Chronic Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Hej, ny på forumet, men jag har följt kostdoktorn i några år nu. Jag kör på LCHF till och från, största problemet är motivationen och framförallt disciplinen. Jag har stundvis enorma sockercravings och är nog definitivt beroende av skiten. Kände att kulmen kom nu under julledigheterna när jag inte gjorde mkt annat än jäktade upp o ner genom Sverige för julfirande etc och jag vräkte i mig godis, pepparkakor framför allt och annat junk. Jag vet precis vad sockret gör med blodsockernivåerna, insulin etc, men ignorerar det. Att jag inte väger mer eller är dundertjock är troligen pga jag har hög tomgångsförbränning samt ganska hög muskelmassa (tränar på gym 5-6 dagar i veckan sedan ett år tillbaks ungefär). Hur mina blod/levervärden är har jag ingen aning om, troligen inget jag kan "känna av" själv, men jag vet ju liksom vad som kan avhjälpa OM jag har dåliga värden. Jag körde för ett antal år sedan LCHF mkt strikt under en månad, tränade då ett kort pass om 15min varje dag, då gick jag ner 8kg (från 112 till 104) och var inte långt ifrån magrutor då. Problemet nu jmf då är att då var jag under 30år, nu är jag 35 och har märkt att min förbränning inte är lika effektiv idag som då. Men men... Nu satte jag iaf ner foten, inte pga nyårslöften eller så (tycker sådant inte ska behövas), men helt enkelt pga jag kände mig uppgiven... det spelade ingen roll hur mkt carbs eller socker jag åt, ville HELA TIDEN ha mer och mådde till slut ganska risigt fysiskt. Alltså vi pratar inget katastroftillstånd eller psykiskt dåligt (kände mig möjligen en smula dum ). Under veckorna jobbar jag i Norge och kan ganska enkelt hålla bra disciplin på matlagning, träning, arbete etc och på vägen till Norge storhandlade jag (brukar göra det): 1.5L vispgrädde 700g gräddost 2 kg Turkisk Yoghurt (den feta varianten) 2x12 ägg kartonger (eko) 3.3kg saltkokt julskinka (i princip inget socker) 1.5kg butiksmald högrev 4 stora lökar 4kg proteinpulver 5 avokados Liknande brukar jag köpa när jag åker hit, men disciplinen kan sjunka under helgerna (tar i lite väl hårt i mina "binge days", som man kan ta enligt Timothy Ferris, har tidigare märkt boost av detta, men nu överdriver jag för hårt så det slår helt av ketosen). I övrigt äter jag mkt färsk lax, som är billigt och superbra här i Norge. Mitt mål nu är att gå ner från 107kg till under 95, det skulle då innebära att mitt kroppsfett skulle ligga på närmare 10 än 15% vilket är perfekt för min del...tror jag. Mitt riktiga "problem" rör dock inte mig själv, utan snarare min flickvän. Hon är standardlängd, 167 och väger runt 66kg, dvs ingen direkt övervikt, men eftersom hon är tjej hetsar hon som alla tjejer över sin vikt. Vad som dock är hennes problem är att hon är totalt fast i fettskräcken. Hon menar att hon minsann äter mkt mer fett nu än förr i tiden, men det där är ett känsligt område. Hon anser att det är bäst att äta "lagom lite av varje". Jag vill inte mässa alltför mkt om LCHF hit, LCHF dit, ingen får trovärdighet på det sättet. Jag försöker istället nyansera och berätta hur kroppen och näringsämnena faktiskt fungerar, jag vill självklart inte tvinga på henne en livsstil eller kosthållning. Problemet är bara att hon inte heller är mottaglig för rena fakta. Jag kan förklara att ALLA kolhydrater omvandlas till glukos (socker) vid matspjälkningen, att detta glukos tas om hand av insulinet som höjer blodsockernivån, att all energi som inte behövs/tas om hand omvandlas till fett och att dessutom insulinet ytterligare hjälper fettinlagringen. Där har hon sedan 5min tillbaks slutat lyssna och bryr sig inte ett skvatt. Hon tror fortfarande stenhårt på matråden från hemkunskapen i mellanstadiet på 90talet och menar att om hon tar en smörgås (oftast knäckebröd) väljer hon att skära ner på fettet istf brödet... Även när vi varit hos vänner pratade vi om motion/mat etc... jag hörde mest på då, satt vid andra ändan av bordet. Hon sa att hon vill börja gå ner i vikt igen och därför börja motionera mkt hårdare. Den hon pratade med då, som jag vet har uppdaterad och klar syn på mathållning (en ung läkarfamilj i USA), nedgång, förbränning etc, berättade att det mkt mer har att göra med vad hon äter och att "springa av sig kilon" funkar väldigt dåligt. Då ville hon inte lyssna på det heller. Någon som har tips på hur jag faktiskt kan nå fram med mitt budskap? Jag menar att man underlättar för sig själv om man slår ihjäl fettskräcken och ist klipper hårdare på carbs... Hon vägrar oftast äta feta såser pga denna skräck, jag menar att såserna etc är det godaste i hela middagen ungefär. Jag vill som sagt inte tvinga på henne det här, jag vill däremot att hon ser mkt mer nyanserat på hur kosthållning/viktnedgång fungerar mest effektivt. Mvh ps. Jag ber så mkt om ursäkt för ett URLÅNGT inlägg, jag ville bara ge en bakgrund och förklara scenariot tydligt. 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jamtlandstjej Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Hej, ny på forumet, men jag har följt kostdoktorn i några år nu. Jag kör på LCHF till och från, största problemet är motivationen och framförallt disciplinen. Jag har stundvis enorma sockercravings och är nog definitivt beroende av skiten. Kände att kulmen kom nu under julledigheterna när jag inte gjorde mkt annat än jäktade upp o ner genom Sverige för julfirande etc och jag vräkte i mig godis, pepparkakor framför allt och annat junk. Jag vet precis vad sockret gör med blodsockernivåerna, insulin etc, men ignorerar det. Att jag inte väger mer eller är dundertjock är troligen pga jag har hög tomgångsförbränning samt ganska hög muskelmassa (tränar på gym 5-6 dagar i veckan sedan ett år tillbaks ungefär). Hur mina blod/levervärden är har jag ingen aning om, troligen inget jag kan "känna av" själv, men jag vet ju liksom vad som kan avhjälpa OM jag har dåliga värden. Jag körde för ett antal år sedan LCHF mkt strikt under en månad, tränade då ett kort pass om 15min varje dag, då gick jag ner 8kg (från 112 till 104) och var inte långt ifrån magrutor då. Problemet nu jmf då är att då var jag under 30år, nu är jag 35 och har märkt att min förbränning inte är lika effektiv idag som då. Men men... Nu satte jag iaf ner foten, inte pga nyårslöften eller så (tycker sådant inte ska behövas), men helt enkelt pga jag kände mig uppgiven... det spelade ingen roll hur mkt carbs eller socker jag åt, ville HELA TIDEN ha mer och mådde till slut ganska risigt fysiskt. Alltså vi pratar inget katastroftillstånd eller psykiskt dåligt (kände mig möjligen en smula dum ). Under veckorna jobbar jag i Norge och kan ganska enkelt hålla bra disciplin på matlagning, träning, arbete etc och på vägen till Norge storhandlade jag (brukar göra det): 1.5L vispgrädde 700g gräddost 2 kg Turkisk Yoghurt (den feta varianten) 2x12 ägg kartonger (eko) 3.3kg saltkokt julskinka (i princip inget socker) 1.5kg butiksmald högrev 4 stora lökar 4kg proteinpulver 5 avokados Liknande brukar jag köpa när jag åker hit, men disciplinen kan sjunka under helgerna (tar i lite väl hårt i mina "binge days", som man kan ta enligt Timothy Ferris, har tidigare märkt boost av detta, men nu överdriver jag för hårt så det slår helt av ketosen). I övrigt äter jag mkt färsk lax, som är billigt och superbra här i Norge. Mitt mål nu är att gå ner från 107kg till under 95, det skulle då innebära att mitt kroppsfett skulle ligga på närmare 10 än 15% vilket är perfekt för min del...tror jag. Mitt riktiga "problem" rör dock inte mig själv, utan snarare min flickvän. Hon är standardlängd, 167 och väger runt 66kg, dvs ingen direkt övervikt, men eftersom hon är tjej hetsar hon som alla tjejer över sin vikt. Vad som dock är hennes problem är att hon är totalt fast i fettskräcken. Hon menar att hon minsann äter mkt mer fett nu än förr i tiden, men det där är ett känsligt område. Hon anser att det är bäst att äta "lagom lite av varje". Jag vill inte mässa alltför mkt om LCHF hit, LCHF dit, ingen får trovärdighet på det sättet. Jag försöker istället nyansera och berätta hur kroppen och näringsämnena faktiskt fungerar, jag vill självklart inte tvinga på henne en livsstil eller kosthållning. Problemet är bara att hon inte heller är mottaglig för rena fakta. Jag kan förklara att ALLA kolhydrater omvandlas till glukos (socker) vid matspjälkningen, att detta glukos tas om hand av insulinet som höjer blodsockernivån, att all energi som inte behövs/tas om hand omvandlas till fett och att dessutom insulinet ytterligare hjälper fettinlagringen. Där har hon sedan 5min tillbaks slutat lyssna och bryr sig inte ett skvatt. Hon tror fortfarande stenhårt på matråden från hemkunskapen i mellanstadiet på 90talet och menar att om hon tar en smörgås (oftast knäckebröd) väljer hon att skära ner på fettet istf brödet... Även när vi varit hos vänner pratade vi om motion/mat etc... jag hörde mest på då, satt vid andra ändan av bordet. Hon sa att hon vill börja gå ner i vikt igen och därför börja motionera mkt hårdare. Den hon pratade med då, som jag vet har uppdaterad och klar syn på mathållning (en ung läkarfamilj i USA), nedgång, förbränning etc, berättade att det mkt mer har att göra med vad hon äter och att "springa av sig kilon" funkar väldigt dåligt. Då ville hon inte lyssna på det heller. Någon som har tips på hur jag faktiskt kan nå fram med mitt budskap? Jag menar att man underlättar för sig själv om man slår ihjäl fettskräcken och ist klipper hårdare på carbs... Hon vägrar oftast äta feta såser pga denna skräck, jag menar att såserna etc är det godaste i hela middagen ungefär. Jag vill som sagt inte tvinga på henne det här, jag vill däremot att hon ser mkt mer nyanserat på hur kosthållning/viktnedgång fungerar mest effektivt. Mvh ps. Jag ber så mkt om ursäkt för ett URLÅNGT inlägg, jag ville bara ge en bakgrund och förklara scenariot tydligt. Du har goda intentioner men tyvärr så är det svårt att förändra någon annan... Det jag funderar över är om hon skulle kunna godta en utmaning? Är hon tävlingsinriktad? Kan du utmana henne att prova äta så som du föreslår, säg 4-6 veckor och om hon klarar det så... (valfri "belöning"...) ? Annars är det nog bara så att hon måste bestämma sig för det själv... Kan du få henne att läsa kostdoktorns bok så vore det ju en sak, om hon är mottaglig för den fakta som finns i den. Lycka till! :-) 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Jaaa...det där med att påverka en annan människa, det är inte lätt. Man får vara ett gott exempel, tror jag. Göra dem nyfikna, fresta dem. Och inte tjata, hur svårt det än är. Jag vet bara att jag i hela mitt liv lidit av fettskräck; hoppade över fettet på smörgåsar från 15 års ålder och i matlagning när jag började laga maten själv...resultatet 40 kg övervikt, och konstant fokus på mat; när får jag äta nästa gång? LCHF får mig periodvis att gå ner i vikt; jag har ännu inte riktigt räknat ut vad det är som gör det. Äter sällan, mår bra, maten är god. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Den enda man kan förändra är sej själv och då måste man vara motiverad. Tyvärr är det ju många som ser lowcarb bara som viktminskning och man glömmer hur kroppen ser ut invändigt. Jag har hela mitt liv kört lågfett. Riktigt stolt över att mina lättmjölkssåser var goda (diabetessjuka farmor lärde mej att ha messmör eller socker i för att få till smaken). Har aldrig ätit smör på mackan. När jag viktväktade hade jag jätteproblem med att få i mej dagens fettranson. Resultatet var att när jag var 50 år var mina blodkärl så igenkleggade så hjärtat sade helstopp till rörelse över huvud taget... jag som styrketränade och körde pass året innan. Försök att få bort så mycket dumma carbs som möjligt. Ingen pasta och inga mackor. Ingen juice och bara osöt frukt. Carbs från grönsaker är inte farliga för en frisk kropp men spannmål är rena giftet i de flesta former så länge hon inte bakar själv med dinkel eller andra gamla sorter 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
chrille_chili Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Det är ett riktigt svårt läge när man själv känner till forskningen och alla nackdelar med socker, men ens bättre hälft vägrar lyssna. Jag har lite samma problem, men min flickvän har i alla fall börjat lyssna litegrann. På ren trots slog jag igång filmen "Fed up" när vi satt i soffan, och till min förvåning tyckte hon den var intressant. Annars brukar hon somna ifall det är nåt hon inte är intresserad av, men här höll hon sig vaken filmen igenom. Men det har varit en lång väg hit. Hon äter fortfarande bröd, men inte lika mycket. Jag lagar all mat hemma, så hon äter det jag ställer fram. Ibland äter hon hos sin mor, och då kan det bli precis vad som helst (polacker älskar piroger med alla slags fyllningar)...Och hon är fikatokig, men har faktiskt dragit ner rätt rejält på kaffebröd. Jag är lite stolt över hennes framsteg, det är stort för henne. Det råd jag kan ge är att inte tvinga på nånting, men om du lagar maten så äter hon bättre. Om du sen kan flika in ett enkelt fakta då och då (ingen predikan) så kommer det förhoppningsvis sjunka in till slut. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Chronic Posted January 7, 2015 Author Share Posted January 7, 2015 Hej och tack så mycket för alla svar. Även hemma hos oss lagar jag oftast den mesta (bästa? ) maten och jag insisterar förstås på vispgrädde i grytor, soppor, att fräsa upp i pannan efter ha stekt kött etc. Jag säger att det mättar bättre och blir godare, men hon har (förstås) någon slags ungdomstrauma mot vispgrädde och tycker inte om smaken (går nog hand-i-hand med skräcken... hon är rädd för att hon tycker den inte smakar gott och den smakar inte gott för att hon har fettskräck, så en slags psykisk rundgång tror jag). När jag för någon vecka sedan gjorde en god stor bit lax som vi åt med min familj (1.5kg laxsida helstekt i ugnen med massor av smör, vitlök, chili och saffran och svartpeppar) gjorde jag samtidigt en riktigt god och fet Sandefjordsmörsås (v.grädde+smör, citron och dill) som hon vägrade äta (FETT - farligt!!!). Sedan @chrille_chili , vi har inte "sett Fed up" (tack för tipset!!...ska fixa hem såfort jag kan...älskar sådana dokumentärer), men någon som påminner, "Supersize me". Den tyckte vi båda var intressant, men jag har för mig att den mer handlade om killens ät-experiment att ren skitmat (Donken) i en månad eller vad det var. Så det var ett riktigt bra tips, men hon kommer säkert tro att den är något försök från LCHF-lobbyn att nästla sig in. Hon äter i sig inte så dåligt, bara fel. Dvs knappt något socker, aldrig snabbmat (där är jag själv mkt värre), mkt keso, bär, nötter och frön...men en del pasta, potatis, bröd förstås och minimalt m fett. Ska försöka m Fed Up iaf , tackar! 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Peter B Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Välkommen till forumet Jag tycker att jämställa kolhydrater med socker kan leda fel. En metabolt frisk människa kan med stor sannolikhet leva lika bra på en kolhydratrik kost där man utesluter tillsatt socker, processade matprodukter och gärna spannmål som på en LCHF kost. Är man överens om det, borde det räcka långt. Så om din flickvän äter en sund kolhydratrik kost tycker jag inte att du ska "tvinga" henne att äta LCHF. Man kan ju locka med att det är en väldigt effektiv metod för viktnedgång och titta på alla "success-stories" hos Kostdoktorn. http://www.kostdoktorn.se/kategori/viktnedgang 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Erik 2 Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Känner igen känner igen känner igen ;-) Jag har hållit på med LCHF i 6 år, men det är först de senaste 1,5 åren jag fått med tjejen. Hon har i och för sig aldrig varit riktigt fettskrämd men använde ändå lättgrädde och liknande. Hon är inte mycket för fett nu heller men har kommit en lång väg. Det svåraste för henne var och är att sluta med kolhydrater. Det som fick saker att ändras vad gäller intaget av kolhydrater var när jag för 2 år sedan slutade med det lilla knäckebrödet som jag fortfarande tillät mig till frukost och den skiva surdegsbröd jag fick till helgfrukosten (sen dess glutenfri LCHF/Paleo) - och därigenom blev glutenfri och upplevde en stor mängd förbättringar i min hälsa plus att jag gick ner ytterligare ett par kilo från LCHF botten. Då ville hon testa på glutenfritt också och rasade i vikt och fick ordning på ett antal saker tex svår pms mm. Om hon tjuvar med guten nu blir hon sjuk. Hon börjar dessutom få problem med andra kolhydrater som potatis och socker, dvs mår dåligt - precis som jag. Många vittnar om att glutenfrihet under ca 4 veckor gör att du inte kan gå tillbaka till glutenlivet, du blir sjuk. Utan gluten i våra liv upplever många stora förbättringar av hälsan, mindre sötsug (finns forskning som stöder detta) och rejäl viktnedgång. Så det som funkade för att få med min tjej på båten var glutenfriheten. Kanske kan det funka för din, det är så värt att vara smal och må bra igen tack vare glutenfriheten. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
chrille_chili Posted January 7, 2015 Share Posted January 7, 2015 Ok där har jag fördelen att min flickvän iaf erkänner att feta såser är godare och mättar bättre. Svårt läge som sagt. I och med att min flickvän fortfarande har lite fettskräck så händer det att jag gör två varianter på samma maträtt, eller gör en rätt utan grädde eller så, men som jag vet är rätt låg på kolisar så att hon vill äta. Sen tar jag en klick smör som tillbehör på min egen tallrik för att dryga upp fettprocenten för min egen del. Fed up är riktigt bra. Handlar precis om det du säger, att dom gamla kostråden är felaktiga och i stort sett hela världen har blivit lurad av dåligt utförda labbexperiment på möss. Men även om korruptionen bakom nyare studier (t.ex. att coca-cola sponsrar studier som säger att läsk inte bidrar till diabetes). 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Jannahoj Posted January 8, 2015 Popular Post Share Posted January 8, 2015 Min man har tyckt att jag låter som en sektmedlem och suckat tungt när jag säger ordet kokosolja.. Han har en sjukdom som skulle bli mycket bättre av LCHF och han behöver gå ner i vikt. Jag insåg snabbt att tjat inte funkar men han såg ju på mig hur bra jag mår. Nu efter ett drygt halvår utmanade jag honom. Jag sa att om jag får avgöra hur han ska äta i tre månader och om han inte ser något resultat på vikt och mående så ska jag aldrig mer nämna LCHF (alltså jag äter såklart fortfarande som jag vill men jag pratar inte om det. .) Nu har han ätit LCHF i en vecka. Han har fortfarande omställningsbesvär men mycket lite och han har såklart tappat typ 4kg i vatten. Han är jättetaggad! 10 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Trollmormor Posted January 8, 2015 Share Posted January 8, 2015 Bra taktik Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 8, 2015 Share Posted January 8, 2015 Äta lite utav varje = hål i huvudet! För det innebär i sin förlängning ett himla jobb för att få koll på att man får i sig lite arsenik, stryknin, kvicksilver, dioxin.. you name it, varje dag! Det är mest en omskrivning av att man vill slippa tänka på vad man äter och vilka konsekvenser det kan få. Ingen skall äta lite av varje, man bör äta mat med näring, med inriktning på essentiell näring och på det någon form av energi! Sen så, du lär inte förändra någon annan än dig själv.. bästa sättet att påverka någon annan är att föregå med gott exempel. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Chronic Posted January 9, 2015 Author Share Posted January 9, 2015 @Zepp ... jo, jag tycker argumentet håller otroligt dåligt med "lite av varje". Saken är den att när vi går in på detaljer och fakta, då vill hon inte diskutera saken mer eftersom "hon känner sin kropp och vad hon mår bra av". Försvarsmekanism förstås för att inte vilja gå med på vad jag säger. Detta svaret kommer oftast när jag frågar vad kolhydraterna faktiskt är bra för. Sedan ska jag nog inte behöva förtydliga, men "lite av varje" innebär inte gifter eller strikt intag av alla 247 elementen i periodiska systemet, utan vi försöker väl iaf hålla diskussionen till sådant som klassas som livsmedel (även om det ibland kan innebära rent skräp, men det är en annan historia). Men som sagt, största problemet är fettskräcken som är sin egen rundgång hos henne. Jag ska börja med Fed up-filmen, samt nu när jag kommer hem nästa vecka har jag kört mkt strikt LCHF i 2v, redan nu (jag började i måndags) har min ketos kommit igång fint och hon kommer def se skillnad. Kanske hon ist kan bli sotis på om ev andra tjejer kollar efter mig LOL Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 9, 2015 Share Posted January 9, 2015 Ja det var själva argumentet jag menade.. inte personen som sade det, vilket är en himmelsvid skillnad! Med det argumentet så betyder det att man har noll koll på näringslära helt enkelt.. och inte vill lära sig, vill äta som man är van vid! Oså behöver man inte gå längre än till sig själv.. tog 50 år innan jag brydde mig, sen när jag brydde mig tog det tre månader innan jag lyckats lista ut hur man åt LCHF! Oså igen, och då är LCHF med macronutrientfördelning bara en liten del av kända kunskaper om näringslära. Tjat brukar vara sämsta sättet att övertyga någon. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.