Myten(?) om att man går upp "efter" LCHF

[karrebarre1]

Tja! Lång historia kort, gick ner 21 kg på LCHF kost 2012(mars-september), från att väga 111 kg till att väga 90 kg utan att träna det minsta. Mår enormt mycket bättre. Mitt kolhydratintag var max 20 kolhydrater utan att avvika från kosten.

 

Från septemper tills nu har jag gjort ett experiment, ökade stegvis kolhydratsintaget med 20g/vecka i 3 veckor för att stabilisera vikten. Efter det åt jag omkring 150 kolhydrater per dag tills idag (möjligen lite då och då runt 50 men aldrig under 50), resultat: 3 kg uppgång (troligen vattnet som samlats).

 

Hur ska vi tolka detta? Äter nästan hela chipspåsar på kvällarna med öl och annat, varför går jag inte upp, onormalt eller fullständigt normalt?

 

Berätta gärna om ni haft liknande erfarenheter!

[Rörmokare Jonsson]

Låter intressant det där, själv e jag himla känslig för kolhydraterna och ligger runt 50 om dan och har svårt att gå ner så jag räknar med att jag aldrig kan komma att öka min kolhydratkonsumtion, de e nog bara att gratulera dej till att inte vara för känslig för dom där kolisarna

[Guest Katarina101]

Det kommer nog tyvärr. Låter inte som nåt bra experiment det där.... Har du inget försöksdjur du kan testa på istället - nån liten silverfisk i badrummet som kanske gillar öl och chips och inte bryr sig om figuren?

[karrebarre1]

Låter intressant det där, själv e jag himla känslig för kolhydraterna och ligger runt 50 om dan och har svårt att gå ner så jag räknar med att jag aldrig kan komma att öka min kolhydratkonsumtion, de e nog bara att gratulera dej till att inte vara för känslig för dom där kolisarna

Aaah, du klargjorde lite där för mig, tack! Så det handlar mer om att känna sig själv tror jag isåfall, det gör man genom att bland annat öka intag och se vad som händer. Tackar för gratulationen!

 

Katarina, jag är klar med experimentet, och experiment är vad det är, klart jag bryr mig om kroppen men det är inte i alla åldrar man kan experimentera!

Edited January 15, 2013 by karrebarre1

[Leopold Roos]

Din insulinresistans kan ha minskats med LCHF så du klarar kh bättre ett tag, men den kommer nog åka tillbaka till gamla "värden" längre fram så du blir mer känsligt för kh och får köra en "runda" till med LCHF .

[Bertil Lind]

Startade lchf mitt i kaloribantning, efter att ha gått från 118 till 106. Fortsatte nedåt under två år till 80,5 och låg sedan stilla på 82 under ca ett år. Sedan, under år 4 och 5 på kosten har jag långsamt gått upp för att toppa på 97 kg under slutet av femte året.

Eftersom min snygga kostym och några härliga brallor och en kavaj inhandlades på den "smalaste" tiden blev hustruns ultimatum: "Antingen får du gå ner igen, eller måste du handla in en ny garderob."

Snål som jag är har jag nu startat operation viktminskning.

Nu frågar vän av ordning om det var kolisarna som ställde till det? På den frågan svarar jag: troligtvis inte, jag äter fortfarande ganska strikt - men FÖR MYCKET!

Att ta bort kolisar är bra, mycket bra tom mht till insulinets härjningar. Men grejen är att med högre intag av fett ska man kunna dra ner på den totala konsumtionen utan att bli hungrig. Mitt problem är att jag aldrig blir hungrig, utan håller mig onödigt mätt med för mycket mat.

När jag nu analyserat problemet är det bara att utföra åtgärden. Äta mindre (springa mer kan de andra få ägna sig åt).

[Bazinga]

Jag har också gjort sådana "experiment" (i min värld dock kallade återfall). Med resultatet +10 kilo på 3 veckor. Tack tack, men jag håller mig nog till LCHF.

[Max Mustermann]

"Hur ska vi tolka detta?"

 

Att det är kaloribalansen som avgör om du går upp eller ner i vikt och inte antal kolhydrater?

[karrebarre1]

"Hur ska vi tolka detta?"

 

Att det är kaloribalansen som avgör om du går upp eller ner i vikt och inte antal kolhydrater?

Så det är fullt möjligt att kaloribanta med kolhydrater/fett/protein så länge man håller sig under sin dagliga förbränning? Man går alltså inte upp av att käka lite kolhydrater men dra ner på annat?

[Zepp]

Japp så länge du har en frisk kropp som kan hantera det du äter!

 

Men grejen är att allt fler inte har det.

[Max Mustermann]

Har alla som äter LCHF sjuka kroppar?

[Zepp]

Näe.. inte vad jag vet?

 

Men.. man börjar nog inte med LCHF om man inte har någon form av problem.. eller att man är nära anhörig.

[Gaia]

Nix. det är säker många som hittat LCHF som en utväg att slippa många hälsoproblem. Själv har jag varit trött på min övervikt efter en graviditet och inte lyckats med att gå ner ett uns med kolhydrater och mycket mejjerier i kosten. Jag har svårt att se att jag kommer att äta spannmål och socker framöver. Saknar det inte alls, endast frukten som jag lär lägga till framåt våren då det blir lättare att ta sig ut och springa. Måste erkänna att jag mår fantastiskt av LCHF. Eftersom alla är individer måste alla hitta sin väg och nivå för att lyckas med viktnedgång eller att trimma formen. Känns viktigt att läsa på nya recept för att få en så varierad kost som möjligt. Då tror jag man lyckas bäst för sin egen del och att visa sin familj att man är seriös med sitt val. Att läsa på förpackningarna känns självklart nu och jag har hittat närodlad mat tack vare Andreas länk här idag till http://www.gardsnara.se

Det är jättekul att läsa erfarenheter som ni andra gjort som ätit LCHF i flera år för man undrar om man kan må så bra i förlängningen. Socker har alltid varit ett gift i min värld men äntligen känns det bekräftat och klart. Det senaste som slagit mig är att jag skulle vilja kalla min variant av LCHF för LCRF. Ja ni förstår säkert vad jag menar. Vad som också känns skönt att slippa på den här sidan är alla klagomål från olika håll hur folk inte klarar av att hålla sig till sin nya kosthållning. På de flesta GI sajterna klagas det dagligen på hur dåliga alla är på att klara av att hålla sig "innanför ramarna". Verkligen trist att läsa. Kanske beror det på att man helt enkelt mår så bra av LCHF och att kroppen blir nöjd!?

[Tiny Tom]

På de flesta GI sajterna klagas det dagligen på hur dåliga alla är på att klara av att hålla sig "innanför ramarna".

 

Kanske inte så konstigt med tanke på att det bästa sättet att förhålla sig till någon slags GI-ram är att lämna den för gott. GI är ett skapligt kommersiellt framgångsrikt skojeri som i det här landet främst gjorde Paulun till mångmiljonär... 

 

Verkligen trist att läsa. Kanske beror det på att man helt enkelt mår så bra av LCHF och att kroppen blir nöjd!?

 

Ja, man får ju i regel dessutom resultat och de förhållningsregler som finns är inte hittepån som de inom GI-världen utan har biofysiologiska orsaker och bevis.

[Gaia]

Jag har svårt att rata Gi helt för de var det som visade mig vägen hit. Genom att rivstarta utan kolhydrater socker och alkohol blev jag intresserad av ketos och läste på som en galning. Och vuups så halkade jag in på LCHF och är otroligt glad att jag hittade hit. Ett radikalt steg in i LCHF tror jag för många blir lite för läskigt och stort. Och det är väl därför många avskyr tanken innan de ens har testat och läst på vilka fördelar det kan ha. De är riktigt få av mina vänner som vågar lyssna när jag berättar hur bra jag mår av LCHF. Men jag låter dem vänja sig innan jag går på och berättar ngt nytt. Såg en föreläsning om D vitamin som var väldigt givande idag. Spännande hur rekommendationerna ang det kommer att se ut framöver. Enligt MR M Holick så kan man reducera risken att insjukna i tex ms med 40% om man ser till att ge kroppen ordentligt med D vitamin genom åren. Och det var inga jättemängder man måste ha i sig. Detta gäller då oss nordbor som får väldigt lite solljus under vinterhalvåret (som då möjligen fått mindre sol under de första 10 åren av våra liv)... Jag har inte hunnit igenom detta ämne än men är väldigt nyfiken på vikten av just D vitamin. Är det någon annan som läst mer om det och vill tipsa om bra länkar på det?

[Johanna07]

Jag har svårt att rata Gi helt för de var det som visade mig vägen hit. Genom att rivstarta utan kolhydrater socker och alkohol blev jag intresserad av ketos och läste på som en galning. Och vuups så halkade jag in på LCHF och är otroligt glad att jag hittade hit. Ett radikalt steg in i LCHF tror jag för många blir lite för läskigt och stort. Och det är väl därför många avskyr tanken innan de ens har testat och läst på vilka fördelar det kan ha. De är riktigt få av mina vänner som vågar lyssna när jag berättar hur bra jag mår av LCHF. Men jag låter dem vänja sig innan jag går på och berättar ngt nytt. Såg en föreläsning om D vitamin som var väldigt givande idag. Spännande hur rekommendationerna ang det kommer att se ut framöver. Enligt MR M Holick så kan man reducera risken att insjukna i tex ms med 40% om man ser till att ge kroppen ordentligt med D vitamin genom åren. Och det var inga jättemängder man måste ha i sig. Detta gäller då oss nordbor som får väldigt lite solljus under vinterhalvåret (som då möjligen fått mindre sol under de första 10 åren av våra liv)... Jag har inte hunnit igenom detta ämne än men är väldigt nyfiken på vikten av just D vitamin. Är det någon annan som läst mer om det och vill tipsa om bra länkar på det?

 

Hur stora mängder rekommenderade han?

[Gaia]

http://vitamindhealth.org/

Recent studies have suggested that women and men who increase their vitamin D intake above 400 IU of vitamin D a day reduces risk of developing multiple sclerosis by approximately 40%.  

Eftersom jag inte har kollat upp vad gäller källor så får du ge det en titt själv...

[Limp]

Jag ser med spänning mot den dagen jag ev. skulle kunna ha normalvikt och har funderat bra mycket hur bära mig åt för att både stoppa viktnedgången om den skulle fortsätta neråt ytterligare och sedan hur behålla vikten. Ca. 20 kg sedan beslöt jag utifrån mina gamla erfarenheter från bantningssvängen, att försöka redan nu äta kalorimässigt som om jag haft normalvikt. Det går utomordentligt och jag hoppas kunna vänja både magen och hjärnan till denna procedur för att inte börja överäta igen. Just nu siktar jag hårt på mina mål, men inser också att om jag når dem, kan det lätt uppstå vacum... ett mållöst tillstånd, vilket kan leda till ett och annat.

 

Därför vore det mycket värdefullt att få höra från dem som nått sina mål, om värderingar och vanor förändrats och varför ? 

[Tiny Tom]

Jag har svårt att rata Gi helt för de var det som visade mig vägen hit. Genom att rivstarta utan kolhydrater socker och alkohol blev jag intresserad av ketos och läste på som en galning. Och vuups så halkade jag in på LCHF och är otroligt glad att jag hittade hit. Ett radikalt steg in i LCHF tror jag för många blir lite för läskigt och stort. Och det är väl därför många avskyr tanken innan de ens har testat och läst på vilka fördelar det kan ha. De är riktigt få av mina vänner som vågar lyssna när jag berättar hur bra jag mår av LCHF. Men jag låter dem vänja sig innan jag går på och berättar ngt nytt. Såg en föreläsning om D vitamin som var väldigt givande idag. Spännande hur rekommendationerna ang det kommer att se ut framöver. Enligt MR M Holick så kan man reducera risken att insjukna i tex ms med 40% om man ser till att ge kroppen ordentligt med D vitamin genom åren. Och det var inga jättemängder man måste ha i sig. Detta gäller då oss nordbor som får väldigt lite solljus under vinterhalvåret (som då möjligen fått mindre sol under de första 10 åren av våra liv)... Jag har inte hunnit igenom detta ämne än men är väldigt nyfiken på vikten av just D vitamin. Är det någon annan som läst mer om det och vill tipsa om bra länkar på det?

 

Jo, du har en poäng i att många tar vägen över GI-området innan de landar i stenålderskost eller LCHF. Jag är väl mest bekymrad över de som stannar kvar i GI-världen och då lägger för stort fokus på sådant som inte spelar någon större roll. Jag menar, om man som ex. insulinresistent stoppar i sig 50% "långsamma" kolhydrater per dag istället för 20% "snabba" diton och 30% långsamma så har man ändå inte hanterat grundproblemet. Man har kanske måhända ökat näringskvaliteten en smula om man skippar sockerkakan och colan och ersätter detta med ex. mejeriprodukter men det är ändå fel fokus. Mer vitaminer och mineraler är mer eller mindre oväsentligt i det specifika fallet (men även rent allmänt finns en övertro på mineraler och vitaminer) mot bakgrund av hur mycket bättre det skulle vara att helt minska mängden kolhydrater till 10% eller varför inte LCHF hela vägen. GI understödjer tron som många diabetesläkare av den äldre skolan har om att sträva efter att "hantera blodsockret" istället för att istället göra sig (nästan) oberoende av det genom en radikal förändring som ex. LCHF.

 

Vad gäller D-vitamin så är det verkligen något som de flesta på våra breddgrader bör se över. I synnerhet gäller det invandrade människor som har högre pigmentdensitet än "ursprungliga" nordbor men en generell rekommendation om supplementering eller i varje fall med ett medvetet D-vitaminfokus i kosten är klart giltig.

[Tiny Tom]

Just nu siktar jag hårt på mina mål, men inser också att om jag når dem, kan det lätt uppstå vacum... ett mållöst tillstånd, vilket kan leda till ett och annat.

 

Därför vore det mycket värdefullt att få höra från dem som nått sina mål, om värderingar och vanor förändrats och varför ? 

 

Då kan det nog vara idé att fundera mer på beteendemässiga aspekter. En bra fördel med LCHF är ju att man varken behöver någon extraordinär planering eller behöver noja över vad man ska äta om 3 timmar (som jag gjorde tidigare). Så ur det perspektivet är det ju lite enklare. Men det kan ändå vara idé att se om du under den återstående resan upptäcker sådant som triggar ätandet av fel anledningar. Klassiska triggrar som stressobalans, sömnbrist, relastionsproblem, för lite aktivitet och för mycket "dödtid" som gör att man av ren leda hamnar i tv-soffan med något ätbart etc etc. Vet inte hur noggrant du brukar styra upp matintaget annars men OM du är en sådan som för bok och detaljloggar så kan det vara läge att experimentera med att utveckla "känsla" för att undvika det. Något jag har märkt vad gäller det senare är att när jag slappnar av från detaljkollen så är det troligare att jag äter för lite än för mycket på LCHF-kost och det är ju något som för majoriteten av människor är idealt...men inte så bra om man ex. har som mål att lägga på sig muskler/tränar mycket.

 

Självklart kan ju det där mållösa tillståndet också ersättas av nya mål. Från "fatness" till "fitness" etc. Det är ju inte heller ovanligt att den kroppsliga förändringen inte "sätter sig" på ett tag, dvs man kan uppleva att personen man ser i spegeln är någon man mentalt inte känner igen. Hjärnan/psyket kan s.a.s. behöva acklimatiseras till "the new you". Det i sin tur kan påverka väldigt mycket olika saker som självmedvetenhet, självkänsla/självförtroende etc. Personligen tycker jag det vore kul om en massa LCHF:are som når sina första mål vad gäller vikten skulle bilda gemensam klubb och sedan sätta upp nya mål som de kanske aldrig någonsin tidigare trott sig vara kapabla till, ex vad gäller träning.

 

Ok, bara lite spontana tankar.

[Limp]

Jag registerar all mat militariskt, ty jag har ett problem med överätning och igenkänning av mätnadssignaler. De problemen har iofs blivit bättre, men jag inser också att det kommer ta lång tid att bli kvitt med problemen... om det överhuvdtaget går någonsin. Ser därför med intresse frammemot livet om ett par år beträffande de punkterna.

 

Träning som personligt mål för mig personligen, tror jag inte så mycket på. Skulle jag haft "spring i benen", skulle jag nog troligen inte heller haft hälsoproblemen och min höga kroppsvikt. Det är inte riktig något jag har i blodet, men skulle andan falla på, får vi se hur det artar sig. Men klart är att humöret och orket ligger säkert på en annan nivå i framtiden och det kommer garanterat skapa nya mål. Om kanske inte längre vikt eller kosthållningsmässiga !

[Jeanette H-H]

Jag har också problem med att jag äter för mycket. Speciellt mjölkprodukter. Men hittills reagerar vikten bra på att minska kolhydraterna.

 

Mitt mål som normalviktig är att börja motionera. Ännu vet jag inte hur jag ska lyckas med det men något delmål ska jag börja med. Nu har jag igen 15 gravidkilon att få bort så målet just nu är det förstås. Men det får ta ett år om det behövs. Om det går som sist tar det 4 månader. Får se nu

[Tiny Tom]

Ett mellansteg om man har hög risk för överätande är att "gå ett steg upp" i de detaljerade anteckningar/noteringar man har/gör. Så istället för att man sitter med matdata och siffror, dvs energinnehåll och makronutrientsammansättning (protein, fett, kolhydrater) så tittar man på själva måltiden istället. Man försöker på så sätt utveckla ett sinne för mängden och typen mat man kan äta. Under en övergångsfas (och återkommande kontrollfaser) kan man på sätt lära sig höfta och tänka i termer av "si och så många ägg, X antal baconskivor och så en typisk klick smör" är vad jag kan/bör äta på morgonen. Ett avancerat ögonmåttsfokus kanske man skulle kunna beskriva det som?

 

Det blir alltjämt en viss kontroll men den är inte fullt så rigorös så man ska när det rullar på kunna utesluta matvåg, miniräknare, livsmedelstabell eller någon digital motsvarighet och istället slipa ens känsla och ögonmått.

[Tiny Tom]

Jag har också problem med att jag äter för mycket. Speciellt mjölkprodukter. Men hittills reagerar vikten bra på att minska kolhydraterna.

 

Mitt mål som normalviktig är att börja motionera. Ännu vet jag inte hur jag ska lyckas med det men något delmål ska jag börja med. Nu har jag igen 15 gravidkilon att få bort så målet just nu är det förstås. Men det får ta ett år om det behövs. Om det går som sist tar det 4 månader. Får se nu

 

Det där med "att motionera", åtminstone om man inte tidigare har så mycket erfarenhet, är något jag ofta brukar associera till myten om husläkaren som en auktoritet på optimalt kost och träning. "6-8 brödskivor om dagen och ut och spring"...typ. Vilket är nonsens.

 

Den bästa träningseffekten får man i regel av styrketräning. Så i den mån man drar sig för att ge sig ut i löpspåret så finns det ingen anledning att känna tvång i relation till det. Tvärtom är det ju så att är man tung i kroppen så är löpning det sista man ska ge sig på. Förnedringstelevision som "Biggest Loser" handlar just om förnedring i underhållningssyfte och det som händer och sker i den typen av hjärncancer har väldigt lite med optimala metoder att hantera träning och formtoppning. Bara nämnt som ett exempel på hur vi medvetet/undermedvetet matas med information/intryck vi borde undvika.

 

När man väl kommit igång med styrketräning så brukar man också lite mer naturligt kunna se vitsen med att inkludera någon form av "konditionssträning". En del, särskilt kvinnor enligt min erfarenhet, tycker å andra sidan inte om styrketräning och då får man ju hitta något annat. Men man skjuter sig i foten om man egentligen vill uppnå sådant som styrketräning är så förträffligt för som ex, mer fasthet o kroppen och de typiska estetiska effekter som särskilt kvinnor brukar tala om.

 

Lycka till!

[Limp]

Mitt maträknande är just det steget som Tiny Tom syftar på. Sakta men förhoppningsvis säkert, försöker jag bygga upp en dimensionering som jag tappat under alla årtionden med kolhydratkost. Det sker i mitt fall genom metoden "try and error" Två steg framåt och ett steg bakåt.

 

Med tanke på att Rom byggdes inte på en dag och återgång därmed tar sin tid, låter jag det ske i sin egen takt och inte som en utmaning med måsten eller snabb avklaring. Jag vill skynda långsamt samt med ett harmoniskt sätt anpassat till "magkänslan". Hoppas det jag lär mig, håller sedan med normalvikten så småningom.

[Antonius]

Tja! Lång historia kort, gick ner 21 kg på LCHF kost 2012(mars-september), från att väga 111 kg till att väga 90 kg utan att träna det minsta. Mår enormt mycket bättre. Mitt kolhydratintag var max 20 kolhydrater utan att avvika från kosten.

 

Från septemper tills nu har jag gjort ett experiment, ökade stegvis kolhydratsintaget med 20g/vecka i 3 veckor för att stabilisera vikten. Efter det åt jag omkring 150 kolhydrater per dag tills idag (möjligen lite då och då runt 50 men aldrig under 50), resultat: 3 kg uppgång (troligen vattnet som samlats).

 

Hur ska vi tolka detta? Äter nästan hela chipspåsar på kvällarna med öl och annat, varför går jag inte upp, onormalt eller fullständigt normalt?

 

Berätta gärna om ni haft liknande erfarenheter!

Varför ska du hålla på att experimentera med din kropp för? känns lite onödigt att misshandla den...

[karrebarre1]

Varför ska du hålla på att experimentera med din kropp för? känns lite onödigt att misshandla den...

Eftersom jag endast är 19 år gammal så kan jag lära känna min kropp betydlig mer än när jag blir 40 .. Syftet är bara att lära känna min kropp och hur den reagerar, och som du säger är det ett experiment och inget jag långsiktigt siktar på. Möjligtvis kan man softa runt 50 kollisar om dan utan problem.

[Max Mustermann]

Den bästa träningseffekten får man i regel av styrketräning.

 

Det beror ju på vilken effekt du vill ha. Är det att ha en så "snygg" kropp som möjligt efter en planerad viktnedgång håller jag med dig.

Är det att förbättra kondition eller olika hälsomarkörer håller jag inte med dig.

[Tiny Tom]

Det beror ju på vilken effekt du vill ha. Är det att ha en så "snygg" kropp som möjligt efter en planerad viktnedgång håller jag med dig.

Är det att förbättra kondition eller olika hälsomarkörer håller jag inte med dig.

 

Ur den kontext vi pratar här så tror jag man får leta med ljus och lykta efter någon som rent praktiskt lyckas utesluta "kondition eller olika hälsomarkörer" när man kommit så långt att styrketräningen ger resultat. Jag lade ju inte heller något specifikt fokus på muskeluppbyggande ur precis samma kontext. Det kändes överflödigt kort och gott.

 

Styrketräningen är därför den primära katalysatorn för den typ av helhetseffekter både du och jag efterlyser. Uttryckt annorlunda, jag har sett otaliga människor som frekvent är ute och springer och en del som även ger sig på rent ohälsosamma aktiviteter som maraton etc men som är långt ifrån "helhetseffekten".

 

Vill man samtidigt vara väldigt petig och förenklande, vilket jag mellan raderna försökte vara så finns det ju egentligen inget annat än styrketräning. Men DEN utvecklingen behöver vi kanske inte gå in på då kontexten verkar saknas här?

[Max Mustermann]

Tiny Tom: Jag förstår faktiskt inte vad du menar.

För en otränad människa finns det mycket klarare kopplingar mellan bra hälsovärden/hälsomarkörer och bra kondition än vad det gör kontra att förbättra sin styrka.

 

Vilken kontext är det vi pratar här som man får leta med ljus och lykta efter någon som rent praktiskt lyckas utesluta kondition eller olika hälsomarkörer?

[Tiny Tom]

Tiny Tom: Jag förstår faktiskt inte vad du menar.

 

My bad. Jag hade fått intrycket av flera av dina tidigare svar att du hade god koll på sådant som träning, kost och hälsa. Jag ville därför undvika att utveckla en diskussion mellan dig och mig som (kanske) för majoriteten här bara skulle bli ett långt och utdraget sömnpiller. Men jag inser att jag kanske också tar en del saker för givna i onödan och att jag inte kommunicerar tillräckligt bra jämt. Någon tankeläsare är du ju sannolikt inte. Det här var kanske ett sådant tillfälle så jag får utveckla vad jag menade.

 

För en otränad människa finns det mycket klarare kopplingar mellan bra hälsovärden/hälsomarkörer och bra kondition än vad det gör kontra att förbättra sin styrka.

 

Nu skrev jag iofs : "Ur den kontext vi pratar här så tror jag man får leta med ljus och lykta efter någon som rent praktiskt lyckas utesluta "kondition eller olika hälsomarkörer" när man kommit så långt att styrketräningen ger resultat."

 

För en otränad/stillasittande människa så ger det givetvis en positiv hälsoeffekt att ex. gå en halvtimmespromenad om dagen. Och, för att stämma i bäcken, man kan få "resultat" av styrketräning redan efter ett pass. Om inte annat så märks ju det av den flora av mer eller mindre oväsentliga studier på ämnet som finns. Men jag menade märkbara resultat över tid som sticker ut från nybörjarfasen.

 

Min främsta poäng kommer jag till här nedan.

 

Vilken kontext är det vi pratar här som man får leta med ljus och lykta efter någon som rent praktiskt lyckas utesluta kondition eller olika hälsomarkörer?

 

Rent praktiskt så förutsätter styrketräning i regel att man inkluderar även s.k. "konditionsträning". Till skillnad från vad så många idag tycks inbilla sig så är det inte så att ex. ett lågintensivt "konditionspass" på vilodagarna eller infrekventa medel- eller t.o.m. högintensiva "konditionspass"  kommer att verka menligt på ens styrkepass à la "musklerna förtvinar", "man blir katabol" och all annan dynga man hör. Tvärtom är det ju så att den här typen av "konditionspass" kommer att underlätta återhämtning och också möjliggöra att man kan träna bättre/hårdare (vid behov) i styrkepassen. Sist men inte minst, det skapar också en "kaloribuffer" som gör att man kan äta lite mera. Effekten av träningsrelaterad bränslepartitionering är kanske också värd att nämna.

 

Jag ser alltså inget motsatsförhållande mellan styrka och kondition utan snarare ett mer eller mindre existerande beroende där fokus för det mesta ligger på styrka/muskelutveckling men för att uppnå detta måste kroppens samtliga undersystem i varierande mån beaktas. Att därför säga att man styrketränar brukar rent praktiskt innebära inslag av s.k. konditions- och uthållighetsträning men även, vilket jag nämnde som hastigast här ovan, ett behov att vid mer avancerade nivåer anamma mer hypertrofisk träning om så önskas. Ett annat sätt att uttrycka det senare är kort och gott att styrkelyft inte är kroppsbyggning och vice versa. Men det gäller dock primärt (om inte endast) på en avancerad nivå.

 

Det var det uppenbara. Eller vad jag trodde var uppenbart.

 

Sedan har vi själva terminologin "styrketräning" vs "konditionsträning". Det legitima användningsområdet för dessa är att man rent praktiskt lägger mer eller mindre fokus på en viss typ av energisystem i relation till längden och intensiteten på ansträngningen. Men all träning är ju per automatik "styrketräning" eftersom den är inriktad på/beroende av ett fokus på muskler. Hjärta och lungor är muskler om än inte av samma typ som man själv styr genom tanken. Kroppens användning av syre, blodtillförsel etc är ju också (helt) kopplat till musklerna.

 

Man måste också komma ihåg att den mest extrema "styrketräning" ger effekter på "konditionen" och "konditionsträning" ger effekter på "styrkan". Man måste alltid komma ihåg att kroppen är en helhet och oavsett hur mycket man prioriterar bara ett fåtal av dess undersystem så är dessa också i regel alltid beroende av andra undersystem. Det här ser man lättast genom att exemplifiera.

 

Ex. 1: Äldre herre vid namn Gustav, 70 år, får rekommendationer av sin husläkare att börja "motionera". Det blir en halvtimmespromenad om dagen. Finemang tycker Gustav som i det vackra vårvädret (om ändå...) får lite frisk luft, solstrålar och även möter en och annan 60-årig pingla att kurtisera och småprata med vid lämpliga vilopauser på någon fint belägen bänk. Efter några månader så mår Gustav faktiskt en del bättre. Inte bara mentalt/socialt utan även fysiskt har en liten men märkbar effekt skett. De där trapporna upp till lägenheten känns faktiskt lite lättare. Fortfarande är det ansträngande men han behöver inte längre stanna till så länge vid våning 1 och hämta andan.

 

En dag träffar Gustav på en granne som bl.a. pysslar en del med hälsa och träning etc. Gustav brukar kalla honom för "Lille Tom" för vad kallar man annars någon som är allt annat än liten? Just den här dagen så berättar Gustav om sitt nyvunna och förbättrade välmående. Lille Tom är idel öra och tycker det är roligt att höra om Gustavs framsteg. Gustav är också intresserad av att höra om Lille Tom har något tips om det där med att "gå på gym". Det har Lille Tom. Efter att ha avhandlat Gustavs sociala frågor om "mogna pinglor" så kommer det in på styrketräning. Redan någon vecka senare så flankeras Lille Tom på gymet av Gustav. När Gustav inte fastnar vid platsen man fyller på vattenflaskan och, i Gustavs fall, socialiserar sig med "mogna pinglor" så lägger han krut på basövningar som benpress och press- och dragövningar för överkroppen. Marklyft och knäböj känns en smula utom räckhåll för Gustav och det håller Lille Tom med om. Åtminstone just nu.

 

Redan efter några månader har Gustav märkt av dramatiska förbättringar. Han är långt ifrån någon Arne Tammer (den där Arne Schwartzenwald som Lille Tom skämtsamt brukar hävda att Gustav håller på att förvandlas till känner han inte till så bra) men han har blivit märkbart starkare från då han började. Han känner sig också mer vital och, åtminstone vissa dagar, nästan lite ungdomlig. Greta, som Gustav haft en och annan vattenhålsdiskussion med på gymet, tycker också att Gustav är "ung för sin ålder" och de går numera båda tillsammans på timslånga promenader några gånger i veckan.

 

Så vad finns det för poäng i detta?

 

Jo, de där trapporna Gustav måste ta sig upp för för att komma till sin lägenher är nu faktiskt överkomliga. Vad som förvånade Gustav var att den där konditionsträningen inte spelade så stor roll som styrketräningen verkar ha gjort. Gustavs framsteg i benpressen har gett ökad styrka i lår, höfter och rumpa (och ovetandes Gustav så har även stabiliserande muskulatur aktiverats ex kring bålen) vilket rent praktiskt innebär att trapporna numera inte är någon större match och han behöver inte längre ta en kort andningspaus vid plan 1.

 

Ex. 2: Knut är hos företagsläkaren för den årliga hälsokontrollen. På hälsokontrollen gör man ett s.k. konditionstest, dvs mäter syreupptagningsförmåga. Efter de normala 10 minuterna så börjar husläkaren fundera på om något är fel med mätutrustningen för Knut verkar knappt ansträngd. 5 minuter senare så avbryter man. Husläkaren är mäkta imponerad med Knuts "kondition" och frågar om Knut bor i löparspåret? Knut som aldrig springer berättar då att han har en del "konditionsaktiviteter" för sig men aldrig springer. Däremot så är Knut väldigt stark och tävlar dessutom i styrkelyft. Han klarar ex. 240 kg i knäböj vilket bl.a. också delvis förklarar att det s.k. konditionstestet gav ett sådant resultat som det gjorde. Belastningen var så blygsam för Knuts starka ben att hjärt/lungsystemet inte påfrestades så mycket.

 

Jag hoppas exemplen här ovan, med delvis verklighetsbakgrund, är tillräckliga för att utveckla vad jag menar.

[Max Mustermann]

Tack för utförförligt svar. Jag tror också att en person som börjar styrketräna kommer uppleva bättre fysisk hälsa kontra halvtimmes promenader.
Men min poäng var att högt blodtryck och dålig syreupptagningsförmåga är två stycken väldigt tydliga markörer på dålig hälsa.
Syreupptagningsförmågan förbättrar du med konditionsträning (jag räknar inte in 30-minuters promenader som konditionsträning).
Högt blodtryck förbättras av både styrke och konditionsträning men troligtvis bättre av konditionsträning.

Lite synpunkter på din text:
"Till skillnad från vad så många idag tycks inbilla sig så är det inte så att ex. ett lågintensivt "konditionspass" på vilodagarna eller infrekventa medel- eller t.o.m. högintensiva "konditionspass"  kommer att verka menligt på ens styrkepass à la "musklerna förtvinar", "man blir katabol" och all annan dynga man hör. Tvärtom är det ju så att den här typen av "konditionspass" kommer att underlätta återhämtning och också möjliggöra att man kan träna bättre/hårdare (vid behov) i styrkepassen. "
Mustermann: Nej styrketräning ställer väldigt låga krav på kondition.

"Att därför säga att man styrketränar brukar rent praktiskt innebära inslag av s.k. konditions- och uthållighetsträning "
Mustermann: Jag håller inte med, jag tycker att de flesta antinger går på gym och  lyfter vikter eller utövar konditionskrävande träning.

"Men all träning är ju per automatik "styrketräning" eftersom den är inriktad på/beroende av ett fokus på muskler. Hjärta och lungor är muskler om än inte av samma typ som man själv styr genom tanken. Kroppens användning av syre, blodtillförsel etc är ju också helt kopplat till musklerna."
Mustermann: Absolut, konditionsträning tränar hjärta och lungor. Men normalt när man säger att man styrketränar är det inte det man syftar på, det var inte det jag syftade på i alla fall

"Man måste också komma ihåg att den mest extrema "styrketräning" ger effekter på "konditionen" och "konditionsträning" ger effekter på "styrkan""
Mustermann: Återigen håller jag inte med, styrketräning kräver väldigt lite kondition. Och konditionsträning har inte positiv effekt på styrketräning om man inte är i så dåligt skick så att konditionen sätter stopp i gymmet, men det är ovanligt.

"Gustav, Greta och Lille Tom"
Mustermann: Som sagt så är inte Gustavs promenader konditionsträning i min bok.

"Knäböjjaren Knut"
Mustermann: Om du tror att en kille som enbart tränar på gym, och där är ett monster i benpressen kommer prestera såpass bra på ett test för att mäta syreupptagningsförmågan så att läkaren tror att det är fel på apparaten så är du väldigt väldigt långt ute och cyklar.