Izindra

Trillar dit med jämna mellanrum - Hjälp!

Recommended Posts

Hej!

 

Vi började vår bana med LCHF för ganska länge sedan och min man har klarat sin viktresa sjukt bra. Det har däremot inte jag. Jag är som en jojo. Och nu är jag less, riktigt less, för jag vill lyckas, men jag behöver hjälp. För nu orkar jag inte mer själv.

 

Jag är överviktig och behöver lätt bli av med 30-40 kg (ligger över 120kg). När jag väl ger mig DEN på att jag ska gå helhjärtat på lchf håller det ett par veckor och sedan har jag trillat dit på kolhydrater igen. Problemet är lokaliserat till jobbet, där äts det godis och fikabröd i kvadrat och jag har så jäkla svårt att hålla mig ifrån det. Jag måste verkligen vara på topp mentalt för att orka stå emot det. Och det är jag inte alltid. Jag är en tröstätare och jag behöver bli av med mitt sockerberoende. Jag behöver hjälp.

 

Hemma är det sällan några problem. Vi har inte godis eller liknande hemma så är jag sugen har jag i regel avlett mig själv innan jag kommit till en affär eller liknande.

 

Jag har märkt att jag kanske är känslig mot mejeriprodukter så frukosten består mer eller mindre alltid av 2st ägg och kaffe med kokosfett och en liten skvätt grädde. På det håller jag mig finfint fram till lunch. Lunchen är lchf-matlåda hemifrån. Middagen är också lchf vi gör hemma på eftermiddag/kväll.

 

Vad ska jag säga i övrigt. Motion brukar ju alltid komma upp. Sedan ett år cyklar jag. Det blir mer och mer cykelträning och det som började med en 3växlad Monark gick över i en hybrid för att nu vara träning på en racer. Det är så "allvarligt" att vi har köpt en trainer så vi kan träna under vintermånaderna. Jag cyklar mellan 3-8mil i veckan beroende på hur många gånger det blir och hur långa rundor. Så jag har verkligen hittat en motionsform jag gillar och som jag inte tappar intresset för efter ett par månader.

 

Men kilona är svåra att bli av med. Riktigt svåra. Och jag ser mig i spegeln och skäms. Varför klarade min make det och inte jag. Alla de där självplågande tankarna som säkert många av er dragits med. Jag vill heller inte kontakta sjukvården för jag är så trött på att försvara mitt val av kosthållning för kleti och pleti. Jag vill ha hjälp.

 

Tror ni jag kan klara det här själv? Eller finns det hjälp att få? Vart vänder jag mig i så fall? Jag bor i Malmö.

Tack för ni orkade läsa ända hit. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Vi började vår bana med LCHF för ganska länge sedan och min man har klarat sin viktresa sjukt bra. Det har däremot inte jag. Jag är som en jojo. Och nu är jag less, riktigt less, för jag vill lyckas, men jag behöver hjälp. För nu orkar jag inte mer själv.

 

Jag är överviktig och behöver lätt bli av med 30-40 kg (ligger över 120kg). När jag väl ger mig DEN på att jag ska gå helhjärtat på lchf håller det ett par veckor och sedan har jag trillat dit på kolhydrater igen. Problemet är lokaliserat till jobbet, där äts det godis och fikabröd i kvadrat och jag har så jäkla svårt att hålla mig ifrån det. Jag måste verkligen vara på topp mentalt för att orka stå emot det. Och det är jag inte alltid. Jag är en tröstätare och jag behöver bli av med mitt sockerberoende. Jag behöver hjälp.

 

Hemma är det sällan några problem. Vi har inte godis eller liknande hemma så är jag sugen har jag i regel avlett mig själv innan jag kommit till en affär eller liknande.

 

Jag har märkt att jag kanske är känslig mot mejeriprodukter så frukosten består mer eller mindre alltid av 2st ägg och kaffe med kokosfett och en liten skvätt grädde. På det håller jag mig finfint fram till lunch. Lunchen är lchf-matlåda hemifrån. Middagen är också lchf vi gör hemma på eftermiddag/kväll.

 

Vad ska jag säga i övrigt. Motion brukar ju alltid komma upp. Sedan ett år cyklar jag. Det blir mer och mer cykelträning och det som började med en 3växlad Monark gick över i en hybrid för att nu vara träning på en racer. Det är så "allvarligt" att vi har köpt en trainer så vi kan träna under vintermånaderna. Jag cyklar mellan 3-8mil i veckan beroende på hur många gånger det blir och hur långa rundor. Så jag har verkligen hittat en motionsform jag gillar och som jag inte tappar intresset för efter ett par månader.

 

Men kilona är svåra att bli av med. Riktigt svåra. Och jag ser mig i spegeln och skäms. Varför klarade min make det och inte jag. Alla de där självplågande tankarna som säkert många av er dragits med. Jag vill heller inte kontakta sjukvården för jag är så trött på att försvara mitt val av kosthållning för kleti och pleti. Jag vill ha hjälp.

 

Tror ni jag kan klara det här själv? Eller finns det hjälp att få? Vart vänder jag mig i så fall? Jag bor i Malmö.

Tack för ni orkade läsa ända hit. 

 

Äter ni lika stora portioner? Män brukar ju ha större muskelmassa och förbrukar då mer energi.

 

Mer gröna bladgrönsaker och mindre fett kanske kan vara värt att prova.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror du skulle behöva en period på några veckor åtminstone då du verkligen minimerar kolhydrater av alla slag. Samtidigt ska du äta dig mätt på lagom protein och resten fett, dvs riktigt MYCKET fett. Detta för att komma ur sockerberoendet. När du väl kommit genom så tror jag det blir lättare att stå emot frestelserna på jobbet!

Baka gärna LCHF-bröd och -knäcke och ta med till jobbet, ta med kokosfett eller smör att ha i kaffet - tänk att du ska få något att "trösta" dig med, men det ska vara baserat på fett och inte socker/kolhydrater. 

Lycka till!

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Alla har vi dikeskörningar av och till, det gäller bara att fort upp på banan igen och gärna köra lite extra strikt efter en avåkning så man fort blir avgiftad igen. Ju fler gånger du klarar det desto lättare är det. Och var snäll med dej när det hänt. Inget blir bättre av att du skuldbelägger dej.

Vad jag förstår är det jobbigast på jobbet med alla frestelser. Kan du inte ha lite eget snacks där som du kan ta till? Små bitar med råa morötter och lite ölkorv och nötter vid extra svåra tillfällen så du inte bara måste titta på. Lätt till att man tycker synd om sej då.

När du lyckats i tre månader utan att trilla dit kan du prova med lite periodisk fasta. Det kan kickstarta viktnedgången. Men se till att du har en trygg kropp först.

Titta på bloggarna Halva Lindha och lchfingenjören. Där finns många tips om hur man lyckas

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hemma verkar det gå bra, men inte på jobbet. Har du nån bra person på jobbet som kan stötta dig? Personen behöver inte äta LCHF, men ska fungera som ett stöd, t.ex. när det bjuds på fika. Tror det är lättare när man känner att man har stöd från någon.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är väldigt viktigt att bli av med sockersuget,och det kan ta lite mer än 2 veckor tyvärr. Jag fick rådet att aldrig bli riktigt hungrig i början. Utan vara noga med att äta så ofta jag ville (behövde) så länge det var bra lågkolhydratkost. För om man är mätt och belåten med rätt sorts mat så är det inte lika svårt att hålla sockermonstret borta. (det funkade för mig) Så när du är på jobbet så försök att aldrig vara hungrig, ät mer om du känner att det är svårt att stå emot.

 

Och det där med motion har jag absolut inget emot, men jag tror inte det har någon större effekt på vikten utan det är många andra hälsovinster man får av motion vilket är bra. Motion gör ofta att man äter mer än man tränat bort, så är det för många inklusive mig själv. Men man får mer muskler bättre kondition osv vilket är bra som sagt, men att man skulle gå ner i vikt det tror inte jag iallafall.

 

Det viktiga är att äta Lchf kost på ett sätt som man kan trivas med under lång tid. För trivs man inte med kosten hur ska det kunna funka i längden? Träna gärna men se det som en hälsobefrämjande aktivitet inte för viktnedgång. För jag själv trodde att både Lchf och motion skulle ge dubbel effekt. Men det var kosten som var turbon i viktnedgången inte motionen.

 

Lycka till 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej. Det verkar ha att göra med ett beteendemönster du vill bryta. Har du funderat på att leta upp någon terapeut som kan hjälpa dig att komma på varför du tröstäter? Kan det vara hormonellt är en annan tanke. Ditt sätt påminner lite om en helgalkoholist... Det går liksom inte att avstå. Eller en som är beroende av att shoppa. Det finns en del praktiska tips som du kan prova: Ät så att du är riktigt mätt, ha med dig LCHF-mellanmål, gå inte och fika etc. men om du inte mår bra och är som en jojo borde du ta reda på vad det beror på och kanske tom ta striden att motivera vad du äter till sjukvården (eller säg inte något om det, säg att du har problem med vad du tror är hormoner så att du får något att gå på). Att du känner skam över att inte lyckas verkar ha lite att göra med prestationsångest(?)

 

Lycka till.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror också på det här med terapeut. Eller självsuggestion eller något liknande. Mindfulness.

 

Jag har ett liknande problem men det handlar om att komma mig i säng i tid på kvällarna. Jag är inte dum. Jag fattar att jag behöver släcka lampan kl 22 (och snart jobbyte så då blir det kl 21 som gäller). Men det blir kl 23 nästan varje kväll. Läser bloggar på telefonen i sängen...

 

Man jag ska lyckas! Igår var jag i säng kvart över tio. Men blev störd av yttre omständigheter så fick ro först 23 ändå. Men det var ett steg åt rätt håll.

 

Vi kämpar tillsammans!En dag i taget. Ikväll ska jag lyckas och idag ska du lyckas på jobbet.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om du tycker att du känner/är tillräckligt bekväm med dina arbetskamrater skulle jag föreslå att du berättar för dem att du försöker att gå ner i vikt och inte ska äta fikabröd eller liknande. Jag upplever i alla fall att jag alltid sköter mig i andras sällskap om de vet om att jag försöker något visst. Hoppas att du lyckas!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tänker att på ditt jobb borde det säkert vara fler än du som tycker att det är jobbigt med godiset/fikabrödet och har svårt att stå emot. Kan ni inte prata om det och gå ihop. Föreslå nyttigare alternativ, som passar för alla. Tex skålar med frukt, nötter, ölkorv, babybel, kokoschips, grönsaksstavar mm. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker att det verkar som att du har identifierat problemet och lokaliserat det till din arbetsplats. Det är ju en bra början!

Ska tillägga att jag känner igen mig väldigt väl, min gamla arbetsplats var (är) propptjock med fikabröd. Fri tillgång dygnet runt! Jag löste det genom att obekymrat ljuga ihop att jag inte tålde sånt längre för jag fick ont i magen av socker och mjöl. Till största delen ljug för jag har plåtmage. Till viss del sant, för även om jag inte får ont i magen mår jag ju inte bra av det, förutom att jag går upp i vikt.. Jag tog med spenatfrittatas till mitt eget fika.

Det kan vara rent löjligt svårt att säga ifrån eller be om hjälp på sin arbetsplats, men jag tror att det är nödvändigt.

Men vad händer sedan? Om du tar EN bit fika, tar du alltihopa sen? Fortsätter du moffla på vägen hem och hemma? Tänker att nu har jag förstört allt, nu kan jag lika gärna.. Det beteendet tror jag är väldigt vanligt särskilt om man tycker att man är misslyckad och spöar upp sig själv vid en dikeskörning. Det är effektivare att vara snäll mot sig själv, men det kräver att man lär sig ett nytt sätt att tänka och handla. En bra fråga att ställa när man står framför spegeln är: Skulle jag säga såhär till min bästa kompis? Inte? Varför säger jag det till mig själv då..?

Hur har du det med stöd hemifrån? Du skriver att din man lyckats sjukt bra, stöttar han dig?

Du har fått många bra uppslag att börja nysta i, jag önskar dig lycka till :)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

många bra tips ovan. Vill bara säga lycka till och pepp pepp! :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej.

Ser att du redan fått många bra svar så jag tänkte mer dela med mig, visa att du inte är ensam.

Jag har bara hållt på med lchf i ca. 3 månader.

Kände direkt att detta var en kost för mig, mår otroligt bra av den. Ända problemet är att jag knappt går ner något i vikt, har iaf 20 kg som ska bort o har tappat 4 kg. nu.

Vet att många säger att det kan ta tid innan det kommer igång, speciellt om man som jag har bantat hela livet, jag har ju bantat mig tjock.

 

Jag läser mycket om lchf o vill gärna lära mig typ allt :)

Jag har lätt för att överäta o älskar ost......

Laddade ner en app där jag lägger in all mat, det är eg en kaloriräknar-app men man kan ställa in den på lchf o då man har lagt in nuvarande vikt, hur snabbt man vill gå ner o vilken målvikt man har får man fram hur mycket kolhydrater, proteiner o fett man ska äta. O såklart även kalorier.

 

Jag märkte snabbt att jag åt alldeles för mycket protein o på tok för lite fett.

Ventilerade detta här inne o då sa flera att protein omvandlas till insulin som är socker (rätta mig om det blev fel :) )

Så nu äter jag mindre ost o försöker öka fettet, vilket inte är lätt för en som undvikit fett hela livet.

Jag börjar väl se en antydan tll att vågen börjat röra på sig igen :)

 

Men något som jag tänkt en del på den senaste tiden är att jag alltid har belönat mig.

Kan inte säga att jag varit sockerberoende utan jag har mer ätit för att sysselsätta mig, för att pigga upp mig, för att belöna mig. Om jag varit ledsen har jag tagit något gott, om jag gjort något bra har jag tagit något gott......

 

Jaja.....detta var mina tankar

Hoppas det löser sig för dig, vill du hålla kontakt så ventilerar jag gärna mer, bor strax söder om Malmö dessutom.

 

Kramar

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som sagt många bra tips här ovan.

 

Mina kollegor tycker också om kakor i alla former, och alltid är det någon att fira, och är det inte det så är det sista fredagen i månaden och då köps det tårta/or. Men jag sade att tack men nej tack, mina sockervärden gör att jag inte kan äta sånt. Men jag klarar mig i alla fall. Och dom trugar och trugar och trugar, vad gör en liten kaka... Ja vad gör en halv näve nötter åt en nötallergiker har jag frågat många gånger, då blir det tyst på dom. För självklart så försöker man ju inte truga på en allergiker.

 

Va kul med cykling!! kör lite för mig med, jag kan inte pga nacken.. Men vem vet, jag ska försöka pallra mig in på gymmet och försöka bygga upp bålstabiliteten och väcka lite muskler, så en vacker dag kanske man kan häva sig upp på hojen igen.. dock har jag en MTB och ingen räser

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

 

 

 

Ventilerade detta här inne o då sa flera att protein omvandlas till insulin som är socker (rätta mig om det blev fel :) )

 

Överskott på protein omvandlas delvis till glukos, som är socker. Socker gör att kroppen frigör insulin.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag skulle börja med att fundera över följande:

 

- om du ständigt trillar dit, beror det på att du är inte riktigt mätt. Kan det vara så att fetthalten i din mat är för låg ?

- om du tröstäter, är frågan om vad som gör att du tycker synd om dig själv ? Du behöver hitta tillbaka till glädjen... belöna dig, dock inte med mat, när du lyckas istället !

- motion gör inte en nödvändigtvis smal, däremot brukar hungret öka. Jag skulle tro att du behöver se över när du motionerar i förhållande till dina olika dagliga matintag !

- försök att hitta ett annat mönster för ätande än frukost, lunch, middag. Dvs. bli en rebell och ät när din kropp behöver mat.

 

Det går vägen, ska du få se, men du behöver också bli aningen mer egoistisk beträffande din matkultur.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du verkar sitta ordentligt fast i sockerberoendet. Finns det möjligen någon typ av medberoende i din uppväxt? Tycker att jag känner igen mycket av det beteendet du beskriver i mig själv.

 

Att äta LCHF och verkligen inte snåla på fettet hjälper dig med beroendet rent kemiskt i hjärnan. Men den mentala biten fixas inte helt av detta.

 

Den del av ditt jag som är din beroendepersona ser till att du till varje pris får i dig det den kräver. Den talar därför till dig i former av att du är misslyckad, att du aldrig kan lyckas, att du också är värd att äta fika bröd precis som alla andra, inte ditt fel att du blir tjock av det, världen är orättvis och du drabbas av detta hela tiden. Det är ju något fel med dig och så vidare... Och även om du är lycklig så ska det firas för det är du värd.

Alla dessa tankar är designade av ditt beroende att leda till nästa fix i form av sockerintag av något slag. Den delen av dig är helt hänsynslös och har ytterst lite att göra med det som är ditt sanna jag som vill ditt bästa.

 

Jag är själv sockerberoende och växte upp med en alkoholberoende pappa. Jag fattade aldrig heller varför jag inte kunde lyckas trots att jag hittat LCHF redan 2008 och gick ner 16 kg på 5 månader. Det höll jag ända til nyåret 2009/2010 då lyckades mitt lilla sockertroll förleda mig att tro att jag skulle kunna äta lite glass till efterrätt. Det ledde till ett återfall som varade i över ett år till våren 2011. Då fick jag en väckning i form av att min bror dog av sitt alkoholberoende som han trots flertalet försök inte lyckades få bukt med. Jag drog då paralleller till mitt eget beteende. Vad var det inom mig som la krokben för mig hela tiden?

 

Jag fick hjälp av en duktig terapeut att hantera att tillgodose det barn inom mig som p g a uppväxten inte fick sina behov tillgodosedda. Det barnet skrek hela tiden att om jag inte får det jag egentligen behöver så ska jag banne mig få det jag vill ha. Det tär på krafterna att stå emot och ju mer man ger efter desto jobbigare blir detta barn. Idag har jag lärt mig att vara mamma själv till det lilla barnet som jag vet alltid kommer att finnas där. Det gäller att hitta en gångbar valuta för det barnet. Idag gör jag på samma sätt som jag gjorde med mina egna barn och låter det välja godis eller extra ridning. Under två års tid har jag ridit extra för de pengar som annars skulle ha gått till godis och jag har inte ätit något som inte är ok enligt den standard jag satt upp för mig själv. Det går, en dag i taget.

 

Hoppas att du lyckas få bukt med vad än det är som hindrar dig från att lyckas. Varmt lycka till!

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hög igenkänningsfaktor vill jag nämna :P Har själv en ätstörning/sockerberoende i bagaget + vägt 130 kg som mest för ca 3 år sedan.

 

Du har fått många bra råd och fin stöttning av alla andra i tråden, men jag vill gärna skriva och berätta vad som funkat/funkar för mig, kanske kan du få någon idé från det som du har nytta av :)

 

Jag blev introducerad för LCHF av en vän 2006 redan. Då var det ganska litet ännu, inte som idag. Jag testade då och försökte äta efter Dahlqvist och Skaldemans råd. Det gick inte så bra, för jag mådde inte bra psykiskt i grunden (var mycket inne på psykavdelning ovs) Jag sökte den ultimata metoden för att gå ner i vikt......Provat att äta LCHF några gånger till genom åren, med samma resultat - jag föll på sockret och tröstätandet.

 

Nu har jag ätit LCHF, eller kanske mer åt Paleo-hållet i 9 månader och det går bra.

Det jag har gjort som gör att det funkar nu är:

 

- Jag har tagit tag i mitt mat- och sockerberoende genom samtal med en stödperson i psykiatrin

 

- Funderat över mina grundvärderingar när det gäller kost och hälsa - Hur tänker jag och vad är viktigt för mig om kost och hälsa. Varför vill jag äta som jag gör? Detta är något som jag tror är oerhört viktigt, men något som man sällan läser eller hör om tycker jag. Man kör det praktiska med maten och tror det ska gå, men glömmer resten, det på insidan. Har man kostrelaterade/känslomässiga problem så funkar det konceptet sällan - I now! Och går man emot sina grundvärderingar så funkar det inte heller - gäller nog allt i livet.

 

- Samma person stöttar mig också i det praktiska tänket/hålla på matrutiner/veckohandling mm

 

- Att fokusera på min hälsa, inte på vikten. Jag både vill och behöver gå ner mera i vikt, men det får inte bli mitt största fokus.

 

- Jag äter mig ordentligt mätt på protein, fett och grönsaker två-tre gånger om dagen. Jag har fått prova mig fram hur mycket av de olika delarna jag behöver för att hålla mig mätt ca 6 timmar. Speciellt med fettet då. Jag äter för att min kropp ska få den näring den behöver, äter mycket grönsaker och rotfrukter av olika slag för att få i mig de ämnen som finns i dessa.

 

- Äter inget utöver mina tillagade måltider och en näve nötter på eftermiddagen + kaffe med äggmjölk ett par gånger om dagen. Inget småätande. Börjar jag med det, får jag analysera varför - ofta har jag ätit för lite riktig mat, mår sämre psykiskt eller liknande. När mitt sockerberoende varit som värst har jag kunnat sno godis som legat framme borta hos någon, inte klarat av att behärska mitt ätande då jag varit ensam och det funnits godis, kakor mm. Idag har jag ganska lätt att välja bort sådan i liknande situation. Tänker att det är mitt val och mitt ansvar. Att andra dräller snask omkring sig ska inte påverka mitt beslut om att jag inte vill äta.

 

- Tagit ett beslut om att jag äter inga sötsaker mm. Det är bara så, utan undantag (svårt när man har det framför sig, eller jag mår sämre, men det går)

 

- Folk i min omgivning, som jag umgås med på ett eller annat sätt blev genast informerade om mitt beslut om att äta som jag gör och att jag inte äter socker och galna kolhydrater. Bara vetskapen om att de vet mitt val, gör att det hjälper mig att avstå (på ett positivt sätt) Idag har det gått så lång tid, att avhållsamheten blivit en principsak för mig, men framför allt ett naturlig val.

 

- Jag "jobbar" med min kostomläggning/hälsoinvestering i 10 veckors perioder och jag väger/mäter mig också var 10:e vecka då min stödperson och jag har utvärdering om hur kosten fungerat och ändrar på sådan som inte funkar. Jag ser detta som ett experiment att hitta ett sätt att äta som funkar optimalt för just mig. Lite nördigt kanske, med det funkar - för mig.

 

- Läsa på om lågkolhydratkost, men inte jämföra mig med andra. Vi är alla individer och funkar olika och måste själva prova ut vad som är bra för en själv. Inte prova allt på en gång, eller ändra varje vecka för att man tex inte går ner i vikt, utan en sak i taget i tex 10 veckor som jag kör på och då har man utvärdering om hur det funkade, sedan ändrar man på något sätt och kör på i 10 veckor till ovs. Kroppen är inte så snabb och den vill gärna vara trygg för att våga "släppa på fettet"

 

Jag har kört i diket några få gånger, det har jag - fallit för kolhydraterna och det söta i form av typ LCHF efterrätter och frukt. Det har varit när jag mått dåligt och sockertrollet tar överhanden, längtan att dämpa ångesten med mat. Jag har dock inte fastnat i det, utan genast fortsatt min väg.

 

Det här är åtgärder och förhållningssätt som funkat för mig som sagt, men kan kanske vara riktlinjer även för dig och för andra med liknande problem

 

Kämpa på :wub:

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.