Stödstrumpan

Nyfrälst i Holland

Recommended Posts

Ödemet är tillbaka och med det de helvetiska eksemen på benen. På med stödstrumporna.

 

Om det inte fixar sig, kommer jag att söka läkare igen. Den här gången kan de i alla fall inte neka mig utredning med hänvisning till att det förmodligen beror på att jag har fetma.

 

Den senaste veckan har jag varit mer hungrig än vanligt. Jag undrar om det beror på att jag slutat leva på hullet och nu måste äta alla kalorier jag behöver. Jag är inte så glad åt det, eftersom jag har trivts med att inte behöva äta så mycket. För jag gillar inte mat, som sagt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I kommentaren till blogginlägget om att dubbelbanta som publicerades igår skriver Mea: "Jag varken lever på bacon och smör eller dricker grädde. Jag äter mat jag tillagar från grunden, och använder smör och kokosolja, grädde i min matlagning." Jag lever på bacon, smör och grädde. Och vad är det för fel med det? LCHF-are skryter hela tiden om hur de dricker fettkaffe varje morgon. Jag dricker inte kaffe (smakar illa), så om man tar bort kaffet, gissa vad som blir kvar? Smör och grädde. Och kokosfett då, som jag inte heller äter. Vad är det med själva kaffet som gör det hela så nyttigt?

 

Det skrivs en hel del här om hur icke-LCHF-are är besvärliga med sina kommentarer på vad man äter. Jag har inte det problemet. Däremot tycker jag att LCHF-are kan vara det. Man börjar äta LCHF och plötsligt förväntas man koka benbuljong och aldrig äta något sött (socker eller sötningsmedel) i resten av sitt liv. Sorry, säger jag bara. Jag har inte bytt personlighet bara för att jag har bytt diet. Jag har aldrig varit noga med vad jag äter, jag har aldrig gillat mat, eller att laga mat, men jag älskar sötsaker. Det kommer inte att ändras. Jag kommer inte att börja mäta ketoner i utandningsluften, väga min mat eller beräkna kolhydraternas energiprocent. Jag har inte ens varit till läkaren för att mäta blodsockret, blodfetterna eller blodtrycket. Jag äter bara den mat som är tillåten och undviker den som inte är tillåten. Sedan gör jag undantag minst två gånger i månaden, alltifrån en skiva knäckebröd till en glass (5 kulor, chokladsås och grädde).

 

Och det funkar! Jag har gått ner 34 kg och nått normalvikt. Jag har rätt att äta LCHF på mitt sätt, lite slarvigt sådär. Ja, jag kommer att fortsätta förgifta min kropp med socker. Det är min kropp! Jämfört med hur mycket socker jag åt innan LCHF, är det jag äter nu ingenting.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Alla har ju olika anledningar till varför man bytt livsstil. Det som funkar för en kan vara helt fel för nån annan. Visst har det funnits rätt enögda kommentarer här och var men jag tycker att det inte alls är så fundamentalistiskt som för några år sedan. Men för att hjälpa nybörjare måste man vara lite övertydlig ibland. Spannmål och socker ingår inte i KOSTEN LCHF. Däremot kan DU välja att äta det eftersom du tål det i den mängd som fungerar för DINA mål. Jag, t ex, som inte äter LCHF pga viktproblem utan pga hjärtkärlproblem måste vara försiktigare. Hur jag mår syns nämligen inte på utsidan utan märks bara när jag gör hälsoundersökningar. Jag dör varken av en bulle eller en godisbit men det kan försämra och förkorta mitt liv i onödan.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I kommentaren till blogginlägget om att dubbelbanta som publicerades igår skriver Mea: "Jag varken lever på bacon och smör eller dricker grädde. Jag äter mat jag tillagar från grunden, och använder smör och kokosolja, grädde i min matlagning." Jag lever på bacon, smör och grädde. Och vad är det för fel med det? LCHF-are skryter hela tiden om hur de dricker fettkaffe varje morgon. Jag dricker inte kaffe (smakar illa), så om man tar bort kaffet, gissa vad som blir kvar? Smör och grädde. Och kokosfett då, som jag inte heller äter. Vad är det med själva kaffet som gör det hela så nyttigt?

 

Det skrivs en hel del här om hur icke-LCHF-are är besvärliga med sina kommentarer på vad man äter. Jag har inte det problemet. Däremot tycker jag att LCHF-are kan vara det. Man börjar äta LCHF och plötsligt förväntas man koka benbuljong och aldrig äta något sött (socker eller sötningsmedel) i resten av sitt liv. Sorry, säger jag bara. Jag har inte bytt personlighet bara för att jag har bytt diet. Jag har aldrig varit noga med vad jag äter, jag har aldrig gillat mat, eller att laga mat, men jag älskar sötsaker. Det kommer inte att ändras. Jag kommer inte att börja mäta ketoner i utandningsluften, väga min mat eller beräkna kolhydraternas energiprocent. Jag har inte ens varit till läkaren för att mäta blodsockret, blodfetterna eller blodtrycket. Jag äter bara den mat som är tillåten och undviker den som inte är tillåten. Sedan gör jag undantag minst två gånger i månaden, alltifrån en skiva knäckebröd till en glass (5 kulor, chokladsås och grädde).

 

Och det funkar! Jag har gått ner 34 kg och nått normalvikt. Jag har rätt att äta LCHF på mitt sätt, lite slarvigt sådär. Ja, jag kommer att fortsätta förgifta min kropp med socker. Det är min kropp! Jämfört med hur mycket socker jag åt innan LCHF, är det jag äter nu ingenting.

 

Mnja.. mnja.. vi är sociala djur så vi tenderar att jämföra oss med varandra.. framförallt tenderar vi att jämföra oss själva med de som vi känner/vill ha en gemenskap med.. duger vi.. uppfyller vi kriterierna?

 

Kvinna.. smal, smärt, sexig, huslig.. typ, och minstone sjuksköterska.. man framgångsrik, välavlönad, utåtriktad.. typ, i sämsta fall civilingenjör!

 

Jag är varken eller.. och jag äter inte LCHF utan jag äter vad som faller mig in.. att det råkar bli LCHF i 99% av fallen har antagligen med ohejdad vana att göra?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag måste säga att du är fantastiskt inspirerande "Stödstrumpan", du kör verkligen din egen stil.

Jag har läst om LCHF i säkert två år och har blivit lite lätt skrämd av hur fanatiska alla är. Närmast sitt" mål kommer man ju som hårt driven, inget snack om det.

Men den metoden känns inte så  mycket "jag".

Men du står som ett alternativ till resten. Ett alternativ som gör mig motiverad att börja med LCHF.

Jag blev diagnostiserad som en diabetes 2:a med en (över)vikt på 115kg härom dagen. Alla andra prov var bra. Jag är inbokad på allsköns besök; fotvårdare, diabetessköterska, dietist, osv. Ska framför allt bli ytterst intressant att få höra vilka diet-tips jag kommer att få....

 

Hoppas du slipper dina stödstrumpor sinom tid, att du får njuta av att vara lätt och vacker.

Önskar dig fortsatt framgång o hälsa! :)

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag nått mina mål och en vikt som jag trivs med, slappnade jag av. Jag fuskade nog lite för ofta. Vikten stabiliserade sig, vilket är helt ok. Men svaret på vilken vikt kroppen vill ha får jag ju inte på det viset. Jag var dock inte motiverad att gå ner mer i vikt.

 

För ett par veckor sedan gick sambon på en veckas semester. Jag bestämde att den veckan var fuskvecka, jag skulle äta något sött varje dag och se vad som hände med vikten. Jag har nämligen undrat vad som händer om jag fuskar mer än vid ett tillfälle.

 

Första två dagarna var njutbara. Jag åt LCHF-mat och glass eller tårta. På tredje dagen kändes sockret inte lika lockande längre. På femte dagen avbröt jag experimentet för jag ville helt enkelt inte ha mer. Dessutom mådde jag inte bra, kände mig sådär lite halvsjuk och kände inte den riktiga hungern, bara dessa obehagliga, vaga hungerkänslor som jag levt med hela mitt liv. Jag vill inte tillbaka till det.

 

Det tar en vecka för mig att komma tillbaka ner i vikt efter fusk. Idag har det gått en vecka och vågen visade ett halvkilo under det som tidigare var min lägsta vikt. Nu är jag motiverad igen. Tack vare fusk...

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi måste falla av vagnen lite då och då för att komma ihåg varför vi klev på i första vändan! :huh:

 

Så småning infinner sig det där självklara som du oxå kommit fram till.. det är inte värt det hela och det är faktist inte så himla gott heller.. iallafall inte så gott att det är värt besväret!

 

Och så inser man så småningom att sådant kommer man framöver ändå behöva äta.. mest i sociala sammanhang.. så det kan gott räcka med de tillfällena och man kan dessutom begränsa mängderna de gångerna!

 

Första året tvärvägrade jag att äta något som inte vara LCHF.. det var/blev lite jobbigt/man blev en sådan där konstig prick som alldrig åt vad som bjöds!

 

Nu har jag ändrat taktik.. på rostbrödmackan lägger jag en tjock skiva smör som jag skurit med kniv, fem skivor ost, fem skivor skinka och en halv paprika uppe på!

 

Folk nästan ramlar av stolen men det är deras problem! :unsure:

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var ju vackra ord jag skrev förra gången. Nu har jag halkat dit igen. För många fusk och mitt sockerberoende och gamla ätbeteende är tillbaka. Det började förra fredagen. Jag hade lovat att äta tårta på söndagen av sociala skäl, så på fredagen tänkte jag att jag ska ju ändå fuska på söndag så jag kan ju ta en glass på glasscafét idag (5 kulor, grädde och chokladsås). "Ett fusk försenar ju bara viktnedgången med en vecka." Dagen efter blev det tårta på café och sedan tårtan på söndagen. De ställde också fram kex, så de slank ner de också. Resultatet blev en viktuppgång med 2,8 kg på fem dagar. Och ett frenetiskt sug efter att äta hela tiden. Sedan blev det bröd till soppan i fredags. Meningen är att jag ska äta avokado, men på sistone har avokadona varit antingen omogna eller ruttna när jag öppnat dem. Igår blev det glasscafét igen! Nu ligger jag 2,2 kg över min lägstavikt.

 

Det värsta är inte viktuppgången, 2 kg kan jag leva med, men jag känner skillnaden i magen. Utan socker är magen tillfreds och har riktiga hungerkänslor när det är dags att äta. Med socker ständigt vaga, nervösa hungerkänslor, som får mig att vilja äta hela tiden.

 

Jag undrar hur det ska gå, om jag fullständig tappar greppet och går upp 35 kg, om jag lär mig gränserna för hur mycket jag kan fuska, eller om jag inser att jag måste ge upp socker helt och hållet.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, i ditt ställe hade jag blivit absolutist. Tackat nej till socker varje dag.

Precis som en nykter alkoholist måste undvika alkohol framöver. Eller en drogfri knarkare ...

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lyssna på Anna eller fördärva ditt liv. Valet är ditt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så det är det jag gjort det här året, fördärvat mitt liv?

Närå! Du börjar bara på ny strikt kula imorgon. :-)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är ingen asket, så 100 % strikt är inget alternativ för mig, troligen inget jag skulle lyckas hålla mig till livet ut. Jag måste hitta min egen väg, det är det jag försöker göra nu. Att gå ner i vikt är en sak, när man får en kick av att stå på vågen varje dag, att hålla vikten är en annan. Jag måste lära mig hur jag och min kropp fungerar i den här nya, okända fasen av våra liv.

 

Kostdoktorn rekommenderar att bara äta när man är hungrig och sluta äta när man blir mätt. Jag har funnit att det är lika viktigt som att undvika kolhydrater. Problemet är bara vad som menas med "mätt". Jag ser det som en skala: hungrig, ohungrig, mätt, proppmätt. För att gå ner i vikt med LCHF, även när jag inte fuskar, måste jag ligga på "ohungrig". Jag måste hela tiden vakta på vad jag äter. Jag kan faktiskt inte äta så mycket smör jag vill, då syns det på vågen nästa dag. Även om LCHF hjälper att hålla hungern borta och även om jag inte behöver räkna kalorier, måste huvudet vara med hela tiden och mäta upp hur stora portioner jag bör äta.

 

Medan jag har gått ner i vikt har jag undrat hur det ska gå när jag är där jag är nu. Det sägs att man ska kunna öka sitt kolhydratintag när vikten har stabiliserats. Men hur mycket? Jag måste själv hitta balansen. Två skivor rostat bröd kan ställa till det ena veckan, men fungera bra andra veckan. Det har blivit svårare att äta LCHF med tiden, också därför att samma fusk ger mycket större viktuppgång och under längre tid än det gjorde för några månader sedan.

 

LCHF är den bästa dieten, men det är en skör diet. Minsta fusk leder direkt till viktuppgång. För mig som varit viktstabil på en diet av nästan enbart socker och kolhydrater i flera år, känns det jättekonstigt. En brödskiva eller några ostskivor räcker. Förr levde jag på mackor.

 

Vad menas med att jag ska kunna öka kolhydraterna? Äta mer grönsaker kanske? Ta en frukt en gång i veckan? En kokt potatis på julbordet? Då får det vara.

 

Där står jag nu, försöker hitta min balans, och är inte hjälpt av rådet att strama åt mina vanor. Tvärtom. När folk säger åt mig att sluta äta, brukar jag bara äta mer av ren trots, för jag tycker att jag har rätt att äta vad jag vill. Det är min diet.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Klart du ska äta vad du vill. Men jag hade aldrig valt rostat bröd som kolhydrater. Det är både processat och gluten.

Hellre då mer rotfrukter (ev potatis ibland) och färsk frukt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är ingen asket, så 100 % strikt är inget alternativ för mig, troligen inget jag skulle lyckas hålla mig till livet ut. Jag måste hitta min egen väg, det är det jag försöker göra nu. Att gå ner i vikt är en sak, när man får en kick av att stå på vågen varje dag, att hålla vikten är en annan. Jag måste lära mig hur jag och min kropp fungerar i den här nya, okända fasen av våra liv.

 

Kostdoktorn rekommenderar att bara äta när man är hungrig och sluta äta när man blir mätt. Jag har funnit att det är lika viktigt som att undvika kolhydrater. Problemet är bara vad som menas med "mätt". Jag ser det som en skala: hungrig, ohungrig, mätt, proppmätt. För att gå ner i vikt med LCHF, även när jag inte fuskar, måste jag ligga på "ohungrig". Jag måste hela tiden vakta på vad jag äter. Jag kan faktiskt inte äta så mycket smör jag vill, då syns det på vågen nästa dag. Även om LCHF hjälper att hålla hungern borta och även om jag inte behöver räkna kalorier, måste huvudet vara med hela tiden och mäta upp hur stora portioner jag bör äta.

 

Medan jag har gått ner i vikt har jag undrat hur det ska gå när jag är där jag är nu. Det sägs att man ska kunna öka sitt kolhydratintag när vikten har stabiliserats. Men hur mycket? Jag måste själv hitta balansen. Två skivor rostat bröd kan ställa till det ena veckan, men fungera bra andra veckan. Det har blivit svårare att äta LCHF med tiden, också därför att samma fusk ger mycket större viktuppgång och under längre tid än det gjorde för några månader sedan.

 

LCHF är den bästa dieten, men det är en skör diet. Minsta fusk leder direkt till viktuppgång. För mig som varit viktstabil på en diet av nästan enbart socker och kolhydrater i flera år, känns det jättekonstigt. En brödskiva eller några ostskivor räcker. Förr levde jag på mackor.

 

Vad menas med att jag ska kunna öka kolhydraterna? Äta mer grönsaker kanske? Ta en frukt en gång i veckan? En kokt potatis på julbordet? Då får det vara.

 

Där står jag nu, försöker hitta min balans, och är inte hjälpt av rådet att strama åt mina vanor. Tvärtom. När folk säger åt mig att sluta äta, brukar jag bara äta mer av ren trots, för jag tycker att jag har rätt att äta vad jag vill. Det är min diet.

 

Du har alldeles rätt.. dvs det handlar om att hitta sin egen balans.. i den kontext man lever i!

 

Oså gäller det att lära sig under resans gång.

 

Såå.. LCHF är mer en filosofi än en kost.. kan vi väl vara överens om?

 

Eller sekt?  :huh:

 

Hur som helst.. inom denna filosofi/sekt finns flera chatteringar.. från ortodoxa till helt liberala!

 

Dvs i mångt och mycket handlar det om vad man vill uppnå.. och vilka förutsättningar man har rent medicinskt/metabolt.

 

Det första evangeliet är att man inte behöver vara rädd för fett, det andra är att äta så ren ursprunglig mat man kan.. från de bästa råvaror!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På onsdag flyger vi till Sverige igen. Jag ska njuta av att kunna fälla ner bordet ända ner, att inte behöva oroa mig för att inkräkta på grannens utrymme med min kroppshydda, att inte behöva oroa mig för att bältet ska vara för kort och att veta att jag aldrig kommer att behöva betala för två stolar. Det finns fler fördelar med att gå ner i vikt än utseende och hälsovinster, men det talas det inte mycket om.

 

Lite oroar jag mig dock för julmaten. Vanligtvis består den ju mest av kött, så det borde ju vara lugnt, men i år håller min syster i menyn och hon är på gränsen till vegetarian. Det kanske blir quorn hela julen. Hon kanske låter mig skippa kolhydraterna, men missar att servera något fett. Jag har bett att få se menyn, men det vill hon inte, fast vi brukar skicka runt julmenyn för godkännande av samtliga. Jag misstänker att något är i görningen.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På onsdag flyger vi till Sverige igen. Jag ska njuta av att kunna fälla ner bordet ända ner, att inte behöva oroa mig för att inkräkta på grannens utrymme med min kroppshydda, att inte behöva oroa mig för att bältet ska vara för kort och att veta att jag aldrig kommer att behöva betala för två stolar. Det finns fler fördelar med att gå ner i vikt än utseende och hälsovinster, men det talas det inte mycket om.

 

Lite oroar jag mig dock för julmaten. Vanligtvis består den ju mest av kött, så det borde ju vara lugnt, men i år håller min syster i menyn och hon är på gränsen till vegetarian. Det kanske blir quorn hela julen. Hon kanske låter mig skippa kolhydraterna, men missar att servera något fett. Jag har bett att få se menyn, men det vill hon inte, fast vi brukar skicka runt julmenyn för godkännande av samtliga. Jag misstänker att något är i görningen.

 

Ha.. du får fira en vegansk jul! :o

 

Grönkålssoppa lär både vara gott och nyttigt? :unsure:

 

Mest troligt är du får kompensera flygbränslet med mindre kött och animaliskt fett?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har varit en del i Holland. Förstår dina utmaningar. O jag säger bara Heja heja. Du är värd att lyckas. Håll ut. Hitta dina ingridienser i Lchf. Och....god jul

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina aningar var ogrundade. Min syster ansträngde sig för att jag skulle kunna äta LCHF. T.ex. frågade hon innan hon hällde 3 msk socker i grytan, så som receptet sa. Vad svarar man då? Jag sa att det var ok. I en annan gryta var det kikärtor och nötmixen som hon köpt speciellt till mig bestod av jordnötter, cashewnötter, torkad frukt och russin. Inget av det är LCHF, eller hur?

 

Men om jag inte åt LCHF så var det inte min systers fel. Aladdin hade helt nya praliner i år, dem måste man prova. Det blev en hel del annat med. Jag fuskade 11 dagar i rad över jul. Jag gick upp ett halvt kilo. Kroppen verkar ha stabiliserat sig vid 74,5 kg, även när jag inte fuskar.

 

Jag försöker komma underfund med hur min kropp reagerar på olika slags mat, som ost, grädde, socker mm, men det är som att försöka göra experiment utan lab. Det finns ju inga möjligheter att hålla allt konstant och bara ändra på en faktor. Istället blir det gissningslekar. "Var det osten jag gick upp av, eller var det smöret?" Smör mättar inte för mig. Jag kan äta hur mycket som helst. 8 cl grädde däremot mättar fint och jag går inte upp i vikt av det. Det är ju exakt samma fett!!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Recept är till för att justeras och anpassas för sin egen smak. :)

Jag hade svarat "Byt ut sockret mot ingefära och gurkmeja", men så är jag inte så diplomatisk heller.

Det förutsätter dock att man har en bra relation till sin syster. :wub:

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Socker i en gryta? :blink:

 

Nog för att jag haft en Holländsk granne, det var surkål i/till lite vad som helst.. men alldrig socker.

 

Egengjord matjes och endiver var favo oxå.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag blir lätt irriterad på ord. Att banta heter numera "att göra en viktresa". Vadå, jag reste ingenstans! LCHF är ingen kost, det är en "livsstil". Livsstil för mig handlar om mycket mer än mat. Mer om fritidsintressen, vad man spenderar pengar på och vilka traditioner man håller på. Men det låter väl finare så. Eller tillgjort, som jag skulle säga.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag blir lätt irriterad på ord. Att banta heter numera "att göra en viktresa". Vadå, jag reste ingenstans! LCHF är ingen kost, det är en "livsstil". Livsstil för mig handlar om mycket mer än mat. Mer om fritidsintressen, vad man spenderar pengar på och vilka traditioner man håller på. Men det låter väl finare så. Eller tillgjort, som jag skulle säga.

Ja, det där ordet resa är nog senaste årets mest överanvända ord. Det roligaste jag läst var när någon beskrev en bok som man skulle göra en resa i (att läsa boken är en resa alltså...).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina bröst har gjort come back, förmodligen för att jag har lagt på mig ett halvt kilo. Att de krympte och hängde som tomma påsar hände ganska snart efter att jag började gå ner i vikt, och jag trodde de skulle vara sådana resten av mitt liv. Ingen pratar nämligen om bröst i sina framgångshistorier, så jag visste inte vad jag hade att vänta. Nu har de alltså fyllt ut lite igen och det är jag tacksam för.

 

Inte desto mindre tänker jag försöka gå ner det där halva kilot igen. Inte för att det stör mig det minsta att väga ett halvt kilo mer, men jag vill stämma i bäcken snarare än i ån.

 

När jag nått min drömvikt började jag fuska mycket oftare, som jag har beskrivit tidigare. Dessutom utökade jag min lunch med 50 %, för att äta tills jag var mätt, i stället för att som under viktnedgången äta tills jag inte var hungrig. Två orsaker som kan ligga bakom det halva kilot alltså.

 

Idag bestämde jag mig för att gå tillbaka till att vara ohungrig. Ja tjena! Jag var svinhungrig redan kl. 10, trots att jag vanligtvis kör 16:8 utan problem. Jag åt min gamla, mindre variant av lunch. Sedan hungrig igen kl. 14. Sedan mellanmål igen vid 16. Nu skriver jag detta i väntan på middagen kl 19.

 

Var det verkligen så här när jag gick ner i vikt? Det är ett under att jag alls gick ner!

 

Hoppas aptiten är annorlunda imorgon.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Experimenterandet fortsätter...

 

Mitt senaste fusk var 0%-ig fruktyoghurt med müsli (typ Start). Det var som att äta luft! Jag åt tre portioner men var fortfarande hungrig. Hur kunde jag någonsin tycka att yoghurt var mättande?

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tänkte inte plåga er med fler inlägg i den här navelskådande tråden, men nu gör jag det ändå, för min egen skull.

 

Jag är på god väg att hitta balansen mellan fusk och LCHF. Min vikt stabiliserade sig på 74,5 kg kring 1 november, men jag är inte säker på om jag lättade på min LCHF-strikthet och började fusk mer pga av att jag slutat gå ner, eller om vikten slutade gå ner för att jag kände mig nöjd med den och slutade försöka gå ner ytterligare. Troligen det senare.

 

Till att börja fuskade jag ganska vilt, oftare och mer vid varje tillfälle än under viktnedgången. Vikten har pendlat mellan 73,3 kg och 76 kg. Jag har inga problem att bromsa, när jag väl bestämmer mig för att göra det. Sockertrollet är i ledband. Däremot vill jag ha vikten inom ett mindre intervall, gärna lägre också förstås. Jag har prövat att sätta upp olika regler, för i stunden kan jag vara ganska impulsiv och "unna mig" både det ena och det andra.

 

Först hade jag flera regler: Ett fusk i veckan, inga nötter, inga bär, ingen choklad, bara tre skivor ost per dag osv. Det blev för mycket att hålla reda på, så jag bestämde mig för att bara ha en regel: Fusk en gång i veckan. Jag började skriva upp i en kalender när jag fuskade, för mitt minne är så kort. Jag gillade det inte, kalendern blev en påminnelse om fusket, vilket bara gav skuldkänslor. Dessutom kan ett fusk vara alltifrån en knäckemacka med mycket smör till en heldag med kakor och godis, vilket gör stor skillnad i hur mycket vikten påverkas. När jag väl börjat fuska började jag också tänka korkade tankar som: "Jag måste dra nytta av att det är fuskdag och äta så mycket kolhydrater jag kan."

 

Jag bytte regel: Fusk tillåtet så länge jag väger under 75 kg. Det fungerade mycket bättre. Det var dock en för generös regel. Jag vill inte fuska så mycket, så jag sänkte till: Fusk så länge jag väger under 74 kg. Den regeln är fortfarande under utredning.

 

Igår påbörjade jag dock en fuskfri period om tre veckor. Detta för att jag vill se vad min kropps egentliga lägsta vikt ligger på. Ren nyfikenhet alltså, vilket inte är ett tillräckligt starkt motiv för att jag ska ha prövat detta tidigare. Jag trivs väldigt bra med den vikt jag har.

 

Troligtvis behöver jag hålla på längre än tre veckor, men jag börjar så. Jag klarar inte för långsiktiga mål. Till skillnad mot de tio månader när jag bantade tillåter jag mig att äta obegränsade mängder, frukost, mellanmål, bär flera gånger om dagen, allt så länge det är LCHF-mat. Jag verkar ha lättare att gå ner i vikt med LCHF än många som skriver på detta forum, så jag tror att min kropp klarar det.

 

Efter en traumatisk upplevelse för några veckor sedan har jag börjat äta frukost igen. Dagen efter ett stort fusk steg jag inte upp förrän vid tolvsnåret. I duschen började jag plötsligt må illa, svimmade sedan två gånger i rad och slog huvudet i stengolvet. Sambon ringde på ambulans trots mina protester och ambulanspersonalen mätte EKG, blodsocker och blodtryck. Allt var ok, så jag behövde inte åka till sjukhus, förstås. Detta illamående har jag upplevt en gång tidigare på LCHF, då utan att ha fuskat.

 

Dessa tre veckor är anledningen till att jag skriver här igen. Man ska ju tala om för andra när man sätter ett mål så att det blir svårare att backa, eller hur?

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jättekul att du fortsätter i den här tråden!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej.

Var tvungen att registrera mig hær bara før att kunna skriva detta inlægg.

 

Din tråd ær den mest berikande jag læst av alla jag gått igenom (och det ær rætt många) hær...och på andra forum (matdagboken och liknande).

 

Det ær så hærligt och refreshing att læsa om någon som verkligen går "sin egen" væg och inte fæljer alla dessa regler som andra satt upp. Du fuskar med tårta och glass...går ned i vikt ændå...faller dit...bryter sockerberoendet...tror många ær avundsjuka på dig før att du unnar dig gång på gång och ænda klarat av att gå ned i vikt. Och før at du erkænner att du inte gillar att laga mat. Och socker i grytan ær okej...istællet før typ gurkmeja.

Hoppas verkligen att du fortsætter att uppdatera, før jag uppskattar det iallafall...mycket mer æn alla "perfekta" mænniskors inlægg. (Av typen: "Jag fuskade med en jordgubbe tihi" - jag køper det inte heller. Långt många fler hær på kostdoktorn misslyckas, men det kommer aldrig fram - det ær før skæmmigt att skriva om).

 

Och: har en pojkvæn från Nederlænderna. De fullkomligt badar i socker och søtade produkter...dæremot ser man aldrig øverviktiga personer. De ær smala...det var iaf min uppfattning nær jag varit dær. Konstigt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att jag har tur, som har så lätt att gå ner i vikt. Eftersom jag inte jojo-bantat mig genom livet ska det tydligen vara lättare för mig. Dessutom gillar jag inte mat, så om jag bara kan hålla mig ifrån sött är det grejat.

 

Nederländerna är nummer 4 på listan över länder som förbrukar mest socker. Min sambo äter mackor varje dag till lunch, med pålägg (typ strössel eller chokladspån) som är 63 % socker. Helt ofattbart, men det är tydligen normalt. Nu är han smal i alla fall, så tydligen tål han kolhydrater. Det finns dock feta människor här också, i ungefär samma grad som i Sverige.

 

Det som faktiskt inte finns här, till skillnad från i Sverige, är godisaffärer och konditorier i varje kvarter och lösgodis i mataffären.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De tre veckorna gick bra. Återigen blev jag övertygad om att 73,3 kg är min lägsta vikt utan det som jag räknar som undantag.

 

Sedan sket det sig fullständigt.

 

Jag har en bipolär diagnos och den senaste månaden har jag haft en psykos och varit inskriven på sjukhus. Där har jag inte haft annat val än att äta det som bjuds. Till frukost formfranska, Nutella och "strössel" (som ska föreställa pålägg). Till lunch samma. Till middag vanlig husmanskost.

 

Jag kom hem för tre dagar sedan och har ingen kontroll över mitt sockerintag längre. Jag väger 5 kg mer än när jag skrevs in. Min bröllopsdag är om fyra dagar. Vi åker på semester om en vecka och då måste jag också äta ganska mycket "normalkost". Det känns rätt så hopplöst.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej :)

 

 

Tråkigt - men om du äter strikt nu, så kan du tappa ca 3 kg i vätska ( på 2-3 dagar ). Kanske mer. Så just nu håll fokus på de närmsta dagarna och bröllopsdagen. Så blir det nog fint. Nästa vecka, handskas du med då. Fokusera på nuet. Lycka till! :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gick upp 8,5 kg på 6,5 veckor. Nu är jag på väg ner igen med 3 kg på 8 dagar.

 

Pojkvännen (som nu är befordrad till maken) gick ner 26 kilo med lågkalorimetoden ungefär samtidigt som jag. Under våren har hans vikt dock börjat krypa uppåt. Han kan tyvärr inte äta LCHF, eftersom han inte gillar smör, olivolja eller kokosolja, så han ska börja med 16:8, kanske även med 5:2.

 

Jag har berättat allt jag vet om att gå ner i vikt, men det känns lite märkligt. Det är som om det jag berättar bara gäller mig och andra LCHF:are, inte min man, som är en normal människa.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I och med mitt skov nyligen 6-dubblades dosen för en av mina mediciner. Den påverkar metabolismen (dokumenterat). Jag väger ca 6 kg för mycket, men LCHF hjälper inte längre. Nästa gång jag träffar läkaren ska jag försöka övertala honom om att byta till annat preparat.

 

Kampen om vikten tar aldrig slut.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Oj, vad jobbigt för dig. Mediciner är ett gissel, hoppas du kan byta till nåt bättre.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Problemen med medicinen fortsatte. Samma medicin sattes in en andra gång och jag gick upp 8 kg, så totalt 16 på mindre än ett år och kunde inte gå ner pga medicinen.

Nu har jag äntligen fått byta till ett annat preparat och det börjar gå åt rätt håll. Måste skärpa reglerna för fusk igen. Det krävs lite striktare mathållning om man ska gå ner och inte bara hålla vikten. En fuskdag blir lätt till tre i rad, när jag ändå håller på, men då halkar jag ur mättnadskänslan som man har på LCHF och börjar äta mer.

Mina vanligaste fusk har varit tårta, glass och choklad. Nu har jag tröttnat på tårta. Vårt glasscafé stängde. Senast jag åt choklad blev jag magsjuk. Så just nu känns det inte så lockande att fuska och det är ju bra.

 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.