Gladan Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Det sägs ju ofta att man ska äta när man är hungrig...låter enkelt. Nu har jag ätit LCHF i två år och tycker fortfarande det är svårt att veta när jag ska äta, så ännu styr faktisk mest klockan... Det jag märker om jag försöker att invänta "hunger" är att ibland börjar magen kurra och känslan att jag behöver mat kommer. Det här stadiet är liksom ok, det går att ignorera ännu ett tag, jag vet jag behöver äta, men det är ingen brådska, liksom. Äter jag nu är allt frid och fröjd. Men andra gånger kurrar inte magen utan det känns bara som kroppens energitillförsel stryps. Det här kan hända på någon halvtimme, ibland kortare tid. Jag börjar känna mig allmän svag, orkar inte koncentrera mig, får lätt huvudvärk. Känner mig helt urlakad. Äter jag nu kan jag stoppa i mig hur mycket som helst, känner inte att jag bli mätt, vill bara äta mer och lite till...men den där darriga känslan kommer inte att släppa förrän efter några timmar, ibland kan den sitta i resten av dagen. Så, för att undvika att hamna i detta tillstånd äter jag gärna "för säkerhets skull" - och det blir ju inte så bra... Är det någon mer som kan har upplevt något sådant? Någon som kan förklara varför det blir så? 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
iAnna Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Jag känner precis igen mig men kan inte ge någon förklaring. Klurigt! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Totto Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Det låter som lågt blodsocker. Har du möjlighet att testa? 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kareng Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 För mig är det konstigt det där med hunger - sug. Jag blir aldrig så hungrig (läs sugen) som när jag är proppmätt. Rent fysiskt känner jag att jag är fullproppad men ändå skriker kroppen efter något efter maten. Jag är inte sugen på att äta mer mat. Det är som om kroppen skriker efter något som saknas. Jag måste prova mig fram. Dock begränsar jag mig inom något så när godkända LCHF-produkter. Vet inte om det är så bra egentligen för allt innehåller ju så mycket energi. Provar ibland med ett kokt ägg men det hjälper föga. Jag har aldrig sett mig själv som sockerberoende, det är inte där min överätning finns eller någonsin har funnits. Men kanske har det något med blodsockret att göra ändå. Har ingen egen mätare men varje gång jag mätt blodsocker på fastande mage vid provtagning de senaste åren har det legat bra förutom under graviditeten för 15 år sedan. Då var jag på gränsen till graviditetsdiabetes. Jag är livrädd för att bli hungrig. Fattar inte varför jag tror att det är så farligt. Om jag inte äter frukost eller fastar ända fram till middagen (har vågat prova ett par gånger) äter jag mer än vanligt till middag men får ändå cravings efter maten om än i mildare form. Under dagen de dagar jag provat att fasta fram till middagen har jag haft en liten svacka runt lunch då jag känner mig lite orkeslös och lätt illamående som ganska fort går över om jag dricker te eller vatten. Jag har försökt att prata med mig själv för att påverka hur jag känner inför hunger och sug. Istället för att formulera meningar med inte i har jag försökt att formulera positiva meningar. Exmepelvis: "det är inte farligt att vara hungrig" tänker jag istället "jag är mätt och till fredsställd". Hjärnan hör ju inte ordet inte utan hör: "det är farligt att vara hungrig". Som sagt jag provar mig fram får se hur det går. Det syns ju tyvärr på kroppen att jag har mat och äta på hjärnan hela tiden. Skulle behöva vända den här uppåtgående kurvan på vågen. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Gladan Posted January 16, 2015 Author Share Posted January 16, 2015 Förr - innan jag började med LCHF kunde jag ha såna där "attacker" också - och då var det att blodsockret sjönk för snabbt. Det var då jag kom på spåret med LCHF. Jag höll på att mäta då, men alla värden var rätt normala och när jag lyfte frågan med en läkare snäste denna bara av med "du har i alla fall ingen diabetes!". Nä, inte än...? Det där med att blodsockret sjönk för snabbt var min tolkning efter en del läsning på nätet och Ann Fernholm... för som sagt, vid mätningen uppenbarades aldrig några extrema nivåer. Så visst, Totto, blodsocker är väl en möjlighet - bara det att då gick det se ett samband - en kolhydratrik måltid innan osv. Men numera bör ju blodsockret hålla sig stabilt, när jag bara äter runt 20 g KH per dag, aldrig mer än 6 g per måltid... kareng: så som du beskriver kunde jag också känna på tallriksmodelltiden. Efter maten, proppmätt, kunde man redan börja räkna när man skulle få äta nästa gång. eller om man kunde få stjäla rester från köket när ingen såg...typ. I alla fall det händer inte numera. Och är jag i det läget att magen kurrar kan jag mycket väl tänka att det inte gör så mycket att vänta lite till. Men när den där känslan av illamående inträder - då är det liksom kört. Och jag har ingen kläm på när det kommer. Ibland någon timme efter maten, ibland efter fem timmar... Och ibland kan jag känna efter om jag känner den typen av "hunger" och då kommer den garanterat - och då måste jag bara ha mat, för att inte sabba hela dagen, typ. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Totto Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Om det är samma symptom nu som tidigare och det då var hypoglycemi kan man dra slutsatsen att det kan vara hypoglycemi nu också. Det är ett plågsamt tillstånd och jag har förstått att läkarna saknar kunskap. Skaffa en blodsockermätare och se hur du ligger när det händer. Jag hade svåra problem med det här innan jag började medicinera med sköldkörtelhormoner. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Gladan Posted January 16, 2015 Author Share Posted January 16, 2015 Hm...ok, det är ju värt ett test. Men jag känner inga andra symptom som kan härledas till att jag skulle ha problem med sköldkörteln? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Totto Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Hm...ok, det är ju värt ett test. Men jag känner inga andra symptom som kan härledas till att jag skulle ha problem med sköldkörteln? Jag menade bara att reaktiv hypoglycemi kan ha så många olika orsaker vilket gör det komplicerat. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Peter B Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Jag tycker också att det kan bli så ibland om man väntar för länge med att äta...jag tror ofta att det kan vara så enkelt att det kan vara "kroppens" sätt att "protestera" när det saknas näringsämnen och att det kan ha en mängd olika orsaker och behöver inte vara blodsockret. 7 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Gladan Posted January 16, 2015 Author Share Posted January 16, 2015 Kanske. Ibland kan jag se ett samband med om jag ätit något mål med för lite fett i, men inte alltid. Det kan ibland lika gärna hända att jag blir sådär matt bara några timmar efter en ok måltid också.. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 16, 2015 Share Posted January 16, 2015 Min erfarenhet är den samma som Peters.. det går hur bra som helst att låta bli att äta.. i värsta fall tar man en slät kopp kaffe.. men förr eller senare så får man en svag huvudvärk och en aptit som sitter i resten av dagen! Såå.. det finns mer än två sorts hunger, några rent biokemiska.. energi och näring främst och de andra psykologiska. Förmodligen triggar det ena det andra? Och som lök på laxen har jag lagt märke till motsatsen, dvs en långvarig aversion mot mat när man någon gång ätit på tok för mycket.. typ.. lika bra att äta upp resten av fläskkarren med bea innan den blir gammal! Såå.. summa sumarum, vi har lättare (åtminstone jag) att reglera matintaget när det sker på något så när regelbundna tider, där är nog pyskologin en viktig faktor. Dvs när vi vet att det är sioså lång tid till nästa måltid och vad som kommer att serveras så spelar det som regel inte lika stor roll att man äter "för säkerhets skull"! 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Gladan Posted April 8, 2015 Author Share Posted April 8, 2015 Värmer upp den här tråden igen....kanske det hjälper någon. Eller om kanske någon har lite kloka kommentarer... Kort efter den här tråden startades köpte jag mig en ketonix (sportvarianten) för att kolla upp hur jag ligger till med ketosen. För jag hade mina misstankar om att det var något där som inte var "rätt". En ketonix mäter en typ av ketoner (aceton) i utandningsluften. Jag vet, blodmätare är bättre, men dyra... Sen dess har jag läst kilometervis på olika forum och webbsidor och tror mig förstå hyfsat sambandet mellan blodketoner och utandningsketoner. De korrelerar på sätt och vis, men inte direkt. Förhållandet är ungefär så att blodketoner är "bränsletanken" och aceton i utandningsluften är "avgaserna" när man förbränner blodketoner. Bara att tanken fylls på kontinuerlig och förbränningen varierar över tid. Ibland tar bränsleproduktionen slut och man kör på "lagret" vilket innebär att man kan blåsa grönt/gult (låga/måttliga halter aceton) när blodvärden kan visa allt från 0 till 100, typ...eller blått när det eg finns i lagret. Men ungefär så förklarar jag principen för mig själv. Så, nu det roliga. I början blåste jag ganska låga värden. 3-4 grön och blått. Ändrade lite på maten: ökade fettet, minskade protein och se: värden började sakta att öka. Numera ligger jag oftast mellan 6 grön och 2-3 gul. (man kan alltså blåsa tio steg på grön/gul och rött). Men jag har aldrig blåst högre än 7 gult. Tyvärr ökade även vikten ett par kilo... :-( Men detta intervall lär motsvara ganska bra det optimala intervallet motsvarande för blodketoner. Hungerkänslorna då. Jag är en frukostmänniska och har svårt att släppa det. Mycket är det en vana, jag vet. Men om jag ligger bra till så FAKTISKT är jag inte hungrig på morgonen. I alla fall inte värre än att jag kan vänta med frukost..och sen glömmer av den..det har aldrig hänt! Och det märks direkt när jag ligger lågt på grönt, då är jag genast mer hungrig. Men jag klarar mig med betydlig mindre frukost än förut. Ett kokt ägg räcker och lite kokosfett i teet när det annars behövdes ägg-och-bacon med extra fett.... Men när jag är hungrig nu är det den där känslan som kommer sakta. Vrålhungern är borta! Så den hade tydligen att göra med glukosdriften (via glukoneogenesen?) som jag inte var medveten om. Det märkliga är ju bara att jag nu äter något mindre mat än förut - och ändå går upp i vikt! eller kanske det stannar där nu, jag vet inte än. Jag förstår inte heller varför ketosen ibland går ner, trots att jag äter ganska samma hela tiden. Men jag får hålla stenkoll på proteinet, märker jag. problemet med utandningsmätningen är ju att man inte får "facit" direkt utan 6-8 timmar efter maten som påverkar. I alla fall finns det de som påstår det och jag tror det ligger nåt i det. Men trots ökad ketosnivå: jag skulle inte klara att äta bara en gång per dag! HUR kommer man dit??? Och nej, det är inget självändamål i sig utan jag ser det mer som ett kvitto på att kroppen är adapterat på fettdrift. Tydligen fattar min kropp ännu inte att det finns mat att ta av....utan vill ha påfyllning med jämna mellanrum. Nästa månad tänkte jag prova köra mejerifritt och se vad som händer. Inte att jag äter jättemycket, men det blir nån dl grädde i kaffet per dag.... och det är klart, det drar ju upp insulinet två ggr per dag....är kanske onödigt... Finns det något mer att tänka på? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.