Hjälp att "komma ut"

[bilbältet]

Jag har ätit LCHF under en längre tid men hattat hit och dit, av och på, vilket inte ger så bra resultat.

Det som ofta förstör är umgänge med andra människor, och detta är inte pga av att jag lockas av god mat och frestelser i olika sammanhang, utan för att jag har svårt att "komma ut" och därför äter av den kolhydratrik mat om någon erbjuder. Människor i min omgivning vet alltså inte att jag äter LCHF.  Jag brukar försöka säga att jag redan ätit, att jag ska äta senare, men det fungerar inte i längden hos människor man träffar oftare.

 

Anledningen till att jag inte har kommit ut är för att jag tycker det är så FRUKTANSVÄRT jobbigt när människor ska prata och kommentera över hur och vad jag äter. Jag har tidigare haft andra kostrestriktioner (veg) och upplevde samma sak då att så otroligt många måltidssituationer gick ut på att fokusera på min mat. Vad jag åt, hur jag fick i mig allt jag behövde, varför jag åt så, hur jag kunde försvara mitt kostval, olika dilemman, osv.

 

Då jag har en problematisk och inte så sund relation till mat så tycker jag det är besvärligt när så mycket fokus läggs på mat och jag mår rätt dåligt av att inte bara få äta ifred. Jag skäms även för min övervikt och vill helst inte prata om den heller, då LCHF är ganska kopplat till övervikt. Det är klart att människor lägger märke till att jag är överviktig, men vill för det inte ha kommentarer och frågor om hur bra viktnedgången går osv (vilket är min erfarenhet dom få gånger jag berättat att jag går på LCHF när någon undrar varför jag avstår viss mat). Många är bara nyfikna på LCHF och vill veta mer men jag tycker det är besvärligt.

 

 

Någon mer som tycker det är besvärligt?

Någon som har ett förslag på hur jag kan tänka eller bete mig?

[kareng]

Man är ju ett socialt djur. Många tycker att det är obehagligt när allt fokus ligger på en själv och som i det här fallet på vad man äter och vad man inte äter. Men du kan inte fortsätta att äta sånt du inte vill bara för att tillfredsställa andra.

 

Jag skulle råda dig att prata enskilt med dem du brukar äta tillsammans med vid en annan tidpunkt än under middagen och förklara vad du äter och hur du känner inför diskussion under middagar om din mat. Förklara att du tycker det är obehagligt. Förklara också att de inte behöver göra sig något besvär bara för att du är bjuden - du äter av det du kan och inget annat - ingen diskussion eller kommentarer. Du kan förklara att du inte kommer att komma hungrig.

 

I de allra flesta fall fungerar det att vara ärlig och berätta om sina känslor för andra. Du i din tur kan lova dem att du inte kommer att föreläsa om ditt matval under middagarna och ge de andra dåligt samvete över sitt matval.

[Mats Lindberg]

Jag har några allmänna "regler" jag själv följer:

 

- Var ärlig så långt möjligt, men mässa aldrig. Undvik argumenterande, säg bara att du mår bra av dina val.

- Gå inte in i detaljer om du inte själv vill, folk har inte "rätt att veta".

- Kräv aldrig att andra anpassar sig efter dina val. De som bryr sig gör det ändå. Om inte så får du själv kompensera eller avstå.

[dufva]

Det finns nog lika många strategier som det finns Lchf:are för hur man klarar av socialt ätande

Själv tycker jag det är kul om nån ifrågasätter min mat för då tycker jag att jag har frikort att predika kost för den personen hela den lunchen

 

Vänner och arbetskamrater verkar att ha hört nog och passar sig oftast från att trycka igång mig nu för tiden

 

En vanligare strategi som många Lchf:kompisar har är nog att inte snacka så mycket om sin mat och det tycker jag också verkar fungera hur bra som helst

 

 

Ett tips du ska få är att försöka tänka på hur mycket (eller egentligen lite) andra människor runt bordet koncentrerar sig på dig

Sitter det 4-6 personer runt ett bord så blir det inte många minuter som de andra funderar på dig och din mat

Dom flesta har ju fullt upp med att konversera med flera personer, fundera över hur de själva ser ut eller framstår, och dessutom ska dom peta i sig lite mat emellanåt

 

Ofta överskattar vi nog rätt rejält hur mycket av vad vi själva gör som verkligen registreras hos andra människor runt omkring oss

[Gladan]

My på bloggen LCHF ingenjören har en massa bra saker att säga om den saken: http://lchfingenjoren.se/

Läs och anpassa till din verklighet. Hon skriver mycket om självkänsla och det är nog det som är roten till det onda. Försök att sluta se varje kommentar som ett ifrågesättande. Det kan vara ärlig nyfikenhet. Det kan vara omtanke. Det kan vara för att trycka ner dig. Du väljer själv hur du vill tolka frågan. 

"Tack, nu har jag gjort ett val och jag tänker köra racet och se vad det ger, jag uppskattar om du låter mig välja själv", tycker jag är en bra kommentar. Sen kan man lägga till "tack för din omtanke", "vill du veta mer kan jag ge dig tips om bra webbsidor". Och inte minst: "tro inte allt du läser i kvällspressen!"

[Nytt Liv]

 

Själv tycker jag det är kul om nån ifrågasätter min mat för då tycker jag att jag har frikort att predika kost för den personen hela den lunchen

 

 

Hahahah perfekt! 

[Johanna07]

Jag har några allmänna "regler" jag själv följer:

 

- Var ärlig så långt möjligt, men mässa aldrig. Undvik argumenterande, säg bara att du mår bra av dina val.

- Gå inte in i detaljer om du inte själv vill, folk har inte "rätt att veta".

- Kräv aldrig att andra anpassar sig efter dina val. De som bryr sig gör det ändå. Om inte så får du själv kompensera eller avstå.

 

+1

[Y62]

För den som ifrågasätter kan man vända på det och be personen att motivera sin egen mat. Då brukar det bli tyst för dom allra flesta har ingen aning om varför dom äter som dom gör.

[tequilaqueen]

Hej. Jag blir berörd över ditt inlägg. Jag känner samma som dig där, söker mig hit för att få motivation att gå ner i vikt. Jag har tidigare gått på GI, och kan en del om kost och hälsa. Det som är jobbigt för mig är att jag bantat och tränat i flera år och min vikt har gått ner och upp, och vågar inte starta nån ny diet eller kostprogram eller levnadsbana, för min familj och vänner har sett mig kämpa med min vikt i flera år, och jag lyckas inte nå mina mål helt o fullt. Och de tror alltid att jag kommer ge upp och misslyckas, och det känns som de ser ner på mig, och försöker komma med pekpinnar vad jag ska tänka på etc. Får pikar hela tiden. Jag är en mullig tjej, som är trött på det livet. Några råd eller tips?

[Y62]

Hej. Jag blir berörd över ditt inlägg. Jag känner samma som dig där, söker mig hit för att få motivation att gå ner i vikt. Jag har tidigare gått på GI, och kan en del om kost och hälsa. Det som är jobbigt för mig är att jag bantat och tränat i flera år och min vikt har gått ner och upp, och vågar inte starta nån ny diet eller kostprogram eller levnadsbana, för min familj och vänner har sett mig kämpa med min vikt i flera år, och jag lyckas inte nå mina mål helt o fullt. Och de tror alltid att jag kommer ge upp och misslyckas, och det känns som de ser ner på mig, och försöker komma med pekpinnar vad jag ska tänka på etc. Får pikar hela tiden. Jag är en mullig tjej, som är trött på det livet. Några råd eller tips?

Då är ju LCHF perfekt eftersom det inte är en bantningsmetod. Ät LCHF för att det är nyttigt och skulle du eventuellt gå ner i vikt så se det som en positiv bieffekt.

[Bosse50]

Hej. Jag blir berörd över ditt inlägg. Jag känner samma som dig där, söker mig hit för att få motivation att gå ner i vikt. Jag har tidigare gått på GI, och kan en del om kost och hälsa. Det som är jobbigt för mig är att jag bantat och tränat i flera år och min vikt har gått ner och upp, och vågar inte starta nån ny diet eller kostprogram eller levnadsbana, för min familj och vänner har sett mig kämpa med min vikt i flera år, och jag lyckas inte nå mina mål helt o fullt. Och de tror alltid att jag kommer ge upp och misslyckas, och det känns som de ser ner på mig, och försöker komma med pekpinnar vad jag ska tänka på etc. Får pikar hela tiden. Jag är en mullig tjej, som är trött på det livet. Några råd eller tips?

Håller med Y62 sluta fokusera på vikten och försök att tänka på att må bra, både fysiskt och psykiskt, då tycker jag att LCHF är bra, man behöver inte vara så strikt i början, så blir övergången enklare, det passade mig bra.

 

Jag tog det stegvis, slutade med socker och sockrade produkter, bara det är en stor utmaning när det finns socker i nästan all mat, man får välja bort dom uppenbara först, som godis, kakor, glass, saft, juice, och läsk, i alla dess former även dom med sötningsmedel det skadar mer än vanligt socker.

 

Så kommer man då på kalas och det bjuds på bullar kakor och tårta, för att inte bråka för mycket så tar jag EN liten bit tårta, det kan ju då trugas med att man skall smaka på kakorna också, då är mitt svar att jag får problem med magen, eller jag mår illa om jag äter för mycket godsaker, den senare är nog lite bättre.

 

Steg två är att sluta med mjölprodukter, bröd, skorpor, pasta, snabbris, råris som skall tillagas länge kan vara okej i normala mängder.

 

Läs på här hos Kost Doktorn så kommer det att gå bra men man får ge det lite tid, för mig tog det nog minst ett år innan jag hittade rätt, sen gör man alltid lite småjusteringar, smaken ändrar sig när skiten åker ut och ersätts av smör, grädde 40%, fet ost, majonnäs och fet yoghurt.

 

Denna länk kan vara bra i början så man får en liten känsla för fördelningen på fett kolhydrater och protein.

http://kostbevakningen.se/

 

Lite motion är alltid bra inte så mycket för att gå ned i vikt, då får man ju hålla på jämt, men för välbefinnandet och man blir mentalt starkare tycker jag.

 

Du nämner att du är mullig, men det är väl inget fel i det.

 

Jag kan tycka att du har en del dåliga vänner som inte kan acceptera dig som du är.

 

Lycka till!

[Ekofilosophie]

För den som ifrågasätter kan man vända på det och be personen att motivera sin egen mat. Då brukar det bli tyst för dom allra flesta har ingen aning om varför dom äter som dom gör.

Helt rätt! I övrigt tycker jag man ska skita i vad andra kan tänkas tycka och tänka och vad de säger kanske inte helt lätt, jag vet lycka till!

[Petra183]

För den som ifrågasätter kan man vända på det och be personen att motivera sin egen mat. Då brukar det bli tyst för dom allra flesta har ingen aning om varför dom äter som dom gör.

Brukar inte folk säga att man ska äta balanserat då och hävda att man ska äta en balanserad och varierad kost? 

[Niclas-E]

När de börjar prata om en balanserad kost, får jag alltid lust att be dem utveckla det. Jag har aldrig lyckats förstå vad en balanserad kost är.

Vad är det jag ska balansera och hur ska jag balansera det?

Jag har googlat på det, men har inte lyckats hitta någon definition.

Antagligen har inte gemene man heller någon koll på vad som menas.

[Xiro]

jag har flera gånger bett om förklaring av varierad kost, och fått olika svar, t ex "lite av varje" eller "tallriksmodellen". Det brukar bli obekvämt när jag berättar att den som skapade tallriksmodellen själv övergav den för ett bra tag sedan Jag lutar åt att många inte har någon aning - de tror/hoppas att det löser sig och har väldigt liten insikt om vad olika mat gör med kropp o knopp. De har ofta ingen djupare förståelse, utan lutar sig på några rubriker.

[Zepp]

Jag äter en balanserad kost!

 

Försöker balansera de essentiella ämnena hålla ner på snabba kalorier och kolhydrater!

[Niclas-E]

Jag försöker balansera på 75-20-5 E% fett-protein-kolhydrater.

Jag inbillar mig att den också är balanserad [emoji2]

[Zepp]

Nästa gång får vi fråga dem vilken balans de har på macro- och micro-nutrienter!

 

Sen så kommer följdfrågan hur de gör med spårämnen!

[Niclas-E]

Om jag får dela några tankar om ursprungsfrågan, innan vi kapar tråden totalt, så är nog min erfarenhet att sanningen är ganska tråkig och snabbt tar död på alla rykten och spekulationer.

Jag har provat många dieter under åren, och aldrig gjort någon stor affär av det. Nu för tiden är det ingen som riktigt orkar bry sig längre. Jag missionerar inte heller, men svarar gärna på frågor om någon undrar.

När mitt smör i kaffet ifrågasätts, är det såklart någon annan som har synpunkter på smör, fett och allt vad det nu kan vara.

Diskussionen brukar dra igång utan att jag behöver vara med, så jag lutar mig tillbaka och njuter av mitt kaffe istället. De andra får tjafsa ifred.

Människor som blandar sig i gör det oftast av omtanke, även om resultatet blir fel.

Det verkar inte vara någon hemlighet att du är överviktig, och att du har provat olika dieter tidigare.

Jag ser det som en styrka att du fortfarande försöker, och inte har gett upp än.

Du har säkert skaffat dig en god kunskap om mat, så skulle det behövas kan du redogöra för olika dieters för och nackdelar.

Om du orkar så berätta för dem som blandar sig att mat är svårt för dig. Berätta att du försöker hitta ett sätt att äta som passar dig. Fokusera inte på viktnedgång så mycket, det är så många som gör i alla fall. Fokusera på att du försöker få maten att fungera bara.

Ganska snart blir du ointressant som samtalsämne, och det kanske till och med blir så att dina vänner får lättare att acceptera dina "experiment" och kan stötta dig i framtiden.

 

Jag önskar dig all lycka, och hoppas att det löser sig för dig.

[Y62]

Helt rätt! I övrigt tycker jag man ska skita i vad andra kan tänkas tycka och tänka och vad de säger kanske inte helt lätt, jag vet lycka till!

 

Fast jag tycker det är lätt även om jag förstår problemet.

 

Brukar inte folk säga att man ska äta balanserat då och hävda att man ska äta en balanserad och varierad kost? 

 

Numera är folk van vid min kost och frågar inte så ofta. Man hör ju ofta att det är nog bäst att äta lite av varje men det är bara för att dom inte vet och för säkerhets skull äter allt. En bieffekt av att det finns så många som är tvärsäkra på vad som är bäst.

[Ekofilosophie]

Fast jag tycker det är lätt även om jag förstår problemet.

 

 

 

Numera är folk van vid min kost och frågar inte så ofta. Man hör ju ofta att det är nog bäst att äta lite av varje men det är bara för att dom inte vet och för säkerhets skull äter allt. En bieffekt av att det finns så många som är tvärsäkra på vad som är bäst.

Jag tycker också att det är lätt, men så är det inte för alla jag skiter totalt i vad folk tycker o tänker om vad jag äter... men att kunna agera så kräver kanske att självförtroendet och självkänslan är på topp, vilket de kanske inte är för alla alltid.

[margaretha]

Jag brukar fråga tycker du en nötallergiker kan äta nötter ibland eller en vegeterian äta kött ibland

[Ekofilosophie]

Jag brukar fråga tycker du en nötallergiker kan äta nötter ibland eller en vegeterian äta kött ibland

Precis min uppfattning! Inte fan tuggar en vegetarian i sig en köttbit då och då bara för att vara till lags eller för att inte vara besvärlig?

[iAnna]

... Det brukar bli obekvämt när jag berättar att den som skapade tallriksmodellen själv övergav den för ett bra tag sedan ...

Vem menar du skapade tallriksmodellen och senare övergav den?

[iAnna]

Hittade det: Britt-Marie Dahlin.

http://www.svd.se/tallriksmodellen-doms-ut-av-grundaren-britt-marie-dahlin_8077146