Stödstrumpan

Nyfrälst i Holland

Recommended Posts

Ödemet är tillbaka och med det de helvetiska eksemen på benen. På med stödstrumporna.

 

Om det inte fixar sig, kommer jag att söka läkare igen. Den här gången kan de i alla fall inte neka mig utredning med hänvisning till att det förmodligen beror på att jag har fetma.

 

Den senaste veckan har jag varit mer hungrig än vanligt. Jag undrar om det beror på att jag slutat leva på hullet och nu måste äta alla kalorier jag behöver. Jag är inte så glad åt det, eftersom jag har trivts med att inte behöva äta så mycket. För jag gillar inte mat, som sagt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I kommentaren till blogginlägget om att dubbelbanta som publicerades igår skriver Mea: "Jag varken lever på bacon och smör eller dricker grädde. Jag äter mat jag tillagar från grunden, och använder smör och kokosolja, grädde i min matlagning." Jag lever på bacon, smör och grädde. Och vad är det för fel med det? LCHF-are skryter hela tiden om hur de dricker fettkaffe varje morgon. Jag dricker inte kaffe (smakar illa), så om man tar bort kaffet, gissa vad som blir kvar? Smör och grädde. Och kokosfett då, som jag inte heller äter. Vad är det med själva kaffet som gör det hela så nyttigt?

 

Det skrivs en hel del här om hur icke-LCHF-are är besvärliga med sina kommentarer på vad man äter. Jag har inte det problemet. Däremot tycker jag att LCHF-are kan vara det. Man börjar äta LCHF och plötsligt förväntas man koka benbuljong och aldrig äta något sött (socker eller sötningsmedel) i resten av sitt liv. Sorry, säger jag bara. Jag har inte bytt personlighet bara för att jag har bytt diet. Jag har aldrig varit noga med vad jag äter, jag har aldrig gillat mat, eller att laga mat, men jag älskar sötsaker. Det kommer inte att ändras. Jag kommer inte att börja mäta ketoner i utandningsluften, väga min mat eller beräkna kolhydraternas energiprocent. Jag har inte ens varit till läkaren för att mäta blodsockret, blodfetterna eller blodtrycket. Jag äter bara den mat som är tillåten och undviker den som inte är tillåten. Sedan gör jag undantag minst två gånger i månaden, alltifrån en skiva knäckebröd till en glass (5 kulor, chokladsås och grädde).

 

Och det funkar! Jag har gått ner 34 kg och nått normalvikt. Jag har rätt att äta LCHF på mitt sätt, lite slarvigt sådär. Ja, jag kommer att fortsätta förgifta min kropp med socker. Det är min kropp! Jämfört med hur mycket socker jag åt innan LCHF, är det jag äter nu ingenting.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Alla har ju olika anledningar till varför man bytt livsstil. Det som funkar för en kan vara helt fel för nån annan. Visst har det funnits rätt enögda kommentarer här och var men jag tycker att det inte alls är så fundamentalistiskt som för några år sedan. Men för att hjälpa nybörjare måste man vara lite övertydlig ibland. Spannmål och socker ingår inte i KOSTEN LCHF. Däremot kan DU välja att äta det eftersom du tål det i den mängd som fungerar för DINA mål. Jag, t ex, som inte äter LCHF pga viktproblem utan pga hjärtkärlproblem måste vara försiktigare. Hur jag mår syns nämligen inte på utsidan utan märks bara när jag gör hälsoundersökningar. Jag dör varken av en bulle eller en godisbit men det kan försämra och förkorta mitt liv i onödan.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I kommentaren till blogginlägget om att dubbelbanta som publicerades igår skriver Mea: "Jag varken lever på bacon och smör eller dricker grädde. Jag äter mat jag tillagar från grunden, och använder smör och kokosolja, grädde i min matlagning." Jag lever på bacon, smör och grädde. Och vad är det för fel med det? LCHF-are skryter hela tiden om hur de dricker fettkaffe varje morgon. Jag dricker inte kaffe (smakar illa), så om man tar bort kaffet, gissa vad som blir kvar? Smör och grädde. Och kokosfett då, som jag inte heller äter. Vad är det med själva kaffet som gör det hela så nyttigt?

 

Det skrivs en hel del här om hur icke-LCHF-are är besvärliga med sina kommentarer på vad man äter. Jag har inte det problemet. Däremot tycker jag att LCHF-are kan vara det. Man börjar äta LCHF och plötsligt förväntas man koka benbuljong och aldrig äta något sött (socker eller sötningsmedel) i resten av sitt liv. Sorry, säger jag bara. Jag har inte bytt personlighet bara för att jag har bytt diet. Jag har aldrig varit noga med vad jag äter, jag har aldrig gillat mat, eller att laga mat, men jag älskar sötsaker. Det kommer inte att ändras. Jag kommer inte att börja mäta ketoner i utandningsluften, väga min mat eller beräkna kolhydraternas energiprocent. Jag har inte ens varit till läkaren för att mäta blodsockret, blodfetterna eller blodtrycket. Jag äter bara den mat som är tillåten och undviker den som inte är tillåten. Sedan gör jag undantag minst två gånger i månaden, alltifrån en skiva knäckebröd till en glass (5 kulor, chokladsås och grädde).

 

Och det funkar! Jag har gått ner 34 kg och nått normalvikt. Jag har rätt att äta LCHF på mitt sätt, lite slarvigt sådär. Ja, jag kommer att fortsätta förgifta min kropp med socker. Det är min kropp! Jämfört med hur mycket socker jag åt innan LCHF, är det jag äter nu ingenting.

 

Mnja.. mnja.. vi är sociala djur så vi tenderar att jämföra oss med varandra.. framförallt tenderar vi att jämföra oss själva med de som vi känner/vill ha en gemenskap med.. duger vi.. uppfyller vi kriterierna?

 

Kvinna.. smal, smärt, sexig, huslig.. typ, och minstone sjuksköterska.. man framgångsrik, välavlönad, utåtriktad.. typ, i sämsta fall civilingenjör!

 

Jag är varken eller.. och jag äter inte LCHF utan jag äter vad som faller mig in.. att det råkar bli LCHF i 99% av fallen har antagligen med ohejdad vana att göra?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag måste säga att du är fantastiskt inspirerande "Stödstrumpan", du kör verkligen din egen stil.

Jag har läst om LCHF i säkert två år och har blivit lite lätt skrämd av hur fanatiska alla är. Närmast sitt" mål kommer man ju som hårt driven, inget snack om det.

Men den metoden känns inte så  mycket "jag".

Men du står som ett alternativ till resten. Ett alternativ som gör mig motiverad att börja med LCHF.

Jag blev diagnostiserad som en diabetes 2:a med en (över)vikt på 115kg härom dagen. Alla andra prov var bra. Jag är inbokad på allsköns besök; fotvårdare, diabetessköterska, dietist, osv. Ska framför allt bli ytterst intressant att få höra vilka diet-tips jag kommer att få....

 

Hoppas du slipper dina stödstrumpor sinom tid, att du får njuta av att vara lätt och vacker.

Önskar dig fortsatt framgång o hälsa! :)

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag nått mina mål och en vikt som jag trivs med, slappnade jag av. Jag fuskade nog lite för ofta. Vikten stabiliserade sig, vilket är helt ok. Men svaret på vilken vikt kroppen vill ha får jag ju inte på det viset. Jag var dock inte motiverad att gå ner mer i vikt.

 

För ett par veckor sedan gick sambon på en veckas semester. Jag bestämde att den veckan var fuskvecka, jag skulle äta något sött varje dag och se vad som hände med vikten. Jag har nämligen undrat vad som händer om jag fuskar mer än vid ett tillfälle.

 

Första två dagarna var njutbara. Jag åt LCHF-mat och glass eller tårta. På tredje dagen kändes sockret inte lika lockande längre. På femte dagen avbröt jag experimentet för jag ville helt enkelt inte ha mer. Dessutom mådde jag inte bra, kände mig sådär lite halvsjuk och kände inte den riktiga hungern, bara dessa obehagliga, vaga hungerkänslor som jag levt med hela mitt liv. Jag vill inte tillbaka till det.

 

Det tar en vecka för mig att komma tillbaka ner i vikt efter fusk. Idag har det gått en vecka och vågen visade ett halvkilo under det som tidigare var min lägsta vikt. Nu är jag motiverad igen. Tack vare fusk...

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi måste falla av vagnen lite då och då för att komma ihåg varför vi klev på i första vändan! :huh:

 

Så småning infinner sig det där självklara som du oxå kommit fram till.. det är inte värt det hela och det är faktist inte så himla gott heller.. iallafall inte så gott att det är värt besväret!

 

Och så inser man så småningom att sådant kommer man framöver ändå behöva äta.. mest i sociala sammanhang.. så det kan gott räcka med de tillfällena och man kan dessutom begränsa mängderna de gångerna!

 

Första året tvärvägrade jag att äta något som inte vara LCHF.. det var/blev lite jobbigt/man blev en sådan där konstig prick som alldrig åt vad som bjöds!

 

Nu har jag ändrat taktik.. på rostbrödmackan lägger jag en tjock skiva smör som jag skurit med kniv, fem skivor ost, fem skivor skinka och en halv paprika uppe på!

 

Folk nästan ramlar av stolen men det är deras problem! :unsure:

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var ju vackra ord jag skrev förra gången. Nu har jag halkat dit igen. För många fusk och mitt sockerberoende och gamla ätbeteende är tillbaka. Det började förra fredagen. Jag hade lovat att äta tårta på söndagen av sociala skäl, så på fredagen tänkte jag att jag ska ju ändå fuska på söndag så jag kan ju ta en glass på glasscafét idag (5 kulor, grädde och chokladsås). "Ett fusk försenar ju bara viktnedgången med en vecka." Dagen efter blev det tårta på café och sedan tårtan på söndagen. De ställde också fram kex, så de slank ner de också. Resultatet blev en viktuppgång med 2,8 kg på fem dagar. Och ett frenetiskt sug efter att äta hela tiden. Sedan blev det bröd till soppan i fredags. Meningen är att jag ska äta avokado, men på sistone har avokadona varit antingen omogna eller ruttna när jag öppnat dem. Igår blev det glasscafét igen! Nu ligger jag 2,2 kg över min lägstavikt.

 

Det värsta är inte viktuppgången, 2 kg kan jag leva med, men jag känner skillnaden i magen. Utan socker är magen tillfreds och har riktiga hungerkänslor när det är dags att äta. Med socker ständigt vaga, nervösa hungerkänslor, som får mig att vilja äta hela tiden.

 

Jag undrar hur det ska gå, om jag fullständig tappar greppet och går upp 35 kg, om jag lär mig gränserna för hur mycket jag kan fuska, eller om jag inser att jag måste ge upp socker helt och hållet.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, i ditt ställe hade jag blivit absolutist. Tackat nej till socker varje dag.

Precis som en nykter alkoholist måste undvika alkohol framöver. Eller en drogfri knarkare ...

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lyssna på Anna eller fördärva ditt liv. Valet är ditt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så det är det jag gjort det här året, fördärvat mitt liv?

Närå! Du börjar bara på ny strikt kula imorgon. :-)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är ingen asket, så 100 % strikt är inget alternativ för mig, troligen inget jag skulle lyckas hålla mig till livet ut. Jag måste hitta min egen väg, det är det jag försöker göra nu. Att gå ner i vikt är en sak, när man får en kick av att stå på vågen varje dag, att hålla vikten är en annan. Jag måste lära mig hur jag och min kropp fungerar i den här nya, okända fasen av våra liv.

 

Kostdoktorn rekommenderar att bara äta när man är hungrig och sluta äta när man blir mätt. Jag har funnit att det är lika viktigt som att undvika kolhydrater. Problemet är bara vad som menas med "mätt". Jag ser det som en skala: hungrig, ohungrig, mätt, proppmätt. För att gå ner i vikt med LCHF, även när jag inte fuskar, måste jag ligga på "ohungrig". Jag måste hela tiden vakta på vad jag äter. Jag kan faktiskt inte äta så mycket smör jag vill, då syns det på vågen nästa dag. Även om LCHF hjälper att hålla hungern borta och även om jag inte behöver räkna kalorier, måste huvudet vara med hela tiden och mäta upp hur stora portioner jag bör äta.

 

Medan jag har gått ner i vikt har jag undrat hur det ska gå när jag är där jag är nu. Det sägs att man ska kunna öka sitt kolhydratintag när vikten har stabiliserats. Men hur mycket? Jag måste själv hitta balansen. Två skivor rostat bröd kan ställa till det ena veckan, men fungera bra andra veckan. Det har blivit svårare att äta LCHF med tiden, också därför att samma fusk ger mycket större viktuppgång och under längre tid än det gjorde för några månader sedan.

 

LCHF är den bästa dieten, men det är en skör diet. Minsta fusk leder direkt till viktuppgång. För mig som varit viktstabil på en diet av nästan enbart socker och kolhydrater i flera år, känns det jättekonstigt. En brödskiva eller några ostskivor räcker. Förr levde jag på mackor.

 

Vad menas med att jag ska kunna öka kolhydraterna? Äta mer grönsaker kanske? Ta en frukt en gång i veckan? En kokt potatis på julbordet? Då får det vara.

 

Där står jag nu, försöker hitta min balans, och är inte hjälpt av rådet att strama åt mina vanor. Tvärtom. När folk säger åt mig att sluta äta, brukar jag bara äta mer av ren trots, för jag tycker att jag har rätt att äta vad jag vill. Det är min diet.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Klart du ska äta vad du vill. Men jag hade aldrig valt rostat bröd som kolhydrater. Det är både processat och gluten.

Hellre då mer rotfrukter (ev potatis ibland) och färsk frukt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är ingen asket, så 100 % strikt är inget alternativ för mig, troligen inget jag skulle lyckas hålla mig till livet ut. Jag måste hitta min egen väg, det är det jag försöker göra nu. Att gå ner i vikt är en sak, när man får en kick av att stå på vågen varje dag, att hålla vikten är en annan. Jag måste lära mig hur jag och min kropp fungerar i den här nya, okända fasen av våra liv.

 

Kostdoktorn rekommenderar att bara äta när man är hungrig och sluta äta när man blir mätt. Jag har funnit att det är lika viktigt som att undvika kolhydrater. Problemet är bara vad som menas med "mätt". Jag ser det som en skala: hungrig, ohungrig, mätt, proppmätt. För att gå ner i vikt med LCHF, även när jag inte fuskar, måste jag ligga på "ohungrig". Jag måste hela tiden vakta på vad jag äter. Jag kan faktiskt inte äta så mycket smör jag vill, då syns det på vågen nästa dag. Även om LCHF hjälper att hålla hungern borta och även om jag inte behöver räkna kalorier, måste huvudet vara med hela tiden och mäta upp hur stora portioner jag bör äta.

 

Medan jag har gått ner i vikt har jag undrat hur det ska gå när jag är där jag är nu. Det sägs att man ska kunna öka sitt kolhydratintag när vikten har stabiliserats. Men hur mycket? Jag måste själv hitta balansen. Två skivor rostat bröd kan ställa till det ena veckan, men fungera bra andra veckan. Det har blivit svårare att äta LCHF med tiden, också därför att samma fusk ger mycket större viktuppgång och under längre tid än det gjorde för några månader sedan.

 

LCHF är den bästa dieten, men det är en skör diet. Minsta fusk leder direkt till viktuppgång. För mig som varit viktstabil på en diet av nästan enbart socker och kolhydrater i flera år, känns det jättekonstigt. En brödskiva eller några ostskivor räcker. Förr levde jag på mackor.

 

Vad menas med att jag ska kunna öka kolhydraterna? Äta mer grönsaker kanske? Ta en frukt en gång i veckan? En kokt potatis på julbordet? Då får det vara.

 

Där står jag nu, försöker hitta min balans, och är inte hjälpt av rådet att strama åt mina vanor. Tvärtom. När folk säger åt mig att sluta äta, brukar jag bara äta mer av ren trots, för jag tycker att jag har rätt att äta vad jag vill. Det är min diet.

 

Du har alldeles rätt.. dvs det handlar om att hitta sin egen balans.. i den kontext man lever i!

 

Oså gäller det att lära sig under resans gång.

 

Såå.. LCHF är mer en filosofi än en kost.. kan vi väl vara överens om?

 

Eller sekt?  :huh:

 

Hur som helst.. inom denna filosofi/sekt finns flera chatteringar.. från ortodoxa till helt liberala!

 

Dvs i mångt och mycket handlar det om vad man vill uppnå.. och vilka förutsättningar man har rent medicinskt/metabolt.

 

Det första evangeliet är att man inte behöver vara rädd för fett, det andra är att äta så ren ursprunglig mat man kan.. från de bästa råvaror!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På onsdag flyger vi till Sverige igen. Jag ska njuta av att kunna fälla ner bordet ända ner, att inte behöva oroa mig för att inkräkta på grannens utrymme med min kroppshydda, att inte behöva oroa mig för att bältet ska vara för kort och att veta att jag aldrig kommer att behöva betala för två stolar. Det finns fler fördelar med att gå ner i vikt än utseende och hälsovinster, men det talas det inte mycket om.

 

Lite oroar jag mig dock för julmaten. Vanligtvis består den ju mest av kött, så det borde ju vara lugnt, men i år håller min syster i menyn och hon är på gränsen till vegetarian. Det kanske blir quorn hela julen. Hon kanske låter mig skippa kolhydraterna, men missar att servera något fett. Jag har bett att få se menyn, men det vill hon inte, fast vi brukar skicka runt julmenyn för godkännande av samtliga. Jag misstänker att något är i görningen.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På onsdag flyger vi till Sverige igen. Jag ska njuta av att kunna fälla ner bordet ända ner, att inte behöva oroa mig för att inkräkta på grannens utrymme med min kroppshydda, att inte behöva oroa mig för att bältet ska vara för kort och att veta att jag aldrig kommer att behöva betala för två stolar. Det finns fler fördelar med att gå ner i vikt än utseende och hälsovinster, men det talas det inte mycket om.

 

Lite oroar jag mig dock för julmaten. Vanligtvis består den ju mest av kött, så det borde ju vara lugnt, men i år håller min syster i menyn och hon är på gränsen till vegetarian. Det kanske blir quorn hela julen. Hon kanske låter mig skippa kolhydraterna, men missar att servera något fett. Jag har bett att få se menyn, men det vill hon inte, fast vi brukar skicka runt julmenyn för godkännande av samtliga. Jag misstänker att något är i görningen.

 

Ha.. du får fira en vegansk jul! :o

 

Grönkålssoppa lär både vara gott och nyttigt? :unsure:

 

Mest troligt är du får kompensera flygbränslet med mindre kött och animaliskt fett?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har varit en del i Holland. Förstår dina utmaningar. O jag säger bara Heja heja. Du är värd att lyckas. Håll ut. Hitta dina ingridienser i Lchf. Och....god jul

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina aningar var ogrundade. Min syster ansträngde sig för att jag skulle kunna äta LCHF. T.ex. frågade hon innan hon hällde 3 msk socker i grytan, så som receptet sa. Vad svarar man då? Jag sa att det var ok. I en annan gryta var det kikärtor och nötmixen som hon köpt speciellt till mig bestod av jordnötter, cashewnötter, torkad frukt och russin. Inget av det är LCHF, eller hur?

 

Men om jag inte åt LCHF så var det inte min systers fel. Aladdin hade helt nya praliner i år, dem måste man prova. Det blev en hel del annat med. Jag fuskade 11 dagar i rad över jul. Jag gick upp ett halvt kilo. Kroppen verkar ha stabiliserat sig vid 74,5 kg, även när jag inte fuskar.

 

Jag försöker komma underfund med hur min kropp reagerar på olika slags mat, som ost, grädde, socker mm, men det är som att försöka göra experiment utan lab. Det finns ju inga möjligheter att hålla allt konstant och bara ändra på en faktor. Istället blir det gissningslekar. "Var det osten jag gick upp av, eller var det smöret?" Smör mättar inte för mig. Jag kan äta hur mycket som helst. 8 cl grädde däremot mättar fint och jag går inte upp i vikt av det. Det är ju exakt samma fett!!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Recept är till för att justeras och anpassas för sin egen smak. :)

Jag hade svarat "Byt ut sockret mot ingefära och gurkmeja", men så är jag inte så diplomatisk heller.

Det förutsätter dock att man har en bra relation till sin syster. :wub:

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Socker i en gryta? :blink:

 

Nog för att jag haft en Holländsk granne, det var surkål i/till lite vad som helst.. men alldrig socker.

 

Egengjord matjes och endiver var favo oxå.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag blir lätt irriterad på ord. Att banta heter numera "att göra en viktresa". Vadå, jag reste ingenstans! LCHF är ingen kost, det är en "livsstil". Livsstil för mig handlar om mycket mer än mat. Mer om fritidsintressen, vad man spenderar pengar på och vilka traditioner man håller på. Men det låter väl finare så. Eller tillgjort, som jag skulle säga.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag blir lätt irriterad på ord. Att banta heter numera "att göra en viktresa". Vadå, jag reste ingenstans! LCHF är ingen kost, det är en "livsstil". Livsstil för mig handlar om mycket mer än mat. Mer om fritidsintressen, vad man spenderar pengar på och vilka traditioner man håller på. Men det låter väl finare så. Eller tillgjort, som jag skulle säga.

Ja, det där ordet resa är nog senaste årets mest överanvända ord. Det roligaste jag läst var när någon beskrev en bok som man skulle göra en resa i (att läsa boken är en resa alltså...).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina bröst har gjort come back, förmodligen för att jag har lagt på mig ett halvt kilo. Att de krympte och hängde som tomma påsar hände ganska snart efter att jag började gå ner i vikt, och jag trodde de skulle vara sådana resten av mitt liv. Ingen pratar nämligen om bröst i sina framgångshistorier, så jag visste inte vad jag hade att vänta. Nu har de alltså fyllt ut lite igen och det är jag tacksam för.

 

Inte desto mindre tänker jag försöka gå ner det där halva kilot igen. Inte för att det stör mig det minsta att väga ett halvt kilo mer, men jag vill stämma i bäcken snarare än i ån.

 

När jag nått min drömvikt började jag fuska mycket oftare, som jag har beskrivit tidigare. Dessutom utökade jag min lunch med 50 %, för att äta tills jag var mätt, i stället för att som under viktnedgången äta tills jag inte var hungrig. Två orsaker som kan ligga bakom det halva kilot alltså.

 

Idag bestämde jag mig för att gå tillbaka till att vara ohungrig. Ja tjena! Jag var svinhungrig redan kl. 10, trots att jag vanligtvis kör 16:8 utan problem. Jag åt min gamla, mindre variant av lunch. Sedan hungrig igen kl. 14. Sedan mellanmål igen vid 16. Nu skriver jag detta i väntan på middagen kl 19.

 

Var det verkligen så här när jag gick ner i vikt? Det är ett under att jag alls gick ner!

 

Hoppas aptiten är annorlunda imorgon.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Experimenterandet fortsätter...

 

Mitt senaste fusk var 0%-ig fruktyoghurt med müsli (typ Start). Det var som att äta luft! Jag åt tre portioner men var fortfarande hungrig. Hur kunde jag någonsin tycka att yoghurt var mättande?

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.