Jump to content

Mitt Vikt-igaste Val (Anna)


Bara Anna
 Share

Recommended Posts

Min resa började väl egentligen redan i somras då jag gjorde en kostomläggning till paleo, fast då var det främst pga hälsoskäl då jag har Chrons i släkten och ville undvika gluten och mjölk. Sedan har jag gått tillbaka till mer LCHF då jag 1) saknade mjölkprodukter för mycket 2) Faktiskt tålde mjölk och 3) Ville ha mer svensk husmanskost än vad jag hittade för tillfället. Dagarna efter nyår blev också en slags nystart för mig eftersom jag den 10 januari gick tillbaka till arbetet efter 2  + 10 månaders mammaledighet. Ett jobb som jag iofs gillar mot alla odds, men som inte är världens mest hälsosammaste, vare sig till tider eller arbetsmiljö. Senaste åren har jag gått upp 20 (!) kg bara av att arbeta där! Mycket oregelbundna tider, svårt att veta om/när du får rast, snaskande på godis etc mellan rasterna och blodsockertoppar som heter duga pga detta. Att vara hemma har hälsomässigt alltså varit det bästa som hänt mig för jag har kunnat ta ett steg tillbaka och få distans till det hela och jag lovade mig att ALDRIG MER! Har ocksp börjat träna igen och iofs skriker kroppen av träningsvärken. Men är samtidigt så lycklig att jag nästan kan gråta av att vara igång igen efter att inte ha tränat regelbundet på säkert 4 - 5 år....

 

När jag vägde som mest vägde jag 114 kg och det var månad 9 av graviditeten (så viss förlåtelse finns väl där) och min dröm är att nå ner till 70 kg, som jag tror jag aldrig har vägt under mitt vuxna liv! Just nu väger jag 95 kg och jag verkar ha hamnat platå. Meh!  Kilona vill bara inte börja droppa igen! Samtidigt som jag inte vill köra för strikt LCHF heller för att jag är rädd att jag sinar pga litet kolhydratintag och amning är väldigt viktigt för mig! Lillan är dock 10 månader så i teorin fungerar det bra då hon äter bra vanlig mat när hon är hemma med pappan och jag jobbar. Trodde vågen hade gått sönder för någon vecka sedan då den visade riktigt skumma siffror och var väl ganska glad för det egentligen. Men det visade sig att den bara blivit felinställt på pounds istället.... Egentligen borde jag slänga ut den eftersom jag inte kan låta bli att väga mig stup i kvarten och jag vet ju hur osäkert och osunt det är. Samtigit så har jag inte riktigt koll på det där med var och hur jag skall mäta mig om jag mäter istället för väger. Eller hur ofta jag bör mäta mig.

 

Just nu är jag mer än lovligt frustrerad då jag tycker att jag gör det mesta rätt, men jag får inga resultat ändå. Jag äter nyttigare än jag någonsin gjort, fastar, tränar. Lik förbannat så går jag inte ner i vikt! Tom upp några hekto! Jag fattar ju jag också att det delvis är pga träningen och omständigheterna, men jag önskar att jag vågade lita på min kropp att den kommer ifatt min hjärna nu när den för en gångs skull är på topp av saker....

 

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Alla kommer på platå förr eller senare. Kroppen behöver vänja sej vid nya vikten innan den kan gå vidare. Gläds åt det du åstadkommit och ta det lugnt. Håll inte på att skruva en massa förrän åtminstone 3 månader gått. Risken är annars att du skapar en förvirrad kropp som inte släpper nånting. Det tog ju dej ett tag att skaffa dina kilon så varför tror du att de ska bara rinna av? Det är ju inte så att LCHF är en bantningsmetod. Det är en viktnormaliserande kost som tillåter dej att må ditt bästa. Ställ undan vågen ett tag eftersom den stressar dej. Vikt är inte allt. Jag gick inte ner ett gram på 3 år men minskade 2 storlekar. Det är väl huvudsaken?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ja men visst är det ofantligt frustrerande med platåer! Men jag tror att det liksom är meningen att man ska hamna på dem. Antagligen har man väl platåer medans man går upp i vikt också, men de lägger man ju inte märke till på samma sätt..

Jag håller helhjärtat med stoscha - ta det lugnt! Försök slappna av, låt bli vågen ett tag, dra för guds skull inte ner inte på fettet i maten.. Njut av din träning, visst är det väl underbart skönt att kunna röra på kroppen igen?! Rätt som det är lossnar det och hektona trillar på åt rätt håll. :)

 

Mäta tycker jag kan vara jätteklurigt, för jag fick hejvilt olika resultat.. Var på överarmen mäter man till exempel, överarmen är ju ganska lång..?

Till slut bestämde jag mig (efter tips här på forumet, var annars..?) för att hitta egna mätpunkter. "Midjemått" verkar ingen veta riktigt hur det ska mätas, så det mäter jag på två ställen, där midjan går in och bildar ett "timglas" (yeah, I wish.. ;) ) samt ungefär två decimeter längre ner där kaggen är som störst. Det ska väl heta bukomfång då, egentligen kanske? :blink:

Sen mäter jag runt ändan, där har jag ett födelsemärke som riktpunkt. Och låren, ganska högt upp där de är som fläskigast.

Fyra punkter alltså, det räcker för mig :)

 

Man kan ju mäta annat också, armarna till exempel.. Men där gav jag upp! Frida, som har ett viktprojekt på HalvaLindhas blogg, mäter nacken.

 

Dit jag vill komma med allt detta babbel är att det värt besväret att lägga lite tid på att hitta egna mätpunker som funkar! När vågen står still och still och still, då halar man fram måttbandet och konstaterar att det ändå ryker en centimeter här och där.. Jag mäter ungefär varannan vecka.

 

Lycka till! O njut av din lilla tjej :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...