Recommended Posts

Ett par veckors ledighet har gått. Jag har lagt till en aktivitet som jag ska ha varje dag (även om jag inte alltid lyckas): promenad, helst förmiddagen. Annars försöker jag hålla igen...fast jag är usel på det. Flera kurser (släktforskning, spanska, dragspel), och en del squaredans (men långt ifrån så mycket som jag skulle kunnat dansa).

Har börjat äta tidigare än förr. Vid nio, tio ungefär. Jag äter när jag är hungrig. Sedan framåt fem, brukar det bli. Men jag håller mig mätt under tiden (och sjutton vet om jag egentligen behöver äta middag varje dag? Det ska jag undersöka framöver).

Orken varierar från dag till dag, men känns bättre. Lite mer intresse för matlagning och andra husliga aktiviteter. Börjat med kaffe igen, max 1-2 koppar/dag. Inget direkt sug efter det.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaa..dagarna går. Nätterna också. 
Har sovit mycket. Säkert en nio tio timmar per natt. Tänkte jag skriva tills jag i natt inte kunde somna förrän vid tre. 
Fortfarande lite allmänt seg. Misstänker en bihåleinflammation efter den här sommaren; det led jag av förr men jag har inte känt av det på tio år. C-vitamin och nässköljning gör att det känns bättre. 
Hunger- och mättnadskänsla ... ja det förekommer att det funkar. 
Ork, ja det förekommer också men inte i övermått. Men bättre. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har bestämt mig för att bara försöka landa, fram till nyår. Sedan får jag se. 
Då ska jag börja fundera på maten också. Fasta och carnivor tror jag. Ett tag. 
Har vaknat ett par dagar vid 8. Bara 9-10 timmars sömn. Det ger sig väl till slut. 
Äter frukost vid 9-10. Håller jag mig mätt på den blir det middag framåt 4-5 på eftermiddagen; beror på kvällens planer. 
Daglig (ja, nästan) promenad. Ska lägga till ”lyssna på Godmorgon världen ” på söndagsmorgonen. 

Det tar längre tid än jag tror, det här. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst jala
2 timmar sedan, Effie sade:

Fasta och carnivor tror jag.

Det låter som en bra ide.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har precis läst en lite märklig bok vid namn Växtparadoxen, av Steven Gundry. Jag vet inte varifrån jag fick idén att läsa den.

Irriterande amerikansk. Med vilket jag menar 1) mångordig; jag tror de får betalt per ord. 2) förklarar som om läsaren vore tre år; varvat med rena obegripligheter. 3) massvis med exempel på människor som varit såååå sjuka, men övergått till hans diet och genast blivit friska. 4) Massvis med amerikanska exempel, på mat och djuruppfödning m.m. Översättningskonstigheter. Ät max 1,18 dl nötkött. LCHF-dieter, som Atkins, med mycket kött, mycket protein och olika faser. (om nu "LCHF-dieter" var översättning eller författarens benämning vet jag inte; jag läste den på svenska)

Den innehåller mycket om lektiner, att växter gör allt vad de kan för att växtrovdjuren inte ska äta upp dem (eller åtminstone deras frön). Inget nytt i det. (fast mycket var ätligt om man tog bort lektinerna. Inget fullkorn, surdegsjäst bröd, tryckkokning av bönor...) Den innehåller mycket om tarmfloran också.  Att man ska undvika sådant som mänskligheten inte har ätit i alla tider; ja, det känns också rätt (spannmål, tomater och liknande). Att fasta, att få tillräckligt med vitaminer och mineraler; ja D3 utan K2 var väl inte helt förtroendeingivande. Att begränsa protein - ja, man ska ju inte överdriva proteinätandet. Men han hävdar dels att man klarar sig bra på 25 g om dagen, dels att animaliskt protein är skadligt, pga något han kallar Neu5Gc, och det kan jag inte bedöma alls. Sedan tycker han att Quorn är helt ok, och då börjar ju jag dra öronen åt mig. Och det går ju så bra att få i sig protein från gröna blad, se bara på gorillan! (mina öron är väldigt åtdragna nu...)

Så det mesta i boken följer jag nog redan. 

Någon annan som läst den? Någon som har tankar om detta?

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
19 timmar sedan, Effie sade:

Har precis läst en lite märklig bok vid namn Växtparadoxen, av Steven Gundry. Jag vet inte varifrån jag fick idén att läsa den.

Irriterande amerikansk. Med vilket jag menar 1) mångordig; jag tror de får betalt per ord. 2) förklarar som om läsaren vore tre år; varvat med rena obegripligheter. 3) massvis med exempel på människor som varit såååå sjuka, men övergått till hans diet och genast blivit friska. 4) Massvis med amerikanska exempel, på mat och djuruppfödning m.m. Översättningskonstigheter. Ät max 1,18 dl nötkött. LCHF-dieter, som Atkins, med mycket kött, mycket protein och olika faser. (om nu "LCHF-dieter" var översättning eller författarens benämning vet jag inte; jag läste den på svenska)

Den innehåller mycket om lektiner, att växter gör allt vad de kan för att växtrovdjuren inte ska äta upp dem (eller åtminstone deras frön). Inget nytt i det. (fast mycket var ätligt om man tog bort lektinerna. Inget fullkorn, surdegsjäst bröd, tryckkokning av bönor...) Den innehåller mycket om tarmfloran också.  Att man ska undvika sådant som mänskligheten inte har ätit i alla tider; ja, det känns också rätt (spannmål, tomater och liknande). Att fasta, att få tillräckligt med vitaminer och mineraler; ja D3 utan K2 var väl inte helt förtroendeingivande. Att begränsa protein - ja, man ska ju inte överdriva proteinätandet. Men han hävdar dels att man klarar sig bra på 25 g om dagen, dels att animaliskt protein är skadligt, pga något han kallar Neu5Gc, och det kan jag inte bedöma alls. Sedan tycker han att Quorn är helt ok, och då börjar ju jag dra öronen åt mig. Och det går ju så bra att få i sig protein från gröna blad, se bara på gorillan! (mina öron är väldigt åtdragna nu...)

Så det mesta i boken följer jag nog redan. 

Någon annan som läst den? Någon som har tankar om detta?

Ja, jag började läsa den..och blev irriterad..la undan den...och nu står den i bokhyllan. Tror att den får stå där, kanske bläddrar jag lite i den nån gång.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 timmar sedan, Kattuggla sade:

.och nu står den i bokhyllan. 

Fördelen med bibliotek. Den står inte i min bokhylla. 🙂 
Hade jag gillat den hade jag kunnat köpa den. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är någon här i forumet som har tipsat om den boken, kanske därför du tänkt att du ska läsa den?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, MariaF sade:

Det är någon här i forumet som har tipsat om den boken, kanske därför du tänkt att du ska läsa den?

Mycket troligt; jag försökte söka men hittade inte något. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

December redan. Det är kallt ute. Och halt. Inte alltid lockande med långpromenad. Men nån promenad varje dag. 
Maten. Ja, jag testar en tanke ur växtparadoxen; undvika tomat/potatis/paprika. Det har väl inte varit hundraprocentigt och bara några veckor. Har inte märkt någon skillnad men jag vet inte vad jag ska förvänta mig heller. 
Annars försöker jag lite försiktigt minska proteinet, öka fettet och äta tre gånger per dag (efter inspiration från Margareta Lundström och Martina Johansson); lätt att glömma bort. Och inte lätt att få till. Tillräckligt lite för att bli hungrig, tillräckligt mycket för att hålla mig mätt på kvällar och nätter. Jag har ju tyvärr övat på att negligera hunger- och mättnadskänslor, och det är lätt att återfalla. 
Det märkliga är ju att äter jag frukost lunch middag så blir jag hungrig på kvällen. Äter jag brunch middag brukar jag inte bli hungrig på kvällen. Är jag hungrig på kvällen och äter, så är jag hungrig igen nästa förmiddag. Är jag hungrig på kvällen och står emot hungern, så blir jag hungrig igen först nästa kväll. Fast då praktiserar jag tvångsmatning under dagen förstås (Inte nu längre). Men det är förvirrande. 
Det är en del som hävdar att det är bättre att äta tre gånger om dagen. Jag har svårt att övertyga min kropp om det. De brukar hävda att man vänjer sig. Efter hur många år det skulle inträffa vet jag inte. Jag är bara drygt 60. 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och nu är mars nästan slut. Det är ganska ofta lockande med promenad. Åtminstone tills jag kommit ut och känt den isande vinden. Nåja, jag tar en promenad mest varje dag; ibland så där en 8 km, ibland inte ens 1. Men nånting varje dag.

Funderar på det där med fasta också. Struntade i frukost och lunch idag. Skönt att slippa äta - men känslan när jag ätit middag var att det inte fanns någon botten, inget stopp. 

Har lyckats äta tre gånger per dag (för det mesta, för jag glömmer lätt att äta lunch) under de senaste månaderna. Jag tror det blir mycket mat, för mycket. Får testa vidare, med olika varianter, och promenader, och enstaka fastedagar (som kan utvidgas om det känns bra). Går hemma, har lite tråkigt, försöker få ordning på livet med skrivande, musik, böcker och lite allt möjligt. 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag läst igenom din tråd, Effie. Det är intressant att läsa någon annans dagbok också, inte bara sin egen 😊 Jag tänker på hur olika vi alla är, hur olika vi upplever saker och hur olika våra kroppar reagerar. Jag vägrar envist att äta tre gånger om dagen, även om experter påstår att det är det bästa man kan göra. Det händer att jag äter middag, men bara om jag verkligen är hungrig. Min tanke är, att då man läst på, lyssnat på föreläsningar och följt med andras erfarenheter, har man tillräckligt med kunskap för att göra rätt beslut för sin egen del. Och, även experterna lär sig nytt och ändrar åsikter. Vad vet vi vad som är "rätt" ens om ett år. 

Och, för att genast säga emot mig själv... 🤣 Har du provat ALP? Du skrev om Anna Hallen, men inte om ALP, vad jag såg? Jag har en väninna som är jättenöjd, är mätt och belåten och går ner i vikt... 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-04-01 at 08:38, Tr0llet sade:

Nu har jag läst igenom din tråd, Effie. Det är intressant att läsa någon annans dagbok också, inte bara sin egen 😊 Jag tänker på hur olika vi alla är, hur olika vi upplever saker och hur olika våra kroppar reagerar. Jag vägrar envist att äta tre gånger om dagen, även om experter påstår att det är det bästa man kan göra. Det händer att jag äter middag, men bara om jag verkligen är hungrig. Min tanke är, att då man läst på, lyssnat på föreläsningar och följt med andras erfarenheter, har man tillräckligt med kunskap för att göra rätt beslut för sin egen del. Och, även experterna lär sig nytt och ändrar åsikter. Vad vet vi vad som är "rätt" ens om ett år. 

Och, för att genast säga emot mig själv... 🤣 Har du provat ALP? Du skrev om Anna Hallen, men inte om ALP, vad jag såg? Jag har en väninna som är jättenöjd, är mätt och belåten och går ner i vikt... 

Ja, det är kul och lärorikt att läsa andras dagbokstrådar och funderingar. Ibland har man nytta av dem, ibland inte. Och ibland kan man komma med funderingar, så det blir diskussion

Det där med att äta tre gånger om dagen, ja det hävdas ju att det är nyttigt och viktigt. Jag tror bara att jag äter mer om jag gör så. Och jag har väldigt lätt att glömma bort att äta, så det blir inte mycket ordning. Jag har inte märkt några fördelar med att äta så. Jag ska försöka lyssna mer på kroppen igen.

ALP, ja det har jag testat. Och jag är väl undantaget som bekräftar regeln, misstänker jag. Alla andra verkar helt lyriska. Jag jobbade hårt på att äta enligt reglerna. Var konstant totalt icke hungrig på dagarna, när jag skulle äta. Tryckte ner maten mot min vilja. Klockan 18, när jag absolut inte skulle äta - då blev jag hungrig (och det spelade ingen roll hur mycket jag ätit under dagen). Vrålhungrig. (och jag har i många år haft för vana att inte äta efter 18, så det här var märkligt). Somnade vrålhungrig varje kväll i några månader, så länge som jag höll på. Vaknade inte hungrig. Tryckte ner maten igen. Mådde bättre? I början kände jag mig klarare i huvudet (sånt händer till och från, har jag konstaterat när jag läser den här tråden). Gick ner några kilo, kanske max fem (av önskade 25-30 - och de första tio brukar inte vara så svåra). Men jag stod inte ut i längden med att hela tiden äta på tvärs mot mina hungerkänslor. Det tog flera månader att hitta dem igen, och jag har fortfarande lätt för att ignorera dem. Hade jag mått bättre för övrigt och fått tydliga resultat så kanske jag hade försökt anpassa lite mer - men livet blev bara jobbigt. Allt cirklade runt mat, och det är jag inte van vid sedan jag började med lchf- och det var inte tanken med ALP heller. Mat ska ju vara något som möjliggör ett bra liv - inte något som all koncentration och alla tankar cirklar runt. Jag funderar iofs på att ta vissa delar ibland, och testa igen. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-04-02 at 15:10, Effie sade:

Jag funderar iofs på att ta vissa delar ibland, och testa igen. 

Det är väl en perfekt strategi, tycker jag. I djungeln av alla råd och påståenden om vad som är rätt kan vi välja det som passar just oss själva. Det lyckades ju inte så hemskt bra att införa lågfett, kostcirkel, tallriksmodell, mellanmål osv osv, så jag tänker att vi inte ska falla i samma fälla igen, att tro på att auktoriteterna känner våra kroppar bättre än vi själva. Någon mår helt suveränt genom att äta enligt kostcirkeln, någon genom att äta vegetariskt och det är ju ok för dem. En annan mår bra av fasta, periodisk fasta och keto.

Nu då jag reflekterar över det här kommer jag att tänka på vad många brukar säga då man diskuterar kost. Brukar inte folk  ofta hänvisa till det sunda bondförnuftet? Men är det inte så att det sunda bondförnuftet egentligen är kostcirkeln för de flesta? Många tror att de tänker själva då de äter med "förnuft", men de äter egentligen enligt auktoriteternas anvisningar. Så då har bondförnuft inte med saken att göra. Vi behöver alla någon sorts utbildning i vad näring ska vara och vad kroppens behov är, men få har väl intresse av att söka efter den här informationen själv. Och med tanke på utbudet i våra butiker och all reklam behöver vi verkligen utbildning... Egentligen skulle det räcka med att folk skulle lära sig vilka hyllor de ska vända sig till. Grönsaksdisken, kött- och fiskdisken (eller hylla med vegetarisk proteinkälla) ostdisken, kryddhyllan och smörhyllan. De andra hyllorna ska man använda mycket sparsamt. Och de produkter som man inte kan bedöma innehållet av på basen av utseende ska man inte äta alls. 

Oj, vad det här hoppade bort från ämnet i din tråd, Effie. Men jag låter det stå kvar, om det är ok för dig. 

Jag hejar på att du äter precis så som du känner att du vill och mår bra av 👍

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Sunt förnuft" är ju väldigt subjektivt, det är väl det som är problemet. Och vill man att det ska vara på ett visst sätt så kan man ofta resonera sig fram till en bra förklaring till varför det är just så. Men visst sitter mycket inpräntat i oss "jag borde..." kommer ofta utifrån.
Jag gillar din tanke om att ta godbitarna ur allt och anpassa till sig själv, @Tr0llet! Jag och Effie följdes åt med ALP och jag tyckte det funkade bra men det gjorde det som sagt inte för Effie. Men visst kan man ta principerna för ALP och köra t ex frukostlöst om man vill. Lätt som en plätt! Det är väl som med alla andra metoder, man testar grundtanken och följer "reglerna" först och efter ett tag när man stöter på problem får man justera.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Sunt förnuft är summan av tidigare generationers fördomar" sade någon chef en gång, och jag sparade det i min citatsamling.

Att tråden hoppar hit och dit är bara kul; ger alltid lite perspektiv och kanske nya idéer. Så länge ingen försöker förklara för mig vad lchf är, eller nåt ("max 5 g per 100 g", oavsett mängd...).

Jag ska nog titta på ALP igen, och se om jag kan rotera maten på två gånger per dag. Jag hade ju inga problem med maten i sig, som en del andra. Det var det ständiga ätandet...och jo, alla de råa grönsakerna, det var lite tufft. Det som alla andra tyckte var så fräscht, och såg fram emot...

Variation är nog inte fel. Olika sorters kött, olika sorters fisk, olika sorters grönsaker, många färger. Men också det där med att laga maten, och inte köpa färdiga köttbullar, fiskpinnar, pulversåser, färdigkryddat kött, och allt vad jag nu gjorde förr

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
23 timmar sedan, Effie sade:

Jag går på vad kroppen tycker just nu

Låter skönt, @Effie😊

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och sambon är så orolig för mig... "Jag funderar på att fasta ett par dagar". OK. 

"Men nu när vi varit ute och promenerat ett par km, så ska vi väl äta, båda två?" Nej.

"Men ikväll, kan du sova om du inte äter?" Det går nog.

"Men hur är det med blodsockret om du inte äter; sjunker inte det för lågt???" Nej, det gör det inte.

Och han tittar förundrat på detta helt unika fenomen som han bor ihop med, någon vars blodsocker inte sjunker nedanför golvnivån om hon inte äter ofta... 🙂 Förklara att det beror på kosten...nej, det har jag givit upp. Han är inte trögfattad annars, men detta...

Jag, jag funderar mest på hur länge jag orkar ha tråkigt, för matlösa dagar sträcker sig framför mig som en öken. Lite rastlös. Dricker te. Planerar blogginlägg. Jagar lite Pokemon. Promenerar. Läser böcker. Tittar på någon pippifågel utanför fönstret; mås eller trut? Läser skrivövningar jag gjorde förra sommaren. Funderar på vad jag kan hitta på att skriva nu. Jag ska ju skriva. Inte ha tråkigt. Måste hitta den där kreativitetens brunn jag faktiskt skymtade förra sommaren. Det är ju kul att skriva, bara jag kommer mig för. Och mat är inte meningen med livet. Tror jag.

  • Gilla 6
  • Boom 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Effie sade:

Och sambon är så orolig för mig... "Jag funderar på att fasta ett par dagar". OK. 

"Men nu när vi varit ute och promenerat ett par km, så ska vi väl äta, båda två?" Nej.

"Men ikväll, kan du sova om du inte äter?" Det går nog.

"Men hur är det med blodsockret om du inte äter; sjunker inte det för lågt???" Nej, det gör det inte.

Och han tittar förundrat på detta helt unika fenomen som han bor ihop med, någon vars blodsocker inte sjunker nedanför golvnivån om hon inte äter ofta... 🙂 Förklara att det beror på kosten...nej, det har jag givit upp. Han är inte trögfattad annars, men detta...

Jag, jag funderar mest på hur länge jag orkar ha tråkigt, för matlösa dagar sträcker sig framför mig som en öken. Lite rastlös. Dricker te. Planerar blogginlägg. Jagar lite Pokemon. Promenerar. Läser böcker. Tittar på någon pippifågel utanför fönstret; mås eller trut? Läser skrivövningar jag gjorde förra sommaren. Funderar på vad jag kan hitta på att skriva nu. Jag ska ju skriva. Inte ha tråkigt. Måste hitta den där kreativitetens brunn jag faktiskt skymtade förra sommaren. Det är ju kul att skriva, bara jag kommer mig för. Och mat är inte meningen med livet. Tror jag.

Så himmelens rått men nästan som författaren Lena Andersson när hon skriver dramatikbefriande under-huden-ärligt , avskalat precis som jag också kan bara nätan lufttrampa, mat, mat och mat.. inte nu som då.. men ack vad dessaa dina tankegångar ellr förhållning till detta kylskåpet som ett livets palats och alltings centrum vad det verkar..  känns igen..

 

Vet du vad jag tror, jag tror att mat = kärlek.

 

Kärleken är svår.

Ibland har man ett skriande behov, ibland som kuttersmycke.. ibland vill man myckt men får lite ibland tvärtom.

Maten färskvara, kärleken likaså.. det ska pysslas skäras på på tvären mosas malas.. peppras hit o dit och det ska vara finess i vändningarna, vanligt salt?åhnej.. vanliga kyssar åh nej.. romans.. ta mjukt där knåda int där, men inte där för tusan, då får man slänga hela smeten o släcka nattlampan rygg mot rygg, ingen choklad inga kramar..

Finns ingen selleri på ICA idag, suck.. luften går ur, fel kål.. inte den jag vill haaa! Kärleken kom inte hem när jag var som mest upplagd för en fin liten dukning med det allra bästa på bordeet, vänt in o ut p sig.. och så viddare i all oändlighet. 

För mig ä rmat kärlek, ren kärlek i den renaste form.

 

Enligt biologin, är MAT & SEX absolut förutsättning för mänsklig överlevnad (även andra jordiska varelser) men vi.. vi är själv enormt raffinerade i våra sinnen inför mat, inte bara maten som är raffinerad och högprocessad, vi är själv intrasslade som bara den! Dina rundor dä hemma, tror jag är vardagsmat för många.

 

Jag hade t.ex för mycket , så mycket att min förhållning till mat, när var och hur och hur mycket.. blev too much att hantera. Men jag hade inte någon att hålla i handen - när åskan går är en mänsklig hand i sin hand, bättre än t.o.. mat.

 

Förstår för övrigt, inte hur det egentligen funkar att fasta i tvåsamhet (under ett o samma tak) , så sett.. är din hjärteväns frågor i mitt synsätt.. rimliga, att någon öht bryr sig.. gör mig tårögd. Tänk.. någon frågar hur du år, vad du vill vart du ska. Du har ju det dyrbaraste en männska kan få.. och äga. 

 

Bara en liten hallå... du har ju ALLT. Fatta vad du har. En liten fasta.. tycker jag inte gör till eller från, om jag föreställer mig.... att leva med någon som uppriktigt undrar vad maten gör med dig, en på miljonen! ... nu ä det sen natt-timma och man ä lite trött i skallen.. oskärpt då jag ska sova vilken minut som helst.. och surrar lite, men vill ändå säga 

ÄT VAD DU VILL, NÄR DU VILL.. så länge ramarna inte sprängs och går fullständigt i bitar. Ta maten bara som den kommer,.

Att fasta, tror jag, obs bara tror.. är inget mirakel på något sätt, som plötsligt ställer i ordning ens "aptit" att bli plötligt som en snäll liten lydig hund... nej nu får jag sluta surrandet, säkert gjort bort mig också-

 

Men du verkar ha allt, som jag läser din tråd  i alla fall. Det är lycka på ett fat det Effie.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 minuter sedan, Gemma sade:

Så himmelens rått men nästan som författaren Lena Andersson när hon skriver dramatikbefriande under-huden-ärligt , avskalat precis som jag också kan bara nätan lufttrampa, mat, mat och mat.. inte nu som då.. men ack vad dessaa dina tankegångar ellr förhållning till detta kylskåpet som ett livets palats och alltings centrum vad det verkar..  känns igen..

 

Vet du vad jag tror, jag tror att mat = kärlek.

 

Kärleken är svår.

Ibland har man ett skriande behov, ibland som kuttersmycke.. ibland vill man myckt men får lite ibland tvärtom.

Maten färskvara, kärleken likaså.. det ska pysslas skäras på på tvären mosas malas.. peppras hit o dit och det ska vara finess i vändningarna, vanligt salt?åhnej.. vanliga kyssar åh nej.. romans.. ta mjukt där knåda int där, men inte där för tusan, då får man slänga hela smeten o släcka nattlampan rygg mot rygg, ingen choklad inga kramar..

Finns ingen selleri på ICA idag, suck.. luften går ur, fel kål.. inte den jag vill haaa! Kärleken kom inte hem när jag var som mest upplagd för en fin liten dukning med det allra bästa på bordeet, vänt in o ut p sig.. och så viddare i all oändlighet. 

För mig ä rmat kärlek, ren kärlek i den renaste form.

 

Enligt biologin, är MAT & SEX absolut förutsättning för mänsklig överlevnad (även andra jordiska varelser) men vi.. vi är själv enormt raffinerade i våra sinnen inför mat, inte bara maten som är raffinerad och högprocessad, vi är själv intrasslade som bara den! Dina rundor dä hemma, tror jag är vardagsmat för många.

 

Jag hade t.ex för mycket , så mycket att min förhållning till mat, när var och hur och hur mycket.. blev too much att hantera. Men jag hade inte någon att hålla i handen - när åskan går är en mänsklig hand i sin hand, bättre än t.o.. mat.

 

Förstår för övrigt, inte hur det egentligen funkar att fasta i tvåsamhet (under ett o samma tak) , så sett.. är din hjärteväns frågor i mitt synsätt.. rimliga, att någon öht bryr sig.. gör mig tårögd. Tänk.. någon frågar hur du år, vad du vill vart du ska. Du har ju det dyrbaraste en männska kan få.. och äga. 

 

Bara en liten hallå... du har ju ALLT. Fatta vad du har. En liten fasta.. tycker jag inte gör till eller från, om jag föreställer mig.... att leva med någon som uppriktigt undrar vad maten gör med dig, en på miljonen! ... nu ä det sen natt-timma och man ä lite trött i skallen.. oskärpt då jag ska sova vilken minut som helst.. och surrar lite, men vill ändå säga 

ÄT VAD DU VILL, NÄR DU VILL.. så länge ramarna inte sprängs och går fullständigt i bitar. Att fasta, tror jag, obs bara tror.. är inget mirakel på något sätt, som plötsligt ställer i ordning ens "aptit" att bli plötligt som en snäll liten lydig hund... nej nu får jag sluta surrandet, säkert gjort bort mig också-

 

Men du verkar ha allt, som jag läser din tråd  i alla fall. Det är lycka på ett fat det Effie.

 

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
17 timmar sedan, Effie sade:

Jaaa...dagarna går, och jag märker att det här med att gå hemma och försöka få någon ordning på livet...det gör att det är enklare att äta pga uttråkning. Eller egentligen inte uttråkning, för jag kan alltid sysselsätta mig - snarare någon irritationskänsla, eller stress eller bara "det finns mat i kylen; jag kanske ska ta lite fil med bär, eller lite getost, eller en rå morot...?"

Jag har också märkt att jag nog rört till mina hunger- och mättnadskänslor lite för mycket: jag har ingen känsla för när jag behöver äta, och när jag ska sluta äta. Inte bra alls.

Så nu har jag inlett en fasta idag; jag får se hur länge det går. Konstaterar som vanligt att det är tråååååååååååååååååååååååkigt att inte äta. Och börjar fundera på om det är något annat som ligger under det där med att äta och fasta...för vad sjutton, inte kan jag väl äta för att det är tråkigt att låta bli? Det låter totalt vrickat. Jag som inbillar mig att man äter för att man behöver näring. Så vad är mat egentligen?

Jag hade en gång en bantarbok som hette "Lura dina fettceller - den enda rätta metoden för kvinnor att gå ner i vikt". Den började med att man skulle fråga sig, varje gång: Varför äter jag? Boken hävdade att smala människor alltid svarade "för att jag är hungrig" och feta människor kunde komma med femtio olika orsaker som inte hade med hunger att göra alls. Kanske något att fundera på. Det stod mycket konstigt i den boken, men just det där "ät när du är hungrig, sluta när du är lagom mätt" - det var nog inte helt fel.

Hm. Men blir livet bättre med en massa mat? En massa god mat? Jag är ju typen som inte behöver en massa variation: särskild frukostmat, olika mat till lunch, middag, nästa dag, det som sambon tycker är så viktigt...så varför tycker jag det är tråkigt att inte äta? Och det är inte hungern som är det stora problemet. Ja, jag är hungrig, men det känns inte viktigt. Bara tråkigheten. Suck. Jag får känna igenom det här...för det är ju löjligt. 🙂 

Känner igen mig i det där att när jag bara går inne då är det lätt att fundera över om det inte är dags att äta något... I går däremot, när det var en heldag med diverse pyssel i trädgården, då kan hela dagen gå utan att jag blir hungrig! Åt frukost kl halv 8, sen ut! Var klar med det jag skulle göra kl halv 4, så då blev det  mat. Lunch eller middag?..🤔 Då åt jag rejält så sen behövde jag inget mer i går kväll heller.

I dag jobbar jag inne igen, kontorsjobbet/lönearbetet som pockar på! Då börjar tankarna snurra igen om vad som kan finnas att stoppa i huvudet...

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jodå, jag är fullt medveten om att jag har det alldeles fantastiskt bra. Jag har mat i kyl och frys, jag kan välja att avstå från den. Jag har en sambo som oroar sig. Däremot ingen trädgård att sysselsätta mig i...

Jag är väl mest förundrad. Dels över min egen reaktion på att inte äta, och jag undrar över varför. (mat=kärlek? det ligger säkert något i det). Och dels över sambons oförmåga att förstå att det går att fasta, utan alltför stora problem, om man normalt sett äter LCHF. Men visst, det förstår man först när man testat, och han testar inte.

Idag har det känts lättare att låta bli maten. Kanske inte just nu, när sambon fixat middag och det doftar mat i hela lägenheten...men det går.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det blev 2 dagars fasta, och sedan hade jag tänkt leva på grönsaker en dag; det tycker jag känns som fasta med tugg 🙂 Men grönsaker gör mig så hungrig; det var ingen bra idé alls. Så det får räcka för den här gången; jag börjar igen om ett par veckor. Det är ihärdighet som ger resultat, inte enstaka tillfällen.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror fastan ger en annan medvetenhet om vad man äter, när man inte äter... 🙂 och sedan när man börjar äta igen. Det blir inte samma slentrian; det är speciellt, i någon dag eller så. Även om fasta ibland kan ge mig den där bottenlösa känslan, att jag inte blir mätt vad jag än äter, ett tag efteråt - så ger den också känslan att ja ja, det gör inte så mycket att vara hungrig; det går över, någon gång. Jag kan äta sedan.

Solen skiner idag. Lite för kallt för balkongen, tycker sambon (jag har inte känt efter) men vi ska ta oss ner till älvstranden om en stund och fika med daglediga squaredansare; människor vi inte sett på flera månader nu. Jag ska promenera ner; det är inte så långt.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag anar hur mina dagliga promenader påverkar humöret; jag är ju lite för bekväm för att gå långt om det är kallt och blåsigt. Och jag märker hur lätt det är att glida ur ordningen och redan, strukturen, välmåendet etc etc, om jag låter bli promenaderna, eller gör dem för korta. För då låter jag ofta också bli skrivandet, musiken, allt som jag vet att jag behöver. Och sömnen blir nog sämre också. 

Skriver ner detta som påminnelse till mig själv, när jag nu försöker få livet att flyta på väldigt väl. Det finns ju så mycket roligt att göra, även om jag känner mig i karantän.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En andra fasteperiod påbörjad. Än så länge (första dagens förmiddag) känns det bara skönt. Pigg. Lust att ta tag i och göra saker. Den lusten försvinner lätt i karantänen.

Hade videomöte i går kväll med ett antal...ska jag kalla dem kolleger, och vänner, som jag inte träffat på månader... det är så mycket sådant jag saknar, märker jag. 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Dag två på fastan. Konstant hungrig. Lätt irriterad. Ser inte sådär jättemycket fram emot att bara dricka 1-2 dagar till; jag har inte bestämt längden definitivt. Jag håller på så länge jag känner för det.

Hittade några appar för fasta, som jag laddade ner för skojs skull; vad kan det stå i dem? Jo, att om jag behöver gå ner i vikt, och om jag tänkte fasta mer än 24 timmar, så ska jag kontakta läkare först. Hm. Minns den gången jag frågade en läkare, en gång för många år sedan, när jag tänkte gå ner i vikt. Varför skulle du fråga en läkare om det??? var reaktionen. Ja inte vet jag. Men man brukade få det rådet i veckotidningar. Och nu alltså i appar. Utvecklingen går framåt...

Edit: Och sambon fastar inte, utan lagar, eller värmer, mat. Det gör det ju inte direkt lättare.

Och vikten ska jag kolla efter nästa fasteperiod. Det har inte varit helt ortodoxt medan jag försökt vänja mig vid att vara hemma, och särskilt i karantän. 

Redigerad av Effie
förtydliga
  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-05-03 at 18:27, Effie sade:

å nu har jag inlett en fasta idag; jag får se hur länge det går. Konstaterar som vanligt att det är tråååååååååååååååååååååååkigt att inte äta. Och börjar fundera på om det är något annat som ligger under det där med att äta och fasta...för vad sjutton, inte kan jag väl äta för att det är tråkigt att låta bli? Det låter totalt vrickat. Jag som inbillar mig att man äter för att man behöver näring. Så vad är mat egentligen?

Som jag känner igen det här! Jag äter också för att ha mysigt, få ett avbrott i dagen. Och det blir så tomt då man lämnar bort det här. 

 

On 2020-05-06 at 12:11, Effie sade:

Jag tror fastan ger en annan medvetenhet om vad man äter, när man inte äter... 🙂 och sedan när man börjar äta igen. Det blir inte samma slentrian; det är speciellt, i någon dag eller så. Även om fasta ibland kan ge mig den där bottenlösa känslan, att jag inte blir mätt vad jag än äter, ett tag efteråt - så ger den också känslan att ja ja, det gör inte så mycket att vara hungrig; det går över, någon gång. Jag kan äta sedan.

Även det här låter mycket bekant. Det är som om man stiger över en tröskel. Som man sen märker att var superlåg. Var ju inte så svårt sen då man kom igång. 

För mig är det dock tvärtom, jag blir inte bottenlös, jag blir fortare mätt då jag fastat. Det är som om mättnadskänslan blir mera fininställd. Det jag tycker att är så fascinerande är hur vi reagarar så olika. Hur kan myndigheterna gå ut med kostråd överhuvudtaget? Enligt de som bestämmer ska vi alla äta på exakt samma vis. Men se här: både Effie och Trollet äter lchf. Ändå upplever de fastan på olika vis. Den ena blir bottenlöst hungrig, den andra får ökad känslighet för mättnadskänslan. Det berättar (väl?) att vi är olika, har kanske olika behov. 

24 h fasta är plättlätt. Det kör jag någon gång i veckan. Bara för att. Känns skönt och lätt i kroppen, klart och avslappnat i huvudet. 

Ha det bra, Effie! 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, Tr0llet sade:

Som jag känner igen det här! Jag äter också för att ha mysigt, få ett avbrott i dagen. Och det blir så tomt då man lämnar bort det här. 

 

Även det här låter mycket bekant. Det är som om man stiger över en tröskel. Som man sen märker att var superlåg. Var ju inte så svårt sen då man kom igång. 

För mig är det dock tvärtom, jag blir inte bottenlös, jag blir fortare mätt då jag fastat. Det är som om mättnadskänslan blir mera fininställd. Det jag tycker att är så fascinerande är hur vi reagarar så olika. Hur kan myndigheterna gå ut med kostråd överhuvudtaget? Enligt de som bestämmer ska vi alla äta på exakt samma vis. Men se här: både Effie och Trollet äter lchf. Ändå upplever de fastan på olika vis. Den ena blir bottenlöst hungrig, den andra får ökad känslighet för mättnadskänslan. Det berättar (väl?) att vi är olika, har kanske olika behov. 

24 h fasta är plättlätt. Det kör jag någon gång i veckan. Bara för att. Känns skönt och lätt i kroppen, klart och avslappnat i huvudet. 

Ha det bra, Effie! 

Det här är superfascinerande. 

 

Åta för att ha mysigt, men mysigt är väl ändå att vara lite mätt istället för tom.. 

 

Jag känner igen mig i Effies upplevelse, helt och hållet, den bottenlösa tristessen och den skriande tomheten som är så satans obarmhärtig så man nästan smäller av, ingen fin liten andlig upplevelse alls, när jag nästan tvingar mig att nu ska jag fasta, behöver komma spontant med magkänsla för mig, annars gör fastan mig ingenting nämnvärt som inte går att orrdna på annat sätt än att totalförvägra sig mat, blir kanske en automatisk anti-effekt kroppen slår bakut lite för mycket och fastan passar ju inte heller alla, jag tror man kan nästan dö av att tvångsfasta, tror inte det är bra att tillämpas åtminstonde inte i starten av en kostomställning, låt säga att du är fet, frligt fet så organen lider men har inte fastat på åratal, kanske aldrig.. men Dr Fungs koncept är ju inte att folk på eget bevåg bara ska "dra igång" en fasta, tycker man har noga instruerat att följa ett program där deras medicinska konsulter är uppkopplade mot den som fastar. De vet att tomheten är rätt grym, men jag vill bara tillägga att religiös fasta ofta är påtvingad, det enda jag inte förstår i hans annars het briljanta kunskap i detta, en mästare, men de  tvingar ingen.  kan jag aldrig tänka mig! De enbart föreslår. 

Personligen föredrar jag lchf strikt, för då kan man äta nästan hur mycket som helst, äta sig mätt innan man blir proppmätt men vill man proppmätt, så kan man det, det som är magiskt med lchf. Det är lchf som mysigt, haha 😋 (äta bör man annars dör man) 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, det där med hur det känns att fasta, det verkar variera. Även för mig, de här två gångerna.

Första tillfället: Tråkfastan. Livets mening borta. Allting så tråkigt. Och när jag började äta igen, så tänkte jag mer på vad jag åt, och det blev mindre.

Andra tillfället: Hungerfastan. Första dagen var helt ok; kändes helt rätt att inget äta. Andra dagen fanns inte något annat än tankar på mat. Kunde inte göra något. Hungrig hungrig hungrig. Men däremot funderade jag inte på att det skulle vara tråkigt. När jag började äta, så var känslan: vad underbart det är att få äta. Så kändes det i flera dagar. Men det var lätt att glömma att äta; det blev nog bara två gånger/dag de första dagarna, och mindre portioner.

Jag undrar hur det kommer att kännas nästa gång. Om det går att hålla ut längre. Jag tänker inte tvinga mig. Två dagar då och då är nog bättre än inte alls.Eller kanske bara en dag per gång...jag får se. Jag vill ju fungera också.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, nu är tredje fasteperioden påbörjad. Hungrig, men inte alltför illa. Tänker ibland på att nu ska jag äta...nej vänta, det ska jag ju inte, inte just nu. Och sambon värmer mat och det doftar gott...men inte till mig, just nu. 

Jag får se hur länge det går den här gången. Har inga direkta ambitioner, mer än att må bra, och göra detta regelbundet. 

Har inte direkt varit renlärig lchf-are de senaste veckorna. Sambon bakade bullar; jag har ätit några. Och häromdagen firade vi Mors dag, och barnbarnet hade bakat äppelkaka...jag tackar inte nej. Men har det förstås inte som vana.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag två. Än så länge inga problem. Hungrig, men det går att ignorera. 
Sitter och går igenom recept; jag ska åka och handla. Och sedan laga mat. Gulaschgryta. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tredje dagen. Fortfarande hungrig. Inga direkta problem - men jag känner mig lite ohågad. Vill inte göra något (mer än äta). Väntar ut fastans slut. I morgon ska jag äta gulaschgrytan till frukost. Det ser jag fram emot.

Har inte vägt mig ännu. Det gör jag i morgon, före frukost.

Testat blodtrycket (som, om jag inte tar fel) ska minska vid fasta. Inte direkt. Det ligger fortfarande högre än jag vill, och inte direkt lägre än före fastan, aningen kanske.

Men jag får väl fortsätta med detta, envetet. Om jag kör varannan vecka fram till jul borde någonting hända, tycker jag.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och nu har jag ätit, en liten portion gulaschgryta och grönsaker till. Ska snart äta igen.

Vägde mig. Vikten var högre än jag tänkt mig - men det har varit lite, och kanske inte ens lite, avsteg på sista tiden...eller snarare innan dess, i våras. Jag har ju inte vägt mig på ett tag, och det finns anledning; jag ville inte veta. Nu är jag på banan igen för det mesta. Fastan hjälper till med det; tar bort en del av suget och fokuserar intresset mot mat. Nu är det bara att fortsätta.

Men jag blir inte pigg och glad och aktiv av fastan, som så många andra. Jag får inte mycket gjort de här dagarna. Jag kan sitta framför datorn och skriva lite. Det är t o m tufft att promenera. Jag försöker dricka. Jag tillsätter salt när jag minns det; det hjälper nog lite. Men jag kör hela tiden nedräkning till när jag får äta igen; det är ganska tråkigt..

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag börjar på måndagar (varannan måndag) och håller på så länge jag orkar. Hittills 2-3 dagar. Jag håller mig nog till den här längden ett tag, tills jag känner att jag vill längre. Jag har ingen brådska och inga direkta ambitioner, mer än att göra det. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.