Kalorier / kolhydrater

[Annika69]

Har kört LCHF i knappt 2 månader o mår toppen. Magen har aldrig mått bättre. Vad jag har förstått kan det ta lite tid innan viktminskningen kommer igång. Kan tillägga att jag bantat hela mitt vuxna liv ( är nu 45 ). Har gått ner 2, 5 kg men nu börjar jag känna frustration. O börjar snegla på kalorierna igen. Har laddat ner en app som visar både kalorier o kolhydrater. Men vad ska man koncentrera sig på? Idag kom jag upp i 34 g kolhydrater o 1600 kcal.Känner mig nöjd med kolhydraterna men stirrar jag för mycket på kalorierna oxå?

Hoppas någon vänlig själ kan hjälpa mig.

Kram

[stoscha]

Lilla vän. Du ska ENBART tänka på att vänja din kropp med god och näringsriktig mat. Annars kommer din otrygga kropp hålla stenhårt i vartenda gram och detta blir ännu en jojobantningshistoria.

Det tar MINST 3 månader innan din kropp eventuellt kan lita på att du inte utsätter den för nya svältperioder.

LCHF är ingen quickfix bantningsmetod. Glöm alltvad tidningarna skriver om förton kilo viktminskning på en kafferast. LCHF är en viktnormaliserande kost som tillåter dej att må ditt bästa under tiden.

Dels tycker jag att du ska komplettera vågen med ett måttband. Jag gick inte ner ett gram på 3 år men minskade 2 storlekar och det är väl det somär huvudsaken.

Dels tycker jag duska beväpna dej med tålamod. Du skaffade inte dina fluffiga kilon på bara några veckor så du måste ju ge det lite tid på sej att försvinna också. Om du kört hyfsat strikt i 6 månader och inget hänt kan du börja fundera på kompletterande åtgärder.

Ju mer dumisshandlat kroppen tidigare desto längre tid tar det att bygga upp förtroende igen

[stoscha]

Förresten så tycker jag 1600 kcal kan vara i minsta laget. Jag skulle nog hellre dra ner ännu mer på kolisarna och öka på lite fett för att bli mätt i stället. Vad har du för kolhydratskälla? Mjölk är bara dumt... kostar för mycket kolisar i förhållande till fett%

Om du vill ha youghurt välj rysk eller blanda keso med creme fraiche eller vispad grädde. Jag älskade det med gott örtsalt och lite solrosfrön och några hasselnötter i början. Nu undviker jag nötter för även om det är bra fett är det mycket kolisar där också, så det är godis för mej med nån nöt ibland. Kör inte ens grädde annat än i matlagning.

[Zepp]

Sen så.. hur vet du att det är exakt 3 kilon som skall bort?

 

Grejen är att vi ofta gör tankefelet att vid en viss vikt så har vi en viss kroppsform!

 

Och det är helt möjligt att du för 10 år sedan hade haft den eftersträvansvärda kroppsformen.. med de kilona borta?

 

Men det var för 10 år sedan.. och din kropp lär ha förändrats sedan dess!

 

När jag var 20 vägde jag 67, och jag kan tala om för dig att det inte var onödigt fett som vägde, för på den tiden hade jag arbete som krävde styrka och fysisk kapicitet!

 

Och jag har inte blivit längre sedan dess, utan det är muskler som saknas, och de har ersatts av fett.. oså lite till! 

[Trollmormor]

Du har precis som jag bantat hela ditt vuxna liv. Då tar det tid att gå ner i vikt. Men sluta för guds skull att räkna kalorier. Jag har gått ner 18 kg, men äter ungefär samma mängd kalorier om innan. Enda anledningen till att jag jämfört då och nu är för att kunna knäppa andra på näsan som tror att kalorier är det enda som räknas  .

 

Mitt råd är att du nöjer dej med att du mår bra så kommer viktminskningen när kroppen är redo. Det tog 16 månader för mej, men det gick i etapper. Jag låg nog runt 35 gr kolhydrater i början. För mej var det lite i överkant. Men var man ska ligga är väldigt individuellt. Testa att minska till 25 gr, men då måste du nog öka på fettet och sluta räkna kalorier. Det funkade för mej. Och att byta ut grädden mot creme fraiche.

[Vältränad nörd]

Trollmormor har en bra poäng i inlägget ovan. Att det för henne tog 16 månader att gå ner 18 kg, det är ca 1 kg / månad. Så det är ungefär samma snitt som du håller. Kan nämna att jag hade en ännu långsammare viktnedgång, jag gick ner mindre än 1 kg i månaden. Ibland gick jag upp lite, ibland ner lite, men trenden va strax över 0,5 kg / månad. Det gjorde jag tills jag fick en "bra" vikt. Sen dess har jag haft i princip lika mycket fett på kroppen sen dess. Så med tålamod så kan det bli bra Så länge du hittar en livsstil som du kan hålla i många år framöver så behöver du inte ha bråttom med resultaten.

[Glen Åkesson]

En liten kommentar bara. Jag tycker att det är ok att mäta kalorier i början om och endast om syftet är att lära sig portionsstorlekarna. Fett innehåller mer energi och därmed minskar ju portionsstorlekarna. Detta ska dock inte ses som att jag inte håller med Stoscha och andra: Ät dig mätt och ligg inte på kaloriunderskott. Och sluta läs kvällstidningarna som tenderar till att lyfta fram de extrema fallen.

 

Fundera också på motivet till att du äter LCHF. Är det endast för att gå ner i vikt? Eller att "bota" någon magåkomma, brainfog, depression, högt blodtryck, dåliga blodfetter etc.? Som nämnts ovan, du kommer att må bra på Paleo/LCHF, och få den kropp du är född att ha. Jag tror du måste söka din inre motivation. Det är inte alla som visar upp en ryggtavla som Vältränad nörd som dessutom är avsevärt yngre än många av oss här och är det något jag vänder mig mot är det den samhälleliga pressen att se ut på ett visst sätt. Med LCHF/Fet paleo kommer du att skapa dom bästa förutsättningarna för att se bra ut och må bra.

 

Ibland undrar jag om det inte vore bra med en tråd med lite selfies så att nya faktiskt får se hur man kan se ut på LCHF. Det varierar sannolikt ordentligt, men gemensamt är att alla MÅR bra.

[Annika69]

Tusen tack för alla svaren. Jag vet att jag inte ska stressa utan bättre att skynda långsamt. Mjölk dricker jag inte men såklart ingår där även grädde o ost antar jag. Jag började med lachf för att gå ner i vikt men när jag märker hur bra jag mår känner jag att detta är en kost för mig. O då får viktminskningen komma när den kommer. Men för en som bantat hela livet är det svårt att mota bort den lilla djävulen man har på axeln som ständigt talar om hur tjock man är...... Men att min magkatarr har försvunnit är guld värt

[Trollmormor]

Känner igen mej i dej. Missade en sak om grädden. Jag bytte ut den mot creme fraiche och majonnäs.

[Tuva]

Jag hatar BMI. Vilket brukar vara det folk stöder sig på när de pratar om vad de "ska" väga. 

 

BMI är ett statistiskt mått. Som är ungefär lika rättvist som det gamla exemplet om du står med ena foten i en kastrull med kokande vatten och den andra i en hink med i så har du det i genomsnitt ganska skönt..

 

Vad du "ska" väga är extremt individuellt. Jag "ska" t.ex. väga max 71 kilo - enligt BMI. Enda gången jag vägde det var jag ätstörd, mina revben syntes och jag var INTE frisk. Min LÄGSTA friska vikt börjar på ca 71 kilo, om jag är vältränad. Skulle jag försöka väga "rätt" skulle jag behöva banta mig sjuk. Hur galet är det?  Jag har en stor häck, lår som en ardenner, smal midja och tillräckligt muskulösa överarmar för att i princip bara kunna köpa luftiga skjortor och tröjor i töjbart material och då tränar jag ändå inte speciellt mycket.

 

Ändå hör jag oändligt många som sörjer och kämpar och läxar upp sig för att "de sista envisa 5 kilona" inte vill ge med sig. 

 

När BMI räknades ut första gången, INNAN fetmaepidemin, var gränsen för övervikt 27,8 för män och 27,3 för kvinnor. (Gränsen fastställdes 1985)

1998 ändrades riktlinjen, helt utan vetenskaplig anledning, till 25 - för både män och kvinnor. 

Ett pennstreck. Bara för att. Min egen gissning är att det helt enkelt är lättare att komma ihåg 25 för alla än 27,8 och 27,3... Plötsligt blev massor av NORMALVIKTIGA människor bärare av "de där envisa sista fem kilona".

 

De kanske är envisa för att vi SKA ha dem? 

 

(http://the-f-word.org/blog/index.php/2009/07/22/the-history-of-bmi-and-why-we-still-use-it/)