Recommended Posts

Vilken jättebra idé, Effie :)

 

Jag har bara ätit LCHF i 2,5 år, men inte för att gå ner en massa i vikt, utan för blodtrycket och påtryckningar att äta statiner (som jag stod emot). Nu har jag ändå gått ner ca 6 kilo och är nöjd med den vikten, men det finns några tråkiga valkar kring midjan som jag gärna skulle vilja säga adjö till. (Blodtrycksmedicinerna vinkade jag farväl till på ett tidigt stadium.)

 

Tog till mig råden från detta forum att komplettera med periodisk fasta och minska på mejerierna. Periodisk fasta blev för jobbigt för mig. Inte ens 16/8 mådde jag bra av. Jag fick dra gränsen vid 13 timmar utan mat, och det hade ingen effekt på valkarna. När det gällde mejerikonsumtionen så bestod den av 2-3 skivor ost, rätt mycket smör och cirka 1/2  dl grädde per dag. Jag hade svårt att tro att den lilla konsumtionen skulle kunna göra något till eller från, så jag dröjde med att testa det. MEN! Nu efter c a 10 dagar utan ost och med bara två matskedar grädde per dag, och mera kokosolja än smör, så har midjemåttet minskat med 3 cm! (Hur är det möjligt?) Så jag fortsätter så här.

 

Det här visar bara att var och en måste hitta det som passar en själv. Men det är alltid värt att pröva väl underbyggda tips, även om man är skeptisk...

 

Jag undrar just om det kan vara något rent fysiologiskt i ditt fall, som orsakar oförklarliga upp- och nergångar i vikten? Får för mig att det kan vara nivåerna på någon av alla hormoner vi håller oss med, som fluktuerar hos dig av något skäl.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kul att läsa andras erfarenheter oxå..

Om det är något fysiologiskt i mitt fall? Tja...jag tror mer på att jag lyckas hitta någon bra kombination av mejerifritt, stressreducering, resistent stärkelse, proteinbegränsning, periodisk fasta...jag gör ju aldrig bara en förändring och håller mig till den...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag var helt frisk när jag började med lchf. Jo, jag hade ju en problemmage, omväxlande lös och hård, och ont ibland -men inte värre än att jag kunde leva med det. Vaknade varje natt vid ett - men om jag gick upp en sväng brukade jag somna om igen. Lite ont i händerna, men det var inte så farligt. Problem med bihålorna, och känslan av tjockt slem i svalget, ja det var väl uthärdligt med ständiga nässköjningar. Inflammerade talgkörtlar på mer eller mindre lämpliga ställen; ja de gick över. Och blodtrycket höll sig i schack med mediciner. Paltkoma efter lunch hade ju alla, och grinigheten av matbrist, ja den fick jag ju undvika genom att alltid ha mat tillgänglig. Och så dessa 40 kg extra.

Det som återstår av detta om jag håller mig till rätt kost är blodtrycksmedicinen, men den är halverad. Och 30 kg.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Motion. Ja, ingen som känner mig skulle komma på idén att kalla mig sportig eller vältränad. Men jag har inget direkt problem med rörlighet (förutom att kondisen inte räcker till de extra 30 kilona). Jag kan stå med raka ben och nå golvet, jag kan cykla 8 km till jobbet, jag kan gå en mil (men inte springa), senast jag tog tid tog det 105 minuter, jag är den i familjen som får lyfta tungt och kånka..

Jag har genom åren hållit på med: promenader (och korta ryck med joggningsförsök), Friskis och liknande gympa, och vad hette det där med tyngdlyftning i grupp...? Jag började med gammaldans i tjugoårsåldern, folkdans några år senare, och squaredans för tre år sedan. Jo, jag har prövat magdans också; har aldrig känt mig så mycket som ett skåp. Jag har prövat yoga (hatha yoga, mer eller mindre omöjliga statiska ställningar, tills musklerna skakar), qi gong och tai chi. Och jag har ett gymkort (ja, jag är där ibland också :-) ).

Vad vill jag ha sagt med detta? Vet inte. Möjligen att det inte har hindrat mig att gå upp i vikt. Och ytterligare ett bevis på att jag är frisk.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hmmm. Nu får man ju börja fundera över det där med idealvikt. Vems ideal går man efter?

 

Viktminskningen brukar ju avstanna av sig själv när man uppnått sitt personliga viktekvilibrium. Vad är det som hindrar att någons jämvikt ligger 30 kilo över det officiella idealet? Har man ett kraftigt skelett kan det göra något kilo extra (runt 1,5 kilo i mitt fall enligt en överraskad friskvårdare som mätte mig). Har man utvecklat sina muskler ordentligt gäller som bekant samma sak, och dessutom lär det finnas undersökningar som tyder på att ökad muskelmassa medför ökad benmassa för att stödja den större kroppstyngden (vilket inte ökad fettvikt gör- men har inga länkar att ge som bevis).

 

Så ju mer du tränar och kånkar, desto mer muskler och benmassa får du alltså. Dags att testa tillvaron som  soffpotatis kanske? ^_^

 

(Jag ser dig framför mig, nedsjunken i en skön fåtölj, där du sitter och stressar av samtidigt som du avstår från mejerier, begränsar proteinintaget, smaskar resistent stärkelse och- få se nu vad var det mer... jo- tillämpar periodisk fasta. Allt i en bekväm ställning som garanterat inte ökar muskel- och benmassa.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

:-) Nja, bara soffpotatis vill jag inte bli, lite kul vill jag ha oxå. Jag gillar att gå, gillar att dansa. Och med 30 kg extra (inte muskler, jag lovar!) är det lätt att bli bekväm av sig; det är jag.

Men om jag nu skulle lista upp allt jag borde testa för att se vad som kan återföra mig till känslan förra våren...för då kändes allt plötsligt så bra, så rätt, livet var bara underbart (och det var innan jag förälskade mig!)

Möjliga åtgärder:

- mejerifritt

- sova ordentligt, lägga mig tidigt

- begränsa protein

- dricka mycket vatten

- 5:2 (16:8 är mitt normala ätmönster)

-resistent stärkelse

- begränsa kaffet

- kokosolja

- och ha kul.

Får se om jag kan komma på något mer att lägga till. Men en sak i taget. Sömnen tror jag är första prio.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De första åren...ja, jag åt väl som tidigare: frukost lunch middag - även om jag tryckte i mig frukosten helt utan aptit; frukost måste man väl äta? Mellanmålen skippade jag nog.

Efter några år läste jag, på kolhydrater ifokus eller här på kostdoktorn, att man inte nödvändigtvis behövde äta frukost. Man klarade sig bra på lunch och middag. Jag var skeptisk, men nyfiken. Jag var ju inte hungrig när jag åt frukost - men jag visste ju hur bottenlöst hungrig jag blev (även på lchf) om jag väntade för länge med maten. Då hjälpte det inte att äta; hungern gick inte över. Men efter ett tag insåg jag att på helgerna, då tog jag det lugnt på morgnarna, och åt frukost när jag kände för det...framåt tio elva tolv nånting. Funkade det då borde det funka även på vardagar.

Det gjorde det. Hur skönt som helst att slippa tvångsmatning på morgonen. Och dessutom mindre hungrig än på den tiden jag åt gröt till frukost. Jämfört med äggröra? Minns inte; tror inte det var någon skillnad.

Jag har inget minne av att detta skulle ha någon viktpåverkan. Det hade det ju inte heller. Inte heller kallades det fasta.

När 5:2-dieten kom för ett par år sedan testade jag, fortfarande utan att äta frukost. Jag testade att äta flera små mål, jag testade att äta ett lite större, jag testade att inte äta alls på fastedagen. Möjligen gick jag ner lite i vikt, men efter någon vecka var jag konstant hungrig, inte bara på fastedagarna.

Vad mer har jag testat? Att leva på enbart ägg (och smör, har jag för mig; det var längesedan). Drygt en vecka, kanske två. Ingen effekt; jag tröttnade inte ens på ägg.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sedan sist har jag tänkt på att gå och lägga mig tidigare. Och jag har en fylld vattenflaska på skrivbordet, för att komma ihåg att dricka. Nästa steg får väl bli mejerier; det är en last...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den här tråden skulle jag ju hålla uppdaterad!

Jag tror jag börjar inse vad som är mitt verkliga problem. Omgivningen. Eller snarare mitt förhållande till omgivningen.

Men det får jag ta och tänka over lite på egen hand först.

Jag kan tillägga en erfarenhet till nu. Jag försökte testa Martina Johanssons förslag om att åtgärda leptinresistens; att äta frukost, inom 30 minuter efter att man vaknat, med nästan all dagens protein, och satsa mer på fett till lunch och middag. Man skulle hålla på I 4-6 veckor. Jag stod ut I tre. Äta frukost får mig alltid att tänka på tvångsmatningsapparaten för gäss jag såg en gang. Det enda jag lärde mig på dessa tre veckor var att trycka I mig mat när jag inte var hungrig. Jag var aldrig hungrig. Det kändes inte bra alls. Några dagar efter det att jag slutat var jag vrålhungrig ett par dagar. Nu har det lugnat ner sig.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En sak till jag testat...att nolla, eller äggfasta, eller vad det nu var. Jag läste Anna Halléns blog för ett antal år sedan, och hon hade hört ett förslag om att leva enbart på ägg och smör; gick det? Hon var tveksam till att man skulle klara av att äta så. Jag nappade på idén; åt enbart detta I ett par veckor. Inga problem, Inga fördelar heller vad jag minns. Jag gillar ägg, och gillade det fortfarande efter de veckorna. Hade kunnat fortsätta, men omgivningen tyckte jag blev så tråkig matmässigt sett, och jag såg Inga fördelar.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är det där med att ändra vanor. Det går lätt I början, men så kommer nåt I vägen, eller oxå tappar jag focus och glömmer bort det. Särskilt morgonvanor.

Har sedan sist...ja, jag har testat gelatin (tror ju på att buljong är nyttigt) enligt Anna Halléns grupp på fb. Men jag har ju Inga direkta problem, värk och sådant, och märkte ingen skillnad. Så jag slutade igen. Fast buljong försöker jag komma ihåg att använda I maten.

Har köpt mig ett par joggingskor; kanske inte så smart med tanke på vikten, men jag känner för att komma ut och jogga, långsamt och varvat med mycket gang, men ändå.

Har så smått börjat sikta in mig på 5:2 igen; hoppar lunchen på måndagar. Hållit på några veckor; ingen effect. Men det är inte särskilt svårt. Så länge jag bara är hungrig ibland går det bra.

Försöker se till att komma I sang fore tio, men det är svårt. Och omställningen till sommartid gör det ju inte lättare.

Kaffet är till och från...ibland mer, ibland mindre. Sluta helt har jag inte lyckats med - men jag känner ingen huvudvärk om jag avstår någon dag. Det är bara sug.

Försöker ta ledigt ibland, men den tiden måste ju jobbas in :-(

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ska för min egen skull försöka hålla den här tråden uppdaterad.

Jaa...det är det där med omgivningen som jag har svårt att hantera. Och stress. Stressätande är inget positivt; det hjälper ändå inte.

En weekendresa till Paris, med croissanter I hotellfrukosten och vin på restaurangerna (nejdå, Inga mängder)

En fika på operan (Macbeth), för att vakna till lite (operan var bra men jag gäspade väldigt)

Födelsedagsfika på jobbet, med jordgubbar och grädde speciellt för mig...

Karaktär har jag ju ingen.. Vanor räcker iofs ganska långt.

Jag har börjat specialmarkera "ännu inte bokade dagar" I almanackan. Ska försöka hålla en del av dem sådana. Men kvällar och helger blir väldigt lätt uppbokade med allehanda trevliga saker. (ja, jag vill ha fler dagar I veckan. Fler helgdagar :-) )

Har börjat ställa in mig på "ingen lunch måndagar och torsdagar". Får se hur det går och hur jag fortsätter.

Vin blir det sällan hemma. Funderar på om jag ska skippa kaffet. Åtminstone automatkaffet på jobbet. Det går ibland.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har just blockat min kalender på måndagar kl 8-11, för att få lite tid för mig själv.

Möten måndag morgon är ju hemskt!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Måndagar 8-11, "administration" - jo, det har jag inbokat. Tidrapportering, läsa mail, fundera over vad som ska göras...

Det är värre med fritid. Jo men den dagen har vi inget inbokat...och så upptäcker man plötsligt att nästa icke bokade helg är I slutet av juli, eller nåt.

Öva på "Nej. Då ska jag sitta och stirra på väggen. Hela helgen!" Det lär jag knappast göra,men andas, kunna välja att göra något eller låta bli...

Börjar bli så gammal att jag kan fundera på delpension, om det är en bra idé.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

5:2 (eller snarare att hoppa lunchen måndag och torsdag) försöker jag vänja mig vid...Insåg I går att det inte är fastandet som är problemet, det är ätandet.

Kom hem I går kväll, hungrig efter att inte ha ätit på hela dagen. Skulle ut på kvällen, men först mat mat maaaat! Är ju rädd för den där bottenlösa hungerkänslan, så jag åt rejält; en portion mat med grönsaker och smörklick, och två mackor. Och de där mackorna är näringstäta!!!

Sedan gick jag och undrade varför jag mådde illa...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner igen mig i det där, när jag försökt mig på längre fasta än att hoppa över frukosten. Det är svårt att äta lagom mycket när man sen "får" äta... Kanske något man kan öva in med tiden?

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag hoppas på det. Att öva på att äta långsammare, att lita på att det räcker med en portion (och gör det inte det kan jag äta lite till om någon timme eller så..)

Det är just om jag ska iväg på något på kvällen som jag blir orolig. Igår serverades det hamburgare (Edit: på kvällsaktiviteten alltså), så att överäta var ju ovanligt korkat.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En kopp buljong med en sked kokosolja i? Inte riktig fasta men bättre än en massa mat, och då kanske inte paniken kommer? Så är det för mej iaf

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kanske ingen dum idé (fast egentligen trivs jag inte med kokosolja I vätska; buljong kanske funkar), Vill ju gärna få I mig kokosolja, vilket jag inte kommer ihåg.

Men jag har så nyligen börjat med 5:2 att jag vill testa ett tag och se om jag vänjer mig

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, väldigt inspirerad av en person jag mötte I Säffle, så började jag fasta redan på måndagen. Te, kaffe, vatten och på kvällen ett par eller fler koppar hemkokt buljong, med en klick smör och mycket salt.

Det har inte känts svårt att fasta. Känner att jag är hungrig, men det känns inte viktigt, och inte oöverstigligt. Känns också på något vis som att det är skönt att slippa äta. Ja, "slippa" är ordet som dyker upp I huvudet. Har mått bra hela tiden.

Var och dansade I tisdags, och fick höra att jag förlorat mycket vikt. Hårda fakta sager 0,9 kg hittills, från en nivå som jag hållit länge. Midjemått matte jag inte I början (hittade inte måttbandet!) men högst ett par cm. Och det finns att ta av, så jag tror inte att det går att se någon skillnad. (men det har hänt ofta genom livet att folk tror jag gått ner I vikt fast jag inte gjort det...undrar om de förstorar mig I minnet, eller vad det beror på)

I kväll tänkte jag börja äta igen, lite försiktigt.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det funkade bra att äta I går kväll. Kanske lite mer än jag borde, men inte okontrollerat. En kopp a-fil, och så hade min käraste lagat soppa; åt flera små portioner med en stund emellan (och lite extra smör). Och så lagade jag omelet för idag, och provsmakade en bit. Idag tog jag lite ProbiMage (och potatismjöl); testar för att se om det gör någon skillnad. Aldrig ätit probiotika.

Och vikten I morse var 0,9 kg lägre än I går; 1,7 kg lägre än I måndags när jag började. (jag räknade nog fel igår; 0,8 dittills). Midjemåttet en cm mindre än igår.

Det är ju det jag hoppas på det här med fastan, att det trigger igång något. Tänker upprepa det. Jag tyckte inte det var svårt; jag markte förbättring I min hälsena som jag haft mer eller mindre ont I sedan jag dansade Gotlandskadrilj eller nåt med olämpliga skor I höstas, och det var på något vis skönt att slippa äta. Men det är gott att äta oxå.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu