Meddix

Hur ska jag kunna bli motiverad igen?

Recommended Posts

Hejsan! Jag hoppas att ni inte har emot mig att jag är här. Just nu är jag 15 år och ska börja gymnasiet snart. Jag är 170cm lång och väger 84kg. Mitt mål är att gå ner 20kg (har ingen deadline) med LCHF. Förra året i Januari lyckades jag gå ner 8kg sedan så la jag bara av. Det senaste tiden har jag kännt mig deprimerad med regelbundna humörsvängningar. Jag vill verkligen börja med LCHF eftersom min övervikt påverkar min hälsa väldigt mycket med tanke på att jag får 1ggr per vecka en kall känsla vid bröstkorget och börjar bli andfådd väldigt snabbt. Kan även notera att jag går till gymmet 2 gånger i veckan men vill gärna börja med LCHF då det känns att det är något jag skulle behöva!

 

Tacksam för svar och ha en trevlig dag!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Välkommen! Jag föreslår att du ska fokusera mera på hur du mår i stället för vikten, i alla fall första 3 månaderna. Du är i en känslig ålder och min erfarenhet är att humörsvängningar blir mycket mildare med riktig mat och bara "goda" kolhydrater. Tror inte att du behöver vara rädd för grönsaker och rotfrukter till en början. Du är så ung så du har inte hunnt bli metabolt sjuk och din övervikt är inte enorm. Jag skulle tipsa om att inte stirra dej blind på vågen utan komplettera med måttband. Ett kilo sladder tar betydligt större plats än ett kilo muskler så om du ger kroppen rätt bränsle och rätt träning kommer det att synas, jag lovar.

När det gäller depressionen kan det för utom normala tonårshormoner (själv lade jag mej ner och dog väldigt ofta i gymnasiet) kanske vara D-vitaminbrist. Det är väldigt vanligt i Sverige och nu är nog dina depåer slut efter vintern

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen hit! Mitt tips till dig är att starta men en frukost som mättar länge. Gå upp en halvtimme tidigare än vanligt så du hinner fixa - bestäm redan kvällen innan vad du ska äta så du vet att det finns hemma.

 

Vet att det kan vara svårt att få till tillräckligt många timmars nattsömn men det är jätteviktigt. Gör allt vad du kan för att somna i tid och försök att få ihop i alla fall åtta timmars sömn - gärna ännu mer men det är ju jättesvårt att få till.

 

Ät av lunchen i skolan men försök att välja de bästa alternativen.

 

Involvera dina föräldrar så de köper hem bra varor och lagar mat som passar dig.

 

Lycka till!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Eftersom du är 15 år bor du förmodligen hemma. Hur går det att äta LCHF i familjen får du stöd eller blir det tjafs?

 

Du går på gym, det är bra men det kan också i början göra att du känner dig väldigt hungrig och därför fuskar. När man slutar med kolhydrater så upplever många en del besvär, man kallar det ibland för abstinens. Det kan vara riktigt jobbigt. Plötsligt längtar man galet efter olika saker, i mitt fall är det bröd, och det händer fortfarande trots att det är 6 år sedan jag började LCHF. Man känner sig ofta hungrig hela tiden men det är bara hjärnan som ropar på sin doping inte kroppen som behöver. Under den här perioden kan man också känna sig lite deppig. Det kanske var sådana känslor som fick dig att sluta. Jag år lagrad ost när det var som värst, hade med mig några rejäla bitar överallt. Jag äter också väldigt mycket bladgrönsaker/sallader, till maten för att fylla ut och ge näring. D3-vitamin är också superviktigt för oss här i norr, kan du köpa via kostdoktorn shop, ta 2-3 tabletter om dagen (ca 5000 ie).

 

Att gå ner i vikt handlar om att tömma glykogendepåerna där finns ca 3000 kalorier, för att kroppen sedan ska äta på fettdepåerna. Man tömmer dem enklast genom att inte fylla på dem ... dvs man äter inga kolhydrater och bara lagom med protein. Alltså ingen träning behövs, men om man har bråttom kan man fasta ca en dag eller promenera lite längre samtidigt som man inte äter kolhydrater. För att känna sig mätt äter man feta saker. Det gäller att äta ordentligt man håller inte ut om man går och är hungrig jämt, mitt trick var som sagt ost. Jag tar också extra smör till alla maträtter - hoppas de har riktigt smör i din skola.

 

Lycka till.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för svaren! Jag är i gymmet ca 1 och en halv timme, ibland 2 timmar. Min pappa bryr sig mer om utbildningen och jag prioriterar det först. Min mamma dock försöker gång på gång muta mig med att gå ner i vikt genom att ge mig pengar och etc. Hon uttryckte sig förra veckan:

"De två saker jag vill från dig är bra betyg och att du ska gå ner i vikt." Och det känns jobbigt då och då. Jag försöker att hålla mig motiverad, men jag klarar inte av att liksom pressa kroppen som "okej, jag åt X som jag inte skulle göra, jag gör det imorgon". För jag har även problem med motivationen och viljestyrkan.

Angående om vitamin D(3) så tror jag att det kan ha en koppling. Mina psykologer vill att jag ska gå på promenader regelbundet och även dricka vatten då jag sällan dricker det.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen! Jag föreslår att du ska fokusera mera på hur du mår i stället för vikten, i alla fall första 3 månaderna. Du är i en känslig ålder och min erfarenhet är att humörsvängningar blir mycket mildare med riktig mat och bara "goda" kolhydrater. Tror inte att du behöver vara rädd för grönsaker och rotfrukter till en början. Du är så ung så du har inte hunnt bli metabolt sjuk och din övervikt är inte enorm. Jag skulle tipsa om att inte stirra dej blind på vågen utan komplettera med måttband. Ett kilo sladder tar betydligt större plats än ett kilo muskler så om du ger kroppen rätt bränsle och rätt träning kommer det att synas, jag lovar.

När det gäller depressionen kan det för utom normala tonårshormoner (själv lade jag mej ner och dog väldigt ofta i gymnasiet) kanske vara D-vitaminbrist. Det är väldigt vanligt i Sverige och nu är nog dina depåer slut efter vintern

 

Tack så mycket. Jag hade bestämt mig att inte använda vågen, utan måttband. Hur jag ser det själv, andra tror att jag väger runt 65kg men det är inte utseendet som jag blir irriterad på, utan mer på hur min hälsa ligger. Jag vill inte få en kall känsla vid bröstkorget ca 1 gång i veckan där det känns otroligt obehagligt. När jag började med LCHF var jag mycket motiverad, höll mina löften som att få bättre betyg och bli hälsosammare. Just nu så är det svårt att göra saker för att jag känner att jag inte klarar av det.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Din mammas metod låter högst tveksam. Säkert i bästa välvilja men hon borde ge dig verktyg och metod att gå ner i vikt. Nu har du ju själv hittat en bra metod, låt henne stötta dig i det genom att ge dig den mat du vill ha och behöver för att lyckas. Kommunicera det till henne. Strunta sen i vågen och måttband, slappna av och låt viktstress fara och flyga. Ät gott, träna det du känner för och plugga. Det kommer att gå bra för dig!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är svårt i en brytningstid som du är i nu. Men försök att göra saker du tycker om som inte är måsten och inte har med äta att göra. Det är jätteviktigt att dricka. Ha en flaska vatten med dej så du ser hur mycket det blir. Kolla in på blogcen lchfinhenjören. My har massor med bra tips om motivation och självkänsla

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för svaren! Jag är i gymmet ca 1 och en halv timme, ibland 2 timmar. Min pappa bryr sig mer om utbildningen och jag prioriterar det först. Min mamma dock försöker gång på gång muta mig med att gå ner i vikt genom att ge mig pengar och etc. Hon uttryckte sig förra veckan:

"De två saker jag vill från dig är bra betyg och att du ska gå ner i vikt." Och det känns jobbigt då och då. Jag försöker att hålla mig motiverad, men jag klarar inte av att liksom pressa kroppen som "okej, jag åt X som jag inte skulle göra, jag gör det imorgon". För jag har även problem med motivationen och viljestyrkan.

Angående om vitamin D(3) så tror jag att det kan ha en koppling. Mina psykologer vill att jag ska gå på promenader regelbundet och även dricka vatten då jag sällan dricker det.

 

Jag tror du och dina psykologer är på rätt väg och det kommer gå bra för dig. När det gäller din mammas kommentar om betyg och viktnedgång blir jag faktiskt lite förbannad. Vad har hon för rätt att vilja ha något av dig? Fråga dig det. Och fråga kanske henne det den dagen du känner dig stark. Det är du som lever ditt liv och vi är många här som gått igenom olika helvetesresor i livet och faktiskt kan dela med oss av praktiska tips (så även jag  :) ).

 

1. Det finns flera som uppmuntrar till promenaderi skogen baserat på att man faktiskt mår bra av att gå i skogen. Gör det gärna 1-2 timmar om dagen.Bättre än o sitta hemma o lyssna på pekpinnar som bara ger mer prestationsångest.

2. Gymmande är bra, men korta gärna ner dessa gymtider till kanske 30 minuter, men kör lite mer effektivt (kortare vilor) så att du frigör tid åt skogspromenaderna.

3. LCHF eller Paleo är perfekt för att få ordning på psyket. Jag talar av egen erfarenhet, men fler har rapporterat det.

4. Försök även jogga lugnt i 30 minuter lite då och då, då avtar ångest, depressionskänslor och du får en liten ventil.

5. Har du ätit mycket processad mat skulle jag köpa ett bra multivitaminpreparat, typ Solaray Multi-vita-min som även innehåller mineraler. B3 dämpar ångest och fungerar på mig varenda gång.

6. Be din mor att titta in här för att läsa på om vad som orsakar viktökningar och västerländsk problematik som depression etc.

 

Lycka till och gå ut och gå lite o lyssna på fåglarna, inte musiken i telefonen  :D .

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Föräldrar vill alltid sina barns bästa men det är inte alltid de vet vad det är. Det är inte så lätt att vara förälder. Ibland tycker man att man har provat allt. Föräldrar gör alltid så gott de kan.

 

Jag tycker att du ska prata med dina föräldrar - riktigt prata och öppna upp dig allt du kan. Berätta om hur du känner och tänker inför skolan och om hur du mår. Ha ett samtal som kan bli starten på något nytt. Ärliga samtal är bra för en relation. Oavsett vad de säger och gör så kan du vara säker på att de älskar de dig mest av allt i hela världen. De vet bara inte alltid hur de ska visa/uttrycka det.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Föräldrar vill alltid sina barns bästa men det är inte alltid de vet vad det är. Det är inte så lätt att vara förälder. Ibland tycker man att man har provat allt. Föräldrar gör alltid så gott de kan.

 

Jag tycker att du ska prata med dina föräldrar - riktigt prata och öppna upp dig allt du kan. Berätta om hur du känner och tänker inför skolan och om hur du mår. Ha ett samtal som kan bli starten på något nytt. Ärliga samtal är bra för en relation. Oavsett vad de säger och gör så kan du vara säker på att de älskar de dig mest av allt i hela världen. De vet bara inte alltid hur de ska visa/uttrycka det.

 

Jag vet att mina föräldrar vill det bästa för mig, jag är uppmärksammad. Mina psykologer tycker att jag har för höga krav på mig själv, att jag då bildar ett försvar som gör att jag låter bli att göra saker för att jag är rädd för att misslyckas. Jag ska försöka, tror att det kan gå med mamma men för pappa blir det svårt. Mestadels för att han bara nickar så tja...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att sätta målet att gå ner i vikt är för svårt. Det finns de som är professorer i ämnet som inte klarar det. Så förhandla fram ett konkret mål med din mamma, tex att inte äta socker och sött. Vill du ha ett tuffare mål, lägg till vetemjöl. Det är konkret. Sedan tycker jag att du ger det lite tid, fortsätter som du gör nu. Du är duktig på att analysera din situation. Om du dessutom har tålamod så kommer du lära dej hur din kropp funkar. Alla vill vara smala men vägen dit ska vara sund, annars är det inte värt det.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Än en gång läs lchfingenjören. My kommer att ge dej massor med input. Man behöver inte vara bäst på allt. Det är viktigt att ha en gnutta distans till livet också och det viktigaste är att tycka om sej själv. Bara då kan du även omfamna världen

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hejsan. Jag var i ungefär samma sits viktmässigt när jag var i din ålder. 

Hoppas du kan uppskatta att du har föräldrar som bryr sig iaf, även fast metoderna de använder kanske inte är de mest konstuktiva ur din synvinkel.

 

Förklara för din mor att du inte uppskattar mutandet om så är fallet, och gör det riktigt jäkla svart på vitt klart för henne för om en mamma tror att det hon gör är det bästa alternativet för hennes barn så krävs det troligtvis en hel del för att ändra hennes åsikt.

Enligt mitt sätt att tänka är det sällan eller aldrig en bra metod att få någonting gjort ordentligt här i livet. Specielt inte om man har problem med depression eller ångest, för då är det lätt att man undermedvetet gör uppror och försöker straffa sig själv genom att göra tvärt om överenskommelsen eftersom man inte tycker att man förtjänar "priset" (så fungerar jag iaf när jag hatar mig själv som mest). Och för min egen del så tycker jag det känns det rent moraliskt fel och nedlåtande när någon försöker sätta ett monetärt värde på mig och/eller mina kommande livserfarenheter på det viset. 

 

Känner igen mig i en del du skriver senare om krav, rädsla och shut downs. Skriver gärna mer privat med dig om du vill ha någon opartisk att prata med.

 

Jag är långt ifrån expert på LCHF, att leva ett produktivt liv, eller något annat man rekomenderas ska sträva efter. Men jag skriver om min viktresa här på forumet och du är välkommen att läsa det och ställa frågor eller möjligtvis få någon slags inspiration.

 

Edit: Tänkte jag kanske kan komma med minst ett tips rent viktmässigt. Om du har tänkt försöka minska mängden mat du äter föreslår jag att du dricker en halv liter vatten (jag dricker isvatten) innan varje mål mat. Då känner du dig mättare snabbare.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vet att mina föräldrar vill det bästa för mig, jag är uppmärksammad. Mina psykologer tycker att jag har för höga krav på mig själv, att jag då bildar ett försvar som gör att jag låter bli att göra saker för att jag är rädd för att misslyckas. Jag ska försöka, tror att det kan gå med mamma men för pappa blir det svårt. Mestadels för att han bara nickar så tja...

Du kanske ska prova på lite föräldrautbildning/uppfostran - det är ju du som vet bäst hur du vill att dina föräldrar ska vara. Tala om för dem hur du skulle vilja att de stöttar dig! Vilken typ av samtal och stöd du skulle vilja ha av dem. Be din pappa sätta ord på sina nickar - berätta att du skulle uppskatta det. Beröm honom när han gör det. Precis som med barn- och hunduppfostran är det beröm som leder framåt och ändrar mönster även när det gäller föräldrar. Ge föräldrarna beröm när du tycker att de bemöter och stöttar dig på ett bra sätt! Skuldbelägg dem som lite som möjligt men berätta vad du blir ledsen och osäker av.

 

Det är jättebra att ha höga krav på sig själv men de måste vara rimliga. Prata med dina föräldrar och psykologer om dina mål och ta hjälp att hitta rimliga delmål på vägen, och vilken väg du ska ta för att lyckas med dina delmål. Var så konkret som möjligt. Det kan vara skönt att strukturera upp dagen och tillvaron så man hinner med allt viktigt och kan strunta i mindre viktiga saker. Det kan kännas tryggt att öronmärka tid för läxor, sömn, mat och motion. Då vet man att man är på rätt väg.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dina höga krav på dig själv, varifrån kommer dom? Jag VET att dom INTE kommer från dig. Det finns någon/några i din närhet som ställer krav på dig. Därigenom kan du inte vara dig själv. Du ändrar ditt beteende och mår dåligt. Kan du be din mamma eller pappa

 älska dig även om du får dåliga betyg och går upp i vikt?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för all tips! Jag ska även ge LCHFingenjören en chans, det med.

 

Dina höga krav på dig själv, varifrån kommer dom? Jag VET att dom INTE kommer från dig. Det finns någon/några i din närhet som ställer krav på dig. Därigenom kan du inte vara dig själv. Du ändrar ditt beteende och mår dåligt. Kan du be din mamma eller pappa

 älska dig även om du får dåliga betyg och går upp i vikt?

 

Jag är effektiv men ibland lat. Det handlar mest om att jag vill få bra betyg för att det är iallafall en av de saker som gör mig lycklig. Mamma har bland annat försökt visa att hon bryr sig om mig, men att hon vill att jag ska gå ner, inte p.g.a. hälsan utan för att jag skulle "trivas" mer med mig själv och bli lycklig. Pappa dessutom bryr sig inte så mycket om min psykiska hälsa utan mer om betygen vilken som ger mig mer press. För att det enda sättet jag känner mig bekräftad är att få bra betyg och även gå ner.

 

 

Du kanske ska prova på lite föräldrautbildning/uppfostran - det är ju du som vet bäst hur du vill att dina föräldrar ska vara. Tala om för dem hur du skulle vilja att de stöttar dig! Vilken typ av samtal och stöd du skulle vilja ha av dem. Be din pappa sätta ord på sina nickar - berätta att du skulle uppskatta det. Beröm honom när han gör det. Precis som med barn- och hunduppfostran är det beröm som leder framåt och ändrar mönster även när det gäller föräldrar. Ge föräldrarna beröm när du tycker att de bemöter och stöttar dig på ett bra sätt! Skuldbelägg dem som lite som möjligt men berätta vad du blir ledsen och osäker av.

 

Det är jättebra att ha höga krav på sig själv men de måste vara rimliga. Prata med dina föräldrar och psykologer om dina mål och ta hjälp att hitta rimliga delmål på vägen, och vilken väg du ska ta för att lyckas med dina delmål. Var så konkret som möjligt. Det kan vara skönt att strukturera upp dagen och tillvaron så man hinner med allt viktigt och kan strunta i mindre viktiga saker. Det kan kännas tryggt att öronmärka tid för läxor, sömn, mat och motion. Då vet man att man är på rätt väg.

 

Otroligt tacksam. Tror att det kan lägga i något du säger. Har även börjat få problem att strukturera mitt arbete, planera det osv. Samma sak när jag vill gå ner i vikt med LCHF, jag kan bara hålla till det några dagar, sedan så klarar jag inte av det. Det känns svårt att samarbeta med mina föräldrar. När jag berättade ett nytt sätt att göra mina läxor, sa bara pappa: Så länge du gör dina läxor så är det ok.

Mamma om att gå ner i vikt, detsamma. Hon har liksom varit van vid att man ska äta lite. Jag tycker att jag får inte det rätta stödet.

 

 

Hejsan. Jag var i ungefär samma sits viktmässigt när jag var i din ålder. 

Hoppas du kan uppskatta att du har föräldrar som bryr sig iaf, även fast metoderna de använder kanske inte är de mest konstuktiva ur din synvinkel.

 

Förklara för din mor att du inte uppskattar mutandet om så är fallet, och gör det riktigt jäkla svart på vitt klart för henne för om en mamma tror att det hon gör är det bästa alternativet för hennes barn så krävs det troligtvis en hel del för att ändra hennes åsikt.

Enligt mitt sätt att tänka är det sällan eller aldrig en bra metod att få någonting gjort ordentligt här i livet. Specielt inte om man har problem med depression eller ångest, för då är det lätt att man undermedvetet gör uppror och försöker straffa sig själv genom att göra tvärt om överenskommelsen eftersom man inte tycker att man förtjänar "priset" (så fungerar jag iaf när jag hatar mig själv som mest). Och för min egen del så tycker jag det känns det rent moraliskt fel och nedlåtande när någon försöker sätta ett monetärt värde på mig och/eller mina kommande livserfarenheter på det viset. 

 

Känner igen mig i en del du skriver senare om krav, rädsla och shut downs. Skriver gärna mer privat med dig om du vill ha någon opartisk att prata med.

 

Jag är långt ifrån expert på LCHF, att leva ett produktivt liv, eller något annat man rekomenderas ska sträva efter. Men jag skriver om min viktresa här på forumet och du är välkommen att läsa det och ställa frågor eller möjligtvis få någon slags inspiration.

 

Edit: Tänkte jag kanske kan komma med minst ett tips rent viktmässigt. Om du har tänkt försöka minska mängden mat du äter föreslår jag att du dricker en halv liter vatten (jag dricker isvatten) innan varje mål mat. Då känner du dig mättare snabbare.

Jag känner igen mig där. När jag har gjort något jag har ångrat, brukar jag straffa mig själv genom att inte äta på 1 -2 dagar, för att det känns rättvist. Jag har även upplevt att min värde är baserad på min vikt och mina betyg. Om jag får bra betyg och lyckas gå ner i vikt, då känner jag att jag har ett värde. Och om att prata privat, jag kan tänka mig det, ska försöka bara reda ut mer med mina psykologer. Och tack för tipsen och ditt stöd.

 

 

Att sätta målet att gå ner i vikt är för svårt. Det finns de som är professorer i ämnet som inte klarar det. Så förhandla fram ett konkret mål med din mamma, tex att inte äta socker och sött. Vill du ha ett tuffare mål, lägg till vetemjöl. Det är konkret. Sedan tycker jag att du ger det lite tid, fortsätter som du gör nu. Du är duktig på att analysera din situation. Om du dessutom har tålamod så kommer du lära dej hur din kropp funkar. Alla vill vara smala men vägen dit ska vara sund, annars är det inte värt det.

Jag har funderat på det, det med. Jag äter sällan sötsaker, dricker något sött osv. Tror att det är något som jag ska göra, och även äta glutenfritt. Har märkt även att när jag äter glutenmat så blir min mage helt konstig. För när ska man gå till en läkare och undersöka det? :/

 

 

Förlåt för de sena svaren. Detta skulle jag skriva klart igår, men min pappa tog det ifrån mig.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad gäller glutenmat är min uppfattning och egen efarenhet tyvärr att det inte är någon idé att gå till doktorn, de vet ingenting om detta och saknar de verktyg som behövs för att enkelt konstatera problem - tex saknas de senaste avancerade blodtesterna från Cyrex Labs. Dessutom anser många läkare att problem med gluten är inbillning - läkarnas myndighet, Socialstyrelsen, var mycket aktiv för ett antal år sedan med att få svenska att äta 6-8 skivor bröd om dagen.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej! 

När allt är jobbigt så är det ju verkligen inte lätt att förändra något. Det är bra att du har den viljan i alla fall.:) 

Du är ung och då brukar kroppen läka sig fint och hänga med på det du gör. Kul att du går på gym, det är ju så kul att få röra på sig och träffa andra som gillar samma sak. 

 

LCHF är väldigt bra och det passar de flesta. Kostdoktorn har kanonbra foldrar som är enkla att följa, du kan mejla honom så skickar han säkert några till dig eller så har han dom på sin hemsida. :)  Dr Annika Dahlqvist har en hemsida med instruktioner som är kanonenkla och bra att följa. 

 

Här på forum är också ett väldans bra ställe att hänga på, där vi alla försöker göra det vi kan för varandra :)

Har du nån kompis eller nån annan i din närhet som du kan prata med? Det är bra att hitta andra som strävar åt samma håll och som du kan träffa ofta. 

Själv har jag tjatat sönder alla mina nära och kära med lchf :P men det är ju så kul med mat och så gott.

Varför inte göra en dagbok här på forum så har du alla oss att prata med och berätta om framgångar, motgångar mm.

 

Jag hejar på dig!

/Monki

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej! 

När allt är jobbigt så är det ju verkligen inte lätt att förändra något. Det är bra att du har den viljan i alla fall. :)

Du är ung och då brukar kroppen läka sig fint och hänga med på det du gör. Kul att du går på gym, det är ju så kul att få röra på sig och träffa andra som gillar samma sak. 

 

LCHF är väldigt bra och det passar de flesta. Kostdoktorn har kanonbra foldrar som är enkla att följa, du kan mejla honom så skickar han säkert några till dig eller så har han dom på sin hemsida. :)  Dr Annika Dahlqvist har en hemsida med instruktioner som är kanonenkla och bra att följa. 

 

Här på forum är också ett väldans bra ställe att hänga på, där vi alla försöker göra det vi kan för varandra :)

Har du nån kompis eller nån annan i din närhet som du kan prata med? Det är bra att hitta andra som strävar åt samma håll och som du kan träffa ofta. 

Själv har jag tjatat sönder alla mina nära och kära med lchf :P men det är ju så kul med mat och så gott.

Varför inte göra en dagbok här på forum så har du alla oss att prata med och berätta om framgångar, motgångar mm.

 

Jag hejar på dig!

/Monki

Tack så otroligt mycket för ditt svar. Känner mig bättre, hoppas att denna period kommer att gå över nån gång.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad gäller glutenmat är min uppfattning och egen efarenhet tyvärr att det inte är någon idé att gå till doktorn, de vet ingenting om detta och saknar de verktyg som behövs för att enkelt konstatera problem - tex saknas de senaste avancerade blodtesterna från Cyrex Labs. Dessutom anser många läkare att problem med gluten är inbillning - läkarnas myndighet, Socialstyrelsen, var mycket aktiv för ett antal år sedan med att få svenska att äta 6-8 skivor bröd om dagen.

 

Nej, det var inte Socialstyrelsen som låg bakom den reklamkampanjen, det är en väldigt vanlig missuppfattning. Det var Brödinstitutet som utformade kampanjen som om det var vad Socialstyrelsen rekommenderade. Under sin tid där kläckte ju Ingemar Gröön ur sig en hel del grodor vad gäller näringslära.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.