Gå till innehåll

Hjälp mig bli sockerfri


Susv00

Recommended Posts

Jag är så fast i socker och kolhydratsträsket att jag fastnar där så fort jag får chansen. Detta har lett till att min snart 50 åriga kropp endast består av nästan 80 kg fett och några få inflammatoriska muskler. Jag har ätit lchf i mer eller mindre långa perioder (4dgr-4månader), men alltid fallit tillbaka i rent socker/fett missbruk. Min meny igår tex, frukosten bestod av kaffe, smulpaj, rågbröd med smör och Cola zero. Mellanmål blev 3 st tartelettebottnar, lunchen blev inställd så istället blev det fler tartelettebottnar och mer Cola zero. På vägen hem kaffe latte och middag fläskkarré med bea. Det jag är mest förtjust i är just kombinationer socker/mjöl/fett!

 

Mitt största problem verkar ligga i att jag är så rädd att misslyckas att jag inte ens försöker. Dessutom är viktnedgång viktigare än hälsan i min sjuka hjärna.

 

Jag har mycket kunskap om lchf, kanske saknar jag motivation, men hur kommer det sig då att jag börjar om, om och om igen.....

 

Jag behöver hjälp. All hjälp och råd och tips tas mer än tacksamt emot. Kanske finns någonstans proffesionell hjälp att få.

 

Till frukost idag får bli kaffe och äggröra med bacon.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

Känner igen mig i din berättelse. 

Du måste betrakta ditt sockermissbruk som ett regelrätt beroende och behandla det därefter. 
Först: BORT ur kosten med substanserna du missbrukar. Och sen: låt dig ALDRIG frestas att ta en enda smakbit av substansen igen, för om du lyckas hålla dig ifrån den första tuggan kan du lyckas undvika återfall. 

Du behöver sky som pesten allt som innehåller socker (eller sötningsmedel) eller mjöl. 

Det du i stället ska äta är lagom med kött/fisk/skaldjur/ägg, mycket ovanjordsgrönsaker, och rejält med fett, t.ex. smör eller ekologisk kokosolja. 

Det är genomförbart — lycka till! 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sockerberoende ska man ta på allvar! Jag är själv en sockerknarkare och jag har liksom du ätit LCHF i perioder och sedan fallit tillbaka och gått upp i vikt igen. Just nu är jag inne i en period då jag med framgång äter LCHF. På nåt sätt känns det som att jag är bättre motiverad än någonsin och nu tänker jag inte ge mig förrän jag har gått ner 25-30 kg.

 

Mina misslyckandet har lärt mig en del om hur jag själv fungerar när det kommer till socker, och det är nog det du måste också. Jag har lärt mig att jag måste tänka bort socker helt och hållet - för all framtid. Precis som en alkoholist måste sluta tänka på att kunna dricka lite alkohol igen senare i livet.

 

I tidigare perioder av LCHF har jag alltid haft problem på eftermiddagarna då sockersuget har satt in. Nu kör jag periodisk fasta 16:8 med ätfönster 12-20. Jag hoppar alltså över frukost och det var nåt jag tidigare inte trodde skulle gå, men det går fantastisk bra! Nu äter jag min äggröra och bacon vid 12 och sen lagad mat till kvällen. Jag hinner inte drabbas av sötsug, och den svåraste perioden infaller under natten och på morgnarna har jag alltid bättre moral innan jag får äta min goda lunch!

 

Jag äter dessutom strikt, har som mål att ligga under 5 g Kh /dag men lyckas kanske med att ligga på 10 g. Jag tänker inte längre tanken att äta substitut för godis, kaffebröd och bröd utan jag tänker bort allt sådant. Det enda jag unnar mig är friterade fläsksvålar när jag drabbas av det där rastlösa suget att ha nåt att tugga på. De innehåller inga kolhydrater alls. Annars försöker jag också sluta tänka i termer av att "unna mig" sånt som är onyttigt. Det är bara en gammal osund vana.

 

Så försöker jag tänka så här: Jag är värd nåt bättre än att moffla i mig en massa onyttiga sockerstinna livsmedel som bara gör mig fet! Och jag tänker inte att jag ska kunna ta en glass då och då i sommar. Så tänkte jag första året. Jag gick ner 10 kg under våren, sen skulle jag bara vara lite liberalare under sommaren för det skulle kännas så tråkigt att inte kunna få unna sig en enda glass då och då. Men det demoraliserade mig totalt och jag föll tillbaka i gamla mönster. Sen har det gått sisådär. Jag har fallit på att inte kunna säga ifrån i sociala sammanhang. men även där är jag bättre nu och tänker inte acceptera att äta fel sorts mat bara för att konventionen kräver det.

 

För mig är total konsekvens det viktigaste. Men det du ska göra är att försöka identifiera dina svagheter och styrkor och fokusera på att göra det rätta. Alla är vi olika. Jag beskrev hur jag har gjort, men det betyder inte att du ska göra på samma sätt utan att göra på ditt sätt!

 

Lycka till!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

titta på bloggen lchfingenjören. My har massor med bra tips när man blir golvad av sockertrollet att snabbt komma upp på banan igen. Det går aaaaldrig förhandla med ett vaket sockertroll. Såna måste piskas till underkastelse och ju längre du klarar av det desto lättare är det. Och jag håller med de andra om att du måste inse att du är beroende på samma sätt som en rökare eller alkoholist.

Det är ytterst få rökare som kan feströka och en alkoholist kan aldrig bara ta en liten sup utan att trilla dit.

Det är en sorg att välja bort det man inbillar sej att man njuter så av, men skaffa andra njutningar i stället och inte nödvändigtvis mat alla gånger.

Ett skönt bubbelbad, en njutbar bodylotion, ett riktigt gott te t ex.

Och om du behöver något "knaperiknus" välj t ex kryddstark ölkorv som inte innehåller några kolisar alls.

Om jag var du skulle jag inte våga äta ens bär i början för att inte få sötsmaken triggad och absolut inga sötningsmedel eller lchfalternativ för bröd och kakor.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nej, det är inte alls så lätt för alla! Och man har olika saker som det är svårt att avstå ifrån. Jag har inga som helst problem att avstå ifrån potatis, ris, pasta och bröd. Jag saknar inte det ett dugg. För mig är det svåra rent godis. Jag vet andra som aldrig ens har gillat godis, men skulle dö för att få äta bröd igen.

 

Men det tog också några år innan jag insåg att jag var sockerberoende. Bara acceptansen är viktig, man måste först erkänna sina brister för sig själv, sen kan man lättare behandla dem. Jag säger nu alltid när jag blir bjuden på godis: "Nej tack, jag är sockerberoende!" Det kanske inte gör nåt att ta en chokladbit, men då måste det stanna därvid. Om den som bjuder är oförstående så förklarar jag: "Jag kanske bara äter en bit nu när du och andra ser på, men när jag sätter mig i bilen och åker hem så är sockerdjävulen i mig väckt och då stannar jag vid macken och köper en 200g chokladkaka och smäller i mig. Håll med om att det är onyttigt! Vill du att jag ska göra det?"

 

Det är egentligen precis samma sak som med alkoholberoende. Har du träffat nån från Länkarna? De har fått lära sig att presentera sig som "nykter alkoholist". En gång alkoholist, alltid alkoholist. Det ska de tala om för alla och påminna sig själva om hela tiden. De ska aldrig glömma det, för den dagen de glömmer riskerar de att börja igen. På samma sätt för mig. Jag avslöjar mig inför andra, för då kan jag inte med att sitta och äta godis och det blir lättare att avstå. Och att jag säger högt till andra och mig själv att jag är sockerberoende gör det lättare att komma ihåg.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nej, det är inte alls så lätt för alla! Och man har olika saker som det är svårt att avstå ifrån. Jag har inga som helst problem att avstå ifrån potatis, ris, pasta och bröd. Jag saknar inte det ett dugg. För mig är det svåra rent godis. Jag vet andra som aldrig ens har gillat godis, men skulle dö för att få äta bröd igen.

 

Men det tog också några år innan jag insåg att jag var sockerberoende. Bara acceptansen är viktig, man måste först erkänna sina brister för sig själv, sen kan man lättare behandla dem. Jag säger nu alltid när jag blir bjuden på godis: "Nej tack, jag är sockerberoende!" Det kanske inte gör nåt att ta en chokladbit, men då måste det stanna därvid. Om den som bjuder är oförstående så förklarar jag: "Jag kanske bara äter en bit nu när du och andra ser på, men när jag sätter mig i bilen och åker hem så är sockerdjävulen i mig väckt och då stannar jag vid macken och köper en 200g chokladkaka och smäller i mig. Håll med om att det är onyttigt! Vill du att jag ska göra det?"

 

Det är egentligen precis samma sak som med alkoholberoende. Har du träffat nån från Länkarna? De har fått lära sig att presentera sig som "nykter alkoholist". En gång alkoholist, alltid alkoholist. Det ska de tala om för alla och påminna sig själva om hela tiden. De ska aldrig glömma det, för den dagen de glömmer riskerar de att börja igen. På samma sätt för mig. Jag avslöjar mig inför andra, för då kan jag inte med att sitta och äta godis och det blir lättare att avstå. Och att jag säger högt till andra och mig själv att jag är sockerberoende gör det lättare att komma ihåg.

Era svar gör mig rörd och lite ledsen, för visst vet jag att jag har missbrukarens alla beteenden men det blir så svart på vitt när jag hör det från andra. Inga i min närhet tycks förstå. Uppvuxen i alkolisthem skäms jag över mitt beroende och vägen till att presentera mig som alkolist känns lång. Finns det länkarna för sockermissbruk? Skulle gärna träffa andra i samma situation.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nja, inte länkarna direkt... Men jag har för mig att jag har läst om att det finns de som behandlar sockermissbruk med KBT.

 

Ett par länkar om sockerberoende:

http://www.bittensaddiction.com/

http://vittbegar.blogspot.se/

 

Era svar gör mig rörd och lite ledsen, för visst vet jag att jag har missbrukarens alla beteenden men det blir så svart på vitt när jag hör det från andra. Inga i min närhet tycks förstå. Uppvuxen i alkolisthem skäms jag över mitt beroende och vägen till att presentera mig som alkolist känns lång. Finns det länkarna för sockermissbruk? Skulle gärna träffa andra i samma situation.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Era svar gör mig rörd och lite ledsen, för visst vet jag att jag har missbrukarens alla beteenden men det blir så svart på vitt när jag hör det från andra. Inga i min närhet tycks förstå. Uppvuxen i alkolisthem skäms jag över mitt beroende och vägen till att presentera mig som alkolist känns lång. Finns det länkarna för sockermissbruk? Skulle gärna träffa andra i samma situation.

Intressant! Tänkte när jag läste ditt inlägg att jag skulle fråga om du dessutom har ett medberoende... och sedan läste jag detta. Vi har liknande bakgrund du och jag. Jag snubblade också gång efter annan, mot bättre vetande, och kunde inte förstå varför jag satte krokben för mig själv hela tiden. "Alla" sa hela tiden att bara du tänker efter så finns alla svaren inom dig... Det gjorde dem ju naturligtvis men jag hade inga förutsättningar att kunna ta fram dessa på egen hand. Att skämmas över sitt beroende är lika produktivt som att skämmas för sin ögonfärg. Det är den dealen du fick när du skapades, och du kan inte påverka det. Det du kan är att lära dig hantera det så att det skapar så lite problem för dig som möjligt.

 

Jag fick kontakt med en riktigt bra terapeut som jag sökte hjälp hos för stress och ätstörningar. Jag hade då läst Bitten Johnsons bok Sockerbomben i din hjärna och förstått att jag var sockerberoende. Men hur jag än tragglade med LCHF som jag förstod var boten så gick det inte annat än korta stunder. Det jag inte hade klart för mig var vilka effekter det hade på mig att växa upp som medberoende. - Du är ett helt klockren missbrukaresbarn, Det var det första som terapeuten sa till mig när jag hade berättat om mina problem och hon hade ställt några kontrollfrågor. Efter att fått hjälp att identifiera hur mitt beroende och medberoende yttrar sig och hur jag kan hantera det, har jag nu i två års tid hållit målvikten och hanterar sockertrollet mycket framgångsrikt. Ibland kan jag överäta (dvs äta mer än jag tänkt, men inte ohejdad mängd) av "tillåtna" produkter, men inte värre än att jag med lätthet kan kryssa tillbaka i rätt kurs igen. Jag har hittills inte hittat en övre gräns för hur bra det går att må trots svängningar i livet i övrigt. Man kan ju inte helt vaccinera sig mot berg-och-dalbanan som livet bjuder på  :). Jag litar på min kropps signaler och äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. Jag väljer bästa maten för mig 95 procent av tiden. Övriga tiden kan det bli kompromisser med sånt som är acceptabelt men inte optimalt.

 

Min rekommendation är att du söker professionell hjälp för både beroende och medberoende. Jag kan inte beskriva känslan jag fick när jag fattade vem jag verkligen är och hur jag kan förstår mig själv och vad som gör att jag är som jag är. Jag ser mig själv i spegeln och den bilden jag möter är densamma jag har inom mig, och inte någon fet kopia som inte är jag. Jag skäms inte ett dugg över mitt beroende eller medberoende idag, och kan lägga den energin på andra mycket bättre saker. Jag unnar dig det samma!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
 

Intressant! Tänkte när jag läste ditt inlägg att jag skulle fråga om du dessutom har ett medberoende... och sedan läste jag detta. Vi har liknande bakgrund du och jag. Jag snubblade också gång efter annan, mot bättre vetande, och kunde inte förstå varför jag satte krokben för mig själv hela tiden. "Alla" sa hela tiden att bara du tänker efter så finns alla svaren inom dig... Det gjorde dem ju naturligtvis men jag hade inga förutsättningar att kunna ta fram dessa på egen hand. Att skämmas över sitt beroende är lika produktivt som att skämmas för sin ögonfärg. Det är den dealen du fick när du skapades, och du kan inte påverka det. Det du kan är att lära dig hantera det så att det skapar så lite problem för dig som möjligt.

 

Jag fick kontakt med en riktigt bra terapeut som jag sökte hjälp hos för stress och ätstörningar. Jag hade då läst Bitten Johnsons bok Sockerbomben i din hjärna och förstått att jag var sockerberoende. Men hur jag än tragglade med LCHF som jag förstod var boten så gick det inte annat än korta stunder. Det jag inte hade klart för mig var vilka effekter det hade på mig att växa upp som medberoende. - Du är ett helt klockren missbrukaresbarn, Det var det första som terapeuten sa till mig när jag hade berättat om mina problem och hon hade ställt några kontrollfrågor. Efter att fått hjälp att identifiera hur mitt beroende och medberoende yttrar sig och hur jag kan hantera det, har jag nu i två års tid hållit målvikten och hanterar sockertrollet mycket framgångsrikt. Ibland kan jag överäta (dvs äta mer än jag tänkt, men inte ohejdad mängd) av "tillåtna" produkter, men inte värre än att jag med lätthet kan kryssa tillbaka i rätt kurs igen. Jag har hittills inte hittat en övre gräns för hur bra det går att må trots svängningar i livet i övrigt. Man kan ju inte helt vaccinera sig mot berg-och-dalbanan som livet bjuder på   :). Jag litar på min kropps signaler och äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. Jag väljer bästa maten för mig 95 procent av tiden. Övriga tiden kan det bli kompromisser med sånt som är acceptabelt men inte optimalt.

 

Min rekommendation är att du söker professionell hjälp för både beroende och medberoende. Jag kan inte beskriva känslan jag fick när jag fattade vem jag verkligen är och hur jag kan förstår mig själv och vad som gör att jag är som jag är. Jag ser mig själv i spegeln och den bilden jag möter är densamma jag har inom mig, och inte någon fet kopia som inte är jag. Jag skäms inte ett dugg över mitt beroende eller medberoende idag, och kan lägga den energin på andra mycket bättre saker. Jag unnar dig det samma!

 

 

Tack jag tror du har rätt. Gäller bara att hitta en bra terapeut som inte ruinerar mig. Även om det är en bra investering. Har tyvärr inte så bra erfarenheter av terapeuter.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag var jag ledig från jobbet, alltid lättare med maten då. Vågade knappt ge mig ut pga semmeldagen. Men tycker dagen gått bra. Känner mig peppad av alla omtänksamma svar jag fått. Idag blev det grädde i kaffet och det vet jag att jag måste sluta med för det ger mig sötsug och ev viktnedgång uteblir. Tips på bra terapeuter i Stockholm tas gärna emot.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Organisationen Länkarna känner jag inte till men det finns motsvarighet till AA (anonyma alkoholister) för mat och sockermissbrukare. Oa  ( anonyma överätare www.oa.org   ) samt Faa (anonyma matmissbrukare www.faa.se )

 

På FB finns det också grupper men lite svåra att hitta eftersom flera är hemliga.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner igen mig i era berättelser i tråden. Jag är också alkoholistbarn. Och medberoende. Svårt sockerberoende. LCHF utan mejeriprodukter är det enda som funkat för mig. Och en förståelse för att även om sockerberoende är en primär sjukdom så har jag använt drogen till att bedöva mina känslor. Och tar jag bort bedövningen så blir det ... JOBBIGT, ångestfyllt, svårt , mödosamt på alla sätt men ändå så mycket bättre i det långa loppet. Jag stod inför att byta till en tyngre drog, eftersom sockret hade förlorat effekten eller få hjälp.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Susv00:

Jag kan varmt rekommendera "min" terapeut som är mycket duktig. Hon heter Anna Cederstam Krantz och finns på Hälsopartners/Hälsotemplet på söder i Stockholm. http://halsopartners.se/

 

Ja, tyvärr kostar det en slant men jag fick hjälp av min arbetsgivare som tog en stor del av den initiala kostnaden. Sen i mitt fall så har jag sparat in de pengarna med råge eftersom jag inte längre lägger massor med pengar på skräp. Bara det att mina luncher även då jag inte har matlåda sällan kostar över 40:- mot tidigare minst 70:- varje dag eftersom jag då alltid var för trött för att göra matlådor. Dessutom var det ju bra mat i matlådan som jag därmed inte var sugen på till lunch... Samtidigt förstår jag mycket väl om man drar sig för utgiften. I slutändan är det endast man själv som kan avgöra om det är värt pengarna eller ej.

 

Flott:

Förhoppningsvis kan det faktumet att det blir jobbigt och ångestfyllt för dig utan drogen vara till hjälp i läkningen. En av de faktorer som gjorde att jag inte förstod mig på mig själv var att jag inte kände nånting alls. Jag blev bara sjukligt sugen på godis och det suget gick aldrig helt att mätta, trots att mådde illa av allt jag tryckt i mig. När jag försökte hitta vad som orsakade detta sug så blev det bara blankt. Jag kunde aldrig hitta orsaken, blev aldrig ledsen, fick aldrig ångest eller något alls när jag lyckades avhålla mig. Det blev bara så urjobbigt att försöka stå emot suget att jag alltid förlorade tidigare. Jag blev egentligen inte glad o lycklig av drogen heller, allt var bara som en färglös sörja och det gällde bara att överleva dagen. Att gå till jobbet och försöka göra mitt bästa där och sen när jag kom hem, se till att barnen fick det de skulle, försöka mätta deras behov, därefter makens och sen fanns inget kvar till mig själv. Jag räknade aldrig in mig själv i ekvationen, förstod inte att jag själv är viktigast i mitt liv.

Det där som flygvärdinnorna tjatar om "sätt först på dig din egen mask, innan du hjälper någon annan". Jag gav mig själv så lite syre att jag mentalt dog av syrebrist som jag försökte ersätta med socker i olika former.

 

Det som jag förstod av terapeuten, är att det är en gemensam nämnare för medberoende, att det är så helt självklart att jag inte går först. Någon annan har alltid företräde. Jag och mina behov får aldrig stå i fokus och det är den del av mig som aldrig fått sina behov tillgodosedda som säger: Jag fick aldrig det jag behövde och nu kräver jag att få det jag vill ha (drogen), nu på en gång jag har redan väntat för länge.

 

Nu kan jag se det så klart, men jag kan fortfarande få mardrömmar om den maktlöshet jag kände tidigare. Den är aldrig långt borta och efter att ha levt 50 år med det, så kommer jag troligen alltid att ha det runt hörnet. Men det är ok, idag vet jag hur jag ska ta mig ur det, skulle jag falla, men ser till att jobba förebyggande hela tiden varje dag. Jag hjälper mig själv först och låter mig själv vara huvudpersonen i mitt eget liv. Och det lilla sockertrollet är inte särskilt högljutt längre då jag mättar behovet med annat, sundare. Vi har en deal hon och jag  :).

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 1 month later...

Efter 4 veckor med min variant av gröna kuren, känner jag att jag är ett litet steg närmare mitt mål, att bli och förbli sockerfri. Det svåra för mig är att avstå grädde, ost och nötter. Men för att fokusera på det som har gått bra så har jag inte ätit någonting alls som smakar sött. Jag har helt slutat dricka alla typer av light dryck. (Innan drack jag ca 1,5 liter Cola zero/dag) Jag vill ju även gå ner i vikt så försöker läsa på så mycket som möjligt. Förstår att jag nog äter för mycket och för ofta. Förstår att jag måste sluta med ost och grädde samt nötter. Kvar blir kött, fisk och fett. Detta blir den stora utmaningen. Samt att komma igång med träningen. Hade hoppats hitta en bilett till lchf kryssningen. Må så gott alla ni/vi som kämpar för en friskare tillvaro.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

Kämpa på :) Vad är egentligen misslyckad? Ett ord bara, bryt ner det så får du Miss Lyckad och det låter ju mycket roligare.  :)

Jag är snart 50 jag med och provade lågkolhydratkost första gången i början på 2000-talet då jag läste Atkinsboken. En mycket bra bok enligt mig. Jag har läst många andra böcker som är bra av flera av de stora namnen inom LCHF-rörelsen i Sverige. Jag har utbildat mig till kostrådgivare, provat att arbeta som en sådan, provat paleo ( vilket var skittråkigt enligt mig ). Jag är med i en massa roliga grupper på facebook som har med kost att göra. Danska lchf-sidor,norska varianter, paleogrupper mm. Jag önskar jag kunde säga att jag är så duktig och kan allt och aldrig trillar i diket, men!!! Tyvärr så är inte livet ett rakt spår för många och jag tragglar och kämpar, men jag försöker se mitt liv som en kul resa och inte göra för stor affär om det inte går som jag vill. Jag har haft en dipp nu i vinter och jag har gått upp i vikt och inte fått till det ordentligt.Jag försöker så gott jag kan varje dag att äta bra mat, inspirera andra och ha så kul jag bara kan. Igår började jag med pilates och fy fasen alltså att så simpla övningar kan ge en sån himla träningsvärk. Så idag blev det en promenad i solen istället.

Ha det gött i vårsolen och alla mina pepp till dig ( och några till mig själv också,hehe )

Monki

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 3 months later...

Jag har själv sockerberoende men inte haft problem sedan jag slutade vitt socker och gluten för 1½ år sedan. Jag bara lessnade en dag och slutade med allt, rakt av. Trött på ett helt liv med sötsug. Idag äter jag Paleo och har inget söt/kolhydratssug längre.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Arkiverat

Detta ämne är nu arkiverat och det går inte längre svara i det.

×
×
  • Skapa nytt...