Överviktscentrum

[EttUnderverk]

Jag känner att jag behöver hjälp med perspektiv (och min förra tråd i ett annat ämne gav mig bra råd och perspektiv).

 

Jag har en gång tidigare för cirka 4 år sedan gått ner i vikt med LCHF (jag är och alltid varit överviktig) men har av olika skäl gått upp igen och dessutom ett antal kilon till.  Jag har via sjukvården erbjuits hjälp med min övervikt (då jag själv upplevt att jag har svårt att hantera det och att jag gått upp mycket i vikt fort) och blivit inskriven på överviktscentrum på karolinska sjukhuset. 

Den hjälp jag har erbjudits är del en ACT-kurs (http://livskompass.se/) och dels samtal med en av deras anställda. I mitt fall tror jag hen är dietist. Jag upplevde inte att kursen hjälpte, jag tyckte det var märkliga frågeställningar och konstigt fokus i kursen. Dessutom ägnade dom tiden åt att läsa innantill och kunde inte svara på frågor utanför kursmaterialet. Deras syn på övervikt är att räkna kalorier är lösningen och jag är i grunden väldigt rädd för det för jag är rädd att fastna i en negativ spiral kring att räkna, väga, noja över vad jag äter. När jag åt LCHF första gången räknade jag inte ens kolhydrater utan jag hittade en bra nivå och hade en hälsosam viktnedgång. Det som ledde till att det avstannade var mer livet i övrigt att jag frångick LCHF-kost. Jag vill inte heller fastna i någon slags LCHF-hets med att maniskt jaga kolhydrater och jag tror inte att socker eller vetemjöl är djävulen själv. Jag vill äta naturlig, bra och enkel mat för det är vad LCHF är för mig. 

 

På min förra träff nämnde jag att jag återgått till en LCHF-kost och mådde bättre än på länge, något mindre sötsug, mer stabil i min hunger och jag mår bättre av maten (mindre uppblåst osv). Det här möttes så klart av skepsis även om vikten med hjälp av denna förändring sakta börjat vända nedåt igen. Jag nämnde också att jag bara äter två gånger per men att det är måltider på samma tider och att jag mår bra av det här, jag upplever mindre panik-hunger av det här sättet att äta än av att äta massa gånger om dagen vilket så klart inte heller var bra. Det var också MYCKET prat om hur farligt fett är och vikten av att äta enligt tallriksmodellen. 

 

Jag vill gärna fortsätta äta LCHF för att jag mår bra av det. Men jag är väldigt orolig att jag ska bli övertalad till att det här är dåligt. Det jag hade hoppats få hjälp med på överviktscentrum är mer inställningen till mig själv, att få hjälp att hitta ett sätt att acceptera mig själv och att må bra. Jag har inga större problem med att vara tjock utan jag vill ha en hälsosam relation till mig själv och min kropp. Några kilon hit eller dit spelar ingen roll. Jag vill må bra oavsett vikt. 

 

Jag vill hitta någonting som fungerar för mig men jag vill inte fastna i något jäkla bantarträsk oavsett val av kost och jag vill få hjälp att jobba med mig själv så jag kan gå ner i vikt och sen ligga någorlunda stabilt. Men överviktscentrum verkar kanske inte vara rätt. 

 

Någon som har liknande erfarenheter eller tankar kring hur jag kan tänka här?

[margaretha]

Jag tycker du gör ett helt rätt val. Om du är intreserad finns det två bloggar med tjejer som har gått ner mycket dom har peppat mig LCHFingengören och halva linda titta in där Lycka till.

[kareng]

Du är inne på helt rätt spår. Om du vill kan du ju till en början räkna lite på både kolhydrater och kalorier - bara för att se hur du ligger till och för att lära dig. Och för att göra personalen nöjd . Jag vet inte hur det är med dig men jag personligen har jättesvårt att veta vad som är "lagom" och att veta när jag ska sluta äta. Mättnaden kommer efter ett tag när jag har ätit och då blir jag proppmätt - ett tydligt tecken på att jag har ätit för mycket.

 

Jag har också gjort valet att helt utesluta socker och spannmål - det mår jag bäst av. Dels rent kroppsligt (magen) och dels att jag aldrig behöver "köpslå" med mig själv. Det finns bara inte i min värld.

[HelenaB]

Hej!

Jag förstår att du känner dig vilsen. Du äter så att du känner att du mår bra och går ner i vikt, när du sedan kommer till en enhet där man ska vara proffs på detta, får du höra att det är farligt... Tyvärr kan du inte lita på att den klinik du har hamnat på är uppdaterade med modern kunskap. Du måste därmed lita på att du själv kan avgöra vad som är bra eller ej. Tidigare chefen för kliniken du har kommit till, Stefan Rössner, har tidigare erkänt att han har 30 års misslyckande bakom sig. Han anser därför att magoperationer är det enda som fungerar idag. Vad jag vet har inte kliniken ändrat strategi sedan Rössner pensionerades... Om du är ett gram vatten som ska hettas upp 0,1 grad så ja, då är en kalori helt utbytbar. Är du inte det, utan den levande varelse du låter som, så fungerar inte hänsynslös kaloriberäkning.

 

Mitt tips för att ändra inställning till dig själv är att du börjar skilja på kropp och själ, dvs du är inte din kropp. Att du har blivit överviktig är ingen bestraffning för att du är du. De val du har gjort i form av födointag har med all sannolikhet inte styrts av vad du i ditt innersta har tyckt varit bra näring till din kropp. Mer troligt är att ditt belöningscentra har gått igång på något du har intagit och styrt dig till att välja saker som leder till viktuppgång. Det har inget som helst med att göra om du är glad/ledsen, vacker/inte vacker, smart/ inte smart, cool/töntig, har bruna/blå/gröna ögon eller långt eller kort hår mm. Dina matval definierar inte det som är det verkliga du. Du är det du tänker, när du inte är påverkad av någon substans dvs nykter och rationell.

 

Vem som helst som är född med en viss uppsättning receptorer i hjärnans belöningscenter kan få sin hjärna kapad av den drog som dessa receptorer lyser upp på. Alla är olika, en del lyckligt lottade har en uppsättning som gör att de kan njuta lagom av allt. Detta är människor som kan äta en liten bit mjölkchokladbit säga mmmm va gott och sen lägga in resten av kakan i skåpet och glömma bort den i en månad eller tre... Jag kan också "glömma" bort resten i ca 5 minuter, sen existerar inte kakan längre . Men jag kan ta en konjak till kaffet en kväll och sedan inte vilja ha det igen på ett år eller två, eftersom alkohol tack o lov inte får mitt belöningscenter att lysa upp.

 

Försök rensa bort tankar på vad alla andra kan göra/äta eller inte kan. Du är unik. Om du är allergisk mot nötter så spelar det ingen roll hur många andra som kan äta nötter, du är fortfarande allergisk. Din kropp visar tydligt att det där med kolhydrater fungerar inte så bra, den klarar inte längre av att hantera dessa i någon större mängd. Om den måste fortsätta med det kommer konsekvenser i form av olika sjukdomstillstånd. För att få en bra fördelning av makronutrienter (fett, protein o kolhydrater) rekommenderar jag att du bestämmer dig för hur mycket du vill väga. Tänk sedan att du ska få i dig det antalet kilo i antal gram protein, ex  målvikten 70 kilo = 70 gr protein. Ungefär 100 gram av kött, fisk, ägg, ost och skaldjur ger ca 20 gr protein. Så du skulle alltså behöver äta ca 10 ägg för att få i din den mängden protein om det var allt du åt.

Lägg sedan till en bra fettkälla så att du håller dig mätt. Till sist lägger du till ovanjordsgrönsaker typ blomkål, broccoli, gröna blad, paprika mm av det du tycker om. Feta mejerivaror i mindre mängder om dessa inte triggar dig att vilja ha mer, för då kan du försöka hitta annat.

 

Hur länge det dröjer innan du är helt rationell i ditt ätande är också unikt för dig. Det tar olika lång tid beroende på hur snabb du är med att hitta och ta bort det som triggar dig. När du är i mål med det så är jag helt säker på att du inte längre är särskilt rädd för att bli övertalad att äta på något annat sätt, du kommer att må så mycket bättre.

 

Rent logisk så kan inte jag se hur en kost som i undersökning efter undersökning på verkliga människor, visar mycket stora förbättringar på alla hälsomarkörer, ska kunna bli farlig på sikt. Motståndarna kan bara ge lama svar som att det är ofarligt så länge du går ner men jag som har varit på målvikt i två år och fortfarande mår toppen, när ska jag börja må dåligt... ?

 

Varmt lycka till!