idag vara för lite och ger du kroppen för lite energi så kommer den tro att du svälter och då blir det svårare ändå att gå ner i vikt. Att det är en stor omställning för kroppen att börja bränna fett är också klart. Det kan med andra ord ta tid. Håll inte igen på maten i början. Ät så mycket du vill och tänk på att keso är en ganska stor proteinkälla, samt att möjlkprodukter innehåller relativt mycket kh.

 

 

Lycka till.

[stoscha]

Du måste ge kroppen chans att lita på dej och att vänja sej vid fettförbränning. Jag tycker också det verkar som för lite mat nu i början. Kalorirestriktion kan du börja titta på om ett halvår eller så.

 

Kör vidare i 3 månader och om inget hänt då kan du börja titta på att byta ut youghurten mot mindre kolhydratsrik frukost t ex...

 

Även om inget händer på vågen kommer kroppen att omfördela sej. Jag gick inte ner ett gram på 3 år men minskade2 storlekar och det är ju mer relevant egentligen. Komplettera vågen med måttband så kanske motivationen håller bättre

[DaniM]

I början skulle jag inte ägna mig åt kalorirestriktion. Ät fett när du är hungrig! Dom där luncherna/middagarna verkar alldeles för små och 1700 kcal verkar till din vikt idag vara för lite och ger du kroppen för lite energi så kommer den tro att du svälter och då blir det svårare ändå att gå ner i vikt. Att det är en stor omställning för kroppen att börja bränna fett är också klart. Det kan med andra ord ta tid. Håll inte igen på maten i början. Ät så mycket du vill och tänk på att keso är en ganska stor proteinkälla, samt att möjlkprodukter innehåller relativt mycket kh.

 

 

Lycka till.

Men jag är rädd att jag ska äta för mycket. Har tidigare haft problem med att portionerna var relativt stora, att jag inte känner när jag ska sluta äta utan fortsätter tills allt på tallriken är borta. Anledningen att jag äter den mängden kcal är att jag med hjälp av olika program blivit rekommenderad att äta t o m mindre om jag vill gå ner i vikt. Men jag kanske ska avvakta med det då och ge kroppen tid, det låter ju rimligt. Keso tar jag just bara 1 dl för att jag vet att den innehåller både kh och proteiner (man ska väl ha en liten del proteiner också), dock kollar jag alltid att det är under 4-5 g kh/100 g. Det känns att allt jag försöker ta innehåller kh, även om det är lite så blir det några stycken under dagen, och jag vill ju inte gå över 20 g, helst under... Så därför minskar jag på mängden och ökar fettet istället... Men det blir fel ändå, verkar det som.

 

Så mjölkprodukter innehåller kh, minska dessa (mjölk dricker jag inte längre, bara en skvätt i kaffe om jag inte har grädde på jobbet t ex). Vad ska man äta då? Visserligen tycker jag om ägg men det går inte att leva på ägg och smör i längden, för det är ett recept på att tröttna på enformigt mat och jag har inte uppfattat LCHF som sådan. 

 

Hur föreslår ni att en vanlig måltid ska se ut? Mängd-vis, om man utgår från det jag redan äter, vad behöver jag ändra ha mer/mindre av? Jag blev så inspirerad av alla recept man hittar, men sedan såg jag en föreläsning där man säger att man ska vara mycket skeptisk när det gäller recept. Det var därför jag räknade kcal ett par dagar, jag håller inte på med det hela tiden. Jag gjorde det i och med att jag ville räkna ut hur mycket kh jag åt under dagen, och då fick jag även resultat på kcal. 

 

Sedan ett annat problem jag har - illamående. Jag har haft huvudvärk nästan hela tiden, den börjar avta nu, och det var ju inget konstigt. Jag väntar hela tiden på att känna av ketos-andedräkten, men jag verkar inte ha kommit i ketos än. Eller så kanske jag har...   Ju mer fett jag äter desto mer illamående känner jag mig. Försökte med fettkaffe, men det var inte min grej, och då hade jag inte så mycket fett i det heller. Därför har jag grädde. Men då blir jag också illamående. Ugh, så frustrerande. Känner att ju mer jag läser desto mer förvirrad blir jag. Det ska ju vara enkelt om det ska hålla i längden, det var så det kändes med LCHF. 

[DaniM]

Exempelvis min lunch idag: en egengjord hamburgare (bara köttet, en tredjedel av 500 g) fylld med champinjoner och ost, stekt i smör och olivolja; cole-slaw med röd kål, majonnäs och creme fraiche 34%. Lunch igår: köttfärssås med grädde och kål-pasta stekt i rätt så mycket fett + parmesan... Synpunkter? För lite? För mycket? 

[Trollmormor]

Eftersom du varit hos gynekolog utgår jag från att du är kvinna  . Vet inget om din ålder, men för kvinnor över 50 (eller är det över 40?) kan grädde bromsa viktnedgång. Jag använde mycket grädde i början och vikten gick visserligen ner, men när jag mer eller mindre slutade med grädden tog det bättre fart. För mej tog det ett halvår att gå ner 6 kg. Om jag inte mått så bra av kosten hade jag gett upp. Men efter ett tag kändes viktnedgången som en bonus. Trots att det var den jag var ute efter. Det känns som att jag har bantat i hela mitt vuxna liv och det är nog en av anledningarna till att det tog tid för mej.

 

3 veckor är ganska kort tid. Ge det en chans. Skippa vågen. Testa 16:8. För mej tog det 16 månader att gå ner från 96,5 till 78,5. Och där har jag legat i drygt ett år. Så här i efterhand kan jag säja att det var bra att det gick långsamt, för nåt som är viktigt är att hjärnan hänger med. 

 

Vet att det är lätt att säja, men ha tålamod och lycka till.

[may]

Men jag är rädd att jag ska äta för mycket. Har tidigare haft problem med att portionerna var relativt stora, att jag inte känner när jag ska sluta äta utan fortsätter tills allt på tallriken är borta. Anledningen att jag äter den mängden kcal är att jag med hjälp av olika program blivit rekommenderad att äta t o m mindre om jag vill gå ner i vikt. Men jag kanske ska avvakta med det då och ge kroppen tid, det låter ju rimligt. Keso tar jag just bara 1 dl för att jag vet att den innehåller både kh och proteiner (man ska väl ha en liten del proteiner också), dock kollar jag alltid att det är under 4-5 g kh/100 g. Det känns att allt jag försöker ta innehåller kh, även om det är lite så blir det några stycken under dagen, och jag vill ju inte gå över 20 g, helst under... Så därför minskar jag på mängden och ökar fettet istället... Men det blir fel ändå, verkar det som.

 

Så mjölkprodukter innehåller kh, minska dessa (mjölk dricker jag inte längre, bara en skvätt i kaffe om jag inte har grädde på jobbet t ex). Vad ska man äta då? Visserligen tycker jag om ägg men det går inte att leva på ägg och smör i längden, för det är ett recept på att tröttna på enformigt mat och jag har inte uppfattat LCHF som sådan. 

 

Hur föreslår ni att en vanlig måltid ska se ut? Mängd-vis, om man utgår från det jag redan äter, vad behöver jag ändra ha mer/mindre av? Jag blev så inspirerad av alla recept man hittar, men sedan såg jag en föreläsning där man säger att man ska vara mycket skeptisk när det gäller recept. Det var därför jag räknade kcal ett par dagar, jag håller inte på med det hela tiden. Jag gjorde det i och med att jag ville räkna ut hur mycket kh jag åt under dagen, och då fick jag även resultat på kcal. 

 

Sedan ett annat problem jag har - illamående. Jag har haft huvudvärk nästan hela tiden, den börjar avta nu, och det var ju inget konstigt. Jag väntar hela tiden på att känna av ketos-andedräkten, men jag verkar inte ha kommit i ketos än. Eller så kanske jag har...   Ju mer fett jag äter desto mer illamående känner jag mig. Försökte med fettkaffe, men det var inte min grej, och då hade jag inte så mycket fett i det heller. Därför har jag grädde. Men då blir jag också illamående. Ugh, så frustrerande. Känner att ju mer jag läser desto mer förvirrad blir jag. Det ska ju vara enkelt om det ska hålla i längden, det var så det kändes med LCHF. 

När det gäller illamåendet så är du nog fortfarande i övergångsfasen, och det kan var så att du ännu inte är i ketos. Det är när man är i ketos som fett från maten man äter börjar bränna kroppsfett, särskilt det farliga runt magen. Så det är bara att ha tålamod och jobba på. Kanske du kan dra ned lite på feta mejeriprodukter. Jag åt mkt grädde och creme fraiche i början men har upptäckt att jag tål det dåligt. Äter creme fraiche mer än grädde, som jag äter mer vid festliga tillfällen, vispat med bär är mums

[stoscha]

Huvudvärken kan bero på för lite vatten och salt. Ganska vanligt nybörjarproblem.

Du ska äta en handflata med fingrar av protein och till det 0,5-1 dl fett 2 gånger om dagen. Fyll på med bra kolhydrater.

Jag är frukostmänniska så jag vill äta 3 mål. Många hoppar frukosten och kör 16:8 men det är lite för tidigtför dej ännu. Min favvefrulle är mosat äggmed salt och smör eller tonfisk med majonnäs. Makrill i tomatsås till ägg ju bra också (maken tar gärna det, men jag tycker det luktar kattmat). Du kan ju varva din youghurt med andra grejor? Kör gärna den ryska youghurten som är fetare. Keso är väldigt magert så du kanske kanblanda ut med creme fraiche? Det körde jag ofta i början med örtsalt till.? Lite tips sådär...

[Glen Åkesson]

Men jag är rädd att jag ska äta för mycket. Har tidigare haft problem med att portionerna var relativt stora, att jag inte känner när jag ska sluta äta utan fortsätter tills allt på tallriken är borta. Anledningen att jag äter den mängden kcal är att jag med hjälp av olika program blivit rekommenderad att äta t o m mindre om jag vill gå ner i vikt. Men jag kanske ska avvakta med det då och ge kroppen tid, det låter ju rimligt. Keso tar jag just bara 1 dl för att jag vet att den innehåller både kh och proteiner (man ska väl ha en liten del proteiner också), dock kollar jag alltid att det är under 4-5 g kh/100 g. Det känns att allt jag försöker ta innehåller kh, även om det är lite så blir det några stycken under dagen, och jag vill ju inte gå över 20 g, helst under... Så därför minskar jag på mängden och ökar fettet istället... Men det blir fel ändå, verkar det som.

 

Så mjölkprodukter innehåller kh, minska dessa (mjölk dricker jag inte längre, bara en skvätt i kaffe om jag inte har grädde på jobbet t ex). Vad ska man äta då? Visserligen tycker jag om ägg men det går inte att leva på ägg och smör i längden, för det är ett recept på att tröttna på enformigt mat och jag har inte uppfattat LCHF som sådan. 

 

Hur föreslår ni att en vanlig måltid ska se ut? Mängd-vis, om man utgår från det jag redan äter, vad behöver jag ändra ha mer/mindre av? Jag blev så inspirerad av alla recept man hittar, men sedan såg jag en föreläsning där man säger att man ska vara mycket skeptisk när det gäller recept. Det var därför jag räknade kcal ett par dagar, jag håller inte på med det hela tiden. Jag gjorde det i och med att jag ville räkna ut hur mycket kh jag åt under dagen, och då fick jag även resultat på kcal. 

 

Sedan ett annat problem jag har - illamående. Jag har haft huvudvärk nästan hela tiden, den börjar avta nu, och det var ju inget konstigt. Jag väntar hela tiden på att känna av ketos-andedräkten, men jag verkar inte ha kommit i ketos än. Eller så kanske jag har...   Ju mer fett jag äter desto mer illamående känner jag mig. Försökte med fettkaffe, men det var inte min grej, och då hade jag inte så mycket fett i det heller. Därför har jag grädde. Men då blir jag också illamående. Ugh, så frustrerande. Känner att ju mer jag läser desto mer förvirrad blir jag. Det ska ju vara enkelt om det ska hålla i längden, det var så det kändes med LCHF. 

 

Du har fått många fina svar ovan. Men ett tips är att du lär ligga på 1 g protein per kg kroppsvikt minus fettmassa. Anta att du väger 100 kg och har 30% kroppsfett. Detta ger 70 gram protein per dag. Det är inte mycket kött. Det är 300 g. Alltså: En måltid består då av 100 g kött (= 80 kcal om det är magert) och så tar du 100 g spenat (försumbart energiintag men bra näring) och slutligen 70 g fett i form av olivolja, smör eller kokosfett (=630 kcal). Då har du fått i dig 710 till 750 kcal per måltid. Kan du inte äta så mycket fett på en gång så ät fettet i form av något mellanmål. Själv dricker jag olivolja till magra måltider.

 

Skippa överdrivna mängder alkohol. 1 glas vin räcker en gång i veckan. Annars riskerar du att dra i dig för mycket energi via vätskor (obs. Min erfarenhet).

 

Varför ska du göra så här då? 

1) Om du inte är väldigt aktiv med idrottande så behöver du inga kh.

2) Om du har kraftig övervikt med mycket fett så behöver du i början få igång tryggheten och kroppens förståelse för vad du vill åstadkomma (= bränna fett). Stoscha äger när det gäller kvinnor och i synnerhet kvinnor över säg 45. Fråga henne.

3) När du är stabil på fettförbrännning och ligger i ketos kan du eventuellt börja kika på 16:8 eller 5:2 fasta, men helt onödigt än så länge. Ha därmed TÅLAMOD.

4) Kosten ovan är mer att likna vid Paleo (uteslutande av mejerier), men du kan som det skrevs ovan käka mejerier om du mår bra av det. I så fall: Liten volym, endast grädde, smetana (som har bättre fett/kh kvot än crème fraîche) och smör. Mejerier = en gång i veckan som t.ex. vispad grädde med hallon (inte blåbär. dom har 8 g kh/100 g).

5) Proteinerna ska ligga +/- 20% från 1 g per kg kroppsmassa. Varken mer eller mindre. Du behöver inte mer, men inte heller mindre då du förmodligen vill ha kvar lite kött på kroppen när du nått din målvikt.

 

Ett ytterligare tips. Stick till apoteket och köp ketostickor och mät urinketonerna direkt efter det att du kliver upp från sängen.

 

PS. Tycker du att ovanstående ser tråkigt ut så tänk på vad du kan äta med ovanstående filosofi: Bearnaise, kött, massor av goda grönsaker dränkta i vinägrett, alla kryddor på jorden, majonnäs med ägg och räkor... DS.

[DaniM]

Tack för alla tips och pepp, det är så uppskattat ska ni veta. Jag har inte tänkt ge upp än, men försöker lära mig så mycket som jag kan så jag inte hamnar i den sits jag alltid hamnat ett tag efter att jag bytt kost. Fast i och för sig känns det här lite annorlunda än tidigare för det känns att jag äter bättre mat. Tyvärr så är många fortfarande skeptiska när man nämner LCHF, lika som jag var innan jag började. För jag tänkte som alla andra att så mycket animaliskt fett kan inte vara bra. Är det bara för att jag börjat köra med det och söker mig till info eller är det mycket mer prat om hur bra det är och hur läkarna ändrar sin attityd mot LCHF?

 

På morgonen kan jag inte äta så mycket, därför blir det grekisk yoghurt (har faktiskt köpt rysk, men vill äta upp den öppna förp först). Från början hade jag solros- och pumpafrön samt linfrö, men läste att man ska vara försiktig med detta. Den kombinationen håll jag mig mätt på länge, så det kanske jag ändå ska satsa på och inte tänka på att räkna hur strikt det blir... Keso äter jag vanligtvis med creme fraiche (och avokado, mums) och som sagt så använder jag grädde men inte överdrivet, det kanske går drygt 5 dl på en vecka... och då lagar jag ändå mat för 2 pers ibland. Är det för mycket, tror ni?

Fortsättning följer  ...

[DaniM]

Just ja, nu har jag uppdaterat min profil, hade precis skapat den så jag hade inte lagt uppgifterna. Kvinna, 40 år. Överviktig sedan någon gång i 20-års åldern... Men jag tror att mina hormoner ställer till det för mig. Och sedan att jag har stillasittande arbete och min MS försvårar rörelseträning. 

Mycket bra tips allihopa. Jag tror att jag behöver ge kroppen tid och inte räkna gramvis nu i början. Det är då man efter ett tag känner "skit samma" och ger upp. Så is i magen och ta mig igenom övergångsfasen... 

[evadal0708]

Om du tycker det är jobbigt med fett kan du prova "blandningar" som tex vitkålsmos, blomkålsmos eller broccolimos. De sistnämda kokar du mjuka och lägger sedan i minst 10% fett. Alltså minst 50 g-100g smör till 500g blomkål eller broccoli. Vitkålsmos är billigare. Jag kokar ett halvt huvud i bitar mjukt. Sedan mixar jag kålen med smöret och kanske lite persilja i en skål. Jättegott!

 

För att gå ner i vikt är det också viktigt att sova tillräckligt! Annars gör stresshormoner det svårt för kroppen att hantera fettet.

[Trollmormor]

Jag tror så här: alla är vi olika och har olika förutsättningar när det gäller att gå ner i vikt. Hur länge vi burit på övervikten och hur många gånger vi bantat påverkar. Det kanske tar ett tag för kroppen att fatta att det inte är fråga om bantning, igen.

[Carl August Arge]

Jag har inte problem med vikten (aldrig havt heller). Mit problem är diabetes t2. Så kanske mina erfarenheter inte kan hjælpa dig....

 

Før mig ær fræmsta målet lågt och stabilt blodsocker (bs), men det hænde inte tillræckligt mycket i børjan.

 

Det som sedan verkligen hjælpte var:  at æta strikt LCHF, minimera mejerierna (dock inte begrænsa smør & feta ostar) och sen att æta enligt 16:8.

 

Sen dessa anpassningar ær mitt bs just som hos en mænniska utan diabetes - och iøvrigt mår jag som en prins.

 

Jo, en anpassning till. Jag fick några hemska krampor i vaderna i børjan....uff va hemska...kom desutom mitt om natten...vaknade skrikande...  . Sen såg jag till at innta lite mer salt (½ tsk pr vattenglas) - problemet borta

 

Lycka till

[stoscha]

Du kan vara säker på att detta är en nyttig kost. Själv har jag ätit mej frisk från hjärtsjukdom och kunnat kasta alla 10 mediciner jagåt per dag. Äter också levaxin eftersom jag är hypothyreoid. Trassel med sköldkörteln gör att vikten inte är så lätt att minska. Och kvinnor i medelåldern håller gärna hårt i sina kilon :-P

 

På boggen Tommy tappar hittar du en kille som har kanonvärden med strikt LCHF i 4 år och han hargått ner hälften av sin vikt.

 

Johanna07 här på forumet har MS och är en fena på att läsa insej på hur kosten kan bromsa sjukdom och lindra skov. Det är för tidigt än... först måste du hitta flowet, men om ett halvår tycker jag du ska kolla hennes trådar. Hon kan allt om mat som hjälper mot autoimmuna sjukdomar.

 

Dessutom har du ett fantastiskt gäng här som nördar in sej på hälsa och god mat och som gärna ställer upp o h peppar varandra

[DaniM]

Och vilket gäng det är!   Jag är så glad jag hittat hit. 

[HelenaB]

Alla har gett bra tips till dig! Spontant reagerar jag på att du äter mycket mejerier som är kända för att kunna blocka viktnedgång.

 

Det är lätt att överäta kh också. Du hamnar vid en beräkning av det du angav som "normaldag" på 25 g kh men helt riktigt runt 1700 kcal och protein ca 60 gr vilket i stort sett är en ganska bra fördelning som enligt konventionell räkning borde ge viktminskning. Men så var det det där med hormonerna... och tarmfloran.

 

Jag tycker att det är så tråkigt att du gör dig otjänsten att jämföra hur andra reagerar på denna kost. Du har inte samma förutsättningar som överviktig man som i övrigt är relativt frisk. Så glöm alla andras viktresor och alla typer av beräkningar på hur fort det ska gå! Ditt liv handlar om dig och dina förutsättningar. Till att börja med har du problem med köldkörteln vilket är känt för att försvåra viktminskning, PCOS likaså, mediciner mot MS gör inte din tarmflora någon tjänst. Jag förstår att det kan kännas väldigt motigt för att säga det minsta. 

 

Behåll grädden i kaffet om du absolut måste men försöka ta bort övriga mejeriet till en början. Om man är känslig så ger mjölkproteinet som finns i alla mejerivaror ett högre insulinsvar vilket försvårar för kroppen att använda fett som bränsle. 

Birgitta Höglund har en väldigt trevlig blogg med mejerifria recept som gör att du kan få bra omväxling i tillvaron. Birgitta har själv blivit av med mycket sjukdom genom sin kost. Att lära sig att mäta framgångarna i annat än viktnedgång kan vara kämpigt men det går. Att vara smal är inte heller lika med att vara frisk. Smala individer kan vara väldigt ohälsosamma men har kroppar som inte visar det genom övervikt just.

 

Hoppas att du hänger kvar i detta och att du här känner att du får ett stöd att orka hela vägen i mål  . Vi vill gärna hör hur det går för dig. Det är för få historier som dina i förhållande till hur många som troligen faktiskt finns, och kan vi hjälpa till att få det att funka så är nog inga gladare.

[Jannahoj]

Hej! Jag är inte alls lika duktig och erfaren som de som redan svarat dig men jag vill be dig att låta det ta lite tid. Jag har stor övervikt själv och har gått ner ca 8kg sen jag började i somras. Detta är det enda som någonsin funkat för mig. Mest för att jag aldrig känner mig "duktig " som med dieter, utan jag äter gott och mår gått och tappar vikt mycket mycket sakta men säkert. Stod också stilla som du och allt var jobbigt men när jag ser tillbaka är 8kg faktiskt 8kg!

Kör hårt! !

[DaniM]

Som sagt, många goda råd. Som ni säger, alla är olika. Men jag känner att jag inte ska överdriva. Okej, jag förstår att det kan gå sakta, och det kanske är bättre så. Jannahoj, 8 kg är ju jättebra, en bit på vägen. Vi får se vad måttbandet säger denna vecka.

 

Det handlar inte bara om utseende, det kommer faktiskt långt ner på listan, som ett stort bonus. Jag måste bli lättare för att orka gå och så småningom träna, inte för viktminskning, för det har jag inte styrka för (än, kanske, men för att satsa på viktminskning genom träning måste man nog ta i lite och det går inte längre för mig utan det är mer lätt träning som gäller) men det är superviktigt för min MS att träna för att åtm bibehålla styrkan jag har nu och inte bli svagare.

 

Lite bakgrund för de som är intresserade: För nästan 2 år sedan bröt jag höger underben, en svår öppen fraktur som jag fått operera med plattor och skruvar och har fortfarande inte återhämtat mig från detta helt och hållet. Fram till för kanske 4-5 mån sedan räknades min fraktur som oläkt, den ville helt enkelt inte läka (ingen kunde säga varför) och de kunde inte operera pga att jag var tvungen att få min MS behandling (jag får den i droppform var 6:e månad, den påverkar en del lymfocyter så att den försvagar mitt immunförsvar, den påverkar varken vikten eller tarmsystemet, så den är inte boven, det är jag helt 100 på). Så jag fortsatte gå med kryckor, en krycka inomhus och två utomhus, korta sträckor fram till bilen. Sedan i somras började jag röra mig utan kryckor inomhus. Lätt att slappna av medan man är "sjuk" och låta andra ta hand om en  . Slutade laga mat, det är svårt att göra det med en krycka (inte omöjligt, men det är lättare att säga "äh" och rycka på axlarna), och när armen som man inte använder för krycka är svag och fumlig och man tappar saker... Slutade städa, gå ut med hunden osv... Och vikten började sakta men säkert krypa uppåt... 

 

Problemet är dock att jag pga detta stillasittande och att min sambo tog över matlagningen (och hos honom gäller det kött+fett+bröd/ris/pasta eller inget) gått upp cirka 15 kg under de 18 månaderna sedan jag skadades. Och som om tyngden av 18 kg inte vore nog, så hade jag stödjat mig delvis på kryckor, vilket har kanske stärkt mina armar och axlar men försvagat mina ben/lår/knän kraftigt. Så nu använder jag kryckor för att jag känner mig svag, tung och ostadig på benen. Känns som om jag är ett litet steg från att börja använda rullstol. Jag är inte rädd för det, jobbar på sjukhus på en avd där patienterna i bästa fall sitter i rullstol, men jag tycker det är synd att jag ska behöva göra det för att jag är för tung för mina ben. MS-utvecklingen kan jag inte påverka själv, den har jag ingen kontroll över men vikten kan jag försöka gör något åt. 10 kg gör mycket! Även om jag inte skulle sluta där. Därför vill jag gå ner i vikt och därför har jag kanske lite bråttom. Men det får gå så sakta det går. Några hekto i månaden, spelar ingen roll, även om det står stilla vissa perioder, så länge det inte går åt fel håll och jag int går upp. Det är jag mest rädd för och därför startade jag denna tråd. Jag tror inte att jag skulle ge upp bara så där (har absolut inga tankar på att ge upp för tillf), utan det skulle vara att jag någon gång faller för frestelsen av ren frustration och sedan tappar kontrollen. För jag vill inte ge upp det här. Jag äter supergott och mår bra i magen. Dessutom har jag fått tillbaka viljan att laga mat igen. 

 

När jag säger att jag inte ska överdriva så tänker jag på att jag faktist ser det som ett stort steg att utesluta kh och öka fettmängden, svårt för en som i många år undvikit fett som pesten och inte kunnat tänka sig en dag utan kh i någon form (jag är mest förvånad att jag inte saknar bröd och pasta, kunde motstå nygräddade kanelbullar på jobbet idag trots att det doftade gudomligt, det är nog första gången i mitt liv, och jag överdriver inte där...kommer det att förändras senare tror ni? att det blir svårare att stå emot just brödet?).

 

Jag har slutat dricka mjölk och fil/yoghurt och överäta frukt (det är det enda jag saknar nu för jag tar hellre ngt som ska hålla mig mätt en en frukt som ökar mitt sockersug). Att utesluta mejeri helt och övergå till mer paleo, jag är ledsen men det kan jag inte se mig själv göra. Inte i längden och det är längden jag är ute efter. Då får jag väl fortsätta med LCHF för att jag mår bättre i magen och får ändå äta gott och fortsätta vara överviktig.  Det känns också komplicerat att räkna gram protein osv, det låter så enkelt när man läser kostdoktorns blogg, det är det som fick mig att börja - enkelhet. Är det komplicerat funkar det inte i längden, tycker jag. Det kanske kommer sedan, när jag fått lite mer "kött på benen" (och jag menar inte bara bokstavligen här    ). 

 

Tänker jag fel, tycker ni? Jag kommer definitivt fortsätta uppdatera er på mina fram-/motgångar. Många bäckar små, säger man väl...   

 

Jag undrar följande dock: de flesta ovan rekommenderar att minska grädde, men samtidigt rekommenderar vispad grädde med hallon... så om jag inte tar vispad grädde, kan jag behålla grädde i matlagning och kanske en skvätt i kaffet? Och en annan sak: Man ska äta mer så att kroppen inte går i svält, samtidigt pratas det om att kombinera 5:2 och 16:8, förvirrar det inte kroppen då? De olika metoderna för sig, men rent logiskt har jag svårt att förstå hur de kan funka ihop (jag tvivlar inte, men det låter motsägelsefullt)... Okej, nu blev det långt inlägg... 

[may]

Alltså jag tål nog inte grädde mer än de en gång i kvartalet då jag äter sånt till bär.

Fasta är bra, den kan snabba på ketosen. Man drar inte ned på kalori-intag, utom 5:2 som jag personligen inte fixade för att det var för lite kalorier, men däremot snävar man in "fönster" då man äter alla kalorier till t. ex 8 timmar, med 16 timmars fasta, alltså 16:8.

Det viktiga är att hitta nåt som fungerar för dig. Många har kommit med tips här så var inte rädd för att experimentera och hitta nåt som fungerar för dig.

[Trollmormor]

En samvetsfråga kanske. Men har du slutat äta frukt helt och hållet eller slutat överäta frukt? Lite osäker på hur du menade. För frukt är ju inte LCHF 

 

När det gäller grädden så bytte jag den mot creme fraiche och majonnäs. Det funkade för mej.

[stoscha]

LCHF är enkelt. Men många tips du fått här är lite överkurs för en nybörjare. Jag rekommenderar fortfarande att du kör så strikt du kan i 3 månader innan du experimenterar något. Grädde och creme fraiche är OK fettkällor för nybörjare om man tål det. Det är svårt att få i sej fett utan gräddsåser. Men det är bara 40% fett, resten kolisar, så man ska inte överäta.

Så småningom, när du har en trygg kropp kan periodisk fasta vara bra. En kortare "svält" är nyttig för kroppen för den går in i reparationsläge då. Jag fastar 20-22 timmar 2 dagar per vecka som tillägg till min hyfsat strikta LCHF och det har vässat min blodstatus så jag i pricip blivit friskskriven.

 

Men som sagt... ett steg i taget

[DaniM]

En samvetsfråga kanske. Men har du slutat äta frukt helt och hållet eller slutat överäta frukt? Lite osäker på hur du menade. För frukt är ju inte LCHF 

 

När det gäller grädden så bytte jag den mot creme fraiche och majonnäs. Det funkade för mej.

Jag har slutat äta frukt helt, förutom en liten mängd blåbär på morgonen (har vägt, cirka 15 g). Jag menade att jag tidigare åt frukt istället för godis och sötsaker, inte ofta men när det krisade kunde det bli 4-5 satsumas istället för 1-2... Inget nu alltså, och det saknar jag mer än bröd. Men, konstigt nog går det att avstå   

[Glen Åkesson]

Hej igen DaniM. Jag tipsade dig om grädde med hallon. Som princip anser jag att du bör följa Stoschas råd. Där finns det erfarenhet av envisa kilon, men bevis på att det fungerar långsiktigt. Det viktiga med grädden och hallonen är att det är en efterrätt! Inte något att äta som regel. Kanske max en gång i veckan.

 

Som sagts ovan: I början, försök vara så strikt du bara kan och skulle jag vara dig så skulle jag skippa yoghurt och blåbär på morgonen för att "kickstarta" (hatar ordet) din LCHFkarriär. Man spårar ett visst sockerberoende hos dig (stämmer det?). Istället för att säga att du inte kan tänka dig ett liv utan mejerier, kan du tänka dig att analysera vilka maträtter utan mjölkprodukter du tycker om? (OBS, räknar inte in smör här). Hittar du t.ex. att "ägg tycker jag om och bacon" så grattis!!! Ät det  till frukost, lunch, middag om du vill. Du får inga näringsbrister om du äter ensidigt i någon vecka eller två. Funderar inte den kuren mot sockerberoende vet jag inte vad som fungerar.

 

För mig var det så att jag råkar älska smör. Mao var det lätt för mig att gå över till LCHFkost. Jag gjorde dock så under mina första månader (faktiskt flera månader) att jag bara åt en köttbit och kryddsmör eller bearnaise samt en näve bladspenat med olivolja. Då jag var lite orolig för näringsbrist åt jag också en multivitamin/mineraltablett.

[Glen Åkesson]

Och skit i alla hemska LCHFbröd och efterrätter med sötningsmedel. Det är visserligen ganska ok mat, men kan trigga ett sötsug hos vissa. Sötningsmedel behöver du inte...

[stoscha]

Jag har slutat äta frukt helt, förutom en liten mängd blåbär på morgonen (har vägt, cirka 15 g). Jag menade att jag tidigare åt frukt istället för godis och sötsaker, inte ofta men när det krisade kunde det bli 4-5 satsumas istället för 1-2... Inget nu alltså, och det saknar jag mer än bröd. Men, konstigt nog går det att avstå   

Den dagen du nått dina mål kan du säkert äta en frukt vid högtidliga tillfällen. Det viktigaste är att köra så strikt man orkar i i ledningsfasen så man lär både kroppen och knoppen vad som gäller.

Jag hade jättesvårt att undvika brödoch led av gatloppen mellan tunnelbanans Pressbyråer och nybakade bullar. Nu kan jag njuta av den doften precis som man njuter av en doftande blomma. Det luktar underbart men är ingenting jagbehöver.

Ibland när "det varit synd om mej" har jag hängt i godisdisken en kvart men hittar ingenting som är tillräckligt gott att slösa pengar på.

Det är precis som att sluta röka. Kroppen blir fort avgiftad men det tar längre tid för hjärnan att lära sej plats ikorgen

[DaniM]

Den dagen du nått dina mål kan du säkert äta en frukt vid högtidliga tillfällen. Det viktigaste är att köra så strikt man orkar i i ledningsfasen så man lär både kroppen och knoppen vad som gäller.

Jag hade jättesvårt att undvika brödoch led av gatloppen mellan tunnelbanans Pressbyråer och nybakade bullar. Nu kan jag njuta av den doften precis som man njuter av en doftande blomma. Det luktar underbart men är ingenting jagbehöver.

Ibland när "det varit synd om mej" har jag hängt i godisdisken en kvart men hittar ingenting som är tillräckligt gott att slösa pengar på.

Det är precis som att sluta röka. Kroppen blir fort avgiftad men det tar längre tid för hjärnan att lära sej plats ikorgen

Det är exakt så det känns, vilken bra liknelse! "Det luktar underbart men ingeting jag behöver"... Vackert, det kommer jag använda framöver  Men det var precis så jag kände när jag satt inne i fikarummet igår med ett bord halvtäckt med bullar. Näe, bröd håller jag mig borta från, likaså kakor, även i LCHF-form. Jag känner att det skulle fresta mig och med tiden skulle jag ha svårt att se skillnaden mellan vanligt och LCHF. Svårt att förklara men jag tror ni fattar. Det är allt eller inget som gäller där, precis som med vilket beroende som helst...min självkontroll eller disciplin har aldrig varit min starka sida. 

 

Jag hade liknande problem med Pressbyråer och doften på väg till t-banan och pendeltåget...särskilt på vägen tillbaka från jobbet och så är det förseningar och inställda tåg... Min lösning? Körkort!     Nej, det var inte därför jag började köra, men för mig ett plus att inte behöva kämpa med suget varje dag...

 

Jag har helt klart ett sockerberoende. Jag slutade röka för ett antal år sedan och vet hur det känns. Ok, ingen yoghurt m blåbär på morgonen men ett alternativ då? Visserligen gillar jag ägg och bacon, men inte till frukost... Jag måste ha något i samband med att jag dricker kaffet och innan jag ska ta läkemedel, men inte ägg (har provat kokta ägg och smör, nja, inte min grej, någon gång ibland kanske). Annars kan jag äta ägg och bacon ofta (och gör det också). Där har jag faktiskt funderat på om jag ska testa fröknäcke...vad tycker ni om den? Kanske en bit av den med smör/bregott med havssalt på? 

 

När jag gjorde min lunch nu (3 ägg, bacon, champinjoner, en klick crème fraîche, lite mozzarella på och stekt i en klick kokosolja) så funderade jag om man kan äta för mycket fett? Vart går gränsen? Och finns det någon gräns? Procenttalet säger mig inte mycket, det blir mycket räkning och känns som överkurs just nu...

[stoscha]

I början är det bra om du äter fett. Om du överdoserar det kommer duatt märka det. Man kan bli lite konstig i magen av det i så fall.

Gör en PUMa till frukost... Pålägg Utan Macka. Jag kan skära en stadig ostskiva med bregott och en skiva skinka eller salami och gurka eller tomat... Det håller man sej mätt på ett tag

[DaniM]

I början är det bra om du äter fett. Om du överdoserar det kommer duatt märka det. Man kan bli lite konstig i magen av det i så fall.

Gör en PUMa till frukost... Pålägg Utan Macka. Jag kan skära en stadig ostskiva med bregott och en skiva skinka eller salami och gurka eller tomat... Det håller man sej mätt på ett tag

 

PUMa... Gud, ni är fullproppade med bra uttryck... Jag älskar det! Vad äter du till frukost? PUMa  

Brukar köra så på jobbet när vi har gemensam frukost och någon bjuder (varje vecka, tack och lov så enades vi om från början att skippa sötsaker utan ordna en riktig frukost)... 

 

Stoscha, du nämnde tidigare det där med "handlatesättet", men om jag tar en kött- eller fiskbit, den innehåller ju både fett och proteiner, om jag då steker det i smör och äter med t ex coleslaw m majonnäs... Jag är rädd att det blir för mycket fett/kalorier och att det får mig att gå upp i vikt (det är där min rädsla bottnar). Hur stor är risk för det? Eller ska jag låta magen vägleda mig?

[Carl August Arge]

Vad till frukost frågar du. Numera äter jag enligt 16:8 = ingen frukost annat än kaffe. Men före det, då hade jag ibland lite svårt med alt för tung animalsk frukost. Då gillade jag bättre frøkeks m. pålægg eller en mkt god grøt med chiafrø och kokosmjølk

 

1 dl chiafrön

Krydda: vanilla, cacao, kardemomma e.l.

1 burk kokosmjölk (jag väljer den dyrare ekologiska); bäst att värma den lite gran så kokosfettet är flytande

 

Rör tillsammans till jämn substans och ställ i kylskåpet  ½  timme.  Jättegott.  Kan absolut ætas både till lunsj och middag

[Glen Åkesson]

PUMa... Gud, ni är fullproppade med bra uttryck... Jag älskar det! Vad äter du till frukost? PUMa  

Brukar köra så på jobbet när vi har gemensam frukost och någon bjuder (varje vecka, tack och lov så enades vi om från början att skippa sötsaker utan ordna en riktig frukost)... 

 

Stoscha, du nämnde tidigare det där med "handlatesättet", men om jag tar en kött- eller fiskbit, den innehåller ju både fett och proteiner, om jag då steker det i smör och äter med t ex coleslaw m majonnäs... Jag är rädd att det blir för mycket fett/kalorier och att det får mig att gå upp i vikt (det är där min rädsla bottnar). Hur stor är risk för det? Eller ska jag låta magen vägleda mig?

 

Poängen är att din "kalorirädsla" riskerar att skapa ett långt värre problem: näringsbrist och stressad kropp. Nu har inte jag MS, men jag kan tänka mig att kroppen blir ganska stressad av den sjukdomen. Dels kognitivt då din hjärna förstår att saker och ting inte är 100% och fysiskt då det är en inflammatorisk sjukdom(???).  Dessutom kommer det att bli lättare att bara ta en banan för att den rackarn finns till hands när du känner dig lite låg på energi(banan är iofs gott...   ). 

 

Jag skulle vilja påstå att om du struntar i att räkna kalorierna och äter tills du tycker du är mätt så kommer allt annat att lösa sig (detta gäller generellt och inte utan undantag vad jag förstått från andra inlägg på forat). Givet att det är riktig mat minus alla kh så klart. När du fått ordning på kaloriräknandet är det smart  att börja KÄNNA EFTER om periodisk fasta kan vara något för dig. Som lite information till dig från mig kan jag nämna att jag mår skit om jag kör periodisk fasta, jag får inte i mig tillräckligt med mat. För mig har det visat sig att min optimala nivå ligger på rejält med mat och ca 50-150 g kh per dag, men alla är vi olika och för dig kan det vara så att du bör ligga på 5-10 g kh per dag även i framtiden, men det kan lika gärna ligga på 50 g kh per dag och om du lyckas komma igång med träning kanske tom upp mot 150 g kh per dag.

 

Att maten du nämner ovan innehåller saker du inte har koll på är sant. Du skulle i teorin kunna överäta, men du KOMMER att bli mätt. Sluta att äta då, inte före och inte efter. Om du slutar äta före kommer kroppen att stressas och det finns knappast någon som går ner i vikt av att ligga på ett moderat kaloriunderskott samt vara stressad, förmodligen tom tvärt om de kan gå upp i vikt.

 

Vidare är det att rekommendera att mäta omkretsen på magen, armarna och låren och kanske bysten då det kan bli så att kroppen tack vare att hormonerna kommer i balans helt plötsligt bygger muskler... Dessa personer som ersätter fett med muskler på nästan magiskt vis går inte ner så mycket i vikt, men får andra kroppsproportioner (muskler har högre densitet än fett).

[Glen Åkesson]

Vad till frukost frågar du. Numera äter jag enligt 16:8 = ingen frukost annat än kaffe. Men före det, då hade jag ibland lite svårt med alt för tung animalsk frukost. Då gillade jag bättre frøkeks m. pålægg eller en mkt god grøt med chiafrø och kokosmjølk

 

1 dl chiafrön

Krydda: vanilla, cacao, kardemomma e.l.

1 burk kokosmjölk (jag väljer den dyrare ekologiska); bäst att värma den lite gran så kokosfettet är flytande

 

Rör tillsammans till jämn substans och ställ i kylskåpet  ½  timme.  Jättegott.  Kan asolut ætas både till lunsj och middag

 

Tusan. Det lär provas. Men det blir väl ganska dyrt med 1 dl chiafrön. Kostar väl i storleksordning en 50-lapp?

[Trollmormor]

Håller med Glen om att du inte ska räkna kalorier. Det tycker jag är en av alla fördelarna med LCHF. Jag gjorde det ibland i början och jämförde med hur jag åt innan. Och inte blir det mindre kalorier med LCHF. Snarare mer eller i varje fall lika mycket och ändå har jag tappat 18 kilo  . Utan motion eller träning dessutom. Känn på den Paolo Roberto och kompani

[Carl August Arge]

Well, känner ej pris på chiafrö i Sverige. Här kostar dom 99,- dkr pr 500 gramm.  1 dl = 60 gram, - så ung. 12 dkr pr portion = ung 15 sek. pr. portion.

 

Är chia så dyra i Sv ?   Jag använder chia rätt mycket i frökeks och i denna grøt.

 

Hu hu! Kollade lite på pricerunner...... I danmark fås 500 gram chia för 63 dkr.  I Sverige kostar de 3-4 gånger så mycket

 

Hur kommer det sig? Iofs inte helt samma mærken, förpackning osv...men ändå?

[DaniM]

I like the way you think people 

Har precis tagit fröknäcke ur ugnen, så imorgon blir det det till frukost. Jag tar till mig alla råd. Vem är jag att säga emot när ni som är erfarna säger att jag ska äta mer god mat  . Jag vet inte när vikten börjar röra på sig (i rätt riktning förhoppningsvis ) men jag vet att jag har mått bra de senaste tre veckorna, jag är inte uppblåst eller tung i magen, det är bättre med halsbrännan, jag är pigg och mätt - på god mat. Och med ett gäng som ni, klart man blir peppad att fortsätta.