Hunger

[KitKettling]

Är verkligen LCHF viktminskning utan hunger?

Jag är kvinna, 56 år, precis avslutat klimakteriet, tar Quetiapine och Mirtazapin, vilka är aptithöjande och har ätit LCHF sedan 4 Maj i år 2014. När jag går ner i vikt så är det när jag har kalorirestriktion och går hungrig ett tag innan jag äter. Min dag börjar med en tsk salt och ett stort glas vatten. Jobbar och när jag kommer hem gör jag en Fettkaffe med 50 gram smör, 2 msk kokosfett och 2-3 äggulor, mixar och dricker. Klockan är ca 11. Efter 6 timmar ca kl. 17, äter jag LCHF-mat. Före kl. 11 och kl. 17 är jag ganska hungrig, men det är bara när jag äter så här som jag går ner i vikt. Äter jag utan att vara hungrig går jag upp i vikt igen. Så för mej är inte LCHF viktminskning utan hunger men jag mår bra och min diabetesdiagnos sedan 1 år tillbaka ligger på gränsen. Mitt senaste fastesocker var 6,7!! 

[Trollmormor]

Viktminskning utan hunger är kanske inte rätt uttryckt. Men med LCHF äter man bara när man är hungrig. Det är ju inget negativt i sej att vara hungrig. Det är ju bevis på att kroppen fungerar. Och det är inte farligt att vara hungrig.

 

Jag tror du träffar mitt i prick när du skriver att om du äter utan att vara hungrig så går du upp i vikt. Om ingen åt utan att vara hungrig så skulle nog problemen med övervikt vara betydligt mindre.

 

Och som min mamma brukade säja "hungern är den bästa kryddan "

[MariaF]

Hungrig är jag mycket sällan men jag har märkt en förändring i suget. Jag tror att det fysiologiska suget, blodsockerdippen efter lunch tex, är borta medan det psykologiska suget, känsloätandet, är kvar (om än inte lika tydligt hela tiden). Periodvis innebär det ett kämpande för jag kan inte lita på mina hungersignaler (det var först efter 2år på LCHF som jag ens visste hur det känns att vara hungrig på riktigt) och då är det kalorirestriktion som måste till. Tack vare mina "bra" perioder (då känslorna inte vill bli ompysslade med mat) håller jag mig hyfsat viktstabil.

[Effie]

Tanken är väl att man ska bli hungrig när det är dags att äta igen - men inte att man ska behöva gå hungrig mest hela tiden, och försöka ignorera det.

Jag minns tiden före lchf, hur jag jämt undrade "när får jag äta nästa gång?". Då var det så fettsnålt jag kunde, och frukost-mellanmål-lunch-mellanmål-middag, om jag hann med detta. Och ändå var jag aldrig nöjd.

Nu blir jag hungrig framåt förmiddagen, men det stör mig inte att vänta till lunch. Det är inte samma panik längre.

Sedan finns det ju olika sug, och stressätande och annat som stökar till ätandet, men just hunger och mättnad blir enklare.

[Malin303]

Jag tycker också det är en himla skillnad på att bli hungrig på LCHF jämfört med "snabba-kolhydrater-o-skitmat-hungrig".

Har just haft en period med mycket bröd och fikabröd, och två timmar senare är björnen vaken och klöser i magen! Då vill jag ha mat nu genast, massor med pasta och ketchup helst eller varför inte en meny från Donken..?

Sån skit som jag inte tar i med pinne när jag är vid sunda vätskor, alltså äter LCHF

 

Då gör det inte så mycket om jag hinner bli hungrig, det blir heller aldrig på samma sätt.

När jag ska springa på kvällen t ex, då brukar jag käka lunch vid elvarycket för att slippa vara mätt när jag springer.. Medan min träningskompis behöver klämma en banan och ett glas mjölk innan vi ger oss ut.

[Tiny Tom]

Trollmormor:

Och som min mamma brukade säja "hungern är den bästa kryddan"

 

Klockrent! Det där berör även sådant som tacksamhet/lycka och att det i sin tur har en koppling till att det finns en poäng med att - för att koppla till detta forum och tråd - inte alltid vara "mätt" för att bättre uppleva nyssnämnda. Uttryckt annorlunda, en upplevelse blir starkare om man upplevt/upplever dess kontrast.

 

 

Effie:

Tanken är väl att man ska bli hungrig när det är dags att äta igen - men inte att man ska behöva gå hungrig mest hela tiden, och försöka ignorera det.

 

Exakt så!

 

Som i de flesta andra sammanhang så handlar det om att förbättra något och hur mycket så sker beror på förutsättningar, hur väl man anammar ätandet, tidigare erfarenheter kopplat till kroppens biokemi, andra behov som träning etc etc.

 

Idealfallet är ju dock att man äter "så mycket man vill" och upplever sedan mättnad innan energibalansen är uppnådd. För många fungerar det här bra och räcker långt men för de allra flesta, i synnerhet de som vill nå längre och komma i riktigt bra form, så kommer man normalt till slut att få se över andra faktorer som ex. energiintag mer specifikt. Åtminstone periodvis.

 

Bortom allt detta så har jag upplevt att hungern kan vara väldigt flexibel beroende på hur man manipulerar det biokemiska systemet. För ett tag sedan började jag experimentera med 30+-timmars fasta och upplevde då ingen hunger alls utan snarare energipåslag. Katekolamineffekter är starka.