Hur minskar jag "skadan" vid avsteg från LCHF?

[kalmartrissa]

Jag började med LCHF i september för att gå ner i vikt, och det fngerar bra. Inte jättefort men det går nedåt. (tack för alla bra hjälpsidor på kostdoktorns sidor) Nu undrar jag hur jag på bästa sätt undvikar att små avsteg resulterar i viktuppgång. (även om jag vet att den är liten och tillfällig)

 

Ett litet exempel, hemma hos svärmor på julafton serveras bara risgrynsgröt till lunch. Jag är hungrig och vill inte vara krånglig just den här gången och äter artigt lite gröt med kanel på. Hur är bästa sättet att rätta till detta avsteg? Ska jag så fort jag kan äta fett för att bättra på energibalansen? Eller resluterar det då i ökad fettinlagring pga att jag har mycket insulin i blodet? Är det bättre att vänta en längre stund innan jag äter nästa gång så att jag liksom är tillbaka på noll?

[Andreas Eenfeldt]

Jag tror det smidigaste är att vänta tills du är hungrig igen och då äta bra LCHF-mat.

[Leopold Roos]

Att både äta mycket kolhydrater och mycket fett samtidigt är inte så bra. Tror kroppen prioriterar lite fel då i sin förbränning.

[eugenia]

Jag tror att det kommer att bli en vanlig förekommande inlägg denna fråga. Jag undrade samma för att jag drack 2 glas julmust och har dålig samvete. Jag upptäckte att efter, har jag känt av lite sug efter socker. Vi började med LCHF sedan juni månad. Vi provar oss fram, och mina framsteg har resulterat i att tappa 10 kilo, och kroppen förändras , det känns så annorlunda och kommer att fortsätta med LCHF, för att det är det bästa som har hänt mig i mina 67 år.

[Maja]

Även jag har svävat ut nån gång ibland och ätit sånt som inte längre ingår i min vardagskost, LCHF. Senast på julafton men det var inte svårt att komma på rätt spår igen, jag mådde nämligen inte så bra efter att ha druckit julmust och ätit en del inlagda sillar och annat som innehåller rätt mycket kolhydrater.

[PoulGrym]

Lite mer pejl på LCHF som diet blir att kontrollera sitt energiintag, hunger/sug, insulinpåverkan, fett förbränning ("ketosis"). Målet med LCHF diet: känna sig mätt, utan något sug, endast förtära den energin som behövs. Samtidigt med så liten insulinpåverkan som medföljd för att trigga fettdepåerna som underskotts energikälla. I ditt fall, så kommer insulinet triggas främst av tillagad sockret, med viss påverkan ifall det finns mat i magen eller ej. Ser man det översiktligt kan det fortfarande vara en del av dit dagliga energi behov, det då fortfarande tillhör den tänkta dieten (Kontrollerad intag av energi). Däremot kan det ta en stund att komma in i ketos igen. Motion hade nog hjälpt att snabbare återgå till ketos så den lagring av energi i muskler snabbare töms. Då lever åter igen signalerar att producera ketonerna.

 

Viktigaste är väl att vara glad, njuta av julen, bara ha kul och sikta in sig på det mål man vill nå. Vill man då vara lite extrem vara förberedd med något eget. Annars helt enkelt planera in att ta en eller två dagars smäll med kontrollerad överkonsumtion av "sockret". 

 

Det är helt okej att säga "Nej, Tack!" Om så bara smaka lite. Fasta är också ett val.

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Ketone_bodies

[Tommy Runesson]

Om man nu "måste" göra avsteg tror jag personligen att just socker kan vara ett dumt avsteg men å andra sidan tror jag det är viktigt att inte låta ett avsteg påverka "huvudet" för mycket. Jag har läst lite för ofta att "man" när "man" ändå fuskat så kan man fuska lite till och så vips så blev det mer samma dag och lite nästa och nästa... 

 

Att man skulle trilla dit och äta fel vid något tillfälle är inte hela världen (om man nu inte har andra hälsoproblem än övervikt som kan påverkas). Jag ser LCHF som väldigt långsiktigt och om det "går dåligt" några dagar så får det väl göra det...

[TillMinus]

Jag är en färsking på LCHF och jag lär mig planering. Allt för att hindra mig själv att ta avsteg, då jag gör så gott jag kan att gå på strikt lchf.. På julafton tog jag med mig extra ägg (istället för potatis till sillen)  och hemmagjort godis (lchf-snickers) för att minska riskerna. Dagen innan julafton var jag hos ett par kompisar för uppesittarkväll, jag gjorde ordning ostchips och dipp och tog med för att minimera risken för avsteg. Men det är inte helt lätt såklart, i bland är tiden knapp.  Men, som sagt, planering är min bästa vän just nu innan jag lärt mig känna "mitt nya jag" som LCHF:are

[Anina]

Om ... jag någon gång gör avsteg från LCHF med annan mat ser jag till att ligga i kaloriunderskott totalt över dagen och kanske dagen efter med. Men dom där avstegen kostar ändå på. Kroppen samlar vätska igen, och om man som jag nu åter vill viktminska får jag räkna med två till tre veckors stiltje på vågen. Oftas är det inte värt det, för mig i alla fall

[Syster Yster]

Jag brukar "bottna" med äggröra innan jag går hemifrån. Alternativt gör jag som TillMinus och tar med mig kokta ägg.

Efter flera år med LCHF har jag inget sug efter sötsaker, men ibland känner man sig tvingad till avsteg av sociala skäl.

Det man absolut bör undvika (fr.a. om man är sockerberoende) är allt som innehåller vetemjöl. Det höjer blodsockret mer än socker. Vetemjöl (vitt eller fullkorn) är inget livsmedel, det är ett dödsmedel.

[Ganymedes]

Att både äta mycket kolhydrater och mycket fett samtidigt är inte så bra. Tror kroppen prioriterar lite fel då i sin förbränning.

 

Vet du det här eller spekulerar du? För mig påminner resonemanget lite om "Fit for life" när dom på 80-talet sa att man inte skulle äta protein och kolhydrater i samma måltid för det klarade inte kroppen av. Du får gärna utveckla det du säger, jag vill verkligen förstå hur det fungerar.

[Lutt]

Jag brukar "bottna" med äggröra innan jag går hemifrån. Alternativt gör jag som TillMinus och tar med mig kokta ägg.

Efter flera år med LCHF har jag inget sug efter sötsaker, men ibland känner man sig tvingad till avsteg av sociala skäl.

Det man absolut bör undvika (fr.a. om man är sockerberoende) är allt som innehåller vetemjöl. Det höjer blodsockret mer än socker. Vetemjöl (vitt eller fullkorn) är inget livsmedel, det är ett dödsmedel.

Tycker det här är jobbigt, att tvingas att äta av sociala skäl trots att man inte vill. Jag brukar klara mig ifrån mjölet, jag säger att jag inte tål gluten vilket inte är en lögn trots att jag inte är glutenintolerant, min mage slår bakut efter lite mjöl. Någon som har bra tips på hur man trasslar sig er dessa sociala tillställningar på ett bra sätt? Det borde vara enkelt att bara säga nej tack, men det är det inte. "Men ta en kaka, jag har bakat dem till dig, ta en kaka till..."

[Larz]

Vet du det här eller spekulerar du? För mig påminner resonemanget lite om "Fit for life" när dom på 80-talet sa att man inte skulle äta protein och kolhydrater i samma måltid för det klarade inte kroppen av. Du får gärna utveckla det du säger, jag vill verkligen förstå hur det fungerar.

 

Ähum...om jag får blanda mig i. Vitsen med LCHF är ju att få kroppen driven på fett istället för kh och äter du då mycket av båda dera så borde det bli någon slags konflikt i kroppen kan man tycka.

Att köra någon mix verkar ödesigert. Jag har vänner som utger sig för att vara LCHF:are men jag ser ju vad de lägger upp på sina tallrikar och de blir bara tjockare och tjockare vissa av dem.

Ursäkat inblandningen i tråden men kunde inte låta bli.

//Lars

[Ganymedes]

Klart du får blanda dig i.

 

Är inte problemet för dina jobbarkompisar att dom i slutänden äter mer energi än vad dom gör av med, och inte lyssnar på sina hungersignaler? Naturligtvis blir det fel om man fortsätter äta som vanligt plus att man vräker på med fett. Men har kroppen problem att hantera både fett och kolhydrater i samma måltid om man som helhet äter LCHF eller i alla fall ganska nära. Trådrubriken är ju "Hur minskar jag 'skadan' vid avsteg från LCHF?"

 

En vits med LCHF-tänket kan ju vara att man, även om man inte når ända fram, byter ut dåliga kolhydrater mot bra fetter. Och varje steg åt det hållet borde väl vara en förbättring. Eller?

[Limp]

Jag skulle vilja säga att det inte sker någon mer skada, än att ens egen självkänsla får en törn. Har man vigt sitt liv för att uppnå ett friskare liv, är det bara och bryta ihop och komma igen. Sumpar man sin pågående viktmiskning, är iofs riskerna större ty man kanske får ett ökat sug efter något annat som sedan förstör ännu mer. Men i grund och botten är det bara tid man tappar, enligt min mening. Det går åt tid att komma tllbaka och den tiden man hade vunnit utan avsteget, får man aldrig igen.

[Larz]

Klart du får blanda dig i.

 

Är inte problemet för dina jobbarkompisar att dom i slutänden äter mer energi än vad dom gör av med, och inte lyssnar på sina hungersignaler? Naturligtvis blir det fel om man fortsätter äta som vanligt plus att man vräker på med fett. Men har kroppen problem att hantera både fett och kolhydrater i samma måltid om man som helhet äter LCHF eller i alla fall ganska nära. Trådrubriken är ju "Hur minskar jag 'skadan' vid avsteg från LCHF?"

 

En vits med LCHF-tänket kan ju vara att man, även om man inte når ända fram, byter ut dåliga kolhydrater mot bra fetter. Och varje steg åt det hållet borde väl vara en förbättring. Eller?

 

Jo men om du äter låt säga ca 20 gr kh/dagen eller därunder och är noga med att få i dig fett och protein så verkar det inte som du  behöver bry dig om det här med att göra av med mer energi än du tar in för att gå ner i vikt. Detta är byggt på egna erfarenheter. Jag har kunnat äta 5000 kalorier om dan och ändå hållit vikten.

Fett bränner fett och kh lagrar fett har jag fått lära mig och det verkar som om det stämmer.

Jag håller absolut med dig i att alla initiativ till att minska ner på socker och stärkelse är ett steg i  rätt riktning för alla än om man inte vill bli någon utpräglad LCHF:are.

För övrigt håller jag med Limp i hans påstående i inlägget här ovan om att skadan inte blir så stor under förutsättning att det är enstaka avsteg.

//Lars

Ps: Jag är absolut ingen expert på LCHF på någotvis. Många av mina uttalande bygger på egna erfarenheter under 4,5 års tid. Lyssnar och anammar också mycket på vad Andreas säger. Jag mår så oförskämt bra på mitt sätt att äta och då blir det väl gärna så att man vill frälsa hela världen. På gott och ont

[Tiny Tom]

A och O är att inte ens tänka i banor som att hantera "skadan". Den typen av tankesätt bygger på tabun och förbud och leder ofelbart till skuldkänslor och i värsta fall långt värre och riktiga skador.

 

Det är bara DU som ansvarar för din kropp. Det är bara DU som därför har makten över den. Det är också därför det är så otroligt viktigt att DU tar fasta på detta sett till ditt handlande och slutar noja. Din kropp mår bra av det du gör över tid. Det du gör över tid kan tvärtom gynnas av det avsteg du gör tillfälligt. Uttryckt annorlunda, vid halt väglag så är det viktiga inte att ibland sladda till utan att inte åka i diket.

 

Så länge normen är att du håller dig till ett restriktivt kolhydratintag så är det helt ok att påminna sig själv om att restriktiv inte är samma sak som nolltolerans. 

 

Viktigt att komma ihåg är dock att detta relaterar till dels vart du befinner dig sett till hur pass fettanpassad du är. Det relaterar också till hur insatt du är i dels kosthållningen och hur man sköter den. Sist men inte minst så måste du ha tillräckligt med självkännedom om din kropp och hur du reagerar.

 

För att konkretisera lite med ett exempel, har du precis börjat följa en LCHF-kosthållning och har som mål att så snabbt som möjligt dels hamna i ketos, dels optimera din fettanpassning...tja, då är det nog läge att undvika både Aladdinasken, julmusten och pepparkakan. Alternativt att du frågar dig vad du egentiligen vill och vad du förväntar dig? Det går i synnerhet detta fallet inte att både ha kakan och ätan.

 

Ett annat exempel. Om du vill följa en LCHF-kosthållning och du samtidigt vill optimera din prestationsförmåga i gymet så måste du helt enkelt inse att denna optimala fettanpassning kan ta tid. I mitt eget fall tog det 3-4 månader innan jag var på banan...men då var jag verkligen på banan och jag har inte blickat tillbaka en sekund sedan dess. LCHF är optimalt för de flesta tränande.

 

Ett sista exempel. Ponera att du rutinmässigt vet vad du ska äta, du har experimenterat med vart dina gränser går för att ligga kvar i såväl ketosläge som med tillräcklig fettanpassning. Du har dessutom gjort detta en hyfsad tid. Under resans gång har du även observerat vad som händer när du går "över gränsen" och du har noterat såväl negativa effekter som vad som krävs för att "komma tillbaka". I detta fall så kan du göra i princip vad du vill eftersom du vet inte bara vad du kan göra utan även till vilken utsträckning du kan göra det. I detta läge så inser du kanske att de där två chokladbitarna ur Aladdinasken inte kommer att vara något större problem. Andra dagens rödbetssallad till köttbullarna kommer inte heller att ställa till något. Du kanske t.o.m. VET att den där portionen risgrynsgröt kommer att få konsekvenser men att dessa inte kommer att vara värre än att du efter ett par dagar utan problem är "tillbaka".

 

Tänk även på att en lite restriktiv kosthållning, som LCHF trots allt är, inte hanteras/planeras enbart ur ett kostperspektiv. Det handlar minst lika mycket om planering och kontroll över vad DU vill och vad DU prioriterar och har för behov. Tänk på att du får göra ALLTING så länge du PLANERAR det och baserat enligt dina behov och dina prioriteringar. Konkretiserat, planera att stoppa i dig de där chokladbitarna eller några klunkar julmust men se för allt i världen till att den typen av saker inte slinker ned för att du inte har kontroll. Och när/om något sådant ändå händer glöm allt vad skuld/skam heter men så då till att direkt ta dig upp på banan igen och lära av misstagen, ex. genom bättre planering, bättre kontroll.

[Moinois]

Jag kan inget annat än att hålla med Tommy Runesson och Tiny Tom; avsteg ska och bör vara tillåtna. Givetvis på ett kontrollerat sätt så att det inte går från ovana till vana men om man ska kunna hantera de eventuella avsteg man gör så får man inte skuldmåla sig själv så att man börjar må dåligt av det.

Det viktiga är att man har sitt långsiktiga mål framför sig och anser att vinsten med att göra avsteg är större än att avstå. I längden kommer man dock märka att ens egenskapade avsteg minskar och om man tar upp med sin omgivning vad LCHF innebär för dig och hur det påverkat dig när det sociala gör att du står inför ett möjligt avsteg så kan en förståelse skapas och i bästa fall nyfikenhet och intresse vilket kan innebära att fler får upp ögonen för livshållningen.

 

Men i det stora hela så är det din mentala inställning som är det viktiga. Det är okej med avsteg, men se till att de inte sker okontrollerat och döm inte dig själv för dem så länge du återupptar en normal kost efteråt.

 

Och om det enbart är viktminskning som du är ute efter så kommer du kanske märka av en viss viktökning efter en kväll med kolhydratrik mat och/eller dryck på grund av ökad glukosreserv och upplagring av vätska men det är normala temporära fluktuationer så de kommer att gå tillbaka när du är på spåret igen. Personligen så har jag följt min viktkurva i princip dagligen sedan jag började med LCHF strax innan midsommar förra året och vikten pendlar, ibland utan uppenbara anledningar, från dag till dag. Ibland har det varit så mycket som ett kilo, både upp som ner. Det viktiga har varit att trenden hela tiden har varit långsamt nedåt.

[Syster Yster]

Om samtidigt intag av fett och kolhydrater:

 

"Ett stort problem är att man länge föreställde sig att kroppsvikten bäst regleras genom kalorirestriktioner inriktade på fett.

Insikt saknades om att

 

kostfett blir oemotståndligt fetmabildande främst i kombination med snabba kolhydrater

 

som ligger bakom hormonstyrd fettinlagring. Användningen av Livsmedelsverkets gamla nyckelhålsmärkning ökade parallellt med övervikt och diabetes."

 

Ur utbildningshäftet "Kolhydrater" av Göran Petersson, professor i Kemisk Miljövetenskap, Chalmers.

 

Tips: Googla på Göran Petersson, Chalmers. Där finns gedigen kunskap att hämta inom projektet "Granskande biokemisk miljö- och hälsoforskning med inriktning på konsumentprodukter".

[Ganymedes]

Jo men om du äter låt säga ca 20 gr kh/dagen eller därunder och är noga med att få i dig fett och protein så verkar det inte som du  behöver bry dig om det här med att göra av med mer energi än du tar in för att gå ner i vikt. Detta är byggt på egna erfarenheter. Jag har kunnat äta 5000 kalorier om dan och ändå hållit vikten.

Fett bränner fett och kh lagrar fett har jag fått lära mig och det verkar som om det stämmer.

Jag håller absolut med dig i att alla initiativ till att minska ner på socker och stärkelse är ett steg i  rätt riktning för alla än om man inte vill bli någon utpräglad LCHF:are.

För övrigt håller jag med Limp i hans påstående i inlägget här ovan om att skadan inte blir så stor under förutsättning att det är enstaka avsteg.

//Lars

Ps: Jag är absolut ingen expert på LCHF på någotvis. Många av mina uttalande bygger på egna erfarenheter under 4,5 års tid. Lyssnar och anammar också mycket på vad Andreas säger. Jag mår så oförskämt bra på mitt sätt att äta och då blir det väl gärna så att man vill frälsa hela världen. På gott och ont

 

Jodå, jag har förstått det att det finns fördelar med en striktare LCHF-kost. Jag tar en dag i taget, ett steg åt gången så får vi se hur långt jag kommer. Jag är inte sådan att jag kan anamma ett helt paket bara sådär, jag måste göra det på mitt eget sätt i min egen takt. När jag är redo för det.

[Ganymedes]

A och O är att inte ens tänka i banor som att hantera "skadan". Den typen av tankesätt bygger på tabun och förbud och leder ofelbart till skuldkänslor och i värsta fall långt värre och riktiga skador.

 

Tänk på att ordet "skadan" i trådrubriken står inom citationstecken. Det är inte jag som formulerat den men jag utläser ordet som just "skadan" och inte skadan. Jag hade själv kunnat formulera rubriken så. Alltså en rubrik helt utan underliggande skuldkänslor.  Bara en undran om hur man bäst ska hantera ett avsteg. Jag vet naturligtvis inte vad trådstartaren egentligen menade.

[kalmartrissa]

Tack för alla intressanta svar på min fråga, och vidareutvecklingar av tankegångarna till avsteg från dieten. Just nu är jag väldigt nöjd med att jag lyckades hålla vikten under hela december och julen. Det har nog aldrig hänt förut i mitt liv.