Lita helt på kroppen? (matmängd)

[Swester]

Jag har hållit mig till LCHF (<30kh/dygn) under en längre tid, varvid jag räknar med att min kropps signaler för hunger och mättnad blivit relativt normaljusterade. Dessutom kör jag striktaste varianten av periodisk fasta, där jag äter endast ett ordentligt mål mat per dygn. Bakom mig har jag även cirka året av kaloriräkning (innan LCHF) då jag gick ner mina första 20 kilon. Sista ingrediensen i min fundering är ett av Kostdoktorns viktigaste råd; att endast äta när man känner sig hungrig! och att sluta äta när man känner sig mätt!

 

Såhär ser smeten ut:

 

Jag hinner inte bli direkt hungrig under dygnets 23-timmarsfasta. Aptit och matlust finns det mycket gott om, men jag skulle nog klara mig närmare 36 timmar innan någon markant hunger slår in. Dock vill jag tycka att man borde äta åtminstone ett mål mat per dygn, så själva hungern får därmed flytta till baksätet.

 

Som ni vet är LCHF-mat vanligtvis mycket mättande! Ofta kan jag börja känna mig rejält mätt efter två tredjedelar av min normalstora LCHF-måltid. Enligt Kostdoktorns råd så borde jag därmed ta återstående tredjedel av maten och spara till morgondagen. Problemet är då att jag troligen ej fått i mig mer än omkring 800 - 1000 kcal. (Vänligen ha överseende med att jag nämner kalorier i LCHF-sammanhang.) Jag har för närvarande ett dagsbehov på cirka 2000 kcal.

 

Jag har läst på otaliga ställen att det kan vara till nackdel för kropp och vikt att leva på för stort energiunderskott. (Dock ej i form av nonsens-myten att kroppen "går in i svältläge".) Men ett dagligt energiunderskott på ungefär 50% låter för mig oroväckande mycket. Därför känner jag mig smått manad att "tvinga" i mig resterande tredjedel av måltiden, bara för att öka energiintaget.

 

Men samtidigt vill jag, efter en längre tid med LCHF, lita helt och fullt på kroppen. Lita på att kroppen talar om för mig när den behöver mer energi. Och känner jag mig mätt och belåten så vill jag lita på att kroppen fått i sig vad den behöver för ett tag framöver. Om det innebär att jag levt ett dygn på blott ~900 kcal. Det vill jag inte behöva oroa eller bekymra mig för.

 

Någon som har lite erfarenhet och/eller insikt kring detta? Kan jag lägga över allt matintagsansvar på kroppen? Lita på kroppen helt och fullt, eller behöver jag köra över mättnadskänslan för att uppa energiintaget lite extra?

 

Många stora tack på förhand!

[Jamtlandstjej]

Jag har hållit mig till LCHF (<30kh/dygn) under en längre tid, varvid jag räknar med att min kropps signaler för hunger och mättnad blivit relativt normaljusterade. Dessutom kör jag striktaste varianten av periodisk fasta, där jag äter endast ett ordentligt mål mat per dygn. Bakom mig har jag även cirka året av kaloriräkning (innan LCHF) då jag gick ner mina första 20 kilon. Sista ingrediensen i min fundering är ett av Kostdoktorns viktigaste råd; att endast äta när man känner sig hungrig! och att sluta äta när man känner sig mätt!

 

Såhär ser smeten ut:

 

Jag hinner inte bli direkt hungrig under dygnets 23-timmarsfasta. Aptit och matlust finns det mycket gott om, men jag skulle nog klara mig närmare 36 timmar innan någon markant hunger slår in. Dock vill jag tycka att man borde äta åtminstone ett mål mat per dygn, så själva hungern får därmed flytta till baksätet.

 

Som ni vet är LCHF-mat vanligtvis mycket mättande! Ofta kan jag börja känna mig rejält mätt efter två tredjedelar av min normalstora LCHF-måltid. Enligt Kostdoktorns råd så borde jag därmed ta återstående tredjedel av maten och spara till morgondagen. Problemet är då att jag troligen ej fått i mig mer än omkring 800 - 1000 kcal. (Vänligen ha överseende med att jag nämner kalorier i LCHF-sammanhang.) Jag har för närvarande ett dagsbehov på cirka 2000 kcal.

 

Jag har läst på otaliga ställen att det kan vara till nackdel för kropp och vikt att leva på för stort energiunderskott. (Dock ej i form av nonsens-myten att kroppen "går in i svältläge".) Men ett dagligt energiunderskott på ungefär 50% låter för mig oroväckande mycket. Därför känner jag mig smått manad att "tvinga" i mig resterande tredjedel av måltiden, bara för att öka energiintaget.

 

Men samtidigt vill jag, efter en längre tid med LCHF, lita helt och fullt på kroppen. Lita på att kroppen talar om för mig när den behöver mer energi. Och känner jag mig mätt och belåten så vill jag lita på att kroppen fått i sig vad den behöver för ett tag framöver. Om det innebär att jag levt ett dygn på blott ~900 kcal. Det vill jag inte behöva oroa eller bekymra mig för.

 

Någon som har lite erfarenhet och/eller insikt kring detta? Kan jag lägga över allt matintagsansvar på kroppen? Lita på kroppen helt och fullt, eller behöver jag köra över mättnadskänslan för att uppa energiintaget lite extra?

 

Många stora tack på förhand!

 

Har du stor övervikt nu så kroppen kan "ta av" ditt eget kroppsfett?

Tror personligen inte det är nån fara att nån dag ibland ha ett energiunderskott. När det händer för mig så blir jag mera hungrig nästa dag istället.

Hur äter du? Är det strikt/fakir eller äter du grönsaker också?

Många berättar om att matlusten minskar när de inte äter grönsaker.

Om du VILL kunna äta mera kanske det är ett sätt att öka intaget.

Alternativt att du väljer att äta två gånger om dagen.

[Swester]

Har du stor övervikt nu så kroppen kan "ta av" ditt eget kroppsfett?

Tror personligen inte det är nån fara att nån dag ibland ha ett energiunderskott. När det händer för mig så blir jag mera hungrig nästa dag istället.

Hur äter du? Är det strikt/fakir eller äter du grönsaker också?

Många berättar om att matlusten minskar när de inte äter grönsaker.

Om du VILL kunna äta mera kanske det är ett sätt att öka intaget.

Alternativt att du väljer att äta två gånger om dagen.

 

Tack för ditt svar! Jag tar raderna i tur och ordning.

 

Gällande min övervikt så har jag cirka 15 kilo kvar till jag befinner mig mitt i det hälsosamma området på BMI-skalan. Och det finns en del att ta av ja. Så det lär knappast gå någon nöd på kroppen om den drivs av fettlager!

 

Trots att jag ej oroar mig så mycket för exempelvis grönsaker, så blir det ändå att jag hamnar på ganska strikt LCHF. Eftersom jag endast äter en måltid per dag så blir det ingen "många bäckar små"-effekt. Jag kan äta relativt rikligt med grönsaker om frun exempelvis vill ha tonfisksallad till kvällsmat. Trots det så är det mycket sällan jag landar över 30 kh/dygn.

 

Det som minskat (eller snarare, normaliserats) av min periodiska fasta är min hunger samt dess symptom. I och med att jag ej längre påverkas av överhoppad frukost/lunch m.m. Däremot har jag alltid haft en mycket god aptit och matlust. I synnerhet efter 23 timmars fasta. Så det är inte brist på aptit som är något problem. Problemet är att jag ofta hinner bli fullt mätt innan tallriken är tom, och därmed känner mig tveksam till huruvida jag skall okynnesäta det sista bara för att "få i mig tillräckligt med energi". Eller om jag skall spara resten av maten och leva på ett desto större energiunderskott för dagen.

 

Börja äta två gånger om dagen är inget aktuellt val för min del i dagens läge. Det är en så otrolig frihet (för mig i alla fall) att bara kunna strunta i mat, prioritera ner maten i tankarna helt och hållet under dagens gång, och endast bekymra mig om kvällsmålet. Dessutom så innebär en andra måltid en extra risk för påverkan på mitt blodsocker (är typ 1-diabetiker) - trots att LCHF-kost endast påverkar mitt blodsocker marginellt. Jag resonerar dock - ju mindre som pushar, desto stabilare.

 

Men det känns lite som jag vill försöka sluta bry mig så mycket om hur mycket energi jag inmundigar, och istället släppa rodret helt och hållet till kroppen. Skulle min viktminskning (eller hälsa/mående) taga en sväng åt det sämre - ja då får jag i sådana fall börja kika över mitt kaloriintag igen. Men jag tar gärna emot fler teorier, tankar och kunskap om läget, absolut!

[ɐuuɐ]

Swesent is back!

[Zepp]

Kroppen är en lurig manick och däri sitter knoppen som är ännu lurigare!

 

Frågan är om man kan lita på dem?

 

Troligen är det bäst att göra som djuren i naturen, först ha kalori och näringstabeller med sig för allt ätbart, väga allt innan man äter!

 

Men vänta nu.. de har ju inte det, så det måste finnas en annan lösning?

 

Hm, det kanske bara finns exakt så mycket mat att de är i energibalans över en längre period.. fast så är det ju inte heller!

 

Hunger/mättnadssignalerna finns där.. men är lätta att tappa bort i bruset.. jävligt lätt!

 

Sen så att äta färre gånger brukar vara ett bra sätt att reducera kalorier.. man lär bli magmätt innan man fått i sig 1500-2000 Kcal.

 

Så då får man göra ätfönstret lite längre och äta trerätters!

 

Man skall inte focusera på endast en signal, typ hunger eller mättnad utan det är en läroprocess där det gäller att komma fram till hur man mår bäst mellan måltiderna.

 

Skulle jag gå och vänta på att bli vrålhungrig så tog det nog flera dygn.. och innan dess så skulle jag må illa och få lite huvudvärk!

[Swester]

God insikt och tankar där Zepp, tack för att du delade med dig!

Lutar fortfarande åt att släppa skallen lite mer och låta kroppen signalera vad och hur mycket den behöver.

[andush]

Jag tolkar det som att du kommit till en platå. Kör du 7 dagar i veckan med PF och LCHF? Testat kasta in en dag i veckan med carb-refeed (>100 gram) och äta 2-3 mål den dagen?

 

P.S. Jag gillar också det faktum att PF gör en mer "oberoende" av mat. Dvs frånvaro av mat kontrollerar mig inte alls längre som det gjorde förut utan man funkar bra även på tom mage i de flesta situationer.