Fyra+ månader som en riktig människa

[Sandra]

En uppdatering. Idag vaknade jag halv åtta... på kvällen. Men jag vaknade med en känsla av att vara frisk, pigg och glad, så jag tror de extra timmarna sömn var helande. Fortfarande snuva och hosta men i övrigt en frisk känsla så nu väntar jag bara på att det sista ska passera.

[Sandra]

Förkylningen räckte till i lördags, en vecka alltså. Vilken långdragen en!

 

Några inlägg tillbaka skrev jag om att det kanske är dags för mig att fundera på en målvikt. Nä, det kan vi stryka. För ett par dagar sedan upptäckte jag att jag hade nått en nivå av slankhet som jag är nöjd med! Vikten ligger på 60 kg fortfarande, men som de flesta av er vet är såväl BMI som vikt trubbiga mått på kroppsform. Den 3 februari, när jag nådde 60 kg för första gången, kände jag mig inte lika smal som jag gör nu. Så nu har jag mentalt släppt det här med vikten, jag är nöjd. Det är fullt möjligt att jag fortsätter nedåt ändå, men det får bli som det blir.

 

Jag ska nog sluta vara lika strikt som jag har varit hittills. Det är inte troligt att jag kommer äta mat med mycket vete eller socker, eller ens att jag medvetet kommer att välja mat med ris eller potatis. Däremot om det bara serveras mat med ris iblandat kommer jag (numera) att äta den maten, istället för att gå hungrig tills jag hittar en påse valnötter.

 

Första posten är uppdaterad med viktnedgångskurvan. Den har två tydliga perioder av viktnedgång med en halvlång period mellan där vikten mer eller mindre stod stilla på 65 kg.

 

Och en sista sak: idag är det fem månader på LCHF-kost! Det ska jag fira med en jättegod yoghurtblandning (turkisk yoghurt, blanda med grädde till bra konsistens, blanda i lite honung för det tål jag åtminstone i små mängder) med hallon i!

[Sandra]

Oj oj, nu har jag problem! Insåg igår att jag måste köpa rätt mycket nya kläder då mina gamla plagg är för stora. De kläder jag behållit trots att de tidigare varit för små kan jag i och för sig ha, men nja! Mitt tonåriga jags klädsmak är inte helt detsamma som mitt nuvarande dito. Dyrt blir det, men de ekonomiska problemen till trots småler jag varje gång jag testar ett plagg som tidigare varit för litet, och inser att jag nu gått förbi helt så att det nu är för stort. En knytblus som jag brukat ha tillsammans med en kofta för att dölja att tyget stramat på oestetiska platser, får jag nu ha tillsammans med en kofta för att dölja att tyget sitter löst! Eller troligare - inte alls ha på mig. Min snygga kritstrecksrandiga pencil skirt som ska sitta högt i midjan och som brukat vara lite arbete med att stänga (som det ska vara, har jag hört!) sitter nu nere på höfterna. Den ska jag försöka sy in. I övrigt blir det nog en shoppingrunda efter nästa löning.

[Tiny Tom]

Oj oj, nu har jag problem! Insåg igår att jag måste köpa rätt mycket nya kläder då mina gamla plagg är för stora. De kläder jag behållit trots att de tidigare varit för små kan jag i och för sig ha, men nja! Mitt tonåriga jags klädsmak är inte helt detsamma som mitt nuvarande dito. Dyrt blir det, men de ekonomiska problemen till trots småler jag varje gång jag testar ett plagg som tidigare varit för litet, och inser att jag nu gått förbi helt så att det nu är för stort. En knytblus som jag brukat ha tillsammans med en kofta för att dölja att tyget stramat på oestetiska platser, får jag nu ha tillsammans med en kofta för att dölja att tyget sitter löst! Eller troligare - inte alls ha på mig. Min snygga kritstrecksrandiga pencil skirt som ska sitta högt i midjan och som brukat vara lite arbete med att stänga (som det ska vara, har jag hört!) sitter nu nere på höfterna. Den ska jag försöka sy in. I övrigt blir det nog en shoppingrunda efter nästa löning.

 

Ett tips är att inte göra dig av med de alldeles för stora plaggen. Det kan vara rätt kul att spara de största och sedan ha att jämföra med längre fram om du går ned ännu mera. Den här effekten är ju i regel roligast om man har haft rejält med övervikt och det kan bli rätt underhållande foton om man i sin nya form hoppar i exempelvis ett par gamla jeans som nästan kan rymma en till person. Nu är väl det här knappast aktuellt för dig men nämner det ändå ifall någon som läser detta har bättre indentifikationsmöjligheter.

[copecca]

Sandra-- äger du inte symaskin

[Sandra]

Ett tips är att inte göra dig av med de alldeles för stora plaggen. Det kan vara rätt kul att spara de största och sedan ha att jämföra med längre fram om du går ned ännu mera. Den här effekten är ju i regel roligast om man har haft rejält med övervikt och det kan bli rätt underhållande foton om man i sin nya form hoppar i exempelvis ett par gamla jeans som nästan kan rymma en till person. Nu är väl det här knappast aktuellt för dig men nämner det ändå ifall någon som läser detta har bättre indentifikationsmöjligheter.

Jag tror nog att jag kommer att spara plaggen, utifall att jag framöver går upp i vikt igen så blir det i alla fall lite billigare!

Sandra-- äger du inte symaskin

Joo, men vissa tyger och plagg ser inte bra ut om man syr in dem. I alla fall inte när jag gör det, så bra är jag inte på att sy.

[copecca]

säg ärligt att du bara vill ha nya kläder. Det är helt Ok

[PiaM]

Det är kul att köpa nya mindre kläder. Unna dig det om du kan

[Y62]

För två år sedan bunkrade jag jeans för jag hade gått ner och var utomlands där dom var billiga (35 dollar paret för äkta Levis). Nu är dom också för stora... Men det är faktiskt ganska angenäma bekymmer!

[AnnikaE]

Jag har bytt storlek stup i kvarten den sista tiden. Kul men dyrt. :-D Minns hur glad jag var i höstas när jag kunde ha stl 50 i jeans. Nu har jag stl 44. :-) Kläder är kul nu! ♥

[Sandra]

säg ärligt att du bara vill ha nya kläder. Det är helt Ok

Jaja, jag erkänner: Det är ganska kul att "tvingas" köpa nya kläder.

[Zenbra]

Grattis till att du behöver köpa nya kläder.

Måste vara en skön känsla även om plånboken skriker.

 

Lycka till i fortsättningen.

[kareng]

 

"D-vitamin införskaffat (Holistics dyra pulverkapslar) och jag ska hålla koll på hur sömn och annat förändras. Jag lär köpa andra sedan, dels p.g.a priset och dels för att den var så svår att svälja! Helst ska jag egentligen ha tuggtabletter."

 

 

 

Holistics pulverkapslar kan du bara dela och blanda pulvret i något som du äter - D-vitamin ska ju ändå tas tillsammans med något fett. Jättebra om man har svårt att svälja stora kapslar.

[Sandra]

Holistics pulverkapslar kan du bara dela och blanda pulvret i något som du äter - D-vitamin ska ju ändå tas tillsammans med något fett. Jättebra om man har svårt att svälja stora kapslar.

Jag funderade på det men var osäker på om man borde göra så eller inte. Tack - då testar jag den varianten härnäst!

[Sara M]

Härligt att läsa din historia, man blir så glad av att läsa den! Med tanke på fett-skräcken du säkert blivit matad med, med de sjukdomarna i familjen är det tufft att våga pröva och ge sjutton i alla råd som traditionella vården ger. Tack för att du delar med dig, blev glad hela kvällen! Nya kläder är inte fel, hoppas det blir en bra shopping!

[Sandra]

De senaste dagarna har det varit lite si så där med såväl mat som sömn och stressnivåer. Det har varit mycket på jobbet som hängt i luften, fast från och med i morse ska den perioden vara över. Eftermiddagen var helt fantastisk. En bekant tittade förbi på jobbet vid lunchtid, och sedan satt vi och snackade om det ena med det andra till klockan åtta. Bland annat om depression, kost, vetenskap, utbildning och psykologi. Det var väldigt välgörande med det intellektuella utbytet, och jag kände mig i än högre grad som en riktig människa.

 

I helgen blir det nog lite kultur, jag har pass till folkmusikfestivalen Umefolk.

[John]

En bekant tittade förbi på jobbet vid lunchtid, och sedan satt vi och snackade om det ena med det andra till klockan åtta.

 

Är det det som kallas långlunch?

[Ti Ti]

 

 

Man kan ju få drömma om ett storkök där vi coachar varandra efter var och ens behov - jag kunde vara din "spisvakt" då tills du kom förbi din rädsla..

 

 

Intressant tanke - vi kanske kunde ordna matlagningsträffar?

[Sandra]

Är det det som kallas långlunch?

Ja, lång var den definitivt! Fast jag åt då inget under tiden.

[Sandra]

I natt sov jag äntligen tillräckligt, från c:a 21 till 06:30. Jag hade en mycket trevlig dag på Umefolk med början på ett seminarium kl. 10.00. Därefter lunch med andra seminariedeltagare. Tyvärr fanns det inte så mycket att välja på i den asiatiska buffén då nästan allt var sötat, friterat eller med ris iblandat. Det blev stekta grönsaker med en vattnig "sås" (snarare buljong), bregott på det, friterad kyckling där jag pillrade bort frityren och slutligen sushi som också krävde lite pillergöra eftersom det bara fanns små bitar fisk mitt i en klump med ris. Mätt blev jag inte. Sedan tillbaka till festivalen och lyssnade på några artister, och därefter middag på en restaurang som hade tacobuffé. Jag tror att de hade blandat i nån form av stärkelse i köttfärsen för jag brukar få en slags stickande känsla i huden när jag ovetande äter kolhydrater. Konstigt nog händer det inte när jag är förberedd på detta. Jag är nog lite skum.

 

Nu har jag ont i nyckelbenspartiet, men det är inte så konstigt efter nio timmar i för mig dålig ställning. Det får det vara värt.

[Sandra]

Inte en bra dag idag. Började med kaffe med grädde i. Sen strax efter 11 på förmiddagen fick jag en intensiv smärta i buken, strax ovanför blygdbenet. Ringde sjukvårdsrådgivningen som rekommenderade mig att åka till akuten om det inte gett med sig inom en kvart. Det var kvar, men något bättre, efter den kvarten. Så istället åkte jag till primärvårdsjouren. Väl där hade den lokala intensiva smärtan ändrat karaktär till en ömmande smärta över en större del av buken. Läkaren hittade inte det han letade efter, och sade att jag kunde åka hem och att jag till veckan ska boka tid på hälsocentralen. Ömmandet i buken har därefter spritt sig så att nu är hela buken öm. Jag har haft feber en vända också. Ringde sjukvårdsrådgivningen igen men hon lät inte så oroad, sa att jag kan ju åka in om jag vill för säkerhets skull. Så jag har avvaktat lite mer. Kollade nu och mitt midjemått har ökat 5 cm, mitt bukmått 6 cm sedan i morse. Jag har ätit väldigt lite. Så nånting är snett. Nu åker jag in till akuten så de får kolla vad som är fel.

[Nessima]

Inte en bra dag idag. Började med kaffe med grädde i. Sen strax efter 11 på förmiddagen fick jag en intensiv smärta i buken, strax ovanför blygdbenet. Ringde sjukvårdsrådgivningen som rekommenderade mig att åka till akuten om det inte gett med sig inom en kvart. Det var kvar, men något bättre, efter den kvarten. Så istället åkte jag till primärvårdsjouren. Väl där hade den lokala intensiva smärtan ändrat karaktär till en ömmande smärta över en större del av buken. Läkaren hittade inte det han letade efter, och sade att jag kunde åka hem och att jag till veckan ska boka tid på hälsocentralen. Ömmandet i buken har därefter spritt sig så att nu är hela buken öm. Jag har haft feber en vända också. Ringde sjukvårdsrådgivningen igen men hon lät inte så oroad, sa att jag kan ju åka in om jag vill för säkerhets skull. Så jag har avvaktat lite mer. Kollade nu och mitt midjemått har ökat 5 cm, mitt bukmått 6 cm sedan i morse. Jag har ätit väldigt lite. Så nånting är snett. Nu åker jag in till akuten så de får kolla vad som är fel.

Låter obehagligt. Hoppas att det inte var något farligt! Krya på dig

[PiaM]

Aj aj, ja, det låter inte roligt. Krya på dig!

[Kjell Granelli]

Krya på dig!

[Sandra]

Två nätter blev jag inlagd på kirurgavdelningen medan de utredde. De är fortfarande inte 100% säkra, men det verkar inte ha varit blindtarmen vilket var en oro hos läkaren, och jag har fått utskrivet antibiotika som har gett resultat på blodvärdena.

 

Första dygnet fick jag inte äta nånting utan hade dropp. Jag märkte inte av några av de negativa effekter andra nämnt om att ha glukosdropp. Däremot när jag fick börja äta. Oj vad ont jag fick! Det gick ju inte att ta nånting som inte hade potatis, vete eller ris på minst hälften av tallriken.

 

Nu ska jag ta det lugnt veckan ut. Jag tror faktiskt inte jag skulle kunna gå ut och röra på mig ens om jag försökte, jag är så slut i kroppen.

[Flamman]

Ta det lugnt och vila dig frisk, krya på dig.

[Sandra]

Jag har inga direkta uppdateringar, men kan ju berätta hur det går för mig. Jag tar två sorters antibiotika eftersom de inte vet exakt vilken bakterietyp det gäller. En sort tar jag två tabletter, två gånger dagligen av. Den andra är en tablett, tre gånger dagligen. Totalt sju tabletter, det känns rätt mycket. Smärtan är för tillfället helt borta, jag har inte haft ont en endaste gång idag. Jag är fortfarande uppsvälld om än mindre än när det började. Kanske kan bero på antibiotikan dock? Jag märker att jag rapar så fort jag tagit den.

 

Jag har mer ork än jag hade i förrgår när jag kom hem från sjukhuset, men fortfarande inte normal. Jag gick till affären idag. Det hade jag inte orkat igår. Nu orkade jag dit och handla och halvvägs hem innan det blev svårt att gå, kändes som att syret inte riktigt räckte till för musklerna. Trappan upp till lägenheten var särskilt jobbig och det svartnade till i kanten av synfältet innan jag hade fått undan matvarorna. Detta kan i och för sig också vara på grund av antibiotikan.

 

Det har varit svårt att orka handla, som ni kan se, och svårt att orka laga mat. Idag är jag väldigt tacksam för att jag äter LCHF, så kroppen kan få energi även om jag inte får i mig tillräckligt med mat. Jag försöker fokusera på att äta sådant som innehåller mycket vitaminer och mineraler i första hand och litar på att om inte kcal räcker till, så kompenserar fettväven.

 

I övrigt önskar jag bara att jag kunde få veta vad detta är och vad som orsakade det.

[MKJ]

Skall dom inte fortsätta med utredningen tills dom hittat orsaken?

 

Hoppas du mår bättre idag!

 

Kram

 

M

[Sandra]

Skall dom inte fortsätta med utredningen tills dom hittat orsaken?

 

Hoppas du mår bättre idag!

 

Kram

 

M

Nja, det verkar som att de är rätt nöjda med att ha kommit fram till att jag blir bättre, att det inte är blindtarmen, och att antibiotikan funkar. Det lät som att det i stort sett är det bästa man kan hoppas på för diffus buksmärta. De gjorde i alla fall ultraljudsundersökning och tog en massa blodprover så de flesta allvarligare åkommorna borde vara uteslutna därmed. Som en not sade läkaren på kirurgavdelningen, där jag låg inne, att ultraljudet inte lyckats lokalisera blindtarmen. De hittade den inte! Det var därför jag fick ligga inne en andra natt. Sedan, vad jag förstod, visade min förbättring på att det med största sannolikhet inte var blindtarmen, och även om det var det, så skulle den inflammationen vara så lindrig att den ändå hade behandlats med samma antibiotika som jag nu tar, snarare än operation.

 

Sedan väntar jag fortfarande på ett testresultat som tydligen skulle ta ett antal dagar, och därefter kan eventuellt antibiotikadosen justeras. Men det provet togs i måndags. Nu har ju hela arbetsveckan gått och halva antibiotikakuren också, för den delen. Så jag har ingen aning om hur mycket justering som kommer hinnas med.

 

Men ja, det vore bra att få veta vad problemet är. Dock kan jag tänka mig att i och med att det är orsakat av en bakterieinfektion så lär man inte hitta så mycket mer, nu när majoriteten av bakterierna har dödats.

 

Idag mår jag ungefär som igår. Det ömmar lite vid tryck på buken nu på kvällen. Benen hade lite svårt att bära mig när jag var och handlade idag med. Musklerna är inte riktigt som kokt spaghetti, men kanske spaghetti al dente. Jag hade en febertopp vid affären och fick sätta mig en stund. Det är alltså rätt tydligt att jag inte är frisk, men klart bättre än jag var i början av veckan.

 

Svullnaden har också gått ned en del. Så här har måtten varit:

söndag innan det hela började: Midja 75 cm, buk 86 cm

söndag kväll innan jag åkte till akuten: midja 80 cm, buk 92 cm

imorse: midja 76 cm, buk 90 cm

 

Så tidigare var det hela buken, från revbenen och nedåt. Nu är svullnaden bara nedtill. Eventuell smärta och ömhet har också koncentrerat sig där, men som sagt, det är väldigt mild ömhet överlag numera.

 

Oh, en parentes till. Innan jag bestämde mig för att åka in till akuten i söndags velade jag fram och tillbaka rätt mycket. Eftersom läkaren på primärvårdsjouren inte verkade särskilt oroad, och inte heller sköterskan på sjukvårdsrådgivningen, kändes det fånigt att störa de hårt arbetande personerna på akuten, trots att det för mig kändes som att nånting var allvarligt fel. Sen insåg jag hur väldigt mycket större min mage hade blivit över dagen, och kom dessutom på att jag faktiskt hade mätt mig den morgonen (det sker långt ifrån varje dag). När jag sedan såg hur stor skillnaden faktiskt var, i siffror, det var det som övertygade mig om att det var dags att åka in. Ytterligare en sak jag kan tacka LCHF för - innan koständringen förde jag absolut ingen dagbok på mina mått.

[Peter B]

Åhhh nej, säg inte att du har fått LCHF-mage?!

 

 

(Skojade bara, ;-)  hoppas att du blir bra snart! )

[MKJ]

Åhhh nej, säg inte att du har fått LCHF-mage?!

 

 

(Skojade bara, ;-)  hoppas att du blir bra snart! )

 

Vad är det?

[smarkebo]

Tack för era uppmuntrande ord!

 

SaraB: Jo, visst är det stor skillnad! LCHF är ju inte att banta, även om en del av effekterna är desamma. Det känns så rätt på alla sätt och vis, vilket kaloribantning inte gör.

 

Dicobayo: Det är okej.

 

Nej traditionell bantning är ju lågfetttänkandet. Men egentligen borde det ju vara lågkolhydratskost som avses när man använder ordet "banta". Det var ju just lågkolhydratskost som William Banting åt på 1800-talet när han framgångsrikt gick ner i vikt och blev frisk och därmed gjorde "banta" till ett begrepp.

[MKJ]

Nja, det verkar som att de är rätt nöjda med att ha kommit fram till att jag blir bättre, att det inte är blindtarmen, och att antibiotikan funkar. Det lät som att det i stort sett är det bästa man kan hoppas på för diffus buksmärta. De gjorde i alla fall ultraljudsundersökning och tog en massa blodprover så de flesta allvarligare åkommorna borde vara uteslutna därmed. Som en not sade läkaren på kirurgavdelningen, där jag låg inne, att ultraljudet inte lyckats lokalisera blindtarmen. De hittade den inte! Det var därför jag fick ligga inne en andra natt. Sedan, vad jag förstod, visade min förbättring på att det med största sannolikhet inte var blindtarmen, och även om det var det, så skulle den inflammationen vara så lindrig att den ändå hade behandlats med samma antibiotika som jag nu tar, snarare än operation.

 

Sedan väntar jag fortfarande på ett testresultat som tydligen skulle ta ett antal dagar, och därefter kan eventuellt antibiotikadosen justeras. Men det provet togs i måndags. Nu har ju hela arbetsveckan gått och halva antibiotikakuren också, för den delen. Så jag har ingen aning om hur mycket justering som kommer hinnas med.

 

Men ja, det vore bra att få veta vad problemet är. Dock kan jag tänka mig att i och med att det är orsakat av en bakterieinfektion så lär man inte hitta så mycket mer, nu när majoriteten av bakterierna har dödats.

 

Idag mår jag ungefär som igår. Det ömmar lite vid tryck på buken nu på kvällen. Benen hade lite svårt att bära mig när jag var och handlade idag med. Musklerna är inte riktigt som kokt spaghetti, men kanske spaghetti al dente. Jag hade en febertopp vid affären och fick sätta mig en stund. Det är alltså rätt tydligt att jag inte är frisk, men klart bättre än jag var i början av veckan.

 

Svullnaden har också gått ned en del. Så här har måtten varit:

söndag innan det hela började: Midja 75 cm, buk 86 cm

söndag kväll innan jag åkte till akuten: midja 80 cm, buk 92 cm

imorse: midja 76 cm, buk 90 cm

 

Så tidigare var det hela buken, från revbenen och nedåt. Nu är svullnaden bara nedtill. Eventuell smärta och ömhet har också koncentrerat sig där, men som sagt, det är väldigt mild ömhet överlag numera.

 

Oh, en parentes till. Innan jag bestämde mig för att åka in till akuten i söndags velade jag fram och tillbaka rätt mycket. Eftersom läkaren på primärvårdsjouren inte verkade särskilt oroad, och inte heller sköterskan på sjukvårdsrådgivningen, kändes det fånigt att störa de hårt arbetande personerna på akuten, trots att det för mig kändes som att nånting var allvarligt fel. Sen insåg jag hur väldigt mycket större min mage hade blivit över dagen, och kom dessutom på att jag faktiskt hade mätt mig den morgonen (det sker långt ifrån varje dag). När jag sedan såg hur stor skillnaden faktiskt var, i siffror, det var det som övertygade mig om att det var dags att åka in. Ytterligare en sak jag kan tacka LCHF för - innan koständringen förde jag absolut ingen dagbok på mina mått.

 

Dom borde ju verkligen ta reda på vad det är som orsakar symptomen. Hur mår du idag?

[Sandra]

Dom borde ju verkligen ta reda på vad det är som orsakar symptomen. Hur mår du idag?

Jag ska ringa imorgon och höra mig för.

 

Idag har jag varit illamående stora delar av dagen men jag har haft mer energi i alla fall. Det är alltid något. Kroppstemperaturen har fortsatt att vara aningens förhöjd.

 

Imorgon är tanken att jag ska åter till arbete. Jag ska försöka men med förbehåll för att jag kanske inte orkar hela dagen, och i varje fall inte full fart.

[Sandra]

Alltså det här mentala spelar verkligen in! Jag klev upp i morse, fast beslutad om att ta mig in till jobbet. Jag har hittills inte känt av någon trötthet. Fantastiskt!

 

Hade lite illamående dock. Det är tydligen en "vanlig" bieffekt av ena antibiotikan, och en "sällsynt" bieffekt av den andra. Så det är inget jag oroar mig för, mest bara irriterande. Det verkar som att det är de piller jag tar två stycken av, två gånger dagligen som jag mår illa av. Det kommer c:a 90 minuter efter jag tagit pillren, och håller i sig c:a två timmar.

 

Till lunch idag åt jag äntligen min favoritlax igen. Så jag längtat! Dessutom blev jag mätt för första gången på över en vecka. Ja, jag har ju inte haft energi att laga mat, och de har inte så mycket LCHF-vänligt eller gott (varken eller, faktiskt - definitivt inte både och på en och samma gång) färdiglagat i närheten av där jag bor. Så det har blivit små portioner färdiglagat, då jag tappat aptiten, alternativt diverse kallskuret jox direkt ur kylen, typ en ostbit och lite broccoli.

[Tiny Tom]

Inte läst den här tråden på ett tag men du verkar haft det lite si så där. De kom aldrig längre än slaskdiagnosen "diffus buksmärta" om jag förstått dig rätt?

 

Hoppas vad-det-nu-var försvunnit i varje fall. För övrigt spännande/intressant läsning på den här sidan tangentbordet även om det inte var så lattjolajban för dig.

[Sandra]

Inte läst den här tråden på ett tag men du verkar haft det lite si så där. De kom aldrig längre än slaskdiagnosen "diffus buksmärta" om jag förstått dig rätt?

 

Hoppas vad-det-nu-var försvunnit i varje fall. För övrigt spännande/intressant läsning på den här sidan tangentbordet även om det inte var så lattjolajban för dig.

Det fanns ett antal teorier. Den enligt läkarna mest troliga är endometrit/livmoderinflammation, men när det föreslogs var läkaren tveksam och det förslaget kom rätt tidigt i processen, alltså inte nån direkt slam dunk eftersom jag låg inne ytterligare ett dygn för att leta efter andra förklaringar. Slutligen sade de ungefär som så att det kanske var endometrit eftersom de övriga saker de letat efter visat sig inte stämma. Så jag vet inte. Det kanske står i min journal att jag har endometrit, och det som är nedskrivet är ju i och med nedskrivandet fakta, men intrycket jag fick var att de absolut inte var säkra på nånting utan tog det minst osannolika. Typ så.

[Lua]

Din resa är inspirerande, Sandra! Tack för det.

 

 Kul med kläder! Jag tänker slänga eller skänka bort alla för stora kläder när jag nått mitt mål (1 kg kvar) Jag har sparat pengar under viktnedgången för att kunna förnya garderoben och jag längtar. Verkligen!!

[MKJ]

Din resa är inspirerande, Sandra! Tack för det.

 

 Kul med kläder! Jag tänker slänga eller skänka bort alla för stora kläder när jag nått mitt mål (1 kg kvar) Jag har sparat pengar under viktnedgången för att kunna förnya garderoben och jag längtar. Verkligen!!

 

Jag har kommit på vad man kan använda för stora byxor till. Jag har mysbyxor inomhus och när det är vinter så tar jag ett par för stora byxor utanpå när jag skall ut och gå. Dom skall ju vara så mycket för stora att det känns löst och ledigt. Jag har inte gjort mig av med ett enda par.

 

Hoppas du ursäktar inlägget i din tråd Sandra.

[Sandra]

Fick brev idag från kvinnokliniken. De hittade inga bakterier (utom hudbakterier) i prover som togs, vilket jag tolkar som att det inte kan ha varit endometrit. Alltså har jag ingen aning om vad det var som hände!

 

Men antibiotikakuren har i alla fall hjälpt. Idag är den fjärde dagen i rad helt utan symtom.

[MKJ]

Fick brev idag från kvinnokliniken. De hittade inga bakterier (utom hudbakterier) i prover som togs, vilket jag tolkar som att det inte kan ha varit endometrit. Alltså har jag ingen aning om vad det var som hände!

 

Men antibiotikakuren har i alla fall hjälpt. Idag är den fjärde dagen i rad helt utan symtom.

 

Ja man kan ju undra vad det var. Hade du några symptom från mage tarm? Jag vet personer som fått inflammation i tarmen men det borde man väl känna av i så fall.

 

Skönt att du blev symptomfri så snabbt!

[Sandra]

Ja man kan ju undra vad det var. Hade du några symptom från mage tarm? Jag vet personer som fått inflammation i tarmen men det borde man väl känna av i så fall.

 

Skönt att du blev symptomfri så snabbt!

Nej, jag var tydligen "mjuk och fin" i magen och inga problem med matsmältning. Så det tror jag inte det var. Smärtans center var framtill, typ vid urinblåsan, men när det var som värst utbrett så gjorde det ont vid tryck nästan var som helst på buken.

 

Visst för att det gått över nu, men jag önskar ändå att jag visste vad det var! Då skulle jag, om det händer igen, kunna säga till läkaren att jag tror att det är x igen. Jag får helt enkelt trösta mig med att de gjorde en massa tester och ultraljudsundersökning utan att hitta nånting, så då är det en hel del sjukdomar som jag i alla fall inte har!

 

--

Igår åt jag en kaka som en person hade bakat. Det skulle jag inte ha gjort. Vete = dåligt, är lärdomen.

[Sandra]

Jag har insett att jag har ett problem. Länge har jag förnekat det för mig själv, men inser att enda sättet att komma tillrätta med det är att erkänna problemet här, så att jag känner att jag måste ställas till svars för hur jag agerar framöver.

 

Sedan sjukhusvistelsen har jag inte hållit mig till de kostriktlinjer jag satt upp för mig själv. Det har blivit färdiglagad frysmat med omega 6-fettdränkta potatiskroketter, snabbmat och socker. Värst av allt - jag har "unnat mig" chokladbollar. Och det går inte att äta bara en. Jag är inne på mitt tredje sexpack på sisådär en vecka. Dessutom har jag slutat ta D-vitamintabletterna.

 

Ursäkterna har på något sätt automatiskt samlats på hög: jag behöver ju inte gå ner mer i vikt så det gör inget; jag är beordrad lugn och stillhet så jag kan inte laga mat; jag är inte beroende utan kan sluta när som helst. Men resultatet är att jag har halkat tillbaka mentalt. Igår avslutade jag min sträckgenomtittning av alla hittills 9 säsonger Grey's Anatomy vilken jag denna gång påbörjade för ungefär tre veckor sedan. Motivationen är nere på noll och jag har svårt att förmå mig själv att ta itu med saker och ting, men även svårt att förmå mig att bry mig om att det ligger till på det sättet. Ja, ni som har haft depression känner nog igen er.

 

Innan LCHF hade jag inte ett sockerberoende, i alla fall inte i tillräcklig utsträckning för att över huvud taget märka av när jag tog bort kolhydraterna. Nu känner jag suget desto mer. Det började troligtvis med glukosdroppet, även om jag inte märkte av det för stunden.

 

Idag då? Nu har jag ätit två fantastiskt goda LCHF-vänliga hamburgare och är mätt och belåten tre timmar senare. Utan påverkan från blodsockerförändringar kan jag lägga märke till hur apatisk jag har varit de senaste veckorna, vilket även torde ha märkts på bristen på inlägg här.

 

Handlingsplanen är enkel: Strikta till det. Ta D-vitaminet. Köp inte mer skräp.

 

Och slutligen: Kom ihåg den här lektionen.

[Anina]

Jag har insett att jag har ett problem. Länge har jag förnekat det för mig själv, men inser att enda sättet att komma tillrätta med det är att erkänna problemet här, så att jag känner att jag måste ställas till svars för hur jag agerar framöver.

 

Sedan sjukhusvistelsen har jag inte hållit mig till de kostriktlinjer jag satt upp för mig själv. Det har blivit färdiglagad frysmat med omega 6-fettdränkta potatiskroketter, snabbmat och socker. Värst av allt - jag har "unnat mig" chokladbollar. Och det går inte att äta bara en. Jag är inne på mitt tredje sexpack på sisådär en vecka. Dessutom har jag slutat ta D-vitamintabletterna.

 

Ursäkterna har på något sätt automatiskt samlats på hög: jag behöver ju inte gå ner mer i vikt så det gör inget; jag är beordrad lugn och stillhet så jag kan inte laga mat; jag är inte beroende utan kan sluta när som helst. Men resultatet är att jag har halkat tillbaka mentalt. Igår avslutade jag min sträckgenomtittning av alla hittills 9 säsonger Grey's Anatomy vilken jag denna gång påbörjade för ungefär tre veckor sedan. Motivationen är nere på noll och jag har svårt att förmå mig själv att ta itu med saker och ting, men även svårt att förmå mig att bry mig om att det ligger till på det sättet. Ja, ni som har haft depression känner nog igen er.

 

Innan LCHF hade jag inte ett sockerberoende, i alla fall inte i tillräcklig utsträckning för att över huvud taget märka av när jag tog bort kolhydraterna. Nu känner jag suget desto mer. Det började troligtvis med glukosdroppet, även om jag inte märkte av det för stunden.

 

Idag då? Nu har jag ätit två fantastiskt goda LCHF-vänliga hamburgare och är mätt och belåten tre timmar senare. Utan påverkan från blodsockerförändringar kan jag lägga märke till hur apatisk jag har varit de senaste veckorna, vilket även torde ha märkts på bristen på inlägg här.

 

Handlingsplanen är enkel: Strikta till det. Ta D-vitaminet. Köp inte mer skräp.

 

Och slutligen: Kom ihåg den här lektionen.

Känner igen mig i en del, jag återföll dock inte i dåliga matvanor, ändå var det just så kroppen upplevde det. I samband med svår vinterkräksjuka hade jag att välja på att lägga in mig förr dropp eller prova Resorb för att återställa den urlakade kroppen. Jag valde Resorb och "sjukan" gav vika, som baksmälla fick jag sockersug och längtan efter fel mat på grund av resorben.(Nej, jag är inte/har inte varit socker beroende) Som tur var när jag kunde börja äta igen hade jag bara "rätt" mat hemma, otroligt hur fort det gick för kroppen att börja skicka "fel" signaler.

 

Du är snart på banan igen med förnyad energi 

[Kjell Granelli]

Du har god insikt i dig själv - det kommer hjälpa dig "walk the line". Lycka till - skönt att det finns en metod som faktiskt fungerar för att vi ska må bättre 

[Nessima]

Hur går det för dig? Du har inte skrivit på någon vecka...

[Leopold Roos]

Jag undrar också hur det går för dig? Hoppas du får bukt med sockertrollet!