Nyårslöftet som redan infriats

[Jernmark]

Hej alla läsare på Kostdoktorn!
 

Jag är en tjugonioårig man på 180 cm som enbart i motivationssyfte till andra vill berätta min vikthistoria. Kanske kan den inspirera någon som inte är gravt överviktig men önskar positiv förändring? Som liten var jag ständigt mer eller mindre knubbig till följd av delvis felaktig kost men också till följd av att tv-spel och datorn var ett större intresse än innebandyn jag stundtals deltog i. Jag vill minnas att jag hos skolsköterskan i åttonde klass uppvisade en vikt på 85 kg, fortfarande kan jag minnas hur jag intalade mig själv att nog sjutton hade jag mer muskler än fett allt. Så fel. Året efter gjorde jag en galen hälsoresa genom att sluta med snabbmat och började träna sju dagar i veckan, resultatet var enastående, 69 kg landade jag på och jag var löjligt rippad. Dock varar inget för evigt mina vänner och åter började jag klättra på vågen, det dröjde inte många år innan jag nådde tidigare vikt och mer därtill. När jag för några år sedan genomförde en militär utlandsmission vägde jag 82 kg och mådde bra med den vikten, jag kände att det är någonstans där jag borde ligga för att känna mig frisk, sund och lätt. Jag har under det gångna året tränat regelbundet cirka 2-3 gånger i veckan och ständigt försökt tänka på vad jag ätit, allt enligt Livsmedelsverkets kostråd, mycket kvarg med låg fetthalt, fullkornsmakaroner samt light-produkter. Trots detta tickade vikten uppåt och i september 2014 vägde jag 91.3 kg. Jag suckade djupt och erkände för mig själv att det behövs sannerligen en förändring, mina tankar föll osökt på Atkins som jag provade för c.a. 10 år sedan med gott resultat. Dock hade LCHF blivit ett mer etablerat begrepp och jag lusläste sidor som t.ex. Kostdoktorn. Jag skred till verket med målet att landa på 85 kg, en realistisk vikt jag tidigare innehaft och mått bra med. De första veckorna gick snabbt, riktigt snabbt, min sambo berömde mina framsteg och underlättare även genom att äta samma mat som mig. Jag nådde min målvikt i november 2014 men kände att varför skall jag sluta nu? Jag kände mig piggare, mindre gasig i magen (till min sambos stora lycka), lättare och mindre hungrig över tid. I morse ställde jag mig åter på vågen för att syna resultatet, 80.6 kg landade vågen på och jag kan glatt konstatera att jag lyckats gå ned c.a. 11 kg på enbart 4 månader. Under berörd tid har jag tränat thaiboxning c.a. 2 gånger i veckan samt att jag som psykolog sitter still mycket i tjänsten. Resultatet är i mina ögon otroligt, vem kunde tro att det skulle gå så lätt och framförallt snabbt att gå ned i vikt? Jag har i stort följt Kostdoktorns kostråd samt letat recept på diverse sidor. Jag får mycket komplimanger från människor och pricken över i är dessutom fina ord om min mage, min akilleshäl sedan många år tillbaka. Min mamma har genomfört en gastric-bypass operation med stora framsteg som följd, hon är en kämpe men jag önskar inte att en dag hamna i hennes fotspår, i dagsläget kommer jag fortsätta med LCHF så länge det känns bra. Det pirrar nästan lite i kroppen när jag funderar på vart min kropp önskar plana ut, 78 Kg? 76 Kg? Framtiden får utvisa tänker jag, självklart hoppas både jag och mamma träffa många av er på LCHF-kryssningen i mars!

 

Tack Kostdoktorn för en underbar sida! <3

[Zepp]

Grattis och gott nytt år och allt det!

 

Kul med en psykolog som gjort resan, vore kul med lite psykologiska aspekter?

 

Dvs, vem som helst kan äta LCHF kortare eller längre perioder, men svårigheten är mindshiftet.. dvs att göra LCHF/riktig mat till en del av ens livsstil!

 

Vi som varit med några år vet att många anammar LCHF/Paleo/riktig mat som en bantningskur.. dvs något man gör tillfälligt för att gå ner i vikt.. men många inser efter diverse omställningsproblem och annat att man mår så mycket bättre!

 

Så förutom den själva metabola aspekten så krävs det som regel en ny syn på mat och ätande.. dvs förmodligen för de flesta en ny sin på vad unnande och belöning är.. eller om belöning/unnande är så himla viktigt?

 

Grejen är.. att många startar LCHF som ytterligare magisk diet.. som om man bara följer den till punkt och pricka kommer att resultera i ett visst resultat.. vi som varit med ett tag vet att det inte är något magiskt koncept bakom LCHF, det handlar betydligt mer om mindshiftet och att mat och ätande bara är en liten del av en hälsosam livsstil!

[Y62]

Veteran, trevligt Tredje missionen här och löpningen förbättras. Inte så mycket annat att göra som du säkert vet Härlig historia! Vi ses på kryssningen!

[Jernmark]

Zepp: I somras såg jag LCHF som en temporär lösning på mitt problem för att sedan gå över till gemene mans kost igen. Med resans gång har alternativet blivit mer och mer svårmotiverad och något som fascinerar mig mycket är suget som försvunnit. Jag kan titta på lösgodis, jag vet hur det smakar och jag kan känna konsistensen, dock infinner sig inte begäret som det tidigare gjorde, otroligt skönt. Gällande psykologiska aspekter upplever jag mig väldigt trygg och bekväm i min kost, jag har aldrig dåligt samvete över det jag äter vilket gör mig lugnare, tryggare och gladare över hur jag är som person. När jag ser mig själv i spegeln infinner sig inte längre känslor så som ångest och stress utan nyfikna tankar kring hur jag kan haft så fel så många år.

 

Y62: Även jag löpte en hel del under missionen, keep it up!

[HelenaB]

Grattis till den återfunna hälsan och formen!

Hoppas att 2015 blir ett toppenår för dig och att nya livsstilen landar för gott.

 

Historier som din är bästa sättet att sprida denna kosthållningens förträfflighet utan att skriva andra på näsan hur de ska äta.

Jag vet att jag har inspirerat ett flertal att försöka förbättra sin kost genom hur bra jag mår, och den fysik jag har.

Utan att överdriva eller skryta, kommer fortfarande (två år efter viktmålgång) bekanta fram spontant och kommenterar att de tycker att jag ser jättefräsch ut  . När jag då säger att jag mår fantastiskt bra så brukar kommentaren vara "det syns". Frågar de vidare om hur jag lyckats så svarar jag förstås, men annars tackar jag bara för komplimangen och för att de har givit mig den.Får jag en möjlighet brukar jag nämna att kostdoktorn som en bra informationskälla. Om de tillhör dem som skulle behöva ändra på sin kosthållning så kan det kanske så ett frö till vilja som kan få växa till om ingen är på och tjatar.

Man skulle förstås också kunna tolka det som att jag tidigare så för j-klig ut  . jag hoppas inte det men i så fall är det kanske ännu bättre reklam.