Jump to content

Vågar jag börja om igen?


Strumpa
 Share

Recommended Posts

Hej på er alla kloka människor! Nu behöver jag råd.

Jag har varit aktiv här inne tidigare men jag lyckas inte. Jag har en jobbig tid bakom mig. Trodde hösten 2012 att nu är jag smal för alltid. Jag låg runt 75 kg, tränade ofta, sprang och njöt av att kunna ha samma kläder gång på gång. Jag var viktstabil för första gången i mitt liv och det var tack vare lchf. Men mina 30 kg hade jag tappat mha viktväktarna.

 

Men sen började det bli jobbigt, började må dåligt, fick problem men ryggen, blev övertalad och övertygad om att börja äta vanligt igen... Sen började jag medicineras mot depression och pang sa det så smög sig kilona på ett efter ett och här sitter jag med mina modiga 110 kg. Jag har försökt på så många sätt att ta tag i min vikt, skrivit in mig på Vv igen, ett år på Xtravaganza, viktklubb, och däremellan perioder med lchf men jag lyckas inte. Jag får inte till det.

 

Men nu är måttet rågat. Jag har ont överallt och vikten bara stiger, magen är inte helt ok och jag har tappat lusten till allt. Vill inte vara i pulkabacken ellr följa led till badhuset för då måste jag köpa en ny baddräkt.

Det största problemet är att vikttänket påverkar hela mitt liv. Jag mår så dåligt över att inte ta hand om mig.

 

Lchf är en kost jag tror på och jag har försökt leva enl principen men jag får det inte att fungera.

 

Vad har ni för tips till mig för att börja igen? Vi har sportlov till veckan nu så tanken är att börja den 2 mars. Men till dess vill jag samla inspiration och mod.

 

Jag är 35 år, 2 barnsmamma, gift, 166 cm. Gillar att träna och jag VET att jag kommer träna mer än 1-2 ggr om jag börjar äta bättre, för då är det "mer värt".

 

Tack på förhand!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Börja med att utesluta gluten, mjölkprodukter och tillsatt socker. Sen har du säkert kunskap att fortsätta mot LCHF. Testa fram en kost som håller långsiktigt för dig och strunta i vad andra tycker. Och om du gör snedsteg så bara upp igen. Livet är fyllt av snedsteg. Tänk långsiktigt!

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Vad söta ni är och tack Råttan för att du delade med dig. Det låter så klokt det ni säger och jag hoppas verkligen på att det är detta som kommer få mig att ta rätt beslut. Dvs beslutet att börja ta hand om min kropp och vara snäll mot mig själv.

 

Om jag börjar tänker jag inte se det som en bantningskur, för om jag väljer denna vägen är det för att leva så. Jag levde ändå på detta sättet i 1,5 år utan avsteg och trodde aldrig att jag skulle sluta.

Men jag vill gärna känna mig bättre i kroppen. Jag tror sockret och gluten gör att min självkänsla blir ännu sämre än vanligt och framkallar värk i min kropp. Idag är det värre än på väldigt länge.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Heja Råttan! Fy 17 vad du är klok!

Lilla Strumpa.. så klart att du ska börja om! Det här är ju en väg till hälsa oavsett vad vågen står på.

Titta på bloggen Halva Lindha. Jag tycker din historia liknar hennes så du kan hitta inspiration. Dessutom har vi lchfthess. Hon kan konsten att gå ner i vikt - hon har Sverige rekord i det. Bloggen lchfingenjören har massor med bra tips för att tycka om sej själv så man orkar gå vidare

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag läser dessa bloggar redan och de inspirerar verkligen.

Det som spökar i mitt huvud är att om jag ger lchf en chans igen så kanske jag kommer må bättre men jag kanske inte går ner nåt. Eftersom jag aldrig förr några viktminskningsresultat med lchf så tvivlar jag ju på att det funkar för mig.

Jag vill må bättre och det vet jag att jag kommer göra men jag bara måste gå ner iallafall 20 kg så jag orkar leva igen...

Och jag är rädd att inget fungerar för mig därför att jag jojobantat så den senaste tiden.

 

Men det gäller att tänka positivt!

Men jag har ju verkligen ingenting att förlora.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det är klart att du ska försöka igen.

 

Och det verkar som om du tycker att lchf är rätt väg att gå. Så då tycker jag det är bara att köra på.

 

Jag själv behöver kunskap och uppdatering för att hålla motivationen igång. Och det blir så mycket enklare när jag VERKLIGEN vet vad som är bra för mig.

 

Så mitt råd är att läsa på och försöka att se dom förbättringar som sker. För några förbättringar kommer nästan på en gång fast andra tar lite tid.

 

Personligen så har jag ändrat fokus från vikt till hälsa. För vad gör det om jag väger några kilo mer än jag vill men mår toppen och orkar hur  mycket som helst :)

 

Lycka till

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Alla med sockersug faller mellan varven, tror jag. Jag har haft kolhydratorgie i flera dagar under en resa. Det började i onsdags med de där grillade brödbitarna (jag har inte ätit bröd på flera år) till salladen och kulminerade i bilen på väg hem igår med sonens chips, mjölkchoklad, milkshake, bulle hos kompisen där vi stannade på vägen... Och jag blev så arg på mig själv.  :angry: De senaste månaderna har varit tuffa och det har varit mer kämpa för precis som Råttan skriver är socker en evig tröst och medicin...

Det är lätt att säga "strunta i vikten och fokusera på hälsan" men det ÄR svårt när det är fläsket och gäddhänget man mår illa av att se. Jag försöker tänka att med LCHF är jag rultig och mår bra men utan LCHF är jag rultig och mår dåligt (värk) för det motiverar mig att fortsätta kämpa. Och tack vare att blodsockersvängningarna är borta så blir det det psykologiska suget jag kämpar mot, inte både det och det fysiologiska. För mig går vi en positiv tid framåt hoppas jag för när jag håller på med trädgårdsarbete blir det svårare att äta.  ^_^

Du kanske kan testa att ge dig själv en tid för utvärdering, tex att köra till augusti och sedan ta ett nytt beslut efter det? Det tar ofta lite tid att acklimatisera sig och sedan vill du se resultatet efter en tid (augusti kan kanske hjälpa till att motstå köpeglassen i sommar också). Om du då "bara" mår bättre kanske du vill kombinera LCHF med 5:2 eller kaloribegränsning eller så har du gått ner och då VET du att det går. Kanske upptäcker du att du behöver lite mer tid att utvärdera på och fortsätter av den anledningen? 

En tanke till jag får är att eftersom du skriver att du har barn kanske familjens önskemål spökar? Det kan vara svårare att hantera beroende på vilken ålder de är i. Jag försöker vara ärlig mot mina (8 resp 5år) och erkänna att jag kan inte ha godis hemma för då äter jag tills jag mår illa och när t ex storebror får choklad får han en 70g rulle istället för en 200g kaka. Mackorna är svårare eftersom min man och jag inte är överens men om de är ett problem försöker jag ordna med frökex så att jag också har något tillgängligt.

Varmt lycka till med utmaningen!

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Tack för alla era svar! Jag känner hur motivationen smyger på. Konstigt egentligen att det ska vara så svårt att motivera sig när man inte vill annat än gå ner i vikt.

 

Men som sagt, bara jag får må bättre så är mycket vunnet. Tror det viktigaste är att sluta med gluten och socker och snacks.

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Min vikthistoria liknar din :wub:  Min största tröst är hur jag slutade röka/snusa. Jag slutade och började om säkert 10 gånger innan jag slutade för gott för 11 år sedan. Det är min fasta övertygelse att det kommer att vara lika främmande för mig att äta dåliga kolhydrater som att ta en cigg. Än är jag inte där (nu senast återfall under november och december efter att min mamma dog och jag var superledsen) men jag kommer att komma dit.

 

Heja dig! Vi är med dig.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Hej!

Klar du vågar. Det är bara att svinga sig upp på banan igen. Jag har hållit på länge med lchf/lågkolhydrat/atkins/paleo och blivit frisk av det. För mig finns inget annat men av och till så går det åt skogen :P  Men man lär sig lite vartefter och man lär sig att tackla fallgroparna bättre. Mitt tips för att komma tillbaka på banan är att köra väldigt strikt en vecka eller två och se till att äta sig mätt. Jag brukar också ta en vitaminkur i anslutning till detta. Det passar mig för då får jag ett snabbt gensvar av min kropp och jag mår ganska fort mycket bättre. Vad du än gör så ge inte upp, går det åt pipsvängen så deppa inte för mycket för det utan ge dig på det igen.Kom ihåg att vi här inne på forum är till för att stötta, peppa och ha förståelse. :)

Kram Monki

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...