Popular Post Effie Posted August 16, 2015 Popular Post Share Posted August 16, 2015 Jag tänkte skapa en egen liten tråd här. Samla mina erfarenheter och funderingar, för att se om det kan vara till hjälp för någon, för att se om det kan bli diskussion om något, för att stötta mig själv lite oxå. Gärna kommentarer och tankar, men inga nybörjarråd. Vikthistoria: har väl aldrig räknat mig som smal. D-storlekar som liten, kring 20 hade jag stl 42 när alla kompisar högst hade 38 (även om många hävdar att 63 kg till 170 cm är snudd på benrangel). Drog ner på allt fett i tonåren (inget smör på brödet, lättmjölk, steka utan fett när jag lagade mat). Sambo vid 25, snabbt upp tio kg. Varannandagsfasta och någon konstig grötbantning funkade tillfälligt. Nytt förhållande, tio kg till. Och efter tredje barnet försvann inte de sista tio kilona. Sedan började vikten stiga långsamt (vilket den inte gjort förut). Separerade. Viktväktarna...tio kg första gången, men mer än så gick inte. Jag klarar inte allt det där räknandet och planerandet. Jag halkade in på lchf av en tillfällighet vid nyår 2007. Funderade före jul "dags att göra något åt vikten (igen)...hmm, här ligger en bok GI i praktiken...? Ja men GI passar nog mig, fullkorn och sånt, det är ju så jag äter..." Jag märkte ju ganska fort att fas 1 inte alls var vad jag väntat mig. Inget bröd? Ingen potatis?? Äta fett??? Hur skulle det gå? Men fyra veckor skulle jag väl klara, på ren viljestyrka. Innan fyra veckor hade gått hade jag läst på Annika Dahlqvists blogg, och hittat kolhydrater ifokus. Jag hade förstått att jag kunde fortsätta äta så här. Och jag kände inget som helst sug efter bröd och potatis, till min stora förvåning. Maten var god, och jag var mätt - till skillnad från förr, när jag så fort jag ätit färdigt undrade när jag skulle få äta nästa gång. Vikten gick ner 10 kg första året. Sedan har det varit problem. Ibland går det långsamt uppåt igen. Ibland rasar den många kg på kort tid. Jag jobbar med att försöka förstå varför. Men det återkommer jag till. Jag har inget svar, men har inte gett upp. 25 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Inez Posted August 17, 2015 Share Posted August 17, 2015 Vilken jättebra idé, Effie Jag har bara ätit LCHF i 2,5 år, men inte för att gå ner en massa i vikt, utan för blodtrycket och påtryckningar att äta statiner (som jag stod emot). Nu har jag ändå gått ner ca 6 kilo och är nöjd med den vikten, men det finns några tråkiga valkar kring midjan som jag gärna skulle vilja säga adjö till. (Blodtrycksmedicinerna vinkade jag farväl till på ett tidigt stadium.) Tog till mig råden från detta forum att komplettera med periodisk fasta och minska på mejerierna. Periodisk fasta blev för jobbigt för mig. Inte ens 16/8 mådde jag bra av. Jag fick dra gränsen vid 13 timmar utan mat, och det hade ingen effekt på valkarna. När det gällde mejerikonsumtionen så bestod den av 2-3 skivor ost, rätt mycket smör och cirka 1/2 dl grädde per dag. Jag hade svårt att tro att den lilla konsumtionen skulle kunna göra något till eller från, så jag dröjde med att testa det. MEN! Nu efter c a 10 dagar utan ost och med bara två matskedar grädde per dag, och mera kokosolja än smör, så har midjemåttet minskat med 3 cm! (Hur är det möjligt?) Så jag fortsätter så här. Det här visar bara att var och en måste hitta det som passar en själv. Men det är alltid värt att pröva väl underbyggda tips, även om man är skeptisk... Jag undrar just om det kan vara något rent fysiologiskt i ditt fall, som orsakar oförklarliga upp- och nergångar i vikten? Får för mig att det kan vara nivåerna på någon av alla hormoner vi håller oss med, som fluktuerar hos dig av något skäl. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted August 20, 2015 Author Share Posted August 20, 2015 Kul att läsa andras erfarenheter oxå.. Om det är något fysiologiskt i mitt fall? Tja...jag tror mer på att jag lyckas hitta någon bra kombination av mejerifritt, stressreducering, resistent stärkelse, proteinbegränsning, periodisk fasta...jag gör ju aldrig bara en förändring och håller mig till den... 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted August 20, 2015 Author Share Posted August 20, 2015 Jag var helt frisk när jag började med lchf. Jo, jag hade ju en problemmage, omväxlande lös och hård, och ont ibland -men inte värre än att jag kunde leva med det. Vaknade varje natt vid ett - men om jag gick upp en sväng brukade jag somna om igen. Lite ont i händerna, men det var inte så farligt. Problem med bihålorna, och känslan av tjockt slem i svalget, ja det var väl uthärdligt med ständiga nässköjningar. Inflammerade talgkörtlar på mer eller mindre lämpliga ställen; ja de gick över. Och blodtrycket höll sig i schack med mediciner. Paltkoma efter lunch hade ju alla, och grinigheten av matbrist, ja den fick jag ju undvika genom att alltid ha mat tillgänglig. Och så dessa 40 kg extra. Det som återstår av detta om jag håller mig till rätt kost är blodtrycksmedicinen, men den är halverad. Och 30 kg. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted August 23, 2015 Author Share Posted August 23, 2015 Motion. Ja, ingen som känner mig skulle komma på idén att kalla mig sportig eller vältränad. Men jag har inget direkt problem med rörlighet (förutom att kondisen inte räcker till de extra 30 kilona). Jag kan stå med raka ben och nå golvet, jag kan cykla 8 km till jobbet, jag kan gå en mil (men inte springa), senast jag tog tid tog det 105 minuter, jag är den i familjen som får lyfta tungt och kånka.. Jag har genom åren hållit på med: promenader (och korta ryck med joggningsförsök), Friskis och liknande gympa, och vad hette det där med tyngdlyftning i grupp...? Jag började med gammaldans i tjugoårsåldern, folkdans några år senare, och squaredans för tre år sedan. Jo, jag har prövat magdans också; har aldrig känt mig så mycket som ett skåp. Jag har prövat yoga (hatha yoga, mer eller mindre omöjliga statiska ställningar, tills musklerna skakar), qi gong och tai chi. Och jag har ett gymkort (ja, jag är där ibland också :-) ). Vad vill jag ha sagt med detta? Vet inte. Möjligen att det inte har hindrat mig att gå upp i vikt. Och ytterligare ett bevis på att jag är frisk. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Inez Posted August 23, 2015 Share Posted August 23, 2015 Hmmm. Nu får man ju börja fundera över det där med idealvikt. Vems ideal går man efter? Viktminskningen brukar ju avstanna av sig själv när man uppnått sitt personliga viktekvilibrium. Vad är det som hindrar att någons jämvikt ligger 30 kilo över det officiella idealet? Har man ett kraftigt skelett kan det göra något kilo extra (runt 1,5 kilo i mitt fall enligt en överraskad friskvårdare som mätte mig). Har man utvecklat sina muskler ordentligt gäller som bekant samma sak, och dessutom lär det finnas undersökningar som tyder på att ökad muskelmassa medför ökad benmassa för att stödja den större kroppstyngden (vilket inte ökad fettvikt gör- men har inga länkar att ge som bevis). Så ju mer du tränar och kånkar, desto mer muskler och benmassa får du alltså. Dags att testa tillvaron som soffpotatis kanske? (Jag ser dig framför mig, nedsjunken i en skön fåtölj, där du sitter och stressar av samtidigt som du avstår från mejerier, begränsar proteinintaget, smaskar resistent stärkelse och- få se nu vad var det mer... jo- tillämpar periodisk fasta. Allt i en bekväm ställning som garanterat inte ökar muskel- och benmassa.) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted August 23, 2015 Author Share Posted August 23, 2015 :-) Nja, bara soffpotatis vill jag inte bli, lite kul vill jag ha oxå. Jag gillar att gå, gillar att dansa. Och med 30 kg extra (inte muskler, jag lovar!) är det lätt att bli bekväm av sig; det är jag. Men om jag nu skulle lista upp allt jag borde testa för att se vad som kan återföra mig till känslan förra våren...för då kändes allt plötsligt så bra, så rätt, livet var bara underbart (och det var innan jag förälskade mig!) Möjliga åtgärder: - mejerifritt - sova ordentligt, lägga mig tidigt - begränsa protein - dricka mycket vatten - 5:2 (16:8 är mitt normala ätmönster) -resistent stärkelse - begränsa kaffet - kokosolja - och ha kul. Får se om jag kan komma på något mer att lägga till. Men en sak i taget. Sömnen tror jag är första prio. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted August 23, 2015 Share Posted August 23, 2015 Rätt början. Sover man inte funkar ingenting 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted September 4, 2015 Author Share Posted September 4, 2015 De första åren...ja, jag åt väl som tidigare: frukost lunch middag - även om jag tryckte i mig frukosten helt utan aptit; frukost måste man väl äta? Mellanmålen skippade jag nog. Efter några år läste jag, på kolhydrater ifokus eller här på kostdoktorn, att man inte nödvändigtvis behövde äta frukost. Man klarade sig bra på lunch och middag. Jag var skeptisk, men nyfiken. Jag var ju inte hungrig när jag åt frukost - men jag visste ju hur bottenlöst hungrig jag blev (även på lchf) om jag väntade för länge med maten. Då hjälpte det inte att äta; hungern gick inte över. Men efter ett tag insåg jag att på helgerna, då tog jag det lugnt på morgnarna, och åt frukost när jag kände för det...framåt tio elva tolv nånting. Funkade det då borde det funka även på vardagar. Det gjorde det. Hur skönt som helst att slippa tvångsmatning på morgonen. Och dessutom mindre hungrig än på den tiden jag åt gröt till frukost. Jämfört med äggröra? Minns inte; tror inte det var någon skillnad. Jag har inget minne av att detta skulle ha någon viktpåverkan. Det hade det ju inte heller. Inte heller kallades det fasta. När 5:2-dieten kom för ett par år sedan testade jag, fortfarande utan att äta frukost. Jag testade att äta flera små mål, jag testade att äta ett lite större, jag testade att inte äta alls på fastedagen. Möjligen gick jag ner lite i vikt, men efter någon vecka var jag konstant hungrig, inte bara på fastedagarna. Vad mer har jag testat? Att leva på enbart ägg (och smör, har jag för mig; det var längesedan). Drygt en vecka, kanske två. Ingen effekt; jag tröttnade inte ens på ägg. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted September 4, 2015 Author Share Posted September 4, 2015 Sedan sist har jag tänkt på att gå och lägga mig tidigare. Och jag har en fylld vattenflaska på skrivbordet, för att komma ihåg att dricka. Nästa steg får väl bli mejerier; det är en last... 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted November 16, 2015 Author Share Posted November 16, 2015 Den här tråden skulle jag ju hålla uppdaterad! Jag tror jag börjar inse vad som är mitt verkliga problem. Omgivningen. Eller snarare mitt förhållande till omgivningen. Men det får jag ta och tänka over lite på egen hand först. Jag kan tillägga en erfarenhet till nu. Jag försökte testa Martina Johanssons förslag om att åtgärda leptinresistens; att äta frukost, inom 30 minuter efter att man vaknat, med nästan all dagens protein, och satsa mer på fett till lunch och middag. Man skulle hålla på I 4-6 veckor. Jag stod ut I tre. Äta frukost får mig alltid att tänka på tvångsmatningsapparaten för gäss jag såg en gang. Det enda jag lärde mig på dessa tre veckor var att trycka I mig mat när jag inte var hungrig. Jag var aldrig hungrig. Det kändes inte bra alls. Några dagar efter det att jag slutat var jag vrålhungrig ett par dagar. Nu har det lugnat ner sig. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted November 16, 2015 Author Share Posted November 16, 2015 En sak till jag testat...att nolla, eller äggfasta, eller vad det nu var. Jag läste Anna Halléns blog för ett antal år sedan, och hon hade hört ett förslag om att leva enbart på ägg och smör; gick det? Hon var tveksam till att man skulle klara av att äta så. Jag nappade på idén; åt enbart detta I ett par veckor. Inga problem, Inga fördelar heller vad jag minns. Jag gillar ägg, och gillade det fortfarande efter de veckorna. Hade kunnat fortsätta, men omgivningen tyckte jag blev så tråkig matmässigt sett, och jag såg Inga fördelar. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted April 22, 2016 Author Share Posted April 22, 2016 Det är det där med att ändra vanor. Det går lätt I början, men så kommer nåt I vägen, eller oxå tappar jag focus och glömmer bort det. Särskilt morgonvanor. Har sedan sist...ja, jag har testat gelatin (tror ju på att buljong är nyttigt) enligt Anna Halléns grupp på fb. Men jag har ju Inga direkta problem, värk och sådant, och märkte ingen skillnad. Så jag slutade igen. Fast buljong försöker jag komma ihåg att använda I maten. Har köpt mig ett par joggingskor; kanske inte så smart med tanke på vikten, men jag känner för att komma ut och jogga, långsamt och varvat med mycket gang, men ändå. Har så smått börjat sikta in mig på 5:2 igen; hoppar lunchen på måndagar. Hållit på några veckor; ingen effect. Men det är inte särskilt svårt. Så länge jag bara är hungrig ibland går det bra. Försöker se till att komma I sang fore tio, men det är svårt. Och omställningen till sommartid gör det ju inte lättare. Kaffet är till och från...ibland mer, ibland mindre. Sluta helt har jag inte lyckats med - men jag känner ingen huvudvärk om jag avstår någon dag. Det är bara sug. Försöker ta ledigt ibland, men den tiden måste ju jobbas in :-( 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted May 20, 2016 Author Share Posted May 20, 2016 Ska för min egen skull försöka hålla den här tråden uppdaterad. Jaa...det är det där med omgivningen som jag har svårt att hantera. Och stress. Stressätande är inget positivt; det hjälper ändå inte. En weekendresa till Paris, med croissanter I hotellfrukosten och vin på restaurangerna (nejdå, Inga mängder) En fika på operan (Macbeth), för att vakna till lite (operan var bra men jag gäspade väldigt) Födelsedagsfika på jobbet, med jordgubbar och grädde speciellt för mig... Karaktär har jag ju ingen.. Vanor räcker iofs ganska långt. Jag har börjat specialmarkera "ännu inte bokade dagar" I almanackan. Ska försöka hålla en del av dem sådana. Men kvällar och helger blir väldigt lätt uppbokade med allehanda trevliga saker. (ja, jag vill ha fler dagar I veckan. Fler helgdagar :-) ) Har börjat ställa in mig på "ingen lunch måndagar och torsdagar". Får se hur det går och hur jag fortsätter. Vin blir det sällan hemma. Funderar på om jag ska skippa kaffet. Åtminstone automatkaffet på jobbet. Det går ibland. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
iAnna Posted May 20, 2016 Share Posted May 20, 2016 Jag har just blockat min kalender på måndagar kl 8-11, för att få lite tid för mig själv. Möten måndag morgon är ju hemskt! 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted May 20, 2016 Author Share Posted May 20, 2016 Måndagar 8-11, "administration" - jo, det har jag inbokat. Tidrapportering, läsa mail, fundera over vad som ska göras... Det är värre med fritid. Jo men den dagen har vi inget inbokat...och så upptäcker man plötsligt att nästa icke bokade helg är I slutet av juli, eller nåt. Öva på "Nej. Då ska jag sitta och stirra på väggen. Hela helgen!" Det lär jag knappast göra,men andas, kunna välja att göra något eller låta bli... Börjar bli så gammal att jag kan fundera på delpension, om det är en bra idé. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Syster Posted May 20, 2016 Popular Post Share Posted May 20, 2016 Karaktär har jag ju ingen.. Vanor räcker iofs ganska långt. Glöm det där med karaktär, det handlar om kemiska sammansättningar i hjärnan, plus hormoner som Leptin och Insulin. Vad är karaktär? Vad är det som driver oss att äta, dricka eller göra andra saker som vi inte bör göra enligt "expertisen"? Personligen så är jag övertygad om att det inte har ett dyft med karaktär att göra Vad det nu är 11 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted June 3, 2016 Author Share Posted June 3, 2016 5:2 (eller snarare att hoppa lunchen måndag och torsdag) försöker jag vänja mig vid...Insåg I går att det inte är fastandet som är problemet, det är ätandet. Kom hem I går kväll, hungrig efter att inte ha ätit på hela dagen. Skulle ut på kvällen, men först mat mat maaaat! Är ju rädd för den där bottenlösa hungerkänslan, så jag åt rejält; en portion mat med grönsaker och smörklick, och två mackor. Och de där mackorna är näringstäta!!! Sedan gick jag och undrade varför jag mådde illa... 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
IML Posted June 3, 2016 Share Posted June 3, 2016 Känner igen mig i det där, när jag försökt mig på längre fasta än att hoppa över frukosten. Det är svårt att äta lagom mycket när man sen "får" äta... Kanske något man kan öva in med tiden? 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted June 3, 2016 Author Share Posted June 3, 2016 Jag hoppas på det. Att öva på att äta långsammare, att lita på att det räcker med en portion (och gör det inte det kan jag äta lite till om någon timme eller så..) Det är just om jag ska iväg på något på kvällen som jag blir orolig. Igår serverades det hamburgare (Edit: på kvällsaktiviteten alltså), så att överäta var ju ovanligt korkat. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted June 3, 2016 Share Posted June 3, 2016 En kopp buljong med en sked kokosolja i? Inte riktig fasta men bättre än en massa mat, och då kanske inte paniken kommer? Så är det för mej iaf 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted June 3, 2016 Author Share Posted June 3, 2016 Kanske ingen dum idé (fast egentligen trivs jag inte med kokosolja I vätska; buljong kanske funkar), Vill ju gärna få I mig kokosolja, vilket jag inte kommer ihåg. Men jag har så nyligen börjat med 5:2 att jag vill testa ett tag och se om jag vänjer mig 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Effie Posted July 4, 2016 Author Popular Post Share Posted July 4, 2016 Hemkommen efter årets camping I Säffle (ja, vi var hemma redan I lördags). Haft trevligt. Två saker att fundera vidare på. 1) Fasta, mer än 16:8 och 24 timmar ett par ganger I veckan - är det trots allt något att testa? 2) "Lagom LCHF" och ätberoende. Å vad jag känner igen mig. Det där suget, det där bottenlösa ätandet...men som jag inte har något verktyg för, utom möjligen att inte ställa till något (följa rutiner, för avvikelser kan leda vart som helst, utom rätt) Båda lät vettiga, men fullkomligt oförenliga. Jag tror ändå jag ska testa några dagars fasta, för att se hur det känns. Min käraste är orolig för mig; för att jag ska försvinna eller nåt. Det lär ta några månader...:-) 8 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted July 7, 2016 Author Share Posted July 7, 2016 Ja, väldigt inspirerad av en person jag mötte I Säffle, så började jag fasta redan på måndagen. Te, kaffe, vatten och på kvällen ett par eller fler koppar hemkokt buljong, med en klick smör och mycket salt. Det har inte känts svårt att fasta. Känner att jag är hungrig, men det känns inte viktigt, och inte oöverstigligt. Känns också på något vis som att det är skönt att slippa äta. Ja, "slippa" är ordet som dyker upp I huvudet. Har mått bra hela tiden. Var och dansade I tisdags, och fick höra att jag förlorat mycket vikt. Hårda fakta sager 0,9 kg hittills, från en nivå som jag hållit länge. Midjemått matte jag inte I början (hittade inte måttbandet!) men högst ett par cm. Och det finns att ta av, så jag tror inte att det går att se någon skillnad. (men det har hänt ofta genom livet att folk tror jag gått ner I vikt fast jag inte gjort det...undrar om de förstorar mig I minnet, eller vad det beror på) I kväll tänkte jag börja äta igen, lite försiktigt. 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted July 8, 2016 Author Share Posted July 8, 2016 Det funkade bra att äta I går kväll. Kanske lite mer än jag borde, men inte okontrollerat. En kopp a-fil, och så hade min käraste lagat soppa; åt flera små portioner med en stund emellan (och lite extra smör). Och så lagade jag omelet för idag, och provsmakade en bit. Idag tog jag lite ProbiMage (och potatismjöl); testar för att se om det gör någon skillnad. Aldrig ätit probiotika. Och vikten I morse var 0,9 kg lägre än I går; 1,7 kg lägre än I måndags när jag började. (jag räknade nog fel igår; 0,8 dittills). Midjemåttet en cm mindre än igår. Det är ju det jag hoppas på det här med fastan, att det trigger igång något. Tänker upprepa det. Jag tyckte inte det var svårt; jag markte förbättring I min hälsena som jag haft mer eller mindre ont I sedan jag dansade Gotlandskadrilj eller nåt med olämpliga skor I höstas, och det var på något vis skönt att slippa äta. Men det är gott att äta oxå. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted July 11, 2016 Author Share Posted July 11, 2016 Det har funkat bra med ätandet efter fastan. Inget panikätande, inget bottenlöst hål I magen. Har kunnat "ska jag äta...? ...nej" (har iofs också "ska jag äta...?...ja, gott!!!"). Har fortsatt sporadiskt med A-fil och probiotika. Känns som att jag har kontroll. Vikten fortsatte neråt en bit till; sedan har den gått upp några hekto men jag hoppas det är bara tillfälligt. Midjemåttet har fortsatt krympa; från sista gången jag matte fore fastan (ett par veckor) har det minskat 5 cm. Nu är jag kass på att mäta midjemått; det kan variera 8 cm om jag mäter tre ganger på raken, men det har varit konsekvent runt samma längd de här dagarna så jag tror på det. Fortsätter med 16:8 och 5:2 till nästa fastevecka (fast ingen 5:2 idag, behöver inte överdriva). Har haft en hel del icke-bokade kvällar och helger på sista tiden; det kan ha påverkat. Det känns bra. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted July 11, 2016 Share Posted July 11, 2016 Midjemåttet har fortsatt krympa; från sista gången jag matte fore fastan (ett par veckor) har det minskat 5 cm. Nu är jag kass på att mäta midjemått; det kan variera 8 cm om jag mäter tre ganger på raken, men det har varit konsekvent runt samma längd de här dagarna så jag tror på det. Vad kul att det händer saker! När jag läste om att mäta midjemåttet kom jag att tänka på en diskussion jag hade med en sköterska på företagshälsovården. Jag undrade över detta med ohälsosamt stort midjemått (som jag tror ligger på 84cm för kvinnor) och hon sa att de brukar mäta precis under bröstkorgen för det är mycket som kan påverka måttet, tex om man är svullen eller uttänjd efter graviditeter. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted July 12, 2016 Author Share Posted July 12, 2016 Intressant tanke...ja, ju högre upp, desto mindre omfång... Inte så intressant om jag försöker mäta skillnader, men ska jag titta på absoluta tal (84 cm som du tror, eller halva längden som skulle vara 86, eller vad det nu skulle kunna vara), så måste jag bestämma mig för ett ställe. Just nu är det ganska ointressant; alla är lååångt ifrån. Och går lite upp och ner. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted July 27, 2016 Author Share Posted July 27, 2016 Tillbringat en vecka i England, och haft semester. Kört på vänster sida vägen, sett Stonehenge och någon walesisk borg, och dansat squaredans i Stratford-upon-Avon (mysig stad). Har haft semester från lchf oxå. Lättare att gå in på en pub, beställa dagens roast med potatis, fish and chips, dagens paj med chips. Och kanske ett glas öl till, jag som aldrig dricker öl. Efterrätt, glass, lite choklad....Hotellfrukost...totalt sett mycket mat och oftare än jag är van. Väl hemkommen, övertygad om att jag gått upp tio kg pga kolhydrater, så väger jag mig. Inte ett hekto. Jag förstår nog ingenting. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
smogz Posted July 29, 2016 Share Posted July 29, 2016 Läste ett bra tips om mått. Mäta midjan båda överarmarma och båda låren. Addera samtliga mått till en summa och mät alla dessa varje vecka. Det visar tydligare på resultat. På vissa kan det ta en stund innan midjemåttet minskar men däremot låren och armarna minskar fort och tvärtom. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted July 29, 2016 Author Share Posted July 29, 2016 Jo, jag har väl under lång tid mätt...få se nu..hals, överarm, under bysten (skulle bysten minska vill jag inte se det som en fördel! :-) ), midja, mage (tjockaste delen), höft, lår och vad. På sista tiden är jag lat och mäter enbart midjan. Midjemåttet har inte heller ökat av en veckas frossande i England. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Effie Posted October 10, 2016 Author Popular Post Share Posted October 10, 2016 Ja, det där med mättnad och hunger; det fick jag illustrerat för mig I helgen. Jag var på fest, och hade bett att få LCHF-mat (stor fest, med mat beställd). Kycklingfilé, någon tunn redd sås (maizena?), några gröna bönor och LCHF-anpassningen: kokt potatis I st f potatisgratäng! (nej, jag förstod inget, jag heller. Vi funderade vid bordet på om de kanske hade mjöl I potatisgratängen - men det har man väl inte om man lagar mat?). Inte en gnutta fett någonstans vad jag kunde se (under 20 E%, när jag försökte räkna). Och inte något smör inom synhåll heller. Resultatet? Den där intensivhungern, med bottenlöst hål I magen. Hungrigare efter maten än fore. Det hade absolut varit battre att helt låta bli att äta; det har jag insett att jag klarar om jag ser det som normalt (fråga mig inte hur). Men kanske inte om jag sitter vid ducat bord och de andra äter...fast värre hade det inte varit. Resten av festen tänkte jag bara på att få äta; det var som förr I världen, fore lchf (allt var inte battre förr...) 9 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
nokenok Posted October 10, 2016 Share Posted October 10, 2016 Ja, det där med mättnad och hunger; det fick jag illustrerat för mig I helgen. Jag var på fest, och hade bett att få LCHF-mat (stor fest, med mat beställd). Kycklingfilé, någon tunn redd sås (maizena?), några gröna bönor och LCHF-anpassningen: kokt potatis I st f potatisgratäng! (nej, jag förstod inget, jag heller. Vi funderade vid bordet på om de kanske hade mjöl I potatisgratängen - men det har man väl inte om man lagar mat?). Inte en gnutta fett någonstans vad jag kunde se (under 20 E%, när jag försökte räkna). Och inte något smör inom synhåll heller. Resultatet? Den där intensivhungern, med bottenlöst hål I magen. Hungrigare efter maten än fore. Det hade absolut varit battre att helt låta bli att äta; det har jag insett att jag klarar om jag ser det som normalt (fråga mig inte hur). Men kanske inte om jag sitter vid ducat bord och de andra äter...fast värre hade det inte varit. Resten av festen tänkte jag bara på att få äta; det var som förr I världen, fore lchf (allt var inte battre förr...) Absolut - Allt var inte bättre förr Jag känner igen hungern jag hade efter att jag hade ätit. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Effie Posted January 8, 2017 Author Popular Post Share Posted January 8, 2017 Det här inlägget skrev jag på facebook idag: "Idag har jag ätit LCHF (ja, med en del avsteg) i tio år. Tänk...Inte visste jag då vad jag gav mig in på... bara en tillfällig bantningskur med GI-mat, trodde jag. Det har varit härliga tio år. Ätit god mat. Blivit mätt (ja, det var jag inte van vid). Träffat jättemånga trevliga människor (inte träffat en enda otrevlig LCHF-are faktiskt). Jag fortsätter :-) Även om jag tänkt utvärdera lite hur det gått och hur jag fortsätter." Ja, utvärdering...? 1) Viktnedgång tio kg, och det var första året (men vågen pekar lätt uppåt igen, särskilt om jag slarvar). Jag håller mig på tvåsiffrigt numera, men vill ner typ 25 kg till. 2) Att få känna sig mätt och nöjd. Så ljuvligt. Och att inte behöva äta konstant, inte behöva tänka på mat jämt jämt jämt. 3) Hälsovinster...jag vet inte. Mådde ju bra även före lchf (bortsett från hungern, att inte kunna vara utan mat mer än några timmar utan att tappa humöret, att bli såååååå trött på eftermiddagen, omväxlande trög och lös mage som gjorde ont ibland, lite ont i fingerlederna, känslan av tjockt slem i näsa och hals, acne, vakna varje natt vid ett...men sånt är väl normalt?) 4) Ett intresse för hur maten påverkar hälsan...det har jag aldrig haft förut. 5) Det här allmänna lugnet i kroppen, och koncentrationsförmåga. 6) Tål värme och sol på ett helt annat sätt än förr. Å andra sidan fryser jag inte heller som förr. 7) Jag tror t.o.m. att min ansiktsblindhet har blivit bättre. Jag brukar känna igen även mina indiska konsulter...Och träffar jag på någon på stan som säger hej, så kan jag ha en teori om var jag träffat personen... Problem 1) Mitt förhållande till omgivningen. 2) Eller är det förhållandet till mig själv? Borde jag prioritera min mat bättre? Det är för enkelt att haka på omgivningens förslag på mat och fika. Och det är tråkigt om man aldrig får ihop mattiderna. 3) Jag vet nog inte riktigt vad jag ska göra för att gå ner i vikt. Sedan jul (som var avsteg; inte extremt, men mer än jag hade tänkt mig) har jag hoppat över lunchen (frukost äter jag aldrig) tre mellandagar, och sedan börjat med det (lunchhoppande) regelbundet två dagar i veckan (i en hel vecka!). Ska ställa in mig på någon längre fasta senare. Gymmet har mailat mig för att att det saknat mig hela hösten; idag fick det ett besök, om än försiktigt. Kaffe drar jag ner på. Har sörplat te en hel vecka, och sprungit på toa, och bara 1-2 koppar kaffe per dag...och ja, jag saltar ordentligt. Så jag får se om detta kan ha någon effekt framöver. 10 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 8, 2017 Share Posted January 8, 2017 Det här inlägget skrev jag på facebook idag: "Idag har jag ätit LCHF (ja, med en del avsteg) i tio år. Tänk... Inte visste jag då vad jag gav mig in på... bara en tillfällig bantningskur med GI-mat, trodde jag. Det har varit härliga tio år. Ätit god mat. Blivit mätt (ja, det var jag inte van vid). Träffat jättemånga trevliga människor (inte träffat en enda otrevlig LCHF-are faktiskt). Jag fortsätter :-) Även om jag tänkt utvärdera lite hur det gått och hur jag fortsätter." Ja, utvärdering...? 1) Viktnedgång tio kg, och det var första året (men vågen pekar lätt uppåt igen, särskilt om jag slarvar). Jag håller mig på tvåsiffrigt numera, men vill ner typ 25 kg till. 2) Att få känna sig mätt och nöjd. Så ljuvligt. Och att inte behöva äta konstant, inte behöva tänka på mat jämt jämt jämt. 3) Hälsovinster...jag vet inte. Mådde ju bra även före lchf (bortsett från hungern, att inte kunna vara utan mat mer än några timmar utan att tappa humöret, att bli såååååå trött på eftermiddagen, omväxlande trög och lös mage som gjorde ont ibland, lite ont i fingerlederna, känslan av tjockt slem i näsa och hals, acne, vakna varje natt vid ett...men sånt är väl normalt?) 4) Ett intresse för hur maten påverkar hälsan...det har jag aldrig haft förut. 5) Det här allmänna lugnet i kroppen, och koncentrationsförmåga. 6) Tål värme och sol på ett helt annat sätt än förr. Å andra sidan fryser jag inte heller som förr. 7) Jag tror t.o.m. att min ansiktsblindhet har blivit bättre. Jag brukar känna igen även mina indiska konsulter...Och träffar jag på någon på stan som säger hej, så kan jag ha en teori om var jag träffat personen... Problem 1) Mitt förhållande till omgivningen. 2) Eller är det förhållandet till mig själv? Borde jag prioritera min mat bättre? Det är för enkelt att haka på omgivningens förslag på mat och fika. Och det är tråkigt om man aldrig får ihop mattiderna. 3) Jag vet nog inte riktigt vad jag ska göra för att gå ner i vikt. Sedan jul (som var avsteg; inte extremt, men mer än jag hade tänkt mig) har jag hoppat över lunchen (frukost äter jag aldrig) tre mellandagar, och sedan börjat med det (lunchhoppande) regelbundet två dagar i veckan (i en hel vecka!). Ska ställa in mig på någon längre fasta senare. Gymmet har mailat mig för att att det saknat mig hela hösten; idag fick det ett besök, om än försiktigt. Kaffe drar jag ner på. Har sörplat te en hel vecka, och sprungit på toa, och bara 1-2 koppar kaffe per dag...och ja, jag saltar ordentligt. Så jag får se om detta kan ha någon effekt framöver. Angående punkt 3 så verkar du ju visst veta hur du ska göra. Du har skrivit så många bra inlägg i denna tråden om din periodiska fasta och hur den gett bra effekt. Efter-jul-perioden är slut nu, och jag tror de flesta av oss behövt de veckorna för att komma i fas med kroppen igen och komma in i bra rutiner. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted January 9, 2017 Author Share Posted January 9, 2017 Ja, det är väl fasta som återstår. Jag tror det kan ha effect; jag har väl aldrig lyckats hålla på med det under tillräckligt långa perioder för att veta. Blir jag återigen constant hungrig av 5:2; mår jag inte bra av en långvarig fasta, så vet jag inte om jag fortsätter med det. Det återstår att se. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest jala Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 5:2 dieten är betydligt jobbigare än att helfasta 2 olika dagar i veckan. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 Jag tycker "hoppa över lunch" fasta är lättast att klara av. och att det har gett bra effekt ganska snabbt. Brukar dricka god egenkokt kycklingbuljong med flingsalt, kaffe med kanel, gott te, vatten med lite äppelcidervinäger utspritt över dagen så att det känns lite trevligare fram till middagen. Sen äter jag ungefär en vanlig middag på kvällen och då blir det mindre mat totalt och kroppen får möjlighet att förbränna. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted January 9, 2017 Author Share Posted January 9, 2017 Jag försökte med olika varianter av 5:2-fasta - flera små mål, ett lite större, ingen mat alls (vilket blir ca 40 timmar, mellan middag och lunch). Det funkade inte; jag trivs inte med att vara constant hungrig. Så f.n. blir det två dagar hoppa-over-lunch-fasta med te och lite kaffe fram till middagen. Vid längre fastor ska jag se till att ha buljong att ta till på kvällen. Har bara hållit på ett par veckor; ingen påtaglig effect än. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
iAnna Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 Men det här med hormoner då? Kan det vara därför vi inte går ner i vikt vad vi än provar? 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 Men det här med hormoner då? Kan det vara därför vi inte går ner i vikt vad vi än provar? Den tror jag ställer till både det ena och det andra! Och tyvärr är det nog väldigt få som ens kan något om kvinnohormoner. Jag tror också det påverkar mer än bara viktnedgång (mina träningsresultat tex) och eftersom vi vet så pass lite ändå om hur våra hormoner samspelar är det svårt att komma åt. Mia Lundin, Hormontant och Louise Edlund är bra ställen att börja på om man vill lära sig mer. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 Angående hormoner så vill jag bara nämna Dopamin! Mm.. då har jag inte ens tagit upp Kortisol och adrenalin.. något som utsöndras frekvent utav ett västerländskt leverne! Åter till Dopamin.. det förstärker positiva beteenden.. tex om du gör något bra och får en positiv feedback av detta eller om du får extra högt blodsocker. Hjärnan älskar högt blodsocker.. likaså heroin! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 Angående hormoner så vill jag bara nämna Dopamin! Mm.. då har jag inte ens tagit upp Kortisol och adrenalin.. något som utsöndras frekvent utav ett västerländskt leverne! De är ingenting i jämförelse med östrogen och progesteron... Detta blev jag varse när jag fick barn (jag höll på att gå bärsärkagång på BB för de hade ett grodkväkande larm i korridoren... fast det var nog både det ena och andra hormonet som löpte amok då) och det väckte mitt intresse. Nu när klimakteriet är på ingång inser jag att det finns mycket kvar att utforska men också att det är svårt att hitta information eftersom det finns rätt dåligt med det. Man får vara tacksam att det går att hitta något alls. Ni gubbar har det rätt lätt... Lite orättvist men vad sjutton, ni blir ju förkylda ibland! 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 De är ingenting i jämförelse med östrogen och progesteron... Detta blev jag varse när jag fick barn (jag höll på att gå bärsärkagång på BB för de hade ett grodkväkande larm i korridoren... fast det var nog både det ena och andra hormonet som löpte amok då) och det väckte mitt intresse. Nu när klimakteriet är på ingång inser jag att det finns mycket kvar att utforska men också att det är svårt att hitta information eftersom det finns rätt dåligt med det. Man får vara tacksam att det går att hitta något alls. Ni gubbar har det rätt lätt... Lite orättvist men vad sjutton, ni blir ju förkylda ibland! Menna.. menna.. ioförsej så har jag lixom inga problemn med progesteron vad jag vet.. men mina testosteronnivåer ligger på nedre gräns.. och jag var förkyld hela veckan i Maspalomas.. RS-viurs mest troligt! För övrigt så närmar jag mig allt mer det manliga klimakteriet.. om du minns så nämner jag allt som oftast att jag funderar på att köpa MC! 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted January 9, 2017 Share Posted January 9, 2017 För övrigt så närmar jag mig allt mer det manliga klimakteriet.. om du minns så nämner jag allt som oftast att jag funderar på att köpa MC! Passa på att gå ner i vikt innan du är där för sen är det ta mig sjutton skitsvårt! Och då blir du dessutom snyggare i skinnstället... Själv har jag fått nöja mig med ett goretexställ... 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted January 10, 2017 Author Share Posted January 10, 2017 Hjälper MC mot klimakteriet? Kanske skulle testa; jag har ju faktiskt AB-körkort (fast jag aldrig suttit på en MC) 7 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jennica.Rocks Posted January 10, 2017 Share Posted January 10, 2017 Hjälper MC mot klimakteriet? Kanske skulle testa; jag har ju faktiskt AB-körkort (fast jag aldrig suttit på en MC) Om det hjälper.. ska jag ta MC kort när det behövs.. håll oss uppdaterade 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted January 10, 2017 Share Posted January 10, 2017 Hjälper MC mot klimakteriet? Kanske skulle testa; jag har ju faktiskt AB-körkort (fast jag aldrig suttit på en MC) Spätta har jag varit. Det är jättemysigt. Jag provade en sons EU-moppe för några år sedan. Jag är så kort så jag fick hela maskinen över mej när jag skulle kliva av 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
DRAKULLA Posted January 10, 2017 Share Posted January 10, 2017 Jamen, när värmevallningarna sätter in så fläktar det nog rätt skönt på en MC.... ...eller blir det ännu svettigare med skinnställ kanske...? 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 10, 2017 Share Posted January 10, 2017 Hjälper MC mot klimakteriet? Kanske skulle testa; jag har ju faktiskt AB-körkort (fast jag aldrig suttit på en MC) Mnaeä.. det manliga klimakteriet skiljer sig en del från det kvinnliga.. även om bägge till stora delar handlar om könshormoner, vikt på fel ställen och det är inte muskelmassa, samt så är det alla årens utsatthet för gravitationen.. dvs det mesta hänger o slänger! Det hjälper inte ett dugg med MC eller öppen sportbil.. grejen är bara att det är attribut från yngre dar! Och kan man inte bli yngre så kan man iallafall skaffa attributen. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.